Jorpagna

[Mikael]

*Religion
De flesta i befolkningen tror på Etin och hans Odo, men vilken skola man tillhör varierar. Det är här som Aidniska och Dalkiska kyrkans förkämpar sedan schismen stått tå mot tå. Här flammar ofta konflikter upp med riktiga eller endast påstådda trossatser som orsak. Sedan en längre tid är fler furstar av den Aidniska kyrkan än den motsatta (60-80%?). Häxbål är inte vanliga, men ett uppskattat folknöje när de inträffar. (DHOO har en viss förkärlek för dessa.) Både pragmatism och ortodoxi florerar.

Men i Jorpagna överlever också mängder av större eller mindre gudar från antiken och senare. De Unga Gudarna, Wegil, Marduk, Parbagerna (och i största hemlighet Maal och Domion), är några av de som är populära.

[Mikael]

*Eftersatt och ändå inte erövrat?

Orkar endast citera inläggen, men vill tillägga att pest och svartfolk finns kvar i Jorpagna, men deras återkommande förödelse är avsevärt större i Nostratiet:

Överhuvudtaget efterlyser jag stora problem med att färdas, naturliga små hinder som kan legitimera att något rike helt enkelt inte blåst över de andra de senaste 500 åren, antingen ett joriskt furstendöme eller någon av stormakterna i närheten.

Varför inte dagens Jorpagna erövrats av något annat rike känns som att vi måste begrunda rent politisk, men vi har över 1200 år av oskriven historia att utfolda oss i så det borde inte vara omöjligt.

Rent fysiska hinder är Mörkerbergen i norr och skogen i väster (Mörkerskogen eller Vidvindens skog?), vilket lämnar kusten i söder och öster att eventuellt förklara.
Kan det vara så att kusten är svårtillgänglig på något vis? Historiskt lär det åtminstonde ha funnits ett flertal hamnstäder annars skulle nog inte Kejsardömet ha kunnat utvecklas här, men kan hamnarna vara blockerade eller oanvändbara av någon anledning?
Oavsett skäl så är det troligt att det som hindrat Jorpagna från att ha erövrats också har bidragit till dets isolation.

En tanke vore att svartfolksräder, beskattande furstar och caddos och erebos framväxt som alternativa handelspunkter har satt de gamla prunkande kuststäderna i skuggan. Den handel som får dessa bosättningar att trots allt klara sig någorlunda har i så fall mer lokal karaktär.

Det kanske finns en ganska hög militär förmåga i Jorpagna: att dess fall in i mörker delvis beror på angripande svartfolk och andra oorganiserade hot, vilka varje furste möter själv då han måste värja sina territorier. Ett sådant tillstånd leder antagligen till en fattig region som kräver stora insatser och mycket möda för att dominera militärt, och vars bristande infrastruktur gör den omöjlig att dominera ekonomiskt.

Möjligen har Caddo och Zorakien, eller några andra kontrahenter använt jorpagna som krigsskådeplats för kraftmätningar som inte påverkar staternas ingångna fredsfördrag - och stött olika furstar i en katt-och-råtta lek som hållt landet i krigsstillstånd.

Svårtillgänglig kust tycker jag finns på så många andra ställen.
Kanske det är så att Jorpagnerna kan enas om en sak, motstånd mot yttre fiender? Likt belgare och fotboll.
I öster finns Berendien och Landoris utkanter. De rikena behöver ju inte ha haft någon lust att expandera västerut?!

Kan man inte förklara Jorpagnas fortsatta efterblivenhet genom ständigt återkommande katastrofer?

Jorpagna är ständigt drabbad av pestepedemier. Det är här, blan murmeldjuren på den sydjorpagniska stäppen som pesten är endemisk. Lokalborna håller sig av vidskepelse borta från djuren, men någon gång då och då så får den fotfäste bland befolkningen och sveper över landet. Den lämnar då högar av döda efter sig. Epedemin tappar kraft ju längre bort den sprider sig. Någon gång ibland når den dock utanför Jorpagnas gränser och härjar i hela Kopparhavet. Befolkningen bland bergen och övriga svårtillgängliga områden klarar sig normalt sett bättre, så Jorpagnas demografi är en ständigt återkommande svallvåg av tid och ebb där lågländerna sakta återbefolkas efter varje epedemi för att sedan sköljas över av nya pestvågor.

