Mhm... jag ser gärna att mycket av dvärgarnas lagar och seder inte står nedskrivna, utan istället är sedvänja. Ättelängder och långa listor över svurna eder däremot....
Eller är det för mainstreamdvärgiskt?
Dvärgar
Jag håller inte helt med... Jag har nämligen en känsla av att dvärgar är rätt rigida och "fyrkantiga" i tankesättet. Deras riken är välordnade och välordnade riken kräver lagar för att fungera. Jag skulle gärna se att dvärglagar är oerhört exakta och omöjliga att ändra eller frångå. Det är förmodligen klanledare och kungar som utdömer straff enligt den skrivna lagen, utan krusiduller eller omsvep. "Du har begått brott X, alltså döms du till straff Y." Enkla lagar utan särskilt mycket utrymme för omtolkning.Mhm... jag ser gärna att mycket av dvärgarnas lagar och seder inte står nedskrivna, utan istället är sedvänja. Ättelängder och långa listor över svurna eder däremot....
Precis. Jobbigt byråkratiska på en fantsynivå. Med en "ansvarig" på varje tänkbar nivå kan jag dessutom tänka mig att det finns många småpåvar som skrivit ner en massa regler som gäller på just hans ansvarsområde.Adragoor skrev: Jag håller inte helt med... Jag har nämligen en känsla av att dvärgar är rätt rigida och "fyrkantiga" i tankesättet. Deras riken är välordnade och välordnade riken kräver lagar för att fungera. Jag skulle gärna se att dvärglagar är oerhört exakta och omöjliga att ändra eller frångå. Det är förmodligen klanledare och kungar som utdömer straff enligt den skrivna lagen, utan krusiduller eller omsvep. "Du har begått brott X, alltså döms du till straff Y." Enkla lagar utan särskilt mycket utrymme för omtolkning.
Visst tycker jag att de skall vara byråkratiska: men måste de ha skrift för det? Till exempel skulle de kunna använda ett prescedenssystem där deras långsinta dvärgaminnen fungerar som referensverk, inte en lagtext.Psipo skrev:Precis. Jobbigt byråkratiska på en fantsynivå. Med en "ansvarig" på varje tänkbar nivå kan jag dessutom tänka mig att det finns många småpåvar som skrivit ner en massa regler som gäller på just hans ansvarsområde.Adragoor skrev: Jag håller inte helt med... Jag har nämligen en känsla av att dvärgar är rätt rigida och "fyrkantiga" i tankesättet. Deras riken är välordnade och välordnade riken kräver lagar för att fungera. Jag skulle gärna se att dvärglagar är oerhört exakta och omöjliga att ändra eller frångå. Det är förmodligen klanledare och kungar som utdömer straff enligt den skrivna lagen, utan krusiduller eller omsvep. "Du har begått brott X, alltså döms du till straff Y." Enkla lagar utan särskilt mycket utrymme för omtolkning.
Främsta inspirationskälla: det brittiska lagväsendet.
i dvärgarnas urgrotta i grynnerbergen har "Terra" ristat in de första lagarna(täcker både väggar o tak) dessa lagar är förbjudna att nedteckna någon annanstans så de måste föra vidare muntligt utanför grynnerbergen
senare lagar däremot kan skrivas hursomhelst (men av trad. så brukar man ha laggrotta som man ristar in vissa viktiga lokala lagar, de ger lite mer kraft åt de)
Kanske
senare lagar däremot kan skrivas hursomhelst (men av trad. så brukar man ha laggrotta som man ristar in vissa viktiga lokala lagar, de ger lite mer kraft åt de)
Kanske
Jag tror att man kan göra en rätt bra kombination här. Normalt finns i ett dvärgsamhälle en "laggrotta" med vissa grundlagar inristade i sten. Dessa lagar finns även kopierade i pappersform och bundna i mindre volymer (givetvis certifierade av konungen själv med tillbörliga sigill) för referens till domare som inte har omedelbar tillgång till laggrottan.
