Spelstämning
Postat: 2008-12-05 12:58
Jag är bl.a. kursledare i improvisationsteater och har lånat några metoder därifrån för att använda i rollspel för att få mer liv i spelarnas fantasi och få dem att vara mer närvarande i spelet. Metoderna nedan har gett vårt spelande mycket, men de bör användas med sparsamhet, kanske en eller två per session, så att inte energin och magin försvinner.
Uppvärmning
Innan sessionen börjar kör vi ofta en uppvärmning. Vi sluter ögonen, och tar oss till någon plats i Altor, jag kanske säger: "Arnos torg". Spelarna och jag gör sedan en och en korta associationer till det. Typexempel: "En lång Solriddare i plåtrustning", "Tjock dam som säljer äppelmust", "Hängning", "Strålande sol", "Några utmärglade svin och en fet bonde", "En präst med skägg och mustach", "Vagnsklapper mot Kullerstenar"...
Att tänka på: Försök inte göra rätt enligt hur Arnos torg bör se ut, bara låt fantasin bygga upp miljön. Slut ögonen och se, hör, lukta det verkligen framför dig. Om det här är för svårt för spelarna, börja med ett ord i taget som passar in i en fantasymiljö, gör det sedan successivt mer specifikt.
Monolog
När något allvarligt eller lustigt eller på annat sätt utmärkande hänt någon av spelarna: Låt honom eller henne göra en monolog om sitt inre liv. T.ex. krigaren vars bror just dött: "Earung. Det är inte sant, det kan inte vara sant. En bild fladdrar förbi i huvudet när vi fiskade i floden tillsammans hemma hos vår ättefader. Halsen spänner sig på mig. Knytnävarna knyts. Överkäken börjar värka, så hårt sammanbiten är min käke. De som har gjort det här kommer ångra att de någonsin blivit födda! Deras blod skall flyta. Begravning. Här kan han ju inte ligga... "
Att tänka på: Uppmuntra spelaren att ta precis det som kommer. Det skall vara mer en beskrivning av vad som händer i karaktären en någon shakespeare-monolog förstås.
Stanna upp i striden
Stanna helt plötsligt upp i striden. Berätta vad som rör sig i huvudet på en döende fiende, eller en som är skiträdd - eller vem som helst. Gör typ uppvärmningsövningen, fast nu som en ettordsdikt, alltså alla ger bara ett enda ord, max två t.ex. "Lukten", "Blodet", "Avbrutna svärdet", "Hjärtslagen", "Blytung arm"...
Gemensam miljöbeskrivning
Som uppvärmningsövningen, kom ihåg att sluta ögonen, men nu beskriver ni en riktig miljö. Det här passar bra t.ex. när SL improviserar en miljö och bara vet en eller ett par viktiga saker. Eftersom SL är med lägger han in dem i beskrivningen. T.ex. SL: "Ni har kommit fram till en istäckt sjö. På andra sidan av den kan ni skymta en liten koja."; RP: "Halvmånen gnistrar i vattnet och ger en silverkant på molnen upp i skyn", RP2: "Våra andedräkter är som rökmoln. Kylan biter genom våra tunga kläder och min näsa och kinder är alldeles stela", RP3: "Vargar, eller kanske ulvar, hörs yla. Den erfarne jägaren kan höra att de är bortom de vitgnistrande kullarna till vänster om oss", Andra RP: "Tyst, ge honom inga dumma idéer nu!"; SL: "Vi hörde alla vargarna".... Det viktiga SL ville ha fram i det här fallet var just bara kojan, där de kan ta skydd för natten och kanske hitta något som är viktigt för äventyret... men kanske de nu får lova att försvara kojan mot utsvultna ulvar eller kanske kylan blir så bister att de får stanna kvar en extra dag? Gemensam fantasi leder ofta till oväntade saker...
Att tänka på: Försök motstå impulsen att redigera spelarna, det dödar fantasi så hårt!
Vad gör du för att få stämning kring spelbordet?
Uppvärmning
Innan sessionen börjar kör vi ofta en uppvärmning. Vi sluter ögonen, och tar oss till någon plats i Altor, jag kanske säger: "Arnos torg". Spelarna och jag gör sedan en och en korta associationer till det. Typexempel: "En lång Solriddare i plåtrustning", "Tjock dam som säljer äppelmust", "Hängning", "Strålande sol", "Några utmärglade svin och en fet bonde", "En präst med skägg och mustach", "Vagnsklapper mot Kullerstenar"...
Att tänka på: Försök inte göra rätt enligt hur Arnos torg bör se ut, bara låt fantasin bygga upp miljön. Slut ögonen och se, hör, lukta det verkligen framför dig. Om det här är för svårt för spelarna, börja med ett ord i taget som passar in i en fantasymiljö, gör det sedan successivt mer specifikt.
Monolog
När något allvarligt eller lustigt eller på annat sätt utmärkande hänt någon av spelarna: Låt honom eller henne göra en monolog om sitt inre liv. T.ex. krigaren vars bror just dött: "Earung. Det är inte sant, det kan inte vara sant. En bild fladdrar förbi i huvudet när vi fiskade i floden tillsammans hemma hos vår ättefader. Halsen spänner sig på mig. Knytnävarna knyts. Överkäken börjar värka, så hårt sammanbiten är min käke. De som har gjort det här kommer ångra att de någonsin blivit födda! Deras blod skall flyta. Begravning. Här kan han ju inte ligga... "
Att tänka på: Uppmuntra spelaren att ta precis det som kommer. Det skall vara mer en beskrivning av vad som händer i karaktären en någon shakespeare-monolog förstås.
Stanna upp i striden
Stanna helt plötsligt upp i striden. Berätta vad som rör sig i huvudet på en döende fiende, eller en som är skiträdd - eller vem som helst. Gör typ uppvärmningsövningen, fast nu som en ettordsdikt, alltså alla ger bara ett enda ord, max två t.ex. "Lukten", "Blodet", "Avbrutna svärdet", "Hjärtslagen", "Blytung arm"...
Gemensam miljöbeskrivning
Som uppvärmningsövningen, kom ihåg att sluta ögonen, men nu beskriver ni en riktig miljö. Det här passar bra t.ex. när SL improviserar en miljö och bara vet en eller ett par viktiga saker. Eftersom SL är med lägger han in dem i beskrivningen. T.ex. SL: "Ni har kommit fram till en istäckt sjö. På andra sidan av den kan ni skymta en liten koja."; RP: "Halvmånen gnistrar i vattnet och ger en silverkant på molnen upp i skyn", RP2: "Våra andedräkter är som rökmoln. Kylan biter genom våra tunga kläder och min näsa och kinder är alldeles stela", RP3: "Vargar, eller kanske ulvar, hörs yla. Den erfarne jägaren kan höra att de är bortom de vitgnistrande kullarna till vänster om oss", Andra RP: "Tyst, ge honom inga dumma idéer nu!"; SL: "Vi hörde alla vargarna".... Det viktiga SL ville ha fram i det här fallet var just bara kojan, där de kan ta skydd för natten och kanske hitta något som är viktigt för äventyret... men kanske de nu får lova att försvara kojan mot utsvultna ulvar eller kanske kylan blir så bister att de får stanna kvar en extra dag? Gemensam fantasi leder ofta till oväntade saker...
Att tänka på: Försök motstå impulsen att redigera spelarna, det dödar fantasi så hårt!
Vad gör du för att få stämning kring spelbordet?