Kardien

Samlingsplats för alla länder och platser
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Samhälle

Inlägg av Regil » 2007-07-22 20:24

Ett första utkast. Jag vet att det jag skriver delvis överlappar med det som står i Wikin, men skall jag skriva så måste jag få göra det från början. En del av det som står nedan står redan ganska utförligt i Aidne häftet, annat är nytt. Nästa projekt tror jag blir att skriva en utförligare historia över den echtiska dynastin. Det har visats sig att åren mellan 424 e.O och 610 e.O. är mer händelserika än vad man tidigare trott.

Samhälle
År 424 e.O. övertog echterna styret av Kardien från den trötta Brandiska dynastin. I och med detta skapades det Kardien vi ser idag. Echterna skaffade sig en grundlagskyddad makt över de övriga folkslagen i Kardien: § 1 ”All makt avgår till det echtiska folket” – paragraf ett ur den kardiska rikslagen. Det innebär att endast echter kan vara adel samt inneha många kungliga ämbeten och vara officerare i hären. Echterna kontrollerar hela samhället och ser ner på övriga folkgrupper, i synnerhet då faltrakier. När Vidar II Rättråde valdes till konung och delade upp landet enligt Zorakisk modell i tio hertigdömen som vardera består av två till åtta grevskap. Grevskapen är i sin tur uppdelade i baronier.

Klasser
Kardien är ett utpräglat klassamhälle med institutionaliserad etnisk diskriminering. Den grundläggande skiljelinjen går dock inte som regel är i feodalstater mellan frälse och ofrälse utan istället mellan echter och övriga invånare. Sammanhållningen echter emellan är fortfarande stark och även en vanlig bonde kan förvänta sig att behandlas med viss respekt av sin länsherre. I det här avseendet är Kardien osedvanligt demokratiskt. Caddo är antagligen det enda land i Ereb där avståndet mellan härskare och folk är så kort. Alla echter är födda fria och kan ej ingå någon form av livegenskap. Så är inte fallet för övriga folk. Situationen för de faltrakiska bönderna är ofta hård, mer än hälften av dem är livegna och skattesatserna är oftast så höga som befolkningen tål utan att göra uppror. Det finns sällan någon väg att förbättra sin situation, många faltraker som arbetat upp sig har fått stora delar av sin egendom beslagtagen genom godtycklig beskattning. Att få rätt gentemot en adelsman är hart när omöjligt. Det är endast inom kyrkan som det råder någorlunda jämlikhet. Alla medborgare är fria att driva handel och utföra hantverk inom ramarna för skråväsendet, men även här gynnas echter systematisk av kungliga myndigheter och länsherrar. Man brukar normalt sett inte tala om klasser i form av adel-präster-borgare-bönder i Kardien utan istället frälse-ofrälse, echt-ickeecht och fri-livegen.

Styrelse
Kardien är en feodal monarki där kungen har stor makt. Kungen kan tillsätta och avsätta adelsmän som han vill, stifta lagar och döma i alla mål utom de kyrkliga. Förhållandet mellan kungen och adeln präglas dock av respekt och kungen väljer av tradition inte att lägga sig i adelns ämbetsutövande så länge han i gengäld kan lita på att adeln ställer upp som en man när han kallar till härmönstring. Det råder en maktbalans mellan kung och adel där kungen lätt kan krossa enskilda adelsmän, medan en tyrannisk kung lätt kan avsättas av en enad adel.

Kardien är uppdelat i tio hertigdömen. Hertigarna är kungens mest betrodda män och utgör tillsammans rådet som skall bistå kungen med råd och i verkställandet av kungens beslut. Under hertigarna finns grevar (2-8 per hertigdöme) som i sin tur har ett antal baroner under sig. Baronierna i Kardien är förhållandevis små. I Kardien lever varje adelsman av sin egen jord. Vid uppdelningen av riket tilldelades varje hertig ett område stort som ett grevskap att ha som egen domänjord och varje greve erhöll även ett område stort som några baronier att själv leva av. Det innebär att ingen adelsman betalar skatt till någon annan, istället förväntas man att ställa upp samtliga lansar då länsherren kallar till rusttjänst. Hertigar, grevar och baroner utgör tillsammans med sin släkt högadeln. Lågadeln utgörs av banérriddare, och riddare.

