Svartfolk

Allt om raser och folkslag som inte nämns i landsbeskrivningarna
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-01 22:40

Förhandling med en desperat fiende

Belvin hade kommit tillbaka. Han hade goda nyheter. I väster hade man samlat en stor här och denna hade vunnit flera strider mot bergsorcherna. Dessa hade tagit sig ner från bergen men deras övermod, det hade ju gått ganska bra för dem fick dem på fall. Tungt kavalleri hade krossat många av dem på slagfälten ner på slätterna och man hade till och med gett sig upp i bergen och ansatt dem där.

Vår taktik att sakta säkra områden samt göra magiska (och omagiska) symboler hade gett resultat. En styrka på femtio bergsorcher drabbades av panik. En annan styrka förblindade många av dem, de andra lade benen på ryggen. De blinda, omkring 30 krigare tillintetgjordes med pilar, stenar, spjut och magi. Jag sköt en av dem med mitt armborst. Måhända fegt men i detta krig finns ingen ridderlighet. Eldsmärta visade prov på hur mäktig han är. Han gjorde en gest med handen och ur handflatan kom det en stor stråle med eld som brände ihjäl två av dem.

Magikerna hade fått reda på att en bergsorchkvinna hölls fången. Gishna hade lugnat dem med att hon var hos kvinnorna. Jag vet dock ej om det är bra eller inte. Men Gishna sa, och det hade hon nog dessvärre rätt i att även människor kan behandla fångar illa och där är vi inte bättre än de. Kanske har hon rätt. Slavinnan har mest tilluppgift att vara allas slagpåse. Det fyller säkert en funktion. Grottochkvinnorna bråkar och intrigerar om sina positioner i gruppen men så länge en ofri finns kan ingen av de andra vara längts ner i hierarkin. Gishna har lovat att ingen får döda eller lemlästa henne.

Allt är dock inte framgång för oss. En mindre grupp vättar som skulle speja kom tillbaka i full panik. De hade överrumplats av spejare från andra sidan och de hade förlorat alla utom två. Dessa krakar påstod att 2000 krigare var emot oss vilket var lögn men det tog tid och möda att dämpa panik och hindra vättar och grottorcher från att fly. Någon vecka efteråt hade några grottorcher anfallit några bergsorcher. Dessa var dock riktiga elitkrigare och de hade dräpt elva av sina kusiner och sårat de tre som kom undan.
Av alla magiker föredrar jag Belvin. Han ger inget underligt uttryck samt lyssnar och är förstående. Han har till och med sagt att jag gjorde rätt som räddade Gishna och är ihop med henne. De andra har inte sagt vare sig något bra eller fördömande. Eldsmärta hade pikat mig några gånger men jag har hört värre. Han har dock sagt att Gishna är den vackraste orch han haft äran att ha träffat.

Min idé med hattar slog inte väl ut. Några av grottorcherna accepterade denna huvudbonad. De hade dock slokhattar och en fick en hatt som tillhört en ädling. Men den som fick en damhatt av äldre modell blev vansinnig. Han såg bra löjlig ut där han stod klädd i ett höftskynke, pansarbrynja och en rosa hatt med slöja. Han hotade att utmana oss på blodsgång allihop.

Några dagar senare kom det bud från bergsorcherna. De ville förhandla. Detta tolkades som ett tecken på att de var hårt trängda. Efter ett rådslag bestämdes det att Eldsmärta, Zäejbelf Belvin och jag skulle möta dem. Grottocherna var emot det hela och menade att nu när det gick dåligt för dem då skulle man minst av allt ha någon förhandling. Dagen därpå mötte vi dem. Deras förhandlare var Kulvurs två halvorchrådgivare. Förutom de var fem klankrigare, eliten av deras kämpar med. Alla lade ner sina vapen och Zäejbelf lade ner sin stav på avstånd från möteplatsen som var på en bergsklippa. Eldsmärta tog genast till orda innan någon hälsning gjordes och talade fort. Våra krav var att de skulle dra sig bort från Röda bergen och de skulle frige alla vättar och grottorcher. Skulle de vägra skulle de krossas till siste man.

De andra magikerna försökte lugna sin kollega och halvorcherna tog till orda. De menade på att de nyligen allierat sig med flera orchklaner men att de ändå ville ge oss en chans att byta sida. Ja inte magikerna förstås men ärligt vad angick denna konflikt dem? Vidare lovade Eldsmärta att han skulle bli Kulvurs närmaste man. Med lika mycket makt som honom. Magikerna skulle kompenseras med alla de magiska böcker, föremål och annat som fanns i deras ägo. Zäejbelfs ögon blixtrade kort till och han sa bara helt lugnt. De ljuger. De är desperata. Denna förhandling är bara ett försök att vinna tid. Halvorcherna som märkte att de varit utsatta för magi surnade till och en sa det var inte tal om att magi skulle förekomma. Nej sa Eldsmärta helt lugnt. Men ingen har sagt att magi inte får användas vid detta möte. De tystnade en kort stund.

