Nidland / Lhassu

[Jan Erik Söderman]

Skulle förmodligen göra det men jag är upptagen med att skriva grejer till Moril Dilaz för tillfället. Jag tänkte bara spruta lite idéer. Jag tänkte mest påpeka att de kan vara lite fel eftersom jag inte läst källan.

[birkebeineren]

Vicotniks mål är enkelt och tydligt: Han vill bli en av GUDARNA.

Och för att nå det målet har han skapat religionen kuzherism där han själv tänker trada in som guden Kuzher när han med hjälp av mörkermagien har samlat tillräckligt många själar som tillber honom.

Kanske? Ungefär? Något sånt?

[Bergdahl]

Varför inte låta sig inspireras av dagens Nordkorea?!

[Jan Erik Söderman]

Haha. Grymt. Jag är för.

[leinder]

Varför inte låta sig inspireras av dagens Nordkorea?!

Hahaha!!! Värt att tänka på
Ja vi får se vart det hela hamnar.
Håller på med folket och kasterna nu

[leinder]

Lhassu

Geografi

Lhassu ligger i österligaste Ereb, mellan Grynnerbergen och demontungan. I söder gränsar det till Krun och i norr Cerval.
På andra sidan demontungan ligger Kalmurri som granne i öster.

Lhassu består till största delen av en drygt 400 meter hög högplatå. Vid kusterna sluttar berget ganska brant nedåt och på de smala kustremsorna odlar man alkheri, ett slags vars ax kan malas till ett grönt mjöl. Landet har ett behagligt klimat tack vare dess sydliga läge. I söder finns även Golwyndas sötvattenshav, ett viktigt hav för den lhassiska handeln.
I östligaste Lhassu, strax intill staden Jella, ligger Hégtals skogar. De gör sig kända för sitt belbelträd, eller juvelträd, av vilket det görs ypperligt hantverk.

Ûmerhithöglandet är den största delen av ihassiska högplatån. Det är beläget i de östra delarna av Lhassu. Marken täcks här av ett tunt jordlager som hålls fast av gräset och den låga buskvegetationen. Ett flertal floder rinner ner från höglsndet för att sedan mynna ut i Golwyndas sötvattenhav. Den största av floderna kallas Kasthan(Glasklar) av innevånarna på grund av dess osedvanliga rena vatten.
Ûmerhithöglandet har liksom Grynnerbergen stora tillgångar i form av ädelmetaller. Dessa bryts av ”statliga” arbetare, som till stor del består av straffångar som övervakas av Vicotnics ”politiska” soldater.
Allra längst österut på höglandet växer det skog, som minskat under åren till skeppsbygge och krigsmaskinsbygge.

I södra Lhassu, med Grynnerbergen åt väster och Ûmerhithöglandet åt öster breder den bördiga Evlerslätten sig ut. Den är till viss del uppodlad och på andradelar av slätten bedriver bönderna boskapsskötsel av olika slag, vanligast förekommande är får- och nötboskapsskötsel.
Det rinner ner ett mindre antal floder från höglandet och Grynnerbergen genom Evlerslätten för att sedan förenas med Golwyndas sötvattenshav. För att gynna odlingen avleder man vatten från floderna till konstbevattning.

Mitt i Lhassu ligger Kabsahs sandöken. Landskapet är som i de flesta sandöknar, föränderligt. Blåser det upp till storm, vilket det ofta gör(Kabsah betyder Stormarna) , så förändras oftast landskapet drastiskt och det blir mycket svårt att hitta rätt utan kompass eller magi.
På en del platser finns det olika stora oaser vid vilka benäberna(nomader)brukar ha sina läger.
På många ställen i öknen finns det underliga klippformationer i svagt matt, ljusröd sten.

Grynnerbergen utgör en naturlig gräns mellan Lhassu och dess västliga granne Hynsolge. Gränsen har dessutom markerats med Den stora muren.
Från Grynnerbergen rinner det ett flertal floder som gör att det över huvudtaget växer något på slätterna.
Här finns den andra viktiga gruvdriften som tillsammans med Ûmerhithöglandet försörjer Lhassu med ädelmetaller och för export.

