Hlm, äventyr, hemvärnet
Postat: 2010-02-05 17:14
Jag har svårt att bortse helt från england och LOTR när det gäller halvlängdsmän men man måste tänka på att alla inte är som Frodo o <merry som kommer från överklassen.
Halvlängdsmän för mig:
Nationalsport= Kricket. Långsamt, tepauser, ritualer mm.
Mkt bra på att kasta sten osv enl Tolkien. Kan kasta STYx3 rutor med skada som en slunga.
Irlänsk musik med flöjt och fiol för männen och sång och harpa hos kvinnorna.
Brittiska måttsystemet, krångligt för alla andra.
Klassamhälle som alla accepterar som naturligt. Alla har koll på släkten osv.
Småborgerligt tänkande, avundsjuka och skvaller dock mest kring varandras trädgårdar osv. Hober har många små men inga stora sorger/problem.
De lägre klasserna spelar även rugby i Celtic-randiga tröjor. Dock mest en undanflykt för att dricka öl, träffa folk från grannbyarna och bada badtunna efter matchen.
Dart är mkt populärt på puben.
Tobak!
Fruktodlingar, musterier. Cider!
Pomologer (äppelkännare).
Semlor!
Ört- och drogkunskap.
Te och scones m björnbärssylt klockan åtta.
Kol/torveldning.
Kolgruvor.
Puben. Dvärgiskt öl.
Minutiöst skötta trädgårdar.
Trädgårdstävlingar, största pumpan i östra Flyke!
Idén om diverse svin ovan är fantastisk!
Många tycker det är problem att motivera varför hober lämnar sin hemvist för äventyret.
Har en ide här:
När en ung man busat runt lite som ung kommer snart snabbt önskan om att skaffa fru, hus, trädgård och småttingar för att kunna slå sig tillro i länsstolen framför kolbrasan och lägga på sig några extra trivselkilo.
Men för detta krävs ett rejält startkapital. En helst dvärgabyggd eldstad skall skaffas, rejäla köksgeråd, en jordplätt, representabelt porslin, rejält linneskåp. Till detta kommer utgifter för brölopp (tänk er två enorma släkter med "hobisk" aptit). Även sotare, brevbärare skall kopplas in och adressen skrivas in i skattelängden. Och ringen, herregud, ringen även den helst dvärgasmidd.
Därför tar många hober tjänst utanför hembygden en tid. Ofta söker man sig till mänskliga adelsmän som butlers, kockar, trädgårdsmästare, örthandlare, kryddhandlare eller spelemän. En del åker på en handelsresa tex köper upp ett parti tobak som de byter med dvärgarna mot dvärgiskt öl som de sedan levererar till pubarna i hemtrakten. Förtjänsten brukar vara god då tobaksodlarna slipper omaket med att själv fara ut på vägarna med dyrbar last eller ännu värre överlåta handeln åt ngn oärlig långskånk. I städer ses de som kvalitetsgaranter på finare tehus, cigarklubbar, resturanger etc. Blir man dåligt behandlad stjäl man en silverskål som hämnd, smyger ut tyst en natt, säljer den och återvänder hem.
Det genuina intresset för njutning i det lilla gör dem idealiska som tjänstefolk hos adeln som dessutom ofta ser det som status att ha en halvlängdsman som somlier.
Företeelsen kallas för "strapatsen" eller rätt och slätt "lumpen" och kan leda till möten med andra RP och äventyrargrupper.
Dessutom är strapatsen en delförklaring till att släktet oftast får vara ifred av andra. Den utvecklade empatin samt allt som avhandlas vid långa måltider med riklig vinåtgång gör att de ofta har hållhakar på sina herrar och har ibland tom tussat ihop lokala adelsmän mot varandra för att undvika ett angrepp mot hembygden.
Slutligen kan naturligtvis andra personliga mål leda ut på landsvägarna. Det kan röra sig om att köpa en stickling av en ny sorts rosor eller rhorodendron för att bräcka grannen tex. Rykten om en ny alvisk äppelsort kan också få det att klia i fingrarna. Jarlen kanske skickar ut RP på jakt efter saffran eller varför inte ngn delikatess till en stor fest som tex spetsen av en drakormssvans till Jarlens dotters bröllop.
En tredje och kanske viktigaste funktionen i strapatsen är att få sina fördomar om människorna bekräftade så att man tryggt kan leva i självtillräcklighet utan att känna att man går miste om ngt.
Känns det inte som om hlm bör ha ett hemvärn?
Tror det finns ngn slags landsvakt beskriven i LOTR.
Komma bort från de hungriga ungarna och den tjatande frun ett tag för att gräva tunnlar, bygga värn, gillra fällor, öva stenkastning osv.
Många jordkulor har lönngångar till ngt bergrum. Gångarna kan sedan raseras eller gallerdörrar låsas från insidan. Bergrummet har digert matförråd och en egen utgång. Dels till flyktväg, dels till strategiskt riktig plats tex en skogsbeklädd höjd varifrån bakhåll kan planeras.
Tänker mig även att hlms brunnar kan förgiftas med ngn bitter ört som hlm själva har motgift mot eller deras vältränade lever kan oskadliggöra.
Kanske kan hlm framkalla regn om det kniper med ngn regndans etc så att fiendens tunga infanteri/kavalleri kör fast i lerar (lite som tyskarna i WW II i de ryska höstregnen).
Alla broar och liknande byggs så att man genom att lossa en bult eller två så att de knappast håller för en ryttare eller en rustad människosoldat.
Kanske har de inte så stor nytta av regelrätta vägar utan bor mitt ute bland majsfält osv. Då är bakhålls och flyktmöjligheterna mkt bra.
