Älvfolket

Allt om raser och folkslag som inte nämns i landsbeskrivningarna
Användarvisningsbild
Snibben
Barbisk Hövding
Inlägg: 1093
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Re: Älvfolket

Inlägg av Snibben » 2020-03-16 21:22

skaraborgarn skrev:
2020-03-16 21:19
En gråalv får väl inte tuppjuck bara för att han besöker en skog?
De blir landsjuka - dvs de känner obehag eller mår till och med dåligt när marken under dem inte gungar (landsjuka finns för övrigt på riktigt och drabbade sjömän för i tiden). Dessutom föredrar de öppna hav så skogen kan nog kännas obehaglig för dem.
Senast redigerad av 1 Snibben, redigerad totalt 2020 gånger.

Användarvisningsbild
Wolfhart
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 53
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Huvudsta

Re: Älvfolket

Inlägg av Wolfhart » 2020-03-17 09:29

birkebeineren skrev:
2020-03-16 10:24
Någon som har lokaliserat och använt grottalver i Ereb? Enda platser som vi varit inne på i diskussioner här är i nordöstra Palinor där äventyret Djupets fasor skrivits in. Sen har det funderats över om månalverna som fanns i Cereval borde räknas som grottalver då de levde i underjordiska städer?

Själv har jag i ”mitt” Ereb använt grottalver under nordvästra Mörkerbergen och i bergiga delar av norra Nargur.
I en kampanj jag spelade i så fanns det grottalver under sydostligaste Melashebergen (den del som ligger rakt söder om den vita fläcken under staden O). Dessa hade tidvis varit trängda av dvärgar både söderifrån (Aidnebergen) och västerifrån (Hamur) och det var i huvudsak grottalvernas skickliga magiker (främst elementarmagiker, mentalister och symbolister) som gav det övertag som behövdes för att tvinga tillbaka dvärgarna. Den överlägset värsta faran kom dock österifrån, illvättar som invaderade ifrån Mörkrets Berg. Vi hade en blodig underjordsrysare där: illvättar må vara små, men i trånga mörka utrymmen så är de riktigt hemska! Moder Jord skydde oss!

PS. Jag vet att vissa Sinkadusartiklar tenderar att dela spelare i två motsatta läger, så därför övervägde jag att mörka att grottalverna hade en allierad under jord: bergstomtar! Dessa har en talang för att gillra livsfarliga fällor som kom väl till pass!

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 844
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Älvfolket

Inlägg av skaraborgarn » 2020-03-17 11:49

Krig mellan älvfolk och dvärgar är lite ovanligt.
Intressant.

Användarvisningsbild
Wolfhart
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 53
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Huvudsta

Re: Älvfolket

Inlägg av Wolfhart » 2020-03-18 08:34

Frågan är väl hur ovanligt det egentligen är, eller har varit? Det handlar ju trots allt om två vitt skilda och inbördes oförenliga sätt att se på världen som ibland kommer i öppen konflikt, ex. när dvärgar fäller timmer i skogar befolkade av skogsalver eller när dvärgar vill bryta malm i en av grottalver befolkad och förskönad del av underjorden. DoD Gigants gula häfte skriver uttryckligen på sid.18 om det sistnämnda:
Ofta leder då de motsatta intressena till krig.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 844
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Älvfolket

Inlägg av skaraborgarn » 2020-03-18 08:51

Jo men det är ett kort citat och inga äventyr eller dylikt har tagit upp sådan konflikt.
Själv har jag spelledat när alver och dvärgar bråkar och en del spelare tog nästan personligt illa vid sig. Alver och dvärgar är GODA och de kan inte/får inte slåss och döda varandra.

Användarvisningsbild
Wolfhart
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 53
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Huvudsta

Re: Älvfolket

Inlägg av Wolfhart » 2020-03-18 09:31

Godhet är relativ ;)
Gigant är långtifrån den enda källan som beskriver konflikter mellan alver och dvärgar, och att äventyr sällan omfattar sådana betyder inte att de inte hänt, inte händer och inte kommer att hända.

