BESTIARIUM: NATURVÄSEN

Skriv om ditt projekt, dela med dig av husregler.
Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

BESTIARIUM: NATURVÄSEN

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-11-09 15:10

Följande varelser har jag tänkt att ha med i kapitlet Naturväsen:

Bäckahäst, Havsman (maarfolk), Nymf (bergsnymf, trädnymf, vattennymf), Rå, Rådare, Satyr, Siren, Sjöjungfru, Tomte.

Pysslingen var tänkt att vara med här, men ju mer jag funderar över varelsen, desto mer vill jag stryka den. ÄS pyssling är ju en leprechaun. Men som väsen känns den lite udda. Pysslingen är en skojare och skomakare som kan göra magiska skor. Varför sysslar han med skomakeri? Åt vem gör han skor? Varför har han en skatt? Var kommer guldet ifrån? Vad gör han med pengarna? Vad är egentligen pysslingens koppling till naturen? Det känns som pysslingens hantverkarkunskap redan finns hos tomten och hans rävspel och tricks redan finns hos irrbloss och älvor.

Vad tycker ni? Ska pysslingen förpassas till de sälla jaktmarkerna?

Tobald Lättfot
Magillersk Fogde
Inlägg: 234
Blev medlem: 2010-08-24 17:25
Ort: Sölvesborg

Inlägg av Tobald Lättfot » 2011-11-10 08:51

Hejsan alla,

Nu svarar jag utan att ha tänkt igenom mitt svar, dvs risk för svammel.

Borde inte Kentaur vara? Och även Älvan och Irrbloss?

Jag föreslår även:
Harpya (MBI) - Ett allmänt otyg
Hippokampos (MBII) - Sjöhäst för SLP
Metamorpher (MBII) - Användbar som SLP
Serpent (MBII) - Allmänt coola (förekom det inte serpenter i något Conan album?)
Sjöjungfrun (MBII) - Användbar som SLP

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-11-10 13:14

Tobald Lättfot skrev:Hejsan alla,

Nu svarar jag utan att ha tänkt igenom mitt svar, dvs risk för svammel.

Borde inte Kentaur vara? Och även Älvan och Irrbloss?

Jag föreslår även:
Harpya (MBI) - Ett allmänt otyg
Hippokampos (MBII) - Sjöhäst för SLP
Metamorpher (MBII) - Användbar som SLP
Serpent (MBII) - Allmänt coola (förekom det inte serpenter i något Conan album?)
Sjöjungfrun (MBII) - Användbar som SLP
Kategorin Naturväsen består av varelser som har vissa övernaturliga förmågor. De är olika former av naturandar. Trädnymfer är t ex träds själar som kan ta fysisk form. Sjöjungfrun du efterfrågat finns också med i kategorin.

Kentauren hör till djurfolken och saknar helt övernaturliga förmågor. Älvor och irrbloss är tänkta att klassas som älvfolk, så att den kategorin inte blir helt tom förutom alver. Harpyan hör till Intelligenta legendvarelser. Harpyor saknar övernaturliga förmågor. Sirenen påminner om harpyan, men har vissa förmågor som kan klassas som övernaturliga.

Hippokampos bör nog höra till kategorin Ointelligenta legendvarelser, men själv tycker jag att varelsen är riktigt trist. Vem nyttjar den som riddjur egentligen? Jag vill gärna stryka varelsen.

Metamorpher hör till kategorin Skepnadsändrare tillsammans med varulvar och liknande.

Serpenter bör nog höra till Djurfolk eller Intelligenta legendvarelser.

Tobald Lättfot
Magillersk Fogde
Inlägg: 234
Blev medlem: 2010-08-24 17:25
Ort: Sölvesborg

Inlägg av Tobald Lättfot » 2011-11-11 14:24

Grisodlar'n skrev:
Tobald Lättfot skrev:Hejsan alla,

Nu svarar jag utan att ha tänkt igenom mitt svar, dvs risk för svammel.

Borde inte Kentaur vara? Och även Älvan och Irrbloss?

Jag föreslår även:
Harpya (MBI) - Ett allmänt otyg
Hippokampos (MBII) - Sjöhäst för SLP
Metamorpher (MBII) - Användbar som SLP
Serpent (MBII) - Allmänt coola (förekom det inte serpenter i något Conan album?)
Sjöjungfrun (MBII) - Användbar som SLP
Kategorin Naturväsen består av varelser som har vissa övernaturliga förmågor. De är olika former av naturandar. Trädnymfer är t ex träds själar som kan ta fysisk form. Sjöjungfrun du efterfrågat finns också med i kategorin.

