Magilre

[Mikael]

"Efter avslutad tjänstgöring i imperiet arméer rörde de sig norrut, mot kard (över kard?) för att söka sig ett nytt hem." Kanske. Svårt att fara hem när man inget har...

"Efter avslutad tjänstgöring i Imperiet arméer vandrade de norrut för att söka sig ett nytt hem. Efter i Ransard legendariska äventyr och hjältemod nådde de tillslut Kard där fann sig ett hem." - föreslår jag

I övrigt ser Fafnirs lösningar bra ut...tycker jag.

[Mikael]

Både Klavyker och Magiller hade senast år 100 eO hertigar (och ev baroner) enligt källorna (Trakorien och Magilre).
(Det kan visserligen vara dåliga översättningar av lokala ord för att Kopparhavets folk skall förstå)

Om det nu inte är översättningar kan titlarna kanske ha samma (eller snarlikt) språkliga ursprung som på Aidne:

Ogd
Ogd - ogde (uttalas "okte" på losdriviska), avlett ur det gamla joriska ordet för okton (av okto - åtta) ~ åttondelsansvarige - en civil titulering gett till den som administrerade upptaget av skatt i en åttondels provins. Samma titel har i många joriska språk gett upphov till ordet fogde, som oftast använt om någon slags kunglig administratör. Ogden var en storman, inte olik de baroner vi hittar i dagens Aidne. Ursprungligen var han, eller hon, en vald ledare av folket, men oftast så behölls titeln och myndigheten inom samma stormannaätt.

Hertogd
Här-ogd ~ här-t-ogd ~ hertogd - militär ledare vald av ogdarna till att leda deras väpnade styrkor i fält. Kardien var indelat i hertogderier som bestod av de sjir som ställde upp under samma fana. Hertogden gavs befäl över ogdarnas soldater och ledde personligen de beridna krigarna, riddarna, i fält. Detta gjorde hertogderna mäktiga, men endast i krigstider - annars hade de endast begränsad myndighet utöver den som vanlig ogde. Åtgången på hertogdar var också stor eftersom de alltid kämpade i främsta ledet. Beteckningen "hertig" som spridit sig från Zorakin med den Valienska feodala modellen till många länder, härstammar troligen från en förvanskning av "hertogd".

Eller finns där andra ord? Vilka andra "feodal-titlar" finns hos Magillerna?

Vad säger ni!?

[Jan Erik Söderman]

Enligt boken så finns i princip bara tre titlar att välja på i Magilre. Dessa är Kung, Hertig och Baron. Då det också står att magilre har 10% adel (Extremt dum siffra) så får man väl anta att det även finns Riddare under detta. Jag har under mitt författande till Moril Dilaz inte lagt till några andra titlar. Tror att Magillerna i allmänhet definierar olika adelsätter efter hur gamla de är och vad de åstadkommit snarare än olika de facto titlar. Kan eventuellt känna att många av de mer prominenta ätterna innehar olika former av hederstitlar och att individer i princip alltid innehar olika former av andra yrkesmässiga titlar såsom fogde, domare etc.

[Mikael]

Noterade att det idag finns 7 hertigdömen vilka med Bzegusta skulle ge 8 så jag föreslår att ogd och hertogd har samma ursprung i Magilre som i Aidne.

[birkebeineren]

Tror att Magillerna i allmänhet definierar olika adelsätter efter hur gamla de är och vad de åstadkommit snarare än olika de facto titlar. Kan eventuellt känna att många av de mer prominenta ätterna innehar olika former av hederstitlar och att individer i princip alltid innehar olika former av andra yrkesmässiga titlar såsom fogde, domare etc.

Båda dessa förslag fungerar för mig. Hoppas dock att adelssystemet i Magilre skall locka till sig i frågan insatta herrar som exempelvis pegasus och Fraxinus!

Både Klavyker och Magiller hade senast år 100 eO hertigar (och ev baroner) enligt källorna (Trakorien och Magilre).
(Det kan visserligen vara dåliga översättningar av lokala ord för att Kopparhavets folk skall förstå)

Om det nu inte är översättningar kan titlarna kanske ha samma (eller snarlikt) språkliga ursprung som på Aidne:

Noterade att det idag finns 7 hertigdömen vilka med Bzegusta skulle ge 8 så jag föreslår att ogd och hertogd har samma ursprung i Magilre som i Aidne.

