Kattmän

Allt om raser och folkslag som inte nämns i landsbeskrivningarna
Användarvisningsbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1403
Blev medlem: 2007-07-20 14:40
Ort: Colorado Springs, CO

Inlägg av anders » 2008-01-03 18:52

Ahnìon skrev:(jag tänker mig en lejonartad variant)
Bild

Bild
Solunsk lejonman

Användarvisningsbild
Ahnìon
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 121
Blev medlem: 2007-12-25 22:43
Ort: Norrköping
Kontakt:

Inlägg av Ahnìon » 2008-01-05 15:39

Läderbundna anteckningar, funna hos en exotika-köpman i Krilloans hamnkvarter.

Vi anlände till Sarnhg Ite-savannen vid gryningen på den sextiosjunde dagen. Det var åtminstone trettio dagar sedan vi hade sett minsta tecken på civilisation och ett skuggtäcke hade dragits över mina tankar. Jag var utmärglad, min hud var sönderbränd och de demoniska hallucinationer värmen hade frambringat under den tidigare veckan trädde fortfarande sin onaturliga dans i dimmorna runt mitt medvetande. Även i detta töcken ånyotändes min besatthet likt Vestarias fyrtorn vid åsynen av det gränslösa slättlandskapet. Här var slutligen den totala vildmarken, där människan och dess gelikar bara är ett djur bland andra, starkare varelser. Pendons varsamma samhällskultur tedde sig som en löjeväckande dröm inför slättens oförnekbara ofantlighet. Här fanns inga illusioner om rättvisa - bara vildmarkens brutala faktum. Här, någonstans på savannens oändliga slätt, fanns det jag trängtat möta sedan den där ödesmättade eftermiddagen på min elfte födelsedag.

Sex dagar senare hade mitt hopp börjat glida undan. N'bili, min guide, hade förklarat att storflocken rörde sig över ett femtio mil brett område och att även med hans stora erfarenhet skulle spåren bli svåra att finna. Oändlighetens hopplöshet borrade sig in i mitt sinne och det syntes mig som att jag stirrade ut över ett slutgiltigt, sakta böljande hav av gräs. Även de tidigare så gladlynta bärarna hade tappat inspirationen. Tre gånger hade vi fått försvara oss från vildsinta grupper av de knähöga, kroknäbbade fågeldjur som N'bili kallade Kaga-po. Dessa vidriga, brungula varelser är en smädlig förvridning av fågelns rätta form. Helt har de tappat sin flygförmåga, och istället funnit en plats som illmarig och lömsk slättjägare. På grund av fjäderdräktens kamouflerande färg och kroppens förledande, vaggande gång är det mycket svårt att upptäcka dem förrän de rusar fram i ursinnigt, blodtörstigt överfall. N'bili sade att deras antal förtvinat under de senare femtio åren, och jag kan inte förmå mig själv annat än att hoppas att detta fortgår tills denna skymf av Etins verk för alltid är utsuddad.

Efter sjutton dagar på savannen ville jag inget hellre än att ge upp och återvända till marker där jag kunde finna någon form av förnuft och begränsning. Hallucinationerna återkom regelbundet och jag hade flera gånger vädjat till min guide att vända. N'bili verkade dock egendomligt fäst vid tanken på att bringa mig till mitt mål, även om min egen vilja sinat. Han påstod sig hittat ett spår som ledde österut och sade sig säker på att han kunde finna flocken innan våra förråd nått gränsen för återvändo.

Jag vet inte hur många dagar som passerade innan vi nådde sjön. N'bili blev alltmer fjärran och i mitt delirium hade jag smidit planer på att mörda honom medan han sov. Han proklamerade att flocken snart skulle komma den här vägen och började kompromisslöst slå läger kanske hundra famnar från stranden, där egendomliga, tjockhudade älgalika djur lekte i vassen. Tacksam för vilan sjönk jag ihop med ryggen mot en sten och vaggades till sömns av de egendomliga ljud som omgav oss. På natten tog demonerna mig i besittning. Jag smög mig ljudlöst upp och överföll mannen som gjort allt för att omsätta min dröm till verklighet. Jag skar upp hans hals med kniven han givit mig medan jag höll handen för hans mun för att inte väcka de andra. Jag vet inte om det var min egen galenskap som fick mig att tro att han i sin sista stund såg mig i ögonen och log, som om han vetat att det skulle hända - som om det var så här allt var tänkt. Hans anletsdrag är för evigt inetsade i mitt minne. Som vite för hans mord skall jag bära det tills jag själv är död och bortglömd.