Feodalsystem
I sitt län är adelsmannen inte envåldshärskare. Han agerar som konungens sändebud och skall regera i samklang med rikslagen, lokala sedvänjor, tron, sin länsherres påbud och i samråd med lokala maktfraktioner. Länsherren står för den lokala polismakten och har rätt att döma i rättsfall som rör mindre allvarliga brott. Grova brott åligger det kungens domstolar att döma i. I praktiken så fungerar systemet väl i de echtiska delarna av landet, i övriga delar överlåter ofta kungen sin rättsutövning till länsherren och adelsmännen är mer enväldiga. De exakta förutsättningarna kan dock variera mellan två grannbaronier i enlighet med urgamla beslut (alla beslut som är fattade för mer än en mansålder sedan räknas som urgamla och därigenom viktigare att hedra). Böndernas rättigheter kan också variera kraftigt, på vissa ställen har man kanske förhandlat sig till rätten att jaga på länsherrens mark, en del bönder betalar fasta arrenden medan andra arrende som andel av skörden. Skatter, pålagor och rättigheter är ett lapptäcke av lokala sedvänjor och ödets nycker.

All mark i Kardien ägs inte av högadeln. På Divras udde finns många självägande bönder. Dessa är i allmänhet välmående, speciellt som äldste sonen i enlighet med echtisk sedvänja ärver hela gården. Även om dessa bönder inte betalar arrende så måste de fortfarande betala skatt till sin länsherre, men de har i allmänhet ungefär dubbelt så hög inkomst som normalbonden. Vidare så äger lågadeln ganska stora arealer mark som arrenderas ut till bönder. Oftast rör det sig om ett gods i storleken av en mindre by som ägs av en banérriddare där riddaren försörjer sig på arrendet. Kyrkan äger även den mycket mark. Kyrkan har även hela baronier där den därigenom utgör böndernas länsherre. Länet styrs då av en bontisâl eller en prior i solriddarorden. Det är endast en länsherre som har rätt att uppbringa skatter, en jordägare har endast rätt till arrende. Oftast är arrendet fast och avtalat för en lång tid framöver. Samvetslösa adelsmän kan dock riva upp avtal och ensidigt höja arrendena, med risk för att reta upp bönderna. Det har till och med hänt att adelsmän har blivit avsatta av kungen då de struntat i alla avtal och chockhöjt arrenden och skatter. Givetvis skedde detta på divras udde, för att en adelsman skall bli avsatt för övergrepp mot faltraker krävs grövre förseelser.

En länsherre tar upp många olika skatter och avgifter. Viktigaste avgiften är arrendet som bonden betalar för att bruka länsherrens jord. Det brukar uppgå till omkring 15-20 gm per gård. Vidare tar länsherren ut ett flertal avgifter som kvarnavgift, överlåtelseavgift då gården övergår från far till son, betesavgift för att bondens kreatur får beta på allmänningen, och böter för förseelser som uppgår till omkring 5 gm per gård. Ofria bönder betalar även avgift för att få tillåtelse att resa bort från länet (~1 gm) och avgift vid bortgifte av dotter (~10 gm). Dessutom tillkommer pliktarbetet i form av dagsverken som brukar uppgå till 30 arbetsdagar per år, eller en avgift om ~10 gm för den som köper sig fri. Alla ofrälse betalar även en eldstadsskatt på mellan fem och tio guldmynt och ett tionde till kyrkan om 5-10 gm. Som vi ser så kan en ofri bonde betala upp till 50 gm per år i diverse skatter och avgifter, omkring 50% av avkastningen från en normal gård. Resten går åt till att med nöd och näppe föda familjen. Bland de fattiga bönderna i faltrax är arrendena något lägre då befolkningen annars skulle svälta ihjäl eller göra uppror. En fri, självägande bonde betalar endast eldstadsskatt, tionde och diverse småavgifter, sammanlagt kanske 20-25 gm per år. Dessa utgör något av ett frälse bland bönderna, i synnerhet som deras gårdar oftast är större än genomsnittet. En del av dessa bönder lyckas köpa upp mer mark och låter sina söner tränas som riddare för att slutligen vinna status som frälse. Det är härifrån som den största påfyllnaden till lågadeln sker.

