Adragoor skrev:Normalt flyttar de flesta människor inte särskilt mycket på sig. De flesta människor som lever i Golwyndaområdet idag bör vara direkta avkomlingar till de som levde där 4000 f.O. Att sen andra folk runt omkring har kommit att omfattas av den golwyndiska kulturen är en annan femma. Dessa andra folk har säkert varit mindre befolkningsgrupper som har flyttat på sig. Tänker man sig att t.ex furgierna alla härstammar från ett antal väktare som har hyrts in från norr, måste dessa väktare ha varit flera miljoner för att helt komma att dominera Furgia. Hade de gjort det hade dessutom språket bytts ut.
Det var sådana teorier som jag tyckte verkade orealistiska.
Innan jag fattar några händer och stämmer i Bergdahls sång vill jag bara återigen hänvisa till hur olika historiska folk i vår värld har kunnat dominera andra mycket större kulturer utan att vara "flera miljoner". Ett exempel är hur danska vikingar samman med besläktade saxare på bara några hundra år kunde dominera befolkningen i Britannia/England som tidligare varit av keltisk-romersk härstamning.
Min poäng är att ett folk måste inte vara så talrikt för att kunna ta över en kultur, och när det gäller furgierna så anammade de villigt den golwyndiska kulturen och gick även upp i det golwyndiska blodet så till den grad att de i dag ser sig som stolta arvtagare till golwyndierna.
Men vi verkar ju på något vis (var tveksam där ett tag ) ha kommit fram till en slags lycklig kompromiss, och med dessa ord sagda stämmer jag gladligen in i sången!
Ett exempel är hur danska vikingar samman med besläktade saxare på bara några hundra år kunde dominera befolkningen i Britannia/England som tidligare varit av keltisk-romersk härstamning.
Min poäng är att ett folk måste inte vara så talrikt för att kunna ta över en kultur...
Det var ungefär så jag tänkt mig händelseförloppet i Krun, nomderna om än färre än de joriska krunierna kom att dominera kulturellt, främst då språkligt. Men nu finns det viktigare saker att göra än att babbla på om Krun, så fortsätt sjunga.
Innan jag fattar några händer och stämmer i Bergdahls sång vill jag bara återigen hänvisa till hur olika historiska folk i vår värld har kunnat dominera andra mycket större kulturer utan att vara "flera miljoner". Ett exempel är hur danska vikingar samman med besläktade saxare på bara några hundra år kunde dominera befolkningen i Britannia/England som tidligare varit av keltisk-romersk härstamning.
Min poäng är att ett folk måste inte vara så talrikt för att kunna ta över en kultur, och när det gäller furgierna så anammade de villigt den golwyndiska kulturen och gick även upp i det golwyndiska blodet så till den grad att de i dag ser sig som stolta arvtagare till golwyndierna.
Saxarna var faktiskt ett helt folk... Att de lyckades ta över England och få folket att till viss del ändra språk beror på den kulturella svacka landet hamnade i när romarna gav sig av. (De lyckades inte helt, fortfarande finns ju keltiska språk kvar...) Dessutom är de flesta engelsmän fortfarande genetiskt mer släkt med de forntida keltiska folken än med germanerna.
Andra exempel på hur små folkgrupper har tagit över ett område är t.ex. frankerna som tog över Gallien eller normanderna som tog över England. I det förstnämnda exemplet förlorade frankerna större delen av sin egen kultur och sitt språk rätt fort. De tog nämligen upp den romerska kulturen och blev kristna. Är det något liknande du menar har hänt i Furgia? Att landet har namn efter en invandrad folkstam som blev assimilerad i det redan existerande golwyndiska samhället?
Det som vände mig emot innan var att du sa att furgierna var centralakrogalier, medan jag menar att de på språklig och kulturell grund borde kallas för golwyndier...
I sammanhanget bör man nämna turkarna, vars språkgrupp ju är spridd från centralasien hela vägen ned i turkiet. Och på anatolien talar man ju numera främst turkiska, trots grekiskan starka ställning som kulturspråk.