Den ene av dem gick fram till mig. Du måste vara han som lever med en orch. Jag nickade. Han log ett bistert leende och sa. Vad tror du kommer hända med dig i framtiden? Tror du verkligen att någon vill ha med dig eller din hona att göra? Nu har de nytta av dig med sedan? Du är en pinsam påminnelse om en slag förbjuden kärlek som alla föraktar. Jag sträckte på mig. Den dagen den sorgen. Han log och såg ner i marken ett ögonblick sedan log han och väste. Men vad tror du dina vänner säger att du dödat alver? Det finns ju alver som strider för er människor borta i väster. Tror du att de bara kommer låta dig gå? Jag log lite och sa. Bekymra dig inte för det. Ni är snart alla döda och det kommer inte finnas en bergsorch på mils avstånd när kriget är slut. Inte några halvorcher heller. Nej det har du rätt i sa den andre av de två. Vad händer med din avkomma? Så fort du vänder ryggen till skär grottorcherna halsen av dem. Jag log bara. Vad skulle jag säga? Mina verkliga bekymmer kommer när kriget är slut.

Möte avslutades. De insåg att deras inte allt för genomtänkta erbjudande endast visade hur illa ställt det är på bergsorchernas sida. Vi gick tillbaka, men när vi gått några meter insåg vi att Eldsmärta inte var med. Zäejbelf sa att han anade oråd och Belvin höll med. Vi beslöt att återvända till platsen för mötet. Då hördes plötsligt ett stort dån och skrik. Ett ras hade skett i berget och någon blivit skadad. När dammet lade sig såg vi Eldsmärta komma. Han log och såg väldigt grym ut. Jag vet några som inte kommer tillbaka till Kulvur mer. På tillbakavägen bråkade magikerna om detta. Var det verkligen rätt att döda förhandlarna? Vättemagikern tycker det, det blev ju i princip ingen förhandling.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-02 10:34

Den flygande orchen

Dagarna och nätterna förflöt. Inga bergsorcher vågade sig till de trakter vi höll hus. Symbolerna avskräckte dem. Våra spejare rapporterade dessvärre att bergsorcherna slagit tillbaka människornas angrepp. Bergsorcherna kan inte segra nere i de områden människorna bor och dessa kan inte segra i bergen. Ett annat problem var att magikerna började tröttna. De vare sig kunde eller ville bo bland vättar och grottorcher hur länge som helst. Eldsmärta har dock illa dolda planer på att bli en ny härskare över såväl vättar som grottorcher. Jag har försökt lista ut varför denne vätte kan ha så stort inflytande över de andra magikerna men de är undvikande i sina svar. Belvin sa rent ut att det är en hemlighet när jag ansatte honom. Jag förstår att de varit i en slags stor skuld till Eldsmärta men att de nu börjar anse att den är betald. Belvin är den jag föredrar att umgås med. Tvillingarna är för tysta och håller sig för sig själva. De talar bara med varandra och svarar endast när man talar med dem. De startar aldrig ett samtal. Zäejbelf är på någon sorts högre nivå än oss andra och han är något ouppnåelig. Han påminner om någon slags visionär profet men han förkunnar ingen lära. Övriga magiker har jag aldrig haft så mycket att göra med. Tror dock att de ogillar min relation med Gishna.

Belvin är en av de skickligaste magikerna när det gäller att tillverka magiska föremål. Han har alltid ansett dessa vad han kallar hjälpmedel underlättar för en riktig magiker. Sedan finns det magiker som föraktar att man tillverkar sådana ting och anser man enbart ska förlita sig på sin egen kraft. Sedan sa Belvin så är det så att en del är rädda för att föremålen kommer i orätta händer. En dag sa han att han ville tala enskilt med mig. Han var allvarlig och sa att om det skulle hända honom någonting så ville han att jag skulle får några föremål av honom. Jag försökte skratta bort allvaret med att inte kunde det hända honom något illa, han som var så mäktig. Belvin avbröt mig och sa att Zäejbelf har förmågan att kunna se in i framtiden. Ofta stämmer det. Två av tre visioner stämmer och Zäejbelf hade sagt att Belvin skulle hamna i bekymmer, ett problem han inte skulle kunna lösa. Innan jag han säga något tog han mig i armen och vi gick ut. Jag förstod att han ville vi skulle vara ensamma och eftersom solen sken starkt denna dag så var nog risken liten att någon skulle vara nyfiken av våra allierade.

