Fan-fiction till Ereb Altor

Här diskuterar vi arbetet, framgångar, bakslag, kakrecept och planering.
Mikael
Admin
Inlägg: 5002
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Mikael » 2015-03-23 21:45

Andreas skrev:
Mikael skrev:Från formet Juli 2008:
Den gamle blinde mannen knackade sin stav på varje nytt trappsteg, ...
(...SNIP...)
...Han behövde få den enögda dvärgens åsikt om den tid som redan stod bultande på dörren och sparkade på dess tröskel.
Trevligt. I vilket sammanhang skrev du denna?
Stämningshöjare inför Äventyrsidén Ondskan är 8/oändlig.
http://erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=18340#p18340

Andreas
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 61
Blev medlem: 2007-01-31 07:15
Ort: Skåne

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Andreas » 2015-03-24 06:26

Fristaden,
Sjätte dagen i Töe månad


Han kom som ett yrväder en afton i Töe månad och hade ett krus caddiskt vin i en svångrem om halsen. Var spjutet kom ifrån var det ingen som såg förrän det satt djupt inbäddat i ryggen på vandraren. Det följdes av många fler och ett flertal av karavanens nu panikslagna köpmän och deras drängar föll skrikande till marken. Ur skogsbrynet ca 50 alnar norrut bröt ett hundratal vrålande mörkerkreatur ut på den öppna slätten. Karavanen, som nu inte längre var en enhet utan ett par dussin enskilda panikslagna ekipage, satte av i högsta fart mot den pallisadomgärdade lilla byn Grundsten som hägrade mindre än en kvarts fjärdingsväg bort. Byn Grundsten var en av Fristadens kornbodar; en pallisadomgärdad samling gårdar utslängd på slätten längs handelsleden mot Zygosunds bro, en fjärdingsväg norr om Fristaden.

Den bakre vakten, en decuria lätt kavalleri med hertigen av Salamoras svarta grip på bröstet vände upp mot den anstormande vågen av svartfolk. Sergeant Kecht, ett ärrat hyrsvärd stammande från Atrema i Berendien, såg sig snabbt över axeln mot Grundsten till. Alla som kunde rusade eller red mot säkerheten bakom pallisaden. Alla inklusive Kapten Staikas och resten av karavanvakten.
-Måtte Häxmästaren ta alla fega uslingar. Sergeanten spottade, drog ner visiret och fällde sin lans. Anfall!

Fyra timmar senare, närmre midnatt, omringad av två kompanier regaliegardister anlände Riddar Nork, befälhavare över Zorakins styrkor i Östmark. Östmark var det vilda landområdet runt Fristaden som Zorakin gjorde anspråk på, även om man inte kontrollerade det, sen Greven av Salamora erövrade Fristaden år 591 eO. Riddar Nork var i sällskap av Borggreve Gyllenhelms egen hovmagiker som lyste upp den mörka vårkvällen med flera sakta snurrande glober av gyllene ljus. Befälhavaren lyfte upp en sergeanthjälm som låg blodig i gräset.
-Kapten Staikas!
-Ja, herr Nork?
-Berätta igen hur det gick till.
-Ja, herr Nork! Kaptenen berättade igen historien hur han beordrade sergeant Kechts decuria att bedriva fördröjningsstrid mot den tiofallt starkare orchhorden medan han själv i sällskap med den andra decurian gjorde en taktisk omgruppering förbi springande kvinnor och barn till byn Grundsten, där han ledde försvaret från byns mest försvarbara byggnad. När horden var repellerad red han direkt och rapporterade till Vaktchefen i Fristaden en fjärdingsväg bort.
-jag hörde inte riktigt. En gång till. Riddar Nork gav hovmagikern en diskret blick, varpå hovmagikern snabbt mumlade något och gjorde en komplicerad gest i riktning mot Kaptenen som nu himlade med ögonen och till sin egen förvåning sa:
-Jag blev rädd. Orcherna var ju så många. Vi lämnade Kechts grupp och köpmännen och flydde mot säkerheten i Grundsten och gömde oss i storgården.
De närmsta soldaterna skrattade högt. Riddar Nork nickade eftertänksamt.
-Fanflykt. Det är tur för dig att din kusin, Greve Ragnvald Sterne-Björnhugg är kungens kansler. Jag ger dig en chans till upprättelse. Riddar Staikas Sterne-Björnhugg! Ta dina modiga män, bege dig skyndsamt till Zygosunds bro och överlämna detta meddelande.
Riddar Nork överlämnade en förseglad pergamentsrulle.
-Marsch iväg! Den förödmjukade kaptenen såg för ett ögonblick ut som han skulle säga något men tog rullen, satt upp och red bort med sina män. Riddar Nork såg ut över slätten som var belamrad med trasiga människor, kreatur och annat.
-Så här framfusiga har Den brända jordens klan inte varit på många år. Något har förändrats. Det bådar inte gott. Hovmagikern som kommit till hans sida nickade, tittade norrut mot det grå bergsmassivet i fjärran och väste:
-Dvärgarna…
Andreas

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6720
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av birkebeineren » 2015-03-25 08:59

Trevliga återläsningar Mikael. :) Och Andreas — mycket bra! Historierna från Fristaden fick mig att uppdatera wikin med lite mer information från olika diskussioner. Mer!

