Tänkte mer på de grevar som blir undanlydande.
Var inte medveten om kartan med tycker det mer landskap verkar vara vettigt.
Kardien
Det är ju en ide som kan användas både som äventyr av "Life on mars" /tidsrese typ och som en helt egenj kampanjsetting.pegasus skrev:det är något som jag skulle vilja ha sett
kan kanske få läsa en liten historia i kardien pdf så småningom om denna händelse?
skulle annars varit en väldig rolig miljö för ett äventyr eller två....
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9045
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Tror också att det blir bast om vi låter bli att upprepa samma information. Om du kanner att texten behover modifieras så går det bra, så lange inga forandringar i sjalva kaledersystemet gors. De kardiska helgdagarna kan enkelt modifieras men sjalva den Aidniska kalendern (som anvands av många flera lander an Kardien) slapper jag helst att gora om.Regil skrev:I princip ja, men jag återkommer. Jag tror att jag masserar texten lite och rödfärgar den sedan, vad tror du om det?birkebeineren skrev:Ar detta något du kan tanka rodfargat till det fardiga Kardien Regil? Vill du ev. ha med mera om fortdagar, månadsnamn och de aidniska festdagarna samt LVs egna helgdagar, eller racker det med en hanvisning till kampanjmaterial?
Jag tror att det räcker så här med tideräkning. Annars så är risken att information upprepas om och om igen (när vi har gett ut 20 moduler menar jag...)
Detta dock inte den viktigaste biten i Kardien så fokusera du forst på viktigare amnen och återkom!
Jag tror jag missuppfattade detta när jag läste i går kväll då jag fick för mig att ogdarna var vasaller och inte hertogdarna. Dock så tycker jag fortfarande underligt att kungen inte väljer sina egna vasaller.birkebeineren skrev:Nar faltrakierna styrde i Kardien hade de ett system dar deras storman ogdarna valde en ledare till att militart ansvara for vart och ett av de olika landskapen - en hertogd (här-ogd). Dessa hertogdar var kungens direkta vasaller men forsvann ur det feudala systemet efter Maktskiftet. De echtiska hertigarna forlanades troligtvis ungefar samma landområden men kan ha gjort några mindre forandringar. De historiska hertogdarna kallas ofta hertigar i historiska skrifter, något få andra an mandelmunkarna bekymrar sig over.
Detta tankt vara de gamla kardiernas tolkning av samma tituleringar som i Zorakin blev/var fogdar och hertigar. Lite egenkonstruerad erebisk språkhistoria med andra ord. Jag forsoker också att ge lite material åt Kardien innan echterna!
Personligen har jag alltid tyckt att Europas titlar, ursprung och användning fungerar väldigt bra att helt enkelt sno dem. Dock har jag ingenting emot egen erebiska ursprung på titlar utan är helt för att man anpassar sig till Ereb så länge det finns förklaring. Vad är ursprunget till att de faltraktiska stormännen kallades ogdar? Har du kommit fram till hur detta tillkom? Jag är nyfiken och vill veta mer om gamla Kardien...
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9045
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Jag tanker mig ogdarna i det gamla Kardien lite som en slags baroner, inte olika de Regil nu beskriver. De ville absolut behålla egen makt och valet av en mellanhand kan ha varit just for att inte forlora ratten att besluta i egna frågor, kungen hade hertogderna som vasaller men inte ogdarna. Hertogdarna var de militara ledare som ogdarna valde att ge makten och underordna sig i krigstid, och kungen kunde således råda over ogdarnas samlade krigsmakt. I andra frågor kunde dock inte hertogden råda utan att risikera att avsattas av sina ogdar, och således hade aven kungen begransat inflytande i civila frågor.pegasus skrev:Får jag fråga varför ogdarna valde en ledare mellan dem och kungen. Ville de inte behålla sin egen makt och inflytande? Jag skulle tycka det mer troligt att faltraktiska hade en feodalstruktur som följde den traditionella modellen istället för den karolingska modellen med ett större samverkan med folket. Då blir det en kontrast när echterna tog över och införde den karolingska modellen vilken i Ereb kanske bör kallas den valianska modellen.
Denna faltrakiska modell behover sakerligen putsas lite på, i den grad ett numera bortstadat system behver det, men så ar iallafall den ungefarliga tanken om ogdar och hertogdar.
Den valianska modellen som namn på feudalsystemet från Zorakin låter utmarkt.
Och en annan sak innan eventuella hertigdomen stadas bort, vi kanner från kallorna åtminstonde Darenslatt och Nordmark som hertig/hertog tituleringar innan 424 eO.
