Nidland / Lhassu
Geografi
Lhassu ligger i östra Ereb med Cerval som granne i norr, Hynsolge i väster och Krun i söder. På andra sidan demnontungan, den landbit som håller samman Ereb med det enorma Akrogal och närmsta grannarna Furgia och Kalmurri.
I norra Lhassu ligger den stora Atlarslätten , där de stora städerna inklusive Khaanikel ligger.
Slätten är bördig och uppodlad i öster och ju längre västerut man kommer övergår den bördiga slätten i savann. Slättens livsådra är den mäktiga Gerathfloden som bevattnar den bördiga slätten och förser de stora städerna med spannmål.
I Grynnerbergen utvinner Lhassu goda mängder järnmalm och ädelmetaller som guld och silver. Varor som är mycket viktiga för landets ekonomi och krigsmakt. I bergen finns även flera svartfolksstammar som är allierade med Vicotnic.
Grynerbergens bergsklaner har sin hemvist här med. De lever ett förhållandevist fritt liv här, långt ifrån fanatiska ihassier i de myllrande städerna. Bergsklanerna är en lämning från mörkertidens barbarstammar och lever nog under samma förutsättningar nu som då, utan inblandning utifrån.
Mellan Atlar slätten i norr och Evler slätten i söder ligger den märkliga Kabsahs sandöken. Öknen är hemvist för den uråldriga benäberkulturen, ett isolerat nomadiserat folk (det är inte känt för omvärlden att de lever i små samhällen under ökensanden på vissa ställen)
Öknen är ett farligt ställe för de som inte är vana och mystiska sandstormar blåser plötsligt upp utan förvarning och bergsåsar och riktmärken man sett ena dagen är borta andra dagen samtidigt som en ny bergsås avslöjats i sanden. Ibland när stormarna slår som värst kan man urskilja ljusröda färgspel i sandyran. Alla ihassier undviker klokt öknen och bedriver en liten lönande handel med nomaderna där man byter till sig vackert färgade tyger.
Evler slätten dominerar södra delen av landet med delvis odlad mark och andra delar bedriver man boskapsuppfödning och skötsel. Mot havet möter flera floder Golwyndas hav och löper ut i djupa gröna fjordar.
I öster ligger Ûmerhithöglandet som är den största delen av ihassiska högplatån. Från höglandet ilar flera floder där den största är Kasthan. Liksom i Grynerbergen bryter man här stora mängder ädelmetall , som guld och koppar. Folket som lever här härstammar från ett traditionellt ryttarfolk men livnär sig numera mest av skötsel av får och getter. Men man använder sig mycket av hästen fortfarande i både jakt och i rituella manlighetsprövningar.
Till skillnad från de fria bergsklanerna i Grynerbergen lever höglandets folk mer nära Vicotnics regim och till större delen lojala. Stor handel med tyger som säljs vidare från Chöviskir och Besportho och exporteras till både Akrogal och Soluna.
Lhassu ligger i östra Ereb med Cerval som granne i norr, Hynsolge i väster och Krun i söder. På andra sidan demnontungan, den landbit som håller samman Ereb med det enorma Akrogal och närmsta grannarna Furgia och Kalmurri.
I norra Lhassu ligger den stora Atlarslätten , där de stora städerna inklusive Khaanikel ligger.
Slätten är bördig och uppodlad i öster och ju längre västerut man kommer övergår den bördiga slätten i savann. Slättens livsådra är den mäktiga Gerathfloden som bevattnar den bördiga slätten och förser de stora städerna med spannmål.
I Grynnerbergen utvinner Lhassu goda mängder järnmalm och ädelmetaller som guld och silver. Varor som är mycket viktiga för landets ekonomi och krigsmakt. I bergen finns även flera svartfolksstammar som är allierade med Vicotnic.
Grynerbergens bergsklaner har sin hemvist här med. De lever ett förhållandevist fritt liv här, långt ifrån fanatiska ihassier i de myllrande städerna. Bergsklanerna är en lämning från mörkertidens barbarstammar och lever nog under samma förutsättningar nu som då, utan inblandning utifrån.
Mellan Atlar slätten i norr och Evler slätten i söder ligger den märkliga Kabsahs sandöken. Öknen är hemvist för den uråldriga benäberkulturen, ett isolerat nomadiserat folk (det är inte känt för omvärlden att de lever i små samhällen under ökensanden på vissa ställen)
Öknen är ett farligt ställe för de som inte är vana och mystiska sandstormar blåser plötsligt upp utan förvarning och bergsåsar och riktmärken man sett ena dagen är borta andra dagen samtidigt som en ny bergsås avslöjats i sanden. Ibland när stormarna slår som värst kan man urskilja ljusröda färgspel i sandyran. Alla ihassier undviker klokt öknen och bedriver en liten lönande handel med nomaderna där man byter till sig vackert färgade tyger.
Evler slätten dominerar södra delen av landet med delvis odlad mark och andra delar bedriver man boskapsuppfödning och skötsel. Mot havet möter flera floder Golwyndas hav och löper ut i djupa gröna fjordar.
