Kardien

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Det behöver ju inte vara de officiella institutionerna i Goiana som lagt förbannelsen - det kan ju finnas olika samfälligheter som reagerar olika på ett svek. Medan alvrådet harmsnas smyger satyrer och älvor undan för att förbanna faltrakierna på sitt håll, så att säga.

Vad gäller Kardien och Häxmästaren tycker jag att USA - Saddam, Osama eller Pinochet är ett typiskt exempel på ETT sätt att göra honom en del av det mänskliga samhället: urprungligen ett redskap eller en allierad till det mäktigare kardien har han allt mer skaffat sig en egen agenda, och sedan gått i direkt opposition. Det är ju mycket möjligt att han fortfarande har gamla allierade grupper.

Det blir liksom mer drama om han inte är en utomstående alien, utan en reflektion av kardiernas + zorakiernas egna synder, brott och tillkortakommanden.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Peter skrev: Det blir liksom mer drama om han inte är en utomstående alien, utan en reflektion av kardiernas + zorakiernas egna synder, brott och tillkortakommanden.
Jag fastnade för den här vinklingen, tycker ett den känns bra.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Vad mig anbelangar så vill Zorakerna i gemen enbart utplåna svarta tornet. Dels för all krigshandlingar han utsatt norra Zorakien för och dels för guld och silverfyndigheterna som Häxmästaren bevakar.

"Cetero Censeo Castella Nera Esse Delendam"

Sedan kan det mycket väl finnas makthungriga Zorakier som kan tänkas söka Häxmästarens hjälp. Men skulle detta uppdagas skulle den skyldige Zorakiern få det mycket hett om öronen.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Fraxinus skrev:Vad mig anbelangar så vill Zorakerna i gemen enbart utplåna svarta tornet. Dels för all krigshandlingar han utsatt norra Zorakien för och dels för guld och silverfyndigheterna som Häxmästaren bevakar.

"Cetero Censeo Castella Nera Esse Delendam"

Sedan kan det mycket väl finnas makthungriga Zorakier som kan tänkas söka Häxmästarens hjälp. Men skulle detta uppdagas skulle den skyldige Zorakiern få det mycket hett om öronen.
Denna Zorakins roll i konflikten med "Castella Negra" låter enkel och bra.

Känns också rätt att se Kungliga Rådet ta till den kejseliga jorin när de vill säga något viktigt! :)
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Regil skrev:
Peter skrev: Det blir liksom mer drama om han inte är en utomstående alien, utan en reflektion av kardiernas + zorakiernas egna synder, brott och tillkortakommanden.
Jag fastnade för den här vinklingen, tycker ett den känns bra.
Håller med.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Hertigen av Goiana, eller kanske då hans släkt eller "Hus", skulle vi kunna ge dessa en roll?
Användarens profilbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo »

Om nu Häxmästaren är ett reellt hot och om han infiltrerar samhället, bör det inte finnas coola häxjägare då? Lite Mathew Hopkins möter Spanska Inkvisitionen typ. Vem kan man lita på?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Ljusa Handen har nog ett högt pris på hans huvud och många utsända inkvisitorer. Kanske överhuvudet tots-kerigass Yvein Krerex har en personlig vendetta riktat mot Häxmästaren?
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Färdig.

Bifogar även Historien, några små detaljer ändrade.

Historia
Kardiens äldre historia finns utförligt beskriven under Aidnes historia. År 424 behärskas Kardien av faltrakerna som styr landet från Faltrax. Den viktigaste minoriteten är echterna på Divras udde som nominellt är underställda Kardiens kung, men i praktiken är självstyrande. Den östliga provinsen Goiana frigör sig samma år och bildar ett fristående alvrike, något som den gamle kungen inte kan eller vill opponera sig mot.

Beronrik den gamle (404-491) tappar på ålderns höst intresset för att regera, blir håglös, deprimerad och virrig. Det märkliga är att det inte endast gäller honom utan hela hans släkt och även en stor del av högadeln också. Det faltrakiska riket börjar förfalla, skatter hämtas inte in och svartfolk tillåts härja utan att adeln samlar hären för att slå tillbaka dem. Flera länsherrar störtas av sina undersåtar och anarki hotar. I folkmun går dessa händelser under benämningen ”den faltrakiska förbannelsen.