Tillagg: Historien bakom ogdarna får jag be om att få återkomma med...
kort angående Darenslätt och Nordmark som om jag minns rätt nämns i soltågen och Torilla-belägringen har råkat ut för samma syndrom som är mycket vanligt i historiabeskrivningen som gjordes i källmaterialet. Den utgick inte från den aktuella statsbildningen och inte statsbildningen som riket hade vid tidpunkten för den historiska händelsen. Detta tycker jag är en av de viktigaste delarna som bör åtgjärdas. Det känns för mig att det vore naturligt med en avsevärd skillnad mellan faltrakiska statsbildningen och den echtiska vilket dock inte hindrar hertigar i det faltrakiska riket.
Tycker även att det kanske skulle finnas inslag av Jordushuar i norra Kardiens stormän, jag skulle gärna se jarl-titeln eller ämbetet ha funnits i Nordmark och eventuellt Videlrike, har för mig jag lästa något om Jorduashars verkan på Kardien och något om nordmarkarna men kommer inte ihåg detta just nu.
Sedan är väl frågan hur mycket tid och kraft som skall läggas ned på den faltrakiska modellen då den i största graden har fallit bort. Den är faktiskt rätt viktig för att förstå hur den har inverkat på den echtiska och vad som har levt kvar. I alla fall så är det intressant att höra mer om detta när du har tid birke.
Återkommer med mina tanker på den echtiska maktövertagande och den echtiska modellen.
Tycker även att det kanske skulle finnas inslag av Jordushuar i norra Kardiens stormän, jag skulle gärna se jarl-titeln eller ämbetet ha funnits i Nordmark och eventuellt Videlrike, har för mig jag lästa något om Jorduashars verkan på Kardien och något om nordmarkarna men kommer inte ihåg detta just nu.
Sedan är väl frågan hur mycket tid och kraft som skall läggas ned på den faltrakiska modellen då den i största graden har fallit bort. Den är faktiskt rätt viktig för att förstå hur den har inverkat på den echtiska och vad som har levt kvar. I alla fall så är det intressant att höra mer om detta när du har tid birke.
Återkommer med mina tanker på den echtiska maktövertagande och den echtiska modellen.
Det är år 424 och kung Vidar har just tagit makten över hela Kardien. Nu behöver han se till att införa ett system som säkerställer sin egen ätts framtid och echternas kontroll i riket. Det första som händer är att de nya områderna delas upp i baronier som delas upp till echtiska stormän som var och en skall kunna uppbåda och försörja ett fast antal riddare som vanligtvis är fem, tio eller tjugo. Till en början är dessa riddare hushållsriddare men så småningom uppstår även riddare som är vasaller till baronen och har egen land inom baroniet. Numera är det vanligt att det ungefär finns mellan fem och tjugo av dessa riddare i ett baroni. Baronens myndighet uppgår till sina egna domäner inklusive bondbyarna som tillhörde hans gods samt sina underlydande riddare. Dock så fanns det ett behov att ha en kunglig representant i området som skulle leda områdets krigare, upprätthålla lag och ordning och insamla kungens skatter. Detta blev efter den valianska modellen grevens uppgift och hans län kallad grevskap bestod av en stad eller köping och den omkringliggande landsbygden vilken typisk bestod av tio baronier men det kan vara så få som fem eller så många som tjugo. Greven fick stora landegendomar och omfattande rättigheter vilka inkluderar bärgning, skatträtt och klosterförordnande samt i vissa fall gruvrätten. Greven har på sätt blivit den huvudsakliga representationen för kronan och all korrepsondes med kronan går genom grevarna.
valmöjlighet
Han har ofta en ställföreträdande kallad undergreve som i grevens frånvaro tar upp hans rättigheter och skyldigheter. Hans län, undergrevskap, består vanligtvis av ett stort och rikt baroni. Det finns vanligtvis en eller två undergrevskap i varje grevskap men kan finnas upp till fyra. Undergrevarna behöver inte nödvändigtvis vara grevens vasaller utan kan vara hertigen eller kungens.
I vissa områden där det fanns ett behov av ett lokalt ledarskap över kungen så infördes hertigen som är den mest presitgefyllda titeln och hans auktoritet är i teorin över ett enormt område som kan vara ett erövrat rike eller område som delar ett historisk, etnisk och språklig identitet. Numera så är hans ledarskap över de lokala grevarna inte vad det en gång var och i själva verket så anses hertigen mer den främsta av jämlikar än deras svurna herre. I själva verket så är det inte alls säkert att grevarna i hans hertigdöme är hans vasaller utan har svurit direkt till kungen. Hertigens främsta uppgift är att leda stormännens sammankomster och medla de konflikter och tvister de olika stormännen har med varandra. Om det ej går att lösa så är det hans uppgift att uppmärksamma kungen på dessa tvister. Sedan är han även områdets krigsledare ifall området skulle bli invaderat eller bli uppkallade av kungen. Det finns tre hertigar med säten i Kastellien, Faltrax och Ispin som var och en ansvarar för tämligen stora områden men deras faktiska påverkan är beroende på grevarnas och övriga stormännens samarbete. Hertigar utses normalt från ledande stormän i hertigdömet eller från den kungliga ätten. Det är inte strikt ett ärvbar titel men hamnar vanligtvis i samma ätts händer så länge som de är en av starkaste stormännen i området. Trots att hertigens makt och inflytande har minskat sedan Vidar Rättrådes dagar så kvarhåller hertigtiteln ofta enorma ägor och är den mest prestigefyllda titeln i riket.