Alla domar någonsin finns dessutom nedtecknade för att det inte ska uppstå meningskiljaktigheter om exakt hur det dömdes då eller då. Som bekant är dvärgar hårdnackade, och även om de har goda minnen kan de ibland ha fel och då är det bra att kunna springa till biblioteket och bevisa sin ståndpunkt... Praktiskt och enkelt och inget utrymme för olika åsikter. Regler är regler och de ska följas, ingen diskussion. Typiskt dvärgiskt fyrkantigt tänkande... Onödiga diskussioner om etik och utrymme för tolkningar lämnar dvärgar gärna över till alver och andra töntiga flummare.
Alla domar någonsin finns dessutom nedtecknade för att det inte ska uppstå meningskiljaktigheter om exakt hur det dömdes då eller då. Som bekant är dvärgar hårdnackade, och även om de har goda minnen kan de ibland ha fel och då är det bra att kunna springa till biblioteket och bevisa sin ståndpunkt... Praktiskt och enkelt och inget utrymme för olika åsikter. Regler är regler och de ska följas, ingen diskussion. Typiskt dvärgiskt fyrkantigt tänkande... Onödiga diskussioner om etik och utrymme för tolkningar lämnar dvärgar gärna över till alver och andra töntiga flummare.
Jag tror inte något viktigt nedtecknas på papper, men jag tror även dvärgarna tycker att exempelvis brev nedtecknas på stentavlor. Mycket annat, såsom sånger och historier hålls strikt muntliga - varför ödsla tid på att skriva ned något sådant när en historieberättare ändå lever länge nog att föra vidare alla sina sagor flera gånger om.
Sådant som skrivs i sten är sådant som är orubbligt. Rikets lagar och annat.
Huslängden
Den bäst vaktade platsen i varje dvärgiskt hushåll är hemmets hjärta, det pentagonala rummet. För de dvärgar som utövar sådant kommer därefter de slingrande katakomber som hyser hushållets alla döda, fyllt med fällor för de oinvigda. Därefter kommer hushållets arkiv.
I arkivet lagras stentavlor som beskriver härkomst, leverne och bedrifter för alla dvärgar som någon gång levt i hushållet, den så kallade Huslängden. Anrika hushåll som etablerats någon gång i forntidens dimmor kan hysa ofantliga arkiv, med hylla efter hylla i sal efter sal, alla så stora att ekot är dövande.
Någon dvärg i hushållet är ansvarig för att upprätthålla arkivet och uppdatera alla levande varelsers avlor - samt leta reda på tavlor svunna tider då en dispyt om någon gärning uppstått.
Sådant som skrivs i sten är sådant som är orubbligt. Rikets lagar och annat.
Huslängden
Den bäst vaktade platsen i varje dvärgiskt hushåll är hemmets hjärta, det pentagonala rummet. För de dvärgar som utövar sådant kommer därefter de slingrande katakomber som hyser hushållets alla döda, fyllt med fällor för de oinvigda. Därefter kommer hushållets arkiv.
I arkivet lagras stentavlor som beskriver härkomst, leverne och bedrifter för alla dvärgar som någon gång levt i hushållet, den så kallade Huslängden. Anrika hushåll som etablerats någon gång i forntidens dimmor kan hysa ofantliga arkiv, med hylla efter hylla i sal efter sal, alla så stora att ekot är dövande.
Någon dvärg i hushållet är ansvarig för att upprätthålla arkivet och uppdatera alla levande varelsers avlor - samt leta reda på tavlor svunna tider då en dispyt om någon gärning uppstått.
Jag gillar halvlängdsmän men kanske inte som ett av de fyras gäng i urtiden. Kan de bytas mot någon annan? Kanske något folk som nästan försvunnit? Lindskiarne är väl att ta i men vad sägs om kentaurerna?Vänskapsrelationer existerade mellan de äldsta raserna vilka var förutom dvärgarna: alverna, halvlängdsmännen och jättarna. Människan visade sig vara som ett barn som ovetande stapplade runt i världen och de förblindades av deras egna egoistiska och giriga natur. Människan skövlade och lade landet i ruiner, det ledde till att de fyra raserna samlade ett sista rådslag där de bestämde att bryta upp och gå skilda vägar och återvända till sina forna hem. Några medlemmar ur de fyra raserna valde att stanna kvar i världen för att vara en del i de nya civilisationernas tidsåldrar. Dvärgarnas kung mottog de vackraste gåvorna av alverna, halvlängdsmännen och jättarna som han lät ge som en gåva åt sina fränder som valt att stanna kvar i Erebs berg.
