Boris skrev:Jag tycker att Palinor har utvecklats till ett riktigt coolt land och skulle vilja läsa mera om det, jag vet inte riktigt vad men bara mer, kanske några personer kungen, div riddare och annat löst folk
ja jag vet inte men coolt är det
Glad att du gillar det Precis den typen av texter är vad Palinor behöver just nu: viktiga personer, information om livet vid en Kasal, kultur och sedvänjor, klädesdräkter, prislistor och typiska namn etc
Jag funderar på 100-års cyklerna. Är hundra år helt enkelt den tid det tar för de döda hjältarna från förra korståget att stelna och jäsa i hämndlystnad och vrede i efterlivet länge nog för att ha en lämplig kropp och ett lämpligt psyke för att bli Dödsriddare? Andra varianter av besvärjelsen kanske förlitar sig mer på riddarens brottsliga psyke och högmod, men eftersom Palinorerna skapar sina riddare av hedersamma ridderstyper kanske det överlag tar längre?
Sedan går det fortf. att skapa skelett, zombier och kummelgastar av de döda om det kniper...
Ett beprövat grepp är ju annars att ta stjärnornas läge till hävstång när mäktig magi ska utövas. Vart hundrade år står stjärnorna rätt för att porten till dödsriddarnas paradisdimension ska öppnas. Eller så kanske det hela går tillbaka till ett månghundraårigt deal med en viss dödsgud? Eller så kanske förklaringen är rent magisk-teknisk: en så mäktig besvärjelse som får dödsriddarna att fyllda av rättfärdig vrede resa sig ur graven har en "cooldown" på precis hundra år. Under tiden får prästerskapet förbereda för nästa omgång genom att mässa antiböner (som ska rubba de dödas frid istället för tvärtom), läsa katalogartade listor med ransardernas oförrätter för att väcka helig vrede samt överlag hålla det intrikata ritualmaskineriet igång i 99 dagar, 99 timmar och 99 hjärtslag, den av guden stipulerade tiden.
"When the stars are right!", jo jag funderade på den också, det är ju något av en klassiker.
Sedan måste rimligtvis dödsriddarna vakna några månader tidigare: jag kan tänka mig att det max rör sig om 99 år och 6 månader mellan vändorna: annars skulle förberedelserna innebära månader av förskjutningar mellan varje korståg.
Det kanske inte är stjärnorna som skall vara rätt: utan solen. Solskåderi...
Mjao, "when the stars are right" känns iofs lite använt.
Beträffande rituallängden: tja, säg 99 år jämnt då, om man tänker sig att dödsriddarna ligger ute i fält ett år (ett fram, ett tillbaka). Däremot är det ju synnerligen opraktiskt att anfallen kommer med sådan kronologisk regelbundenhet. Ransraderna borde ju ha lärt sig tajmningen vid det här laget och borde således vara djävulskt väl förberedda.
Hur är det förresten med det visuella? Kan man tänka sig en estetik som ligger nånstans mittemellan gotik och inka, med inslag av mexikanska kallaveras istället för traditionella gudabilder?
Också en intressant fråga. Jag ser mycket tidigmedeltid och romanesk över dem. (Gärna en "gotisk" känsla, men enklare arkitektur än gotikens elegans) Dödsriddarna är helt klart inspirerade av sydamerikanska/peruanska mumier (liksom bortreasiatiska a la Taklmakan)
Day of the Deadinspiration är helt rätt: kanske också en solstrålekransad dödskalle som helig symbol? Mycket reliker och kanske till och med helgedomer runt mumier vid vägkanten.
Döden är ett ständigt ornament snarare som i benkyrkan utanför prag eller benkapellet i rom snarare än gotiska gargoyler och grotesker.
Det där Aztekiskt/inka stuket är alltid snyggt och stämningsfullt. Frågan är hur man skulle förklara det i Palinor. Det finns egentligen tre kulturbärare för dem: västnargurer, sydlyga joriska erebier och kuldkres dvärgar. Överlag känns det som att slingor, ormar och träkarvade dödskallar a la vikingamaner (gärna med både keltisk och skytisk inspiration) känns mer logiskt och nästan lika stämningsfullt som det sydameriska.
Det är med visst vemod och tvekan, men jag tror trots allt att något sådant här känns mest rätt. (Fast med dödskallar och slingrande solstrålar.) Hade visserligen varit snyggt att kombinera. Kanske har nargurerna ett azetiskt eller kanske tibetaneskt påbrå artistiskt...?
Peter skrev:
Det är med visst vemod och tvekan, men jag tror trots allt att något sådant här känns mest rätt. (Fast med dödskallar och slingrande solstrålar.) Hade visserligen varit snyggt att kombinera. Kanske har nargurerna ett azetiskt eller kanske tibetaneskt påbrå artistiskt...?
Jag tycker faktiskt att just en kombination känns mest spännande. Palinor är ju historiskt sett ganska isolerat, vilket kunde borga för en estetisk skola influerad av grov nomadestetik. Inkabitarna behöver ju inte vara uppenbara, utan mest anas som en underliggande stilriktning. Sen vet man inte vilka skumma estetiska influenser som kan komma från plundergodset från Ransard. Ransarderna själva kan ju ha kommit över någon exotiska artefakt som farsegels tribut, vilken sen hamnat i palinorsk ägo. ("Nåt sånt här vill vi ha", säger prästen till den dvärgiska byggmästaren och knackar på en guldskiva från östra Soluna, "fast med dödskallar också.")