valmöjlighet
I det forna echtiska riket så har numera även hertigtiteln delats ut till den starka Månesläkten vid flera tillfällen och har på sätt tagit över styret i sydöstra Kardien. Men starka konungar är ovillig att överlåta den makten och inflytande.
har inte tid att renskriva så jag hoppas ni har överlåtelse med en viss förvirrad text
valmöjlighet
Han har ofta en ställföreträdande kallad undergreve som i grevens frånvaro tar upp hans rättigheter och skyldigheter. Hans län, undergrevskap, består vanligtvis av ett stort och rikt baroni. Det finns vanligtvis en eller två undergrevskap i varje grevskap men kan finnas upp till fyra. Undergrevarna behöver inte nödvändigtvis vara grevens vasaller utan kan vara hertigen eller kungens.
I vissa områden där det fanns ett behov av ett lokalt ledarskap över kungen så infördes hertigen som är den mest presitgefyllda titeln och hans auktoritet är i teorin över ett enormt område som kan vara ett erövrat rike eller område som delar ett historisk, etnisk och språklig identitet. Numera så är hans ledarskap över de lokala grevarna inte vad det en gång var och i själva verket så anses hertigen mer den främsta av jämlikar än deras svurna herre. I själva verket så är det inte alls säkert att grevarna i hans hertigdöme är hans vasaller utan har svurit direkt till kungen. Hertigens främsta uppgift är att leda stormännens sammankomster och medla de konflikter och tvister de olika stormännen har med varandra. Om det ej går att lösa så är det hans uppgift att uppmärksamma kungen på dessa tvister. Sedan är han även områdets krigsledare ifall området skulle bli invaderat eller bli uppkallade av kungen. Det finns tre hertigar med säten i Kastellien, Faltrax och Ispin som var och en ansvarar för tämligen stora områden men deras faktiska påverkan är beroende på grevarnas och övriga stormännens samarbete. Hertigar utses normalt från ledande stormän i hertigdömet eller från den kungliga ätten. Det är inte strikt ett ärvbar titel men hamnar vanligtvis i samma ätts händer så länge som de är en av starkaste stormännen i området. Trots att hertigens makt och inflytande har minskat sedan Vidar Rättrådes dagar så kvarhåller hertigtiteln ofta enorma ägor och är den mest prestigefyllda titeln i riket.
valmöjlighet
I det forna echtiska riket så har numera även hertigtiteln delats ut till den starka Månesläkten vid flera tillfällen och har på sätt tagit över styret i sydöstra Kardien. Men starka konungar är ovillig att överlåta den makten och inflytande.
har inte tid att renskriva så jag hoppas ni har överlåtelse med en viss förvirrad text
Vad tror du om detta, Birke? Jag har ändrat något stavfel och skrivit om vissa stycken, men i allt väsentligt så är det samma som innan.
Tideräkning och kalender
I Kardien används den Arcivaliska tideräkningen som räknar åren från profeten Odos uppenbarelse. Den togs i bruk 212 e.O. och ersatte den Kejserliga Jorpagniska tideräkningen som var en hednisk kvarleva från innan Mörkertiden. Den Lysande Vägens exark Arcival den Vise som initierade tideräkningen utvecklade också ett nytt kalendersystem. Detta används nu i alla länder där tron på solguden Etin är den dominerande religionen och i Kardien som följer den aidniska grenen av Lysande Vägen har det utvecklats till den Aidniska kalendern (http://www.erebaltor.se/wiki/Aidniska_kalendern).
Kardiska festdagar
Valentin Echtes dag: 15 Öppnemånad
Denna årets första Odosdag tillägnas echternas första hövding. Echterna samlas i sina släktgårdar och de äldste återberättar sagor ur Valentin Echtes liv. Man åminner sig dennes levnadsregler och felfria styre. I Ekeborg samlas tiotusentals echter att hedra Valentin Echte vid dennes grav i en ceremoni som leds av Kungen. Aidnska kyrkan deltar inte i ceremonierna, men echtiska riarker och bontisâler ansluter sig till folkmassorna. Den echt som handlar orätt mot annan echt under denna dag är att räkna som en man utan ära, och även mindre brott som utförs på Valentin Echtes dag bestraffas med döden.