Det är lätt att tro att alla baroner lyder under en greve som lyder under en hertig och att samma ätt har innehaft ett län sedan maktövertagandet och att länen har haft samma gränser. Det är givetvis fel, det kardiska feodalsystemet är betydligt mer invecklat än så. I själva verket består det av ett lapptäcke av lojaliteter och eder. Alla län ligger dock i ett hertigdöme med undantag för kronomarken Ekenfara. Det finns dock gott om baroner och riddare som svär sin trohet direkt till en hertig. Där är även så att många adelsmän har lyckas samla ett flertal län i olika hertigdömen under sig. Det innebär i teorin att han måste svära trohet mot flera länsherrar. I praktiken löser man det genom att gradera de eder en adelsman svär, men det har inte sällan slutat med att adelsmannen byter sida i händelse av konflikt. Kyrkan har även tillskansat sig ett flertal län och dessa lyder direkt under kyrkan som inte behöver svära trohet till någon länsherre. Sedan så kan adelsmän även äga mark i andra adelsmäns län. Detta kan ofta ge upphov till konflikter då markägaren emotsätter sig en hög beskattning av ”sina” bönder då han vill kunna maximera sitt arrende. Gränserna mellan länen är inte heller de statiska. Det händer ganska ofta att mindre stridigheter bryter ut mellan trätande länsherrar, speciellt under svagare kungar som inte vågar ingripa. Ibland har det hänt att hertigar har startat krig mot varandra, vilket närmast får liknas vid inbördeskrig. Detta är något av en mardröm för konungen som om han är klok gör sitt yttersta för att stävja fullskaligt krig i sitt land. Dessa stridigheter avslutas i allmänhet med att fred sluts och mark och län byter ägare. Ytterligare en komplikation är att släktband kan komma på tvärs med lojaliteten mot länsherren. Baronen av Vallstena blev vid ett tillfälle kallad att strida mot sin egen far, greven av Backe i en konflikt mellan honom och baronens länherre, greve Höök. Han löste dilemmat på ett föredömligt sätt genom att skänka baroniet till solriddarorden och själv träda in där som riddare. Han gjorde senare kometkarriär i solriddarorden och blev snart prior med uppgift att anlägga ett nytt kompani solriddare i Vallstena.

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Re: Inledning

Inlägg av Psipo » 2007-07-23 10:11

Regil skrev: Kan du ge en kort och kärnfull beskrivning av hur alver fungerar numera? (Jag tror att det blir enklare för mig än att plöja igenom hela Alver tråden, även om jag har läst delar av den). Som jag uppfattat det tidigare så är alver ett gäng goa gubbar som alltid är goda och som finns lite varstans. Ungefär som männsikor fast färre och bättre. Lite menlösa sådär, bra rollpersoner (mycket ep från början typ).
viewtopic.php?p=1972#1972
Sammanfattning:
Melankoliska, mäktiga, döende. De lever för, och av, den allt svagare Teavtenu. De är bevarna utan att ingripa. Men hela deras livsuppgift verkar förlorad vilket fått många att söka andra sätt att fylla sitt liv. I Goina finns exempelvis en okänd skogsande som för många verkar fylla Tevatenus roll (en ande som jag gärna ser att vi inte beskriver närmre), medan andra sökt sig till andra platser. Idag lever alverna i en slags diaspora och ju längre från Tevatenu de är desto mindre alviska är de. På alla sätt kan man säga att de falnar, tunnas ut...Och försvinner.

Typ så.

När det gäller godheten så är det väl främst för att de är konservativa och sätter naturen (Moder Jord) framför allt. Så frägan är om Moder Jord är god? Nej, det är hon inte. En anledning till att alver, eller vissa alver, kommer överns med kardiens hov kan vara en överenskommelse om att bevara natur och tillgångar eller liknande. Eller ett uråldrigt förbund på annat sätt.

