Kardien

Samlingsplats för alla länder och platser
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-26 23:18

birkebeineren skrev:En annan aspekt på echterna som "överordnade" resten av kardierna (och även zorakier, magilrer, berendier mfl) är det faktum att Lysande Vägens överhuvud, den mäktigaste(?) efter Etin själv, är och har alltid varit; echt! Exarken i Ekeborg.

Hur har detta genom historien påverkat Lysande Vägen troende i deras syn på echter?

Specielt zorakierna som är varmt troende borde ha lite tankar om detta...
Men... exakrken behöver väl inte vara echt? eller?

Jag har tänkt mig att exarken väljs utifrån kurians tots-kerisgasser. Dessa borde rimligen komma ifrån olika delar av ereb, och exarkens hemland borde väl variera? Lite mer som påven idag än den kanske den medeltida påven (som också var en värdslig furste).

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-26 23:24

Bergdahl skrev:Sen så skulle de kanske behövas kampanjförslag som involverar förbannelsen för både faltrakier och echter, men det borde väl inte vara en omöjlighet.

Jag kanske lägger för stor vikt vid denna förbannelse, men den fick mig att gå igång så att säga. Men det är ju "ditt" Kardien som du skall skriva om så ignorera mig om du tycker jag blir för tjatig. :P
Ok! :D
Jag ignorerar dig.

Nä. Jag kommer inte att skriva om Kardien så att förbannelsen blir ett av huvudmotiven, men kommmer som sagt att låta det finnas med som en tråd som SL kan välja att nysta i och spinna en kampanj kring. Framförallt så tycker jag att det var en bra twist att alverna kan ligga bakom, det verkar på något vis minst lika troligt som häxmästaren med tanke på att Goiana bröt sig loss från Kardien 424. (väl?)

Spelknepe behöver inte vara orolig.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-07-27 07:22

Regil skrev:
birkebeineren skrev:En annan aspekt på echterna som "överordnade" resten av kardierna (och även zorakier, magilrer, berendier mfl) är det faktum att Lysande Vägens överhuvud, den mäktigaste(?) efter Etin själv, är och har alltid varit; echt! Exarken i Ekeborg.

Hur har detta genom historien påverkat Lysande Vägen troende i deras syn på echter?

Specielt zorakierna som är varmt troende borde ha lite tankar om detta...
Men... exakrken behöver väl inte vara echt? eller?

Jag har tänkt mig att exarken väljs utifrån kurians tots-kerisgasser. Dessa borde rimligen komma ifrån olika delar av ereb, och exarkens hemland borde väl variera? Lite mer som påven idag än den kanske den medeltida påven (som också var en värdslig furste).
Jag tvivlar på att huvuddelen av adelsmännen i Zorakien skulle anse sig underlägsna ett "folkslag" eller riddare från ett annat land även om det är det härskande folkslaget i broderlandet Kardien. I synnerhet inte Pennerna som tillhör den härskande klassen i Zorakien och därmed har eller har haft en liknande roll som echterna i Kardien. Med tanke på det riddaridealet och Zorakiens tidigare historia som stormakt så är de alldeles för stolta för att anse sig underlägsna någon.

Däremot så är det möjligt att Echterna ser så på saken och att vi här ser ett underlag för tvister mellan de båda brodersländerna och eventuellt även inom fastlandskyrkan.

Om Echterna ser sig som välsignade av Etin som det utvalda folket att regera över andra i Kardien så är steget inte långt från att anamma samma synsätt på folkslag och länder utanför Kardien. Grannen Zorakien och de stolta Pennerna i synnerhet lär inte bli imponerade av argument som att Echterna är det utvalda folket och de andra folken (länderna) är underlägsna Echterna. Argument som dessa mer eller mindre snorkigt framförda i sällskap av för mycket vin kan bädda för blodiga konflikter.

Exempel: Den Kardiske uppblåste baronen Örjan von Stolpskott på genomresa i Zorakien säger några opassande kommentarer om underlägsna människor och adel vilket den Zorakiske Penniske greven Thargil Tjurhuvud ser som en personlig förolämpning och utmanar den inbilske kardiske ädlingen på duell vilket kardiern förlorar. Det hela utvecklar sig till blodfejd och lokalt krig mellan adelsgrupperingar från de båda länderna som kan hota den Kardisk-Zorakiska enigheten.

Är kanske Häxmästaren i Svarta tornet inblandad i spelet?
Senast redigerad av 1 Fraxinus, redigerad totalt 2007 gånger.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-07-27 13:27

birkebeineren skrev:En annan aspekt på echterna som "överordnade" resten av kardierna (och även zorakier, magilrer, berendier mfl) är det faktum att Lysande Vägens överhuvud, den mäktigaste(?) efter Etin själv, är och har alltid varit; echt! Exarken i Ekeborg.