I sammanhanget bör man nämna turkarna, vars språkgrupp ju är spridd från centralasien hela vägen ned i turkiet. Och på anatolien talar man ju numera främst turkiska, trots grekiskan starka ställning som kulturspråk.
Adragoor skrev:Saxarna var faktiskt ett helt folk... Att de lyckades ta över England och få folket att till viss del ändra språk beror på den kulturella svacka landet hamnade i när romarna gav sig av. (De lyckades inte helt, fortfarande finns ju keltiska språk kvar...) Dessutom är de flesta engelsmän fortfarande genetiskt mer släkt med de forntida keltiska folken än med germanerna
Saxarna var/blev ett helt folk (samman med angler och jyder) som aktivt försökte ta över det keltisk-romerska Britannien. De lyckades mycket väl både när det gäller språk och "genetisk" (det senara framgår av nyare forskningar). Kelterna lyckades bäst bevara sin kultur och sitt språk mot germansk (från saxare och senare vikingar) påverkan i de områderna som romarna hade haft minst, eller ingen, alls kontroll över; Irland, Skottland, Man, Wales, Cornwall.
Adragoor skrev:Andra exempel på hur små folkgrupper har tagit över ett område är t.ex. frankerna som tog över Gallien eller normanderna som tog över England. I det förstnämnda exemplet förlorade frankerna större delen av sin egen kultur och sitt språk rätt fort. De tog nämligen upp den romerska kulturen och blev kristna. Är det något liknande du menar har hänt i Furgia? Att landet har namn efter en invandrad folkstam som blev assimilerad i det redan existerande golwyndiska samhället?
Det som vände mig emot innan var att du sa att furgierna var centralakrogalier, medan jag menar att de på språklig och kulturell grund borde kallas för golwyndier...
Ungefär så jag menade, en invandrad folkstam assimilerad i den existerande golwyndiska befolkningen. Att de skulle vara central-akrogalier var först bara en ide från min sida och sedan en missuppfattning. Furgierna är INTE central-akrogalier!
Adragoor skrev:
Saxarna var/blev ett helt folk (samman med angler och jyder) som aktivt försökte ta över det keltisk-romerska Britannien. De lyckades mycket väl både när det gäller språk och "genetisk" (det senara framgår av nyare forskningar). Kelterna lyckades bäst bevara sin kultur och sitt språk mot germansk (från saxare och senare vikingar) påverkan i de områderna som romarna hade haft minst, eller ingen, alls kontroll över; Irland, Skottland, Man, Wales, Cornwall.
Jag läste nyligen om en ganska kul synvinkel i sammanhanget: En språkexpert (kanske var det rentav Ola Wikander) menade att dagens Engelska är ett "pidgin-språk", dvs ett förenklat språk som uppstått när olika språkgrupper blandats och sökt kommunicera. Jiddish är ett liknande språk och varför inte Papimiento, blandspråket på Curacao som jag nyligen kom i kontakt med. Den gamla anglosaxiskan hade nämligen en komplicerad grammatik som dagens engelska saknar och var mer i stil med tyska. Förklaringen skulle vara att behovet av pidgin-engelska uppstod när Normanderna invaderade saxarna år 1066 och de olika språken måste samsas. (Jag lade detta mest på minnet för att kunna reta mina amerikanska kollegor - tidigare har jag häcklat dem för att min egen gårds namn finns belagt från 1407, dvs långt innan Columbus upptäckte nya världen )
Peter skrev:Känner igen denna förklaring jag med: är det inte så att det står med i "I döda språks sällskap"
En bok som har den oerhörda litterära förtjänsten att ha med ett citat av falstaff fakir
Jo, så var det - sidan 234. Om ni inte visste det så är/var Ola Wikander också en hängiven rollspelare och deltog friskt i diskussionerna på svavelvinter.nu när det begav sig. En mycket användbar kontakt för mig eftersom den trakoriska gudavärlden till stor del hämtats från sumerer och akkader vilket är Olas specialitet. Han gav exempelvis ut en egen översättning av skapelseeposet "Enuma Elish" för något år sedan.