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo » 2007-07-23 10:41

Angående feodal hieraki och lojaliteter så är det rimligt att konungen avsiktligt delar på allt för lojala undersåtar för att inte en ensam vasall ska växa sig allt för stark. En hertig med en tjog lydiga vasaller under sig kan utmana kungen och blir en allt för stark kraft. Då är det enkelt att häva något förvaltarskap och skicka in en kungatrogen vasall där istället. Det kan även ske som lobbyverksamhet vilket gör det redan myllrande maktlapptäcket ännu mer spännande och dynamiskt.

Angående Japan och framförallt Sengokuperioden:
http://en.wikipedia.org/wiki/Sengoku_period

För Kardien är mycket av detta väldigt relevant och intressant. Nu är situationen inte alls identiskt men en del kan man ta vara på.

- Förfalskade släktträd. Alla vill vara echt!
- Upphävande av övriga maktstrukturer. Echterna tar sig allt större friheter och kontrollerar efter ett tag alla instanser.
- Inbördes stridigheter. Mer vill ha mest.
- Bondeuppror. Faltrakierna är inte helt nöjda...
- Skor sig kyrkan på förhållandet eller är de neutrala eller t.o.m. fientliga? Gäller detta hela fastlandsgrenen eller bara den dalkiska grenen?

Slutligen, angående feodalism:
viewtopic.php?t=160
Du verkar ha anammat den klassiska fantayfeodalismen vilken jag har svårt att se funka utom i en allra första fas innan kung och länsherrar börjar utnyttja sina befogenheter. Visserligen problematiserar du det hela en del, vilket är jättebra, men jag tror att det går att dra det ett steg längre.

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-07-23 11:56

Bra skrivet Regil
Vill anmärka på de olika skatterna i form av guldmynt. Skulle man kanske kunna byta ut guldmynten mot silvermynt? Guld är ganska ovanligt och värdefullt. Troligtvis kommer en bonde aldrig få chansen att lägga fingrarna på ett guldmynt.

Nu vet jag att detta är ett utkast, men texten om Feodalsystem är väldigt kompakt och smått rörig. Mycket information och fakta pumpas ut på var och varannan rad. Kanske göra några fler underrubriker.
När du skriver, försök ha i åtanke "Hur kan en spelledare använda sig av detta på ett lätt och smidigt sätt?"

Kanske man skulle gjort lite snabba skisser på heiraki-ordningen från Kung-hertig-greve-baron. Något som kan vara användbart för spelledare är om man namnger några hertig, grevar, baroner och skriver översiktlig information om dessa.

Mycket bra gjort! Ser fram emot fortsättningen!

Mikael
Admin
Inlägg: 5060
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-07-23 15:22

Bra läsning, ser fram emot ett fylligare KArdien än jag hitills känner till.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-23 20:24

Psipo skrev: Slutligen, angående feodalism:
viewtopic.php?t=160
Du verkar ha anammat den klassiska fantayfeodalismen vilken jag har svårt att se funka utom i en allra första fas innan kung och länsherrar börjar utnyttja sina befogenheter. Visserligen problematiserar du det hela en del, vilket är jättebra, men jag tror att det går att dra det ett steg längre.
Tja, det var väl egentligen Henrik Strandberg som anammade fantasyfeodalismen (ursprungliga författaren till Aidne). I mitt bakhuvud finns alltid kartan över Kardiens länsindelning, osm kanske är lite väl exakt. Sen stod jag och funderade lite hur jag skulle göra med Kardien. Som jag har uppfattat uppgiften för forumet så är det att förädla materialet, men inte förändra i grunden om det inte är nödvändigt. Jag funderade ett tag på om jag skulle låta familj/klan/ätt vara det viktigaste som i Berendien, men bestämde mig för att låte de feodala ederna vara de viktigaste.

Det jag tycker är viktigt är att öppna för fler konflikter inom det feodala systemet. När jag tidigare läst om Kardien verkar det som om länen varit desamma sedan echternas maktövertagande, det är det som är det viktigaste att ändra på för mig. Att skapa ett feodalvälde som öppnar för konflikter.