Kentauren hör till djurfolken och saknar helt övernaturliga förmågor. Älvor och irrbloss är tänkta att klassas som älvfolk, så att den kategorin inte blir helt tom förutom alver. Harpyan hör till Intelligenta legendvarelser. Harpyor saknar övernaturliga förmågor. Sirenen påminner om harpyan, men har vissa förmågor som kan klassas som övernaturliga.

Hippokampos bör nog höra till kategorin Ointelligenta legendvarelser, men själv tycker jag att varelsen är riktigt trist. Vem nyttjar den som riddjur egentligen? Jag vill gärna stryka varelsen.

Metamorpher hör till kategorin Skepnadsändrare tillsammans med varulvar och liknande.

Serpenter bör nog höra till Djurfolk eller Intelligenta legendvarelser.
-"I stand corrected"
Nu förstår jag vad du menar med Naturväsen!
Jag återkommer med kommentarer.

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-11-17 12:17

Dagens två naturväsen, tomten och skogsrået:

TOMTE (Paleoanthropuz Gnomi)


”Tomten jobbar hela året för att emotta sina midvintergåvor. Det är just gåvor och ingalunda fråga om något blot. Det finns naturligtvis kulturella skillnade när det gäller gåvornas natur och beror väl också på hur pass väl tomtarna förmedlat vilka gåvor de föredrar. Hustomtar har ju hjälpt människor i princip ända sedan människan började bygga bosättningar och människorna fortsätter ju att ge samma sorts gåvor som sina förfäder.
De traditionella gåvorna bland exempelvis folk från Torshemstrakten brukar vara ett rågat fat korngrynsvälling, en rejäl sup, ett uns tabac och kanske lite rotknölsbröd eller lite sylt. Ibland har vissa med framgång gett tomten ett par alnar värmande ylletyg av fin kvalité. Tomten må vara ett anspråkslöst väsen, men glöm för all del inte bort en klick smör i gröten.
Ve den som får en vredgad tomte på halsen. I värsta fall kan det sluta som för mjölnaren vid Getå kvarn. Han hade gjort gårdstomten ilsk genom att både strunta i gåvor och genom att behandla allsköns djur i trakten väldigt illa. Bland annat så sägs hans stora nöje ha varit att dränka vilda djur han lyckats fånga i kvarndammen. Hans fru var inte bättre hon, och tros ha skållat tomten med kokande vatten en gång.
En morgon väcktes mjölnaren av oväsen och att någon ryckte i hans hår. Det första han såg när han öppnade ögonen var tomten som stod på hans kudde och skrek. Tomten var sjöblöt. Den röda huvan och skägget dröp av vatten. Tomten var så arg att han skrek mjölnaren rakt i ansiktet. När han nästan skrämt mjölnaren från vettet så vred tomten vattnet ur luvan och sa innan han försvann:
–Nu gästas Bror Grävling och Bror Ekorre i dammen av Husmorn i egen hög person.
Det sägs att mjölnaren gick upp och fann sin dränkta fru i kvarndammen, alldeles som de stackars djur mjölnaren brukade dränka. Han sägs ha blivit så till sig av sorg att han kastade sig i dammen själv. Så du ser, tomten bör man hålla sig på god fot med.”
–Efraim Talle, bondson, skolast och expert på oknytt


Tomtar är småväxta natur- och skyddsväsen. Lärde i Ereb brukar ofta vilja kategorisera tomtar som älvfolk i likhet med t ex irrbloss och älvor. Det finns likheter, givetvis. Tomten är liksom nymfen knuten till en viss naturföreteelse och plats. Han är en personifikation av naturen, och föds genom Tevatenus försorg. Liksom de ovan nämnda älvfolken så har tomten också något starkare band till mänskliga samhällen än alverna som isolerar sig i sina djupa skogar. Tomten finns bland gårdar och åkermark, vid civilisationens rand. Oftast helt osedd av mänskliga ögon, men ändå högst närvarande. Tomtens ovanliga band till människan är dock tämligen väldokumenterat. I vissa människokulturer tror man t o m att tomtarna är förfädersandar och de ges status som något av husgudar.