Håller föresten på att lägga till dvärgarnas historia kortfattat. Hoppas det är OK att jag anpassar texten för att den skall passa där jag inte kan copa din text rakt av. Upphovsrätt du vet :wink:
Taget från Övrigt - Stormakter.Gunther skrev:Precis! Många har säkert försökt, men dvärgarna vill inte skänka andra folk för stor vapenmakt. Det finns ju fina exempel på hur dvärgarna lurat på andra folk oanvändbara vapen (även om det gått snett ibland).Psipo skrev:Det är coolt! Och förklarar en hel del. Kanske är dvärgarna fortfarande för konservativa för massproduktion...
Detta tillsammans med föregående diskussion i den tråden fick mig att tänka på dvärgiskt hantverk, ingenjörskonst och massproduktion. Det är allmänt känt att dvärgarna är hela Altors främsta hantverkare. Vare sig det gäller smide, stenhuggning, glasblåsning, skulptering, ingenjörskonst och ytterligare otaliga hantverk därtill. Även om kanske inte örtkunskap, trädgårdsodling eller skogskunskap är bland deras främsta meriter så kan jag ycket väl tänka mig att dvärgiska kirurger kan utföra underverk (kanske därför som Nekromanti är naturligt tillgängligt för dvärgar?), dvärgiska arkitekter kan designa och bygga de underbaraste och mest osannolika trädgårdar och att de som ger sig på det är ena baddare på träsnideri.
Som ett sidospår kan jag nämna att jag tycker att smide och stenhuggning är rätt överrepresenterat bland historierna om dvärgar, vilket tillsammans med deras misstro, rentav paranoia, lätt ger intrycket av ett hårt och kallt folk av nästintill ölhävande maskiner.
Jag tror snarare att dvärgarna har ett lätt undertryckt sinne för konst och skönhet, och att det bland deras verk finns till exempel underjordiska städer av glas och kristall, upplyst av komplicerade system med gasfacklor, ljusschakt, speglar och prismor. Jag tror på terassträdgårdar i djupa bergsdalar där man kan vandra i timtal utan att se annat än ljus, grönska, blommor och porlande vatten. Vad sägs om solunska dvärgstäder i områden med urholkade stenspiror och mesor, så konstfärdigt snidade att de liknar massiva, röda träd, nästan oskiljaktligt från en skog.
Likaså med dvärgiska hem. Ingalunda oinredda bergssalar med slätstrukna träbänkar och stenstolar. En dvärgkammare innehåller snarare bekväma läderfåtöljer, gobelänger, bokhyllor och eldstäder med dånande brasor.
Ett dvärgiskt hushåll är inte tomt och tyst utan fullt med barnaskratt, liv och rörelse. I närheten av storhallen och köket sprids doften av nybakt bröd, krämig svampstuvning och rostat kött. I storhallen pågår tärningsspel och historieberättande så fort tillfälle ges.
Dvärgiska fester saknar också motstycke i hela Ereb. Även om styrkan deras genomsnittliga öl kan däcka andra folsklag efter några sejdlar så låter dvärgarnas vidunderliga fysik dem rumla på i dagar. Särskilt i kombination med skiftesarbetandet, som gör att festdeltagarna avlöser varandra.
Dvärgarna är ett snuskigt rikt folk med aktiv handel, och de lär nog knappast se stor nytta i att låta pengarna ligga på hög när det kan göra så mycket mer nytta i cirkulation. Till och med "egendomslösa" (som jag snarare ser som en samlingsterm på alla som har yrken som inte kan samlas under professionella hantverkare eller adel) bör nog kunna hålla en relativt hög levnadsstandard.
Det där var ju dock som sagt endast ett sidospår. Det jag egentligen kom att fundera på var ju hantverket. I tidigare nämnda tråd så diskuterades det kring möjligheterna till dvärgisk masstillverkning av bruksföremål och vapen.