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6720
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av birkebeineren » 2015-03-25 09:05

Mikaels kampanjidé med Ondskans Oktagon inspirerade mig till följande:

Hon stannade upp. Precis utanför ingången till mottagningssalen fanns det en enorm spegel som gick från golv till tak. Dens syfte var uppenbart möjligheten att ge nervösa besökare en sista chans att räta till sina kläder och självförtroende inför mötet med den galne hertigen. Själv beskådade hon endast den undersköna varelse som var hennes egen spegelbild. Förgyllningen och det mörka träslaget ramade inte bara in en felfri spegelyta utan också en underskön liten skepnad, likt ett barn nästan om det inte varit för höfterna och bysten som tydligt vittnade om en kvinna. Det högt uppsatta håret var blåsvart och de stora ögonen så gyllengröna som endast sann golwyndisk härkomst kan uppvisa. Ytorina och Natazia hade varit utsökta skapelser men aldrig kunnat måla sig med henne. Snörklänningen gjorde undervärk, det insåg hon, en uppskattat upptäckt i denna nya värld. Hon kom att tänka på klänningens forna ägare. En känsla av hat välde fram i henne, inte för kvinnan i den löjliga kulten men för allt det bakomliggande. Sen var hon nära att svämma över av kärlek… Med ren viljestyrka, samma som en gång räddat henne från systrarnas öde, tvingade hon bort yrseln. Inte mera. Hennes mål var tydligt och likt en hyxisk spjutkastare kom hon inte att missa - hämnd! Hon hatade att döda men den betydelseslösa adelsdamen hade ändå haft flera liv på sitt samvete än Nattulven. Hon skrattade, själv levde hon på oräkneliga varelser liv och de hade hon inte ens tagit utan getts. Vilken ironi, hon hade varit dödens älskarinna! Blodet brusade i hennes ådror, hennes eget blod och ingen annans. Dårar tänkte hon, om de bara kunnat inse att kärleken var gåvan och blodet endast medlet. Med ett sista blick i ögonvrån på sig själv steg hon in i salen, som den sanna drottning hon en gång varit. Döden gick till dans.

Karaleias obsidiansarkofag är öppnad!

Användarvisningsbild
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 382
Blev medlem: 2007-06-13 20:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Sopodlare » 2015-03-25 11:38

Applåder!
A fat man brings a cushion wherever he goes

Andreas
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 61
Blev medlem: 2007-01-31 07:15
Ort: Skåne

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Andreas » 2015-03-26 12:47

birkebeineren skrev:Trevliga återläsningar Mikael. :) Och Andreas — mycket bra! Historierna från Fristaden fick mig att uppdatera wikin med lite mer information från olika diskussioner. Mer!
Tack. Jag tänker mig att detta är upptakten till ett äventyr där en fraktion inom Fristaden vill slå sig fri från Zorakin och stå helt på egna ben...

Är det någon som skrivit någon text/äventyr om detta? Jag har letat men inte hittat...
Andreas

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6720
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av birkebeineren » 2015-03-26 22:52

Fraxinus skrev ett äventyrsuppslag som berör Fristaden med omgivningar: Pilregn över Gredelmark

http://erebaltor.se/wiki/index.php?titl ... Gredelmark

Det skrevs dock för länge sen och vissa namn och detaljer har blivit ändrade sedan dess.

Hertigen av Salamora heter Wilfred Grijp. Markgreven av Östmark (inte Fristaden) heter Arviden Grijp, en yngre släktning till hertig Salamora.

Fristaden regeras av Borggreve Havelock Girloffsson Gyllenhelm (son till kung Valien VIIs oäktafödda halvbror Girloff Girloffson Gyllenhelm).

När det gäller årtal och län så var Fristaden (i princip) självständig från grundandet 511 eO tills Salamora intar staden 591eO. Sen tvingas hertigen ut av Fristaden 599 eO och staden görs tills en vanlig kunglig zorakisk fri stad underlagt en borggreve. Hertig Salamora får behålla landområdet runt som ett markgrevskap under en markgreve (som administreras av hertigens släktning).