Låter bra, ogd och hertogd samma ursprung som i Aidne. I norra Kardien behölls dessa tiltlar helt fram till 424 eO då echterna bytte ut dem (ogd finns fortfarande) men de kan ha förändrats och moderniserats tidigare i Magilre om vi så vill. Att Ogilanz Ry'Caril från Klavykiske riket på Trakoriska öarna getts titeln "hertig" kan vara en mistolkning gjort vid en översättning.
Mycket möjligt fanns kontakter under sen Mörkertid och i början av Nya tiden mellan Aidne och Magilre (avståndet inte långt) så att de liknade systemen har utvecklats delvis gemensamt.

Endast sju hertigdömen i Magilre då Bzegusta är ockuperat av Trakoriska riket men kanske finns en icke-officiell åttonde hertig i exil? Denne kanske av urgammal ätt eller möjligens endast en titel som ges av kungen till någon som hoppas kunna återta denna del av Allt Magilre? Det finns förövrigt ett baroni i västra Magilre kallat Bzegusta-i-öst som kanske kan kopplas?

[Snibben]

Noterade att det idag finns 7 hertigdömen vilka med Bzegusta skulle ge 8 så jag föreslår att ogd och hertogd har samma ursprung i Magilre som i Aidne.

Eller så heter det Duc i Magilre, ett låneord från ankornas språk som betyder ungefär härförare, ursprunligen Duck.

[leinder]

Noterade att det idag finns 7 hertigdömen vilka med Bzegusta skulle ge 8 så jag föreslår att ogd och hertogd har samma ursprung i Magilre som i Aidne.

Eller så heter det Duc i Magilre, ett låneord från ankornas språk som betyder ungefär härförare, ursprunligen Duck.

hehehehe
Guld

[Mikael]

kul men jag får nog skicka vidare den idén till Klomellien då hertig och baron finns enligt källorna.

[Snibben]

kul men jag får nog skicka vidare den idén till Klomellien då hertig och baron finns enligt källorna.

På svenska heter det hertig och baron men vad heter det på magilliska?

[Jan Erik Söderman]

I så fall föredrar jag Dukse och Barista.. ( ) eh Banereu menar jag.

[Mikael]

kul men jag får nog skicka vidare den idén till Klomellien då hertig och baron finns enligt källorna.

På svenska heter det hertig och baron men vad heter det på magilliska?

Jag tror hertig och baron är modern joriska (dvs svenska) oavsett om det är Magilre eller Aidne eller Trakorien...men det Måste inte vara så om någon har förslag som är besläktade med okt-ogd-hertogd-hertig...

(tänk på att Aidne och Trakorien tillhör Västjorin, Magillre och Bzegusta kontinentaljorin)

[Mikael]

Jag slänger nu in en ramhistoria att bygga vidare på. Den innehåller info från källorna, främst EAK, Trakorien och naturligtvis Magilre. En del info har behövt justeras då källorna inte är samstämmiga (Magilre motsäger tom sig själv ibland), och har berikats med förslag från forumiterna. Avs perioden 500 fO-100 eO är detta Jorduashurs storhetstid och kommer att utvecklas mer idetalj framöver...inom en mycket snar framtid...till helgen hoppas jag.

Magilres historia

Forntiden
I Magilre antas ha bott flera folk. Vad de tycks ha haft gemensamt, men i olika grad, är ett språk med magiska egenskaper. Dessa ursprungsbefolkningar har under historien drivits ut, utplånats eller assimilerats och ytterst få minns några namn på dem. Myten om Rhys och de gudomliga magikerna vid Magilres nordkust är dock en sådan överlevande sägen.

1100-t fO
Det primitiva krigarfolket dylerna lämnar sina gamla länder nära Mirel i öster och vandrar in i Drylo. Man lägger under sig bergen, delar av östra Magilre och grundar staden Jicon där Moril Dilaz idag ligger.

930-talet fO
Kejsar Caion av Jorpagna beslutar att erövra det fruktbara plattland som sägs ligga längst ute mot havet i Drylo. Aidniska legioner under härföraren Arcbalo Sangrezzo skickas genom de låga Melashebergen för att kringgå och överraska det vilda dylerfolket man vet finns i bergen. Starka svartfolksstammar ute på Ishnaslätten gör dock ilmarschen till närmast ett gatlopp och när jorerna går upp i Klomellerbergen har dylerna hunnit varnas. Arcbalos hårt medtagna legioner utsätts för ett massivt angrepp och tvingas retirera. I sista stund anländer förstärkningar från sjösidan och jorerna kan segra. Dylerna flyr tillbaka upp i bergen.