Ett mindre antal adelsmän ("de edsvurna") som inte påverkats av den faltrakiska uppgivenheten bestämde sig för att något måste göras åt saken. De begav sig i hemlighet tillsammans med sina närmsta män söderut, till echternas ledare Vidar. Där förklarade man att det faltrakiska folket är i skriande behov av en ny stark ledare. De kommer att möta Vidar med öppna armar ifall han kan tänka sig att bli kung över Kardien. Vidar är till en början avvaktande. Ju längre han väntar desto fagrare blir den faltrakiska kontingentens tal. Så småningom inleder han förhandlingar med dem såsom legitima representanter för det faltrakiska folket och dess kung. Det är nu allmänt känt att dessa adelsmän har lämnat sina domäner och konspirerar mot kungamakten. Även om kungamakten är svag så fruktar de att det inte kan återvända. Vidar kan därigenom fritt diktera sina villkor för att acceptera att bli konung över hela Kardien. De faltrakiska adelsmännen lovas dock att få behålla sina förläningar. Efter att ha sökt stöd bland sina baroner beslutar Vidar så att samla hären och marschera mot Faltrax. Han mobiliserar inte bara adelsmännen utan även stora delar av folket, vilket ger honom mycket stor här.

Beronrik den Gamle väljer att kapitulera när hären når Faltrax. Huruvida det berodde på den stora övermakten, virrigheten eller en förbannelse som kastats av häxmästaren eller Goianas alver är fortfarande ett tvisteämne.

Förvånansvärt många av de faltrakiska adelsmännen accepterar det nya styret och avtalet som Vidar slöt med de edsvurna adelsmännen. Alla faltrakiska adelsmän gör det dock inte och Vidar skickar ut sin här för att släcka diverse uppror. Detta lyckas bra och echterna kan fira vintersolståndet år 424 som Kardiens nya härskare.

Den faltrakiska förbannelsen (endast för SL)
Vad var det egentligen som skedde när echterna tog över styret över Kardien? I början på 400 talet börjar svartfolken att uppträda mycket mer aggressivt och disciplinerat än tidigare. Hertigen av Inmark och Goianas Jarl är mycket hårt ansatta. Det visar sig att svartfolken har fått en ny ledare som döps till häxmästaren i Svarta Tornet. Attackerna mot Goiana blir så hårda att befolkningen drivs på flykt. Den kardiske kungen förlorar i realiteten allt inflytande över provinsen. Istället samlas stora grupper av älvfolk för att försvara provinsen. Dessa lyckas efter många års hårda strider att slå tillbaka Svarta Tornets härar. Några lugna år följer, varefter plundringarna i Inmark återupptas med oförminskad styrka. Kung Beronrik gör sitt bästa för att hålla dem stången, men svartfolken har den irriterande ovanan att gå upp i rök så snart Beronriks riddarhärar närmar sig.

Så en dag dyker en främling upp i Beronriks kammare. Han är klädd i en enkel svart kåpa, medelåders och talar kardiska utan brytning, men inte heller med någon bestämbar dialekt. Mannen säger att han kan få svartfolkens angrepp att upphöra och att han endast kräver två små saker i gengäld. Beronrik tänker först tillkalla sina vakter, men ångrar sig sedan och lyssnar vidare på vad mannen, som han förstår är häxmästaren, har att säga. Kungen får så veta att häxmästarens pris är Goiana, som fortfarande formellt är en del av Kardien, och ”bara ett litet föremål som du har fått av alverna. Alls inget viktigt”. ”Ge mig ett månvarv så skall jag fundera på saken” svarar kungen. Häxmästaren ler och försvinner så hastigt. Ingen annan än kungen verkar ha lagt märke till hans närvaro.

Beronrik kallar så sina två Jarlar och åtta Hertigar till rådslag. Bland dessa återfinns Vidar Rättråde, Jarl över echterna. Gemensamt beslutar man att acceptera häxmästarens villkor. Man enas om att en förlorad provins är ett billigt pris att betala för att bli fredade från svartfolken.

