Nej. Tillhör nog inte vanligheterna...Mikael skrev:Skatt betalar man väl oavsett hur man röstar...förlåt tror?
Alver som konverterar...känns inget vidare.
Kardien
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Hon säger väl inte så mycket numera. man jag tror att alven som konverterade är en plågad själ som lder i sin isolering från sina fränder.birkebeineren skrev:Kanske någon som skulle vilja beskriva den ena alv som faktisk erklarat sig etinstrogen sedan Odos uppenbarelse for sexhundratio år sedan; bakgrundshistoria, motiv, mål i sitt oandliga liv?
Och vad sager Tevatenu?
En konverterad alv ser man nog inte under soltimmen i det lokala bytemplet. Skulle föreställa mig att de få alver som konverterat blir eremiter och enstöringar (en slags solmunkar med andra ord), visa män och kvinnor som till största del håller sig undan. Men det känns lite articifiellt att säga att alver aldrig konverterar till LV eller någon annan tro. Men av kulturella skäl tillhör det naturligtvis till undantaget...
Jag vill komma bort ifrån att alla raser på ett sterilt sätt har sin egen tro, och att religion på så vis blir lika odynamisk som när alla raser har ett eget "allmänspråk". Jag har försökt komma bort från att LV endast är en människo-religion (vilket går emot Odos budskap) genom att lägga in en halvlängdsmanna-exark och ett ank-helgon. Och varför skulle t.ex. inte en utbyggdsjägare kunna tillbe Tevatenu?
Jag vill komma bort ifrån att alla raser på ett sterilt sätt har sin egen tro, och att religion på så vis blir lika odynamisk som när alla raser har ett eget "allmänspråk". Jag har försökt komma bort från att LV endast är en människo-religion (vilket går emot Odos budskap) genom att lägga in en halvlängdsmanna-exark och ett ank-helgon. Och varför skulle t.ex. inte en utbyggdsjägare kunna tillbe Tevatenu?
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
"Aldrig" var inte helt vad jag menade, aven om det inte lat så mycket battre att foreslå en enda. Jag tankte mera så att en alv (vars folkslag jag ser fore mig normalt ganska nara Tevatenu - "sin" religion) trogen LV behover en uttankt historia for att verka trovardig. Och att det vore kul om någon kunde beskriva en alv trogen Etin och Odos budskap. 
Tycker forovrigt att LV på god vag att inte vara endast en religion for manniskor.
Tycker forovrigt att LV på god vag att inte vara endast en religion for manniskor.
Angående alven (vilket känns som lite OT att diskutera under Kardien) så skulle det väl inte vara så otroligt att någon "skuggalv" sökt "tröst"/mening hos Etin. För påminnelse om skuggalverna se viewtopic.php?p=15854&highlight=skuggalv#15854.
Absolut! Och det skulle nog vara propert att fortsätta denna diskussion in Alv-tråden...Bergdahl skrev:Angående alven (vilket känns som lite OT att diskutera under Kardien) så skulle det väl inte vara så otroligt att någon "skuggalv" sökt "tröst"/mening hos Etin. För påminnelse om skuggalverna se viewtopic.php?p=15854&highlight=skuggalv#15854.
Regil
Tänkte bara meddela lite kort att jag gillade vad jag läste om sociala klasser och feodalsystem. Trodde först jag hade en kommentar om ofria bönder men såg sedan att du hade med delen jag trodde jag saknade och det bara bevisar att jag behöver läsa allting två gånger.
Dock så har jag som vanligt några funderingar;
Såg att du hade med en del specifika siffror i guldmynt och eftersom saker och ting kostar olika mycket i olika rollspel och/eller olika versioner av rollspel undrade jag bara om ni har kommit fram till någon slags bas som man kan utgå ifrån eller man utgår alltid ifrån Expert? Vidare så är jag nyfiken på varför du inte valda använda Kardiens myntfot vilket jag skulle tro blir lite mer stämningsbildande i texten.
Tänkte bara meddela lite kort att jag gillade vad jag läste om sociala klasser och feodalsystem. Trodde först jag hade en kommentar om ofria bönder men såg sedan att du hade med delen jag trodde jag saknade och det bara bevisar att jag behöver läsa allting två gånger.
