Eller så var alla dessa småskogar en gång del i en stor vidsträckt skog som täckte större delen av Jorpagna. Men på grund av det stora behovet av virke och jordbruksmark i kejsardömet så skövlades och sveddes stora delar av Vidvindsskogen och marken lades under plogen. Många av de mindre skogar som i dag finns utspridda i det annars öppna landskapet är resterna från denna urskog. Dessa skogar som står kvar idag räddades för att de befann sig längst bort från de olika befolkningsagglomerationerna i Jorpagna.
Man kan ssåledes se ungefär var gränserna mellan de olika centralorterna/provinserna i Jorpagna låg en gång då dessa områden har mer skogar och skogsdungar av äldre karaktär och artsammansättning.
Det finns yngre skogar i Jorpagna men dessa har ofta en annan artsammansättning. De skogarna skapades efter tredje konfluxen när naturen började fylla igen hålen efter de människor som försvann. Dessa skogar består ofta av träd som popplar, alar, aspar, tallar och samt en del ekar och hassel. Inslag av andra och tredje successionens trädarter som granar, hemlock, askar, bokar och vitbokar förekommer också. Eller hade förekommit om inte människan hade återkommit och börjat styra i vegetationsvalet igen.
Där skogar finns och "aktivt" brukas är det främst två system som används.
Krattskog- eller stubbskottsbruk och så kallad "Coppice with stand"
Förklaring
Krattskog/Stubbskottsbruk
http://www.skanskabilder.se/foto.php?id=1748
är helt enkelt bruket att under korta omloppstider återkommande gå in och hugga ner klenvirke. Det vill säga man utnyttjar träd med förmågan att skjuta stubbskott. Det går till så att man hugger av ned ett träd och låter sedan trädet skjuta nya skott från stubben. Dessa skott får växa ett tag.
När dessa "skott" är tillräckligt stora (5-10 års omloppstid beroende på trädslaget/klimatet) så går man in och hugger av dem igen. Och så fortsätter det om och om igen. Virket från sådant bruk används i huvudsak till ved, framställning av enkla redskap och skaft till redskap som spjut, hackor, räfsor, yxor samt till framställningen av träkol. Man använde även lövet som foder åt djuren.
Coppice with stand (Skottskogsbruk under högskärm) innebär att man ofta har en sk högskärm kvar ovanför skottskogen. Ofta i exempelvis England låter man ekar bilda de stora, höjdväxande huvudstammarna/överståndarna, i den så kallade högskärmen(
the stand). Ekarna ger på detta sätt grovt virke för större konstruktioner, pålar, skepp etc. De ger även foder i form av ekollon åt svinen. Något som var en väldigt viktig ekonomisk aspekt i skogarnas funktion under medeltiden och även långt upp i modernare tid. En annan viktig aspekt med högskärmen var tillgången till grova ihåliga träd där bin kunde boa in sig. Dessa bin tappades på både honung (för mjöd) och bivax (för ljus och sigilllack).
Dessa högskärmar äroftast en aning glesa/inte så tätslutande så att de släpper in tillräckligt med ljus åt träd- och buskskikten under. Åt skottskogen.
Under denna "högskärm" så gynnade man mer skuggtåliga trädarter som hassel, avenbok (vitbok), lindar, almar etc. Ju tätare högskärm ju skuggtåligare träd används i skottskogen under. '
PÅ det sätttet hade man tillgång till både grovt konstruktionvirke, foder åt svin, honung och bivax (högskärmen) samt ved/träkol, lövfoder och skaft/redskapsmatrial (skottskogen)