När så ett månvarv har förflutit återvänder så häxmästaren till konungens kammare. ”Jag förstår att du har beslutat att acceptera mitt förslag”. Beronrik instämmer och får så svära en ed att han ”i egenskap av Kardiens rättmätige konung” skänker provinsen åt häxmästaren. För att eden skall vara giltig så får Beronrik som första, och kanske enda, människa någonsin veta häxmästarens sanna namn. Häxmästaren svär så att upphöra med alla attacker mot Kardien ”så länge släkten Brand sitter på tronen”. Sedan beger de sig ner i kungens skattkammare och hämtar det ”oviktiga” föremål som häxmästaren blivit lovad. Kungen blir mycket lättad när han inser att föremålet mycket riktigt inte alls tillhör någon av de mäktigaste eller dyrbaraste klenoderna. Häxmästaren tackar kungen från djupet av sitt hjärta ”du har sannerligen hjälpt mig mer än någon annan man, död eller levande”. Sedan försvinner han åter.

Några år förflyter. Svartfolkens härjningar upphör nästan helt. Folket får tid att bygga upp det som förstörts och skördarna är goda. Beronrik, som till en början tvivlade på att häxmästaren skulle stå vid sin ed, känner sig mycket nöjd med sitt avtal. Samtidigt så har situationen för Goianas älvfolk blivit mycket ansträngd. Bit för bit har häxmästarens trupper vunnit mark. Stora delar av skogen ligger nu öde och skövlad och älvfolken pressas allt längre norrut. Snart så står mer än halva Goiana under häxmästarens kontroll. Nyheter om situationen i Goiana sipprar småningom ut även i Kardien.

Även om Kung Beronrik känner sig nöjd med avtalet med häxmästaren så finns det andra som ångrar det. Vidar Rättråde, echternas Jarl, inser att det är tack vare det som häxmästaren nu skördar så stora framgångar i Goiana. Han dövar sitt dåliga samvete med rusdrycker och vildsinta nöjen. Så en dag, då Vidar befinner sig på jakt i sina skogar, finner han sig plötsligt vara ensam. Hans jaktsällskap är som uppslukat av jorden. Inte heller känner han igen sig, trots att han har vistats i den här delen av skogen i hela sitt liv. Alla ljud har dött bort och en sällsam stillhet lagt sig över landskapet. Vidar håller in sin häst. ”Jarl Vidar!” säger så en klangfull stämma. ”Ni har handlat mycket orätt mot mitt folk och förtjänar att dö”. Vidar vänder sig om mot den långsmala gestalten som har tilltalat honom. Vidar tiger, ber en bön till Etin och förbereder sig för döden. ”Trots det tänker jag erbjuda er ett kungarike”. Vidar lyssnar till vad alven har att säga och inser att han blir mycket lockad. Inte bara för att döva sitt dåliga samvete. Nä, Vidar har alltid varit en uppriktig man, inte bara mot andra utan även mot sig själv. Det som lockar honom är makten. Allt han behöver göra är att svika den ed han givit Kung Beronrik och när han har vunnit kronan skänka Goiana ”för tid och evighet” till skogens folk. ”Ni kan få ett månvarv att fundera”. Vidar behöver dock inget månvarv och man gör omedelbart upp om detaljerna. Som i ett rus återvänder Vidar till sina plikter. Borta är alla grubbel och fylleslag. Han ägnar det närmaste året åt att förbättra relationerna med de starkaste echtiska baronerna, intensiva studier och hinner även med en resa till Zorakin.

Så kommer så dagen då de ”edsvurna” anländer till Ekeborg. Dagen Vidar intensivt har längtat efter, dagen då hans resa mot kungamakten börjar. Han grips då av djupa samvetskval. Först har han slutit avtal med ondskan och sedan profiterar han på konsekvenserna. Det är Vidars samvetskval som gör att svaret till de edsvurna dröjer, ingen tvekan om huruvida echterna skall beblanda sig med övriga Kardien, vilket är den vanilga uppfattningen bland echterna. Till slut ger dock Vidars svårmod vika och han samlar echterna under sin fana och tågar mot Faltrax.