Hur har detta genom historien påverkat Lysande Vägen troende i deras syn på echter?

Specielt zorakierna som är varmt troende borde ha lite tankar om detta...
Påven hävdade också under tidigt 1300-tal överhöghet över kungarna. Det ledde till den såkallade Påvestolens babyloniska fångenskap när den franske kungen med vapenhot tog kontroll över den katolska kyrkan 1309 och flyttade påvedömet från Rom till Avignon.

Den fångenskapen varade officiellt tills 1377 då påven Gregorius XI flyttade tillbaka till Rom. I Frankrike hävdades dock ända fram till 1417 att det rätta påvesätet låg i Avignon. Det gjorde att det under åren 1377-1417 fanns två, ja, till och med tre påvar som alla bannlyste varandra.

Den franske kungen utnämnde under denna tid själv vilka franska kardinaler som skulle bli påvar. Det var också under denna tid som den franske kungen erhöll påvens stöd att förgöra tempelherreorden.

Översatt till Erebaltor. Skulle Exarken i Ekeborg plötsligt hävda Echternas rätt till överhöghet över de andra folken och länderna så finns det stor risk för att fastlandsgrenen av Ljusets väg skulle delas igen och kanske att de andra länderna skulle välja en mot-exark?

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-07-27 14:24

...ok, nu börjar det bli mycket diskussion och lite verkstad. Är självklart införstådd med att saker och ting måste diskuteras innan det ristas in i runstenarna, ha bara i åtanke att WIKIFIERA det som är bestämt.

Tycker ni gör ett strålande arbete.

Regil: Jag kommer sätta dig som ansvarig på Kardien. Ifall du behöver modifikationer på kartan så säg bara till så fixar jag det.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-27 15:15

Spelknepe skrev:...ok, nu börjar det bli mycket diskussion och lite verkstad. Är självklart införstådd med att saker och ting måste diskuteras innan det ristas in i runstenarna, ha bara i åtanke att WIKIFIERA det som är bestämt.

Tycker ni gör ett strålande arbete.

Regil: Jag kommer sätta dig som ansvarig på Kardien. Ifall du behöver modifikationer på kartan så säg bara till så fixar jag det.
Det blir bra det. Hur går men till väga rent tekniskt när man för över till wikin? Är det bara att klistra in det man har skrivit?

Jag kommer att modifiera texten om fedodalism etc innan den "går i tryck". Jobbar just nu lite på regentlängd och historia. Kommer att lägga ut på forumet för kommentar innan det går in i wikin

Sen gillar jag verkligen att det surras mycket på forumet, det är många bra idéer som dyker upp. Tycker t.ex att peters idé om att ecterna kan se ner på faltakerna grundat på magiska orsaker är lysande, men tänker inte använda mig av den annat än kanske som en tokig teori som vissa extrema echter förfäktar.

Vad gäller exarken så kommer jag att förutsätta att han kan vara från vilket land som helst i ereb tills dess att något annat beslutas (och jag får väl i sådant fall argumentera emot beslutet först). Men det gör inte idén i sig till dålig, men det går inte ihop med hur jag har tänkt mig LV.

Jag gillar alla åsikter. Psipo kommer till exempel att bidra till att göra feodalismen i kardien mindre stel och inrutad, teorin om att alverna ligger bakom förbannelsen är bara för trovärdig för att lämnas åt sidan helt.

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-07-27 16:01

Hur går men till väga rent tekniskt när man för över till wikin? Är det bara att klistra in det man har skrivit?
Du loggar in med ditt forum-användarnamn och ditt forum-lösenord. Sen är det bara att leta upp Kardien-tråden och redigera.

Vi försöker ha en stilmall till varje land som ser ut SÅHÄR
För hjälp angående redigering av wiki kolla HÄR

Har du frågor om "hur man gör..." med wikin så ställ gärna dem i Wiki-forumet.

Lycka till!

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-07-28 10:09

Regil: Berätta gärna i forumet när du har gjort en uppdatering i wikin. Folk går oftast endast in på forumet och kikar. :)

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Slott

Inlägg av Regil » 2007-07-28 21:11

A cry for help:

Jag skulle vilja beskriva några av slotten i kungens domän Ekenfara. Har gjort det tidigare under kampanjen jag spelat men ej varit nöjd med resultatet. (Min styrka som SL ligger inte i platsbeskrivningar och namngivning). Är det någon som har några bra förslag på fräcka slott och borgar som kan passa in? Jag tänker mig sagoinspirerade slott som ändå kan tänkas byggda av människohänder. Tusen meter höga torn och liknande funkar inte.

Enda förutbestämda är att ett av dem skall ligga i/anslutning till Ekeborg och angränsa till ett välskött parkområde som används av hovet för rekreation.

