känns som raserna från "Humanoida raserna" är lagom, de raser från svartfolk bör man kanske behandla som alvernas sub-kultur raser.
bara en bra beskrivning om orchernas olika kulturer räcker gott
Instämmer...
Ta inte detta som om att jag förkastar boken Svartfolk. Kanske kommer vi att utveckla framtida extramaterial som behandlar svartfolk mer utförligt. Men som första skede tycker jag vi bör inrikta oss på de från "De humanoida raserna"
jag har nu bläddrat igenom svartfolk o måste säga att det är endå den mest lyckade av de där handböckerna som då.
En ganska bra skapelse berättelse faktiskt
edit: ju mer jag funderar på det så blir boken bättre och bättre
jag tror man kanske ska utgå från den men alla raser är väl inte nödvändiga.
och ni som skriver historian glöm dom inte!!
är svartfolk spelbara som rollpersoner eller är dom för elaka och blir dom ihjälslagna direkt
just vättarna har jag faktiskt tänkt var dom mest spelbara, dom har alltid känts mest nyanserade
Boris wrote:är svartfolk spelbara som rollpersoner eller är dom för elaka och blir dom ihjälslagna direkt
En grej jag har tänkt över är att svartfolken är missförstådda. I ett "civiliserat" samhälle så hör inte svartfolken hemma någonstans utan skjutsas runt i ett utanförskap med sin vilda och råa sinne.
Jag brukar säga att man har mycket i att vinna i rasism mot orcher, eftersom "alla spelare" är uppväxta med att de är onda monster. Jag kan tänka mig att även nya spelare tycker det om de har sett Sagan om Ringen-filmerna.
Några gånger har jag spelat ut möten med orcher som inte bara varit krigiska utan istället varit utforskande, likt när besättningen i Star Trek stöter på en ny ras. Det intressanta i svartfolken ligger i kulturkrockarna och hatet som är ett resultat av detta.
Dock vill jag inte att man ska ha förståelse för svartfolkens sätt, utan för hatet.
Boris wrote:just vättarna har jag faktiskt tänkt var dom mest spelbara, dom har alltid känts mest nyanserade
Vättarna har jag fått intrycket av att vara intelligenta och någorlunda civiliserade, så jag håller med.
Ni har en spelvärld, men har ni ett regelsystem? Matiné (läs reglerna)
kan man överleva som ras i typ 9000 år i konstant konflikt och utan skapa några samhällsformer alls
det känns som dom bara springer om kring och mestadels får stryk
ja man är ju inte avundsjuk
Dessutom har väl svartalfen beteckningen vanlig i monsterboken. Vilket i betydelsen borde innebära att det finns lika många svartalfer som människor.
Var exakt finns dessa?
Man borde ju rimligtvis stöta på en svartalf varje dag, om de inte är samlade i gigantiska svartalfstäder i Aidnebergen.
Hmm, jag har själv funderat en del kring svartfolk i mitt Ereb och deras roll. Jag ogillar onyanserad "ondska" hos något folk/ras och har försökt att göra svartfolken (jag använder både "svartfolk" och "svartblod" i världen men är egentligen missnöjd med båda termerna) mer humana, mer intressanta. Det första jag gjorde (och något som jag tycker att ni skall göra) var att ta bort orcherna. Har aldrig riktigt gillat dem, de har en alldeles för stark koppling till Tolkiens Midgård, en koppling som borde tas bort liksom "hober" som beteckning på halvlängsmän.
Det finns gott om svartfolksraser att använda istället för orcherna. Svartalferna t.ex. är en användsningsbar ras som hamnat på skam som orchernas ulvberidna spejare. Dessa skall ju vara de mest organiserade svartfolken (undantaget vättarna) och i Monsterboxen står det att de "upprättar beskyddarverksamhet ute på landsorten och tar upp vägtullar" vilket ändå tyder på att det inte rör sig om dräglade odjur. Svartalferna känns också rätt mångsidiga och passar in både i grottmiljö (övertagna dvärgstäder etc.) och på landsbygden, varg/ulvtämjandet får gärna vara kvar vilket ytterligare spär på människans fruktar för vargens tjut då dem vet att svartalfer också kan finnas i närhet. "Där vargar tjuter i ring, stryker också svartalfer kring", en modifierad variant av visdomsorden i Ringens brödraskap. Jag skulle kunna tänka mig att byta ändelsen -alf till -alv eftersom det ändå finns vissa fysiska likheter mellan alver och svartalfer, jag tänker främst på öronen. Svartalverna blir liksom de "vanliga" alvernas motsats i mer eller mindre allt.