Mitt mäktigaste föremål är mitt bälte sa Belvin och visade ett svart vanligt bälte med mässingspänne. Han log ska du göra magiska föremål se till att de är oansenliga för då väcker de inte nyfikenhet. Med denna kan jag flyga sa han. Jag gjorde stora ögon, men de blev ännu större då han svävade upp i luften ovanför mitt huvud.
Han tog av sig bältet och gav det till mig. Jag tvekade men han insisterade. Sätt bara på dig bältet och sedan tänker du att du ska flyga. Jag tänkte för mig själv jag kan flyga och rätt var det var så hamnade jag nog nära nog tio meter upp i luften. Men jag fick panik. Jag slog runt och hamnade med huvudet mot marken. Se så skrattade Belvin. Försiktigt nu. Jag lyckades hamna med huvidetupp igen och Belvin sa tänk att du ska landa, men ta det försiktigt. Landa tänkte jag men åkte med sådan kraft ner i marken att jag ramlade omkull och slog i ryggslutet. Aldrig mer. Aldrig mer flygning för mig sa jag när jag reste mig. Belvin log men tog åter till orda. Bältet har en annan förmåga. En kan göra sin bärare osynlig. Men den kan inte göra det man bär med sig osynligt. Jaha sa jag. Med andra ord. Vill du vara osynlig måste du vara naken. Han tog av sig kläderna och jag vände mig om och kände att någon rykte mig i näsan. Vad nu ropade jag till? Det är bara jag sa Belvin. Jag står framför dig. I nästa ögonblick var han där framför mig naken så när om på bältet. Pröva. Nej tack sa jag. Det räcker för mig nu. Men inte för mig sa Gishna.

Gishna hade följt med oss på avstånd. Hon stod där med halmhatten på sned och armarna i kors och log ett litet elakt leende. Det var det roligaste jag sett på länge. Belvin log och sa pröva? Gishna var inte sen att pröva. Trots solskenet så tog hon bältet och flög ganska bra. Hon kunde göra rörelser i luften och man kunde tro att hon var en flygande varelse. Hon flög bort men då blev även Belvin orolig. Efter att vi inte sett henne på omkring en kvart började vi ropa på henne. Då kände jag en knuff i ryggen. Jag vände mig om. Ja det här med att vara osynlig är inte dumt det heller.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-03 09:50

Förtjusning och förfäran

Gishna påminde om ett barn som varit på lite dåligt humör, det är ju trots allt krig och alla är spända men som vi en religiös högtid eller fest får en present som visar sig innehålla den bästa leksaken barnet drömt om.
Gishna insisterade på att få låna Belvins magiska bälte och han lät henne hållas. Hon flög och lärde sig manövrera riktig bra. De andra av vår svartfolksallierade trodde hon lärt sig magi och hennes status ökade. Det hade hon förstås ingenting emot. Någon trodde hon var välsignad av gudarna, men vilken gud vill lära en grottorch flyga? Det säger sig självt att hon inte flög i det starkaste av solsken men hon lärde sig acceptera obehaget med ljuset allt mer. Hon hade som slav hos bergorcherna redan på den hårda vägen lärt sig uthärda det för svartfolk så förhatliga ljuset.
Jag frågade varför hon som bodde bo lång ner i underjorden kunde gilla att flyga. Men hon svarade att då hon var slav alltid drömde om att bara kunna flyga iväg som en fågel eller insekt. Med bältet kunde hon fluga i väg och vara fri. Fri från bergsorcher, fri från människor och fri från alver, Fast några alver kan flyga...
Bältet användes inte bara som en slags leksak eller att sätta grottocher i respekt. Belvin hade använt bältet när han rekognoserat från luften. Hade hade även använt det när han tog kontakt med människorna i väster. Han hade dock varit lite pryd. Man kan flyga och vara osynlig, men då måste man vara naken. En magiker av ära visar sig inte naken och måhända var det kallt att flyga utan en enda tråd på kroppen?
Gishna hade inga sådan moraliska betänkligheter. Orchernas kvinnor har sällan mycket kläder. De är sällan nakna och hittar de kläder så tar de dem men de har inte människor syn på kläder. Sedan tål en grottsorch kyla ganska bra, oavsett om det är en fuktig grotta eller en kall vind.