Dock så har jag som vanligt några funderingar;
Såg att du hade med en del specifika siffror i guldmynt och eftersom saker och ting kostar olika mycket i olika rollspel och/eller olika versioner av rollspel undrade jag bara om ni har kommit fram till någon slags bas som man kan utgå ifrån eller man utgår alltid ifrån Expert? Vidare så är jag nyfiken på varför du inte valda använda Kardiens myntfot vilket jag skulle tro blir lite mer stämningsbildande i texten.
Jag skriver utgående ifrån Expert/Aidne/1400-talets england. 3 sm är en normal dagsinkomst, den vanlige bonden "tjänar" 100 gm/år.pegasus skrev:Regil
Tänkte bara meddela lite kort att jag gillade vad jag läste om sociala klasser och feodalsystem. Trodde först jag hade en kommentar om ofria bönder men såg sedan att du hade med delen jag trodde jag saknade och det bara bevisar att jag behöver läsa allting två gånger.
Dock så har jag som vanligt några funderingar;
Såg att du hade med en del specifika siffror i guldmynt och eftersom saker och ting kostar olika mycket i olika rollspel och/eller olika versioner av rollspel undrade jag bara om ni har kommit fram till någon slags bas som man kan utgå ifrån eller man utgår alltid ifrån Expert? Vidare så är jag nyfiken på varför du inte valda använda Kardiens myntfot vilket jag skulle tro blir lite mer stämningsbildande i texten.
men kanske att det vore bättre att ange priset i smk istället. kardiska guldmynt finns ju i flera sorter. vad jag har skrivit ompriser någonstans är att ett gm i texten är den räkneenhet som man använder och motsvarar 10 sm.
Trodde nästan att det var så det låg till men ville bara kolla om ni hade funderat på detta. Personligen tror jag att det skulle kännas bättre med kardiska mynt i det slutliga texten och inte nämna i min åsikt tämligen stela begrepp som guldmynt.Regil skrev:Jag skriver utgående ifrån Expert/Aidne/1400-talets england. 3 sm är en normal dagsinkomst, den vanlige bonden "tjänar" 100 gm/år.pegasus skrev:Regil
Tänkte bara meddela lite kort att jag gillade vad jag läste om sociala klasser och feodalsystem. Trodde först jag hade en kommentar om ofria bönder men såg sedan att du hade med delen jag trodde jag saknade och det bara bevisar att jag behöver läsa allting två gånger.
Dock så har jag som vanligt några funderingar;
Såg att du hade med en del specifika siffror i guldmynt och eftersom saker och ting kostar olika mycket i olika rollspel och/eller olika versioner av rollspel undrade jag bara om ni har kommit fram till någon slags bas som man kan utgå ifrån eller man utgår alltid ifrån Expert? Vidare så är jag nyfiken på varför du inte valda använda Kardiens myntfot vilket jag skulle tro blir lite mer stämningsbildande i texten.
men kanske att det vore bättre att ange priset i smk istället. kardiska guldmynt finns ju i flera sorter. vad jag har skrivit ompriser någonstans är att ett gm i texten är den räkneenhet som man använder och motsvarar 10 sm.
Men det är kanske bara jag.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kardiska mynt i texten kanske mest stamningsfullt? Någonstans bor vi ju ha en oversikt over de olika landernas valutor och har kan då dessa enkelt vaxlas in i de universella EA-sm vi utgår ifrån (3 sm = 1 dagsverk ?). I landets egna pdf/wikiartikel aven har en liten SLs inforuta med vaxlingsforhållanden.
Jobb for dig Regil?
Jobb for dig Regil?
Det ÄS gjorde här var ju att sätta att alla länders valuta i silvermynt motsvarar ett "DoD sm". Så alla sm är i princip lika mycket vörda (sen kom man mad lite växlingskurser som jag tyckte kändes mest konstiga).birkebeineren skrev:Kardiska mynt i texten kanske mest stamningsfullt? Någonstans bor vi ju ha en oversikt over de olika landernas valutor och har kan då dessa enkelt vaxlas in i de universella EA-sm vi utgår ifrån (3 sm = 1 dagsverk ?). I landets egna pdf/wikiartikel aven har en liten SLs inforuta med vaxlingsforhållanden.