935 fO
Provinsen Drylo Septentrionalis (oftast kallat Magillia) grundas. En provinshuvudstad etableras på sydkusten och får namnet Amazunga. Man har dock vissa problem att förmå jorer att flytta till området då dylernas rykte i Imperiet fortfarande skrämmer många.

Ca 900 f.o. Den Jorpagniske härföraren Drylor Surpetrus (Drylor efter den halvö han pacificerade) som ledde en här upp till Magilre där han fördrev dylerfolket definitivt. Drylor befäster den nya provinsen Drylo Septentrionalis i Imperium Jorpagnum. I spåren av Surpetrus krigståg följer jorisk överklass som av kejsaren getts stora gods och arealer att bruka i den nya provinsen och med dem följer en ordentlig arbetsstyrka. Maeril-Drilum (Moril Dilaz) blir snart största stad, men Amazunga (Munzga) på sydkusten förblir huvudort. Nybyggarna odlar upp det bördiga landskapet, men vissa skogsklädda områden i inlandet tycktes omöjliga att lägga för plogen. Det sades att de mytiska magialerna använde sina förmågor för att gömma sig och skydda inlandet. Magialerna skall enligt myten ha varit skogens högmän, men lärde män anser att de snarare var naturandar inom dylernas tro. Trots att hela inlandet inte blev jordbruksmark blev Magilre en av Imperiets verkliga kornbodar och fiskekorgar.

880-t fO
Organisationen av den nya provinsen kommer ordentligt på plats och den sedvanliga oktag-indelningen införs, dvs indelningen i åtta distrikt inom provinsen. Distrikten motsvarar i huvudsak samma områden som dagens sju hertigdömen samt Bzegusta.

850-t fO Den av dagens mandelmunkar så kallade ”sofiska rörelsen” fick ett starkt fäste i Magilre då ett flertal av deras lärda överhuvuden blev förvisade ifrån det centrala Jorpagna hit. Sofisk filosofi lär att kunskap och ordet är det enda sanna och att ur ordet kan man förnimma skapelsen. I Magilre fann de bitar av de forntida folkens språk vilket ytterligare förstärkte deras övertygelse.

700-500fO
Jorderna gör sina första besök längs Magilres kuster. En del plundring företas också, men inte mer än andra rövarband i området. Imperiets legionärer är ännu för svåra motståndare. Efter konfluxen märker dock snart jorderna hur länderna i söder har förlorat sitt organiserade motstånd och plundringarna lyckas allt oftare.

660 f.o. Barbarer (sannolikt jorder eller trinsmyrer) drabbar upprepat norra Magilre, men drivs tillbaka med hjälp av ett narguriskt folk som är på vandring ifrån Imperiets kärnområden där de stridit som legosoldater i jorisk sold. Av Maeril Drilums ståthållare skänktes krigarfolket skepp som tack och seglade norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse har glömts bort i Magilre, men är nedtecknad i det mycket långa ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendariska vandring. Detta är en del av anledningen till att ranernas vortiger kan utlysa frid över Magilres kuster än idag.

629 fO
Den lokale ståthållaren lät förvisa den sofiska rörelsens viktigaste ledare och bränna upp mycket av deras skrifter. En del material räddades dock undan och flyktingarna tog sin tillflykt till Västerhavets öar eller Aidne. I Magilre lever deras arv kvar i tron på ordets ojämförliga makt.

621-620 fO
Från Magillia i norr leder jorerna en erövring in över Ishnaslätten i dagens Klomellien. Målet är att krossa svartfolken och om möjligt även resterna av det vilda dylerfolket. Företaget är framgångsrikt och en kolonisering av Klomellien kan inledas. Staden Catonave vid Maureflodens mynning styckas av från Magillia och blir huvudstad i en ny provins kallad Mercana.

620-600 fO
En välplanerad expedition för kolonisering av ögruppen i nordvästra Västerhavet utgår ifrån Munzga med oklart mål, men hamnar på södra Palamux. Koloniseringen omfattade tusentals kolonister och en hel legion för land och till sjöss. Meningen var att kolonisationen skulle övergå i erövring, men då konfluxen drabbar Imperiet stod jorerna övergivna i det framtida Trakorien.

599 f.o.
Den Tredje konfluxen. Drylohalvön skonas till större delen ifrån köttbitarnas framfart. De flesta tror att detta beror på dess västliga läge, men andra säger det var magialernas förtrollade barriärer som skyddade landet. Trots detta skapar Imperiets fall ändå stor oro i Magillia.

