En annan "grej" som man kan brodera ut är deras "talets gåva", vilken kanske gör Magilre till ett fredsland där deras försvar mest består av inhyrda legosoldater, och där de använder en vass tunga istället för ett vasst svärd...
Att Magilre per automatik skulle bli ett fredens land bara för att man har "talets gåva" stämmer inte riktigt överens med ÄS material. Magilre sänder ju t.ex. själva ut legosoldater i vartenda krigståg som seglar mot Trakorien. Detta som hämnd för att klavykerna tog Bzegusta ifrån dem. Det intressanta är ju att magillerna idag tycks ha glömt att det var just klavykerna som invaderade, och dömer i princip ut varenda trakorier som syndabock för det som hände (detta enligt ett löfte från Magilres första kung vid kröningen av Capaz I. Han hette förresten Capaz Ry'caril och var således släkting till den jagade hertig Ogilanz).
Vidare kan jag i de historietexter jag funnit se att Magilre rustat för invasion mot Mereld, men att situationen undgick blodspillan. Det verkar ju märkligt om man rustar för krig, och sedan inte har vapenmakt för det. Har man dessutom stridsmän att sända iväg på varje krigståg mot Trakorien (oavsett vilken nation det är som försöker sig på en invasion) låter det än mer fel, att landet skulle vara fredligt.
Jag tycker dessutom, som det ser ut inrikes, att allt inte borde vara harmoniskt om det finns 98 olika baronier varav endast 35 faller under kungens makt. Där borde finns mer splittring, och enligt min åsikt då, just därför att magillerna kan lirka med tungan. Ett talets gåva behöver inte vara ett fredens verktyg...
Angående just denna gåva står det vidare i Magilre-boken att magillerna använder sig av olika lånord från traktens urbefolkning som ska vara magiska. Detta är det ingen som vet (inte ens magillerna själva), men så är det. Det är alltså mer en dialekt, hur ett ord uttalas, mer än själva ordet i sig, som gör talets gåva så speciall hos magillerna. Sedan har ju ÄS gjort det lätt för sig när man inleder det historiska stycket med: "Magilres urbefolkning, vilken den nu var, finns det inte längre ett spår av". Man har alltså hittat på att magillerna talar med en uråldrig dialekt, som dessutom är av sann magi, men yppar ingenting om hur det blev så...
"That is not dead which can eternal lie and with strange aeons even death may die".
Mångstämmiga inlagor hava äskat ofog och lögn i en av vår Civilisations ypperligaste dygder: Magilri Friderlighet. Som underlaga för slika slemma vangrepp på det friderliga och resonerliga sinnelag som danar Magilrikern till en förnuftlighetens, sannerlighetens och fridhetens sanne förkämpe ibland Erebi Barbari och mörkerbusar raddas en uppsättning sånämnda "Aggressioner".
Vad slika talare och skribare missgriper är vår Ädla Kulturs naturbevågna rätt att förskydda sig självt och sina älskerliga marker. När brandulvar stryker runt gärdesknuten är det Envars Rätt att gripa till värn och vapen, och ställa sig mellan fara och hushållets anhörliga och lösöre. På sammalunda sätt pliktas vi, Magilri Folk, med vapen i hand förvärna vårt Territorium. Detta ske icke enbart när grova anfallsknektar strömmar över gräns och mark, utan även när förräderliga farlänningar och sabotörsligor lägger list och försåt i främmand hamn mot magilri liv och leverne. Sådane föregripande självvärnsfejder är rättsligen och moralsligen ej att förskilja från sedervanligt invasionsförsvar.
Gisep DaRota, baronett, fosterlänning och historiker
Magilres historia
(försökt vara så kronologisk det går, men tyvärr förekommer väldigt få exakta årtal).
- Magilres urbefolkning är okänd. Det finns idag inga spår av denna urkultur annat än i språket, där vissa betoningar är magiska, vilket visar sig i form av magillernas dialekt. De är själva ovetandes om att tonläget de använder sig av har magisk kraft. Reflektion: De ursprungliga magillerna (idag utdöda, bortglömda, hemlighetsfullt gömda i väntan på att träda fram?) borde rimligtvis vetat om att de använde sig av magi. De kanske var ett begåvat shaman- eller druidfolk som bodde här?
