Vargmän

Allt om raser och folkslag som inte nämns i landsbeskrivningarna
User avatar
Rickard
Hynsolgisk Shaman
Posts: 477
Joined: 2007-02-06 00:42
Location: Malmö
Contact:

Post by Rickard »

Psipo wrote:
Rickard wrote: På vilket sätt tycker du det är viktigt? Vill man ha vargmän i sitt scenario, så slänger man dit vargmän. Punkt slut..?
Hur var det med att ta ett steg utåt? ;) Vill du veta var och hur vargmäns boplatser finns och hur de ser ut måste du titta på hela populationen.
Vad har antalet med det att göra? Förutom att det begränsar på, för mig, på ett otillfredsställande sätt. Jag kan ta Vampire som exempel som angav procenten av vampyrer i en stad, vilket "omöjliggjorde" att man kunde ha ett vettigt antal vampyrklaner här i Sverige.

Det kanske finns en tanke bakom kartan där man kunde se ickemänniskors utbredning i Ereb Altor i kampanjboken, eller hur? Det kanske finns en tanke bakom varför man har skrivit ut vanligheten av ett folkslag i monsterböckerna?

Eftersom du efterfrågade total befolkningsmängd så ville jag protestera mot att det verkligen är så viktigt att veta.
Ni har en spelvärld, men har ni ett regelsystem?
Matiné (läs reglerna)
vije
Erebosisk Köpman
Posts: 372
Joined: 2007-03-07 20:46

Post by vije »

Psipo wrote: Fundera gärna på hur många de är totalt. Även om det ointressant att skriva i en text så är det bra som referens för oss. Alverna är ex omkr 10-20 000 i Ereb, give or take. Kan ge en viss idé om hur många vargmän det finns.
Om man kallt utgår från 100 vargmän per flock (vilket jag tycker borde bli en rätt bra och liten kärna) och sedan tänker sig att flockarna kan höra till olika stammar (typ lösa släktband/genetiska likheter) med i snitt 3 flockar per stam blir det 300 vargmän per område (och område bör här ses som ganska stort då de vandrar långa sträckor).
Stammarnas och flockarnas revir kan bra också överlappa på sina ställen med blodiga konflikter som följd.
Hursomhelst kommer man med denna räkning knappast upp till mer än 5000 vargmän. Kunde väl stämma rätt bra om man jämför med alverna då de ju trots allt är något av en grundpelare i Ereb, uråldriga osv...
Psipo wrote: Kanske är det också så att de lever så utspritt och i så små grupper att det inte går att säga var de bor?
Precis, man kan ju bra bara konstatera att de lever utspritt och över vidsträckta områden, definiera några större områden där de definitivt finns och sedan låta respektive landsansvarig plocka in dem om han/hon vill.
User avatar
Peter
Palinorisk dödsriddare
Posts: 1434
Joined: 2007-03-01 13:20
Location: Bryssel

Post by Peter »

Om vi skall publicera en siffra på antalet vargmän är väl något att diskutera, men att ha en siffra själva att utgå från i världsbyggandet låter rimligt tycker jag.
User avatar
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 827
Joined: 2007-02-14 20:01

Post by Psipo »

Rickard wrote: Vad har antalet med det att göra? Förutom att det begränsar på, för mig, på ett otillfredsställande sätt. Jag kan ta Vampire som exempel som angav procenten av vampyrer i en stad, vilket "omöjliggjorde" att man kunde ha ett vettigt antal vampyrklaner här i Sverige.

Det kanske finns en tanke bakom kartan där man kunde se ickemänniskors utbredning i Ereb Altor i kampanjboken, eller hur? Det kanske finns en tanke bakom varför man har skrivit ut vanligheten av ett folkslag i monsterböckerna?