Sedan tänker jag mig echterna som ett folk som har en känsla av gemenskap, vilket kanske minskar antalet konflikter något.

Dessutom så vill jag ha lite av sagokänsla över Kardien, feodal realism är inte mitt huvudmål, även om jag kommer att spana lite i mina hitorieböcker även fortsättningsvis.

Tycker att jag öppnar upp ganska mycket för konflikter och dubbla lojalitetsband. Däremot inte för konflikter där kombattanterna ständigt skapar nya allianser och byter sida allteftersom krigets vindar vänder. Det vore nämligen något mycket skamligt för en echt. En sann echt väljer sida och står sedan för det in till döden.

Har tittat på sengokuperioden, men känner inte att det riktigt är kardien.
Däremot så har jag lite av ett problem och det är vad gäller feodalherrens makt över sina underåtar. Om vi ser den klassiska läroboksfeodalismen så ser den väl ut ungefär så här: Kungen delar ut ett antal län, länherrarna delar i sin tur upp länen i mindre delar mot att undervassallkerna ställer upp med ett antal ryttare. Då undervassalen avlider återgår länet till länsherren, som kan låta äldste sonen ta över mot en avgift, eller ge länet till en mer lojal undersåte. Om äldste sonen är ung kan länherren dra in länet till dess han blir myndig. Finn ingen son men en hustru har länsherren rätt att gifta bort henne för att säkra sin kontroll över länet.

Det här är inte situationen i Kardien då länen är ärftliga på samma sätt som annan egendom. Varför skall då greven vara trogen mot sin hertig?
Lösningar:
* Det är han inte nödvändigtvis. Alla vasaller strår ganska fri och sluter förbund lite som de behagar.
* Gränserna för länen är fastare än vad de kanske var i verklighetens medeltida europa. Förutsättningen för att inneha ett grevskap i ett hertigdöme är att man svär trohet mot hertigen. Om så inte sker har han rätt att dra in förläningen. Om greven inte kommer då hertigen kallar till härmönstring har han rätt att dra in länet. Om greven allvarligt missköter sitt län har han rätt att dra in länet. Det behöver väl knappast påpekas att greven knappast fredligt accepterar att länet dras in. På det här viset antar jag att länen blir något av små furstendömen (utan att vara någon expert på statsrätt direkt).
Senast redigerad av 1 Regil, redigerad totalt 2007 gånger.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-23 20:41

Spelknepe skrev:Bra skrivet Regil
Vill anmärka på de olika skatterna i form av guldmynt. Skulle man kanske kunna byta ut guldmynten mot silvermynt? Guld är ganska ovanligt och värdefullt. Troligtvis kommer en bonde aldrig få chansen att lägga fingrarna på ett guldmynt.

Nu vet jag att detta är ett utkast, men texten om Feodalsystem är väldigt kompakt och smått rörig. Mycket information och fakta pumpas ut på var och varannan rad. Kanske göra några fler underrubriker.
När du skriver, försök ha i åtanke "Hur kan en spelledare använda sig av detta på ett lätt och smidigt sätt?"

Kanske man skulle gjort lite snabba skisser på heiraki-ordningen från Kung-hertig-greve-baron. Något som kan vara användbart för spelledare är om man namnger några hertig, grevar, baroner och skriver översiktlig information om dessa.

Mycket bra gjort! Ser fram emot fortsättningen!
När jag skriver gm så menar jag inte att Jeppes Kyriansson ger Baron Lettiker 30 st kardiermark i arrende. Han ger antagligen Baronens uppsyningsman jorbruksprodukter till ett värde av 15 gm. Eller 150 silvermark, eller kopparmark och öl, eller nåt annat till ett värde av 15 gm. Läge för förtydling kanske.

Jag hade nog lite problem med hur mycket information jag skulle trycka in i den här texten. Jag tror att det vore bättre att kanske skriva en överiktligare text och sedan en utförligare som också ger en lite hjälp till den som vill inneha ett kardiskt län.