Såg ett schysst slott från wales någonstans för ett tag sedan, men insåg att det redan ligger i Pendon.

Har avslutat Kardiens regentlängd, ca 2 A4. Väntar på mitt löesnord för att lägga ut på Wikin. Tänkte bara gör en kort sammanfattning på forumet, det känns som att det blir överlastat annars.

Mikael
Admin
Inlägg: 5016
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-07-28 22:27

Har samlat lite på gamla borgkartor, skall se om jag kan gräva fram något när jag får tid. Stora eller små?

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-28 22:34

Det är ju kungaborgar: Snarare stora än små.

Motte & bailey finns det tillräckligt gott om bland baronerna :)

Användarvisningsbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1428
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter » 2007-07-29 00:25

Jag skulle snarare säga Glimmingehus. Snarare herrgård än befästningskoloss.

En annan fräck variant är höga murar runt några hallar och byggnader, a la Framlingham Castle.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Kardisk regentlängd

Inlägg av Regil » 2007-07-29 12:08

Jag lägger ut hela texten i forumet trots allt. Det känns som att det blir mer synligjort så.

Det här är inget utkast, jag anser mig färdig med texten, men är givetvis öppen för kritik och goda idéer.

Försöker nedan att visa på förhållandet mellan adel och kung, echtisk heder och försöker givetvis förmedla den stämningen som Kardien har för mig. Är medveten om att jag inte är en stor författare, men känner mig trots det ganska nöjd, så ifall ni är alltför elaka så blir jag lessen :wink:

Kommer att skriva mer historia där faltrakerna och svarta tornet lyfts fram tydligare. Tänker mig en del boneuppror och ständigt återkommande konflikter med svartfolk.

Håll till godo:

Kort resume:
Vidar II Rättråde - bygdde upp landet. Ihågkommen som en stor kung.
Valur Valhänt - Kunde inte axla sin fars mantel. Mycket interna striigheter.
Vidar III Ankkuvaren - Hård men rätvis. Stor krigare.
Elfstan fagerkind - Vin, kvinnor & tornerspel. Gav adeln stor frihet och tillä Haerigen av satgherin att växa sig för stark
Vidar IV Tyrann - försöker att öka kungens makt på adelns bekostnad. Störtas till sist av sin broder, stödd av delar av högadeln.
Vidar V Hjältekonung - Tog kronan från sin bror. Styrde rättvist, men begav sig hellre ut och utförde hjältedåd än beslutade om nödvändiga reformer.
Vidar VI - Boklärd. Duktig administratör. Saknar arvinge.

Inledning
Kardien är ett riddarland där kungen och adeln sitter på all makt. Dessa är alla echter, det folkslag som har tagit makten i landet. Echterna är stolta och arroganta mot andra folkslag, men också ordhålliga och vänfasta. Alla echter har ”medborgerliga rättigheter” medan övriga folkslag lever i feodalt förtryck. Mellan kungen och adeln råder en maktbalans där kungen lika enkelt kan avsätta enskilda adelsmän som en enad adel kungen. Då adeln och kungen respekterar detta förhållande och echterna känner en gemenskap som folk så har balansen hittills fungerat relativt väl. Kardien har vänskapliga förhållanden med Zorakin och Goiana (i den mån man har kontakt). Caddo räknas som en ständig fiende, även om relationen snarare är frostig än fientlig. Fientlig är däremot Häxmästaren i Svarta Tornet vars svartfolk ständigt hotar Kardien med sina räder.

Historia
Kardiens äldre historia finns utförligt beskriven under Aidnes historia. År 424 behärskas Kardien av faltrakerna som styr landet från Faltrax. Den viktigaste minoriteten är echterna på Divras udde som nominellt är underställda Kardiens kung, men i praktiken är självstyrande. Den östliga provinsen Goiana frigör sig samma år och bildar ett fristående alvrike, något som den gamle kungen inte kan eller vill opponera sig mot.

Beronrik den gamle (404-491) tappar på ålderns höst intresset för att regera, blir håglös, deprimerad och virrig. Det märkliga är att det inte endast gäller honom utan en stor del av högadeln också. Det faltrakiska riket börjar förfalla, skatter hämtas inte in och svartfolk tillåts härja utan att adeln samlar hären för att slå tillbaka dem. Flera länsherrar störtas av sina undersåtar och anarki hotar.