Alver och dvärgar (liksom alla andra folk inkl. orcher!) tänker säkerligen var och en på sitt eget folk som det "godaste" men på varandra som mindre goda, snarare egoistiska och oempatiska, totalt utan hänsyn till andras behov. De behov som i värsta fall måste tillfredsställas med hjälp av vapen. Att tro att de inte kan/får slåss och döda varandra låter som att man tror att det enda som skiljer alver och dvärgar är kroppsbyggnad och kroppsbehåring... :P

Om man skulle försöka dra någon sorts växel på att alver och dvärgar ses som GODA så vore det i så fall att de kanske kunde vara mer benägna att åtminstone försöka lösa de oundvikliga konflikterna på andra sätt än krig. De är båda intelligenta folk som inser konsekvenserna av sina handlingar, och det finns ju gott om gemensamma fiender (min fiendes fiende o.s.v.) som de möjligen kan enas om är "ondare". Mot detta talar dels älvfolkens kompromisslösa beskyddarinstinkt gentemot naturen och dels dvärgarnas nackstyva stolthet och skepticism mot alla icke-dvärgar. (Ja, jag generaliserar vilt kring klassiska stereotyper! :D)

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 844
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Älvfolket

Inlägg av skaraborgarn » 2020-03-18 09:40

Perfekt kampanj alver och dvärgar i krig med svartfolk i bakgrunden som väntar på att sätta tänderna (bokstavligt) i de försvagade vinnarna i detta krig.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 7014
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Älvfolket

Inlägg av birkebeineren » 2020-03-18 10:06

Jag tror också att det finns många fler konflikter mellan dessa älvfolk och stenfolk i Altors historia, vi har bara inte kartlagd så många än.

Några kända:

Det allra första kriget mellan alver och dvärgar som återberättas av Gregorius den Röde på sidan 56 i EA-Spelarboken.

Händelsen känd som Björnnatten som enligt skriverier här på forumet utspelade sig i Kardbergen 810 fO: http://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Björnnatten

Helt nyligen dök det även upp information om en tidigare okänt konflikt mellan grottalver och dvärgar i sydöstligaste Melashebergen. :wink:

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 844
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Älvfolket

Inlägg av skaraborgarn » 2020-03-18 10:11

Det sista lät intressant.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 7014
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Älvfolket

Inlägg av birkebeineren » 2020-03-18 18:05

I Ereb finns det två stora dvärgkulturer, grynnerdvärgarna och nordadvärgarna. Dessa har lite olik historia och bakgrund samtidigt som de båda är dvärgar i grunden och har blandats kulturellt här och var under historiens lopp. Båda kulturerna har gett upphov till olika dvärgriken och samhällen runt om i Ereb. Kanske kan det vara så att konflikten mellan alver och dvärgar har två olika ursprung? Nordadvärgarna drabbade samman (på ej helt avklarat vis) med älvfolk och alver kring Kardbergen när dvärgarna invandrade från Akrogal och Orghn på 1800-1700-talet fO. Grynnerdvärgarna inledde sin konflikt med alverna i den händelse som Gregorius den Röde berättar om i EA-boxen och som här på forumet har daterats helt tillbaka till 6800-talet fO. Senare konflikter har bara lagts till dessa ursprungliga.

I beskrivningen av Palinor och dvärgariket Kûldkres har vi kort uppgett vad som indikerar nordadvärgarnas konflikt:
1700 f.O.
Dvärgar bosätter sig i Kardbergen och i nuvarande Kûldkres efter att ha emigrerat från Akrogal. Konflikter med de lokala älvfolken uppstår nästan omedelbart.

1500 f.O.
En andra våg av dvärgiska bosättare sprider smideskonst och grynnisk kultur till Kardbergen

1040 f.O.
Alver från Melukha bosätter sig i norra Kardskogen. Dvärgarnas uttag av timmer hejdas.

900 f.O.
Nargurer vandrar västerut söder om Kûldkres.