Utseende

Det är väldigt få som har sett en tomte på nära håll. Han är inte bara skygg utan har också förmågan att göra sig osynlig när helst han önskar (kostar 1 PSY per minut).
Fysiskt sett så är tomten extremt liten till växten, blott några tvärhänder hög, och oftast klädd i grå, enkla kläder av vadmal och en spetsig luva, ibland karmosinröd till färgen. De flesta tomtar förefaller vara påfallande lika rynkiga små gubbar, med gråbleka skägg. Yngre skägglösa tomtar sägs ha skådats vid enstaka tillfällen, men det verkar som om deras yttre grånar avsevärt snabbare än människors.
Tomten hinner dock vanligtvis uppleva generationer av människor p g a sin långa livslängd. Han är inte odödlig som alverna och merparten av andra älvfolk, men kan bli lika gammal som sitt lindträd, nästan 2000 år med lite tur.

Uppträdande

Tomten må vara liten till växten men är en otroligt stark och ihärdig försvarare av sitt territorium och de ting och varelser som hör till detta. Gårdsfolk upplever det ofta som att tomten är deras personlige men osynlige hjälpare, ett händigt väsen som i vissa fall har bistått samma familj under generationers tid och som kommer att fortsätta göra det så länge man visar respekt. Till viss del stämmer detta. Tomten vakar över allt i sitt utstakade territorium (ett par hektar stort). Han vakar över gårdar, intelligenta varelser och alla djur i området. Han vakar över växtlighet och grödor. Han kan låna en hjälpande hand till sådd och skörd, skogshuggning, mjölkning och andra gårdsbestyr samt varna för bränder och banditer. Men tomtens sanna och obrytbara lojalitet ligger egentligen hos platsen i sig.
I mitten av tomtens territorium finns hemmet, ofta en hålighet under en massiv lind. Hans boning är ofta inredd med gåvor han fått av gårdsfolk och saker de slängt, som tomten nu återanvänder. Tomtens hela existens är knutet till linden han växt fram ur och nu bor under. Så länge linden lever, så lever tomten. Skulle tomten dödas så föds han pånytt bland lindens rötter efter sju nätter. Det enda sättet att permanent förinta en tomte är att hugga ned eller på annat sätt döda hans födsloträd.
Tomten är en känslovarelse välkänd för att kunna bli riktigt sträng och ilsk. Om man bär sig illa åt, svär eller missköter djuren får man sig en rungande örfil. Örfilen är magisk till sin natur (SL: Liknar till viss del minimagin Örfil). Den är chockerande smärtsam men ger inga bestående skador. Om gårdsfolket gör tomten riktigt upprörd, t ex genom att undlåta att belöna hans arbete med välsmakande gåvor, så kan hans vredesmod däremot nå höjder utan rim och reson. Han kan då slå ihjäl mjölkkon, driva iväg all boskap, låta varg ta får och hundar eller rentutav bränna ned gården. Tomten förvandlas i ett nafs från en aktsam beskyddare till ett mycket skrämmande naturväsen. De flesta bönder ser därför till att hålla sig på god fot med tomtarna.
Tomten uppfattar inte ägande som människor gör. Finns det fler gårdar i hans territorium så kommer han med all säkerhet att föra det material han behöver i sitt idoga slit mellan olika gårdar. Ständigt oannonserade lån av redskap och andra pryttlar sår lätt split mellan de bästa av grannar.

Nyckelord
Flitiga, Lynniga, Beskyddande

Kunskap om tomtar
Världskunskap: Områdeskännedom (Jorduashur)
. I sagor och sägner från regionen så förekommer det speciella tomteträd, sk vårdträd. Trädet anses bringa lycka och man bygger gärna sitt hemman i dess närhet. Att skada trädet eller ens bryta löv från det anses bringa olycka. Sägnerna berättar att gårdstomtar bor under dessa träd. I de få fall där en tomte verkligen bor under lindens rötter, så är berättelserna sanna.

TOMTE

GE Tv
STY 11
FYS 5
SMI 14
INT 11
UPP 16
PSY 15
KAR 11
ST 8
SB ±0
FF Långsam (L)
STO: Pytteliten
Hemvist: 2B, 3B & 4B
Vanlighet: Mycket sällsynt
Antal: 1
Naturligt skydd: Inget
Naturliga vapen: 2 Nävar 8, 1 Spark 8, Magisk örfil (se beskrivningen).
Förmågor: Hoppa & Klättra 14, Smyga/Gömma sig 20. Tomten behärskar också liknande färdigheter som bönder och utmarkajägare (FV 1T10+10). Kan göra sig osynlig (se beskrivningen).