Det är nu två veckor sedan den skamfyllda natten - sedan morgonen då de anlände. De är magnifikare än jag någonsin kunnat drömma. Ledarhannen är över åtta fot lång och byggd som den muskulösaste gladiator jag någonsin sett. Hans man glänser som guld i solljuset och han utstrålar en värdighet jämte vilken den största av människokonungar skulle te sig banal och komisk. Storflocken består i övrigt av nitton individer, varav fem är ungdjur och resten honor. Rangordningen verkar stark men också naturlig. Det är inte en fråga om tyranni eller tvång - snarare en avslappnad självklarhet där alla har sin plats och lever som ter sig bäst. Utan N'bili som översättare har jag fått förlita mig på de få fraser och ord han lärt mig på Res-Reoss. Det har varit mycket arbetsamt att vinna förtroendet hos ens de mer sociala honorna, men jag har långsamt lyckats få en inblick i dessa oöverträffliga väsens levnadsvanor.

Vändningspunkten kom på den femte dagen, då jag efter att min kunskapsfeber fått uttryck insett att min vän och guide fortfarande inte var begraven. Medan jag grävde hålet som skulle bli hans sista viloplats samlades flera av honorna runt mig. Ett par av dem var äldre och hade inte ens sett åt mitt håll tidigare. Det visade sig att trots sitt stolta beteendemönster är lejonmännen (ordet klingar nu klumpigt och falskt) oerhört nyfikna till sinnelaget. Vid åsynen av dessa mina underliga seder blev de helt till sig av vetgirighet, och det tog mig så länge att förklara att jag nästan helt glömde min plikt att färdigställa graven. Så snart de fått en förklaring som tillfredsställde deras tankesätt vände de dock helt sonika mig ryggen och återvände till sina sysslor. Detaljer är tydligen ovidkommande för deras sinnen - det viktiga är att förstå sammanhanget.

För Anhawi och hans folk är savannen liv. De känner inga gränser, ingen annan makt än naturen och flocken. Det är tydligt att dessa varelser är oerhört intuitiva. De uppvisar en märkbar intelligens, men saknar till synes helt intresse för intellektualiteter och nedtecknande. All sanning är självklar, tiden är flyktig och det enda som är viktigt är det obegränsade nuet.
Till utseendet kan de beskrivas som en sammanfattning av det ädlaste och starkaste hos lejonet och människan: en massiv humanoid kropp täckt av kraftig, gyllene päls och krönt av ett ståtligt huvud med mer kattlika än människoartade drag. En kraftfull svans pryder kroppens bakdel, de stora händerna är försedda med indragbara klor och de går liksom lejonet "på tårna". De spetsiga öronen som sitter vid hjässans kanter utgör tillika svansen en viktig del i det sociala sammanhanget och påvisar det allmäna sinnelaget.

I morgon ger sig flocken av. Man måste möta upp med en satellitflock om någon vecka och kan inte längre dröja. Min sorg över att lämna dessa underbara varelser beblandas med den oerhörda lyckan och äran jag känner av att jag ikväll slutligen kommer tillåtas träffa och språka med Anhawi - ledarhannen - för att sedan bevittna rovdjurens sanne konung i sitt esse - jakten.

Jag har lärt mig så mycket under den här tiden; så mycket återstår att nedtecknas. Mitt liv kommer med säkraste sannolikhet härifrån te sig som ett grått efterspel, men min lycka känner ingen svärta. Jag har nått zenith. Allt härefter är fridens långsamma passage.

Efraim Vägsanne
Norra Sarnhg Ite-savannen, 549eO.



(Inspirerat av Anders suveräna lejonmansporträtt och Soluna-tråden.)
Senast redigerad av 1 Ahnìon, redigerad totalt 2008 gånger.
Ingen kan förneka stridsgaffelns överlägsenhet!

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2008-01-06 01:12

Ahnìon och Anders: SUPERBRA! Lägg till på Samkarnatråden! Snälla :oops:
Soluna skall det vara dårå. :)
Senast redigerad av 1 Mikael, redigerad totalt 2008 gånger.