Resarna har jag däremot haft mer problem med, svårt att se vilken roll de kan fylla. Jag gillar trollen (även om jag har tagit bort att de förvandlas till sten, deras ögon tar dock skada av ljus) och ser gärna att de tar en större plats i det nya Ereb Altor. Det finns mycket mer att hämta här, särskilt skogstrollen känns roliga då de har en INT på 11 i genomsnitt. De borde ha kunnat bygga skapa både kultur/religion samt mindre organiserade samhällen. Trollen ser jag ändå som främst levande för sig själv, långt ifrån människorna samhällen och kontakten mellan folken sker främst i form utav plundringståg från den ena eller andra sidan. Detta tillskillnad från svartalferna, svartnissarna och vättarna som i någon mån kan leva i symbios med människornas samhällen utan större konflikter.
Om resarna skall in i mixen skulle jag nog hellre göra dem mer människolika än de odjur som de beskrivs som i Monsterboxen, mer som D&D:s ogres. Kanske är Palamux tolgulder av resesläkt. Det skulle kunna innebära att det finns fler utspridda "klickar" av resar runt om i Ereb med egen kultur. Vättar och illvättar gillar jag starkt och önskar att även dem skulle få en mer framträdande roll (personligen ogillar jag dvärgar och funderar på att ersätta dem med vättar istället men det är nog lite magstarkt för det här projektet) och ser gärna dem i mänskliga samhällen. Kanske anställda som smeder hos en mänsklig furste som rustar till krig? Handel mellan vättestäder och mänskliga samhällen borde förekomma, kanske t.o.m mer än mellan dvärgar och människor. Illvättarna är ett intressant kapitel, jag har använt dem som en sorts "förbannelse" som hemsöker vättarna. De fruktar och avskyr dem men samtidigt händer det då och då att en illvätte får makten över ett vättesamhälle och kan då tvinga innevånarna ut på krigståg.
Svartnissarna ser mest som ohyra och slavar till svartalferna. De kan plundra visthus, förråd och kanske norpa ett spädbarn från dess vagga men utgör egentligen inget större hot. I stora städer såsom Krilloan skulle de kunnat flytta in i kloakerna och ställa till ofog. I grund och botten ser jag alltså två sorters svartfolk, ett kortvuxet (bestående av svartalfer, svartnissar, vättar och illvättar) som visserligen ställer till med mycket besvär men som ändå kan infogas i samhället och ett storvuxet bestående utav trollen som inte är möjliga att samexistera (utom möjligtvis Cer-trollen) med. Svartalferna är nog det svartfolk som spiller mest människoblod men de är kanske också de mest "mänskliga" utav sina släktfränder.
Intressanta tankar det här. Själv ser jag gärna att man suddar ut gränserna mellan orch, svartalf och vätte. Att namnet orch nästan är lika illa som hob kan jag hålla med om, frågan är om "stereotypen" orch skall bort, eller om man bara ändrar namn på den? Ett alternativ vore ju att kalla alla dess folk för Vättar, där svartalferna känntecknas av att de är avpassade för ett liv på ytan (liksom svartnissar?) - detta är som sagt drastiska förändringar.
Vad gäller storväxta typer så tycker jag att det finns mycket potential i reserna. Rimligtvis är de mindre varianter av jättar, och kanske besläktade med Aidnes Lindskiarnar? De torde vara mer människolika än trollen, kanske mer som en storväxt barbarkultur, medan trollen antagligen antingen är på stenåldersnivå, eller har ett "bakvänt" samhälle i kullen/i bergen/under jorden. (p.s. Läser just nu bok 4 i Malazansviten (första fantasyboken på länge), där finns ett storväxt bergsfolk som kallas Teblor som lever i små klaner som ägnar sig åt boskapsstöld och räder. De vore en strålande inspirationskälla för resar)
Gillar faktiskt tanken på att ta bort orchen eftersom det innebär att man kan spela mer på de andra svartfolkens egenheter. Det blir mer särpräglat.