Atlarslätten ligger i norra Lhassu och är egentligen snarare en savann. De delar av området som inte är uppodlat är bevuxna med halvhögt gräs. Även genom Atlarslätten rinner det ett antal floder, som till slut sammanstrålar som gerathfloden, vilken mynnar ut i Khannîkelbukten, och ju längre ut mot kusten man kommer ju bördigare blir slätten.

[leinder]

Lhassu

Geografi

Lhassu ligger i österligaste Ereb, mellan Grynnerbergen och demontungan. I söder gränsar det till Krun och i norr Cerval.
På andra sidan demontungan ligger Kalmurri som granne i öster.

Lhassu består till största delen av en drygt 400 meter hög högplatå. Vid kusterna sluttar berget ganska brant nedåt och på de smala kustremsorna odlar man alkheri, ett slags vars ax kan malas till ett grönt mjöl. Landet har ett behagligt klimat tack vare dess sydliga läge. I söder finns även Golwyndas sötvattenshav, ett viktigt hav för den lhassiska handeln.
I östligaste Lhassu, strax intill staden Jella, ligger Hégtals skogar. De gör sig kända för sitt belbelträd, eller juvelträd, av vilket det görs ypperligt hantverk.

Ûmerhithöglandet är den största delen av ihassiska högplatån. Det är beläget i de östra delarna av Lhassu. Marken täcks här av ett tunt jordlager som hålls fast av gräset och den låga buskvegetationen. Ett flertal floder rinner ner från höglsndet för att sedan mynna ut i Golwyndas sötvattenhav. Den största av floderna kallas Kasthan(Glasklar) av innevånarna på grund av dess osedvanliga rena vatten.
Ûmerhithöglandet har liksom Grynnerbergen stora tillgångar i form av ädelmetaller. Dessa bryts av ”statliga” arbetare, som till stor del består av straffångar som övervakas av Vicotnics ”politiska” soldater.
Allra längst österut på höglandet växer det skog, som minskat under åren till skeppsbygge och krigsmaskinsbygge.

I södra Lhassu, med Grynnerbergen åt väster och Ûmerhithöglandet åt öster breder den bördiga Evlerslätten sig ut. Den är till viss del uppodlad och på andradelar av slätten bedriver bönderna boskapsskötsel av olika slag, vanligast förekommande är får- och nötboskapsskötsel.
Det rinner ner ett mindre antal floder från höglandet och Grynnerbergen genom Evlerslätten för att sedan förenas med Golwyndas sötvattenshav. För att gynna odlingen avleder man vatten från floderna till konstbevattning.

Mitt i Lhassu ligger Kabsahs sandöken. Landskapet är som i de flesta sandöknar, föränderligt. Blåser det upp till storm, vilket det ofta gör(Kabsah betyder Stormarna) , så förändras oftast landskapet drastiskt och det blir mycket svårt att hitta rätt utan kompass eller magi.
På en del platser finns det olika stora oaser vid vilka benäberna(nomader)brukar ha sina läger.
På många ställen i öknen finns det underliga klippformationer i svagt matt, ljusröd sten.

Grynnerbergen utgör en naturlig gräns mellan Lhassu och dess västliga granne Hynsolge. Gränsen har dessutom markerats med Den stora muren.
Från Grynnerbergen rinner det ett flertal floder som gör att det över huvudtaget växer något på slätterna.
Här finns den andra viktiga gruvdriften som tillsammans med Ûmerhithöglandet försörjer Lhassu med ädelmetaller och för export.

Atlarslätten ligger i norra Lhassu och är egentligen snarare en savann. De delar av området som inte är uppodlat är bevuxna med halvhögt gräs. Även genom Atlarslätten rinner det ett antal floder, som till slut sammanstrålar som gerathfloden, vilken mynnar ut i Khannîkelbukten, och ju längre ut mot kusten man kommer ju bördigare blir slätten.

