Utifrån texten så borde Garramil ligga någonstans längs floden Maure. Staden verkar vara antingen mercansk eller vara kontrollerad av mercanerna. Eftersom det är en addisk pärlfiskare som försöker smuggla varor in till Garramil bör även staden ligga inte för långt bort från den del av Maurefloden som gränsar mot Addiaska. Addiska stridsklomuller finns även i närheten.
En lösning skulle kunna vara att Garramil ligger precis där Mercanas och Addiaskas gränser möter varandra intill Maure. Fast där har vi råkat placera ut staden Frecol som då måste flyttas...
Annan lösning är att låta Garramil ligga som en mercansk utpost precis där Addaska och Hisskovs gränser möts intill Maure. I sammanhanget då tänkt att Mercana patrullerar floden hela vägen från Mercana stad till Jaggaracksjön.
Tredje lösning att Garramil är en utskeppningshamn för sanziska varor och således ligger någonstans på Sanzas sida av Maure. Staden även i detta tillfälle kontrollerad av Mercana.
Klomellien
I diskussioner om antalet ankor i västerhavet (i anktråden) påminde jag mig om en diskussion vi haft i denna tråd om Klomelliens befolkning och hur många representanter av landets raser som kan hittas var.
Bäste herr Fraxinus och jag bollade siffror fram och tillbaka och vårt sista försök var något liknande det nedanstående.
Jag tror det skulle vara av ganska högt värde om vi kunde enas om hur Klomelliens befolkning ungefär ser ut, wikifiera siffrorna och sedan kanske finjustera innan vi publicerar någon pdf.
Feedback från gtjorgo och Torquemada om Triska och Melorgh samt andra som arbetat på speciella stadsstater sedan denna befolkningsdiskussion hölls är viktigt förstås. Själv tycker jag nog Addiaska verkar lite väl mångkulturellt och Mercana inte tillräckligt.
Klomellien
Befolkning (exklusive svartfolk): 470 000
Människor: 330 000 (70%)
Halvlängdsmän: 68 000 (14%)
Ankor: 35 000 (7%)
Dvärgar: 22 000 (5%)
Vargmän: 10 000 (2%)
Mercana
Befolkning: 88 000
Människor: 78 000
Ankor: 7 000
Halvlängdsmän: 3 000
Dvärgar: 200
Vargmän: 100
Addiaska
Befolkning: 83 000
Människor: 70 000
Halvlängdsmän: 8 000
Ankor: 3 000
Vargmän: 1 500
Dvärgar: 300
Sanzas
Befolkning: 57 000
Halvlängdsmän: 42 000
Dvärgar: 10 000
Vargmän: 3 000
Ankor: 2 000
Triska
Befolkning: 52 000
Människor: 40 000
Ankor: 4 000
Halvlängdsmän: 4 000
Dvärgar: 2 000
Vargmän: 1 500
Yolev
Befolkning: 50 000
Människor: 40 000
Halvlängdsmän: 5 000
Ankor: 4 500
Dvärgar: 300
Vargmän: 200
Hisskov
Befolkning: 50 000
Människor: 40 000
Ankor: 8 000
Halvlängdsmän: 2 000
Dvärgar: 200
Vargmän: 200
Bozsa
Befolkning: 39 000
Människor: 30 000
Dvärgar: 4 000
Ankor: 3 000
Halvlängdsmän: 1 000
Vargmän: 600
Melorgh
Befolkning: 21 000
Människor: 18 000
Ankor: 1 500
Halvlängdsmän: 1 000
Vargmän: 200
Dvärgar: 100
Hamur
Befolkning: 18 000
Människor: 11 000
Dvärgar: 5 000
Vargmän: 2 000
Nya Arno
Befolkning: 15 000
Människor: 12 000
Ankor: 1 500
Halvlängdsmän: 1 500
Dvärgar: 100
Vargmän: 100
Bäste herr Fraxinus och jag bollade siffror fram och tillbaka och vårt sista försök var något liknande det nedanstående.
Jag tror det skulle vara av ganska högt värde om vi kunde enas om hur Klomelliens befolkning ungefär ser ut, wikifiera siffrorna och sedan kanske finjustera innan vi publicerar någon pdf.
Feedback från gtjorgo och Torquemada om Triska och Melorgh samt andra som arbetat på speciella stadsstater sedan denna befolkningsdiskussion hölls är viktigt förstås. Själv tycker jag nog Addiaska verkar lite väl mångkulturellt och Mercana inte tillräckligt.