Användarvisningsbild
Ahnìon
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 121
Blev medlem: 2007-12-25 22:43
Ort: Norrköping
Kontakt:

Inlägg av Ahnìon » 2008-01-06 10:40

*darrar lite på läppen*
M-m-menmenmen! Jag hade ju tänkt mig Soluna!
I min hjärna har det alltid synts Soluna -> Afrika, Samkarna -> Sydamerika, precis som Ereb -> Europa.
Därav: Lejon bor i Afrika, alltså bor lejonmännen i (mellersta/södra) Soluna.

Om jag har fel, så tala om det för mig, snälla! :D

Jag kan skriva om jaguarmän i djunglerna i Samkarna istället! Oj vad jag lär kunna skriva om det! Jaguarer är det underbaraste som finns. Visste ni att jaguarmännen är Altors verkliga härskare? Hrm... hm. Moderation, Ahni.



Dessutom är all beröm Anders. Det var hans suveräna bild som satte min hjärna i skrivaläge.
Ingen kan förneka stridsgaffelns överlägsenhet!

Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl » 2008-01-06 11:57

Jag såg också Soluna framför mig när lejonmännen dök upp här på forumet. Samkarna känns inte riktigt som rätt hemvist för dem, men det kan ju bero på att jag precis som Ahnion ser Soluna som Afrika och Samkarna som Sydamerika.

Användarvisningsbild
Adragoor
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1380
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor » 2008-01-06 14:35

Möjliga hemvister för lejonmän skulle kunna vara Morelvidyn, Samkarnas kust öster om Drakryggen, Efaro och Pokti... Vet egentligen inte vad som är rätt, men för min del gör det inget om Samkarna-Soluna = Sydamerika-Afrika luckras upp något.

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2008-01-06 15:15

Ah! Skall jag vara ärlig så tänkte jag Soluna först också :oops: , men så hade Anders placerat dem i Samkarna och jag ville inte vara besvärlig.

Passar bäst i Soluna tycker jag med, men kan fungera på Samkarnas torra östkust, men Ahnions fina berättelse gav mig också visioner (i Samkarna då) av det område som ligger mellan Juronaträsket och den brända lerslätten i söder, ett torrt landskap kring den jättesjö som Spelis placerat i Samkarnas södra mitt. Katt-män som dyker upp i Morëlvidyn kommer mer likna djungelkatterna. (Ahnion, jaguarmännen kan vi diskutera mer...har själv idéer om människor som klär ut sig till jaguarer à la Tarzan eller gammalt Chockäventyr. Samkarnas kattmän tänkte jag mig mindre och smidigare, lite ozelotlika med fläckar och tofsar? Jag får återkomma. :? )

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2008-01-06 16:41

Var, mer specifikt stryker det omkring lejonmän och kattmän i Soluna?

Lindén
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2007-05-30 04:09
Ort: Nässjö/Vetlanda - Bor i Nässjö, sugen på att spela! Skicka omedelbums

Inlägg av Lindén » 2008-01-06 17:25

God damn var bra den texten var Ahnìon och bilden är suverän Anders!

"Fysiologi"(utseende), bosättning och teknologi känns som enkla punkter vilka nästan ges bort helt av texten och bilden. Något jag reagerade på var dock språk? Efraim Vägsanne kunde tydligen kommunicera med dem ganska kvickt, vilket snarare känns kul om man skulle stöta på dem, men hur löser vi det rent tekniskt?

Ps. Är lite sugen på att lejonfolk är eftertraktat som bytesdjur, kanske skulle man sno ihop ett äventyrsuppslag på det?

Användarvisningsbild
Ahnìon
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 121
Blev medlem: 2007-12-25 22:43
Ort: Norrköping
Kontakt:

Inlägg av Ahnìon » 2008-01-06 22:47

Just den här berättelsen är tänkt att utspela sig i sydöstra Pokti, men det är som sagt rätt löst hållet. Den enda stad som nämns är Vestaria och det var mest för att ha någon sorts referens. Jag flyttar dem glatt till var de nu passar in. Har aldrig haft mycket koll på varken Solunas eller Samkarnas geografi. Lejonmännen lär ju dock garanterat vara ett slättlevande folk, och mellersta Soluna såg savannartat ut på kartan, så det blev där i mitt sinne.


Mikael: Jag är med på både Chock-varianten (heter inte äventyret Skymningens By eller något sådant? vill minnas jag har det liggande) och ozelotmän, fast jag skulle nog helst vilja ha in några ultra-sällsynta, riktiga jaguarmän, också. Jag vet inte om du känner till Maya-indianernas gudavärld, men där fanns en hel bunt jaguarer, inkluderande solguden Ahau-Kin, fertilitetsgudinnan Ixchel och de fyra världshållande Bacaberna. Jaguaren är ju dock ett väldigt skyggt djur, så jaguarmännen behöver ju inte alls vara framträdande. Kanske är det rentav så att "dina" jaguarmän dyrkar "mina".