Eftersom du efterfrågade total befolkningsmängd så ville jag protestera mot att det verkligen är så viktigt att veta.
Hur stora marker krävde de, hur stor utbredning har de, vad lever de av, finns det nog med vilt, vilka fiender har de, vilken relation har de till sina grannar, hur ser omvärlden på dom o.s.v. Jag kan tänka mig massor av anledningar till att man ska ha ett internt underlag som givetvis aldrig ska skrivas ut officiellt. Det är ganska stor skillnad om det finns 1 miljon vargmän eller 10 000. Deras roll i världen hänger på det t.o.m.

Vijes uppskattning om 5000 vargmän låter bra. Men den behöver du ju inte bry dig om. :)
vije
Erebosisk Köpman
Posts: 372
Joined: 2007-03-07 20:46

Post by vije »

Lite tankar om vargmännens samhällsstruktur:

- Flocken är grundstommen i samhället, tätt sammanhållen utåt, inåt ofta ett stort trassel (åtm. i en pälslösings ögon) av ranger, pimsning, tjuvnyp, morranden, korsparning och testande av auktoriteter.
Leds av en drott som kan vara både hane eller hona.
- Flocken är indelad i ett antal mindre grupper (rotar?) som sköter spaning, jakt, bevakning och samlande. Grupperna leds av ledarhanar och -honor.
- Ofta är flockens kärngrupp (med dräktiga honor, välpingar, shamaner och drotten) inte särskilt mobil utan använder sig av tex 2-3 lägerplatser per år. Lägerplatserna kan dock ligga långt ifrån varandra. Spanings- och jaktgrupperna rör sig däremot väldiga sträckor efter villebrådet och för att få tillräckligt med bytesdjur. Större byten (rov) grävs ner i sk rovhålor där köttet håller sig tills flocken rör sig över det området. Det sägs att man i Nargurs skogar påträffat skickligt dolda rovhålor med upp till ett halvdussin sammansnörda mammutar, urtagna, flådda och utomordentligt möra.
- Flockarna kan tillhöra olika stammar. Stammarnas samhörighet baserar sig på vissa genetiska drag, kulturella egenarter el.dyl. Oftast är gemenskapen inte större än att risken för blodiga uppgörelser olika flockar emellen är lite mindre om de kommer från samma stam.
Om området hyser många vargmän blir dock stamsamhörigheten viktigare.

Angående vargmännens förhållande till alver mm så kunde man ju tänka sig att det varierar väldigt från flock till flock. Vissa flockar kanske endast ser mänskor och andra opälsingar som ett bytesdjur bland många (dvärgar är säkert lite sega och sura, men alver smakar säkert utmärkt :wink: ) medan andra flockar idkar försiktig handel och ser andra folk mera som jämlikar (eller åtminstone snäppet över åkersorkar och pälslöss...). Alla vargmän är dock av naturen misstänksamt inställda mot främlingar och pälslösingar, skygga och på sin vakt.
vije
Erebosisk Köpman
Posts: 372
Joined: 2007-03-07 20:46

Post by vije »

Gjorde en snabb bild på en vargman:

Image
vije
Erebosisk Köpman
Posts: 372
Joined: 2007-03-07 20:46

Post by vije »

Förslag till vargmännens religion:

Vargmännens främsta gudar är Gråfadern och Gråmodern, enligt myten vargfolkets skapare och beskyddare.
Dessa står i det närmaste i ett symbiotiskt motsatsförhållande och representerar olika motpoler i vargmännens världsbild.
Utöver dessa finns ett antal djurandar som tillbeds vid jakt, samt Gnaal, ett fruktat underjordiskt monstrum som slukar byten och vargmän som dött utan de rätta ritualerna.