Såg på teve ett stamfolk i afrika där deras gröda växte flera meter hög och dolde deras byar fullkomligt vissa tider på året.
Halvlängdsmän för mig:
Nationalsport= Kricket. Långsamt, tepauser, ritualer mm.
Mkt bra på att kasta sten osv enl Tolkien. Kan kasta STYx3 rutor med skada som en slunga.
Irlänsk musik med flöjt och fiol för männen och sång och harpa hos kvinnorna.
Brittiska måttsystemet, krångligt för alla andra.
Klassamhälle som alla accepterar som naturligt. Alla har koll på släkten osv.
Småborgerligt tänkande, avundsjuka och skvaller dock mest kring varandras trädgårdar osv. Hober har många små men inga stora sorger/problem.
De lägre klasserna spelar även rugby i Celtic-randiga tröjor. Dock mest en undanflykt för att dricka öl, träffa folk från grannbyarna och bada badtunna efter matchen.
Dart är mkt populärt på puben.
Tobak!
Fruktodlingar, musterier. Cider!
Pomologer (äppelkännare).
Semlor!
Ört- och drogkunskap.
Te och scones m björnbärssylt klockan åtta.
Kol/torveldning.
Kolgruvor.
Puben. Dvärgiskt öl.
Minutiöst skötta trädgårdar.
Trädgårdstävlingar, största pumpan i östra Flyke!
Idén om diverse svin ovan är fantastisk!
Många tycker det är problem att motivera varför hober lämnar sin hemvist för äventyret.
Har en ide här:
När en ung man busat runt lite som ung kommer snart snabbt önskan om att skaffa fru, hus, trädgård och småttingar för att kunna slå sig tillro i länsstolen framför kolbrasan och lägga på sig några extra trivselkilo.
Men för detta krävs ett rejält startkapital. En helst dvärgabyggd eldstad skall skaffas, rejäla köksgeråd, en jordplätt, representabelt porslin, rejält linneskåp. Till detta kommer utgifter för brölopp (tänk er två enorma släkter med "hobisk" aptit). Även sotare, brevbärare skall kopplas in och adressen skrivas in i skattelängden. Och ringen, herregud, ringen även den helst dvärgasmidd.
Därför tar många hober tjänst utanför hembygden en tid. Ofta söker man sig till mänskliga adelsmän som butlers, kockar, trädgårdsmästare, örthandlare, kryddhandlare eller spelemän. En del åker på en handelsresa tex köper upp ett parti tobak som de byter med dvärgarna mot dvärgiskt öl som de sedan levererar till pubarna i hemtrakten. Förtjänsten brukar vara god då tobaksodlarna slipper omaket med att själv fara ut på vägarna med dyrbar last eller ännu värre överlåta handeln åt ngn oärlig långskånk. I städer ses de som kvalitetsgaranter på finare tehus, cigarklubbar, resturanger etc. Blir man dåligt behandlad stjäl man en silverskål som hämnd, smyger ut tyst en natt, säljer den och återvänder hem.
Det genuina intresset för njutning i det lilla gör dem idealiska som tjänstefolk hos adeln som dessutom ofta ser det som status att ha en halvlängdsman som somlier.
Företeelsen kallas för "strapatsen" eller rätt och slätt "lumpen" och kan leda till möten med andra RP och äventyrargrupper.
Dessutom är strapatsen en delförklaring till att släktet oftast får vara ifred av andra. Den utvecklade empatin samt allt som avhandlas vid långa måltider med riklig vinåtgång gör att de ofta har hållhakar på sina herrar och har ibland tom tussat ihop lokala adelsmän mot varandra för att undvika ett angrepp mot hembygden.
Slutligen kan naturligtvis andra personliga mål leda ut på landsvägarna. Det kan röra sig om att köpa en stickling av en ny sorts rosor eller rhorodendron för att bräcka grannen tex. Rykten om en ny alvisk äppelsort kan också få det att klia i fingrarna. Jarlen kanske skickar ut RP på jakt efter saffran eller varför inte ngn delikatess till en stor fest som tex spetsen av en drakormssvans till Jarlens dotters bröllop.
En tredje och kanske viktigaste funktionen i strapatsen är att få sina fördomar om människorna bekräftade så att man tryggt kan leva i självtillräcklighet utan att känna att man går miste om ngt.
Känns det inte som om hlm bör ha ett hemvärn?
Tror det finns ngn slags landsvakt beskriven i LOTR.
Komma bort från de hungriga ungarna och den tjatande frun ett tag för att gräva tunnlar, bygga värn, gillra fällor, öva stenkastning osv.
Många jordkulor har lönngångar till ngt bergrum. Gångarna kan sedan raseras eller gallerdörrar låsas från insidan. Bergrummet har digert matförråd och en egen utgång. Dels till flyktväg, dels till strategiskt riktig plats tex en skogsbeklädd höjd varifrån bakhåll kan planeras.
Tänker mig även att hlms brunnar kan förgiftas med ngn bitter ört som hlm själva har motgift mot eller deras vältränade lever kan oskadliggöra.
Kanske kan hlm framkalla regn om det kniper med ngn regndans etc så att fiendens tunga infanteri/kavalleri kör fast i lerar (lite som tyskarna i WW II i de ryska höstregnen).
Alla broar och liknande byggs så att man genom att lossa en bult eller två så att de knappast håller för en ryttare eller en rustad människosoldat.
Kanske har de inte så stor nytta av regelrätta vägar utan bor mitt ute bland majsfält osv. Då är bakhålls och flyktmöjligheterna mkt bra.
Såg på teve ett stamfolk i afrika där deras gröda växte flera meter hög och dolde deras byar fullkomligt vissa tider på året.