Hertig-Greve-Baron tog jag på något vis som självklara.
Jag inser också att texten nog är skriven för den som redan vet en del om Kardien, inte för en nykomling.

Det bästa blir väl att ändra i nu liggande text för att inte överflöda forumet?

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo » 2007-07-24 08:54

Regil skrev:När jag tidigare läst om Kardien verkar det som om länen varit desamma sedan echternas maktövertagande, det är det som är det viktigaste att ändra på för mig. Att skapa ett feodalvälde som öppnar för konflikter.
Exakt. Det är inte realism jag eftersträvar heller utan dynamik och konflikter. Iom att hela Ereb är så statiskt som det är (eller var i ÄS´s ögon) verkar det som om större konflikter är något helt okänt. Men du är ju med på det.

Det jag egentligen menar är att hirarkipyramiden (hertig-greve-baron) och länsindelningen inte är ett resultat av strikta regler och kontroll utan bara så det råkar se ut just nu. Jämför vilken arbetsplats som helst. De informella strukturerna är minst lika tunga eller tyngre än de formella. Kan du dessutom backa upp dina krav med förslagenhet och 10 fullt rustade riddare är det lätt att se hur pyramiden rubbas och de informella blir hastigt och lustigt formella.

Alltså, min poäng är att det kan finnas hertigar utan land, mark som förvaltas av städer eller magikergillen, grevar som svurit trohet till en baron som i sin tur är rättmätig arvtagare till hertigdömet Yndarsol fast kungen har beslutat att en annan vassall ska förvalta det hertigdömet o.s.v.

Men, ett annat alternativ är en rigid markadministration som med byråkratens flit ser till att pyramid och län balanseras och då handlar det istället om att kväsa de informella makttendeserna. Det är också fräckt.

Sagokänlsa är förresten helt rätt, och i ljuset av det känns ju just feodala strukturer som en kuliss. Jag tänker genast på irländsk mytologi och ser hur våra älvfolk kan ta den platsen på Aidne.

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-07-24 10:09

Detta kan bli intressant Regil... ser fram emot att läsa vidare. :)

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-24 14:26

Psipo skrev:
Regil skrev:När jag tidigare läst om Kardien verkar det som om länen varit desamma sedan echternas maktövertagande, det är det som är det viktigaste att ändra på för mig. Att skapa ett feodalvälde som öppnar för konflikter.
Exakt. Det är inte realism jag eftersträvar heller utan dynamik och konflikter. Iom att hela Ereb är så statiskt som det är (eller var i ÄS´s ögon) verkar det som om större konflikter är något helt okänt. Men du är ju med på det.

Det jag egentligen menar är att hirarkipyramiden (hertig-greve-baron) och länsindelningen inte är ett resultat av strikta regler och kontroll utan bara så det råkar se ut just nu. Jämför vilken arbetsplats som helst. De informella strukturerna är minst lika tunga eller tyngre än de formella. Kan du dessutom backa upp dina krav med förslagenhet och 10 fullt rustade riddare är det lätt att se hur pyramiden rubbas och de informella blir hastigt och lustigt formella.

Alltså, min poäng är att det kan finnas hertigar utan land, mark som förvaltas av städer eller magikergillen, grevar som svurit trohet till en baron som i sin tur är rättmätig arvtagare till hertigdömet Yndarsol fast kungen har beslutat att en annan vassall ska förvalta det hertigdömet o.s.v.

Men, ett annat alternativ är en rigid markadministration som med byråkratens flit ser till att pyramid och län balanseras och då handlar det istället om att kväsa de informella makttendeserna. Det är också fräckt.

Sagokänlsa är förresten helt rätt, och i ljuset av det känns ju just feodala strukturer som en kuliss. Jag tänker genast på irländsk mytologi och ser hur våra älvfolk kan ta den platsen på Aidne.
Du har inte varit på min arbetsplats... :wink:

Jag ser absolut fördelen med den typ av system som du beskriver, det blir väldigt dynamisk och tillåter SL stor frihet för sin kreativitet, tror dock inte att det är Kardien. Finns det inget annat land vi kan omforma enligt den principen? (Allvarligt menat, det vore intressant. Undrar om inte Zorakin funkar så...?)