Kriget gick vidare. Vättarna hade hittat en styrka på 15 spejare som rörde sig mot vårt område. Eldsmärta eggade dem och nästan hundra av dem följde honom. Bergsorcherna nedgjordes till siste man men de själva led ganska stora förluster. Grottocherna hade sänt ut en mindre grupp på omkring tio krigare dessa gick i ett bakhåll och när de hittades hade de styckats och stympats.
Två av grottochernas kvinnor hade varit ute för att samla växter. De hade kommit vilse och hittats av bergsorcherna. Den ena var försvunnen men den andra hade de våldfört sig på så illa så när hon hittades kunde hon inte gå och var helt vansinnig. De andra grottocherna och främst då kvinnorna vill nu hämnas på slavinnan.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-03 17:12

Tänka som en människa

Det var dålig stämning i lägret. Magikerna ville far sin väg. De menade på att kriget snart var vunnet och bergsorcherna snart besegrade. De skulle inte kunna vinna kriget. Grottocherna ville hämnas och det vara bara tack vare vättarna som de kund lugna sig något. De ville offra bergsorchkvinnan. Gishna fick dock en idé och visste hur hon skulle reda upp situationen. Hur då frågade jag. Jo jag ska tänka som en människa.
Hon talade med Belvin och de andra magikerna och sedan gjorde hon följande. Hon gick ner i grottan där slavinna hölls och hon låtsades vara arg. Hon gav order till de andra kvinnorna att de skulle försvinna. Då ryktena gick att alvdräparens kvinna kunde magi löd de henne utan att bråka. Hon gav sedan bältet till bergsorchkvinnan och förklarade hur man gjorde sig osynlig. Men hon påpekade att hon kunde se henne och det kunde de andra magikerna också. Detta för att hon inte skulle försöka fly med bältet.

Sedan började Gishna gapa och skrika, ja hon vrålade för full hals och slog sönder de få föremål som fanns i hålan. Sedan tog hon en påse med aska, blod från en hare samt lite krossad glas och spred ut i rummet. Sedan kallade hon till sig kvinnorna och sa att hon med sin magi krossat slaven. Någon av dem undersökte askan men stack sig på glaset och de flydde alla till en annan grotta.
Sedan för det var en mycket solig dag gick hon upp med bergsorchskvinnan och tog tillbaka bältet.
Vi följde sedan henne till våra främsta linjer. Belvin hade skrivit ett brev till våra fienders hövding där han påpekade att vi väntat förstärkning. Minst 5000 krigare av olika slag var på väg och minst 50 magiker samt stora tunga krigsmaskiner. Detta var väl måhända lite väl överdrivet men bergsorcherna kunde väl knappast förringa detta budskap. Den forna slavinnan fick brevet och gick naken iväg till de sina.

Tänkte jag inte som en människa? Frågade Gishna mycket stolt över sin plan. Jodå det höll vi alla med om. Men hur menade de hon? Jo att försöka lösa ett problem utan våld det är människornas sätt att tänka. Kanske har hon rätt?

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-04 00:20

Ett flygande huvud

Gishna blev allt djärvare. Hon flög ofta både i gryning som skymning. Osynlig som hon var fruktade hon ingen. Det var inte bara lek. Hon spejade efter fiender och rapporterade. En bergsorch som hade gått ner för en brant knuffade hon till och han föll ner i en klyfta. En annan av dem stod och uträttade ett behov på en höjd men knuffades ner därifrån. Det lilla liv som fanns kvar i honom släktes då hon tog hans kniv och satte den i honom. Sedan kom Gishna på en makaber lek. Hon skilde den dödes huvud från kroppen och flög med huvudet in bland några bergsorchkvinnor och deras barn. Att ett avhugget huvud kom flygande ledde förstås till panik. Gishna hade planer på att försöka ta med sig armborst eller att magikerna skulle tillverka något hon kunde kasta på de som befann sig på marken.

Gishna försökte lära barnen flyga men pojken brås på mig och ogillar det. Han hötte med sin stridsgaffel och var mycket arg. Flickan som brås på sin mor var dock mer entusiastisk.
Kriget rasade vidare. En dag då jag och tvillingarna var ute och de hade gjort en symbol som de höll på att besvärja kom en pil farande. En av bröderna fick ett litet sår på handen men de miste förstås koncentrationen. Jag fick iväg en pil och det blev ett lyckoskott. Jag träffade skytten. Inte dödligt, skäktan tog i låret men han föll ner bland klippor och krossades.
Två vättar som hållits fångna hos bergsorcherna hade lyckats fly. De kom till våra ställningar och de kunde berätta att det blivit allt sämre för fienden. Förvisso hade de slått tillbaka några mindre styrkor men de insåg att det inte skulle sluta med seger. Några av bergsorcherna hade helt enkelt smitit iväg. Kulvurs närmaste män hade gått emot honom. Det gick så långt att det blev blodsgång. Kulvur segrade dessvärre.