Jobb for dig Regil?
Kardiska mynt får det bli!
Sitter och skriver ner lite olika äventyrsuppslag som jag har fått. Tänkte lägga sist i modulen.
Äventyrsuppslag
Då det är så mycket bättre att anpassa ett äventyr efter spelarna än att klämma in spelarna i ett färdigt äventyr så är äventyrsuppslagen endast skrivna som en beskrivning av ett händelseförlopp eller en konflikt. Hur rollpersonerna kommer in i bilden är upp till SL. Ifall de är t.ex. torn- kungs- eller solriddare så är ingången oftast enkel. Annars så kanske de drabbas av Wollmar Yxkull när de är på genomresa genom Inmark, har en kusin i Helevad som de hälsar på eller hyrs in som silvervakter av Baron Gride.
Satgherin
• För några få daler mer: Senaste tidens befolkningsökning har ökat trycket på resurserna och jordbruket kräver alltmer mark. Byalaget i Helevad vid Gridefloden har nyligen omvandlat flera markland betesvall till åker, med Baron Huskels tillåtelse. Det enda problemet är att den mark de hägnat in brukar användas av boskapsbaronerna på Divre hed när deras kofösare vallar kreaturen till Arntuna och Ekeborg. Nu kommer de att tvingas göra en omväg på flera dagar genom dåliga betesmarker och känner sig dessutom bestulna på sin sedvanerätt. En klassisk konflikt mellan bönder och herdar utbryter och exploderar i våldsamheter.
• Piraträd: Morëlvidynska pirater är i farten igen och plundrar på södra delen av Divras udde. De arbetar djärvt och snabbt och tar till sjöss innan några riddare hinner komma stormandes, för att sedan anfalla på en ny plats nästa dag.
Inmark
• Tornmarker?: Baronen av Gride & Echtervad har plötsligt kommit på grön kvist efter många års ekonomiska svårigheter och spenderar åter pengar på sin släktgård i Echtervad i Haperike, arrangerar en uppskattad tornering och investerar i fårhjordar. Av erfarenhet vet Tornriddarna att det nu finns en stor risk att Häxmästaren återigen har varit i farten och köpt sig en ny allierad. Några tornriddare skickas utför undersöka den misstänkte baronen. Baronen förklarar att man med ny bergsteknik har kunnat återöppna Gride silvergruva och att den producerar silver för över 10 000 gm per år. Men han är inte villig att låta Tornriddarna titta närmare på gruvan då han hyser en viss oro för att Tornriddarna skall söka tillskansa sig gruvan för egen räkning. Talar Baronen sanning? Producerar gruvan silver i de mängder som han påstår, eller står han på Häxmästarens lönelista? Kommer Tornriddarna att nöja sig med ett låta baronen ha gruvan? Hur långt går man för att finna bevis för att Häxmästaren finns med i spelet? Kan man tänkas smuggla in tornmarker i Baron Grides skattkistor för att sedan ”finna” dem när man söker efter bevis? Varför vill häxmästaren ha just Baron Gride i sin sold (om det nu är så)?
• Rövarbaronen Wollmar Yxkull: På vägsträckan mellan S:t Eztra och Djupevad i Norra Inmark härjar rövarbaronen Wollmar Yxkull. Resesällskap som saknar tillräcklig eskort tvingas betala tull eller plundras fullständigt på sina tillhörigheter. Det rapporteras även att vissa resesällskap försvunnit fullständigt. Traktens herdar och bönder tvingas alla att betala tribut till Wollmar och hans klåfingriga riddare. Wollmar var för inte så länge sedan en baron i mängden som efter vissa mindre insatser för att förbättra vägen mellan Grudergborg och Kjostevi började ta upp tull av alla förbipasserande. Det gillades inte av kungamakten och Tornriddarna och konflikten slutade med att Wollmar blev den förste baron som avsatts av kung Vidar VI. Wollmar begav sig dock inte snällt i landsflykt utan förskansade sig i sin borg som ligger nästan ointagligt på en bergssida. Sedan dess har han därifrån förpestat livet för förbipasserande och utgjort ett hån mot kungens auktoritet. På sistone har intensiteten i attackerna på vägen ökat markant och flera ensamma resande har hittats döda längs vägen. Gränsen är nådd och något måste göras! Vad ingen vet är att Wollmar har fått sällskap i sitt landsvägsrövande av ett band stråtrövare. Wollmar har alltid försökt att hålla sitt rövande på en sådan nivå att handeln inte stryps, men stråtrövarna är hungriga och desperata och plundrar urskillningslöst alla lättåtkomliga byten.