Klomellien
Befolkning (exklusive svartfolk): 470 000
Människor: 330 000 (70%)
Halvlängdsmän: 68 000 (14%)
Ankor: 35 000 (7%)
Dvärgar: 22 000 (5%)
Vargmän: 10 000 (2%)
Mercana
Befolkning: 88 000
Människor: 78 000
Ankor: 7 000
Halvlängdsmän: 3 000
Dvärgar: 200
Vargmän: 100
Addiaska
Befolkning: 83 000
Människor: 70 000
Halvlängdsmän: 8 000
Ankor: 3 000
Vargmän: 1 500
Dvärgar: 300
Sanzas
Befolkning: 57 000
Halvlängdsmän: 42 000
Dvärgar: 10 000
Vargmän: 3 000
Ankor: 2 000
Triska
Befolkning: 52 000
Människor: 40 000
Ankor: 4 000
Halvlängdsmän: 4 000
Dvärgar: 2 000
Vargmän: 1 500
Yolev
Befolkning: 50 000
Människor: 40 000
Halvlängdsmän: 5 000
Ankor: 4 500
Dvärgar: 300
Vargmän: 200
Hisskov
Befolkning: 50 000
Människor: 40 000
Ankor: 8 000
Halvlängdsmän: 2 000
Dvärgar: 200
Vargmän: 200
Bozsa
Befolkning: 39 000
Människor: 30 000
Dvärgar: 4 000
Ankor: 3 000
Halvlängdsmän: 1 000
Vargmän: 600
Melorgh
Befolkning: 21 000
Människor: 18 000
Ankor: 1 500
Halvlängdsmän: 1 000
Vargmän: 200
Dvärgar: 100
Hamur
Befolkning: 18 000
Människor: 11 000
Dvärgar: 5 000
Vargmän: 2 000
Nya Arno
Befolkning: 15 000
Människor: 12 000
Ankor: 1 500
Halvlängdsmän: 1 500
Dvärgar: 100
Vargmän: 100
Spontant tycker jag att det borde vara färre ankor och fler vargmän i Triska. Huskarlarna ser generellt sett ner på månglare och inom triskisk tradition så bidrar inte handelsmän till samhället då dessa varken skapar något eller "kan härska med makt".
kanske även något färre halvlängdsmän här.
Som en passus så kan nämnas att dvärgarna och vargmännen är utanför triskeroligarkernas kontroll.
Även Sandzas borde ha en del vargmän hos dem. dessa lever delvis utanför de sandzsiska bysamhällena men samtidigt blir dessa ofta av och till hyrda som legoknektar av statsstaten.
återkommer senare med mer tankar
Bra initiativ Albrekt!
kanske även något färre halvlängdsmän här.
Som en passus så kan nämnas att dvärgarna och vargmännen är utanför triskeroligarkernas kontroll.
Även Sandzas borde ha en del vargmän hos dem. dessa lever delvis utanför de sandzsiska bysamhällena men samtidigt blir dessa ofta av och till hyrda som legoknektar av statsstaten.
återkommer senare med mer tankar
Bra initiativ Albrekt!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Bra att du tar tag i detta igen Albrekt. Tror att det kan vara till stor hjälp i att få översikt över det spretiga Klomellien.
För den som vill läsa början på befolkningsdiskussionen hittas den här: viewtopic.php?p=22000#22000
Fördelningen av de olika folkslagen skulle jag också vilja modifiera. Så som det ser ut nu så finns människor, ankor, halvlängdsmän, dvärgar och vargmän i samtliga stater (förutom Hamur där halvlängdsmän saknas). Dvärgar finns förslagsvis inte i alla stater, kanske bara i Triskas berg, i Mercana stad och i Hamurs berg och stad. Heller inte vargmän överallt, även om strövande rovpack kanske kan röra sig inom de flesta staters randområder. Ankor föreslår jag att finns i Mercana, Hisskov (där de odlar vattenvete och tar imot sommargästande kusiner från Mercana) och i Nya Arno. Brikho bör också kanske listas även om det huvudsakligen är svartfolk som bebor stadsstaten, möjligtvis kan den vara undantaget och den enda stat där svartfolk listas. Eventuellt förs bara den lilla människobefolkningen upp som ändå finns här och det som bara några tusen i Brikhstaden och några gränsbyar ner mot Mercana.
För den som vill läsa början på befolkningsdiskussionen hittas den här: viewtopic.php?p=22000#22000
Fördelningen av de olika folkslagen skulle jag också vilja modifiera. Så som det ser ut nu så finns människor, ankor, halvlängdsmän, dvärgar och vargmän i samtliga stater (förutom Hamur där halvlängdsmän saknas). Dvärgar finns förslagsvis inte i alla stater, kanske bara i Triskas berg, i Mercana stad och i Hamurs berg och stad. Heller inte vargmän överallt, även om strövande rovpack kanske kan röra sig inom de flesta staters randområder. Ankor föreslår jag att finns i Mercana, Hisskov (där de odlar vattenvete och tar imot sommargästande kusiner från Mercana) och i Nya Arno. Brikho bör också kanske listas även om det huvudsakligen är svartfolk som bebor stadsstaten, möjligtvis kan den vara undantaget och den enda stat där svartfolk listas. Eventuellt förs bara den lilla människobefolkningen upp som ändå finns här och det som bara några tusen i Brikhstaden och några gränsbyar ner mot Mercana.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Några tankar och åsikter om hur befolkningen fördelar sig över stadsstaternas territorier och hur de olika folkslagen är fördelade. Där inget annat är sagt så består befolkningen av människor. En och annan ide om hur annat ser ut och fungerar finns också med. Melorgh och Triska får Torquemada och gtjorgo uttala sig om.