SKOGSRÅ
Skogsrået är ett mystiskt och illvilligt naturväsen som figurerar i många människofolks legender. Varelsen är mest känd för att locka ut svagsinta män i den farliga och otämjda vildmarken, där de sedan försvinner för alltid.
Det finns vissa teorier bland de lärde om att råna i själva verket är reinkarnerade själar av de fallna alver som i ett tidigare liv vänt Tevatenu ryggen. Just det faktum att skogsråna tycks vara väldigt sällsynta ses som belägg för detta. Annat stöd för teorin är att orden för avfälling, skogsrå och siren är identiska på Satenu (niwontenu).

Utseende
Till det yttre förefaller skogsrået vara en väldigt attraktiv kvinna, helt naken sånär på det vackra och långa håret som sparsamt skyler delar av hennes välsvarvade former. Hela råets väsen strålar av eggande, ohämmad sexualitet och befriande lusta. Hennes röst och skratt är klanger fyllda av kokett livsglädje. Hon springer lekfullt och till synes viktlöst fram i skogen, och kikar då och då skrattande fram bakom ett träd.
Allt är dock inte guld som glimmar. Skogsråets rygg avslöjar henne som det övernaturliga väsen hon är. Den är nämligen ihålig och liknar en rutten trädstam. Kommer man såpass nära så bryts allt bländverk och förhäxande krafter. I den sköna kvinnans ställe finns nu råets sanna natur – en gammal frasig hagga med säckigt kött, kloförsedda händer och gulnade rovdjursgaddar.
Skogsrået kan dock anta immateriell andeform närhelst hon behagar. I andeform är hon osynlig för blotta ögat och kan inte skadas av annat än magi. Hennes övernaturliga närvaro kan dock förnimmas av älvfolk och andra varelser med väldigt hög UPP.

Uppträdande

Skogsrået är en personifikation av det mörka och farliga i vildmarken. Hon är en naturande som verkar i urskogarnas djup utan Tevatenus försorg. Skogsråets ursprung är höljt i dunkel, även för alverna och övriga av Tevatenus älvfolk. Enligt alvernas uråldriga sånger så har detta väsen funnits i de gamla skogarna minst lika länge som alverna själva. De allra äldsta sångerna ger dock en helt annan bild av skogsrået, då hon på den tiden verkade som en rådare över djur och natur. I takt med att människorikena brett ut sig över Altors sfär med buller och bång så har rået förvridits, hennes väsen och essens korrumperats och svärtats av illvilja.
Älvfolken hyser ingen större fruktan för skogsrået, och hon har heller inget intresse av dem, men värre är det för människosönerna då de ibland drabbas av hennes mörker. Skogsrået lockar män på villovägar i vildmarkens djup. Hon absorberar sedan den flyende livsgnistan från de döende männen för att på så sätt upprätthålla sin egen existens.
Med sin övernaturliga charmattack – skogsråets KAR mot offrets INT (1 försök per dygn) – så kan hon förhäxa en man och få honom att försöka jaga ifatt henne. Den förhäxade är helt berusad av tanken att hinna ifatt rået för att ha könsumgänge med henne. Han kommer att göra motstånd mot alla försök att stoppa honom och kommer inte att sluta springa förrän skogsrået tillåter det. Vanligtvis infaller detta endast när mannen kollapsar av utmattning (se reglerna för Utmattning), vilse i den ogästvänliga vildmarken. SL: Speltekniskt suger skogsrået 1 PSY ur den förhäxade för varje FYS denne förlorar p g a umbäranden i vildmarken. Når FYS eller PSY 0 dör offret. Överlevande återhämtar PSY-förlusten enbart med långvarig vila (1 PSY/vecka).
De enda sätten att stoppa den trollbundnes framfart är genom magi, fysisk kraft (t ex STY mot STY) eller genom att man dödar skogsrået. Hindras den förhäxade framgångsrikt, så faller han in i ett komaliknande tillstånd som varar upp till tre dygn. SL bestämmer tiden med utgångspunkt från hur länge offret varit förhäxat. Alver och svartfolk är immuna mot skogsråets charmerande krafter. Viss magi kan också skydda, t ex besvärjelsen Beskyddare.
Skogsrået undviker direkta konfrontationer och kommer endast att gå in i närkamp med de män som försvagats kraftigt av utmattning, hunger, törst och andra umbäranden. Ett rå som dödas löses upp i ett oljigt rökmoln och försvinner utan spår. Det enklaste sättet att döda det gäckande, flyfotade skogsrået är med avståndsvapen eller magi. Hon tar endast halverad skada av vanliga vapen i fysisk skepnad.
Ett skogsrå har alltid sin hemvist i riktiga urskogar, där hon har mutat in ett större område som sitt revir.