Lindskiarna har jag alltid haft besvär, planerade en gång en kampanj som kretsade kring Lindskiarkriget men lade det på hyllan. Kanske främst därför att jag har problem att beskriva (och föreställa mig en lindskiare). Jo, visst, det finns en potential i resarna men jag ser ogärna att de släkt med l. däremot så har jag blivit allt mer kär i tanken på tolgulderna som ett resefolk (jag spelleder nu Granströms kampanj och gruppen börjar närma sig Palamux. Tror att de kommer tappa hakan när jag presenterar tolgulderna som "resarna från bergen"). Gillar idén med att sudda ut gränserna mellan de olika svartfolksraserna men tror att de kommer att vara svårigenomförbart, det finns nog alldeles för många bakåtsträvare därute. Skulle gärna kunna kalla de två svartfolkstyperna för svartalver (vilket då skulle svälja svartalferna, nissarna, vättarna) och troll. Resarna skulle då snarare hamna bland människoraserna eller stenfolken. För övrigt så är nog Abrelax ett utav de mest färgstarka porträtten av ett svartfolk som skrivits till DoD, och han passar inte in i några utav de traditionella mallarna. Jag nästan började gråta när han dräptes på Fokalerslätten förra gången jag spelade Oraklets fyra ögon.
Hur står det till med halvorcher (eller motsvarande)? Även om jag använt sådana rätt flitigt så har jag ändå en del invändningar liksom mot halvalver. Jag tror nog att det skulle vara lite befriande att bli av med dem, inga mera rasexperiment, särskilt om orcherna får kängan. Halvsvartalf faller liksom inte väl på tungan och arma kvinna som får ett halvtroll. Vad anser du, Peter, om att låta svartfolk i högre grad ta del utav samhället (i likhet med Abrelax)? Berövar man alla grottröjare lämpliga fiender? Behövs lite "ondska" för spelbarhetens skull?
rust Detta är något vi diskuterade under "Klomellien" i "Länder och Platser", och jag är starkt för inslag av svartfolkscivilisation (vilket väl också framgår av tråden). Kanske inte som norm, men väl som undantag. Svartalfsstammar som tar upp tull på landsbygden är t.ex. klockrent.
Vad gäller gränserna mellan olika svartfolk tror jag att det är ett mindre ingrepp för många att fudga dessa än att ta bort orcherna. Man kan fortfarande kalla en vätte en vätte, men skillnaden är bara den att det snarare är den gängse benämningen för en viss storleksordnign svartfolk, särskilt i bergen, än ett eget avgränsat folkslag.
Tror för övrigt mer på Vätte som standardnamn än det lite klurigare Svartalf, vilket känns mer specifikt. Särskilt som vättarna är de mest organiserade och civiliserade svartfolken. Jag ser gärna att man ser en vätte snarare än en orch framför sig när man talar om svartfolk, och om vi kan få igenom att namnet orch försvinner så kan dessas attribut övertas av storväxta vättar och svartalfer.
Vad gäller svartfolk och stenfolk tycker jag att vi bör låta troll, resar och jättar alla även de vara "gränslösa" dvs det finns skillnade mellan individer, grupper och befolkningar, men överlag så är de disparata individer av olika storlek och fulhet som har gemensamma drag, inte skilda avgränsade folkslag. Tolgulderna blir i så fall givetvis en variant av små jättar/resar. Håller med om att Lindskiarnar är problematiska, men det går säkert att göra något av dem. Bara genom att göra begreppet "Rese" bredare (storväxt, människoliknande varelse av jättesläkt: som Tolguld eller Lindskiarn) känns de mindre udda och malplacerade.
Notera gärna likheten mellan naturkrafter som Grimhilde och naturkrafter som jättarna på Kmorda i femte konfluxen. För mig är det tvivelslöst att det rör sig om samma typ av varelser, sedan får kategorierna "Stenfolk" och "svartfolk" säga vad de vill...