För att putsa till äventyret måste det avgöras vem det är som har försvunnit/flytt: markgreven av Östmark (Arviden Grijp eller eventuellt en annan tidigare markgreve?), borggreven av Fristaden eller den såkallade Guvernör/Borgmästare som tidigare har varit ledare för Fristadens stadsråd (ny utveckling sedan äventyret skrevs)?

Andreas
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 61
Blev medlem: 2007-01-31 07:15
Ort: Skåne

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Andreas » 2015-03-31 15:44

birkebeineren skrev:Fraxinus skrev ett äventyrsuppslag som berör Fristaden med omgivningar: Pilregn över Gredelmark
http://erebaltor.se/wiki/index.php?titl ... Gredelmark
Högst intressant. Då krockar det inte, eftersom jag tänkte att mitt äventyr skulle utspela sig under Feliciska Piratkriget, efter 610eO (om jag minns rätt).
Andreas

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6720
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av birkebeineren » 2015-04-02 07:58

En text av Fraxinus från Snoarskogarna på norra Aidne:
Fraxinus skrev:Efter att de båda hövdingarna förhandlat om detaljerna runt fördraget lät Svartöra resa på sig och pissade på Silverfällarnas revirpåle för att signera paktens fullbordande. Klotvig, Gormernas hövding, kände väl till sedvänjan och gick själv fram och pissade på samma revirstolpe för att i sin tur befästa alliansen mellan Gormernas stam och Silverfällarna.

De övriga närvarande Silverfällarna som hade hållit sig i närheten av förhandlingen gick nu närmare och vädrade och smackade i luften. De slappnade sedan av och var överens om att pondusen och doften i den mänskliga hövdingens urinerande förtalde att han var en orädd krigare med stor styrka och mod värd att sluta avtal med. Man kände heller inga dofter som skulle tyda på falskhet från hårlösingens sida.

Svartöra överräckte därefter en silvermåne till hårlösingarnas hövding som ett tecken på att avtalet slutits under fullmånens eviga och heliga ljus. Hövdingen tog vördnadsfullt emot silverstycket och svarade med att ge tillbaka en utmärkt ståldolk som kommit österifrån från drevedagas stammar. Ett stort samfällt ylande från Silverfällarna förkunnade sedan alliansens tillblivande för de båda folken. Klotvig lät senare fästa silvermyntet i ett läderband och bar det som ett halssmycke därefter.

Andreas
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 61
Blev medlem: 2007-01-31 07:15
Ort: Skåne

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Andreas » 2015-04-08 20:01

Zygosunds bro,
Skymningen den sjunde dagen i Töe månad

Kommendanten stod högst upp i norra tornet med de två sigillbemängda breven breven i var sin hand. I den högra hade han varningen om svartfolkens angrepp från Fristaden och i den vänstra hade han en mobiliseringsorder från sin kung under berget.
-Tack för varningen Kapten Staikas, men som du kan se så visste vi redan att svartfolken hade något i görningen, sa kommendanten slog ut med armen i en gest som inbegrep hela norra sidan av Zygefloden där ett myller av hundratals svartfolk höll på att avsluta sina förberedelser under mycket liv och rörelse och strax, så snart solen gått ner, skulle påbörja sitt anfall.
-Zygosund har inte blivit belägrat sen 540eO, äntligen har de fega kreaturen arbetet upp lite mod och vågat sig hit. Att plocka några orchskalper får fart på blodet. Du och dina män är välkomna att delta i den ärorika striden som kommer.
-Tack Herr Kommendant men vi måste vidare med vårt bud till Zygeflodens andra övergångar längre sydöst. Solriddarna vid Kalbands fästning nära vadstället Timrandels stenar måste varnas, sa Kapten Staikas och vände på klacken.
-Må du göra dina förfäder stolt, sa kommendanten och tittade bort mot sydöst i fjärran i riktning mot Solriddarnas borg Kalband där en kraftig rökpelare började stiga i det sista skymningsljuset till ljudet av ett stigande extatiskt stridsskri ur tiotjoget orchers strupar.