Det mesta är som synes från kampanjboken men jag vill få upp det så man lättare kan diskutera med översyn

[gtjorgo]

Kan vi inte döpa om denna tråd till Lhassu eller Nidland/Lhassu?
Känns mer officiellt då....

[leinder]

Kan vi inte döpa om denna tråd till Lhassu eller Nidland/Lhassu?
Känns mer officiellt då....

Håller absolut med. Tråden skulle gärna få heta Lhassu
Nidland är ju eg bara erebiskt "nidnamn"

[gtjorgo]

Precis. Det är lite som om det skulle stå "särkland" över laventens nationer. Inte så tjusigt. Visst är Lhassu antaget här på forumet i alla fall?

[leinder]

Lhassu, forst..

Den genomsnittlige ihassiern är högvuxen och ganska kraftigt byggd. Genomsnittslängden hos männen är 185 ck och hos kvinnorna 175 cm. Ögonfärgen är normalt mörkbrun eller nötbrun. De flesta ihassierna har kraftig svart eller mörkbrun hårväxt och mycket kraftig skäggväxt. Männen brukar låta skägget växa stort och yvigt och tar mycket väl hand om det, då det är en statussymbol bland de ihassiska männen. Kvinnorna låter håret växa långt och flätar det ofta i en bred fläta som kallas pish. Hyn är alltid kraftigt solbränd på grund av det gynnsamma klimatet.

Kastsystemet

Det ihassiska samhället är ordnat i ett mycket strikt kastsystem. Eller gishan.
• Rör aldrig vid någon som tillhör ett högre gishan än vad du själv gör.
• Se aldrig någon ur ett högre gishan i ögonen vid samtal så länge den personen inte ber dig.
• Vid samtal med person ur högre gishan skall denne alltid tituleras.
• Samtal med personer av motsatt kön är aldrig tillåtet mellan kasterna annat än om kvinnans man eller far godkänner det. Men en person ur ett högre gishan kan alltid tilltala vem som helst han eller hon önskar.
• Vissa offentliga inrättningar kan vara avsedda för ett särskilt gishan. Att bevista en sådan plats är strängt förbjudet om man tillhör ett lägre gishan än vad platsen är avsedd för

Dummuzi
Detta är den högsta gishanet och i den ingår de tjugo personer som innehar posterna som Domare. De är oerhört priviligierade och kan omöjligen bli bestraffade av någon annan än Vicotnic själv. Personer tillhörande dummuzi är de enda som får ha den högblå färgen i sin klädedräkt. De syns aldrig ute på gatorna annat med stora väpnade eskorter.

Tammuz
Ärkeprästerna och disciplarna ingår i den här gishan som tillsammans med dummuzi är de enda två kasterna man kan upphöjas till och då endast när Vicotnic själv så önskar. Man bär som tammuz alltid med stolthet sina röda kläder som visar att man är någon.

Geshi
Geshi är vad vi skulle kalla prästerskapet. Här ingår prästerna med deras familjer. De lever oftast ett liv över standard så länge de bor i städerna. De geshi som lever på landsbyggden har dock sällan en standard som höjer sig över lokalbefolkningens. Geshi har oftast rikligt med grönt i olika nyanser i sin klädedräkt.

Nimhans
Om man ingår i det här gishanet tillhör man någon av handelssläkterna eller i en härskarklass. Härskarklassen hae dock till stor del spelat ut sin roll i och med Vicotnics ankomst. Däremot har vissa handelssläkter viss betydelse.

Dhilmuns
Detta är borgarklassenoch här ingår alla hantverkare. De flesta av dessa har egentligen ett eget gishan, men de är så gott som jämställda i de flesta fall. Till de finare yrkerna räknas exempelvis de som smider ädelmetaller och bearbetar ädelstenar.

