Postat: 2009-09-03 21:48
Geografi
Lhassu ligger i östra Ereb med Cerval som granne i norr, Hynsolge i väster och Krun i söder. På andra sidan demnontungan, den landbit som håller samman Ereb med det enorma Akrogal och närmsta grannarna Furgia och Kalmurri.
I norra Lhassu ligger den stora Atlarslätten , där de stora städerna inklusive Khaanikel ligger.
Slätten är bördig och uppodlad i öster och ju längre västerut man kommer övergår den bördiga slätten i savann. Slättens livsådra är den mäktiga Gerathfloden som bevattnar den bördiga slätten och förser de stora städerna med spannmål.
I Grynnerbergen utvinner Lhassu goda mängder järnmalm och ädelmetaller som guld och silver. Varor som är mycket viktiga för landets ekonomi och krigsmakt. I bergen finns även flera svartfolksstammar som är allierade med Vicotnic.
Grynerbergens bergsklaner har sin hemvist här med. De lever ett förhållandevist fritt liv här, långt ifrån fanatiska ihassier i de myllrande städerna. Bergsklanerna är en lämning från mörkertidens barbarstammar och lever nog under samma förutsättningar nu som då, utan inblandning utifrån.
Mellan Atlar slätten i norr och Evler slätten i söder ligger den märkliga Kabsahs sandöken. Öknen är hemvist för den uråldriga benäberkulturen, ett isolerat nomadiserat folk (det är inte känt för omvärlden att de lever i små samhällen under ökensanden på vissa ställen)
Öknen är ett farligt ställe för de som inte är vana och mystiska sandstormar blåser plötsligt upp utan förvarning och bergsåsar och riktmärken man sett ena dagen är borta andra dagen samtidigt som en ny bergsås avslöjats i sanden. Ibland när stormarna slår som värst kan man urskilja ljusröda färgspel i sandyran. Alla ihassier undviker klokt öknen och bedriver en liten lönande handel med nomaderna där man byter till sig vackert färgade tyger.
Evler slätten dominerar södra delen av landet med delvis odlad mark och andra delar bedriver man boskapsuppfödning och skötsel. Mot havet möter flera floder Golwyndas hav och löper ut i djupa gröna fjordar.
I öster ligger Ûmerhithöglandet som är den största delen av ihassiska högplatån. Från höglandet ilar flera floder där den största är Kasthan. Liksom i Grynerbergen bryter man här stora mängder ädelmetall , som guld och koppar. Folket som lever här härstammar från ett traditionellt ryttarfolk men livnär sig numera mest av skötsel av får och getter. Men man använder sig mycket av hästen fortfarande i både jakt och i rituella manlighetsprövningar.
Till skillnad från de fria bergsklanerna i Grynerbergen lever höglandets folk mer nära Vicotnics regim och till större delen lojala. Stor handel med tyger som säljs vidare från Chöviskir och Besportho och exporteras till både Akrogal och Soluna.
Lhassu ligger i östra Ereb med Cerval som granne i norr, Hynsolge i väster och Krun i söder. På andra sidan demnontungan, den landbit som håller samman Ereb med det enorma Akrogal och närmsta grannarna Furgia och Kalmurri.
I norra Lhassu ligger den stora Atlarslätten , där de stora städerna inklusive Khaanikel ligger.
Slätten är bördig och uppodlad i öster och ju längre västerut man kommer övergår den bördiga slätten i savann. Slättens livsådra är den mäktiga Gerathfloden som bevattnar den bördiga slätten och förser de stora städerna med spannmål.
I Grynnerbergen utvinner Lhassu goda mängder järnmalm och ädelmetaller som guld och silver. Varor som är mycket viktiga för landets ekonomi och krigsmakt. I bergen finns även flera svartfolksstammar som är allierade med Vicotnic.
Grynerbergens bergsklaner har sin hemvist här med. De lever ett förhållandevist fritt liv här, långt ifrån fanatiska ihassier i de myllrande städerna. Bergsklanerna är en lämning från mörkertidens barbarstammar och lever nog under samma förutsättningar nu som då, utan inblandning utifrån.
Mellan Atlar slätten i norr och Evler slätten i söder ligger den märkliga Kabsahs sandöken. Öknen är hemvist för den uråldriga benäberkulturen, ett isolerat nomadiserat folk (det är inte känt för omvärlden att de lever i små samhällen under ökensanden på vissa ställen)
Öknen är ett farligt ställe för de som inte är vana och mystiska sandstormar blåser plötsligt upp utan förvarning och bergsåsar och riktmärken man sett ena dagen är borta andra dagen samtidigt som en ny bergsås avslöjats i sanden. Ibland när stormarna slår som värst kan man urskilja ljusröda färgspel i sandyran. Alla ihassier undviker klokt öknen och bedriver en liten lönande handel med nomaderna där man byter till sig vackert färgade tyger.
Evler slätten dominerar södra delen av landet med delvis odlad mark och andra delar bedriver man boskapsuppfödning och skötsel. Mot havet möter flera floder Golwyndas hav och löper ut i djupa gröna fjordar.
I öster ligger Ûmerhithöglandet som är den största delen av ihassiska högplatån. Från höglandet ilar flera floder där den största är Kasthan. Liksom i Grynerbergen bryter man här stora mängder ädelmetall , som guld och koppar. Folket som lever här härstammar från ett traditionellt ryttarfolk men livnär sig numera mest av skötsel av får och getter. Men man använder sig mycket av hästen fortfarande i både jakt och i rituella manlighetsprövningar.
Till skillnad från de fria bergsklanerna i Grynerbergen lever höglandets folk mer nära Vicotnics regim och till större delen lojala. Stor handel med tyger som säljs vidare från Chöviskir och Besportho och exporteras till både Akrogal och Soluna.