ErebAltor.se

Är alldeles för trött för att argumentera... kör vidare, men tona ner det som Vije nämner, så blir jag nöjd.

Kan hålla med om att jättelika taggiga jordkastanjer låter lite kul faktiskt...

vije skrev:Tycker också att Felix är inne på rätt linje; gamla goa halvisar, men med en lite egen touch.

Men man kunde nog lite tona ner fezer, automatarbalester, mörka legioner mm - och så blir alla nöjda

Katapulterna kanske inte skjuter världslängst, men nog stenhårda och stålspetsade jordkastanjer som halvlängdsmännen omsorgsfullt odlar och som med sina taggar penetrerar de hårdaste rustningar.
Halvisarna behöver väl inte vara varje fältherres våta dröm, men väl kapabla att bita ifrån sig på hemmaplan och ställvis anlitade till specialuppdrag av militär natur.

Gillar skarpt Salsalamandrar, jordlöpare, simhud mm.

Och för att köra vidare på insekttemat och ideer till truppnamn mm: Mulldykare, Rotborrar och baggar av olika slag; tunnelbaggar, spetsbaggar och ollongnagare.

Oj, så går det när man argumenterar, man missar guldkornen Vad säger du FF, det här låter väl bra! Speciellt tunnelbaggar och rotborrar

Ok. (Lillan sover.)
JAG anser att HLM (schysst frktng) i grunden skall vara de tysta fredliga småfolket som får oss att tänka på hoberna (förbjudna ordet), men i den mer utvecklade stil som här framträder med lunnehlm och "turk"hlm i Grynnerbergen. Skitbra! Jag tror också det är detta vi pratar om här, vi vill känna igen "hoberna", men också se mer spännande skikt på HLM. HLM måste kunna försvara sig tillräckligt för att deras fiender oftast inte skall tycka det är värt mödan att anfalla. Att detta sedan av geografisk/historisk nödvändighet har utvecklats till ytterligare militär förmåga på Terro Oros-halvön är inte fel utan spännande. Det är ju liksom lunnehlm/turkhlm en lokal företeelse, och gäller inte för HLM generellt. I bakgrunden finns håriga fötter, bördig mylla och färgranna västar, men det finns krigare också mot hotande svartfolk och giriga rövarriddare från jorpagna. Det bör fortfarande vara i defensivt syfte, men stackars den riddare som slår läger med sina knektar för nära en HLM bosättning. Sedan kan även jag tycka att belägringsmaskiner är att gå för långt. Ja och Mörkrets legion är inte lika kul som skalbaggetemat.

Jag vill inte se några HLM-mördarmaskiner utan jag vill se listiga små HLM som försvarar sitt land med hela sin själ, utan att för den skull vara tappra krigare eller ha elitförband. Underminering och fyndiga bondförsvar med vissa militära inslag är helt okej. Men HLM-legioner är för mig helt främmande.

Jag håller med gunther här. Defentivt ska de ha möjlighet och vissa medel att försvara sig mot angripare, alla folkslag har ju möjlighet att forma någon form av milis(sp? av eng. "militia") om de blir trängda. Finurliga varelser som de är kan de hitta på smarta lösningar (Lunnehoberna byggde en ny typ av samhälle i orginalidéen) men likt gunther, anser jag att några legioner med elit-HLM-krigare inte passar in.



//M

Det är väl ingen som vill att HLM skall vara stenhårda elitkrigare med tvåhandssvärd och svarta plåtrustningar. HLM är skickliga krigare och minörer därför att de är små, smidiga, envetna, bra under jord och anpassningsbara. Inte elitstyrkor, utan slitna veteranstyrkor.

Legion tycker jag är ett skitbra ord Och om det används om jordnupna halvländsmannastyrkor kanske det tappar allusionerna till onda specialstyrkor och annat standardfantasytrams. En legion är ett militärt förband, varken mer eller mindre.

P.S Jag tycker att vi skall ta till vara det som känns unikt ÄS/Ereb Altor i varje ras, snarare än det som är allmängods och standardfantasy.

Gillar féz och slokmustasch, ogillar superkatapulter och halvlängdsmannalegionärer. Behöver vi verkligen halvlängdsmän på slagfältet? Det finns ju så otroligt många raser ändå så att slagfält ändå kommer att se ut som lönehelg i ankeborg. Självklart tycker jag att halvlängdsmännen måste kunna försvara sina boplatser. Annars skulle det ju knappt finnas några hlvm-bosättningar. Härmed bidrar jag med min egen syn på hur det skulle kunna gå till.