Nyckelord
Försåtliga, Förföriska, Gäckande

Kunskap om skogsrån
Världskunskap
. De äldsta och mest vildvuxna resterna av den urskog som en gång i tiden dominerade stora delar av det nutida Jorpagna sägs vara hemvist åt ett förhäxande skogsrå. I lokal folkmun kallas den spöklika skogen i Jorpagnas västra utkanter för Dysterveden.
Även Cerskogen i Cereval och Mörknaskogen på Ljusnahalvön sägs ha sin beskärda del av skogsrån, åtminstone om man får tro berättelserna.

SKOGSRÅ

GE Tv
STY 16
FYS 16
SMI 17
INT 13
UPP 17
PSY 17
KAR 17 (i sin sköna skepnad)
ST 16
SB +2
FF Rået rör sig alltid en nivå snabbare än sin snabbaste förföljare.
STO: Medium
Hemvist: 2 & 3
Vanlighet: Mycket sällsynt
Antal: 1
Naturligt skydd: Inget
Naturliga vapen: 1 Charmattack (räckvidd 25 steg, se beskrivningen), 2 Klor 10, 1 Bett 10
Förmågor: Flora & Fauna 18, Hoppa & Klättra 24, Smyga/Gömma sig 24. Förbanna vapen – genom att blåsa på ett vapen kan rået göra ett valfritt vapen mindre effektivt. Användandet av förmågan kostar 4 PSY och fungerar exakt som besvärjelsen med samma namn (E4). Skogsrået attackeras aldrig av vilda ointelligenta djur.


Har ni några synpunkter på beskrivningar, egenskaper, etc?

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-12-10 07:54

Inga synpunkter på ovanstående varelsebeskrivningar?

Förresten, jag skulle gärna vilja ha med någon wendigo-liknande varelse i avsnittet Naturväsen. Men vad ska varelsen heta? Wendigo/windigo, etc, som i indianmyterna, eller har ni andra förslag?

Tobald Lättfot
Magillersk Fogde
Inlägg: 234
Blev medlem: 2010-08-24 17:25
Ort: Sölvesborg

Inlägg av Tobald Lättfot » 2011-12-16 12:20

Hejsan Grisodlar'n,
Grisodlar'n skrev:Inga synpunkter på ovanstående varelsebeskrivningar?

Förresten, jag skulle gärna vilja ha med någon wendigo-liknande varelse i avsnittet Naturväsen. Men vad ska varelsen heta? Wendigo/windigo, etc, som i indianmyterna, eller har ni andra förslag?
Kanske lite sent att komma med kommentarer.

Båda beskrivningarna är av hög kvalitet. Textmassorna är underhållande och lagom långa.

Jag har tre kommentarer på skogsrået:
A) Hon har inget "vetenskapligt namn", dvs i Latin
B) Du kan med fördel infoga en kort berättelse om skogsrået, som den av Efraim Talle för Tomten
C) Kanske kan du byta ordning på nyckelorden till: Förföriska, Gäckande, Försåtliga

Tobald Lättfot
Magillersk Fogde
Inlägg: 234
Blev medlem: 2010-08-24 17:25
Ort: Sölvesborg

Inlägg av Tobald Lättfot » 2011-12-16 12:37

Hejsan Grisodlar'n,
Grisodlar'n skrev:Inga synpunkter på ovanstående varelsebeskrivningar?

Förresten, jag skulle gärna vilja ha med någon wendigo-liknande varelse i avsnittet Naturväsen. Men vad ska varelsen heta? Wendigo/windigo, etc, som i indianmyterna, eller har ni andra förslag?
Vad är det för egenskaper på Wendigon du är ute efter?
Jag gillar biten med att man kan besättas av en Wendigo, gillar även kannibalism-delen (man kan förvandlas till Wedigo om man äter människokött). Men det är mycket Varulv och Zombie i den oxå.
Är det inte en Wendigo med i Ravenous ifrån 1999?
I vilket fall som helst tycker jag att det är en bra beskrivning av hur jag ser en Wendigo.