598 fO
Ståthållare, den från Efaro härstammande joren Nartaloz Nibius Emanorg Nartaloz, flyr från Magillia och tar sin tillflykt i Mercana. Med utgångspunkt i staden Catonave försöker han tillsammans med övriga överlevande ur Drylos styrelseskikt få kontroll över regionen.

595 fO
Mercana återinlemmas med Magillia och ordningen återställs till stor del. De styrande återvänder till Amazunga som efter vart blir huvudstad i vad historikerna senare kommer kalla ”Det Kontinentaljoriska riket”. Rikets utveckling är redan från början på glid, men jämfört med övriga provinser i Imperiet klarar "kontinentaljorerna" av att uppehålla visst mått av jorisk civilisation.

590-550 f.o.
Flyktingar ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre.

500-400 fO
Magilre utsätts för återkommande och omfattande plundring av jordiska pirater som man inte lyckas slå tillbaks. Flottan är nästan obefintlig (den baserades på Aidneflottans styrka som gått förlorad) och landtrupperna som finns är alldeles för långsamma och dåligt rustade. Städer, byar och tempel utsätts för plundringen. Jorderna grundar kolonier i grannlandet Klomellien.

475 f.O. Efter en serie inre stridigheter i Kalklanden nådde nya flyktingströmmar Magilre och skapade stora problem i sin desperation. Många av flyktingarna deporterades vidare med straffångar till Saphyna där den Bzegustiska ogden grundat en straffkoloni. Då riket skakas av upprepade oroligheter internt lämnades straffkolonin att huvudsakligen sköta sig själva för att så småningom blir fria och oberoende. Det finns dock de patriotiska historiker i Magilre som ännu hävdar att även Saphyna borde falla in under mottot "AlltMagilre".

450 f.o. Det Kontinentaljoriska riket håller på att splittras och Magilre delas i ett lapptäcke av olika ”småstater” ledda av okte-ättlingar eller självutnämnda okter. Mäktgast är dock ”Maerillerna” (från Moril Dilaz) i norr och den ”Mazungiska armén” (från Munzga) i söder. I ett för tiden mycket otypiskt sjöslag försökte de mazungiska herrarna inta staden Maeril Diliz. De slogs dock tillbaka av maerilliernas flotta och för första och hittills enda gången under Magilres historia dominerades landet inte bara ekonomiskt utan även politiskt av dess norra landsända.

400-300 fO
Det Kontinentaljoriska riket faller samman helt och Magilre finner sig illa rustat och utan gruvor vilket under en period tom innebär att folket fick återgå till att använda stenverktyg.
Magilre och Klomellien koloniseras av jorderna, liksom hela Kards nordkust och östkust. Hela västerhavskusten ner till Kopparhavet utsätts för plundring av ”Havets Vargar”.

300 f.o. Den ökände ”mördaren får Barabea”, även känd som Almzu Kelring, lyckades genom att helt enkelt på ett ytterst våldsamt maner döda de andra deltagarna dominera det stora rådslaget som hölls mellan ett flertal av Magilres herrar. Vid rådslaget diskuterades ett närmare samarbete för att motstå jorderna, men slutade alltså i att Kelring utropade sig själv till härskare över det enade Magilre. Hans styre varade bara i tre år innan arga stormän ifrån hela riket i sin tur dödade honom mitt under en stor fest för att fira hans gudomlighet.

300-100 fO
Hela Magilre lyder under jordernas jarlar. När magillerna lyckas återupprätta sina handelsresor och kontakter med metallproducerande regioner återhämtar sig landet.

100 fO-100 eO
Jorderna får allt hårdare att plundra i söder och förlorar Magilre till magillerna. Jorduakaerlarnas plats i Västerhavet tas över av Ransarder och Klavyker.

34 eO Ett tjugotal magiker, författare och lärde samlar sig kring liknade åsikter och kallar sin sammansluttning Tankens Storhet (”kabrinzi” på kontinentaljori). De beslutar att söka det sanna och oantastliga och ger sig ut på resor i tid och rum.

80-talet eO
Efter ett halvsekels sökande utformar Kabrinzinerna en lära kring en guddom med makt över natur och liv som de hittar bortom Altor. Kabrinzkulten bildas formellt i Kaibab (nuvarande Kabiona) men sprider sig inte utanför staden då mission inte ses som något viktigt ändamål. Guden kallar de Kabrinz och läran skrivs ner i De eviga sångernas bok. Efter att den krunske alkemisten Zumlit Zaar tagit makten över kulten påbörjas aktiv mission av läran. Zaar anser att Kabrinz storhet skall spridas till folket och att kultens övriga medlemmar hade fel när de ville behålla guden för sig själva. Kaibab blir ett centrum för en ny religion och den börjar sprida sig över Magilre där tidigare ett otal olika religioner och trosinriktningar funnits.