Mercana
Befolkningen bor huvudsakligen i Mercanastaden och i staden Frecol. Några i utbrytarstaden Blerkburg. Längs gränsen mot Magilre finns små garnisonsbyar och ute på Ishnaslätten finns små saltbrytarbyar. Några gruvsamhällen finns i Klomellerbergen. I norra Mercana lever en större stam av vargmän som skyddar gränsen mot Brikho. Ankorna lever alla i Mercanastaden.
Melorgh
…
Brikho
Brikhostaden är en liten men mycket välbefäst stad som kontrollerar Karkazrapasset och handelsvägen mot staden O. Här bor svartfolk av huvudsakligen vättesort men även en mindre grupp människor av ett mycket hårdfört och råbarkad kynne. Många halvblod finns i staden, både av lokal härkomst och från övriga Klomellien varifrån de sökt sig till Brikho som de ser som en fristad. Övriga Brikho bebos i övrigt av endast svartfolk.
Addiaska
Befolkningen bor i Addiaskastaden och i många små kustbyar. Ute på den ofruktbara Ishnaslätten finns många men fattiga adelsgods och befolkningen är gles. Längs Maure finns några kungliga garnisonsstäder som bevakar flodgränsen och utgör hemmahamn för flodklomullflottan. Ankor lever i kustsamhällena och i Addiaskastaden. Halvlängdsmän lever som livegna ute på Ishnaslätten.
Hisskov
Befolkningen bor i Hisskovstaden och i byar över hela stadsstaten. Många ankor lever i södra Hisskov där de odlar vattenvete.
Sanzas
Befolkningen bor i små byar varav Sanzastaden endast är något större än övriga. Byarna ligger tät men endast i det kulliga Abzuralområdet som utgör stadsstatens territorium närmast Melashebergen. Ute på Ishnaslätten bor ingen men längs Maurefloden ligger några utskeppningshamnar för halvlängdsmännens handelsvaror och jämnt fördelade längs alla gränser finns små fort där välbetalda legosoldater skyddar stadsstatens kärna inne i Abzural. Legosoldaterna är huvudsakligen människor men även några dvärgkompanier finns.
Triska
…
Hamur
Befolkningen bestående av människor och dvärgar bor både i Hamurstaden och uppe Hamervathnaflodens sidodalar i talrika små gruvbyar. Vargmän lever inom stadsstatens gränser men växlar mellan vinterbosättningar i låglandet och sommarbosättningar i höglandet. De besöker gärna Hamurstaden men bor inte där.
Yolev
Befolkningen bor i Yolevstaden och i byar över hela stadsstaten. Halvlängdsmän lever ute på landsbygden blandade med människorna.
Nya Arno
Befolkningen bor huvudsakligen i Nyarnostaden och består av människor och ankor. Små byar med odlare av vattenvete och annat finns ute i Baxarträsket. Några gruvsamhällen finns i Melashebergen.
Bozsa
Befolkningen bor i Bozastaden och i små byar som odlar marken som skapades när denna del av Baxarträsket dikades ur.
Mercana
Befolkningen bor huvudsakligen i Mercanastaden och i staden Frecol. Några i utbrytarstaden Blerkburg. Längs gränsen mot Magilre finns små garnisonsbyar och ute på Ishnaslätten finns små saltbrytarbyar. Några gruvsamhällen finns i Klomellerbergen. I norra Mercana lever en större stam av vargmän som skyddar gränsen mot Brikho. Ankorna lever alla i Mercanastaden.
Melorgh
…
Brikho
Brikhostaden är en liten men mycket välbefäst stad som kontrollerar Karkazrapasset och handelsvägen mot staden O. Här bor svartfolk av huvudsakligen vättesort men även en mindre grupp människor av ett mycket hårdfört och råbarkad kynne. Många halvblod finns i staden, både av lokal härkomst och från övriga Klomellien varifrån de sökt sig till Brikho som de ser som en fristad. Övriga Brikho bebos i övrigt av endast svartfolk.
Addiaska
Befolkningen bor i Addiaskastaden och i många små kustbyar. Ute på den ofruktbara Ishnaslätten finns många men fattiga adelsgods och befolkningen är gles. Längs Maure finns några kungliga garnisonsstäder som bevakar flodgränsen och utgör hemmahamn för flodklomullflottan. Ankor lever i kustsamhällena och i Addiaskastaden. Halvlängdsmän lever som livegna ute på Ishnaslätten.