Angående språket valde jag att låta Mäster Efraim förstå mycket baserat på iakttagelse. Han hade av den mystiska N'bili lärt en del grundläggande fraser som han utnyttjade för att lära sig mer. Dock förstod han såklart aldrig mer än väldigt grundläggande idiom och uttryck, och hans antaganden kan mycket väl vara felaktiga. Vad som hände med honom är ju också okänt. ;)
Ingen kan förneka stridsgaffelns överlägsenhet!

Lindén
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2007-05-30 04:09
Ort: Nässjö/Vetlanda - Bor i Nässjö, sugen på att spela! Skicka omedelbums

Inlägg av Lindén » 2008-01-07 00:02

Med andra ord är kroppsspråket en mycket framträdande del av deras kommunikation (i likhet med ex. vargmän?). Låter utmärkt! Kan det vara så att om man har färdigheter såsom djurträning eller helt enkelt bara goda kommunikationsfärdigheter (och intelligens?) så kan man förså mycket av vad som uttrycks?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2008-01-07 11:17

Ahnìon skrev:Mikael: Jag är med på både Chock-varianten (heter inte äventyret Skymningens By eller något sådant? vill minnas jag har det liggande) och ozelotmän, fast jag skulle nog helst vilja ha in några ultra-sällsynta, riktiga jaguarmän, också. Jag vet inte om du känner till Maya-indianernas gudavärld, men där fanns en hel bunt jaguarer, inkluderande solguden Ahau-Kin, fertilitetsgudinnan Ixchel och de fyra världshållande Bacaberna. Jaguaren är ju dock ett väldigt skyggt djur, så jaguarmännen behöver ju inte alls vara framträdande. Kanske är det rentav så att "dina" jaguarmän dyrkar "mina".
Låter som bra förslag! Helt i linje med mina fantasier. Självklart skall det finnas några unika jaguarmän-individer som "jaguar-männen" dyrkar. Få har sett dem, men de äldre talar om deras besök vid nymånen i just Jaguarens cykel.

Användarvisningsbild
Alendor
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 839
Blev medlem: 2007-05-25 13:44
Ort: Västerås
Kontakt:

Inlägg av Alendor » 2008-01-07 13:32

Hm, nu låter det sju nästan som om det skulle vara en massa olika raser.
Om nu "lejonmännen" skulle vara 8 fot som i Ahnìon text så kan ju inte den vara samma ras som de kattmän som finns i Ereb som är runt 150cm långa.

Jag har väl igentligen inget imot att flera varianter finns men bör inte mest energi gå åt att beskriva den mindre släktingen som finns i Ereb eller är det den som helt görs om ( utseende och grundegenskaper etc. )?
Clay of my clay, thou shall not kill! Thou shall not die!
Utrustningslista: http://rpg.malgol.se/drakar/utrustning/

Användarvisningsbild
Adragoor
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1380
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor » 2008-01-07 13:35

Alendor skrev:Hm, nu låter det sju nästan som om det skulle vara en massa olika raser.
Om nu "lejonmännen" skulle vara 8 fot som i Ahnìon text så kan ju inte den vara samma ras som de kattmän som finns i Ereb som är runt 150cm långa.

Jag har väl igentligen inget imot att flera varianter finns men bör inte mest energi gå åt att beskriva den mindre släktingen som finns i Ereb eller är det den som helt görs om ( utseende och grundegenskaper etc. )?
Man kan beskriva den erebiska kattmannen i första hand och sedan lämna utrymme för andra världsdelars varianter...

Användarvisningsbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1403
Blev medlem: 2007-07-20 14:40
Ort: Colorado Springs, CO

Inlägg av anders » 2008-01-07 13:41

Men här på forumet handlar det mycket om inspiration. Jag blev inspirerad av Ahnìon att rita en "annorlunda" kattman av mer exotiskt slag. Detta i sin tur inspirerade Ahnìon att skriva det han skrev. Det är knappast så att den "energin" annars skulle gå till att beskriva den erebiska kattmannen...

Inspiration råder man ju inte helt över själv, och det är bättre att smida medan järnet är hett.

Skriv svar