Dansnatten: 13 Kalltemånad
Unga som gamla, bonde som adlig, dansar från solnedgång till soluppgång; en mycket gammal tradition som sägs gå tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas tid men trots visst misstycke från Lysande Vägen är den mycket populär.
Bontisâlens förälskelse: 2 Töemånad
Man ger sitt hjärtas utkorade en gul blomma.
Tallerins död: 28 Töemånad
En kardisk festdag som i Zorakin på senare tid har anammat under namnet Brands dag; drakar flygs under dagen för att ”dödas” i skymingen, historien om hjälten och draken återberättas.
Odos landstigning: 21 Halvemånad
Man firar Odos landstigning i Arntuna nio dagar efter sommarsolståndet 12 eO. Enligt sägnen sägs det att echternas jarl lovade att vara den första som mötte profeten då denne steg i land på Divras udde, men jarlen låg sjuk när skeppet från Caddo anlände. För att hedra jarlen fortsatte därför Odo upp för Gridefloden och tog så sina första steg på aidnisk mark framfor den echtiske jarlens sjukbädd som burits ner till staden Arntunas flodhamn.
Lilla höstfesteveckan: 12-17 Skördemånad
Lilla höstfesteveckan, som alla andra användare av aidniska kalendern firar i två dagar, är i Kardien efter 424 eO utvidgad till sex dagar. Under denna betalar man sina skatter, säljer överskottet av skörden, besöker marknaden, skaffar sig nytt tjänstefolk och passar på att fira när överflödet är som störst. Faltrakierna kallar veckan lite ironiskt för "Stora Lilla höstfesteveckan" och är noggranna med att själva skilja mellan de två. Dock måste faltrakierna vare sig de vill det eller inte följa echternas påfund.
Skattedag (lilla höstfesteveckan): 12 Skördemånad
Bland echterna betalas skatter alltid på samma dag varje år. Som en del av omstruktureringarna i "nya" Kardien kom echternas skattedag att gälla hela landet och då skall tempelskatt, sköldränta, arrenden, lagmansränta och frigångsavgifter betalas.
Drängmorgon och Pigkväll (lilla höstfesteveckan): 13 Skördemånad
Dagen efter Skattedag beslutar husbonden om han vill behålla drängen/pigan ett år till och drängen/pigan likaledes om denna vill stanna ett år till. Den som väljer att stanna svär så en ed att göra det till nästa Drängmorgon eller Pigkväll. Om anställningen upphör får man sin avtalade lön utbetalad och gör bäst i att snabbt skaffa sig en ny husbonde innan kassan sinar.
Maktskiftet (lilla höstfesteveckan): 16-17 Skördemånad
Firas i bland echterna i Kardien till åminne av tronövertagandet 424 eO med påkostade fester, speciellt bland högadeln. Faltrakierna har inget att fira men passar på att njuta av dessa två extra lediga dagar då echterna är upptagna i slott och tempel.
Vinprovarkvällen: 14 Etinsmånad
En butelj av årets vin provas (ofta i stället en kanna öl); den påföljande mer religiösa Ångerdagen kallas folkligt "Tunga huvuds dag".
Tideräkning och kalender
I Kardien används den Arcivaliska tideräkningen som räknar åren från profeten Odos uppenbarelse. Den togs i bruk 212 e.O. och ersatte den Kejserliga Jorpagniska tideräkningen som var en hednisk kvarleva från innan Mörkertiden. Den Lysande Vägens exark Arcival den Vise som initierade tideräkningen utvecklade också ett nytt kalendersystem. Detta används nu i alla länder där tron på solguden Etin är den dominerande religionen och i Kardien som följer den aidniska grenen av Lysande Vägen har det utvecklats till den Aidniska kalendern (http://www.erebaltor.se/wiki/Aidniska_kalendern).
Kardiska festdagar
Valentin Echtes dag: 15 Öppnemånad
Denna årets första Odosdag tillägnas echternas första hövding. Echterna samlas i sina släktgårdar och de äldste återberättar sagor ur Valentin Echtes liv. Man åminner sig dennes levnadsregler och felfria styre. I Ekeborg samlas tiotusentals echter att hedra Valentin Echte vid dennes grav i en ceremoni som leds av Kungen. Aidnska kyrkan deltar inte i ceremonierna, men echtiska riarker och bontisâler ansluter sig till folkmassorna. Den echt som handlar orätt mot annan echt under denna dag är att räkna som en man utan ära, och även mindre brott som utförs på Valentin Echtes dag bestraffas med döden.
Dansnatten: 13 Kalltemånad
Unga som gamla, bonde som adlig, dansar från solnedgång till soluppgång; en mycket gammal tradition som sägs gå tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas tid men trots visst misstycke från Lysande Vägen är den mycket populär.
Bontisâlens förälskelse: 2 Töemånad
Man ger sitt hjärtas utkorade en gul blomma.