Ett mindre antal adelsmän ("de edsvurna") som inte påverkats av den faltrakiska uppgivenheten bestämde sig för att något måste göras åt saken. De begav sig i hemlighet tillsammans med sina närmsta män söderut, till echternas ledare Vidar. Där förklarade man att det faltrakiska folket är i skriande behov av en ny stark ledare. De kommer att möta Vidar med öppna armar ifall han kan tänka sig att bli kung över Kardien. Vidar är till en början avvaktande. Ju längre han väntar desto fagrare blir den faltrakiska kontingentens tal. Så småningom inleder han förhandlingar med dem såsom legitima representanter för det faltrakiska folket och dess kung. Det är nu allmänt känt att dessa adelsmän har lämnat sina domäner och konspirerar mot kungamakten. Även om kungamakten är svag så fruktar de att det inte kan återvända. Vidar kan därigenom fritt diktera sina villkor för att acceptera att bli konung över hela Kardien. De faltrakiska adelsmännen lovas dock att få behålla sina förläningar. Efter att ha sökt stöd bland sina stormän beslutar Vidar så att samla hären och marschera mot Faltrax. Han mobiliserar inte bara stormännen utan även stora delar av folket, vilket ger honom mycket stor här.

Beronrik den Gamle väljer att kapitulera när hären når Faltrax. Huruvida det berodde på den stora övermakten, virrigheten eller en förbannelse som kastats av häxmästaren eller Goianas alver är fortfarande ett tvisteämne.

Förvånansvärt många av de faltrakiska adelsmännen accepterar det nya styret och avtalet som Vidar slöt med de edsvurna adelsmännen. Alla faltrakiska adelsmän gör det dock inte och Vidar skickar ut sin här för att släcka diverse uppror. Detta lyckas bra och echterna kan fira vintersolståndet år 424 som Kardiens nya härskare.

Regentlängd
424-464 Vidar II Rättråde (400-464)
Vidar var mannen som enade Kardien efter att det faltrakiska folket tappat intresset för att styra riket. Han är känd som en oerhört stark och karismatisk man och hela hans styre omges av ett magiskt skimmer i det echtiska folkets ögon. Skördarna var stora, kungen god och det rådde i stort sett fred i landet. Vidar är känd för att han reagerade snabbt på angrepp från bergens svartfolk och Morëlvidynska pirater. Efter maktövertagandet skapade Vidar en fungerade feodal struktur som höll sig oförändrad genom hela hans styre. Ingen adelsman opponerade sig någonsin mot Vidars rättrådiga styre och han är känd som en av Echternas stora hjältar. Vidar dog vid 64 års ålder fridfullt i sin säng och sörjdes därefter djupare än någon annan konung i Kardiens historia.

464-473 Valur I (431-473). Vidar II:s äldsta son. Känd som Valur Valhänt.
Valur växte upp i skuggan av sin starke far och lyckades aldrig axla hans mantel. Han gav under hela sin regeringstid ett osäkert intryck och skaffade sig aldrig någon stork respekt hos sina adelsmän. Valur växlade mellan att passivt se på då adeln startade krig inbördes, med att plötsligt dra in län för adelsmän som endast försvarat sig mot sin aggressiva granne. Perioden var relativt instabilt med många konflikter mellan trätande länsherrar.

473-498 Vidar III Ankkuvaren (455-498) Valur I:s äldste son.
Efter Valurs valhäntes bortgång följde Vidar III. Det visade sig snart att han hade mer gemensamt med sin farfar än med sin far. Vidar var en mycket bestämd regent, stundtals hård. Samtidigt var han känd som lojal och ordhållig. Vidar tillåt nästan inga stridigheter mellan adelsfraktioner, men behövde trots det inte avsätta många adelsmän. Hans stora pondus gjorde att han kunde kväsa de flesta konflikter i sin linda, alla var medvetna om att den som inte åtföljde hans påbud omedelbart straffades. Vidar var en skicklig härförare och älskade att själ leda armén i strid. År 493 blossade en arvstvist mellan två grevar upp i en storskalig konflikt mellan hertigarna av Satgherin och Divra. Vidar samlade omedelbart de riddare som fanns vid hovet, 64 st enligt legenden, och red i sporrsträck söderut mot de båda härarna. I gryningen då härarna just höll på att formera sig nådde han fram och ställde sig emellan de båda styrkorna. Efter en stunds spänd avvaktan så red de båda hertigarna moloket fram till konungen och förhandlade fram en fredlig lösning på konflikten. Ingen tänkte ens tanken att bära hand på sin kung. Vid en attack av svarta piratankor mot kardiens kust år 498 lyckas de ta sig ända till Arntuna. Kung Vidar III anländer strax efter till staden och piraterna flyr hals över huvud. Deras ledare Illerest utmanar Vidar III på en envig på liv och död, och precis när Vidar slår svärdet ur handen på Illerest skjuts han i ryggen av en gömd piratanka med ett armborst. Vidar faller död till marken och Illerest tar av skam för sina hederslösa undersåtar Vidars svärd och tar sitt eget liv.