Ca 100 eO
Den klavykiska "hertogden" Gilands da Karilla och hans släkt bosatte sig på ön Bzegusta efter att hela ätten blivit landsförvisade från Palamux av det Klavykiska rikets kejsar Hosin den förste. Hertogden tar det bzegustiska namnet Ogilanz Ry'caril och Ry'carilätten etablerar sig förvånansvärt snabbt bland öns gamla patricierfamiljer.

100-150 eO
Kejsar Hosin av Klavykiska riket, också känd som "Kung Hosin av Kymm" och den som fördrev ätten Ry'Caril till Bzegusta önskar grunda en flottbas på ön. Klavykerna ägnar ett halv sekel åt att erövra Magilres västligaste hertigdöme. Bzegustas baroner var hopplöst underbemannade, men bet sig envist fast i varenda dunge och klippskreva. Klavykernas erövring blev därför oerhört blodig.

104-152 eO
Den Kabrinziska ordensstatens tid i Magilre. Kabrinzi-orden kom att härska över en mycket stor del av Magilre.

104 eO
Kabrinzis överstepräst Zaar försvinner under en missionsresa och en grupp präster tar över styret av Kabrinzkulten. De beslutar att ytterligare sprida tron på Kabrinz och bildar en orden med detta som mål. Kabrinzi Orden växer sig snabbt stor men visar sig vara ett tveeggad svärd for religionens ledare. Orden lägger under sig stora delar av Magilre och formellt sett lyssnar snart hela folket till De eviga sångernas bok. Ordern predikar dock med våld och terror vilket ger Kabrinz ett mycket dårligt rykte.

140-t eO
Kabrinzs prästerskap har lyckats lägga band på sin orden och kunnat förbättra uppfattningen om den store guden Kabrinz. Fortfarande hålls dock folket hårt och prästerna vill inte släppa för mycket av den stora makt som vunnits.

151 eO
Bzegusta blev till sist en del av det Klavykiska riket. Då ätten Ry’caril sedan kriget startade hade utmärkt sig som Bzegustas främsta förkämpar erbjöds Capaz Ry'caril av Bzegusta kungatiteln över allt Magilre. När Capaz I svor sin kungaed var återtagandet av vad som ansågs vara en del av det nya kungariket en central punkt. Även i dagens magilliska samhälle talar man om "Allt Magilre" och hänvisar då till det förlorade Bzegusta, numera kontrollerad av klavykernas arvtagare Trakorien.
När det nya kungariket Magilre utropas förbjöds också tron på Kabrinz. De som hade erbjudit Ry’caril kronan var inte bara stora patrioter utan även motståndare till Kabrinzi-orden och hade stöd hos majoriteten av folket. Den nya kungen kunde med list gripa och avrätta kabrinzi-ordens ledarskikt samtidigt som Lysande Vägen infördes som statsreligion. Lysande vägen hade med sjöfarande köpmän via Bzegusta nått Magilre. Missionerande solmunkar hade trotsat Kabrinzi-orden och med många liv som insats spridit profeten Odos budskap.

152-153 eO
I samband med utrensningarna av Kabrinziorden erövrade den mäktige magikern Alkeric staden Moril Dilaz varifrån han och hans lärjungar med extremt blodtörstiga metoder spred skräck i inte bara resten av Magilre utan även bland de egna leden. I ett stort hjältedåd lyckades kung Capaz Ry’carils son Prins Ilper Ry’caril besegra den demoniske Alkeric med hjälp av Etins kraft och den Lysande Vägens prästerskap.

180-200 eO
Magilliska frivilliga får kunglig finansiering för att delta i försvaret av Saphyna mot klavykernas attacker. Ransarderna må ha varit öns herrar nu, men en del patriotiska magiller inkluderade även Saphyna i ”Allt Magilre” av historiska skäl.

278-290 eO
Magilre deltar aktivt med skepp och soldater i det milackisk-klavykiska kriget på milackernas sida. Man hamnar dock i tvist med sina allierade ransarderna och tvingas ge upp kriget.

(314 eO
Magilres kerigass kring 314 eO var Albe op Conra som hade vissa problem med att förstöra det mystiska Vindarnas Tempel pga småguden Pigi.)

370-385 eO
Magilre passar på att anfalla Det Heliga Kishatets skepp till och från Bzegusta när ransarderna åter anföll Saphyna. Bzegustas flotta är dock för stark och Magilre går med rejält decimerad flotta ur kriget. Som tur är för Magilre är dock Klavykiska riket så utmattat efter kriget att de slipper repressalier.