- Gråfadern står för fara, jakten, det oberäkneliga och vilda, smärtan och den onda bråda döden. Han har gett vargmännen deras kraft, uthållighet, snabbhet, mod och jaktsinne, och det är han som uppfyller en när adrenalinet forsar av jaktens rus. Han representerar också vargmännen själva i förhållande till omvärlden. Han är urhanen, åskan är hans symbol och eldens hans skapelse.
Gråfaderns hunger är outsinlig och han strävar hela tiden till dominans. Endast lyckad jakt och rov håller urhanens låga brinnande i hans folk. Men hans blodtörst är bedräglig och vargmän som förfaller till överrov och alltför stor makthunger kan drabbas av Urhanens ursinne, ett vansinne av blodlust och djurisk ångest. De drabbade är ofta mäktiga ledarhanar, och de ger sig besinningslöst på egna flockmedlemmar, kullbröder, valpar och honor. Vansinnet är övergående men resulterar alltid i social utfrysning och ras i rangerna.
Enligt myten drabbades Gråfadern själv av vansinnet och förlorade Gråmodern för all framtid. Vid fullmåne jagar han efter henne över himlavalvet och vargmännen samlas till ceremonier av unisont ylande av sorg och melankoliskt gnyende av minnet av sin egen modersfamn.

- Gråmodern symboliserar det bestående, naturen och världen utanför flocken, födelse, löplust och fruktbarhet. Hon står också för det civiliserade och lagbundna, skapandet och berättandet. Fullmånen är hennes symbol och gåva åt sitt folk, och stjärnorna är spåren av hennes tassar när hon lämnade Gråfadern.
Teologiska begrundare har framlagt teorier om att Gråmodern skulle vara en avbild eller form av alvernas Tevatenu, Moder Jord, och att alverna skulle vara ursprunget till hennes dyrkan. Vargmännen fnyser dock åt dylika påståenden och menar att pälslösingar inget har att göra med deras gudar. I Vargmännens mytologi framgår det dock att Gråfadern först var ensam och att Gråmodern kom senare.

- Djurandarna ger posistiva egenskaper åt jägare som nedlägger ett byte av den djursorten. Store Björn ger styrka åt jägare som nedlagt en björn, Store Varg ger klokhet och list, Store Hind ger snabbhet osv. Detta förutsätter dock att de rätta ritualerna utförs och att bytet fällts på rätt sätt. Ritualernas stomme är uppätandet av bytets hjärta. På detta sätt återbördas tex björnanden till Store Björn och i motgåva erhåller jägaren björnens kroppsliga styrka och mod. Det är endast den som feaktiskt nedlägger bytet som kan utföra ritualen, varför det avgörande hugget, pilen eller spjutstöten är av stor vikt (och ofta tillfaller ledarhanen).
Av särskilt betydelsefulla byten (tex jägarens första, ett sällsynt eller ett ovanligt stort byte) brukar vargmännen spara en del som lyckobringande amulett. Amuletternas antal och mäktighet säger ofta en hel del om vargmannens rang inom flocken. Ofta hämtas också delar av kraftfulla rov hem till flockens läger. I och kring drottens långtält brukar man ofta hitta kranier av lindormar, rotvältarsvin, grottbjörnar, troll mm, uppsatta på fångstpålar och målade med bilder och heliga symboler.

- Vargmännen saknar eget skriftspråk, så berättarkunskap och memorerande av seder och kulter är en viktig del av flocksamhället. Detta sköts av schamaner, benläggare och ylerskor, ofta äldre individer vars jaktförmåga avtagit, men som visat prov på klokhet och omdöme. Vissa vargmän kan också födas i eller med speciella tecken och därigenom utses från födseln till schaman. Schamanerna ser också till att jakt och ritualer gjörs på rätt sätt utan att väcka någon djurandes vrede.
Schamanerna sköter också om flockens eld. Vargmännen hyser stor respekt för elden, på gränsen till fruktan. Elden när Gråfaderns vilda sinne och oberäknelighet. Under flockens vandringar håller schamanerna elden levande i pyrande torvfyllda tjurkranier eller eldhorn.


