Sida 17 av 25

Postat: 2009-09-12 20:01
av Mikael
Bra förslag Birke men med tillägget att han är "även känd som tredje Kungen av Fontra Cilor (Kung var en hederstitel staden delade ut till särskilt omtyckta borgmästare. Med tiden slets den hederstiteln ut då i princip alla borgmästare började förvänta sig att få den och korrupta stadsråd tillslut delade ut den varje gång)".
Vad tror ni? Baldyr går det att köpa?

Postat: 2009-09-12 20:42
av birkebeineren
Trodde inte denna detalj skulle röra upp särskillt mycket men det otroligaste kan som känt göra det. :)

Jag föreslår:

Kejsar Hosin av Klavykiska riket (97-113 eO), i Magilres historia känd som "Kung Hosin den förste av tredje dynastin" och den som fördrev ätten Ry'Caril till Bzegusta.

Postat: 2009-09-13 00:03
av Mikael
birkebeineren skrev:Trodde inte denna detalj skulle röra upp särskillt mycket men det otroligaste kan som känt göra det. :)

Jag föreslår:

Kejsar Hosin av Klavykiska riket (97-113 eO), i Magilres historia känd som "Kung Hosin den förste av tredje dynastin" och den som fördrev ätten Ry'Caril till Bzegusta.
Jag tar ditt förslag och höjer med

I Magilres historia:
Kejsar Hosin av Klavykiska riket (97-113 eO), också känd som "Kung Hosin av Kymm" och den som fördrev ätten Ry'Caril till Bzegusta.

I Trakoriens historia:
Kejsar Hosin av Klavykiska riket (97-113 eO), den tredje kejsaren att även bära hederstiteln Kung av Kymm till minne av De Heliga Svanarnas Seglats.

Nu fick jag väl till det. 8)

Postat: 2009-09-13 00:04
av leinder
8) Topp. Hehe..

Postat: 2009-09-13 00:07
av birkebeineren
Skål på det! :)

Postat: 2009-09-13 02:16
av gtjorgo
alla tummar upp!

Postat: 2009-09-29 18:32
av Mikael
Något att ha i åtanke för framtiden.
Mikael skrev:700-500fO
Västerhavskusten utforskades under slutet av 700-talet ända ner till Magilre. Visst plundrade jorderna också, men inte mer än andra rövarband. Joriska Imperiet var ännu för svåra motståndare och Belgotherna lyckades oftast gör motstånd. Sarderna plundrades dock regelbundet. Först vid ranernas ankomst under 600-talet tvingas jorderna söka sig längre söderut för återkommande plundring. Det finns i antika annaler från denna period ett trettiotal registrerade strandhugg i Imperiets provinser så långt söderut som i nordvästra Aidne. De joriska provinserna i Magilre, Klomellien och kring Vintervattnet förstärkte sina kustförsvar och bekräftade risken med oskyddade floder genom att befästa brorarna. I Ransard, Ljusna och Mirel förstärktes kustförsvar och varningssystem. Efter konfluxen märkte jorderna dock snart hur länderna i söder har förlorat sitt organiserade motstånd och plundringarna lyckas allt oftare. Framförallt hade jorderna lärt sig att anfalla handelsbyar och kusttempel långt från huvudorternas försvar och kustflottor, ända ner i Faltrakien.

Postat: 2009-10-25 11:59
av Mikael
Drylo och det Kontinentaljoriska riket hade under lång tid varit allt hårdare ansatta av jordernas plundring, men starka befästningar och organiserat kustförsvar hade förhindrat större invasioner. Under 400-t blev dock spänningarna mellan det joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. De inre striderna innebar att kustförsvaren inte underhölls och försvagades. Detta var jorderna inte sena att utnyttja och deras nu regelrätta invasioner och plundring av flera större kuststäder är en stor faktor till att det Kontinentaljoriska riket går under.