Tallerins död: 28 Töemånad
En kardisk festdag som i Zorakin på senare tid har anammat under namnet Brands dag; drakar flygs under dagen för att ”dödas” i skymingen, historien om hjälten och draken återberättas.
Odos landstigning: 21 Halvemånad
Man firar Odos landstigning i Arntuna nio dagar efter sommarsolståndet 12 eO. Enligt sägnen sägs det att echternas jarl lovade att vara den första som mötte profeten då denne steg i land på Divras udde, men jarlen låg sjuk när skeppet från Caddo anlände. För att hedra jarlen fortsatte därför Odo upp för Gridefloden och tog så sina första steg på aidnisk mark framfor den echtiske jarlens sjukbädd som burits ner till staden Arntunas flodhamn.
Lilla höstfesteveckan: 12-17 Skördemånad
Lilla höstfesteveckan, som alla andra användare av aidniska kalendern firar i två dagar, är i Kardien efter 424 eO utvidgad till sex dagar. Under denna betalar man sina skatter, säljer överskottet av skörden, besöker marknaden, skaffar sig nytt tjänstefolk och passar på att fira när överflödet är som störst. Faltrakierna kallar veckan lite ironiskt för "Stora Lilla höstfesteveckan" och är noggranna med att själva skilja mellan de två. Dock måste faltrakierna vare sig de vill det eller inte följa echternas påfund.
Skattedag (lilla höstfesteveckan): 12 Skördemånad
Bland echterna betalas skatter alltid på samma dag varje år. Som en del av omstruktureringarna i "nya" Kardien kom echternas skattedag att gälla hela landet och då skall tempelskatt, sköldränta, arrenden, lagmansränta och frigångsavgifter betalas.
Drängmorgon och Pigkväll (lilla höstfesteveckan): 13 Skördemånad
Dagen efter Skattedag beslutar husbonden om han vill behålla drängen/pigan ett år till och drängen/pigan likaledes om denna vill stanna ett år till. Den som väljer att stanna svär så en ed att göra det till nästa Drängmorgon eller Pigkväll. Om anställningen upphör får man sin avtalade lön utbetalad och gör bäst i att snabbt skaffa sig en ny husbonde innan kassan sinar.
Maktskiftet (lilla höstfesteveckan): 16-17 Skördemånad
Firas i bland echterna i Kardien till åminne av tronövertagandet 424 eO med påkostade fester, speciellt bland högadeln. Faltrakierna har inget att fira men passar på att njuta av dessa två extra lediga dagar då echterna är upptagna i slott och tempel.
Vinprovarkvällen: 14 Etinsmånad
En butelj av årets vin provas (ofta i stället en kanna öl); den påföljande mer religiösa Ångerdagen kallas folkligt "Tunga huvuds dag".
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9045
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Jag vill, ta mig tusan, inte städa bort några hertigdömen i Zorakien. Hellre lägger jag till fler (nya) Markgrevskap (markiser) och friherreskap!
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-10-18 22:58, redigerad totalt 2 gång.
De Zorakiska Hertigdömena är styrda av en hertig. Han är att ses som en slags rikets ordningsman i sitt län. Hertigarna svär sin trohet till kungen. Hertigtiteln går formellt i arv. Men den kan vandra över till en ny familj genom att
1) den gamla hertigsläkten dör ut.
2) den gamla hertigfamiljens manliga sida dör ut och någon av de adelsmän som är gifta med hertigfamiljens kvinnliga medlemmar ärver hertigdömet
3) en annan mäktig adlig familj i länet förklarar krig mot hertigfamiljen och segrar (ofta kombineras detta med alternativ 2 i efterhand).
4) en annan adlig familj tar över som den starka släkten i området men låter hertigfamiljen vara kvar "på nåder" eller för att använda den svaga hertigfamiljen som täckmantel.
(Exempelvis den gamla hertigfamiljen i Likermark (Kung Kruxhelm Armstarkes släkt) är fortfarande hertigar men deras slagkraft, rikedom och vapenmakt är inte mycket större än en medelmåttig baron. Däremot har grevesläkten Tjurnhorn växt över alla bredder och dominerar i dag Likermark. Man har gift in sig ordentligt i hertigfamiljen och öppet allierat sig med densamma. Alla andra adelsfamiljer i Likermark undviker därför att försöka ta över Hertigtiteln med våld, väl medvetna om att de inte skulle överleva en strid mot Tjurhornarna. Fördelen för Tjurhorn är att de har den riktiga makten i Likermark men Kruxhelmarna får klä skott för missnöjet. Dessutom undviker Tjurhorn på så sätt att svära kungen direkt trohet. Det får Kruxhelm-släkten göra.