Sjukdomar är helt underutnyttjade i ereb.
Fysilogiskt förklaras pestens avklingande med att viruset (jag vet, pest = bakterie) lever och frodas väl hos murmeldjuren. Hos människor störs dess naturliga långsamma cykel. Viruset förökar sig explosionsartat, men börjar samtidigt att mutera. Ju längre tiden går, desto ofarligare blir dess former. När det slutligen når de mest avlägsna trakterna är det i stort sett inte värre än en förkylning.

Man behöver inte alls förklara jorpagni efterblivenhet: dels kan politiskt tumult kasta in en region i "en mörk tidsålder" under mycket långa tidsperioder. Oroshärdar har en förmåga att bestå, eller åtminstone återfalla till oroligheter som dagens Balkan.

Dessutom kan vi inte från vår synvinkel och med vad vi har på fötterna förklara all samhällsutveckling i Ereb Altor. Förklaringarna till varför ett samhälle ser ut som det gör är ytterligt djuptgående och mångformiga. Teknologi, filosofi, geopolitisk sammansättning och samhällstruktur är vart och ett närmast oöverskådliga faktorer bakom samhällsutvecklingen. Lägg till det icke-mänskliga varelser, magi och gudakraft, så är all bets off. Inga jämförelser med vår egen värld är bindande - den bästa hållningen enligt mig torde vara att låta vår egen värld inspirera - men inte vara måttstock.

Ifall jorpagna hemsökts av en pest kan bristen på välstånd och handel förklara varför den inte spritts till omkringliggande länder. Eller också är det just vad den gjort (min favolösning, om den funkar med historieskrivningen). Särskilt Zorakin vore härligt att hemsöka med den "Jurpagniske Rötan" - medans de gemene dör massdöden i Pendons Karantän, flyr de besuttna till avlägsna gods och godar - i tron att de är onåbara för den dödliga soten....

[Regil]

*Religion
De flesta i befolkningen tror på Etin och hans Odo, men vilken skola man tillhör varierar. Det är här som Aidniska och Dalkiska kyrkans förkämpar sedan schismen stått tå mot tå. Här flammar ofta konflikter upp med riktiga eller endast påstådda trossatser som orsak. Sedan en längre tid är fler furstar av den Aidniska kyrkan än den motsatta (60-80%?). Häxbål är inte vanliga, men ett uppskattat folknöje när de inträffar. (DHOO har en viss förkärlek för dessa.) Både pragmatism och ortodoxi florerar.

Men i Jorpagna överlever också mängder av större eller mindre gudar från antiken och senare. De Unga Gudarna, Wegil, Marduk, Parbagerna (och i största hemlighet Maal och Domion), är några av de som är populära.

Skriver under på det här! Bra att någon börjar sammanfatta!
dock (språkligt) - häxbål - bålbränning (häxor är väl OK? åtminstone för aidniska kyrkan)
antiken - är det termen som används? från imperiets dagar kanske?

[Mikael]

Kardien - Jorpagna
Det förekommer inget utbyte på hög nivå mellan Kardien och det splittrade Jorpagna. Men länderna har ändå en hel del kontakt: Jorpagniska pilgrimer som vandrat den mödosamma Via Aidne ses med stor respekt i Ekeborg, Exarkens pergonitergarde består av tradition av jorpagnier och många echtiska riddare beger sig till Jorpagna att söka tjänst hos någon furste, få uppleva stridens hetta och förhoppningsvis återkomma till Kardien, rik och ärrad. Sedan så är Jorpagna också viktigt då det är här som kampen mellan den Aidniska och Dalkiska kyrkan är som intensivast.

Ser redo ut för rödmarkering! Fast kanske är det vanligare att hoppfulla faltrakier åker än echter? (En fråga och inte ett påstående.)

[Mikael]

Skriver under på det här! Bra att någon börjar sammanfatta!
dock (språkligt) - häxbål - bålbränning (häxor är väl OK? åtminstone för aidniska kyrkan)
antiken - är det termen som används? från imperiets dagar kanske?

Häxkonst kanske är OK? Jag utgick från att alla svartkonsterna var förbjudna och inte endast Nekromanti, fast Häxkonst kanske ses av några som en form av animism?

Häxbål, även män kan vara häxor och det är bara ett uttryck för brännbara budbrytare, tänkte jag.