• Soltåg!: Hans strålande helighet Partomus II utlyser till alla rättroendes glädje ett Soltåg med syfte att fördriva de svartfolk som envist biter sig fast vid Inmarkasjöns sydsida. Beslutet föregicks av hätska debatter och Exarken fick gå långt för att till slut förankra beslutet inom aidniska kyrkan. Kritikerna menar att man här missbrukar soltåget då det uppenbarligen inte utkämpas för att få någon att konvertera utan endast har som mål att utrota svartfolken. Rapporterna om svartfolkens attack mot byn Haretorp kom att ha stor inverkan på opinionen. Många kardier lockas av tanken på att få delta i folkmordet och gensvaret på exarkens kallelse blir stort. Tusentals pilgrimer ansluter till härlägren i Ekeborg och Faltrax. Många sysslolösa riddare, men framförallt äventyrliga bondsöner och fattigbönder som hoppas få en bit erövrad jord. Innan soltåget ens avmarscherat har hären svällt till långt över 10 000 man och blivit en logistisk mardröm. Härlägren är fulla av unga män med drömmar om ära, martyrdöd och döda svartfolk. Långsamt sätter sig hären i rörelse och efter en plågsamt långsam marsch är man efter en fortdag framme vid Inmarkasjöns södra strand. Inte en orch, svartalf eller ens en liten svartnisse syns dock till. Invånarna i byn Haretorp mår också förvånansvärt väl för att ha blivit attackerade av svartfolk. Vad som händer sedan är öppet. Svartfolken tänker trycka i sina hålor som är väl dolda och ligger utspridda och längs hela sjöns sydsida, en sträcka på nästan 10 mil. Någon enstaka nattlig räd mot oförsiktiga pilgrimer kan man kanske på sin höjd tänka sig. Soltågets förespråkare som kaxigt förklarat att man skall röka svartfolken ur sina hålor och att alla som inte är för soltåget går emot Etins vilja ser nu att uppgiften är svårare än vad man tänkt sig. Den alltför stora hären kräver stora mängder mat som måste fraktas på långa vägar genom Inmark till hög kostnad. Haretorpsborna visar ingen tacksamhet över att ha blivit räddade. Dessa har sedan länge i all hemlighet agerat svartfolkens hälare och tjänat bra med pengar på att sälja vidare deras plundringsgods. Nu vill de bara att allt skall återgå till det normala. Om ”belägringen” av svartfolken drar ut på tiden så finns risken att härens förråd tar slut och delar av den kommer då att desertera för att tillskansa sig mat på egen hand genom att plundra lokalbefolkningen. Den prestige som kyrkan har lagt ned i soltåget gör det mycket svårt för dem att dra sig ur företaget utan att ha uppnått något.
o RP deltar i en utrensningsaktion som faktiskt är framgångsrik och man lyckas efter hårda strider i underjorden att storma ett av svartfolkens gångsystem. Längst in hittas ett fyrtiotal yngel och deras ammor. Ledaren för aktionen beordrar att även de skall fördrivas och åtminstone någon av RP tillhör de som skall verkställa beslutet.
o Allteftersom soltåget drar ut på tiden blir båda sidor alltmer desperata. Svartfolken försöker att jaga och fiska om natten, samt givetvis plundra solfararnas tross närhelst tillfälle yttrar sig. Svartfolken har förråd för flera månader, men till slut måste de komma ut ur sina hålor för att inte svälta ihjäl.
o Hela fälttågat präglas av känslan att tron försätter berg och är dåligt organiserat. Det viktigaste anses vara att ingjuta hänförelse bland solfararna, resten kommer sedan. Den som ifrågasätter fälttågets ledning ifrågasätter Exarken och i förlägningen Etin. Etin vill det!