I öster ligger Ûmerhithöglandet som är den största delen av ihassiska högplatån. Från höglandet ilar flera floder där den största är Kasthan. Liksom i Grynerbergen bryter man här stora mängder ädelmetall , som guld och koppar. Folket som lever här härstammar från ett traditionellt ryttarfolk men livnär sig numera mest av skötsel av får och getter. Men man använder sig mycket av hästen fortfarande i både jakt och i rituella manlighetsprövningar.
Till skillnad från de fria bergsklanerna i Grynerbergen lever höglandets folk mer nära Vicotnics regim och till större delen lojala. Stor handel med tyger som säljs vidare från Chöviskir och Besportho och exporteras till både Akrogal och Soluna.
-
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Känns som att vi behöver några fler årtal och lite fler tydligheter för att få in Lhassu i omvärlden. Särskillt Järnåldern behöver utvecklas lite. Att Erebs mäktigaste statsbildning genom tiderna - Kejsardömet Jorpagna - erövrar och behärskar landet känns tillexempel rätt viktigt...leinder skrev: Historia
...
Utifrån vad som står i EA-boxen under Hynsolge och Nidland skrev jag samman följande årtal som kanske kan komma med:
Hynsolgisk lydrike 139-468 eO
- 139 eO
En grupp stamhövdingar kring ser möjligheten att skapa ordning i sitt splittrade land och ber den kraftfulle Fingal Orchnackare i det nyupprättade riket Hynsolge om att bli även deras kung. Den hynsolgiska hjälten accepterar erbjudandet och lyckas skapa ett relativt lugn i vad som får namnet Lasutyp efter det gamla joriska provinsnamnet. De ihassiska stammarna behåller mycket av sitt lokala självstyre under en liten men till en början kraftfull hynsolgisk elit.
419 eO
Dvärgarnas marsch mot Cereval stoppas av hynsolgierna som inte vill förstöra sina handelskontakter med de cerevalliska stadsstaterna. Stridigheter uppstår i Grynnerpasset men varken dvärgar eller hynsolgier vill ge sig in i ett krig och drar sig efter kort tid tillbaka. Resultatet blir ett ingenmansland i det vidsträckta passet där ingen vågar färdas och den hynsolgiska kungamaktens kontakter med sitt lydrike Lasutyp blir lidande.
468 eO
Den försvagade makteliten under ledning av Hynsolges kungliga representant Domo Raimundus fördrivs från landet.
Senast redigerad av birkebeineren den 2010-03-14 09:45, redigerad totalt 1 gånger.
Tycker inte att just årtalen gör historien viktigare dock, och Jorpagnas storhet hör ju till Jorpagna och inte Lhassu. Ytterligare en tid under utomstående makt bara. . Regionalt är det ingen big dealKänns som att vi behöver några fler årtal och lite fler tydligheter för att få in Lhassu i omvärlden. Särskillt Järnåldern behöver utvecklas lite. Att Erebs mäktigaste statsbildning genom tiderna - Kejsardömet Jorpagna - erövrar och behärskar landet känns tillexempel rätt viktigt...
Men visst. Finns önskan om att lägga in jorisk historia i det hela så lägger jag in det.
-
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Årtalen till för att sätta händelserna i rätt förhållande till varandra och det är viktigt för det stora sammanhanget. Det är också händelserna som är centrala och som ger landet dets historia. Historien skall huvudsakligen vara ur landets perspektiv, i det här fallet Lhassu, men även ha med omkringliggande makters inverkan. I fallet med Kejsardömet Jorpagna så föregick ju jorerna de akrogaliska stammarna i landet.leinder skrev:Tycker inte att just årtalen gör historien viktigare dock, och Jorpagnas storhet hör ju till Jorpagna och inte Lhassu. Ytterligare en tid under utomstående makt bara. . Regionalt är det ingen big deal
Jag önskar inga långa tunglästa kronologier men heller inte det hafsverk utan egentligt samsvar med övriga Ereb och Akrogal som Nidland-modulen ger.
Nidlands historia bör presenteras helt neutralt och inte spegla vad som varken inom landet eller utom anses som viktigt eller för den delen sanningen. I så fall skulle förmodligen Lhassus börja med kuzerismens myter och sen ge endast politisk korrekt information godkänt av Vicotniks historiker. Detta skulle kanske kunna vara ett alternativ för just Lhassu men då måste vi i så fall hitta ett sätt att återge hela historien?
Glöm heller inte att historiska dateringar kan vara rätt kortfattade och utan långa beskrivningar. Det ger goda möjligheter till att både få med alla officiella källor som det att tolka dem så som man önskar!
Senast redigerad av birkebeineren den 2010-03-14 09:48, redigerad totalt 2 gång.
-
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
I tråden för Altorisk tideräkning har jag beskrivit ett kalendersystem som kan vara av särskillt interesse för Nidland och Erebs framtid: viewtopic.php?p=26168#26168
Vidare tänkt redogöra för Vicotniks tideräkning (börjar närma sig år 144...) och Lhassiska kalendern där leinders material sätts in.
Vad tycks?