Hisskov
Befolkningen bor i Hisskovstaden och i byar över hela stadsstaten. Många ankor lever i södra Hisskov där de odlar vattenvete.
Sanzas
Befolkningen bor i små byar varav Sanzastaden endast är något större än övriga. Byarna ligger tät men endast i det kulliga Abzuralområdet som utgör stadsstatens territorium närmast Melashebergen. Ute på Ishnaslätten bor ingen men längs Maurefloden ligger några utskeppningshamnar för halvlängdsmännens handelsvaror och jämnt fördelade längs alla gränser finns små fort där välbetalda legosoldater skyddar stadsstatens kärna inne i Abzural. Legosoldaterna är huvudsakligen människor men även några dvärgkompanier finns.
Triska
…
Hamur
Befolkningen bestående av människor och dvärgar bor både i Hamurstaden och uppe Hamervathnaflodens sidodalar i talrika små gruvbyar. Vargmän lever inom stadsstatens gränser men växlar mellan vinterbosättningar i låglandet och sommarbosättningar i höglandet. De besöker gärna Hamurstaden men bor inte där.
Yolev
Befolkningen bor i Yolevstaden och i byar över hela stadsstaten. Halvlängdsmän lever ute på landsbygden blandade med människorna.
Nya Arno
Befolkningen bor huvudsakligen i Nyarnostaden och består av människor och ankor. Små byar med odlare av vattenvete och annat finns ute i Baxarträsket. Några gruvsamhällen finns i Melashebergen.
Bozsa
Befolkningen bor i Bozastaden och i små byar som odlar marken som skapades när denna del av Baxarträsket dikades ur.
Detta står om befolkningen i triska. utöver dessa så skall även människokulturen garriker beskrivas samt människokulturen agahuir "Forsens folk".
Befolkning
Triskas befolkning är, näst Mercanas, den största i hela Klomellien. Man livnär sig till största del av jordbruk i form av spannmål och bönor. Vid god skörd kan man sälja överskottet men vid de återkommande missväxtperioderna drivs man till att få försörjning från ”annat håll”. Triskerna utgörs till största del av sydnargurer som anlände i och med den Tredje narguriska vandringen men har med tiden blivit uppblandade med dels mireler på vägen samt dyler och jorer väl i Klomellien. Befolkningen delas i huvudsak in i tre grupper; Trisker, Garriker och Lofernier.
Trisker
Triskernas tydligaste karaktärsdrag är att de klarar av att uthärda alla de umbäranden som drabbar dem. Det vet hur man "står ut". Det har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur, plundringar från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar. De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar. Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig Klomelliska Unionen eller den triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten. Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osrohguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. De klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.
Garriker
viewtopic.php?p=32078#32078
Lofernier
Lofernierna försörjer sig i huvudsak via antingen jordbruk eller fäbodsdrift. Boskapen förs till vallar eller ängar en bra bit från den egentliga jordbruksbygden kring Grenås för att beta under sommaren. Den kultiverade jorden använder lofernierna i stället för att odla grödor och vinterfoder. Det finns dock grupper som knappt odlar alls utan livnär sig på att jaga, fiska och samla inne i Izeskogen. Loferniernas hus är till skillnad från triskernas långhus, kupolformade med stora vestibuler. Utsidan täcks ofta med löv och torv. I Abzurals lerjord odlar man främst korn, bönor och pumpfrukter. Även tabak odlas, dock inte för försäljning då konkurrensen från Sandzas är för hård. Ett utmärkande drag för lofernierna är deras avsaknad av tydliga samhällsstånd. Det finns ingen adel i Lofernie och inte heller något prästerskap. Tvister och styrande sköts via lokala ting även om oligarkernas utsända övervakar dessa sedan införlivandet med Triska under 400-talet e.O. Under självständigheten styrdes området via ett allting kallat Lofermot beläget i centralorten Grenås. Lofernierna har fortfarande problem med att förstå innebörden av att inneha en oligarktitel samt varför en huskarl är mer värld än en bonde. Den råhet och brutalitet som kan skönjas i triskernas kultur är i stort frånvarande hos lofernierna. Likt triskerna är man i Lofernie tämligen korta och mörka. Undantag finns dock vilket kan förklaras med att jorder vid ett antal tillfällen gifte in sig hos sina vasaller i bergen. Denna blodsblandning uppnådde dock inte samma dimensioner som hos hamurerna, söderut. Lofernier klär sig oftast anspråkslöst och funktionellt. Att pynta sig ses som något främlingar håller på med och sådant rynkar de flesta lofernier på näsan åt. De vanligaste materialen är ylle och päls varav den annorstädes exklusiva manrävspälsen ses som var-mans stövelstoppning. Utmärkande i lofernisk klädesdräkt är stövlar, långrock och hos män hatt i filtat tyg. Kvinnorna flätar gärna sitt hår.