810 f.O.
Stridigheterna med alverna i Kardskogen kulminerar i den blodiga Björnnatten. Konflikten mellan folken är därefter oförsonlig.

Mötet mellan alver och dvärgar som Gregorius återberättar finns med i beskrivningen av dvärgarnas urhistoria här:
Dvärgarna uppstod någonstans i Akrogal, eller rättare sagt under Akrogal, men mycket tidigt vandrade de västerut genom system av urgrottor. Överjorden var ett okänt begrepp även om de ibland lämnade djupet och utforskade mindre grottor nära ytan. Dvärgarna var fåtaliga och levde ett hårt men enkelt liv; de skylade nödtorftigt sina kroppar med hår och skägg, de drack källvatten och maten bestod av vilda svampar blandat med olika mineraler de knackade loss ur berget med enkla stenyxor. Den enda Guden var med dem. När dvärgarna såg Överjorden först gången har sedan räknats ut till att ha varit vid den åttonde fullmånen 6837 f.O. Platsen var någonstans i nordvästra Grynnerbergen och den första varelse dvärgarna såg och också den som nedtecknade händelsen var en alv vid namn Tirilion. Upptäckten av Överjorden var en mycket omskakande händelse för dvärgarna men de anpassade sig och från Grynnerbergen utforskades även denna nya värld. Dvärgarna såg det mesta av Ereb, Akrogal och Soluna både underifrån och ovanifrån, och flera kulturer utvecklades även om de flesta bosättningarna fortfarande var små och utspridda under denna Stenens Ålder. Först när dvärgarna i en bosättning under Grynnerbergen lärt sig odla svamp kunde en högkultur utvecklas och snart behärskades konsten att framställa metaller; Bronsets Ålder kunde inledas 3700 f.O. Andra bosättningar lärde sig snabbt men Grynnerbergens storrike sågs som det främsta bland jämlika. När järnet upptäcktes 1700 f.O. var det i Grynnerbergen och nu började denna kultur kraftigt dominera andra dvärgar. Bruket av Grynnerdvärgarnas språk som allmänspråk härstammar från denna tid. När så förlusten mot människorna kom i Järnkriget 1534 f.O. och dvärgarna förlorade mycket av sin makt, utvandrade många från Grynnerbergens storrike. De dvärgar som blev kvar bildade nya mindre riken, varav ett är dagens Tarat-Khôn. Det äldre riket från Bronsets Ålder ligger numera förseglad djupt nere under de nyare rikena från Järnets Ålder. - Nelvorik Ceriern, 584 e.O. vid Lyceet i Argald
På övriga kontinenter kan andra händelser ha gett upphov till konflikt mellan dvärgar och älvfolk. Dvärgar finns både i Akrogal på flera platser, i Orghin och i Soluna.

Användarvisningsbild
Wolfhart
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 53
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Huvudsta

Re: Älvfolket

Inlägg av Wolfhart » 2020-03-20 08:33

Spännande att läsa om Björnnatten! http://erebaltor.se/wiki/index.php?titl ... Konflikter

När det gäller just alverna i Kardskogen så måste det ha varit en fruktansvärd omställning för dem:
från det yppiga, fredliga och harmoniska Melukha till det karga och fientliga Kard, mötta av elaka små skägglurkar, orcher och minotaurer. Faktiskt imponerande att de överhuvudtaget överlevt och ett starkt argument för det jag läst på annan plats i detta forum: att Kardskogens alver är mer hårdföra än deras släktingar på annat håll.