380 eO
Kishatets trupper förföljde ransardiska skepp till den magillisk-klomelliska gränsen och kommer då av en slump i kontakt med klomellerdvärgar. Kishatets soldater tar hela den dvärgiska gruvbyn Khûn-dohr som slavar till Kishatets Palamux.

400-610 eO
Magilres härskare fortsätter att intrigera mot Bzegustas ockupanter, vare sig de kallar sig klavyker, kishater eller trakorier. Man ger ekonomiskt stöd till Trakoriens fiender och delar med sig av hemligheter spioner lyckats få reda på. Man när ett hopp om att en dag kunna befria Bzegusta och kanske få del av de andra öarna i Västerhavet. Magilre är under 500-t minst lika aktivt i att motarbeta trakorierna som trakorierna då är att lägga under sig nya områden i Västerhavet.

492 eO
Den magilliske kerigassen i Munzga utser en kvinnlig riark som bontisâl i Moril Dilaz. När Exarken Gerigel II sände ett sändebud för att lyckönska den nya bontîsalen över hela Lysande Vägens största stad (för redan nu var Moril Dilaz kontinentens mest befolkade stad) avslöjas dock Bontîsal Bunzreshs kön. Kerigassen fick en reprimand och instruerades att ersätta Bunzresh med någon mer lämplig kandidat. Denna händelse är känd som ”det första systerspektaklet”.

543 eO
I protest mot den senaste Bonitsalens totala inkompetens utropade magillerna - i ”det andra systerspektaklet” - sin egen bonîtsal, en kvinna vid namn Illrima ifrån den allt mer populära Lysande Vägen sekten ”Soldöttrarna”. Endast genom god diplomati av den dåvarande Kerigassen av Munzga, som även han kom ifrån Moril Dilaz, lyckas man undvika att hela staden blev bannlyst av en mycket förgrymmad Exark. Dock gjordes det med löftet om att en ny bontîsal skulle utses. Processen drog dock ut på tiden då Kerigassen var tvungen att hantera Illrimas popularitet bland folket . Hon var således bontîsal av Moril Dilaz i nära tre år innan en ersättare hittades. Illrimas står fortfarande att finna som staty på ett flertal torg i grevskapet Morillien.

546 eO
Den nyvalda bontîsalen Kilvin visar sig vara sympatisör med Soldöttrarna och han hamnar under en ämbetsresa i Ekeborg i bråk med ett flertal mäktiga ämbetsmän, däribland Exarken Partomus I själv. Kilvin dör enligt officiella källor av en hjärtattack mitt under sin lystring. I Magilre anses omständigheterna kring hans död som mycket suspekta och det viskas om ont spel.

610 eO
Det kokar under Magilres välformulerade yta. Spänningarna mellan Munzga och Moril Dilaz är de största på nästan tusen år. Hemliga allianser vävs av kungen och hans män mot Trakorien och Bzegusta. I bergen har dylerna börjat synas allt oftare. Hos den Lysande Vägens kyrka kan en alvarlig splittring skönjas och Ljusa Handen har sänt sin främste man att lösa problemet. Moril Dilaz har växtvärk och håller i sig självt på att spricka av inre spänningar. I söder har magilliska adelsmän retat gallfeber på de klomelliska statsstaterna och stridsklomuller har siktats nära Magilres sydvästkust.

[Jan Erik Söderman]

Ser skitbra ut. Jag funderade också på om inte magialerna var erdirinspirerade högmän just. DVS att de helt enkelt är en blandning av mireler och erdir fast helt och hållet även sina egna. Tror att deras idéer också påverkade soferna nu när vi börjat gå in på det här med idéhistoria lite mer. Även om jag tror att soferna förmodligen tog saker längre i sina funderingar eftersom de tillhörde ett modernare mer specialiserat samhälle.

[Mikael]

Ser skitbra ut. Jag funderade också på om inte magialerna var erdirinspirerade högmän just. DVS att de helt enkelt är en blandning av mireler och erdir fast helt och hållet även sina egna. Tror att deras idéer också påverkade soferna nu när vi börjat gå in på det här med idéhistoria lite mer. Även om jag tror att soferna förmodligen tog saker längre i sina funderingar eftersom de tillhörde ett modernare mer specialiserat samhälle.