Kardien är relativt nyligen uppdelat och den Echtiska kulturen är en där hedersbegreppet är centralt (tror dock att vi hoppar över hedersmorden, känns inte helt rätt). Det står också i ursprungsmaterialet att den Kardiska feodalismen funkar mycket som det var tänkt, kungen kan räkna med att få nästan alla riddare när han kallar till härmönstring osv.

Jag tänker mig att en godtycklig omflyttning av adelsmänn från kungens sida skulle leda till inbördeskrig - adeln har rätt att försvara sin egendom med vapenmakt.

Sagokänsla - absolut! Inte som enda tema för landet, men jag skulle vilja ha alvfolk mer som faerie än som "skogsalver är något kortare än människor. Sty 2t6+3, Smi 4t6, osv." Jag har använt ganska mycket mystiska inslag under min kampanj. Komma gärna med mer input här!

Användarvisningsbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1428
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter » 2007-07-24 14:45

Vore det inte fräckare att omforma kardien till en klassisk feodalstat snarare än den krystade konstruktion som Ivanhoe presenterade: i en _riktig_ feodalstat är personliga förhållanden och avtal oerhört mycket viktigare än den "formella" hierarkien (och som denna ser ut i Ivanhoe är den mer lik 1700-talets efterkonstruktioner). På så sätt kunde Bo Jonson (Grip) vara sveriges mäktigaste och rikaste man trots att han endast var en väpnare rent formellt.

En feodalstat är inte uppbyggd på ett rationellt sätt från kungen och sedan systematiskt och hierarkiskt, utan snarare underifrån genom bygder och gods som försvär sig till en storman och underordnar sig denne, och mellan adelssläkter som ständigt interagerar och intrigerar. Nu vill jag inte med detta egentligen ha sagt att Kardien bör vara en "riktig" feodalstat: Ereb är trots allt en fantasyvärld, och många nationer skulle väl knappast fungera i verkligheten. Men den efterhandskonstruerade dockskåpsfeodalism som presenteras i Ivanhoe känns ganska platt och ospelbar. Utan att direkt motsäga något som står i Ivanhoe borde man kunne fördjupa och nyansera denna, kanske ta upp de större faktionerna och släkterna och deras konflikter, kontakter och olika intressesfärer. Skulle gärna se Kardien som en scen där rp kan agera först för den ena sedan för den andra släkten, och där hertigar och potentater ständigt intrigerar mot sina närmaste och käraste: lite som en blandning av Dumas och Romeo och Julia, fast i riddarmiljö.

Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl » 2007-07-24 15:36

Peter: Precis som Regil skriver tidigare i tråden vore det inte bättre att spara det till Zorakin. Då får man ju två feodala grannländer men med väldigt olika karaktär på sin feodalism, och Regil verkar ju ha en rätt bra uppfattning vad det är han vill framhäva med Kardien.

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo » 2007-07-24 15:59

Bergdahl skrev:Peter: Precis som Regil skriver tidigare i tråden vore det inte bättre att spara det till Zorakin. Då får man ju två feodala grannländer men med väldigt olika karaktär på sin feodalism, och Regil verkar ju ha en rätt bra uppfattning vad det är han vill framhäva med Kardien.
Jag håller med. En echtiskt feodalstat hålls ihop av det echtiska. Mer och mer känns det feodala Japan som en lämplig förlaga med sin strikta hederskultur och allt. Regil, kan vi få en djupare och nyanserad bild av den echtiska hedern? Jag tror att vi har något fränt där.

Hur länge sedan var det echterna tog över? Och kanske minst lika viktigt, varför och hur gjorde de det?

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-24 18:34

Psipo skrev:
Bergdahl skrev:Peter: Precis som Regil skriver tidigare i tråden vore det inte bättre att spara det till Zorakin. Då får man ju två feodala grannländer men med väldigt olika karaktär på sin feodalism, och Regil verkar ju ha en rätt bra uppfattning vad det är han vill framhäva med Kardien.
Jag håller med. En echtiskt feodalstat hålls ihop av det echtiska. Mer och mer känns det feodala Japan som en lämplig förlaga med sin strikta hederskultur och allt. Regil, kan vi få en djupare och nyanserad bild av den echtiska hedern? Jag tror att vi har något fränt där.