För övrigt borde som du säger rena benkatedraler i tjeckisk stil ha en framskjuten roll, dessutom med den intressanta fördelen att arkitekturen då kan förstärkas på nekrokinetisk väg. (Och nekromantiska larmsystem... möjligheterna är oändliga!) Då man dristar sig att byga i sten (läs: i Khartotum) kunde ornamentiken vara inspirerad av både knutarbete och stiliserade benstrukturer. Tänk en pelare eller pilaster med dödskallesymbolen jag länkade till avbildad på basen, omgiven av knutverk. Varje pelarsektion är smyckad med stiliserade längsställda benknotor, med knutverk där sektionerna fogas samman. Pelartoppen ser först klassiskt jorisk ut, men sedan lägger man märke till att formerna är inspirerade av den mänskliga bröstkorgen.
Bara ett förslag. Om du inte vill ha det till Palinor hämtar jag det gärna till Döda gatan i arkiprojekt Tricilve istället.
En benkyrka i en plats där nekromanti är välnyttjad... Ve den ransard som stormar in för att plundra, ovetandes om att ritualen ANIMERA BENKYRKA E15 är placerad på byggnaden uder ett SIGILL!!!
Kasalerna
Palinors kasaler ligger utspridda över det glesa landskapet, utposterade för att övervaka handel, jordbruk och skatteuppbäring. Den ena kasalen är den andra lik, och de kombinerar en uppsjö av uppgifter: sädeslager, handelsstation, värdshus, ordningsmakt och domstol. Själva kasalen är en stenbyggnad i två eller tre våningar. Den är byggd kvadratiskt runt en trång innergård, och dess väggar utåt är djupa murar. På nedersta våningen och i källaren ligger förråd, stallar, vapensmedja och vaktstuga. På de mellersta och översta våningarna finns både enkla sovsalar för gästerna, kasalherrens rum och ämbetskammare. Det är inte ovanligt att de större kasalerna är försedda med ett rundtorn som utkik. Utåt mot omvärlden vänder annars kasalen endast trånga gluggar från sina övre våningar.
Bemanningen i kasalen varierar beroende på storlek och hur orolig trakten är. Större kasaler betjänas av riddarbroder, betjänad av ett halvdussin s.k. sergeanter - icke-adliga ordenskrigare. De senare rekryteras både ur Palinors bondebefolkning och bland lyckosökare och legoknektar. Många Kasaler har istället eller dessutom en grupp om trettiotalet hästkrigare från barghans stammar. Dessa hårdföra stäppkrigare äter sadelkärnad magost och grovbröd, och dyrkar ofta obskyra andar, helgon och avgudar förutom Etin.
Runt kasalerna i nord och nordväst ligger allt som oftast klungar av hus: jordbrukarbyar som söker skydd i dess skugga, och dras till dess handel. I de gränsliggande områdena är kasalerna stora, och många av kasalbyarna är skyddade av pallisader och jordvallar. Ute på Barghan är kasalerna färre, och naturliga knutpunkter för stammarnas handel. Här ligger kasalerna nästan alltid på de livsviktiga brunnarna och källorna.
Varje besökare som inte är en simpel trashank eller tjuv, är välkommen till Kasalen, om inte extrema förhållanden råder. Vatten och husrum erbjuds gratis, men samtidigt förtullar kasalherran besökarens varor och ägodelar. Gästfriheten är snål utöver dessa grundläggande nyttor, och även rikare köpmän blir ofta hänvisade till enkla sovsalar. Ofta går det dock att få tilldelad sig ett bättre rum mot en diskret muta. Det sociala livet i kasalen trängs på den lilla innergården, där bord dukas ut för tre mål om dagen. Däremellan är det vanligt att sitta och samtala runt brunnen, eller längs väggarna. En kasals innergård är en vanlig plats för utbytandet av skvaller och skrönor. Förutom Khartotums öppna gator och torg är dessa gårdar Palinors viktigaste offentlgia platser.
* Främst ute på Barghan och i syd och öst.
** Främst i lantbrukstrakter och i nord och väst
*** Endast avsett för palinorbröder. Priset motsvarare en muta.
EDIT: Uppdaterad och ändrad text. Lade till bemanning.
Senast redigerad av Peter den 2007-05-28 21:26, redigerad totalt 1 gånger.
birkebeineren skrev:
Hur stora truppstyrkor/riddara har du tänkt dig att kasalerna innehåller?
Bra fråga. Jag tänker mig att det inte är överdrivet stora kontingenter, beroende på hur viktig kasalen är. Dessa byggnade varierar från smågods till grevesäten, men i normalfallet kan jag tänka mig att det rör sig om tre-fyra riddare, vilket väl borde innebära tjugo man. (Väpnare, sköldbärare och lakejer - en riddare är aldrig ensam)
Men egentligen vet jag inte hur man bäst avväger en sådan siffra: dessutom är jag lite rädd att kasalerna förvandlas till "riddarborgar", funderar därför på huruvida de enskilda kasalerna inte styrs av en ickeridderlig lekman eller munk.
P.s. ltie osttankar:
wendes från mutant.nu skrev:
Nomadost...kan man tänka sig att man tar mjölk från lämpligt kreatur och sedan förvarar man mjölken i en skinnsäck och så får den vara där ett par timmar, gärna i ett varmt klimat, då blir det liksom en "mjukare" ost av sig självt efter ett par timmar...mjölken syrar sig självt då...
Eller ännu hellre i en magsäck från lämpligt kreatur som man har slaktat någon gång...löpmagen..och så förvarar man mjölken i den och efter ett tag så skär man mjölken då löpen gör att mjölken koagulerar...
Precis den typen av texter är vad Palinor behöver just nu: viktiga personer, information om livet vid en Kasal, kultur och sedvänjor, klädesdräkter, prislistor och typiska namn etc 