498-530 Elfstan Fagerkind (473-530) Vidar III:s äldste son.
Sitt tillnamn fick Elfstan tack vare sitt fagra anlete. Elfstan var känd för att ha en smak för damer och lämnade många kärleksbarn efter sig. Samtliga blev väl omhändertagna, många av dem blev dubbade till riddare och tjänade i kungens här. Elfstan gav adeln stor frihet och avsatte under sitt styre inte en enda adelsman. Då hertigen av Satgherin besegrade hertigen av Divra och införlivade dennes hertigdöme i sitt eget kommenterade Elfstan det med: ”om man anfaller hertigen av Satgherin så får man väl skylla sig själv”. Detta trots att hertigen därigenom samlade en makt stor nog att kunna utmana kungen. Elfstan var mån om att hålla sig på god fot med alla och var känd för att anordna storslagna fester och tillhörande torneringar. Han var också en erkänt god riddare, men avled trots detta i sviterna efter de skador han åsamkats vid en dyst mot baronen av Slättemark. Elfstan kallade på sin dödsbädd till sig baronen, gav honom sin kungliga välsignelse samt sin bästa häst. Detta för att undvika att ”baronen råkar illa ut senare”. Baronen av Slättemark råkade alls inte illa ut. Han blev sedan en av Vidar IV:s gunstlingar, lyckades utöka sin mark avsevärt och steg i rang till greve.

530-541 Vidar IV Tyrann (500-541) Elfstans andre son
Efter att hans äldre bror Vidar (Elfstan döpte alla sina tre söner till Vidar) avlidit plötsligt i en febersjukdom år 540 och fadern i en tornering året efter blev Elfstans andre son krönt till konung som Vidar IV. Tillnamnet har han fått då han förde en hård regim gentemot adeln. Vidar IV är den ende av Kardiens kungar som systematisk har försökt att överföra makt från adelsmännen till sig själv. Han drog under olika förevändningar i län och kväste snabbt eventuellt motstånd från protesterande länsinnehavare. Sina många systrar gifta han gärna bort med rika och gamla män utan arvingar. När makarna dog, många av dem plötsligt och oväntat tidigt, överfördes länen till kronan. Alla indragna län blev kronolän som antingen administrerades av en drots (adlig administratör) eller delades ut som apanager (ej ärftliga län) till kungens gunstlingar. När Vidar IV firar sin 37 födelsedag anklagas han av sin blott fjortonårige bror för brödramord, kungamord och svågermord inför samtliga samlade adelsmän. Det blir alldeles tyst i den förut så stimmiga salen. Vidar IV försöker skämta bort det hela och skyller på lillebroderns dåliga ölsinne, men den yngre brodern lämnar slottet i vredesmod tillsammans med sina två närmsta vänner. Han syns sedan inte till på flera år, trots att Vidar IV låter gör grundliga eftersökningar. Vidar IV fortsätter sitt tyranniska styre och nu börjar det koka bland adelsmännen och hertigarna i rådet börjar varna kungen för ”konsekvenser”. När kungen beslutar att Splittra upp hertigdömet Satgherin i två (Satgherin & Divra) kommer den tändande gnistan. Adeln har av respekt för kungamaktens auktoritet länge tigit stilla, men hertigen av Satgherin beslutar sig att motsätta sig kungens beslut. Samtidigt så återvänder kungens yngre bror från sin landsflykt, redan en ärrad krigare med många hjältedåd bakom sig. Han uppmanar alla att följa honom i uppror mot den orättfärdige och ärelöse kungen. Ett blodigt inbördeskrig följer, men till slut står den yngre brodern som segrare efter slaget vid Ekeborg. Vidar IV klarade sig oskadd och förs till sin bror som meddelar att kungen kommer att få leva om han lovar att aldrig mer sätta sin fot på kardisk mark. Detta eftersom han inte vill få kungligt blod på sina händer. Vidar IV sliter då till sig ett svärd och går till ursinnig attack mot sin bror. Denne är dock en mycket skickligare kämpe och försöker att avväpna kungen. Till slut tvingas han dock att såra den äldre brodern så svårt att denne senare avlider. På sin dödsbädd ångrar Vidar IV sina synder, ”jag gjorde allt för kardiens skull, men jag inser nu att det var fel”. Vidar V förlåter honom och han erhåller en kunglig begravning och får vila bredvid sina släktingar i katedralen i Ekeborg.