- Dylerna, ett lokalt barbarfolk grundar staden Jicon vid västkusten (Notis: nuvarande Moril Dilaz).
- Koloniserades av Jorpagna under Urtiden, då joriska storgodsägare förde med sig civilisationen. Godsherrarna gjorde Magilre till en kornbod för resten av världen fram till Jorpagnas fall. Även Bzegusta inräknas i Jorpagnas koloniserande vid den här tiden. Jorerna driver tillbaka dylerna upp bland Klomellerbergen. Man finner dylernas stad Jicon, som nu står övergiven, befolkar den och döper staden till Moril Dilaz. Reflektion: Resten av världen blir kanske främst det egna imperiet, som var vidsträckt och stort. Redan här drev man upp spannmål samt sysslade med fiske och musselodling. Var resten av Ereb vid den här tidpunkten så vildvuxet att endast det flacka Magilre dög som odlingsmark? Vidare borde Magilre här tagit stora influenser från det joriska samhället, eftersom de mer eller midre styrde trakten. De namngav bl.a. Magilres nu största stad.
- Landet undgår Köttbitarnas invasion, men är dåligt rustat (verktyg, vapen, ingenjörskap) i avsaknad av metallfyndigheter. Man har dock gott om föda. Bristen på metall gör att man under en tid använder sig av stenverktyg. Reflektion: Invasionen verkar inte se Magilre som något hot, och samtidigt som det joriska imperiet faller i bitar, bildas grunden till det Magilre vi ser idag. Magillerna lär ju inte vara särskilt teknologiska vid den här tidpunkten, då man styrts av jorer, och mest odlad spannmål och plockat musslor.
- Handeln upprättas och man utvecklas på nytt. Reflektion: Då man fiskat i havet, bör man vara någorlunda skickliga sjöfarare, och kanske finner någon vägen till Trakorien. Annars är ju det naturliga att man upptäcker grannländernas brist på föda, efter konfluxens framfart, och börjar sälja/byta mot metaller och hantverk.
- Den Lysande Vägen sköljer in över landet och kastar ut Magilres Kabrinzi-dyrkare, som varit verksamma. Invånarna blir trogna den nya religionen, men är i grunden ganska likgiltiga, och inga religiösa konflikter sker i Magilre fr o m denna konvertering. Reflektion: Här ser jag egentligen bara ett hederligt gammalt korståg som alternativ, troligtvis från Kardien eller Zorakin. Kanske behövde det inte vara så blodigt, för folket tycks inte bry sig så mycket om religion. Den Lysande Vägen består ju i området ända fram till modern tid, 610 eO. Mer om Kabrinzi inom en snar framtid...
- Sjöfarare från Jorduashur gör strandhugg och plundringar utmed hela Erebs västra kust. De drabbade nationerna, däribland Magilre, börjar bygga upp egna organsierade flottor. Notis: Raiderna i Magilre fortgår ända fram till modern tid, 610 eO, men endast om jordukaerlerna kommer i stort antal och den magilliska galärflottan är frånvarande. Delar av norra Magilres fiskebefolkning härstammar dessutom från utvandrande jordukaerler. Reflektion: Kan förmodligen förekomma vissa influenser från jordukaerlsk kultur i vissa delar av Magilre, men inget avgörande, och definitivt enbart i vissa ensliga, nordliga byområden.
- År 100-150 eO, klavykiska styrkor erövrar Bzegusta (av magillerna kallad "ön"). Detta pga en dispyt mellan en hertig från Fontra Cilor (Trakorien), Ogilanz Ry'caril, och en klavykisk kung (?) under ett tornerspel. Hertigen hånar klavykern så till den grad att han förföljer honom. Hertigen förlöjligar kungen, och injuder honom till det ry'carilliska godset för en kämpalek med kungen som deltagare. Kungen, som är ung och hetlevrad, vet att han inte kan besegra den erkänt skicklige hertigen i ren strid, så han landsförvisar hela ätten Ry'caril. Ogilanz flyr till Bzegusta med klavykernas ledare efter sig, och detta leder till en regelmässig invasion av ön som tillhör Magilre. Invasionen blir mycket blodig då magillerna på ön slåss, med förvånansvärd envishet, för varje kvadratmeter, i skog och bland klippskrevor, för att försvara sig. Deras underlägsna vapenteknologi gör dock att erövringen blir oundviklig. Reflektion: Äntligen ett hum om vilket sekel man befinner sig i. Torneringen sker i alltså i Trakorien, och hertig Ogilanz är ditbjuden som känd stridsman, boende i Moskorien. Bzegusta faller alltså hur händerna på Magilre pga en hertig som inte ens bor i landet. Eller är han utvandrad? Kan ätten Ry'caril vara av magillersk börd, men har valt att flytta till Fontra Cilor i Moskorien, Trakorien? Det låter inte som någon ovettig plan, om man vet att Magilre vid den här tiden enbart bestod av hertigdömen. Den talföre Ogilanz kan ju ha smädat flera, även i hemlandet, som gjorde att han flyttade till annat land med hela sin ätt.