Antiken - jag tror det finns i källorna, men oavsett så tycker jag det passar för Kruns guldålder ca 1500 fO till Imperiets fall 599 fO.

[Regil]

Ser redo ut för rödmarkering! Fast kanske är det vanligare att hoppfulla faltrakier åker än echter? (En fråga och inte ett påstående.)

Hur skulle de ha råd med det?
De kan dessutom inte slåss. Det är deras huvudproblem. Faltrakier ingår inte i några som helst militära förband i Kardien...

Jag tänker mig att echtiska riddare är eftertaktade som "legosoldater" då de är lojala mot sin arbetsgivare (hyfsat i alla fall) och stridskunniga.

[Mikael]

Ser redo ut för rödmarkering! Fast kanske är det vanligare att hoppfulla faltrakier åker än echter? (En fråga och inte ett påstående.)

Hur skulle de ha råd med det?
De kan dessutom inte slåss. Det är deras huvudproblem. Faltrakier ingår inte i några som helst militära förband i Kardien...

Jag tänker mig att echtiska riddare är eftertaktade som "legosoldater" då de är lojala mot sin arbetsgivare (hyfsat i alla fall) och stridskunniga.

Just det ja, glömde håglösheten...och bristen på vapenträning.

[Adragoor]

Vad jag skulle vilja se är ett Jorpagna som i nuläget inte har haft en kejsare på sisådär tjugo år. De senaste årtiondena har präglats av ökad splittring och ett stort antal små furstendömen har blivit ännu mindre genom arvstvister och småkrig. Samtidigt har vissa större allianser bildats som alla håller på sin egna kejsarpretendenter.
Alla vill dock inte ens se en ny kejsare. I västra delarna av Jorpagna har ett förbund av statsstater, Camardiska förbundet, bildats och blivit en potentiell maktfaktor. Camardiska förbundet styrs som en slags republik, även om de enskilda furstendömena fortfarande har en hel del självstyre.
Just nu är läget i hela Jorpagna spänt till bristningsgränsen. Både Camardiska förbundet och ett tiotal kejsarpretendenter rustar intensivt för den kalabalik som alla är överens kommer att bryta ut när som helst...

[Regil]

Vad jag skulle vilja se är ett Jorpagna som i nuläget inte har haft en kejsare på sisådär tjugo år. De senaste årtiondena har präglats av ökad splittring och ett stort antal små furstendömen har blivit ännu mindre genom arvstvister och småkrig. Samtidigt har vissa större allianser bildats som alla håller på sin egna kejsarpretendenter.
Alla vill dock inte ens se en ny kejsare. I västra delarna av Jorpagna har ett förbund av statsstater, Camardiska förbundet, bildats och blivit en potentiell maktfaktor. Camardiska förbundet styrs som en slags republik, även om de enskilda furstendömena fortfarande har en hel del självstyre.
Just nu är läget i hela Jorpagna spänt till bristningsgränsen. Både Camardiska förbundet och ett tiotal kejsarpretendenter rustar intensivt för den kalabalik som alla är överens kommer att bryta ut när som helst...

Det här låter inte så dumt tycker jag.

kejsaren har då i normalläget begränsat med makt, men är ändå den främste bland furstar. man har genom århundradena krigat om kejsartiteln. Ibland har en stark kejsare klivit fram och nära nog enat landet, men vid hans död har inbördeskrig återigen slitit isär det. Det händer ofta även att kejsaren är en marionett bakom en allians av starka adelsmän. kejsaren väljs formellt av kurfurstarna men, men... det är endast militär makt som kan se till att kejsaren får verklig makt eller ens kan sätta sig på tronen. Ensklida kurfustar utropar ofta egna kejsare när de är missnöjda.

[anders]

Skriver under på det här! Bra att någon börjar sammanfatta!
dock (språkligt) - häxbål - bålbränning (häxor är väl OK? åtminstone för aidniska kyrkan)
antiken - är det termen som används? från imperiets dagar kanske?

Häxkonst kanske är OK? Jag utgick från att alla svartkonsterna var förbjudna och inte endast Nekromanti, fast Häxkonst kanske ses av några som en form av animism?

Häxbål, även män kan vara häxor och det är bara ett uttryck för brännbara budbrytare, tänkte jag.