Att hertigtitlar har skiftat har hänt ett flertal gånger i Zorakiens historia. Till de urspungliga hertigfamiljerna hör
Kungafamiljen (hertigarna av Pharynx)
Hertigen av Amtefjärd
Hertigen av Salamora (stammar egentligen från en bastard från den ökände hertig Harold Skanke som lär ha bidragit till en ansenlig del av hertigdömet Salamoras befolkning men som inte fick ett enda legitimt barn med sin maka. Oäktingen togs upp som fullvärdig ättling......i brist på andra sådana! Endast hertigfamiljens stora vapenmakt förhindade de andra adliga i Salamora från att fälla denna lösning på arvfrågan. Ett decenium av strider blev följden. Men Hertigfamiljen vann till slut.
Hertigen av Gredelmark (specialfall)
Hertigen av Likermark (specialfall)
Dagens hertigfamilj av Dreverike vill räknas till de ursprungliga. Man stammar på möderet från den ursprungliga hertigfamiljen av Dreverike. Dagens hertigsläkt håller hårt på familjens traditioner och har därför även hållit fast vid den nu urgamla fejden med Hertigarna av Likermark (Kruxhelmarna). Enda orsaken att de inte anfallit Kruxhelmarna än är blott det faktum att den förmörkade och ogenomträngliga Torilskogen står i vägen (samt, inofficiellt, Tjurhornarnas vapenmakt!).
Hertigarna av Gredelmark är släkten som var kungar över Luksilerna och som (eventuellt) först blev Markgrevar under de Zorakiska kungarna i kölvattnet efter Lindiskiarnerkrigen, för att efter det stora tronföljdskriget (och religonskriget), även kallat brödrafejden, få titlen hertigar som tack för sitt osvikliga stöd till kung Valien IV. Släkten tillhör de absolut äldsta och kan räkna längderna längre tillbaka än någon annan Zorakisk adelsfamilj.
1) den gamla hertigsläkten dör ut.
2) den gamla hertigfamiljens manliga sida dör ut och någon av de adelsmän som är gifta med hertigfamiljens kvinnliga medlemmar ärver hertigdömet
3) en annan mäktig adlig familj i länet förklarar krig mot hertigfamiljen och segrar (ofta kombineras detta med alternativ 2 i efterhand).
4) en annan adlig familj tar över som den starka släkten i området men låter hertigfamiljen vara kvar "på nåder" eller för att använda den svaga hertigfamiljen som täckmantel.
(Exempelvis den gamla hertigfamiljen i Likermark (Kung Kruxhelm Armstarkes släkt) är fortfarande hertigar men deras slagkraft, rikedom och vapenmakt är inte mycket större än en medelmåttig baron. Däremot har grevesläkten Tjurnhorn växt över alla bredder och dominerar i dag Likermark. Man har gift in sig ordentligt i hertigfamiljen och öppet allierat sig med densamma. Alla andra adelsfamiljer i Likermark undviker därför att försöka ta över Hertigtiteln med våld, väl medvetna om att de inte skulle överleva en strid mot Tjurhornarna. Fördelen för Tjurhorn är att de har den riktiga makten i Likermark men Kruxhelmarna får klä skott för missnöjet. Dessutom undviker Tjurhorn på så sätt att svära kungen direkt trohet. Det får Kruxhelm-släkten göra.
Att hertigtitlar har skiftat har hänt ett flertal gånger i Zorakiens historia. Till de urspungliga hertigfamiljerna hör
Kungafamiljen (hertigarna av Pharynx)
Hertigen av Amtefjärd
Hertigen av Salamora (stammar egentligen från en bastard från den ökände hertig Harold Skanke som lär ha bidragit till en ansenlig del av hertigdömet Salamoras befolkning men som inte fick ett enda legitimt barn med sin maka. Oäktingen togs upp som fullvärdig ättling......i brist på andra sådana! Endast hertigfamiljens stora vapenmakt förhindade de andra adliga i Salamora från att fälla denna lösning på arvfrågan. Ett decenium av strider blev följden. Men Hertigfamiljen vann till slut.
Hertigen av Gredelmark (specialfall)
Hertigen av Likermark (specialfall)
Dagens hertigfamilj av Dreverike vill räknas till de ursprungliga. Man stammar på möderet från den ursprungliga hertigfamiljen av Dreverike. Dagens hertigsläkt håller hårt på familjens traditioner och har därför även hållit fast vid den nu urgamla fejden med Hertigarna av Likermark (Kruxhelmarna). Enda orsaken att de inte anfallit Kruxhelmarna än är blott det faktum att den förmörkade och ogenomträngliga Torilskogen står i vägen (samt, inofficiellt, Tjurhornarnas vapenmakt!).