Tack Söderman,

du vet hur admin känner för dina många nya namn så ibland tror jag bara du provocerar. magialer=mireler=högmän!? Din idé om nordmirelska jättar+mirelmänniskor=högmän behöver forfarande utvecklas och har väl inte fått helt OK ännu(?). Och sedan var det en grupp hömän som blev duktiga på naturandar och elementarmagi och sedan emigrerade de till Magilre där de gavs namnet magialer och följdes av mireler (människor) som fick namnet dyler...är jag med? Jag säger inte att idén är omöjlig, men känner fortfarande mig tveksam inför den.

Och så det här med erdir+elementarhögmän+sofer+kabrinzi+illusister+ m.m. Jag föreslår att du stratar en ny tråd under religion kallad "Idéhistoria" där du lägger fram ett förslag på hur det hela hänger ihop.

Om du inte vill det så föreslår jag att dessa idéer om hur allting hänger ihop används i de äventyr där det är av betydelse. Mycket av det som kanske inte passar i en framtida pdf eller på wikin kan mycket väl passa i ett äventyr.

[Baldyr]

Ser skitbra ut.

Jag kan inte annat än hålla med föregående talare. Nämnde inte Mikael att han skulle ta tag i Trakoriens historieskrivning också?

Texen känns väl sammankopplad till resten av projektet, bra namn (och då menar jag bara inte mitt eget bidrag ) och pluspoäng för "systerspektaklen"? (Vems idé är det ursprungligen?)

660 f.o. Barbarer (sannolikt jorder eller trinsmyrer) drabbar upprepat norra Magilre, men drivs tillbaka med hjälp av ett narguriskt folk som är på vandring ifrån Imperiets kärnområden där de stridit som legosoldater i jorisk sold. Av Maeril Drilums ståthållare skänktes krigarfolket skepp som tack och seglade norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse har glömts bort i Magilre, men är nedtecknad i det mycket långa ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendariska vandring. Detta är en del av anledningen till att ranernas vortiger kan utlysa frid över Magilres kuster än idag.

Var ligger ön Ranz, och har det någonting med Ransard att göra? ("Ranz" är även namnet på det profetiska berget på Paratorna, men det kanske inte gör någonting?)

629 fO
Den lokale ståthållaren lät förvisa den sofiska rörelsens viktigaste ledare och bränna upp mycket av deras skrifter. En del material räddades dock undan och flyktingarna tog sin tillflykt till Aidne eller Västerhavsöarna. I Magilre lever deras arv kvar i tron på ordets ojämförliga makt.

Med "västerhavsöar" menas de Trakoriska öarna, antar jag? Kan man inte ta tillfället i akt och lägga första pusselbiten på plats för Bzegusta? Alltså besluta att sofisterna mera exakt flydde till Bzegusta. Punkt. Sedan får vi utveckla ön därifrån.

Är sofisternas ankomst etablerat vad gäller historieskrivningen i Kardien/Zorakin, eller behövs det ett skohorn för att klämma in dem där? (Jag är annars orolig för samma sak gällande Trakorien.)

500-400 fO
Magilre utsätts för återkommande och omfattande plundring av jordiska pirater som man inte lyckas slå tillbaks. Flottan är nästan obefintlig (den baserades på Aidneflottans styrka som gått förlorad) och landtrupperna som finns är alldeles för långsamma och dåligt rustade. Städer, byar och tempel utsätts för plundringen. Jorderna grundar kolonier i grannlandet Klomellien.

Det känns lite otydligt angående "Aidneflottan", så det skulle man kunna formulera om.

475 f.O. Efter en serie inre stridigheter i Kalklanden nådde nya flyktingströmmar Magilre och skapade stora problem i sin desperation. Många av flyktingarna deporterades vidare med straffångar till Saphyna där den Bzegustiska ogden grundat en straffkoloni. Då riket skakas av upprepade oroligheter internt lämnades straffkolonin att huvudsakligen sköta sig själva för att så småningom blir fria och oberoende. Det finns dock de patriotiska historiker i Magilre som ännu hävdar att även Saphyna borde falla in under mottot "AlltMagilre".

Så en beståndsdel i saphyniernas korvsmet är alltså kalklänningar? Vad vet vi om dessa och vilka konsekvenser skulle detta kunna få?

400-300 fO
Det Kontinentaljoriska riket faller samman helt och Magilre finner sig illa rustat och utan gruvor vilket under en period tom innebär att folket fick återgå till att använda stenverktyg.
Magilre och Klomellien koloniseras av jorderna, liksom hela Kards nordkust och östkust. Hela västerhavskusten ner till Kopparhavet utsätts för plundring av ”Havets Vargar”.