Någon dag efter vättarnas ankomst kom den försvunna grottorchkvinnan tillbaka. Hon var nästan i lika dåligt kondition som den bergsorch vi släppte och naken var hon. Med sig hade hon en lapp där Kulvur skrivit att alla fångar, slavar och andra avskum hade dräpts. Sant eller inte?

Gishna kom tillbaka en dag och var arg. Först ville hon inte tala men tillslut fick jag ur henne att hon sett tre människor, tre knektar från min konungs här. Först hade hon tänkt ta kontakt med dem men sedan insåg hon att de kanske skulle ta henne för en fiende. Hon flög en bit ifrån dem och såg att de råkade stötta på tre bergsorcher en ung krigare och två kvinnor som snarat harar. Den unge krigaren bara beväpnat med ett kortspjut sköt de med armborst. En av kvinnorna sprang iväg men den andra snubblade på den påse hon höll bytet i. De hade omringat henne och börjat skratta men så blev en av dem allvarlig och Gishna hörde honom säga att hans syster blivit tagen av bergsorcherna för några månader sedan. Vad ska vi göra med henne hade en frågat. Ge igen sa den var syster råkat illa ut. De hade kastat sig på henne och trots att hon försvarade sig bra så fick de av henne kläderna och drämde till henne i huvudet. Gishna hade dock börjat skrika och då blev de rädda och sprang sin väg. Ni är inte bättre än oss orcher fast ni alltid påstår det, väste Gishna och jag kunde bara hålla med.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-04 09:35

Belvin lämnade oss

Vi träffade några spejare från min konungs här. Jag tvillingarna och Zäejbelf. De hade bud med sig till oss och ordern var att alla bergsorcher skulle fördrivas från Röda bergen. Sedan ville man ordna med etablerade kontakter med vättarna och förhandla hur framtiden skulle gestalta sig. Vi sände bud tillbaka och lät förstå att då människor kanske inte alltid såg eller gjorde skillnad på orcher och andra svartfolk så skulle inte våra styrkor mötas utan försöka att var för sig ansätta bergsorcherna. Vi skulle dock ha kontakt med varandra och försöka upprätthålla förbindelser.

Belvin hade gett sig iväg. Han hade utan ett ord lämnat oss. Eldsmärta tror sig veta att Belvins syster också hon en mäktig magiker har problem. De andra säger inte så mycket. Gishna anmälde sig till att sköta förbindelserna mellan oss och våra allierade. Ingen skulle ta notis om hon flög osynlig och lämnade meddelanden. Jag är skeptisk. Skulle människorna stötta på Gishna kanske de skadar henne?

Jag oskadliggjorde en bergsorch. Han hade råkat hamna framför en av symbolerna som var fylld med magi. Han stod som förstenad framföd den. Några av vättarna tänkte ge sig iväg och ta hand om honom. Jag följde med. Till vättarnas ilska gjorde jag processen kort med honom de ville plåga honom och vad jag misstänker äta upp honom. Detta gjorde att de blev arga och jag fick står till svars inför Eldsmärta. Han tog saken lätt men lät förstå att svartfolk strider på annat sätt än människor.
Vättarna är modiga nu. Varje kväll drar de ut i stora band och letar efter bergsorcher. Grottorcherna gör samma sak men de är ganska få och vet med sig att de inte har råd att förlora för många.

Det börjar bli kallare i bergen och vädret är mer molnigt. Detta gynnar svartfolken av olika slag, vänner som fiender men människorna är inte så förtjusta i att tillbringa höst och vinter i detta klimat.
Eldsmärta har tagit mina barn till sig. Pojken hade en längre tid varit nyfiken på denne vätte som lät förstå att han gillade den lilles närvaro. Kanske försöker han använda min son som en slags pion och få reda på hemligheter om mig och Gishna? Fast jag ser nog att en magiker har hand om honom än att han blir primitiv svartfolkskrigare i Röda bergen. Även flickan har han visat intresse.

Grottorcherna är glada. En vättarnas spejare tog en bergsorch till fånga. Denne avslöjade att många av deras kvinnor höll sig gömda ganska nära våra nordligaste linjer. Nästan alla grottorcher begav sig dit. Gishna suckade och sa det var nog lika bra. Många kommer nog att få det svårt. Men människorna, vad skulle de göra med dem?