Min tanke är att möjlgheterna till löpande-band produktion och liknande absolut finns. Men som Gunther skrev så är de väl kanske inte så pigga på att beväpna eventuella fiender.
Dock så tror jag att det finns ytterligare skäl. Tradition nämndes redan där. Ytterligare ett är kompetensbrist. Även om ingenjör-per-individ kvoten är avsevärt större i dvärgiska riken än annorstädes, så finns det inte tillräckligt för att skapa och underhålla alla nödvändiga attiraljer.
Dvärgar tar hand om hela sin produktionskedja, från malmbrytning till saluförande av slutlig produkt, vilket kräver stora mängder manskap. Inte heller skulle någon dvärg släppa in gästarbetare ens för de enklaste sysslor. Vidare så tenderar dvärgiska riken att ha stora stående arméer, "för säkerhets skull", allmän värnplikt till trots.
Detta, tillsammans med att dvärgar ofta gör som deras föräldrar gjorde, gör att mängden ingenjörer är liten, även om de är otroligt innovativa, och de ingenjörer som finns är redan fullt sysselsatta. Nya gruvor och byggnader måste planeras och uppföras, maskineri måste underhållas, redan existerande projekt måste slutföras. Dessutom är dvärgarnas största exportvara kompetens. Behovet av dvärgisk ingenjörskonst internationellt är ofantligt för byggande av allt möjligt, från palats till slussar till bankvalv.
Då ett enda dvärgiskt mästerhantverk redan betingar nästintill samma pris som ett helt parti mallbaserade verk skulle kunna med lägre material- och transportkostnader, så gör det att det nuvarande tillvägagångssättet rentav är lönsammare än massproduktion.
Ytterligare skäl, såsom hantverksstolthet finns också.
Däremot skulle det knappast vara förvånande om dvärgiska städer har ytterst detaljerade planer om massproduktion vid fall av krig. Skulle dessa implementeras kunde dvärgarna producera massiva kvantiteter materiel med tillräcklig kvalitet för att väga upp även ett avsevärt numerärt underläge.
Hur är det med massproduktion av enklare smidesvaror och annat då? Massproducerade glasbägare gör knappast fienden mer farlig? Eller bestick (även om kniv ingår). Sedan har vi rena verktyg. Jag förstår om vapen inte är aktuellt, men varför inte en massa andra prylar? Det ska givetvis jämkas med tidigare idéer om sigill, kontrakt och hit och dit, så man kan inte köpa små partier, utan vi snackar stora ordrar. Skulle det funka?
Sedan har vi rena verktyg. Jag förstår om vapen inte är aktuellt, men varför inte en massa andra prylar? Det ska givetvis jämkas med tidigare idéer om sigill, kontrakt och hit och dit, så man kan inte köpa små partier, utan vi snackar stora ordrar. Skulle det funka?Klart det skulle, men då är det åter fråga om transportkostnader. Glasbägare är väl inte direkt någon vara för medelkonsumenten - medelkonsumenten täljer sin egen kosa ur björkskogen på bakgården.
Kanhända finns det massproduktion av föremål för dvärgars bruk, och säkert även försök att sälja partier, men det är ändå rätt ineffektivt - om de nu inte skulle få för sig att flytta produktionslokalerna ner till människostäderna.
Kanhända finns det massproduktion av föremål för dvärgars bruk, och säkert även försök att sälja partier, men det är ändå rätt ineffektivt - om de nu inte skulle få för sig att flytta produktionslokalerna ner till människostäderna.
Appropå dvärgisk innovation, så undrade jag vad för några föremål som dvärgarna kunnat skapa för att underlätta sitt leverne utan att gå för långt utanför Erebs teknologiramar.
Jag tänker mig att när det gäller saker som inte har så fruktansvärt stor påverkan på spelvärlden, men ändå känns rätt coolt, så kan de ha gjort stora framsteg.
Exempelvis borde det vara allmän kunskap att de finaste, mest hållbara och mest precisa kikarna är dvärgtillverkade. Detsamma gäller naturligtvis glasögon, klockor, kittlar som piper då innehållet kokar och dylika praktiska småföremål.