• Jätten: Ett svartfolksband anförda av en jätte (de lärde i Pendon skulle säga att det rör sig om storvuxen rese, men vad vet de) har erövrat godset Högvallens enkla tornborg, dräpt godsfogden och jagat folk på flykten. Därifrån börjar rövarbandet ta upp tribut från omgivningen. Traktens faltrakiska herdar och klippbönder menar dock att skillnaden inte är så stor, möjligen är den nye ”fogden” något fagrare än den nyss avlidne. Baronessan Heleonora Gripenkloo av Högvallen, Haverdal och Storhogna är dock långt ifrån nöjd med det inträffade och faktum är att även lokalbefolkningen byter åsikt efter att tre av dem blivit ihjälslagna då Jätten och hans band samlat in tribut. Jätten själv stortrivs i sin nya roll och axlar med förtjusning rollen av borgherre. Han rövar ihop ett litet hov av herdar och bönder som får till uppgift att serva och underhålla honom och hans rövare.
Ekborg
• Ett skepp kommer lastat: RhabdoRhinn har åter blåst upp och för med sig handelsskepp med varor från Solunas och Samkarnas inre. Ekeborg utgör en naturlig hamn för den som har exklusiva dyrbarheter att avyttra och handelsmännen köpslår intensivt om varorna som bjuds ut i Linhamnen under några fortdagar, ty dessa kan kanske sedan inte köpas på flera år. Silverlavssiden, drömsnäckor, skinn från pärlemorödlan, elfenben, guld och rara ädelstenar är bara några exempel på det som bjuds ut. För den som rör sig i handelsmiljöer finns alla möjligheter till intriger och rackarspel. Av speciellt intresse är skeppet ”Albadoren” som för med sig insektoidblod, hår från en mantikoras man, serpentsaliv och allehanda växtdekokter; till stor glädje för alkemisterna på runslingan. Särskilt intressant visar sig det giftet från den legendariska traxilmiska toxinvaranen vara då ingen någonsin tidigare lyckats döda ett exemplar utan att själv avlida, än mindre isolera giftet. Trots de uppenbara riskerna är alla alkemistmästarna beredda att gå mycket långt för att komma över den enda ampull som är till salu, vars innehåll de hoppas skall öppna nya möjligheter i alkemins värld och därigenom leda till rikedom och ära. Ampullen innehåller fyra droppar av giftet och är tillverkad i renaste guld, den enda substans som tycks kunna hålla giftet under en längre tid utan att förtäras av det. Rollpersonerna dras in i spelet kring ampullen som snabbt urartar i stölder och mord. Bland de inblandade syns den bitska Kirstin av Morberget och den bistert uppfodrande Petur son av Fai som delar laboratorium, men i övrigt hatar varandra bittert. Här finns även den till synes bondske och töntige, men fullständigt briljante Jaan Backvall, den kände hustrumisshandlaren Pehr Geandersson och den glade klåparen Jerker Martensson.
• Barden: Den berendiske barden Emendor ab Entika gör dundersuccé i Ekeborg och det verkar som om nästan varenda jungfru svärmar för den fagre unge mannen. Emendor utnyttjar världsvant läget till sin fördel till dess han själv faller pladask för Nacolia av Ekeborg, en echtisk skönhet känd för sin vassa tunga och för att hon är dotter till Ekeborgs borgmästare. Trots att Emendor provar varje trick som finns i Spelet, så når han inte längre än ett milt intresse och en handkyss. Jagad av sin brinnande passion beslutar Emendor att kidnappa Nacolia. Om han lyckas tar han henne med på en båt som för dem till en fjärran storstad (t.ex. Tricilve eller Krilloan) där han planerar att… ja, så långt har han inte tänkt än. Nacolia var inte helt ointresserad av barden, men då han utgör ett dåligt parti vet hon bättre än att ge efter för sina impulser. Efter Emendor och Nacolia störtar Nacolias andre uppvaktare, Riddar Rogert, en patetisk man som gör sitt bästa för att dölja det faktum att han är helt pank, samt kanske även RP. Emendor är inte bara bard utan också en magiker med viss förmåga att förtrolla folk. Spelet är formelsamling som beskriver olika former av besvärjelser som kan användas för att förtrolla det motsatta könet. Emendor stal den från sin läromästare innan han lämnade Berendien för gott. Vad gäller Emendor så kan de melodramatiska echterna hysa visst överseende med hans ”passionsbrott” så länge han inte tilltvingar sig Nacolia med våld.