- Något år senare kallades det att Bzegusta befriats från Magilres tyranni. Reflektion: Magilre som nation existerade knappt, utan landet bestod av ett antal samverkande hertigdömen, så "tyranniväldet" kan inte varit centralstyrt. Förmodligen hade vissa bönder det svårare än andra, beroende på vilken hertig som styrde trakten man levde i. Bzegusta sägs ha styrts hårdare, och befolkningen där varit mer upprorisk, (står i Magilre-boken) än på fastlandet, så bönderna där hade det svårare. Å andra sidan står det också i boken att klavykerna knappast förändrade bondebefolkningens liv till det bättre, så en "befrielse" är nog klavykernas egen beskrivning av incidenten. Det skulle ju förmodligen sticka många i ögonen om man tillkännagav att man erövrat ett vänligt inställt land pga av en hertigs smädelse.
- År 151 eO, Capaz Ry'caril kröns till Capaz I, Magilres första kung. Ätten Ry'caril utmärkte sig med stor djärvhet och uppoffrande ädelmod under kriget mot klavykerna på Bzegusta, så ättens huvudman, Capaz, erbjuds kungatiteln. Han svär vid kröningen att han och hans ättlingars främsta mål ska vara att en gång återta Bzegusta. Sedan den dagen är det ätten Ry'caril som skapar kungalinjen i Magilre. Reflektion: Samma ätt som drog in Magilre i tvisten med Trakorien, sitter på kungatronen.
- Ytterligare något år efter invasionen anlägger klavykerna en väldig flottbas på Bzegusta. Klavykerna grundar samtidigt staden Torilia i Kardien.
- Magillerna sänder hot om en invasion av Mereld, men det hela slutar med en skicklig diplomatisk seger för merelderna innan ens blodspillan blir aktuellt. Reflektion: Det krävs väldigt mycket om man ska överleva ett, så att säga, "jidder" (Notis: livig konversation för er som inte är stockholmare) med magillerna med tanke på de magiska influenserna i deras tal. Nu är ju Mereld fyllt av animister och elementarister, så det kan ju vara möjligt att dessa kan "höra" talets magi, och därmed undvika övertalningsrisken.
- Magilre får en ganska krigisk inställning, då man upplever flera blodiga bataljer med Klomellien. Reflektion: Antagligen pga av dem enda bergen i Magilre (mer branta kullar på den magillerska sidan om Klomellerbergen) i strävan att vinna metallfyndigheter. Det kan också bero på att det fortfarande lever dyler i Klomellerbergen.
- Magilre sänder legostyrkor i olika omgångar mot de trakoriska öarna i händelse av andra länders krigståg, framför allt Ransard. Reflektion: Detta sker kontinuerligt! Tanken som går i mitt huvud just nu är att dessa legosoldater utgår på kungens order. Hertigar och baroner i landet har börjat tröttna på kungens gamla löfte, eftersom handel och diplomati med Trakorien är mycket inkomstbringande. Hertigdömena, med Moril Dilaz i spetsen, idkar livlig handel och diplomati bakom kungens rygg (eller med kungens vetskap vilket gör honom rasande).
- 610 eO, Capaz's ättlingar har styrt Magilre i obruten linje genom ätten Ry'caril.
Och här slutar de historiska sammanfattningar av landet jag hittills funnit spår av...
"That is not dead which can eternal lie and with strange aeons even death may die".