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-12-16 23:48

Tobald Lättfot skrev:
Jag har tre kommentarer på skogsrået:
A) Hon har inget "vetenskapligt namn", dvs i Latin
B) Du kan med fördel infoga en kort berättelse om skogsrået, som den av Efraim Talle för Tomten
C) Kanske kan du byta ordning på nyckelorden till: Förföriska, Gäckande, Försåtliga
A) Har inte kommit på något lämpligt namn på kejserlig jori
B) Jo, det dyker upp en liten story där så småningom
C) Ok, den ordningen är mer logisk. Tack för tipset. :D

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-12-16 23:55

Tobald Lättfot skrev: Vad är det för egenskaper på Wendigon du är ute efter?
Jag gillar biten med att man kan besättas av en Wendigo, gillar även kannibalism-delen (man kan förvandlas till Wedigo om man äter människokött). Men det är mycket Varulv och Zombie i den oxå.
Är det inte en Wendigo med i Ravenous ifrån 1999?
I vilket fall som helst tycker jag att det är en bra beskrivning av hur jag ser en Wendigo.
Min tanke vore att wendigon är en ondskefull naturande/hungerande som kan besätta en person som håller på att dö av svält. Har person dessutom hängett sig åt kannibalism så är det mycket lättare för denne att bli besatt.

Det är endast genom att besätta folk som wendigon kan ta kroppslig form. Den besatte förvrids till oigenkännlighet och tärs av en ständig hunger. I kroppslig skepnad så kan wendigon också influera andra i omgivningen till att bli kannibaler, vilket gör att wendigon lättare kan finna nya kroppar att besätta när den gamla slitits ut eller förstörts.

Wendigon nämns i Ravenous, och jag antar att de i fortet senare drabbas av wendigons inflytande, men däremot förekommer den inte i någon kroppslig form. En riktigt bra film är det iallafall.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6830
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2011-12-17 13:48

Gillar dina varelsebeskrivningar Grisodlarn, särskillt hur de knyts till världen Ereb och inte bara är allmäna.

...och tänk att tomten äter korngrynsvälling precis som jag på julen! :D

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-12-17 15:11

Efraim Talle (aka Otvin Käkslite) har hjälpt till en del med tomtebeskrivningen. Hans info om dessa knytt var alldeles för bra för att inte tas med. :D

Tobald Lättfot
Magillersk Fogde
Inlägg: 234
Blev medlem: 2010-08-24 17:25
Ort: Sölvesborg

Inlägg av Tobald Lättfot » 2011-12-19 12:39

Hejsan igen Grisodlar'n,
Grisodlar'n skrev:
Tobald Lättfot skrev: Vad är det för egenskaper på Wendigon du är ute efter?
Jag gillar biten med att man kan besättas av en Wendigo, gillar även kannibalism-delen (man kan förvandlas till Wedigo om man äter människokött). Men det är mycket Varulv och Zombie i den oxå.
Är det inte en Wendigo med i Ravenous ifrån 1999?
I vilket fall som helst tycker jag att det är en bra beskrivning av hur jag ser en Wendigo.
Min tanke vore att wendigon är en ondskefull naturande/hungerande som kan besätta en person som håller på att dö av svält. Har person dessutom hängett sig åt kannibalism så är det mycket lättare för denne att bli besatt.

Det är endast genom att besätta folk som wendigon kan ta kroppslig form. Den besatte förvrids till oigenkännlighet och tärs av en ständig hunger. I kroppslig skepnad så kan wendigon också influera andra i omgivningen till att bli kannibaler, vilket gör att wendigon lättare kan finna nya kroppar att besätta när den gamla slitits ut eller förstörts.