Postat: 2009-10-29 23:42
av Mikael
I Magilre hade jorderna plundrat sedan det Kontinentaljoriska riket började splittras och innan dess, men då halvön saknade navigerbara floder blev det aldrig samma typ av inträngande invasioner som på andra håll. Men så år 399 fO hade jordernas storjarl Hårik Långskagg samlat en väldig armé med sin flotta och anföll Mazunga. Staden gav sig i princip utan strid då dess egen armé då belägrade Moril Dilaz i norr. När magillerna hörde att de fruktansvärda havsvargarna erövrat Munzga blev de gamla fienderna allierade och red tillsammans mot jorderna. När Långskagg hörde att magillerna var på väg avseglade han med större delen av sin flotta, men lämnade resten att hålla staden. Långskagg lät också begära in förstärkningar från kolonierna i Klomellien medan han och flottan utom synhåll från kusten seglade runt till Moril Dilaz. Staden hade i sin egen självgodhet under de decennier de dominerat Magillre försvagats av sitt eget högmod och den Munziska belägringen hade nästan lyckats knäcka staden. När jarl Håriks väldiga flotta gled in mot staden med rytande jorduakaerlar vid relingarna brast det för den underbemannade staden. Maerillernas armé förstod försent jordernas flankning. Med beridna förstärkningar från kolonierna och med motståndarnas familjer som gisslan tog det endast ett par veckor innan jorderna segrade. Långskagg lät avrätta alla ledande magiller han såg som hot och satte betrodda sköldjarlar i deras ställe. Efter att han hade fyllt sina skepp med spannmål lät han övriga jorduakaerlar gå lös på hela halvön. Magillre plundrades och våldtogs grundligt, i princip allt silver och guld skeppades norrut med mängder av färska trälar till de arktiska jordbruken vid Drakrännan och det blomstrande Halle. Magillerna är dock födda med silvertunga och med vackra ord lyckades de efter bara ett halvdussin år skapa intriger och motsättningar mellan sköldjarlarna. När jorderna stred inbördes startade Magillerna uppror och lyckades driva bort jorderna ur flera städer och fästen. Jarl Hårik återvände med en ny armé (inklusive björnkrigare från Mirel) och slog ner upproren. Upprorsmakarna och alla andra magiller med vapen hängdes i takknutar, trädkronor, tempeltorn och stadsmurar. Kråkorna hade så mycket föda att de föråt sig, dog och lät andra as ligga orörda i månader därefter. Några ädla familjer och upprorsmakare undkom ockupationen genom att söka skydd hos ogden av Bzegusta, en ö jorderna hade mycket lite framgång mot. Storjarlen lät sina krigare samla in alla vapen och andra järnföremål de kunde finna i Magilre, stort som smått, och sänkte dem i Gryppas vik (hade annat namn då). Endast sköldjarlar med hird tilläts ha vapen och järnföremål. Magilre tvingades in i den djupaste Mörkertiden med plogar av trä och verktyg av sten. Det tog hundra år innan jorderna åter lät magilerna ha föremål av kvalitetsjärn igen. Tiden därefter fram till några decennier innan Odos födelse inträffade endast ett större uppror i Magilre när Bzegustierna lyckas invadera västligaste Magilre och hålla det innan de pga högmod förgör sig själva. Håriks förbud fick tillslut stå tillbaks för handel som gav skatt och silver till sköldjarlarna och Långskaggs efterträdare i Halle.

Postat: 2009-10-30 13:08
av Mikael
Birke, hade inte du en idé om hur Magilre under jorderna var?

Postat: 2009-10-31 13:47
av birkebeineren
Ser mycket bra ut Mikael. :)

Jag tror jag hade någon ide men minns inte helt... Skall leta i skriverierna!

Postat: 2009-11-01 21:13
av Mikael
Ser att min text behöver rensas och justeras avs namn, finns inkonsekvenser.... :oops:

Postat: 2009-12-20 01:27
av Fafnir
Min bild av magilrer är ett folk som är ganska fåfängt. Dessutom är ju deras tal viktigt.
Efter att ha läst lite om Alkibiades hittade jag en passage som skulle kunna vara en realistisk kryddning till magilre...

Musik är uppskattat i Magilre och då i synnerhet i form av sång. Magilrernas skönsång är vida känd och akompanjeras gärna med knäppande på luta eller lyra. Magilrer brukar dock aldrig flöjter av något slag. Att förvrida anletet till oigenkännlighet med flöjtblåsande och dessutom täppa till munnen är fullständigt otänkbart. Rösten är det förnämsta instrument människan och då i synnerhet magilern länt.
Låt ransarder stå för flöjttutande och lurbrölande. De är redan så anskrämliga att få ting kan förvärra saken, och ur deras munnar kommer ändo inget värt att lyssna till.



Vad tros?

Postat: 2009-12-20 11:40
av Grisodlar'n
Låter bra, Fafnir! :)

Postat: 2009-12-20 20:23
av Jan Erik Söderman
Passar bra ihop med mina egna tankar om saken även om jag betvivlar att de helt skippat blåsinstrumenten i sin musik då horn och trumpet fyller ganska viktiga funktioner i samhället. Kanske är det bara ofrälse och utlänningar som har som jobb att spela dessa instrument dock.