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-05 08:12

Ett erbjudande och ett bekymmer

Grottocherna var nöjda. Så nöjda att de ställde till med fest i fem dygn. Anledningen var att de hade anfallit bergsorcherna och tagit många av deras kvinnor tillfånga. De hade dödat de få krigare som vaktat dem sedan hade de tagit och dräpt alla de orchbarn som var av manligt kön. Grottorcherna hade i det närmaste utplånats som stam men nu ser de åter framåt. Jag befarar att det inom något årtionde eller så kommer dessa bli ett problem här uppe i Röda bergen. Vättarna är inbjudna på festen men magikerna håller sig borta. Då bevakningen av våra linjer är lite svag nu så faller det på oss att vakta mot arga bergsorcher.

Jag har aldrig insett hur mäktig Zäejbelf är förrän nu. Mäktig det förstod jag innan men efter denna händelse. Det var på kvällen och himlen var mörk. Det regnade lite. Vi hade han, jag och Gishna gått upp på en höjd och såg ner mot fiendelinjerna. Magikern sa ingenting med sträckte sedan upp handen i luften och gjorde en gest. Ett stort dån hördes och en blixt med fem svansar slog ner. Alla blixtarna hade träffat fem fiendekrigare. De skrek till och jag såg att två andra orcher sprang iväg. Jag hade inte ens sett dem gömma sig. Gishna var mycket tagen av denna händelse. Magikern sa ingenting men när vi började gå därifrån sa han utan att titta på någon av oss att han trodde våra barn hade förmågan att kunna lära sig magi.

Vi diskuterade sedan jag och Gishna denna sak. Hon var positiv till att barnen lärde sig magi. Vilken stor krigare skulle inte pojken bli om han kunde göra som Zäejbelf. Ja hon tolkade allt detta med magi i våldsamma termer. Jag hade en något annan syn på det hela. Hos människorna är halvorcher sälla väl sedda. Orcher är inte alltid så vänliga de heller och i deras samhälle är det våld och strider. Livet här får man räkna med blir kort och fullt med skador och sår. Flickans chanser i detta samhälle är mest att som de andra kvinnorna förpassat till kök och föda nya krigare. Enda invändning jag har ä att mina barn inte får bli sådana där magiker som sysslar med odöda. Det anser jag vara skamligt och farligt.

Eldsmärta tittade till oss och han hade också märkt, ja det var ju förstås enligt honom själv han som märkt att pojken hade gåvan att lära sig detta hantverk. Han vill när pojken växt till sig lite bli hans lärare. Men det anser jag vara en inte helt lyckad tanke.

Värre bekymmer har vi för tillfället. Den bergsorchkvinna som hölls som slav hos oss men som vi befriade och Gishna lurade i de andra att hon var död är bland fångarna. Det dröjer nog ett tag innan de märker bluffen, ja med lite tur kanske de inte märker den alla för de kommer inte ha grottochkvinnorna på samma ställe som de andra men risken finns. Nu måste man räkna med en dolk i ryggen av någon uppretade grottorch.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-05 09:06

Kulvurs död

Den orchiska festen tog slut. Men de slagna hjältarna gjorde ingenting på två dygn. Tre av bergsorchkvinnorna lyckades fly. Ja vare sig jag eller magikerna stoppade dem fast vi kunde. Gishna hade varit ute och flugit länge den senaste tiden. Det är dock inte alltid bra väder för det har kommit snö men den försvinner ofta när solen kommer tillbaka. Fjärde dagen efter festen kom hon och tog mig enskilt. Hon trodde hon hittat Kuvurs läger. En mindre grupp på runt femtio bergsorcher hade slagit läger vid några klippor. De verkade ha varit på flykt men stannat någon dag eller två för vila. Jag sa att vi borde informera de andra och våra allierade men Gishna sa att det har vi inte tid med. Hon skulle ta sig till bergsorcherna där skulle hon osynlig ta sig in i lägret och se efter. Hon drack och åt lite och sa att hon skulle iväg igen. Vi har inte tid. Jag har inte tid. Hon pekade på sin mage och sa jag är gravid igen. Snart kan jag inte flyga runt i bergen. Ska det ske ska det ske nu.
Vad som sedan hände vet jag inte riktigt. Tvillingarna hade sett mig vackla omkring och trodde jag var sjuk. Min gravida kvinna ska ut och mörda orcher, naken. Jag sa ingenting om vad som hänt förutom till Zäejbelf som inte sa så mycket men ändå lugnade mig något.