Byn Grundsten, strax norr om Fristaden
Skymningen, sjunde dagen i Töe månad

-Härifrån och norrut anses numera inte som säkert, sa knekten som öppnade porten i pallisaden så åsnekaravanen kunde lunka igenom. Nu får ni klara er själva.
-Tack för varningen, sa herr Lunne. Det verkar vara god trafik i motsatt riktning.
-Ja, Grundstens befolkning har fördubblats det senaste dygnet. Vi har hört om stora svartfolks angrepp längs hela norra området från Solriddarna vid Tirandels stenar i nordöst till markgreven av Östmarks släktfäste, Avundens passage, i nordväst. Och söder om Zygefloden härjar minst en svartfolksklan, troligen Galna månen. Så här vilda har de inte varit på över 50 år.
Alkamimus och herr Lunne tackade den gode knekten å handelshuset Kints vägnar och slöt upp i kön på karavanen bakom trossmästaren och hans följe, på väg norr ut längs den nu öde landsvägen.
-Så var man på väg igen, suckade Alkamimus förnöjt. Ett gammalt landskap det här…
-Låt höra, sa herr Lunne och satte sig tillrätta.
-Landsvägen är gammal, från Imperium Jorpagnas tid. Detta området var trots allt en av de första som annekterades av imperiet och blev provinsen Nostratiet. Fristaden och Caddisternas nya stad något längre österut, Ereno, är båda byggda på ruinerna av gamla Jorpagniska bosättningar och här och där i landskapet ser man fortfarande spår av imperiet. Den gamla handelsleden är bara den bäst bevarade av många lämningar.
-jo tack jag vet, sa herr Lunne. Jag växte upp i Hule strax sydost om Ereno. Jag har tillbringat större delen av mitt liv i Jorpagna och dess forna kolonier. Som du mycket väl vet.
-Bliv inte vred Herr Lunne utan berätta istället om varför vår riddare inte gör oss sällskap som planerat. Du sa nåt om ett oväntat besök.
-Nåväl. När vi just skulle påbörja vår resa och jag gått undan för att tömma blåsan såg jag Riddar Kint samtala med någon högrest man med uppfälld huva. Konstigt i denna värmen så jag smög naturligtvis närmare. När den högreste mannen sträckte fram en pung med guld till herr Kint såg jag att han bar på Feliciska flottans gradbeteckningar av kaptens rang. Mer fick jag inte reda på då jag till min förskräckelse och skam blev överraskad av någon som bara kan vara en alv även om jag aldrig såg hennes ansikte. Hennes blad var vasst och hade det inte varit för vår högt ärade riddares ingrepp så hade jag nog inte suttit här med en bula istället.
-Intressant herr Lunne, mycket intressant.
-Ja och varför vi ska resa norrut rakt ut i orchterritorium med en i stort sett oeskorterad karavan i sällskap endast av trossen är också intressant, funderade herr Lunne och lunkade vidare norrut på sin ponny samtidigt som mörkret sänkte sig och ytterliggare en rökpelare sakta reste sig mot horisonten.
Andreas

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6720
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av birkebeineren » 2015-04-09 14:03

Spännande följetong det här. :) Undrar hur det gått för prior Sagal och solriddarna i Kalband?

Mikael
Admin
Inlägg: 5002
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Mikael » 2015-04-09 18:45

Skön läsning för ett trött huvud. Men Birke, jag måste ha missat utvecklingen av Fristaden och vilken släkting som blev Kungens man där. Hade för mig det var Kungens brorson…som jag en gång föreslog, men det kanske blev bortröstat. :D

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6720
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av birkebeineren » 2015-04-09 21:39

Lite komplicerat har det blivit men allas idéer tror jag nu är inflätade:

Staden Fristaden styrs sedan 599 eO som en vanlig kunglig fri stad av borggreve Havelock Girloffsson Gyllenhelm, son till kung Valien VIIs oäktafödda halvbror (och regerande hertig av Pharynx) Girloff Girloffsson Gyllenhelm.

Tidigare styrdes Fristaden av en såkallad Guvernör (titel inlånad från Erebos) med mycket vida befogenheter gentemot den zorakiska kronan. Exakt vad som hände med guvernörsämbetet (och själva guvernören?) efter hertigen Wilfred Grijp av Salamoras erövring 591 eO är inte helt bestämt men efter att kung Valien VII ingrep i kaoset 599 eO återinsattes en ny guvernör men nu med mindre befogenheter och mer som en borgmästare i en vanlig kungig fri stad. Vi var inne på att Guvernören och Borggreven skulle vara en och samma person men om den förra finns kvar med reducerad makt skapas ytterligare spänningar i det politiska trasslet i och kring Fristaden. (Förslag till namn på dagens guvernör är: Lenoria Garmundsdotter)

Landområdet norr om Fristaden och mot Zorakins tidigare östgräns gjordes till markgrevskapet Ostmark underlydande markgreve Arviden Grijp, den yngsta av fyra söner till hertig Wilfred Grijp av Salamoras yngre bror.

Hänger du med Mikael? :wink:

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 1997
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Fafnir » 2015-04-10 01:55

Många stämningsfulla texter här. :D
Minns inte vem som skrev den, men gillar också den här skarpt.

http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... _svartfolk
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Mikael
Admin
Inlägg: 5002
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Mikael » 2015-04-10 15:37

Tack, jag är med.

Skriv svar