Tankar, tycken?
Hans
Erebosisk Köpman
Posts: 399
Joined: 2007-01-28 21:13
Location: Umeå
Contact:

Post by Hans »

BRA!
En sak bara jag undrar vad kallar dom sig själv, tror inte att dom kallar sig vargmän själva
och deras förhållande med vanliga vargar ser de de som sina släktingar eller nåt
kanske lite apa människa förhållande
User avatar
Fafnir
Vortiger
Posts: 2081
Joined: 2007-02-09 12:19
Location: Stockholm
Contact:

Post by Fafnir »

Instämmer. Det är BRA.

Kan varulven vara användbar i vargmännens mytologi? Eller hur stääler dom sig till pälslösingar som blir pälsingar under gråmoderns inflytande?
Bergdahl
Barbisk Hövding
Posts: 947
Joined: 2007-01-28 21:40
Location: Örebro

Post by Bergdahl »

Kan inte annat än att hålla med, bra text. Din bild på vargmannen är bra den också.
vije
Erebosisk Köpman
Posts: 372
Joined: 2007-03-07 20:46

Post by vije »

Tack, och bra frågor.

Vargmännen kunde kanske tala om sig själva som mogru (eller nåt annat bra vargspråksord (vad heter deras språk förresten?)) som helt enkelt betyder "grå". Med tanke på det är det lätt att tänka sig att vargmän med avvikande färg betraktas som speciella och innahavande av ovanliga eller mystiska egenskaper.

Deras förhållande till vargar tror jag inte att är särskilt speciellt. De ser sig inte själva som till hälften vargar utan snarare ser de mänskorna som till hälften maskar eller nakenråttor el.dyl. (dåliga exempel, men ni förstår säkert vad jag menar).
Däremot kan vargens djurande i mytologin (Store Varg) ha en speciell plats, kanske som den första och smartaste bland djurandarna.

(Jag har för mig att kopplingen mänska - apa inte var särskilt stark innan Darwin. Apor åts (och äts) som vilket bytesdjur som helst utan att man reflekterade över kannibalism mm. (Dock tänker jag mig nog att tröskeln till kannibalism och ätande av tvåbeningar ställvis är lägre hos vargmännen än hos mänskan. ))

Ang. varulvar så vet jag inte riktigt. Det öppnar ju upp tankar om hamnskifte och lykantropi överlag, och det är ju minsann intressant. Det skulle ju vara mycket snyggt om man skulle hitta en enhetlig story där (fast vargmännen behöver kanske inte vara direkt kopplade...?)
Kanske nåt för en helt egen tråd?
birkebeineren
Admin
Posts: 7080
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Bra! :)

I Gigants kampanjbok tror jag språket namns, kadrash eller nåt liknande.

Som du säger så behöver inte vargmännen ha nåt med varulvar att gjöra, men hur ser vargmännen på fenomenet? Andra raser lär ju, i likhet med oss, mistänka en koppling?
Hans
Erebosisk Köpman
Posts: 399
Joined: 2007-01-28 21:13
Location: Umeå
Contact:

Post by Hans »

angående lykantropi så kanske det är div. gudar (gråfader, råttmännens gud och andra lämpliga) som välsignat "nakenråttorna"
fast inte så uppskattat :lol:
birkebeineren
Admin
Posts: 7080
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Boris wrote:angående lykantropi så kanske det är div. gudar (gråfader, råttmännens gud och andra lämpliga) som välsignat "nakenråttorna"
fast inte så uppskattat :lol:
Seriöst, skulle det gå att utveckla det? :P
Hans
Erebosisk Köpman
Posts: 399
Joined: 2007-01-28 21:13
Location: Umeå
Contact:

Post by Hans »

birkebeineren wrote:
Boris wrote:angående lykantropi så kanske det är div. gudar (gråfader, råttmännens gud och andra lämpliga) som välsignat "nakenråttorna"
fast inte så uppskattat :lol:
Seriöst, skulle det gå att utveckla det? :P
Nix skulle inte tro det 8)
Post Reply