Gishna flög tillbaks till bergsorchlägret. Hon bevakade dem på avstånd en tid innan hon gjorde sig redo att osynlig gå in i lägret. Det var Kulvurs läger. De hade fått stryk och nu när de flesta av deras kvinnor var fångna hade många av dem tappat modet. Några hade försökt göra uppror med det slogs ner. Kriget gick inte bra för dem. Människorna hade slagit tillbaka och en hel del dvärgar hade tagit anställning hos dem. Nu var kriget i det närmaste slut. Gishna hörde att de skulle göra sig av med allt som sinkade deras färd. Utrustning och en del proviant. Fyra kvinnor samt två barn var med i gruppen men de skulle lämnas, de sinkade de andra. Även de sårade och svagaste av krigarna skulle Kulvur lämna. De hade dock två stora krus med orcherdrank som de tänkte dricka som en slags bizzar avskedsfest. Gishna bevakade festen som slutade med att två orcher slogs samt att den ena kvinnan som när hon fick redan på att hon skulle lämnas kvar och blivit rasande. Hon hade varit Kulvurs favorit men nu knuffade han till henne och sa åt de andra att de fick göra vad de ville. Ingen gjorde henne någonting men hon blev tyst och vad Gishna trodde lämnade lägret.

Festen avslutades när solen steg upp och dagen skulle bli väldigt solig. Kulvur drog sig tillbaka till det vindskydd som gjorts i ordning för honom. Bergsorch hövdingen somnade och låg där på sin bädd. Gishna som var osynlig tog sig in hos honom. Hon hittade en gammal benkniv en sådan som deras benmännen, deras präster använder. Kulvur mannen bakom kriget, mitt eget tillfångatagande och indirekt mannen som gjort att jag blivit ihop med en orchiska samt far till två halvorcher fick i sömnen halsen avskuren. Det enda Gishna gjorde innan hon flög iväg var att hon skar av den döde hans öron som ett slags makabert bevis.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-05 11:05

Kriget avslutas

Först var det ingen av grottorcherna som trodde på Gishna att hon dödat Kulvur. Men då hon visade hans öron för de tillfångatagna orchkvinnorna så kände några av dem igen öronen. De flesta orchstammar har som sed att krigarna har olika öronmärkningar. Bergsorcherna har här två hål i högerörat och i det översta hålet träder man en liten ring. Att Kulvurs ring var av guld gjorde det förstås lätt att identifiera. Gishna hyllades men det var nog lite blandade känslor. En kvinna hade dödat deras främste fiende. Det blev dock fest på nytt. Men alla orcher och vättar var inte med. Nej nu tog de flesta chansen att jaga bergsorcher.

Våra allierade skickad spejare och äntligen kunde vi träffa deras här. De flesta var människor men det var en ganska stor styrka med kraftig beväpnade dvärgar bland dem. Deras ledare kungens halvbrors son hertig Vulmar hade befälet och denne tog emot oss. Magikerna Eldsmärta och jag företrädde ”vår” sida. Grottorcherna var inte med alls och vättarna är så misstänksamma att de inte ville eller rättare sagt vågade skicka någon annan en deras mäktigaste magiker.
Allt nog. Människor och vättar skulle förhandla om att ha bättre kontakt med varandra och man skulle sända sändebud tillvarandra. Magikerna skulle medla om det behövdes fast de verkade ganska ointresserade av denna konflikt. Vättarna skulle försöka skaffa makt över grottorcherna. Det hade de redan börjat med. I deras planer finns att grottorcherna ska bli deras hantlangare.

Hertigen hälsade på mig men jag förstod att han ogillade mig, mannen som levde med en orch. Han tackade mig dock för min insats och trohet till hans farbroder kungen. Han lovade mig en belöning och jag svarade att jag för min del önskade ingenting förutom att få lämna mina gods och egendomar till konungen. Allt lösöre skulle tillfalla mina kusiner. Men jag skulle gärna se att Gishna som ju vunnit kriget åt oss skulle för sina tjänster bli adlad. Jag såg hertigen bli röd om kinderna men jag låtsades inte se detta.

Eldsmärta frågade sedan varför jag framfört detta önskemål. Jag sa skrattande att nu skulle alla som ogillat att jag och Gishna var tillsammans fä sig en läxa. Att en orch skulle bli adlad var nog extremt ovanligt och en kvinna var nog än mer anmärkningsvärt. Detta skulle reta många, fiender lär jag få, men jag har ingen tanke på att flytta tillbaks igen. Samtidigt kan nog adelskapet vara ett skydd för mina barn. Man kan inte behandla en halvorch hur som helst om denne har ett sköldebrev. Min mor skulle nog kvävas av ilska men det kunde hon gott ha. Men Gishna ville hon bli adlig?
Vi var tillbaka hos vättarna. Förbindelser med människorna skulle göras vid våren. Då hade alla förmodligen intrigerat färdigt, för vättarna vill inte ha några dvärgar i Röda bergen.