Hur länge sedan var det echterna tog över? Och kanske minst lika viktigt, varför och hur gjorde de det?
Echterna tog över 424, så det blir 186 år sedan. En ganska lång tid, men eftersom ereb är lite långsammare än verkligheten har inte så mycket hänt sen dess... De tog över efter att det faltrakiska folket helt enkelt tröttnade på att styra sitt land. De blev trötta, loja, uppgivna och vände sig till echterna för att få någon som tog över. Den allmänna uppfattningen bland kardiska historiker är att Häxmästaren i Svarta tornet låg bakom. Echterna accepterade motvilligt och ställde som krav att få överta all makt. Det fick dem och härigenom enades Kardien, tidigare hade de echtiska områdena i praktriken varit självstyrande. maktövertagandet var alltså fredligt, vilket borde göra att motståndet mot herrarna blir mindre än vid en erövring. (Vilket kanske hade varit mer intressant).

Kort om hedern och echter:
* En echt dör hellre än bryter ett hedersord. Vägen runt är om hedersordet avgetts till en hederslös person, men echter tar i allmänhet hårt på de eder de svär.
* Echter är arroganta och överlägsna gentemot andra folk. De är även känslosamma på gränsen till det patetiska. En echt gråter offentligt.
* En echt har nära till både vrede och förlåtelse.
* Vänskap är oerhört viktigt för en echt, manlig vänskap är lika viktig som kärleken till en hustru. En echt går i döden för sina vänner. På riktigt, inte bara som något man lovar och säger och sen glömmer bort när det kommere till skarpt läge.
* Om vi jämför med Japan så sysslar echterna inte med att begå självmord av skam och dylikt. Den som har handlat orätt kan istället ägna livet åt att tjäna kyrkan, pilgrimsresor eller beger sig i landsflykt (Zorakin brukar vara bekvämast).
* Alla bespottar en edsbrytare. Sen är det ju så att den som är mäktig och kan komma med massa ursäkter till varför han har brutait en ed kanske kan komma undan med det, men alla kommer ändå alltid att veta och anssendet kommer att vara fläckat för resten av livet.

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo » 2007-07-25 08:34

Regil skrev:De tog över efter att det faltrakiska folket helt enkelt tröttnade på att styra sitt land. De blev trötta, loja, uppgivna och vände sig till echterna för att få någon som tog över. Den allmänna uppfattningen bland kardiska historiker är att Häxmästaren i Svarta tornet låg bakom. Echterna accepterade motvilligt och ställde som krav att få överta all makt. Det fick dem och härigenom enades Kardien, tidigare hade de echtiska områdena i praktriken varit självstyrande. maktövertagandet var alltså fredligt, vilket borde göra att motståndet mot herrarna blir mindre än vid en erövring. (Vilket kanske hade varit mer intressant).
Sen här biten hade jag alltid så svårt för i Ivanhoe. De blev trötta? :) Jag kan gå med på att sittande kung var håglös och deppig och vantrivdes med sitt ämbete och gjorde vad som helst för att slippa skiten, men ett helt folk???

Jag antar att jag inte har fel när faltrakierna ska vara saxsare och echter normander? Åtminstone så som de beskrivs i Ivanhoe (inte rollspelet). I så fall tycker jag att man kan förstärka lite av detta. Inte minst det småfräcka dilemma som adliga saxare befinner sig i. Ädling utan makt och bespottad i sitt hemland.

Sedan bör det här med Häxmästaren lyftas fram. Kan det inte finnas något fränt gömt i historien? Ett avtal mellan echterna och Häxmästaren? Eller mellan faltrakierna och Häxmästaren? Ska det till en sagotouch är det ju oerhört viktigt att det finns en "ondska" eller åtminstone något obekant, farligt men påtagligt.

Skriv svar