Vidar blir så krönt till konung av Kardien. Han håller sitt ord till Goianas folk och överlåter Goiana till dem ”för tid och evighet”. Under hela sin levnad behåller Vidar en mycket god relation till skogens folk. Han får ofta besök av älvfolken, dock alltid i skymundan, och skickar en här att bistå älvfolken i striden mot Svarta Tornet. Den blir lyckosam. I början på år 425 inleder man en stor offensiv mot svartfolken, stärkta av echtiska riddare och nyanlända älvfolk. Offensiven blir mycket framgångsrik och när Goianas skogar står i brand framåt hösten är det endast av höstlövens sken. Svartfolken har dragit sig tillbaka till bergen.

Trots framgången blir Vidar aldrig riktigt lycklig. Ständigt gnager det dåliga samvetet. Många nätter vaknar efter att ha drömt om den gamle kungen som han svek. Vidar gör bot genom att oförtrutet kämpa för att vara den perfekta kungen. Han håller adeln i schack, stiftar en ny lagbok, bringar fred till landet och ger ständigt stöd till Goianas folk. De förvirrade spillror som återstår av Brands ätt skänker han som bot mark i bortre delarna av Nordmark. Av sitt folk hyllas han som den störste hjälten sedan Valentin Echte. Trots det greps Vidar av en avgrundsdjup skräck när han stod inför döden och han dör i sin säng, vilt skrikandes. Detta var dock inget som yttrades utanför de kungliga gemaken.

Dessa händelser är inte allmänt kända. Idag är det endast ett fåtal personer som har hela historien klar för sig. Bland dem är Kung Vidar VI som innehar den enda kopian av Vidar II Rättrådes redogörelse för händelserna.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Några kommentarer till texten ovan (vad lång den blev...)

* Tänkte först göra häxmästaren till en Osama typ som skickas ut till bergen av kungen + Vidar för att kväsa svartfolken. Jag fick dock bara inte till hur det skulle gå till utan att bli fånigt.

* La till "det obetydliga föremålet" för att
1) kände för det
2) att HM fortfarande skall ha ut något av dealet
Tänker mig att det är något som snarare har effekt på den metafysiska kampen mellan Goiana och svarta tornet än den fysiska.
Kom faktist inte på något bra, delvis därför jag inte nämner något om dess exakta natur. Tänker mig dock att det snarare är något i stil med rengbågspennan än härskarringen.

* Centralt är Vidars dubbla svek.

* Tänker mig echternas situation som nominellt underställda kungen, men utan några egentliga plikter mot honom och i praktiken självstyrande. Ecternas strormänn tituleras baroner, dessa väljer sin ledare Jarlen.
Jarl är mer självständig än hertig.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Denna historia skulle nog kunna gillas... :)

...men först några frågor:

Beronrik kan väl knappast varit varken gammal och virrig eller ha fått tillnamnet " den gamle"under åren fram til 424 eO, med levnadstiden 404-491 eO?
Antingen borde han ha varit en mogen yngling som trots sin unga ålder lyckades få sitt råd (inklusive en rimligtvis mycket hämdlysten hertig/jarl av Goiana) att akseptera avståelsen av Goiana, eller så borde han ha varit en ung och osäker kung, som i sådant fall säkert varit i händerna på sina rådgivare, utan kraft att genomföra en så stort beslut som avståelse av land och därför inte så lämplig att för Häxmästaren att ingå avtal med?
Med några klargöranden här så borde det dock fungera, för sen så förlorar väl Beronrik makten ved echternas militära erövring, hjälpta av faltrakernas ovilja att göra något - Förbannelsen?

Ideen med "föremålet" fungerar för mig men jag skulle nog vilja veta vad det är och varför häxmästaren vill ha det?

Efter sitt möte med häxmästaren i alvskepnad (för det är så du tänker?) väntar Vidar tills De Edsvurna ankommer och erbjuder honnom Kardiens tron; hur vet häxmästaren att dessa skal komma, om de då inte är utskickade av honom själv?

Om det inte är alverna som inngår avtalet med Vidar, undrar då inte dessa lite när den nya kungen erbjuder sin hjälp som tack för... hjälpen de inte gett?

Sen undrar jag hur det gick med hertigen av Goiana?

Dessa frågor förutsätter att jag tolkat din text rätt medn det har jag kanske inte? :?
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

birkebeineren skrev:Denna historia skulle nog kunna gillas... :)

...men först några frågor:

Beronrik kan väl knappast varit varken gammal och virrig eller ha fått tillnamnet " den gamle"under åren fram til 424 eO, med levnadstiden 404-491 eO?