Bygdens unga män kunde på Inshrablots afton samlas för att traska runt i byarna och besöka unga flickor i deras hem. Man knackade på hos flickorna och hoppades på att bli insläppt. Blev man inte det kunde det hända att man lyfte av ett fönster och kröp in den vägen. Man får förutsätta att vallflickan själv var "med på noterna" eftersom hon inte ropade på hjälp när det kom in karlar genom fönstret. Sedan kunde pojkarna lägga sig hos flickan fullt påklädda-och resonera om vardagliga saker. Sedan drog följet gossar vidare. Ibland hände det att någon av pojkarna stannade kvar hos en vallflicka. Hade han riktig tur fick han ta av sig skorna och krypa ner till flickan.Men intimare än så fick de inte bli, då överträdde de reglerna. Om tycke uppstod kunde pojken besöka samma flicka kvällen därpå och eventuellt stanna kvar ända till morgonen. Om då flickans föräldrar utan knot bjöd på frukost kunde den unge mannen anse sig accepterad och välkommen i huset. Nattfrieriseden är således varken omoralisk eller lössläppt.Allt gick mycket städat till, annars kunde pojken straffas genom att uteslutas från de övriga männens gemenskap.
Yoleviten Rustiliam Gannaus resa ”Bland folken mellan Melashe och Iisha”
Övriga
Utöver människofolken finns här även grupper av vargmän (främst i Izeskogen) samt dvärgar (ytterst kolare som arbetar i Izes utkanter). Vidare finns en liten enklav ankor som under ätten Peffomirs beskydd har småskalig handel med de olika småoligarkerna. Halvlängdsmän, ursprungligen tagna från Sanzas, får ofta visa sitt sinne för roliga vitsar och sin berättarkonst hos sina triskiska kidnappare. Dessa "fångar" kan oftast lösas ut för en billig penning av de sandziska byalagen. I vissa fall har det dock hänt att oligarken blivit så förtjust i en populär historieberättare att denna inte kunnat köpas fri. Även en liten grupp råttmän går att finna inom triskas stadsstatsgränser. Råttmännen följde med sydnargurierna under den tredje vandringen och har sedan bott med triskerna i egenskap av nötsamlare och skickliga fiskenäts reparatörer. Ytterligare en liten grupp flyttade över gränsen norrut och rullar tobaksblad i "Sandzasstil" (dvs i cigarrer). Då triskeroligarken Reghuel av Cudda stormade Garrika och vävargillet lämnade den fallna stadsstaten behövde oligarken fingerfärdigt manskap som kunde ta över där mästarna lämnat. Han beordrade råttmännen att se över väveriproduktionen och titeln som "Uthlat vagirohet" (den som vakar över ullen) gavs till en av dem. Titeln har sedan dess gått i arv från fader till äldste son inom familjen och innehas nu av en råttman vid namn Limik. De allra flesta som arbetar på triskernas väveri-manufakturer är dock människor. Endast "Uthlat vagirohet" och några av dem som sköter vissa särskilt viktiga broderidetaljer är av råttmännens folk. Relationen med råttmännen hos triskerna liknar den man har till halvlängdsmännen. Man respekterar deras kunskaper och fingerfärdiga flit men man har samtidigt svårt att ta dem seriöst. Dock skyddar triskerna dem ofta från andra statdsstater då man ser dem som "sina" personliga mobboffer. Lite likt ett äldre syskon slår vakt om sin pinade lillebrors rättigheter. Det skall även sägas att antalet råttmän i Klomellien är mycket litet och de flesta trisker har aldrig och kommer aldrig stöta på en "råttgubbe".
Befolkning
Triskas befolkning är, näst Mercanas, den största i hela Klomellien. Man livnär sig till största del av jordbruk i form av spannmål och bönor. Vid god skörd kan man sälja överskottet men vid de återkommande missväxtperioderna drivs man till att få försörjning från ”annat håll”. Triskerna utgörs till största del av sydnargurer som anlände i och med den Tredje narguriska vandringen men har med tiden blivit uppblandade med dels mireler på vägen samt dyler och jorer väl i Klomellien. Befolkningen delas i huvudsak in i tre grupper; Trisker, Garriker och Lofernier.
Trisker
Triskernas tydligaste karaktärsdrag är att de klarar av att uthärda alla de umbäranden som drabbar dem. Det vet hur man "står ut". Det har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur, plundringar från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar. De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar. Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig Klomelliska Unionen eller den triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten. Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osrohguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. De klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.