Hertigarna av Gredelmark är släkten som var kungar över Luksilerna och som (eventuellt) först blev Markgrevar under de Zorakiska kungarna i kölvattnet efter Lindiskiarnerkrigen, för att efter det stora tronföljdskriget (och religonskriget), även kallat brödrafejden, få titlen hertigar som tack för sitt osvikliga stöd till kung Valien IV. Släkten tillhör de absolut äldsta och kan räkna längderna längre tillbaka än någon annan Zorakisk adelsfamilj.
Nu skall jag också försöka komma med lite åsikter. För det första så kommer jag att behålla e tio hertigarna. Inte för att jag hade konstruerat det likandant från början själv (mina hertigar hade varit kungasöner ellr i praktiken självstående furstar), utan för att det redan är bestämt så, kartorna är ritade etc. Bättre då att vrida lite på själva titeln så att vi får till det vi vill ha ut av den. vad är då det? I första hand ökad dynamik och fler konflikter. Då edsbanden i Kardien är extremt starka (tänk mer japan och seppukku än europa) så duger det ite om systemet ärför strömlije format där all baroner svär trohet till sin greve, alla grevar till sin hertig och så alla i sin tur till kungen.
Jag gillar tanken på hertigen som "den främste bland likar" snarare än grevarnas herre. Vad om grevarna inte är hertigens vassaler? Hertigen är då istället landskapets rikaste och mest inflytelserika greve (med annan titel) och ansvarar för att medla i konflikter, samla hären mot yttre fiende och leda landskapets regimente när kungen kallar. Han skall också tillvarata övriga adelsmän i landskapets intressen i rådet.
Hertig: har många gods, ungefär fem gånger så många som en greve. Hälften runt sin borg, övriga spridda i landskapet. Avgörande skillnad mot greve är rang, rätten att sitta i rådet och ansvaret för försvaret av landskapet mot yttre fiende. Endast ett fåtal adelsmän i landskapet svär trohet till hertigen. Hertigen ansvarar inför kungen att det råder fred och ordning i landskapet och har sina hushållsriddar till förfogande för att se till att så sker. Hertigen kan aldrig kräva av sina grevar att de går i strid för honom, men han har rätt att samla dem till rådslag och be dem om deras stöd i en konflikt. Greven måste hörsamm kallelsen, men kan neka hertigen stödet.
Greve: ungefär fyra gånger så stora godsintäkter som en baron. Nästan alla baroner i ett grevskap svär trohet till greven, men många baroner svär trohet till mer än en greve på grund av spritt ägande. En greve måste söka råd av sin vassaler innan han begär deras stöd i en konflikt, men dessa har en plikt att bidra med sina trupper under en bestämd tid då greven kallar. gör de inte det har han rätt att avsätta dem på samma sätt som kungen gör med de adelsmän som inte kommer till härmönstring.
I varje nivå så gäller principen - en ensam vassall kan inte sätta sig upp mot sin herre, men tillsammans så kan vassallerna störta en orättfärdig herre, enligt Baronen av Bredas maktedlingsprincip. Gäller hela vägen Kung-Hertig-Greve-Baron.
Detta är inte skrivet i sten, jag spånar min väg fram, så fortsätt gärna att komma med åsikter.
Jag gillar tanken på hertigen som "den främste bland likar" snarare än grevarnas herre. Vad om grevarna inte är hertigens vassaler? Hertigen är då istället landskapets rikaste och mest inflytelserika greve (med annan titel) och ansvarar för att medla i konflikter, samla hären mot yttre fiende och leda landskapets regimente när kungen kallar. Han skall också tillvarata övriga adelsmän i landskapets intressen i rådet.
Hertig: har många gods, ungefär fem gånger så många som en greve. Hälften runt sin borg, övriga spridda i landskapet. Avgörande skillnad mot greve är rang, rätten att sitta i rådet och ansvaret för försvaret av landskapet mot yttre fiende. Endast ett fåtal adelsmän i landskapet svär trohet till hertigen. Hertigen ansvarar inför kungen att det råder fred och ordning i landskapet och har sina hushållsriddar till förfogande för att se till att så sker. Hertigen kan aldrig kräva av sina grevar att de går i strid för honom, men han har rätt att samla dem till rådslag och be dem om deras stöd i en konflikt. Greven måste hörsamm kallelsen, men kan neka hertigen stödet.
Greve: ungefär fyra gånger så stora godsintäkter som en baron. Nästan alla baroner i ett grevskap svär trohet till greven, men många baroner svär trohet till mer än en greve på grund av spritt ägande. En greve måste söka råd av sin vassaler innan han begär deras stöd i en konflikt, men dessa har en plikt att bidra med sina trupper under en bestämd tid då greven kallar. gör de inte det har han rätt att avsätta dem på samma sätt som kungen gör med de adelsmän som inte kommer till härmönstring.