Användarvisningsbild
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 844
Blev medlem: 2019-05-25 09:34
Ort: Skaraborg

Re: Älvfolket

Inlägg av skaraborgarn » 2020-03-20 09:02

Vad är skillnad mellan mörkeralv och blodsalv?
Varför så många "onda" alver för?

birkebeineren
Admin
Inlägg: 7014
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Älvfolket

Inlägg av birkebeineren » 2020-03-20 09:47

Wolfhart skrev:
2020-03-20 08:33
Spännande att läsa om Björnnatten! http://erebaltor.se/wiki/index.php?titl ... Konflikter

När det gäller just alverna i Kardskogen så måste det ha varit en fruktansvärd omställning för dem:
från det yppiga, fredliga och harmoniska Melukha till det karga och fientliga Kard, mötta av elaka små skägglurkar, orcher och minotaurer. Faktiskt imponerande att de överhuvudtaget överlevt och ett starkt argument för det jag läst på annan plats i detta forum: att Kardskogens alver är mer hårdföra än deras släktingar på annat håll.
Björnnatten får lite mer bakgrund där. Borde kanske uppdatera wikiartikeln lite... ? Samtidigt är tanken också den att händelsen skall vara lite anpassningsbar för den enskilde SL att utveckla och använda. Men teorier och förslag gillas! :D

Att lämna det tropiska Melukha för Kards mörka barrskogar lär ha varit mycket omvälvande. Vi vet inte helt varför de valde just Kard men bidragande till varför de reste lär hänga samman med att Melukha förhärjades av människor från Morëlvidyn. Kardalvernas hårdförhet hänger också samman med gamla tankar här på forumet om att försöka passa in lite olika variatoner och uppfattningar av alver som folkslag i vår tolkning av EA som görs här. Landoris alver är exempelvis lite mer fridsomliga och passiva än Goianas alver som är mer handgripliga och med en tydlig agenda (att hela den försvagade Tevatenu).

Användarvisningsbild
Wolfhart
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 53
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Huvudsta

Re: Älvfolket

Inlägg av Wolfhart » 2020-03-23 12:20

birkebeineren skrev:
2020-03-20 09:47
Björnnatten får lite mer bakgrund där. Borde kanske uppdatera wikiartikeln lite... ? Samtidigt är tanken också den att händelsen skall vara lite anpassningsbar för den enskilde SL att utveckla och använda. Men teorier och förslag gillas! :D
Ooh jag tänker genast alviska hamnskiftare (varbjörnar!) mot dvärgiska bärsärkar!
birkebeineren skrev:
2020-03-20 09:47
Att lämna det tropiska Melukha för Kards mörka barrskogar lär ha varit mycket omvälvande. Vi vet inte helt varför de valde just Kard men bidragande till varför de reste lär hänga samman med att Melukha förhärjades av människor från Morëlvidyn. Kardalvernas hårdförhet hänger också samman med gamla tankar här på forumet om att försöka passa in lite olika variatoner och uppfattningar av alver som folkslag i vår tolkning av EA som görs här.
I EA-häftet om länderna så skrivs att det var en liten grupp alver som efter Melukhas fall sökte sig till och bosatte sig i Kardskogen trots att de fick slåss mot både minotaurer och orcher. Med tanke på att det var just Melukhas fall som var en väckarklocka för alverna gällande vikten av stridskonst så måste alverna i Kardskogen mer eller mindre ha fått lära sig att slåss den hårda vägen, genom oönskad praktik. När motståndarna inkluderar minotaurer (och även resar ska finnas där enligt EA-häftet) så är det inte så anmärkningsvärt att de alver som överlever blir långt mer hårdföra än deras fränder på andra håll.

Det skrivs också att det "i skogen fanns något som alverna ville ha, så de bet sig kvar", och det spekuleras i att det skulle kunna vara en för dem helig plats.
Jag har tolkat detta som att det inte var en slump att dessa alver kom till Kardskogen, att denna var deras destination redan från avfärden långt långt i söder.
birkebeineren skrev:
2020-03-20 09:47
Landoris alver är exempelvis lite mer fridsomliga och passiva än Goianas alver som är mer handgripliga och med en tydlig agenda (att hela den försvagade Tevatenu).
Forumets tankar om Goiana är spännande och en logisk utveckling av det officiella materialet, med Goiana som en för älvfolk dynamisk nybyggarnation, en smältdegel av älvfolk tillresta från alla håll som genererar nya tankar och idéer (t.ex. elementardanserna!). Nästan lite vilda västern? Fast på ett harmoniskt och trädkramande vis förstås! :D

Skriv svar