Det är från Magilre som jorerna under imperiets sista självande decennier börjar kolonisera Trakorien. 621-620 f.O
Drylo och Kolonisering av Klomellien. Motståndet kuvas. Klomellien utforskas och joriska kolonister vågar sig genom de svartfolksrika bergen kring Klomellien i Drylo och grundar några små kolonier där. De mindre bosättningar av jorer som fanns kring staden Yolev är sedan länge assimilerade med barbarerna i området, men en del hundraårig arkitektur stod kvar i staden. 619-610 f.O
Kolonisering av Västerhavet. Med undantag av Krunska kolonier innan Imperiet, var upprättandet av kolonierna detta år de första på öarna i Västerhavet. Koloniseringen av Lasemos och Laabne på västra Palamux var väl planerade, med tusentals kolonister och en hel legion för land och till sjöss. Meningen var att kolonisationen skulle övergå i erövring, men då konfluxen drabbar Imperiet stod jorerna övergivna i det framtida Trakorien. De första jorpagniska kolonisatörerna slog sig ner på Fokalerslätten på Palamux i Trakorien.
Senast redigerad av Mikael den 2007-08-13 19:40, redigerad totalt 1 gånger.
Rörande Magilres urbefolkning så skulle vi kunna låta denna vara dylerna? Det står att detta folk var på väg att kolonisera området från nordöst ungefär samtidig som jorerna ankom från sydöst(?), men då det även sägs att dylerna redan hade en stad, Jicon, där Moril Dilaz nu ligger så kan vi ju anta att de var något tidligare. En liten redigering i officiellt material skulle enkelt kunna göra dylerna till Magilres urbefolkning.
Jag har tidligare (någonstans) lagt fram teorier på att dylerna i själva värket är ett mirelisk folk kallad dyreler i släkt med mireler i dagens Mirel (och av samma ursprung i det historiska Mirelien (se Mirel-tråden)). Magilres urbefolkning skulla enligt detta vara ett mirelisk folk med ett språk ur den mireliska språkfamiljen. Beskrivningen av dy(re)lerna i Magilre-modulen, en rätt så barbarisk sådan, kan således inspirera till Mirels befolkning och också skapa en slags större sammanholdning (som vi väl vill åstadkomma?) i denna del av Ereb?
birkebeineren skrev:Rörande Magilres urbefolkning så skulle vi kunna låta denna vara dylerna? Det står att detta folk var på väg att kolonisera området från nordöst ungefär samtidig som jorerna ankom från sydöst(?), men då det även sägs att dylerna redan hade en stad, Jicon, där Moril Dilaz nu ligger så kan vi ju anta att de var något tidligare. En liten redigering i officiellt material skulle enkelt kunna göra dylerna till Magilres urbefolkning.
Jag har tidligare (någonstans) lagt fram teorier på att dylerna i själva värket är ett mirelisk folk kallad dyreler i släkt med mireler i dagens Mirel (och av samma ursprung i det historiska Mirelien (se Mirel-tråden)). Magilres urbefolkning skulla enligt detta vara ett mirelisk folk med ett språk ur den mireliska språkfamiljen. Beskrivningen av dy(re)lerna i Magilre-modulen, en rätt så barbarisk sådan, kan således inspirera till Mirels befolkning och också skapa en slags större sammanholdning (som vi väl vill åstadkomma?) i denna del av Ereb?
Gillar hellre tanken på att det är mycket osäkert/okänt vilka ursprungsbefolkningen var innan dylerna. Lämnar upp till SL att spinna vidare på. Endast arvet av deras magiska ord lever kvar...hmm...några som undkom gudarnas vrede eller?
Dylerna som en senare ursprungsbefolkning för området låter bra!
birkebeineren skrev:Rörande Magilres urbefolkning så skulle vi kunna låta denna vara dylerna? Det står att detta folk var på väg att kolonisera området från nordöst ungefär samtidig som jorerna ankom från sydöst(?), men då det även sägs att dylerna redan hade en stad, Jicon, där Moril Dilaz nu ligger så kan vi ju anta att de var något tidligare. En liten redigering i officiellt material skulle enkelt kunna göra dylerna till Magilres urbefolkning.