Garriker
viewtopic.php?p=32078#32078
Lofernier
Lofernierna försörjer sig i huvudsak via antingen jordbruk eller fäbodsdrift. Boskapen förs till vallar eller ängar en bra bit från den egentliga jordbruksbygden kring Grenås för att beta under sommaren. Den kultiverade jorden använder lofernierna i stället för att odla grödor och vinterfoder. Det finns dock grupper som knappt odlar alls utan livnär sig på att jaga, fiska och samla inne i Izeskogen. Loferniernas hus är till skillnad från triskernas långhus, kupolformade med stora vestibuler. Utsidan täcks ofta med löv och torv. I Abzurals lerjord odlar man främst korn, bönor och pumpfrukter. Även tabak odlas, dock inte för försäljning då konkurrensen från Sandzas är för hård. Ett utmärkande drag för lofernierna är deras avsaknad av tydliga samhällsstånd. Det finns ingen adel i Lofernie och inte heller något prästerskap. Tvister och styrande sköts via lokala ting även om oligarkernas utsända övervakar dessa sedan införlivandet med Triska under 400-talet e.O. Under självständigheten styrdes området via ett allting kallat Lofermot beläget i centralorten Grenås. Lofernierna har fortfarande problem med att förstå innebörden av att inneha en oligarktitel samt varför en huskarl är mer värld än en bonde. Den råhet och brutalitet som kan skönjas i triskernas kultur är i stort frånvarande hos lofernierna. Likt triskerna är man i Lofernie tämligen korta och mörka. Undantag finns dock vilket kan förklaras med att jorder vid ett antal tillfällen gifte in sig hos sina vasaller i bergen. Denna blodsblandning uppnådde dock inte samma dimensioner som hos hamurerna, söderut. Lofernier klär sig oftast anspråkslöst och funktionellt. Att pynta sig ses som något främlingar håller på med och sådant rynkar de flesta lofernier på näsan åt. De vanligaste materialen är ylle och päls varav den annorstädes exklusiva manrävspälsen ses som var-mans stövelstoppning. Utmärkande i lofernisk klädesdräkt är stövlar, långrock och hos män hatt i filtat tyg. Kvinnorna flätar gärna sitt hår.
Bygdens unga män kunde på Inshrablots afton samlas för att traska runt i byarna och besöka unga flickor i deras hem. Man knackade på hos flickorna och hoppades på att bli insläppt. Blev man inte det kunde det hända att man lyfte av ett fönster och kröp in den vägen. Man får förutsätta att vallflickan själv var "med på noterna" eftersom hon inte ropade på hjälp när det kom in karlar genom fönstret. Sedan kunde pojkarna lägga sig hos flickan fullt påklädda-och resonera om vardagliga saker. Sedan drog följet gossar vidare. Ibland hände det att någon av pojkarna stannade kvar hos en vallflicka. Hade han riktig tur fick han ta av sig skorna och krypa ner till flickan.Men intimare än så fick de inte bli, då överträdde de reglerna. Om tycke uppstod kunde pojken besöka samma flicka kvällen därpå och eventuellt stanna kvar ända till morgonen. Om då flickans föräldrar utan knot bjöd på frukost kunde den unge mannen anse sig accepterad och välkommen i huset. Nattfrieriseden är således varken omoralisk eller lössläppt.Allt gick mycket städat till, annars kunde pojken straffas genom att uteslutas från de övriga männens gemenskap.
Yoleviten Rustiliam Gannaus resa ”Bland folken mellan Melashe och Iisha”
Övriga
Utöver människofolken finns här även grupper av vargmän (främst i Izeskogen) samt dvärgar (ytterst kolare som arbetar i Izes utkanter). Vidare finns en liten enklav ankor som under ätten Peffomirs beskydd har småskalig handel med de olika småoligarkerna. Halvlängdsmän, ursprungligen tagna från Sanzas, får ofta visa sitt sinne för roliga vitsar och sin berättarkonst hos sina triskiska kidnappare. Dessa "fångar" kan oftast lösas ut för en billig penning av de sandziska byalagen. I vissa fall har det dock hänt att oligarken blivit så förtjust i en populär historieberättare att denna inte kunnat köpas fri. Även en liten grupp råttmän går att finna inom triskas stadsstatsgränser. Råttmännen följde med sydnargurierna under den tredje vandringen och har sedan bott med triskerna i egenskap av nötsamlare och skickliga fiskenäts reparatörer. Ytterligare en liten grupp flyttade över gränsen norrut och rullar tobaksblad i "Sandzasstil" (dvs i cigarrer). Då triskeroligarken Reghuel av Cudda stormade Garrika och vävargillet lämnade den fallna stadsstaten behövde oligarken fingerfärdigt manskap som kunde ta över där mästarna lämnat. Han beordrade råttmännen att se över väveriproduktionen och titeln som "Uthlat vagirohet" (den som vakar över ullen) gavs till en av dem. Titeln har sedan dess gått i arv från fader till äldste son inom familjen och innehas nu av en råttman vid namn Limik. De allra flesta som arbetar på triskernas väveri-manufakturer är dock människor. Endast "Uthlat vagirohet" och några av dem som sköter vissa särskilt viktiga broderidetaljer är av råttmännens folk. Relationen med råttmännen hos triskerna liknar den man har till halvlängdsmännen. Man respekterar deras kunskaper och fingerfärdiga flit men man har samtidigt svårt att ta dem seriöst. Dock skyddar triskerna dem ofta från andra statdsstater då man ser dem som "sina" personliga mobboffer. Lite likt ett äldre syskon slår vakt om sin pinade lillebrors rättigheter. Det skall även sägas att antalet råttmän i Klomellien är mycket litet och de flesta trisker har aldrig och kommer aldrig stöta på en "råttgubbe".