Ideen med "föremålet" fungerar för mig men jag skulle nog vilja veta vad det är och varför häxmästaren vill ha det?

Efter sitt möte med häxmästaren i alvskepnad (för det är så du tänker?) väntar Vidar tills De Edsvurna ankommer och erbjuder honnom Kardiens tron; hur vet häxmästaren att dessa skal komma, om de då inte är utskickade av honom själv?

Om det inte är alverna som inngår avtalet med Vidar, undrar då inte dessa lite när den nya kungen erbjuder sin hjälp som tack för... hjälpen de inte gett?

Sen undrar jag hur det gick med hertigen av Goiana?

Dessa frågor förutsätter att jag tolkat din text rätt medn det har jag kanske inte? :?
Angående Beronrik - oops! miss av mig. Har verkligen tänkt fel angående hans ålder. Han är ju tjugo år och har regerat sedan han var 0 år... kräver viss omskriving får jag tillstå. Men funkar nog bra det med. Däremot så funkar även en 20 årig Beronrik utmärkt att sluta avtal med för häxmästaren - poängen är inte att han kan driva igenom beslut gentemot sina underlydande utan att han är Kardiens rättmätige kung. Det funkar till och med bättre då Vidars åsikt gentemot en ung kung blir så mycket viktigare.

NEJ! Jag tänker mig inte att det är häxmästaren i alvskepnad som lägger krokben för sig själv. Jag tänker att det är en alv, som för Goianas räkning dealar med Vidar. Var det så otydligt? Jag ville inte göra allt övertydligt, men en viss miniminivå kan man väl kräva...

Vad gäller de edsvurna så är det inte så noga hur alverna vet att de skall komma. De ser till att det blir gjort.

Tror ni att det vore bättre att skriva ihop en kortversion och sedan länka vidare till den mer utförliga texten?

Behövs det förtydligas att Goianas jarl kanske inte är helt nöjd med beslutet? Han är dock i det här läget en Jarl utan land och har ingen makt att lägga bakom sina ord
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Personligen fördrar jag beskrivningar som lämnar mycket öppet för SL, det gör ditt förlslag så stå på dig. (sedan är det en annan sak vad jag tycker om förslaget, men jag får lära mig att leva med det! Jag LÄR spela något med dina idéer ändå tillslut! 8) )
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Mikael skrev:Personligen fördrar jag beskrivningar som lämnar mycket öppet för SL, det gör ditt förlslag så stå på dig. (sedan är det en annan sak vad jag tycker om förslaget, men jag får lära mig att leva med det! Jag LÄR spela något med dina idéer ändå tillslut! 8) )
Tack!

Och håller givetvis med om det i de flesta lägen är bättre att lämna mycket öppet för SL - att skapa många möjligheter är bättre än att låsa in sig vid en.

Sen är ju ideerna inte bara mina, det är ju andra som har bidragit en hel del. Tack ska ni ha allihop.
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

Angående ecternas maktövertagande:

Att dela upp landet i nya län enligt hertig-Greve_Baron torde vara tämligen oproblematiskt i de erövrade delarna av landet. Vidar kör en Wilhelm Erövrararen helt enkelt.

Men i de gamla områdena på Divras udde måste situationen vara mer komplicerad. jag tänker mig att där vid tiden för echternas maktövertagande fanns hundratals stormän - baroner och ännu fler jordägande riddare. Dessa gav naturligtvis inte upp sitt land. Däremot så fick de starkaste ätterna nya län i andra delar av kardien - utöver det de redan hade. Det innebär att ägandet på Divras udde fortfarande borde vara mer uppsplittrat mellan småbaroner och jordägande riddare. Dessutom får vi ett korsägande där Hertigen av Videlrike fortafarande har kvar ett litet baroni i Haperike osv.

Vad gäller Ekenfara så måste kungen rimligen ha vassaller kvar där,all mark kan inte vara kronomark. Dock tänker jag mig att Vidar växlade land mot land så att en baron i ekenfara kan få ett grevskap i darensslätt i utbyte mot att han skänker sin mark till kronan. Vidare så använde han sig av den nyvunna statskassan till att köpa upp land i Ekenfara. Alltid till ett bra pris.
Skriv svar