Kunskapen att tillverka verktyg av flinta lär ha gått förlorad årtusenden tidigare, varför jag snarare tror att metallbristen gör att man smälter ner och smider om andra föremål. En del kulturskatter går säkert förlorade, liksom detaljer i byggnader ersätts med trä för att smidas om till vapen, plogar, och så vidare. Det var säkert ett hårt slag mot civilisationen men jag tror alltså inte att stenåldern gjorde någon comeback. Fast det kanske finns historiska motsvarigheter i vår värld som motbevisar min tes?

Ca 100 eO
Den klavykiska "hertogden" Gilands da Karilla och hans släkt bosatte sig på ön Bzegusta efter att ha blivit landsförvisade från Palamux av det Klavykiska rikets tredje kejsare Hosin den förste. Han tar det bzegustiska namnet Ogilanz Ry'caril och Ry'carilätten etablerar sig förvånansvärt snabbt bland öns gamla patricierfamiljer.

I Trakorien (sid 23) benämns klavykernas tredje kejsare som Naramsi. Han deltog i Klavykiska krigen och hans regeringstid torde ha varit kring 100 fO (alltså 200 år tidigare). Jag tror heller inte att man återanvände namn (ex Naramsi den tredje) men det kan ju få vara en personlig ståndpunkt från min sida. Det är också otydligt i källorna huruvida klavykerna hade arvsmonarki eller om adeln (i form av Bodâken) utsåg kejsare på livstid (så som trakorierna). Jag gissar dock att titeln inte gick i arv (ty annars skulle adelns makt minska betydligt) och har också tänkt utgå ifrån detta i mitt eget arbete inom det här projektet. (Därför tror jag inte heller på lösningen att låta "Hosin" ha tillhört en tredje "dynasti".)

Detta är ett problem, helt klart, men eftersom källorna skarvar föreslår jag att vi hittar på någonting annat istället, som åtminstone inte motsäger Trakorien-modulen.

180-200 eO
Magilliska frivilliga får kunglig finansiering för att delta i försvaret av Saphyna mot klavykernas attacker. Ransarderna må ha varit öns herrar nu, men en del patriotiska magiller inkluderade även Saphyna i ”Allt Magilre” av historiska skäl.

Är det ditt eget påhitt att magillrer deltog i Första ransarderkriget? Jag har egentligen ingenting emot detta i sig, men det måste etableras i Trakorien-tråden. (Detta görs med fördel genom att förslaget inkluderas i utkastet till tidslinje för Trakorien.)

370-385 eO
Magilre passar på att anfalla Det Heliga Kishatets skepp till och från Bzegusta när ransarderna åter anföll Saphyna. Bzegustas flotta är dock för stark och Magilre går med rejält decimerad flotta ur kriget. Som tur är för Magilre är dock Klavykiska riket så utmattat efter kriget att de slipper repressalier.

Varför angriper man bara kishatets skepp? Bzegusta var väl fortfarande en klavykisk koloni? Även trakorierna kan ha rört sig på rutter till och från Bzegusta vid denna tid.

400-610 eO
Magilres härskare fortsätter att intrigera mot Bzegustas ockupanter, vare sig de kallar sig klavyker, kishater eller trakorier. Man ger ekonomiskt stöd till Trakoriens fiender och delar med sig av hemligheter spioner lyckats få reda på. Man när ett hopp om att en dag kunna befria Bzegusta och kanske få del av de andra öarna i Västerhavet. Magilre är under 500-t minst lika aktivt i att motarbeta trakorierna som trakorierna då är att lägga under sig nya områden i Västerhavet.

Kan projektet enas kring att kalla området Trakorien för "Trakoriska öarna" så att vi slipper benämningar som "västerhavsöar" när det i själva verket är Trakorien som åsyftas. (För det är väl det som åsyftas ovan?)

610 eO
Det kokar under Magilres välformulerade yta. Spänningarna mellan Munzga och Moril Dilaz är de största på nästan tusen år. Hemliga allianser vävs av kungen och hans män mot Trakorien och Bzegusta. I bergen har dylerna börjat synas allt oftare. Hos den Lysande Vägens kyrka kan en alvarlig splittring skönjas och Ljusa Handen har sänt sin främste man att lösa problemet. Moril Dilaz har växtvärk och håller i sig självt på att spricka av inre spänningar. I söder har magilliska adelsmän retat gallfeber på de klomelliska statsstaterna och stridsklomuller har siktats nära Magilres sydvästkust.

En mycket stark avslutning! Bravo!

/Baldyr