541-592 Vidar V Hjältekonung (523-592)
Vidar V står tillsammans med Valentin Echte och Vidar II som echternas största nationalhjältar. Han var inte bara en stor konung utan också en hjälte. Många är de berättelserna om hans hjältedåd, de flesta är mestadels sanna. När han störtat sin tyrraniske bror så ställde han saker och ting till rätta genom att återlämna de län som brodern stulit. I de fall arvinge saknades behöll dock kronan marken. Vidar V var dock ingen stor administratör, sådana saker överlät han åt sina underlydande. Själv ägnade han sig helst åt våghalsiga hjältedåd. Han var känd som en fruktansvärd krigare, speciellt som han svingade sitt magiska svärd ”rättvisa” som han införskaffat under sin landsflykt. Det berättas att den nyblivne greven av Stillafors var en riktigt ondsint sadist. Han hängde bönder på löpande band, drog in län, torterade små barn och åt bad inte bordsbön. Vidar begav sig genast dit med ett fåtal riddare. Väl där gav de sig inte till känna utan infiltrerade genom list borgen. Vidar trädde sedan fram inför greven, presenterade sig och förklarade att han kommit för att döma honom till döden. Greven drog blankt, men innan svärdet var ur skidan hade Vidar V dekapiterat honom. Ingen av grevens män lyfte ett finger för att skydda sin herre. Det finns många, många fler berättelser om kungens hjältedåd och de tenderar givetvis att bli mer fantasifulla med tiden. Det är dock otvivelaktigt så att Vidar V var en unik person som besatt nästan övermänsklig styrka och uthållighet. Den enda del av hans liv som är höljd i mystik är tiden han befann sig i landsflykt som han aldrig diskuterat med någon annan en den av hans vänner som överlevde strapatserna och återvände. Vidar avled år 592, ironiskt nog inte på slagfältet utan av kräfta.

592- Vidar VI (550-
Vid faderns bortgång stod Vidar VI inför samma svårighet som Valur Valhänt: att axla manteln efter en hjälte. Även om Vidar VI är mycket olik sin far så har han ändå klarat att styra riket på ett framgångsrikt sätt. Vidar har på ett framgångsrikt vis förbättrat skötseln av Ekenfara, något som inte roade hans far, och därigenom ökat konungens inkomster och bättrat på statskassan avsevärt. Vidar Vi är kanske tyst och tillbakadragen, men har inte låtit riket styra sig själv. Han grundlade själv Ekeborgs universitet och föredrar att tillbringa sin tid i biblioteket eller vid Ekeborgs magikerakademi framför att delta i kämpalekar. Vidar VI är änkling och utan arvinge då hans hustru fick otaliga missfall innan hon födde en frisk son som dock avled innan ett års ålder. Vidar sörjer sin hustru djupt och har vägrat att gifta om sig trots att nära nog alla i hans närhet har uppmanat honom till det. Hans äldste brorson Helmfrid är utsedd till tronföljare. Detta är dock inte officiellt ännu, något som Helmfrid oroar sig över. Kungen är dock vid fortfarande mycket god vigör.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-07-29 12:18

Peter skrev:Jag skulle snarare säga Glimmingehus. Snarare herrgård än befästningskoloss.

En annan fräck variant är höga murar runt några hallar och byggnader, a la Framlingham Castle.
Tack, bra förslag.

Baron Eivarin av Slättemark, en av hjältarna i main kampanj, bodde faktist i Glimmingehus... Kanske kan det stå som modell för en typisk barons hus.

Angående Faltraker:
Det står i Aidne att i och med att Echterna tog över styret av Kardien så anslöt sig hela landet till Lysande Vägen. Det betyder att faltrakerna tidigare tillbedde något annat. Vad? Finns det något som är självklart? Andra bra förslag?

Jag tänker mig att omvändelsen inte har skett fullständigt, sådana saker kan ta tid, och att den gamla tron lever kvar vid sidan av LV. Undangömd i små tempel utanför de fattiga byarna. Aktivt motarbetad, men inte förfölkjd så länge som utövandet sker i smyg och folket ger LV en läpparnas bekännelse. Det blir en småskalig religion utan horder av präster. Centralt blir istället varje mans förhållande med gudomen/ gudarna.

Tron är givetvis central för de (ännu så länge mycket svaga) krafter som verkar för att faltrakerna skall bryta sig ur förtrycket.

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-07-29 12:30

Regil: Detta är tagit från olika böcker, något är säkerligen utfyllt av andra. Använd det hur du vill Regil. Jag plockar bort det efter du har läst det p.g.a. upphovsrätt.