Jag har tidligare (någonstans) lagt fram teorier på att dylerna i själva värket är ett mirelisk folk kallad dyreler i släkt med mireler i dagens Mirel (och av samma ursprung i det historiska Mirelien (se Mirel-tråden)). Magilres urbefolkning skulla enligt detta vara ett mirelisk folk med ett språk ur den mireliska språkfamiljen. Beskrivningen av dy(re)lerna i Magilre-modulen, en rätt så barbarisk sådan, kan således inspirera till Mirels befolkning och också skapa en slags större sammanholdning (som vi väl vill åstadkomma?) i denna del av Ereb?
Brior skrev:
Jag har just läst ut en bok om "Imperial Spain" som hade en hel del givande uppslag:
1. Spanien var egentligen aldrig enhetligt under 14-17-talen utan dominerades av Kastilien medan Katalonien, Aragon, Navarra, Andalusien och Portugal ständigt försökte behålla ett oberoende (Nederländerna var rebelliska i en klass för sig). Det påminner inte så lite om Paratornas förhållande till resten av Trakorien.
Emellertid var Kastilierna inga omoraliska Paratornier till sinnes utan aristokratiska, militäriska och religiöst dogmatiska och på det hela taget fast i drömmar om sin tidigare storhet vilket gjorde att de till stora delar missade upplysningstiden och övriga Europas nytänkande. Magillerna skulle kunna ha en sådan ständigt högdragen och förorättad självbild som får dem att alltid söka upprättelse. Deras tillvaro kan handla mycket om heder och dess former till skillnad från Ransard som också är hedersdrivna men mer flexibla och praktiska. En förorättad magillersk aristokrat utmanar sin grannfurste på sirlig duell. Ransardern samlar sina män och bränner hans gård. Nu går dessa länder ihop mot Trakorierna som saknar heder men är lika praktiska som Ransarderna. Vad månne hända ...
Det här tycker jag är klockrent. Jag ser ingen anledning att kommentera det närmre utom med en kort fråga. Hur ser religiositeten ut i Magilre enligt de officiella luntorna? Vilka gudar dyrkas? Är de klavykiska ättlingar tänker jag å det bestämdaste hävda att det finns plats för Marduk, Tiamat och de andra gudomliga föreställningarna vi finner i dagens Trakorien. Med undantag för Kastyke naturligtvis. Den klavykiska panteonen är allt för spännande för att isolera till Trakorien. (faktum är att jag gärna återfinner den i Staden O, Mereld, Bzugusta och Klomellien med, och kanske även på andra håll)
Har för mig att Ljusa Handen är stark i Magilre, men om det innebär att de är starkt troende LV eller svagt minns jag inte. Någon som sitter med källan?
Psipo skrev:Hur ser religiositeten ut i Magilre enligt de officiella luntorna? Vilka gudar dyrkas? Är de klavykiska ättlingar tänker jag å det bestämdaste hävda att det finns plats för Marduk, Tiamat och de andra gudomliga föreställningarna vi finner i dagens Trakorien. Med undantag för Kastyke naturligtvis. Den klavykiska panteonen är allt för spännande för att isolera till Trakorien. (faktum är att jag gärna återfinner den i Staden O, Mereld, Bzugusta och Klomellien med, och kanske även på andra håll)
Bara en reflektion: Jag tycker att polyteism tillfört mig många möjligheter till variation när jag skrivit om Trakorien och rekommenderar att man inte inför monoteistiska och repressiva religioner annat än på några få geografiskt begränsade ställen. Till och med det heliga Kishatet accepterar de andra gudarna men anser att Shamash är den högste bland dem. (Kastyke anser de dock vara ett kommersiellt och osmakligt påfund). Polyteismen gör det dessutom lättare att skilja Ereb från det historiska Europa som ju till stor del präglats av katolsk Kristendom och dess strider mot Islam och reformister.