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Addiaska - ganska människodominerat enligt min mening.
Varför skulle halvlängdsmän vilja vara livegna där när de bara kan flytta över floden?
Sanzas - har även orcher till sitt försvar.
Yolev - även de ganska människodominerade.
Brikho - jag tror inte vättarna skulle var starka nog att dominera staden, rimmar ej heller med din tidigare regentlängd.
Mercana - mer av alla xenomorfer, särskilt fler dvärgar och mer svartfolk.
Melorghs exakta siffror har jag ingen åsikt om. Som SL behöver jag inte veta det förrän RP:
A. Tar över en stad.
B. Lyckas anställa ett försvarligt antal skrivkunniga och räknekunniga administratörer.
C. Genomför den första folkräkningen.
Melorghs befolkning bor huvudsakligen i staden Melorgh, uppe på, längs sidan av, och runt om Stadsklippan. Det finns ett flertal mindre byar där man ägnar sig åt ett magert jordbruk, och det finns också några medelstora gruvkolonier ute i landet. Alla melorghbor besöker regelbundet staden. Vid kusten finns några fiskebyar, och en av de melorghiska öarna bebos av fårskötare.
Det bor inga ankor eller halvlängsmän i Melorgh. Inte så att de skulle bli illa mottagna, det finns helt enkelt ingenting av intresse för dem i den bergiga, fattiga och humorlösa staden. Vargmän finns i ganska stor mängd, relationerna är goda, men de bor inte inne i staden. Melorghs medelstora befolkning av dvärgar bor både i staden, under den, och ute i landet. Den nyinflyttade och mycket stora kolonin av svartalfer, som dock inte tar upp så stor plats, bor i staden men stryker runt över hela landet.
Varför skulle halvlängdsmän vilja vara livegna där när de bara kan flytta över floden?
Sanzas - har även orcher till sitt försvar.
Yolev - även de ganska människodominerade.
Brikho - jag tror inte vättarna skulle var starka nog att dominera staden, rimmar ej heller med din tidigare regentlängd.
Mercana - mer av alla xenomorfer, särskilt fler dvärgar och mer svartfolk.
Melorghs exakta siffror har jag ingen åsikt om. Som SL behöver jag inte veta det förrän RP:
A. Tar över en stad.
B. Lyckas anställa ett försvarligt antal skrivkunniga och räknekunniga administratörer.
C. Genomför den första folkräkningen.
Melorghs befolkning bor huvudsakligen i staden Melorgh, uppe på, längs sidan av, och runt om Stadsklippan. Det finns ett flertal mindre byar där man ägnar sig åt ett magert jordbruk, och det finns också några medelstora gruvkolonier ute i landet. Alla melorghbor besöker regelbundet staden. Vid kusten finns några fiskebyar, och en av de melorghiska öarna bebos av fårskötare.
Det bor inga ankor eller halvlängsmän i Melorgh. Inte så att de skulle bli illa mottagna, det finns helt enkelt ingenting av intresse för dem i den bergiga, fattiga och humorlösa staden. Vargmän finns i ganska stor mängd, relationerna är goda, men de bor inte inne i staden. Melorghs medelstora befolkning av dvärgar bor både i staden, under den, och ute i landet. Den nyinflyttade och mycket stora kolonin av svartalfer, som dock inte tar upp så stor plats, bor i staden men stryker runt över hela landet.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kanske yagan på den första offrar till Narja?-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Tänkte kanske halvlingarna kunde vara inflyttare från Kardien (som Addiaska har nära band med) men som snarare fick ett hårdare liv under addiska ädlingar vilka gärna efterapar sina echtiska förebilder än vad de hade under sina ursprungliga echtiska herrar. Halvlängdsmännen drömmer om ett liv bortom floden men endast ett fåtal vågar rymma...Torquemada skrev:Addiaska - ganska människodominerat enligt min mening.
Varför skulle halvlängdsmän vilja vara livegna där när de bara kan flytta över floden?
Svartfolk är ytterst sällsynta bland civiliserade folk. De förekommer som legosoldater men troligen då i princip bara som stormtrupper och pilregnsföda, inte fast stationerade i gränsbefästningar. Att anlita människor känns mera säkert.Sanzas - har även orcher till sitt försvar.