I varje nivå så gäller principen - en ensam vassall kan inte sätta sig upp mot sin herre, men tillsammans så kan vassallerna störta en orättfärdig herre, enligt Baronen av Bredas maktedlingsprincip. Gäller hela vägen Kung-Hertig-Greve-Baron.
Detta är inte skrivet i sten, jag spånar min väg fram, så fortsätt gärna att komma med åsikter.
Maktdelningen i Zorakien bygger ursprungligen mer på den som Karls den store byggde upp i Frankrike under tidig medeltid. Därav hertigarnas roll i samhället.
Hertigtiteln (Dux) var både en belöning och ett ansvar som de första hertigarna fick. De skulle tillgodose lag och ordning samt försvaret över respektive provins samt även ansvara för mobilisering av styrkorna i sitt län i händelse av ett anfall från en yttre fiende.
Sedan fördelades godsen ut til Grevar och baroner. Där grevarna ofta fick den näst bästa marken efter hertigarna. I inledningen var det således en militärt administrativ fördelning på gods baserat på herre och vasall-princip i de nya områdena och detta gäller i viss mån fortfarande. Godsfördelningen i de tre urprungliga hertigdömena Amtefjärd, Likermark och Dreverike såg däremot lite annorlunda ut liksom i Slättebo som koloniserades strax före Lindiskiarnerkrigen. Här fanns även tjänstelän, belöningslän, kronolän och län på räkenskap etc.
Med tiden har denna strikta ordning förändrats och förvridits genom arv, strider, giftermål etc. Idag finns det Zorakiska baroner som är lika rika som de rikaste grevarna och grevar lika mäktiga som hertigar....och i något fall hertigar som inte är mäktigare än en medelmåttig baron. Det är således inte ovanligt att en Zorakisk baron har mer rikedom, mark och soldater än en greve. SKillnaden mellan Hertigarna och övriga adliga är däremot oftast betydligt större men undantag finns även här.
Markgrevar (markiser) fick oftast hand om län som var ytterområden i riket under olika epoker. De står oftast utanför Hertigarnas kontroll. Man kan kalla dem för småhertigar. Oftast finns det inte heller några baroner i dessa områden. Däremot så finns det friherrar, riddare och väpnare som fått mark av markiserna mot att de tjänstgör i dennes län. Markgrevarna är direkt svurna till Kungen och länen är formellt kronolän. Sedan finns det de så kallade kungliga kronolänen vars intäkter går till kungamaktens försörjning både vad gäller intäkter och vapenmakt. Dessa handhas oftast av en fogde eller av någon som håller de som tjänstelän, exempelvis en Marsk, Marskalk, Kansler eller liknande.
Men oftast ser mark- och maktfördelningen ut ungefär som den du beskrivit Regil.
Hertigtiteln (Dux) var både en belöning och ett ansvar som de första hertigarna fick. De skulle tillgodose lag och ordning samt försvaret över respektive provins samt även ansvara för mobilisering av styrkorna i sitt län i händelse av ett anfall från en yttre fiende.
Sedan fördelades godsen ut til Grevar och baroner. Där grevarna ofta fick den näst bästa marken efter hertigarna. I inledningen var det således en militärt administrativ fördelning på gods baserat på herre och vasall-princip i de nya områdena och detta gäller i viss mån fortfarande. Godsfördelningen i de tre urprungliga hertigdömena Amtefjärd, Likermark och Dreverike såg däremot lite annorlunda ut liksom i Slättebo som koloniserades strax före Lindiskiarnerkrigen. Här fanns även tjänstelän, belöningslän, kronolän och län på räkenskap etc.
Med tiden har denna strikta ordning förändrats och förvridits genom arv, strider, giftermål etc. Idag finns det Zorakiska baroner som är lika rika som de rikaste grevarna och grevar lika mäktiga som hertigar....och i något fall hertigar som inte är mäktigare än en medelmåttig baron. Det är således inte ovanligt att en Zorakisk baron har mer rikedom, mark och soldater än en greve. SKillnaden mellan Hertigarna och övriga adliga är däremot oftast betydligt större men undantag finns även här.
Markgrevar (markiser) fick oftast hand om län som var ytterområden i riket under olika epoker. De står oftast utanför Hertigarnas kontroll. Man kan kalla dem för småhertigar. Oftast finns det inte heller några baroner i dessa områden. Däremot så finns det friherrar, riddare och väpnare som fått mark av markiserna mot att de tjänstgör i dennes län. Markgrevarna är direkt svurna till Kungen och länen är formellt kronolän. Sedan finns det de så kallade kungliga kronolänen vars intäkter går till kungamaktens försörjning både vad gäller intäkter och vapenmakt. Dessa handhas oftast av en fogde eller av någon som håller de som tjänstelän, exempelvis en Marsk, Marskalk, Kansler eller liknande.
Men oftast ser mark- och maktfördelningen ut ungefär som den du beskrivit Regil.