Äventyrsuppslag
Då det är så mycket bättre att anpassa ett äventyr efter spelarna än att klämma in spelarna i ett färdigt äventyr så är äventyrsuppslagen endast skrivna som en beskrivning av ett händelseförlopp eller en konflikt. Hur rollpersonerna kommer in i bilden är upp till SL. Ifall de är t.ex. torn- kungs- eller solriddare så är ingången oftast enkel. Annars så kanske de drabbas av Wollmar Yxkull när de är på genomresa genom Inmark, har en kusin i Helevad som de hälsar på eller hyrs in som silvervakter av Baron Gride.
Satgherin
• För några få daler mer: Senaste tidens befolkningsökning har ökat trycket på resurserna och jordbruket kräver alltmer mark. Byalaget i Helevad vid Gridefloden har nyligen omvandlat flera markland betesvall till åker, med Baron Huskels tillåtelse. Det enda problemet är att den mark de hägnat in brukar användas av boskapsbaronerna på Divre hed när deras kofösare vallar kreaturen till Arntuna och Ekeborg. Nu kommer de att tvingas göra en omväg på flera dagar genom dåliga betesmarker och känner sig dessutom bestulna på sin sedvanerätt. En klassisk konflikt mellan bönder och herdar utbryter och exploderar i våldsamheter.
• Piraträd: Morëlvidynska pirater är i farten igen och plundrar på södra delen av Divras udde. De arbetar djärvt och snabbt och tar till sjöss innan några riddare hinner komma stormandes, för att sedan anfalla på en ny plats nästa dag.
Inmark
• Tornmarker?: Baronen av Gride & Echtervad har plötsligt kommit på grön kvist efter många års ekonomiska svårigheter och spenderar åter pengar på sin släktgård i Echtervad i Haperike, arrangerar en uppskattad tornering och investerar i fårhjordar. Av erfarenhet vet Tornriddarna att det nu finns en stor risk att Häxmästaren återigen har varit i farten och köpt sig en ny allierad. Några tornriddare skickas utför undersöka den misstänkte baronen. Baronen förklarar att man med ny bergsteknik har kunnat återöppna Gride silvergruva och att den producerar silver för över 10 000 gm per år. Men han är inte villig att låta Tornriddarna titta närmare på gruvan då han hyser en viss oro för att Tornriddarna skall söka tillskansa sig gruvan för egen räkning. Talar Baronen sanning? Producerar gruvan silver i de mängder som han påstår, eller står han på Häxmästarens lönelista? Kommer Tornriddarna att nöja sig med ett låta baronen ha gruvan? Hur långt går man för att finna bevis för att Häxmästaren finns med i spelet? Kan man tänkas smuggla in tornmarker i Baron Grides skattkistor för att sedan ”finna” dem när man söker efter bevis? Varför vill häxmästaren ha just Baron Gride i sin sold (om det nu är så)?
• Rövarbaronen Wollmar Yxkull: På vägsträckan mellan S:t Eztra och Djupevad i Norra Inmark härjar rövarbaronen Wollmar Yxkull. Resesällskap som saknar tillräcklig eskort tvingas betala tull eller plundras fullständigt på sina tillhörigheter. Det rapporteras även att vissa resesällskap försvunnit fullständigt. Traktens herdar och bönder tvingas alla att betala tribut till Wollmar och hans klåfingriga riddare. Wollmar var för inte så länge sedan en baron i mängden som efter vissa mindre insatser för att förbättra vägen mellan Grudergborg och Kjostevi började ta upp tull av alla förbipasserande. Det gillades inte av kungamakten och Tornriddarna och konflikten slutade med att Wollmar blev den förste baron som avsatts av kung Vidar VI. Wollmar begav sig dock inte snällt i landsflykt utan förskansade sig i sin borg som ligger nästan ointagligt på en bergssida. Sedan dess har han därifrån förpestat livet för förbipasserande och utgjort ett hån mot kungens auktoritet. På sistone har intensiteten i attackerna på vägen ökat markant och flera ensamma resande har hittats döda längs vägen. Gränsen är nådd och något måste göras! Vad ingen vet är att Wollmar har fått sällskap i sitt landsvägsrövande av ett band stråtrövare. Wollmar har alltid försökt att hålla sitt rövande på en sådan nivå att handeln inte stryps, men stråtrövarna är hungriga och desperata och plundrar urskillningslöst alla lättåtkomliga byten.