Halvlängdsmän som har erfarenhet av storfolkens övergrepp har förutom sina vanliga trevliga hem, även mer otillgängliga hålor att dra sig tillbaka till i händelse av krig och våldsamheter. Dessa ”skyddsrum” är i regel helt omöjliga för utomstående att finna och skulle i vart fall vara mycket svåra att nå för en varelse större än en ölkagge. Här bidar halvlängdsmännen sin tid i väntan på att ofreden skall dra förbi deras hemtrakter. De har i regel lagt upp stora förråd av nödproviant i form av nötter, honung, knäckebröd, ostar, torkat fläsk, öl och annan enklare skaffning. Halvlängdsmännens fiender kommer bara att finna övergivna hem och tomma fähus. Det är först om storfolken skulle få för sig att dröja sig kvar i halvlängdsmännens älskade hemtrakter som de kommer att upptäcka att de små gynnarna faktiskt kan bita ifrån när det behövs. Halvlängdsmännen hyser ingen som helst känsla för rent spel när det kommer till att jaga iväg en fiende. Taktiken består i första hand av att göra livet så surt som möjligt för objudingarna. Förråd som brinner upp, riddjur som sliter sig, mat och utrustning som oförklarligt försvinner om nätterna är händelser som plötsligt börjar bli vardagliga inslag i fiendelägret. Några regelrätta sammandrabbningar blir det alls inte fråga om och de storvuxna kommer förmodligen inte ens se till någon fiende. Eftersom halvlängdsmännen ogärna överger de marker där de en gång föddes, kan denna guerillataktik pågå över decennier om det skulle behövas. Halvlängdsmännen ser inte direkt något ärofullt i sin krigsföring men är inte det minsta främmande för skadeglädje. Denna taktik fungerar även mot fogdar och annat patrask om skatterna plötsligt skulle skjuta i höjden.
Det är egentligen bara andra småfolk, som vättar och svartnissar som utgör något egentligt hot mot halvlängdsmännens samhällen. Dessa kan ju faktiskt ta sig ner i halvlängdsmännens skyddsrum och där sprida död och förödelse. Mot en sådan fiende kan man ju tänka sig ett lite mer konventionellt försvar.
När det kommer till riktigt stora bosättningar, typ städer kan ju iofs inte denna taktik tillämpas. De halvlängsmannastäder som överlevt genom tiderna har förmodligen varit väldigt lättförsvarade eller belägna i lugna och skyddade regioner.

RIKTIGT bra Igor! Där fann du formen!

Jag tycker också vi slopar "legion" och "katapulter". Halvlängsmän hör inte hemma på slagfältet, och allra minst som special-forces/veteraner.

P.S Jag tycker att vi skall ta till vara det som känns unikt ÄS/Ereb Altor i varje ras, snarare än det som är allmängods och standardfantasy

Och jag tycker vi ska ta det som är allmängods och standardfantasy, och utveckla detta i riktning mot Ereb Altor. Legioner och Katapulter skiljer sig för mycket från detta.

Anledningen att legion används är att det känns rätt att använda den benämningen i ett land som Jorpagna.
Jag har inte nämnt att de skulle finnas på några slagfält, bara konstaterat att om de hade viljat skulle kullens folk kunna attackera och vinna terräng i övriga jorpagna( de är ett fredsälskande folk, men det är väl amerikaner oxå)

Det Igor skriver skulle passa utmärkt i Kardien, hos Ekelöv och Lönnbladingarna. Dessa två bosättningar ligger i en del av norra Kardien där starka adelsmän ständigt terroriserar och tvingar på småfolket högre skatter.(inte bara HLM, utan även andra småbönder med mer mänskliga förfäder)
Här biter småttingarna sig ändå fast för tillgången på mummle liknar ingen annan i hela Ereb( mummle= en hummleväxt som används i Ekelövölet), och för denna nyttoväxt är småttingarna redo att göra allt.
Ekelöv och Lönnbladingarna brygger en gudomlig ljus lager av mummlen, varenda hushåll har sitt egna recept. Det är inte ovanligt med olika fruktsmaker, alkoholstyrkor eller inslag av lugnande växtgifter som segbär och drömskivling.

Detta kardiska HLMfolk har interagerat med människor under lång tid, de är troende ljusdyrkare med ett eget litet prästerskap. Prästerna bär svarta västar med solar på. Övriga Ekelöv och Lönnbladingar bär den traditionella fransvästen, i oxblodsfärgat skinn.

Nu kanske jag (som tycks vara vanligt) har missat något, men skulle din beskrivning av legionen katapult-halvlängdsmän bara befinna sig i Jorpagna, och inte i resten av Ereb?

Ja, legionen återfinns endast hos JorpagnaHLM mannen i regionen Terra Oros. Dsk Kullen.

Ja, legionen återfinns endast hos JorpagnaHLM mannen i regionen Terra Oros. Dsk Kullen.

Då är det ok för mig. Jag ser den allmänna HLM som Igors beskrivning. Men visst finns det olika grupper av HLM som skiljer sig från de "vanliga", vilka de i Jorpagna skulle kunna vara.

Spelknepe skrev:

P.S Jag tycker att vi skall ta till vara det som känns unikt ÄS/Ereb Altor i varje ras, snarare än det som är allmängods och standardfantasy

Och jag tycker vi ska ta det som är allmängods och standardfantasy, och utveckla detta i riktning mot Ereb Altor. Legioner och Katapulter skiljer sig för mycket från detta.

Du menar att vi skall ta standardfantasy och sedan utveckla denna mot den redan ganska standardiserade världen Ereb Altor? Att vi skall vattna ur klyschorna ännu mer och inte tillåta oss ens de originella drag som finns i Ereb Altor?

Själv tror jag att Ereb Altor mår bra av MINDRE skåpmatsfantasy, och MER av det som gör Ereb Altor. Där skiljer vi oss tydligen åt.


EDIT: Fortsätter denna numera OT diskussion i "Vad skall strykas" tråden.

Peter: Finns det egentligen en skåpmatsfantasy-värld? Vilken isåfall?

Alla HLMsnubbar utgår från mallen:
1, de är snälla
2, de har krulligt hår och ludna tossingar
3, de har väst
4, de är en meter långa
5, de har någon sjuk dragning till myllan.

sen får de en tvist, eller ett särdrag som gör dem roligare att spela, eller att ha med i ett äventyr.