Psipo skrev:Hur ser religiositeten ut i Magilre enligt de officiella luntorna? Vilka gudar dyrkas? Är de klavykiska ättlingar tänker jag å det bestämdaste hävda att det finns plats för Marduk, Tiamat och de andra gudomliga föreställningarna vi finner i dagens Trakorien. Med undantag för Kastyke naturligtvis. Den klavykiska panteonen är allt för spännande för att isolera till Trakorien. (faktum är att jag gärna återfinner den i Staden O, Mereld, Bzugusta och Klomellien med, och kanske även på andra håll)
Bara en reflektion: Jag tycker att polyteism tillfört mig många möjligheter till variation när jag skrivit om Trakorien och rekommenderar att man inte inför monoteistiska och repressiva religioner annat än på några få geografiskt begränsade ställen. Till och med det heliga Kishatet accepterar de andra gudarna men anser att Shamash är den högste bland dem. (Kastyke anser de dock vara ett kommersiellt och osmakligt påfund). Polyteismen gör det dessutom lättare att skilja Ereb från det historiska Europa som ju till stor del präglats av katolsk Kristendom och dess strider mot Islam och reformister.
Håller med, jag förespråkar att Lv inte är större än det angetts i källorna, och vi försöker ju hålla oss till källorna. (Det där lät nästan taliban-troget "Källorna" )
Rörande Magilres urbefolkning så skulle vi kunna låta denna vara dylerna? Det står att detta folk var på väg att kolonisera området från nordöst ungefär samtidig som jorerna ankom från sydöst(?), men då det även sägs att dylerna redan hade en stad, Jicon, där Moril Dilaz nu ligger så kan vi ju anta att de var något tidligare. En liten redigering i officiellt material skulle enkelt kunna göra dylerna till Magilres urbefolkning.
Jag har svårt att se dylerna som urinvånarna i Magilre. Dels för att dem inte är det enligt officiella källor (kom vandrandes ner från Klomellerbergen, och finns alltså även i Klomellien), dels för att jag inte ser dem som användare av någon magiskt "tal". Hela beskrivningen av Magilre börjar ju med att kungöra att magillernas beryktade tal är beströdd med sann magi. Jag ser hellre ett mer enigmatiskt ursprung, någon gåta som det ännu tvistas om, kanske rentav ett urfolk som tog till flykt pga någon annalkande fara. Det går att väva in ganska många händelser i det här, men helt klart var urbefolkningen magiskt kunniga, eftersom deras ord lever kvar som en dialekt hos magillerna än idag.
Brior skrev:
Jag har just läst ut en bok om "Imperial Spain" som hade en hel del givande uppslag:
1. Spanien var egentligen aldrig enhetligt under 14-17-talen utan dominerades av Kastilien medan Katalonien, Aragon, Navarra, Andalusien och Portugal ständigt försökte behålla ett oberoende (Nederländerna var rebelliska i en klass för sig). Det påminner inte så lite om Paratornas förhållande till resten av Trakorien.
Emellertid var Kastilierna inga omoraliska Paratornier till sinnes utan aristokratiska, militäriska och religiöst dogmatiska och på det hela taget fast i drömmar om sin tidigare storhet vilket gjorde att de till stora delar missade upplysningstiden och övriga Europas nytänkande. Magillerna skulle kunna ha en sådan ständigt högdragen och förorättad självbild som får dem att alltid söka upprättelse. Deras tillvaro kan handla mycket om heder och dess former till skillnad från Ransard som också är hedersdrivna men mer flexibla och praktiska. En förorättad magillersk aristokrat utmanar sin grannfurste på sirlig duell. Ransardern samlar sina män och bränner hans gård. Nu går dessa länder ihop mot Trakorierna som saknar heder men är lika praktiska som Ransarderna. Vad månne hända ...
Det är exakt så här mina tankar gått om Magilre. Det är ett folk som är stolt och högmodigt. Man utmanar gärna varandra på diverse dueller (behöver inte ens vara strider) för att bevisa sin egens ätt överlägsenhet. Man föraktar barbarism, men vet samtidigt att den kan tjäna ett syfte. Mängder med små baronier myllrar över landet, så ätterna är många, och tvisterna likaså. Det bryter dock aldrig ut i ett regelrätt inbördeskrig, eftersom kungens domäner har majoritet. Däremot kan det förekomma allehanda baktalerier och manipulationsförsök för att vinna över olika ätter till sin egen linje.
Psipo skrev:
Är de klavykiska ättlingar tänker jag å det bestämdaste hävda att det finns plats för Marduk, Tiamat och de andra gudomliga föreställningarna vi finner i dagens Trakorien.