Här sätter jag ner min exarkiska fot och säger nej till begreppet "häxbål"! Dels passar det (som Regil påpekade) varken in med den aidniska eller dalkiska grenen - och dels för det genast tankarna till medeltida romersk-katolsk inkvisation. Nej kalla det i så fall "avrättning av kättare" eller "bestraffning av budbrytare", eller dylikt. Alternativt "bränning av svartkonstnärer och heretiker"... Tänk på att använda så mycket av LV:s "unika" ordbruk som möjligt. Utgå från wikin.

[Mikael]

Ärkxarkiska högvördigheten har talat, och vem är jag att sätta mig emot (svavel och järnspik... ). Häxbål går bort!

Bränning får duga.

Hur är det med Häxkonster, Demonologi, Portalmagi, Spiritism, är de svartkonster och otillåtna eller hur är det Anders? Enligt wikin är de förbjuden svartkonst (portalmagi tror jag inte nämndes).

[anders]

Det är förbjudet för kyrkans medlemmar att syssla med de i wikin beskrivna svartkonsterna. Men tre saker skall kommas ihåg:

1) Alla vet inte vad som är vad. Det är få av ens kyrkans lärde som vet den exakta skillnaden mellan de olika magiskolorna. Animism och häxkonst kan t.ex. se ganska lika ut. Spiritism och mentalism likadant. Det finns endast några riktigt skärpta grabbar i Ljusa Handen som kan urskilja de olika skolorna från varandra med någon exakthet. För de flesta troende fins det nog bara två "vägar" inom magin: en god och en ond.

2) Kyrkan har inte rätt att gå in i vilket land som helst och avrätta folk. Det är kronan förbehållet i de flesta länder att stå för avrättning. Det enda kyrkan kan göra är att utpeka dem som brottslingar - men då gäller det att "brottslingen" brutit mot rikets lag och inte bara Odos lära.

3) Det finns andra straff än avrättning! Bannlysningar, brännmärkning, fängelsehålor, skampålar och piskrapp skall icke förglömmas.

[Mikael]

Det är förbjudet för kyrkans medlemmar att syssla med de i wikin beskrivna svartkonsterna. Men tre saker skall kommas ihåg:

1) Alla vet inte vad som är vad. Det är få av ens kyrkans lärde som vet den exakta skillnaden mellan de olika magiskolorna. Animism och häxkonst kan t.ex. se ganska lika ut. Spiritism och mentalism likadant. Det finns endast några riktigt skärpta grabbar i Ljusa Handen som kan urskilja de olika skolorna från varandra med någon exakthet. För de flesta troende fins det nog bara två "vägar" inom magin: en god och en ond.

2) Kyrkan har inte rätt att gå in i vilket land som helst och avrätta folk. Det är kronan förbehållet i de flesta länder att stå för avrättning. Det enda kyrkan kan göra är att utpeka dem som brottslingar - men då gäller det att "brottslingen" brutit mot rikets lag och inte bara Odos lära.

3) Det finns andra straff än avrättning! Bannlysningar, brännmärkning, fängelsehålor, skampålar och piskrapp skall icke förglömmas.

Naturligtvis, precis så ser jag också den officiella Kyrkan agera.
men...
1) Osäkerheten betyder kanske att vissa väljer att fria medans andra alltid väljer att fälla, det beror nog mest på synen på individens inneboende skuld eller rätt. Det är nog vanligare att hellre fälla än fria i Ereb. Speciellt hos de mer nitiska inom LH.

2+3) Jag menade inte att kyrkan stod för avrättandet, de kanske snarare står för just bannlysning. I Jorpagna ser jag gärna att tron utnyttjas av furstarna och de har makten att bestraffa, vara sig de verkligen anser budbrott har begåtts eller om de bara vill ha personen ur vägen.

Och gärna lite 1600-t häxhysteri i mer blodtörstiga och oroliga landsändar. "Han förvanlade mig till en vattenödla...?...jag har nästan tillfrisknat. Bränn bränn! Väger hon mer än en anka eller flyter som en sten!?" ...ni hänger med.

[Regil]

DHOO måste ju ha tagit sig rätten att avrätta kätterska missdådare.

[anders]

Visst kan någon TA sig rätten att avrätta, men det är i regel inte något som exarken gillar (men det beror naturligtvis på vem som f.n. är exark). Det tenderar att orsaka allsköns utrikiska konflikter när kyrkan utför kronans uppgifter och privilegier.