___________________________________________________________

ECHTER
Allmänt: Echterna lever i huvudsak på Divras udde och är ett stolt och högburet folk som är misstänksamma mot främlingar vilket ofta beror på okunnighet. De är mycket hederliga och skulle hellre dö än att bryta ett hedersord. Man ser sig som Kardiens självklara härskare och uppvisar liten tolerans mot de övriga folken på halvön och ser vanligtvis även ned på utlänningar, vilka oftast betraktas som hederslösa och känslokalla. Deras arrogans och snobbighet har gjort dem måttligt populära i de övriga länderna runt Kopparhavet, men samtidigt beundras de för sin hedervärdhet och sin oerhörda tapperhet i strid. Echterna tycks ofta inta en nonchalant attityd även mot allvarliga problem. De betraktas ofta som patetiska och melodramatiska.
Alla kardiska adelsmän är echter och de håller mycket strikt på sitt ursprung. Det är t.ex. förbjudet för en adelsman att gifta sig utanför echternas krets då detta skulle kunna ge individer ur andra folkslag arvsrätt till gods och titlar. Detta har dock lett till en del snedsprång, men om det skulle hända att en echtisk adelsman får barn med en icke-echt så är barnet automatiskt berövat arvsrätt. Det vanliga är att de gör karriär som legosoldater eller inom den kyrkliga världen.
Utseende: Echterna bär fina linnekläder med såväl guld- som silverbroderier, ofta formade till blomsterslingor eller komplicerade geometriska mönster. Till vardags bär de oftast en ljus kjortel och hosor vid behov. Rött och guld är en populär färgkombination, liksom blått och silver.
Uppträdande: Den typiske echten är snar till såväl vrede som förlåtelse och har ett våldsamt känsloutspel när så behövs. Han uppskattar ärlighet och rättframhet och föraktar feghet, fjäsk och hederslöshet. Han är oerhört hedersam och skulle hellre dö än att bryta ett hedersord.
Religion: Alla echter är starkt troende på Den Lysande Vägen och i echternas huvudstad, Ekeborg, finns Kardiens och Zorakins exarkspalats.
Språk: Kardiska.

LOSDRIVER
Allmänt: Losdriverna lever på Faltraxnäs i västra Kardien och är av gammal hävd sjömän, men de har mer och mer blivit tvungna att övergå till jordbruk för att överleva. Jordbruket har alltså tagit över fisket som huvudnäring hos losdriverna, vilka annars är ypperliga skeppsbyggare. De är annars mycket uthålliga och härdade mot väder och vind, och är dessutom utmärkta seglare. Många losdriver lär sig faktiskt simma innan de kan gå.
Losdriverna är det folk som står allra närmast de gamla jorerna, så den allmänna uppfattningen att de är okultiverade är mycket felaktig. Det är bara det att de inte känner sig bundna till den joriska kulturen på samma sätt som t.ex. pennerna och echterna. Joriska konstföremål bevaras, men är så pass vanliga att man knappast lyfter på ögonbrynen för dem.
Utseende: Losdriverna är småvuxna och mörkhyade och har nästan uteslutande tjockt svart hår och kraftig skäggväxt. P. g. a. det blåsiga och regniga klimatet har de utvecklat ett särskilt klädesplagg som är mycket användbart, en s.k. kaser. Detta plagg består av ett runt (Ø ca 3 meter) stycke tjockt, oftast mörkt, ylletyg med ett hål i mitten för huvudet och två öppningar framtill för händerna. Det bärs som en mantel och kan snöras ihop nedtill så att inte vinden blåser in under. Kaserns yttersida smörjs regelbundet in med ett tjockt lager fett så att den blir regnbeständig. Alla losdriver äger en egen kaser och de finaste är gjorda i tjock lammull och dekorerade med röda, gröna och gula mönster.
Uppträdande: Losdriverna uppskattar förmågan att säga mycket med några få ord med följden att andra folk tycker att de är gåtfulla och tystlåtna. Trots att de är temperamentsfulla är de mycket fredliga och sällan aggressiva, men har de väl blivit retade till vrede så är de dock fruktansvärda fiender. De glömmer aldrig en vän eller en oförrätt, vilket har gjort att hertigtitlarna av Grinfara och Ridmark sällan varit väldigt eftertraktade.
Religion: Losdriverna bekänner sig till Den Lysande Vägen, men även om de tar sin tro på allvar så är de inte så fanatiska som echterna, utan gör vad som krävs av dem men inte mer.
Språk: Kardiska.

FALTRAKIER
Faltrakierna är ett gladlynt och godmodigt folk, jordbrukare och fiskare. På grund av att de lever mycket utspritt och ogärna samlas i byar med fler än femtio innevånare så är det lätt för adeln – echterna att kontrollera dem. Faltrakierna är ett kuvat folk. Då de egentligen aldrig fått känna på frihetens sötna saknar de den heller inte och eftersom de dessutom befolkar de klart fattigaste delarna av Kardien skulle de inte ha en chans i ett krig mot de betydligt rikare och mer välorganiserade echterna.
Utseende: Faltrakierna klär sig oftast i slittåliga brukskläder. Kvinnorna bär oftast långklänningar och mjuka stövlar medan männen klär sig i hosor och tjock ylleskjorta. Faltrakier brukar klä upp sig i broderade sjalar, ofast i en färg som kontrasterar mot vad de bär under.
Uppträdande: Faltrakiern uppskattar musik, sång och dans. De brer sig med historier och sagor och skrattar ofta högljutt. De är oftast gästvänliga och nyfikna på omvärlden. De blir oftast aldrig arga, utan intar istället en sorts likgiltighet.
Religion: Se Losdriver
Språk: Kardiska