Wendigon nämns i Ravenous, och jag antar att de i fortet senare drabbas av wendigons inflytande, men däremot förekommer den inte i någon kroppslig form. En riktigt bra film är det iallafall.
Det verkar som att du mer eller mindre har allt som behövs för en Wendigo.
Kör i vind och ta med den! Jag kan inte minnas en Wendigo i ÄS produkter, och det är ju ett bra monster för "Monsterjaktsäventyr", någon har blivit besatt och äter folk, man måste hitta vilken och oskadligöra Wendigon.
Jag föreslår att den besattes kropp inte förvrids, i en början i alla fall. Det som gjorde Ravenous bra var att man visste att något var fel på karln, men inte vad. Kanske hade han bara drabbats av en ödemarksknäpp och behövde träffa folk?
Eventuellt kan kanske Wendigon "bryta" ner kroppen den besitter i olika faser; fas 1 fysiskt oförändrad men "lustig" (kanske kan offret "komma fram" då och då), fas 2 kroppen förvrids, vissa detaljer ändras (tex tänder, naglar, muskler), fas 3 kroppen bröjar förfalla (dags för Wendigon att hitta en ny), fas 4 kroppen är obrukbar och börjar ruttna

Skall man kunna fördriva Wendigon? I så fall måste det ske ganska snart efter besättandet, offret borde drabbas av permanenta men, tex FYS -1 (man äter extremt lite eftersom man vet vad man ätit när man var besatt), PSY -1.

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1218
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-12-20 13:19

Långt bortom allt vad civilisation heter, i den nordliga vildmarkens karga domäner, så lurar wendigon. Denna skräckinjagande naturande har varit känd bland frostalver och nordens schamaner sedan urminnes tider. Den har sin boning bland snötäckta barrträd i förbjudna skogar, vid urgamla och hedniska begravningsplatser där tjälmarken surnat av ondska, i den ylande vinden som piskar berg i vinterskrud och i polartrakternas isviddsmörker.

Utseende
I sin sanna skepnad så är wendigon en immateriell andevarelse som endast kan skönjas och förintas med spiritistisk magi och liknande metoder. Det är först när wendigon lyckas besätta ett offer som den får fysisk form. Den besatte kommer då att förvridas till en monstruös gestalt i takt med hur länge han förblir under den ondskefulle andens kontroll. Besattheten går igenom följande faser:

Fas 1
Genom att övervinna offrets PSY med sin egen så kan wendigon till slut besätta offret. Detta är dock ingenting som sker ögonblickligen. Offret hamnar i ett feberlikt, försvagat och mardrömsplågat tillstånd där denne ansätts under flera dagar av den onda anden. Wendigon måste övervinna offrets PSY tre gånger (1 försök per dygn). Har offret under sin svält hängett sig åt kannibalism så får wendigon +10 på tärningsslagen.
I denna första fas kan wendigon drivas ut med lämplig magi, utan men för den besatte.

Fas 2
Efter dagar av feber så är nu offret besatt av wendigon. Feberplågan upphör helt men offrets glupande hunger består. Wendigon har dock inte total kontroll över sitt offers agerande. Besattheten i fas 2 kommer att växla mellan perioder då wendigon kontrollerar offret och perioder då den besatte är sig själv och vid sina sinnens fulla bruk. Den besatte är dock ovetande om sin egen prekära situation och upplever stunderna där wendigon styr hans agerande enbart som horribla mardrömmar.

Uppträdande
Wendigon kan sägas vara en personifikation av glupande, våldsam hunger – en hungerande som agerar likt en naturens förvridna och skoningslösa hämnare, ett nattsvart genmäle på mänsklighetens aldrig sinande frosseri.
Wendigon känner instinktivt närvaron av de intelligenta varelser som riskerar att dö av svält i vildmarken. Detta på flera mils avstånd. Varelsen dras till dessa plågade själar likt en nattfjäril till ljus. När den väl funnit ett lämpligt offer så försöker den besätta varelsens kropp (genom att övervinna dess PSY med sin egen).

Nyckelord
Utsvulten, Grym, Djurisk



Det här är vad jag har just nu rörande wendigon. Fler faser av besattheten måste dock till. Har ni några tankar kring detta?

Tobald Lättfot
Magillersk Fogde
Inlägg: 234
Blev medlem: 2010-08-24 17:25
Ort: Sölvesborg

Inlägg av Tobald Lättfot » 2011-12-21 08:39

Hejsan Grisodlar´n,

En ypperlig start!
Du har skrivartalang.
Jag skall läsa in mig på Wendigon.
Vill vi att Wendigon enbart skall finnas i nordlig karg vildmark?
Tänker först och främst på öken (kanske kan vi ta fram en Wendigo som alltid är törstig), eller fuktdrypande subtropiska djungler.
Men det är klart, det är svårare att svälta ihjäl i en djungel än i en vinterklädd skog.

Jag föreslår att vi byter ut Nyckelordet Grym. Tänker på Engelskans "wicked", men kommer inte på något bättre ord än Förvriden

Skriv svar