Bland de mest imponerande finns den Nidabergiske ingenjören Jovind Kugglägges ofantliga Världsur. Mekanismen är stor som ett hus och innehåller delar så små att de måste hanteras med pincett. Urtavlan innehåller otaliga visare som räknar sekunder, timmar, dagar, månader, skift, år efter både Erebs och Akrogals standard och otaliga andra kända tidsräkningar. Den har även visare som precist visar solens och månens position på himlen, trots att apparaten befinner sig flera kilometer från jordytan. Den behöver endast dras upp en gång per år och sägs vara så precis att den endast går fel med ungefär en timma per århundrade - eftersom den stannar till en kort stund varje år, på dagen då dess skapare dog.
Avancerade pumpar som håller djupa schakt torra och förser dvärgstäder med vatten och hissar för att frakta materiel, båda drivna med vattenkraft, fjädrar och ibland även ånga. Otroliga masugnar och stånghammare för att utvinna det välkända dvärgstålet, mithril och hemliga legeringar.
Dvärgiska alkemistar har tagit fram ämnen som är ofarliga för sig, men om de blandas snabbt utvecklar kvävande gaser - ett fruktansvärt vapen i de trånga tunnlarna - men skingras inom några timmar om de utsätts för ett tredje ämne.
Räls och vagn är något som länge nyttjats i de dvärgiska gruvorna och i vissa fall även exporterats till människors gruvdrift - som annars för nöja sig med ponnydragna vagnar och burna korgar. Försök har påbörjats med självgående spårvagnar, och utifrån framgångarna därifrån, tankar på självgående vagnar.
I de trånga gångarna är det även svårt att nyttja kastvapen eller bågar. Konventionella stora avståndsvapen såsom katapulter är omöjliga att använda - då även pilbågar. Istället nyttjas det långsammare men mer kraftfulla armborstet, och utifrån det har man skapat fjäderdrivna spjutkastare med nästintill helt rak kastbana. Dessa otympliga mekanismer kräver endast ett utrymme som en lång cylinder och finns oftast monterade i batterier vid dvärgiska utposter och städer. Miniatyrversioner med projektiler i pil-storlek har anpassats för att användas vid konstruktion av fällor.
Jag tänker mig att när det gäller saker som inte har så fruktansvärt stor påverkan på spelvärlden, men ändå känns rätt coolt, så kan de ha gjort stora framsteg.
Exempelvis borde det vara allmän kunskap att de finaste, mest hållbara och mest precisa kikarna är dvärgtillverkade. Detsamma gäller naturligtvis glasögon, klockor, kittlar som piper då innehållet kokar och dylika praktiska småföremål.
Bland de mest imponerande finns den Nidabergiske ingenjören Jovind Kugglägges ofantliga Världsur. Mekanismen är stor som ett hus och innehåller delar så små att de måste hanteras med pincett. Urtavlan innehåller otaliga visare som räknar sekunder, timmar, dagar, månader, skift, år efter både Erebs och Akrogals standard och otaliga andra kända tidsräkningar. Den har även visare som precist visar solens och månens position på himlen, trots att apparaten befinner sig flera kilometer från jordytan. Den behöver endast dras upp en gång per år och sägs vara så precis att den endast går fel med ungefär en timma per århundrade - eftersom den stannar till en kort stund varje år, på dagen då dess skapare dog.
Avancerade pumpar som håller djupa schakt torra och förser dvärgstäder med vatten och hissar för att frakta materiel, båda drivna med vattenkraft, fjädrar och ibland även ånga. Otroliga masugnar och stånghammare för att utvinna det välkända dvärgstålet, mithril och hemliga legeringar.
Dvärgiska alkemistar har tagit fram ämnen som är ofarliga för sig, men om de blandas snabbt utvecklar kvävande gaser - ett fruktansvärt vapen i de trånga tunnlarna - men skingras inom några timmar om de utsätts för ett tredje ämne.
Räls och vagn är något som länge nyttjats i de dvärgiska gruvorna och i vissa fall även exporterats till människors gruvdrift - som annars för nöja sig med ponnydragna vagnar och burna korgar. Försök har påbörjats med självgående spårvagnar, och utifrån framgångarna därifrån, tankar på självgående vagnar.