Endast i undantagsfall någon av vättarna själva lyckas sätta sig på Brikhtronen men som det enda svartfolk med förmåga att bo och leva under någotsånär civiliserade former är tanken att de utgör huvuddelen av den bofasta svartbefolkningen. Ursprungligen var Brikhstaden ett gammalt jordisk fort som bevakade Karkazrapasset och som en vätteklan gjort till sitt hem.Brikho - jag tror inte vättarna skulle var starka nog att dominera staden, rimmar ej heller med din tidigare regentlängd.
Mercana - mer av alla xenomorfer, särskilt fler dvärgar och mer svartfolk.
Gärna dvärgar men återigen, svartfolk är inte stadslevande varelser bland andra folkslag. Några enstaka vättar kanske, eller en slavhållen rese, men inte så mycket mera tycker jag.
Om de inte bor i staden (vilket ytterst få av det nomadlevande vargfolket gör) vad lever detta köttätande och jagande folkslag då av i lilla Melorgh? Någon logisk och god förklaring som passar vargmännens kynne?Melorghs befolkning... ...Vargmän finns i ganska stor mängd, relationerna är goda, men de bor inte inne i staden.
-
Torquemada
- Barbisk Hövding
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 2007-12-29 10:14
Melorghs vargmän ärvde jag av de första konstruktörerna på tråden...
Jag tänker mig att de inte bor i staden, kanske med undantag för något dussin, men att de kan jaga den rikliga mängd ätliga ohyra som förpestar den melorghiska landsbygden.
Sanzas har den Svarta Legionen. Den beskrev jag för länge sedan. En mycket välavlönad och hårt drillad grupp orcher som lever kasernliv och skyddar Sanzas både mot Brikho, Addiaska och Triska. Legionen har mänskliga underbefäl och halvlängdsmän som befäl. Legionens hemliga styrka är dess extremt goda moral. Halvlängdsmän har ju den ofta bortglömda rasegenskapen att de kan bedöma andras karaktär och lynne. De har sållat hårt bland orcherna.
Stackars små halvlingar i Addiaska. Inga invändingar.
Mercana har en ganska stor mängd svartisar, tänker jag mig. De är bra livvakter, portvakter, utkastare, hamnsjåare, gladiatorer, dikesgrävare och tunnelgrävare. De kan jobba som springpojkar, småtjuvar (tyvärr ett ganska vanligt jobb i Mercana), legoknektar, sopåtervinnare, indrivare av skulder och annat kriminellt. Många är arbetslösa och lever på sopor och sina rasfränder - men det har inte Mercana något emot. Stadsmästarna är av den fasta åsikten att en större stad är en starkare stad. Vanligt folk gillar inte att ha orcher som grannar, men vad bryr sig herr Nusemang om vanligt folk? Orcherna gillar att bo i en stad med gott om jobb, bra käk och regelbunden underhållning. Grottor i all ära, men grillad gris, guld på fredag och slakt på arenan smäller högre.
Och Mercana har också som den första staden i världen gjort skäl för namnet "staden som aldrig sover" och gett helt nya betydelser till orden "nattarbete" och "svartjobb".
Jag tänker mig att de inte bor i staden, kanske med undantag för något dussin, men att de kan jaga den rikliga mängd ätliga ohyra som förpestar den melorghiska landsbygden.
Sanzas har den Svarta Legionen. Den beskrev jag för länge sedan. En mycket välavlönad och hårt drillad grupp orcher som lever kasernliv och skyddar Sanzas både mot Brikho, Addiaska och Triska. Legionen har mänskliga underbefäl och halvlängdsmän som befäl. Legionens hemliga styrka är dess extremt goda moral. Halvlängdsmän har ju den ofta bortglömda rasegenskapen att de kan bedöma andras karaktär och lynne. De har sållat hårt bland orcherna.
Stackars små halvlingar i Addiaska. Inga invändingar.
Mercana har en ganska stor mängd svartisar, tänker jag mig. De är bra livvakter, portvakter, utkastare, hamnsjåare, gladiatorer, dikesgrävare och tunnelgrävare. De kan jobba som springpojkar, småtjuvar (tyvärr ett ganska vanligt jobb i Mercana), legoknektar, sopåtervinnare, indrivare av skulder och annat kriminellt. Många är arbetslösa och lever på sopor och sina rasfränder - men det har inte Mercana något emot. Stadsmästarna är av den fasta åsikten att en större stad är en starkare stad. Vanligt folk gillar inte att ha orcher som grannar, men vad bryr sig herr Nusemang om vanligt folk? Orcherna gillar att bo i en stad med gott om jobb, bra käk och regelbunden underhållning. Grottor i all ära, men grillad gris, guld på fredag och slakt på arenan smäller högre.
Och Mercana har också som den första staden i världen gjort skäl för namnet "staden som aldrig sover" och gett helt nya betydelser till orden "nattarbete" och "svartjobb".