Jag avslutade kriget med att följa med några grottocherspejare. Gishna var med.
Vi stötte på några av dem i ett bergspass. Jag sköt en med armborstet, För sent insåg vi att de ville ge sig. De hade insett att deras chans att överleva berodde på om grottorcherna ville ta emot dem. Nu tog grottorcherna istället hämnd på dem. Däremot så har de låtit förstå att bergsorchernas kvinnor kan få leva hos dem. Några av dessa kvinnor har anlänt i små grupper till dem.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-06 16:33

Slut

Vi dröjde kvar en tid i bergen. Vi var mest hos vättarna. Några av magikerna hade rest men Zäejbelf var kvar. När alla våra affärer var avklarade skulle vi följa honom. Gishna besökte några gånger sina fränder men hon hade slutat intressera sig för dem och deras maktintriger. Hon gav en av grottorcherna kvinnor en som jag misstänker är någon slags syster till henne makten över de andra kvinnorna. Grottorcherna kvinnor har lite högre status. De är få men de andra kvinnorna är slavar. Det verkar som de inte fort nog kan försöka para sig med dem så att de kan bli en stor stark orchstam igen i röda bergen. Jag befarar att det åter om tjugo till trettio år är krig i bergen. Vättarna tror de kan bestämma över orcherna, men är detta bra eller dåligt? Eldsmärta tänker ta över. Jag fruktar att han kommer bli värre än någon primitiv bergsorch som Kulvur någonsin kan bli.

Trots att det blev vinter och snön började yra så kom en liten ambassad från min kung till vättarna. De hade med dokument som bekräftade mina önskemål samt ett till Gishna där hon erkändes som adlig! Detta hade lett till en ganska hätsk diskussion vid hovet men kungen hade ändå satt sitt sigill under utfästelsen. Man hade inte skrikit ut denna utmärkelse för allt och alla.
Vi firade ambassadens ankomst och vättarna höll sig i skinnet. De hade trott människorna skulle komma först till våren men Mihnas Thrill hade sagt att det var bäst att så fort som möjligt få dit folk innan vättarna började med sina intriger. Thrill hade med ett litet brev till mig där han önskade mig lycka till samt att han gratulerade Gishna den första orchiska kvinna som blivit adlad.
Sista dagen på festligheterna hade vi en liten ceremoni där vi gifte oss sedan tog jag, Gishna, våra barn och Zäejbelf och lämnade Röda bergen.

Här slutar nu min berättelse om Gishna och våra äventyr i Röda bergen. Men våra liv fortsatte vara fyllda med äventyr och de ska berättas i framtiden.
Minna tankar och åsikter om svartfolk och då främst orcher är att de inte är vad vi skulle kalla onda i egentlig mening. De ser inte tillvaron i något ont eller gott och där de väljer ont bara för att vara elaka eller grymma. Nej de lever som de är skapta. Jag tror att alver och orcher på något vis finns för att de ska kunna balansera ljus och mörker i tillvaron och vi människor är där emellan. Det finns någon mening med att svartfolk finns. Men till skillnad från människor så tänker orcher inte i begrepp god-ond utan i makt-svag. Har du makt är du bra och har du inte makt så dör du. Den starke är den bäste för denne har makt. Våld är inte något nödvändigt ont som hos människan utan nödvändigt gott. Jag blir ännu förbluffad hur mycket styrkedemonstration och rent våld som präglar deras liv. Sedan finns det alltid undantag. Gishna är undantaget. Jag ångar inte att jag blev bergsorchernas fånge, tack vare dem har jag hittat världen mest intressanta kvinna, en orchisk kvinna.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-09 12:56

Vad säger ni? Årkh eller orxh? Ja det ska föreställa fonetiskt men hur uttalas orch på svenska?

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1382
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Svartfolk

Inlägg av Grisodlar'n » 2019-06-09 17:02

Ja, jag vet inte. Jag uttalar det iallafall med ch som i choklad typ.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-06-09 17:04

Hade man sagt på 80-talet att det hette Årk. Då hade de nog inte blivit så mycket rollspel...
Orka tjäbbla om orcher! :lol:

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 793
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Svartfolk

Inlägg av skaraborgarn » 2019-07-01 14:04

Tänkte lite.

De halvorcher som beskrivs är ju de som blivit till med orchiska fäder och mänskliga mödrar.
Men hur ser de ut som har orchiska mödrar och mänskliga fäder?

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1382
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Svartfolk

Inlägg av Grisodlar'n » 2019-07-02 15:10

De borde väl se ungefär likadana ut, eller är jag helt ute och cyklar?

Skriv svar