I de trånga gångarna är det även svårt att nyttja kastvapen eller bågar. Konventionella stora avståndsvapen såsom katapulter är omöjliga att använda - då även pilbågar. Istället nyttjas det långsammare men mer kraftfulla armborstet, och utifrån det har man skapat fjäderdrivna spjutkastare med nästintill helt rak kastbana. Dessa otympliga mekanismer kräver endast ett utrymme som en lång cylinder och finns oftast monterade i batterier vid dvärgiska utposter och städer. Miniatyrversioner med projektiler i pil-storlek har anpassats för att användas vid konstruktion av fällor.
Helt ok. Det anges ju på flera ställen i det officiella materialet att dvärgarna är skickliga instrumentmakare.Lazarous skrev:Exempelvis borde det vara allmän kunskap att de finaste, mest hållbara och mest precisa kikarna är dvärgtillverkade. Detsamma gäller naturligtvis glasögon, klockor, kittlar som piper då innehållet kokar och dylika praktiska småföremål.
Kanske vi hoppar över denna till förmån för Trakorien.Lazarous skrev:Bland de mest imponerande finns den Nidabergiske ingenjören Jovind Kugglägges ofantliga Världsur. Mekanismen är stor som ett hus och innehåller delar så små att de måste hanteras med pincett. Urtavlan innehåller otaliga visare som räknar sekunder, timmar, dagar, månader, skift, år efter både Erebs och Akrogals standard och otaliga andra kända tidsräkningar. Den har även visare som precist visar solens och månens position på himlen, trots att apparaten befinner sig flera kilometer från jordytan. Den behöver endast dras upp en gång per år och sägs vara så precis att den endast går fel med ungefär en timma per århundrade - eftersom den stannar till en kort stund varje år, på dagen då dess skapare dog.
Det låter väl bra. Jag tror att man kan göra väldigt coola, lågteknologiska ångmekanismer. Alldeles för otympliga för att ha mobila, men ändå tillräckligt kraftiga för att kunna dra nytta av.Lazarous skrev:Avancerade pumpar som håller djupa schakt torra och förser dvärgstäder med vatten och hissar för att frakta materiel, båda drivna med vattenkraft, fjädrar och ibland även ånga. Otroliga masugnar och stånghammare för att utvinna det välkända dvärgstålet, mithril och hemliga legeringar.
Det lät lite överdrivet. Alkemi är något vi kan spara till annat håll.Lazarous skrev:Dvärgiska alkemistar har tagit fram ämnen som är ofarliga för sig, men om de blandas snabbt utvecklar kvävande gaser - ett fruktansvärt vapen i de trånga tunnlarna - men skingras inom några timmar om de utsätts för ett tredje ämne.
Självgående vagnar känns lite väl häftigt. Det krävs ganska mycket teknik för detta. Dom ziploditdragna spårvagnarna i Magilre känns mer som rätt nivå.Lazarous skrev:Räls och vagn är något som länge nyttjats i de dvärgiska gruvorna och i vissa fall även exporterats till människors gruvdrift - som annars för nöja sig med ponnydragna vagnar och burna korgar. Försök har påbörjats med självgående spårvagnar, och utifrån framgångarna därifrån, tankar på självgående vagnar.
Eftersom gråalverna har tonats ner skulle man kunna skänka konsten att tillverka korpioner till dvärgarna. För fällor tycker jag det räcker gott med vanliga armborst/arbalest.I de trånga gångarna är det även svårt att nyttja kastvapen eller bågar. Konventionella stora avståndsvapen såsom katapulter är omöjliga att använda - då även pilbågar. Istället nyttjas det långsammare men mer kraftfulla armborstet, och utifrån det har man skapat fjäderdrivna spjutkastare med nästintill helt rak kastbana. Dessa otympliga mekanismer kräver endast ett utrymme som en lång cylinder och finns oftast monterade i batterier vid dvärgiska utposter och städer. Miniatyrversioner med projektiler i pil-storlek har anpassats för att användas vid konstruktion av fällor.