Shulgi
Som shulgi är man egendomslös och hade innan Vicotnics ankomst egentligen ingenting att säga till om. Vicotnic höjde dock deras status och levnadsstandard så att de nu är nästan jämställda med de lägsta dhilmunserba. En del yrken som exempelvis dödgrävare och latrintömmare ser man emellertid fortfarande ned på med stort förakt. Shulgi får endast bära bruna, svarta eller vita kläder, eller kombinera dessa.
Härifrån kommer de flesta av Vicotnics otaliga soldater

Slavarna
Lägst ner på samhällsstegen står de slavar som finns i de rikare ihassiska hemmen. Som slav har man inga rättigheter, enbart skyldigheter. Duktiga slavar behandlas givetvis bättre än de svaga, men aldrig direkt bra. Slavarna står egentligen utanför gishansystemet

[Mikael]

Det är så kul att se Nidland växa äntligen! Modigt av dig att våga ta i denna heta potatis som tidigt orsakade mycket oro på forumet. Ser mycket bra ut. Good on ya' leinder!

Dummuzi
Detta är den högsta gishanet och i den ingår de tjugo personer som innehar posterna som Domare. De är oerhört priviligierade och kan omöjligen bli bestraffade av någon annan än Vicotnic själv. Personer tillhörande dummuzi är de enda som får ha den högblå färgen i sin klädedräkt. De syns aldrig ute på gatorna annat med stora väpnade eskorter

Jag fascineras alltid av sådant här. Ingen får röra dem och de står Vicotnik nära och är skickliga med svartkonst...så varför den stora väpnade eskorten? Status antar jag, eller finns det underliggande faror iaf?

Slavarna, Varifrån kommer dessa? Via Krun från Efaro? Från Akrogal, Kalmurri eller Cereval, Babia eller ända ifrån Nargur?

[Jan Erik Söderman]

Föredrar nog ifall du använder ordet Gishan bara. Kaster indikerar att man föds in i dem och att man inte kan öka sin status genom handlingar. Implikationen att de 20 domarna förmodligen inte föds till sin roll och att de inte får barn bara inom den egna gruppen. (Såvida inte hälften av dem är kvinnor och att alla inom domarkasten är gifta. Blir i så fall ett nyfött barn omedelbart även det en domare? Innebär detta att en av de andra domarna offras i någon otäck ritual till Vikotnics ära?)

Vad du beskriver verkar snarare vara ett klassamhälle eller eventuellt ett ståndssamhälle snarare än ett klassiskt kastsamhälle. Om det vore ett kastsamhälle skulle det dessutom förmodligen finnas en krigarkast med i princip totalt våldsmonopol. Men som sagt. Det är mest detaljer. Det är inte så att inte ditt samhälle fungerar. Det är bara lite konstigt att beskriva det som ett kastsamhälle enligt min åsikt.

Skulle gärna se att du förklarade på vilken nivå i samhället krigare figurerar dock eftersom dessa uppenbarligen existerar i ett ganska stort antal.

[Snibben]

Kaster indikerar att man föds in i dem och att man inte kan öka sin status genom handlingar.

Totalt fel.
Kasterna blir inte totalt rigida (i Indien) för än under det Brittiska väldet under mitten av 1800-talet. Historiskt sett var Kasterna innan dess betydligt mer dynamiska och man kunde ändra sin ställning.
Ordet Kast används idag också som en historisk term för alla former av klasssamhällen dock förekommer den mer inom engelska.
Tyvärr är artikeln på Svenska Wikipedia som vanligt skriven ur det som alla vet istället för det som man vet så jag föreslår att du läser på engelska istället.

http://en.wikipedia.org/wiki/Cast_system
http://en.wikipedia.org/wiki/Caste_system_in_India
http://en.wikipedia.org/wiki/History_of ... ste_system

[Jan Erik Söderman]

Det var det jag talade om. Jag är medveten om att Kastsamhället blivit mer och mer rigidt under historiens gång men det var hur ordet uppfattas idag som jag talade om och inte hur en historiker ser på det.