• Soltåg!: Hans strålande helighet Partomus II utlyser till alla rättroendes glädje ett Soltåg med syfte att fördriva de svartfolk som envist biter sig fast vid Inmarkasjöns sydsida. Beslutet föregicks av hätska debatter och Exarken fick gå långt för att till slut förankra beslutet inom aidniska kyrkan. Kritikerna menar att man här missbrukar soltåget då det uppenbarligen inte utkämpas för att få någon att konvertera utan endast har som mål att utrota svartfolken. Rapporterna om svartfolkens attack mot byn Haretorp kom att ha stor inverkan på opinionen. Många kardier lockas av tanken på att få delta i folkmordet och gensvaret på exarkens kallelse blir stort. Tusentals pilgrimer ansluter till härlägren i Ekeborg och Faltrax. Många sysslolösa riddare, men framförallt äventyrliga bondsöner och fattigbönder som hoppas få en bit erövrad jord. Innan soltåget ens avmarscherat har hären svällt till långt över 10 000 man och blivit en logistisk mardröm. Härlägren är fulla av unga män med drömmar om ära, martyrdöd och döda svartfolk. Långsamt sätter sig hären i rörelse och efter en plågsamt långsam marsch är man efter en fortdag framme vid Inmarkasjöns södra strand. Inte en orch, svartalf eller ens en liten svartnisse syns dock till. Invånarna i byn Haretorp mår också förvånansvärt väl för att ha blivit attackerade av svartfolk. Vad som händer sedan är öppet. Svartfolken tänker trycka i sina hålor som är väl dolda och ligger utspridda och längs hela sjöns sydsida, en sträcka på nästan 10 mil. Någon enstaka nattlig räd mot oförsiktiga pilgrimer kan man kanske på sin höjd tänka sig. Soltågets förespråkare som kaxigt förklarat att man skall röka svartfolken ur sina hålor och att alla som inte är för soltåget går emot Etins vilja ser nu att uppgiften är svårare än vad man tänkt sig. Den alltför stora hären kräver stora mängder mat som måste fraktas på långa vägar genom Inmark till hög kostnad. Haretorpsborna visar ingen tacksamhet över att ha blivit räddade. Dessa har sedan länge i all hemlighet agerat svartfolkens hälare och tjänat bra med pengar på att sälja vidare deras plundringsgods. Nu vill de bara att allt skall återgå till det normala. Om ”belägringen” av svartfolken drar ut på tiden så finns risken att härens förråd tar slut och delar av den kommer då att desertera för att tillskansa sig mat på egen hand genom att plundra lokalbefolkningen. Den prestige som kyrkan har lagt ned i soltåget gör det mycket svårt för dem att dra sig ur företaget utan att ha uppnått något.
o RP deltar i en utrensningsaktion som faktiskt är framgångsrik och man lyckas efter hårda strider i underjorden att storma ett av svartfolkens gångsystem. Längst in hittas ett fyrtiotal yngel och deras ammor. Ledaren för aktionen beordrar att även de skall fördrivas och åtminstone någon av RP tillhör de som skall verkställa beslutet.
o Allteftersom soltåget drar ut på tiden blir båda sidor alltmer desperata. Svartfolken försöker att jaga och fiska om natten, samt givetvis plundra solfararnas tross närhelst tillfälle yttrar sig. Svartfolken har förråd för flera månader, men till slut måste de komma ut ur sina hålor för att inte svälta ihjäl.
o Hela fälttågat präglas av känslan att tron försätter berg och är dåligt organiserat. Det viktigaste anses vara att ingjuta hänförelse bland solfararna, resten kommer sedan. Den som ifrågasätter fälttågets ledning ifrågasätter Exarken och i förlägningen Etin. Etin vill det!