Det är bara kungalinjen som härstammar från Ry'caril-ätten som bodde i Fontra Cilor. Därmed inte sagt att dess ry'cariler är infödda palamoxier. De kan lika gärna flyttat till Trakorien efter att ha oförrättat någon magillersk hertig.
Angående magillernas religiösa tro:
Excellentium skrev i den historiska sammanfattning en bit upp:
Den Lysande Vägen sköljer in över landet och kastar ut Magilres Kabrinzi-dyrkare, som varit verksamma. Invånarna blir trogna den nya religionen, men är i grunden ganska likgiltiga, och inga religiösa konflikter sker i Magilre fr o m denna konvertering.
Magillerna är tyvärr inte särledes intresserade av religion, enligt officiell text. När Den Lysande Vägen ersatte den gamal Kabrinzi-sekten, var det inga större protester, och dessutom konverterade man snabbt till den här nya tron. Det är alltså LV som varit gällande i Magilre under en ganska lång tid, och magillerna själva är totalt likgiltiga inför detta. De går på sina mässor, men det är också allt. Religion är helt enkelt inte viktigt i landet. Det finns dock underjordiska grupper som vill återinföra den forna kabrinzi-sektens makt, men det är ytterst få som engagerar sig (reflektion: om det inte finns utländskt intresse?)
"That is not dead which can eternal lie and with strange aeons even death may die".
Excellentium skrev:
Magillerna är tyvärr inte särledes intresserade av religion, enligt officiell text. När Den Lysande Vägen ersatte den gamal Kabrinzi-sekten, var det inga större protester, och dessutom konverterade man snabbt till den här nya tron. Det är alltså LV som varit gällande i Magilre under en ganska lång tid, och magillerna själva är totalt likgiltiga inför detta. De går på sina mässor, men det är också allt. Religion är helt enkelt inte viktigt i landet. Det finns dock underjordiska grupper som vill återinföra den forna kabrinzi-sektens makt, men det är ytterst få som engagerar sig (reflektion: om det inte finns utländskt intresse?)
Ja, det går ju naturligtvis att ändra på. Magilre är knappast en helig ko i sitt orginalutförande. Dessutom håller jag med Brior om att polyteism är att föredra framför den trista och katolika Lysande Vägen.
Men vad är det här om kabrinzisekten? Vad, vem, hur, när, varför?
Det ser ut att finnas utrymme för flera religioner och sekter under ytan, även om det kanske saknas religiös feber och engagemang. Magilre är kanske ett område LV oroas särskillt över vilket innebär att Ljusa Handen har mkt att göra, men mkt lite att gå på. Magillerna lyckas prata sig ur tortyren och runt inkvisitionen...
Mikael skrev:Det ser ut att finnas utrymme för flera religioner och sekter under ytan, även om det kanske saknas religiös feber och engagemang. Magilre är kanske ett område LV oroas särskillt över vilket innebär att Ljusa Handen har mkt att göra, men mkt lite att gå på. Magillerna lyckas prata sig ur tortyren och runt inkvisitionen...
Jag såg Charlotte Grey igår, en spionaktig film i 2:a världskrigets Frankrike. Den var väl ok, men jag gillade speciellt en scen där en representant för Vishyregeringen sitter bredvid en presumtiv jude och förklarar hur viktigt det är att samarbeta med ockupationsmakten. Överfört till Magilre skulle det innebära att eftersom kungamakten så förtvivlat gärna vill göra allt som går emot det trakoriska har de bjudit in LV som gör rent hus med kättarna. Inte på nazimanér naturligtvis men genom indoktrinering och sånt. Kungamakten tycker att det är viktigt att tillhöra ett stort och fint trosamfund som motsätter sig klavykernas urgudar men folket köper inte riktigt argumenten.
)
När Den Lysande Vägen ersatte den gamal Kabrinzi-sekten, var det inga större protester, och dessutom konverterade man snabbt till den här nya tron. Det är alltså LV som varit gällande i Magilre under en ganska lång tid, och magillerna själva är totalt likgiltiga inför detta. De går på sina mässor, men det är också allt. Religion är helt enkelt inte viktigt i landet. Det finns dock underjordiska grupper som vill återinföra den forna kabrinzi-sektens makt, men det är ytterst få som engagerar sig (reflektion: om det inte finns utländskt intresse?)