Vidare tänkt redogöra för Vicotniks tideräkning (börjar närma sig år 144...) och Lhassiska kalendern där leinders material sätts in.
Vad tycks?
-
- Felicisk Råttfångare
- Inlägg: 2
- Blev medlem: 2009-10-15 20:19
- Ort: Stockholm
Vicotniks roll och syften
Jag vet att jag är sen in i tråden men tänkte bidra med en liten text om Vicotniks roll och syften. Ärketrollmannen är, tror jag, inte alls en man som vill bli gud, utan en gud som vandrar kring på Ereb, förklädd och med själen svart av skuld.
Just söder om Erebs tydligaste måne skymtar ännu Kushers falnande stjärna. Och runt den kretsar en kallnade värld. Ett sista kraftprov återstår för Ärketrollmannen. Möjligen kan han ännu rädda sin skapelse.
I den grå urtiden skapade tvillinggudarna Kusher och Vicotnik Kvandar. De fyllde sin värld med fredliga odödliga varelser och såg med tveksamt förakt på de äldre skaparnas världar. De såg bara hopplös strävan bland de dödliga, krig och vanvett, kaos och död. De förstod inte hur andra skapare kunde visa sådan grymhet mot sina barn och insåg inte att dödliga varelsers strävan är den kraft som håller en skapelse vid liv.
Deras värld blev en parasit. Kusher offrade sin medvetna existens för att ge planeten ljus och värme. Han blev till en stjärna och Vicotnik styrde in Kvadar i en bana runt sin broder. Men Kushers kraft var ändlig. Han behövde dödliga människors tro, eller deras frigjorda andar för att evigt kunna lysa upp och värma sina barn.
Det blev tid för Vicotniks offer. Och trollmannen föll, föll genom sfärerna. Till vår värld. I fallet miste han mycket av sin makt. En spillra av en gud tog sig an sin uppgift. Han samlade kraft åt sin slocknade broder. Våldförde sig på människornas tankar och påtvingade dem tro på Kusher. Hans desperation växte och andra gudar försökte komma i hans väg. De lyckades nästan besegra honom. Nu har han undkommit sitt sista fängelse. Han har sett mot himlen och vet att tiden är kort. Han behöver troende, eller död. Genast.
Just söder om Erebs tydligaste måne skymtar ännu Kushers falnande stjärna. Och runt den kretsar en kallnade värld. Ett sista kraftprov återstår för Ärketrollmannen. Möjligen kan han ännu rädda sin skapelse.
I den grå urtiden skapade tvillinggudarna Kusher och Vicotnik Kvandar. De fyllde sin värld med fredliga odödliga varelser och såg med tveksamt förakt på de äldre skaparnas världar. De såg bara hopplös strävan bland de dödliga, krig och vanvett, kaos och död. De förstod inte hur andra skapare kunde visa sådan grymhet mot sina barn och insåg inte att dödliga varelsers strävan är den kraft som håller en skapelse vid liv.
Deras värld blev en parasit. Kusher offrade sin medvetna existens för att ge planeten ljus och värme. Han blev till en stjärna och Vicotnik styrde in Kvadar i en bana runt sin broder. Men Kushers kraft var ändlig. Han behövde dödliga människors tro, eller deras frigjorda andar för att evigt kunna lysa upp och värma sina barn.
Det blev tid för Vicotniks offer. Och trollmannen föll, föll genom sfärerna. Till vår värld. I fallet miste han mycket av sin makt. En spillra av en gud tog sig an sin uppgift. Han samlade kraft åt sin slocknade broder. Våldförde sig på människornas tankar och påtvingade dem tro på Kusher. Hans desperation växte och andra gudar försökte komma i hans väg. De lyckades nästan besegra honom. Nu har han undkommit sitt sista fängelse. Han har sett mot himlen och vet att tiden är kort. Han behöver troende, eller död. Genast.
-
- Cerevalisk Drakryttare
- Inlägg: 730
- Blev medlem: 2009-05-22 13:41
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
-
- Felicisk Råttfångare
- Inlägg: 2
- Blev medlem: 2009-10-15 20:19
- Ort: Stockholm
Så sant, jag tror knappast att så här tillskruvade lösningar kommer att bli officiell projektversion. Däremot så tror jag att Vikotnics ondska måste behandlas. Just nu påminner han om Razor som "dricker 50 liter läsk i veckan och slänger burkarna i naturen". Det är eländigt svårt att ta mannen på allvar helt enkelt.
Vilket ställe detta är förresten, har nu ägnat nästan en månad åt forumposter och ögonen blöder. Fantastiskt!
Vilket ställe detta är förresten, har nu ägnat nästan en månad åt forumposter och ögonen blöder. Fantastiskt!
jag började pussla med en beskrivning av vicotnic men kom inte från startlinjen. hehe.
viewtopic.php?t=711
du får gärna knåda degen om du vill
viewtopic.php?t=711
du får gärna knåda degen om du vill
-
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Interessanta tankar kring Vicotniks mål och motiv finns tidigare i denna tråd här: viewtopic.php?p=18680#18680