NORDMARKARE
Allmänt: Nordmarkarna bor på Antivins udde, och då provinsen är både fattig, otillgänglig och avlägsen har Kardiens kung inget större intresse av den. Nordmarkarna lever därför ett tämligen fritt och självständigt liv även om det finns ett antal hertigar och grevar som officiellt styr området.
Trots att de är ett fåtaligt folk (ca 10 000 allt som allt) syns de mycket ute i världen. De livnär sig nästan uteslutande på pälsförsäljning och tvingas därför ut på havet titt som tätt. De använder långskepp på sina resor för att kunna lägga till var som helst.
P.g.a. svartfolken som bor i de näraliggande bergen är nordmarkaren väl rustad mot angrepp och föredrar att slås med sina arbetsredskap – harpuner (motsvarande kortspjut) och timmeryxor (motsvarande stridsyxor). Man bedriver en viss handel med trakorierna i Torilia, men vanligtvis är man snarare på sin vakt mot dem och vaktar ständigt den vall som skiljer Torilia från det övriga Nordmark. Utseende: Nordmarkarna skiljer sig från folk på Aidnehalvön genom att det händer att de har ljus hy, blont hår och blå ögon. Även rödhåriga finns bland dem vilket är ytterst ovanligt bland övriga kardier och zorakier. De flesta har dock kastanjebrunt hår och bruna ögon. Deras näsor är smala och de är ofta skägglösa vilket är ett annat ovanligt drag hos Aidnes invånare.
Uppträdande: Trots att nordmakare är ett fåtaligt folk, syns de mycket ute i världen. De livnär sig nästan uteslutande på fiske och pälsförsäljning och tvingas därför ut på havet titt som tätt. De vill ha så lite som möjligt att göra med främlingar sålänge det inte handlar om att sälja päls eller fisk. De upplevs som tystlåtna bland främlingar, men visar en vänlig sida när man har lärt känna dem.
Religion: Nordmarkarna är inte särskilt religiösa och bekänner sig i allmänhet inte till någon särskild religion. Man dyrkar istället naturandar och övernaturliga saker. Också shamanismen märks i deras dagliga liv. Det finns nordmarkare som bekänner sig till Den Lysande Vägen, men dessa är lätträknade.
Språk: Kardiska och trakoriska

PENTER
Allmänt: Penterna lever längst ut på Faltraxnäs och är liksom de övriga icke-joriska folken ättlingar till de som bodde på Aidne långt innan Jorpagnas och jorernas framväxt. De står utanför det feodala systemet i Kardien och utgör en autonom provins. Detta var ett av deras villkor för att fredligt godta echternas styre – de hade aldrig tidigare underkastat sig främmande adelsmän utan hade alltid gjort framgångsrikt motstånd. Man kom dock fram till en kompromiss med echterna som ville undvika stridigheter i början av sitt styre.
Penternas stamhövdingar svär en särskild trohetsed till den kardiska kungen och i gengäld får de rangen och värdigheten av underdrots. Hövdingarna styr sedan sina stammar i enlighet med sina urgamla traditioner. De betalar ingen skatt till några adelsmän, men sänder en årlig tribut till Ekeborg.
Då losdriverna på 300-talet e. O. till följd av en stadig befolkningsökning började breda ut sig drog sig de jordbrukande penterna frivilligt tillbaka till de skogsklädda bergen i mitten av Faltraxnäs, där de hittade en bosättning skogsalver. De följde deras exempel och byggde trädhus och blev jägare. En annan grupp slog sig ned i ett isolerat obebott område i den nordvästligaste delen av halvön där de etablerade sig som fiskare.
Utseende: Deras hy är ljusare än jorernas och de har alla möjliga hårfärger. De flätar ofta hår, mustascher och skägg. En liten egenhet med penterna är att de vid högtidliga tillfällen målar sig i ansiktet med växtfärger. Receptet på dessa färger är dock hemliga då de sägs ge övernaturliga krafter.
Uppträdande: Penterna är ett mycket utåtriktat och sällskapligt folk som har goda relationer med skogsalverna i Gladaskogen, men trivs inte särskilt bra med de tröga faltrakierna (Kardiens livegna bondebefolkning) eller de högmodiga echterna. De är oftast gladlynta, pratsamma och har bullriga, smittande och glädjespridande skratt.
Religion: Penterna dyrkar en naturgudinna som heter Khellillan som är identisk med Moder Jord.
Språk: Kardiska

Skriv svar