• Jätten: Ett svartfolksband anförda av en jätte (de lärde i Pendon skulle säga att det rör sig om storvuxen rese, men vad vet de) har erövrat godset Högvallens enkla tornborg, dräpt godsfogden och jagat folk på flykten. Därifrån börjar rövarbandet ta upp tribut från omgivningen. Traktens faltrakiska herdar och klippbönder menar dock att skillnaden inte är så stor, möjligen är den nye ”fogden” något fagrare än den nyss avlidne. Baronessan Heleonora Gripenkloo av Högvallen, Haverdal och Storhogna är dock långt ifrån nöjd med det inträffade och faktum är att även lokalbefolkningen byter åsikt efter att tre av dem blivit ihjälslagna då Jätten och hans band samlat in tribut. Jätten själv stortrivs i sin nya roll och axlar med förtjusning rollen av borgherre. Han rövar ihop ett litet hov av herdar och bönder som får till uppgift att serva och underhålla honom och hans rövare.
Ekborg
• Ett skepp kommer lastat: RhabdoRhinn har åter blåst upp och för med sig handelsskepp med varor från Solunas och Samkarnas inre. Ekeborg utgör en naturlig hamn för den som har exklusiva dyrbarheter att avyttra och handelsmännen köpslår intensivt om varorna som bjuds ut i Linhamnen under några fortdagar, ty dessa kan kanske sedan inte köpas på flera år. Silverlavssiden, drömsnäckor, skinn från pärlemorödlan, elfenben, guld och rara ädelstenar är bara några exempel på det som bjuds ut. För den som rör sig i handelsmiljöer finns alla möjligheter till intriger och rackarspel. Av speciellt intresse är skeppet ”Albadoren” som för med sig insektoidblod, hår från en mantikoras man, serpentsaliv och allehanda växtdekokter; till stor glädje för alkemisterna på runslingan. Särskilt intressant visar sig det giftet från den legendariska traxilmiska toxinvaranen vara då ingen någonsin tidigare lyckats döda ett exemplar utan att själv avlida, än mindre isolera giftet. Trots de uppenbara riskerna är alla alkemistmästarna beredda att gå mycket långt för att komma över den enda ampull som är till salu, vars innehåll de hoppas skall öppna nya möjligheter i alkemins värld och därigenom leda till rikedom och ära. Ampullen innehåller fyra droppar av giftet och är tillverkad i renaste guld, den enda substans som tycks kunna hålla giftet under en längre tid utan att förtäras av det. Rollpersonerna dras in i spelet kring ampullen som snabbt urartar i stölder och mord. Bland de inblandade syns den bitska Kirstin av Morberget och den bistert uppfodrande Petur son av Fai som delar laboratorium, men i övrigt hatar varandra bittert. Här finns även den till synes bondske och töntige, men fullständigt briljante Jaan Backvall, den kände hustrumisshandlaren Pehr Geandersson och den glade klåparen Jerker Martensson.
• Barden: Den berendiske barden Emendor ab Entika gör dundersuccé i Ekeborg och det verkar som om nästan varenda jungfru svärmar för den fagre unge mannen. Emendor utnyttjar världsvant läget till sin fördel till dess han själv faller pladask för Nacolia av Ekeborg, en echtisk skönhet känd för sin vassa tunga och för att hon är dotter till Ekeborgs borgmästare. Trots att Emendor provar varje trick som finns i Spelet, så når han inte längre än ett milt intresse och en handkyss. Jagad av sin brinnande passion beslutar Emendor att kidnappa Nacolia. Om han lyckas tar han henne med på en båt som för dem till en fjärran storstad (t.ex. Tricilve eller Krilloan) där han planerar att… ja, så långt har han inte tänkt än. Nacolia var inte helt ointresserad av barden, men då han utgör ett dåligt parti vet hon bättre än att ge efter för sina impulser. Efter Emendor och Nacolia störtar Nacolias andre uppvaktare, Riddar Rogert, en patetisk man som gör sitt bästa för att dölja det faktum att han är helt pank, samt kanske även RP. Emendor är inte bara bard utan också en magiker med viss förmåga att förtrolla folk. Spelet är formelsamling som beskriver olika former av besvärjelser som kan användas för att förtrolla det motsatta könet. Emendor stal den från sin läromästare innan han lämnade Berendien för gott. Vad gäller Emendor så kan de melodramatiska echterna hysa visst överseende med hans ”passionsbrott” så länge han inte tilltvingar sig Nacolia med våld.