Jag läste nyligen om en ganska kul synvinkel i sammanhanget: En språkexpert (kanske var det rentav Ola Wikander) menade att dagens Engelska är ett "pidgin-språk", dvs ett förenklat språk som uppstått när olika språkgrupper blandats och sökt kommunicera. Jiddish är ett liknande språk och varför inte Papimiento, blandspråket på Curacao som jag nyligen kom i kontakt med. Den gamla anglosaxiskan hade nämligen en komplicerad grammatik som dagens engelska saknar och var mer i stil med tyska. Förklaringen skulle vara att behovet av pidgin-engelska uppstod när Normanderna invaderade saxarna år 1066 och de olika språken måste samsas. (Jag lade detta mest på minnet för att kunna reta mina amerikanska kollegor - tidigare har jag häcklat dem för att min egen gårds namn finns belagt från 1407, dvs långt innan Columbus upptäckte nya världen )
Engelska är rätt speciellt på flera sätt. Bl.a. därför att språket utsatts för stor påverkan av andra språk vid flera tillfällen, och ett blandspråk har uppstått ett par gånger. Engelskans grund är germansk, men en mycket stor del av ordförrådet är romanskt, men att gå så långt som att kalla dagens engelska för ett pidgin-språk tycker jag dock är överdrivet. Det handlar om ovanligt många lånord, där de nya och gamla orden ofta samexisterar men har olika stilvärde, t.ex. i fallet "deep" (germanskt) och "profound" (romanskt).
När det gäller grammatik är svenska lika förenklat i förhållande till fornsvenska som engelska är i förhållande till anglosaxiska eller som italienska är i förhållande till latin. Förenkling av grammatiken (kombinerat med tillägg av oregelbundenheter och kompliceringar av syntaxen) verkar vara en trend som alltid har pågått inom de flesta indo-europeiska språk och är inte unikt för engelska.
Hehe... faktum är att den där engelska-som-kreol-idén inte är min från början. Men det ligger en hel del i det vill jag ändå hävda: t.ex. är språkets förmåga att använda substantiv som verb och tvärtom mycket typisk för språk som genomgått kreolisering. Och att säga att engelskan inte förenklats mer än svenskan är jag tveksam till: sådant som genussystemets kollaps och V2-regelns upphörande är ganska unikt bland de moderna germanska språken. Engelskans syntaktiska struktur har förlorat nästan alla de typiska västgermanska dragen och ersatt dem med en enkel SVO-ordföljd, något som gör att det påminner inte så lite om diverse kreolspråk rent strukturellt. Att kalla det pidgin är däremot att ta i - det håller jag helt med om.
Förresten är det skoj att detta forum har startats - hej till alla!
Välkommen Hermes! Jag läste alldeles nyss din bok i bästa tänkbara miljö under palmerna på Curacao och hade stort nöje av den. Kanske får vi tillfälle att ta nya tag med de gamla gudarna eftersom jag just skriver om Enki som animisterna omhuldar på Mereld.
Håller du inte med om att det uppströmmande vattnet i Golwyndas sötvattenhav måste komma från gudens underjordiska Abzu?
Brior: Skulle du kunna utveckla dina tankar lite rörande Golwynda och de gudomliga principerna bakom/under lite? Kanske i en tråd för Mereld eller Golwynda-kulturen? Eller avslöjar du för mycket då?
Jag har skapat ett "mini"-Golwynda i djupet av Nargurs skogar, en källa nargurernas gudinna A Nhari Ghur sägs ha stigit upp ur och från vilken vattnet flödar ut i skogarna. Denna ur-källa är för nargurerna det allra heligaste som finns och alla stammar vördar denna sitt ursprung genom att vid små tjärn i skogarna utföra heliga handlingar.
) ha kommit fram till en slags lycklig kompromiss, och med dessa ord sagda stämmer jag gladligen in i sången! 
