Mina texter är grundade på Ereb Altor, inte på Drakar och Demoners regelböcker (dessutom är Expert, inte DoD4 canon för mig ). DoD är ju ett generiskt system, och jag tror att yrket Riddare skall ses ur det ljuset: de försöker fånga arketypen riddare, inte föreskriva hur olika adliga krigarklasser skall utformas i enskilda världar och sammanhang. Vill man ha riddarfantasy finns detta och i överflöd i Zorakien och Kardien (om vi inte väljer att göra något sexigare av dessa länder), för Palinors del ville jag göra något annat.
Men överhuvudtaget har jag svårt att se nyttan i så svart - vita klichéer, då roligare att göra kommentarer på de faktiska historiska företeelserna därbakom
Peter skrev:... för Palinors del ville jag göra något annat.
Självklart ska du göra det, säger inte att du ska ändra dig om det. Det är ju Palinors riddare du beskriver men den iden behöver ju inte vara lika dan över hela Ereb.
Min skulle ju lika göran kunna finnas i Berendien eller någon annan stans sovars land i sig inte har någon riddarorder utan den som finns är en Oberoende order, munkorder eller en akademi har igentligen ingen betydelse.
Peter skrev:Men överhuvudtaget har jag svårt att se nyttan i så svart - vita klichéer, då roligare att göra kommentarer på de faktiska historiska företeelserna därbakom
Vad gör den minder nyttig en din utformning.
Och ja tycker inte den är mer klichée än den du beskriver.
Men du ska beskriva Ditt Pelinor så som du vill ha det, jag rättar mig efter det när ja spelar =)
Ja försöker inte lägga mig i hur Palinors order ska vara och uppträda utan mer något som ja vill ha någonstans på ereb.
Alendor skrev:
Vad gör den minder nyttig en din utformning.
Och ja tycker inte den är mer klichée än den du beskriver.
Men du ska beskriva Ditt Pelinor så som du vill ha det, jag rättar mig efter det när ja spelar =)
Oj, ursäkta - jag menade verkligen inte på det viset: jag trodde att du talade om hur yrket Riddare beskrivs i regelboken. Jag är hemskt sugen att se vad du har för idéer, kanske för andra riddarordnar inom den Lysande Vägen
P.S och det är klart att du inte skall rätta dig efter något jag skriver när du spelar: all världsbeskrivning är ju bara inspiration för SL:s godtycke
Peter skrev:P.S och det är klart att du inte skall rätta dig efter något jag skriver när du spelar: all världsbeskrivning är ju bara inspiration för SL:s godtycke
Ja gillar att ha nerskriven "officiell" fakta om platser och raser när ja spelar. Det gör det enkelt för mig att skapa en karaktär som ja gillar och svårare för SL att inte acceptera det ja skapar =)
Och beskriva en riddarorder så som jag skulle vilja se den är inte helt omöjligt men dock ej kanske innom just Lysande Vägen men men en allmän som kanske kan införras i den religon som SL tycker bör ha den.
En order där alla behandlas lika, rik som fattig.
En order där även den adlige spolingen får rengöra toaletter eller få göra rent stallet när otyg har förekommit.
En order med strikta regler på hur man ska uppföra sig inför folk och ens överordader.
Jag har ju gjort en liten skiss på den här ovan =)
I Palinor är slaveri i lag förbjudet, men en levande och inkomstbringande verklighet. På avlägsna gårdar ute på Barghan finns en grupp adelsfamiljer, många av echtiskt ursprung, vilka handlar med inlandets nargurstammar och nordliga jordukaerlar. Unga blekögda barbarflickor och starka oxar till barbarmän inbringar höga priser på kopparhavets slavmarknader, och säljs även till Trakorien och Ransard.
Den ecthiska ätten Martull är inflytelserik, och dess söner har kämpat som ordensriddare i de många generationer som gått sedan de lämnade hemlandet Zorakien i vredesmode efter att slaveriet avskaffats. I Palinors avlägsna nord är det lättare att följa sina egna seder, och som en mäktig och rik ätt har de kunnat smörja centralmakten att titta åt andra hållet medans blekrädda nargurflickor och trögögda jorduträlar radats upp på deras gårdar och brännmärkts likt boskap.
Den unge och idealistiske ordensriddaren Makel da Hulsa avskyr slaveriet, och har tagit de fångnas sak till sitt hjärta. Från sin postering i Trukhu Kasal på Barghan har han upprättat ett nätverk av spioner och hyrsvärd för att komma åt handeln. En av dessa spioner har kommit i kontakt med Martulls gamle husträl Vrek. Den bittre gamle mannen sitter in med kunskap och bokföringspapper som kan få ätten på fall. da Hulsa är fast vid sin postering, men en liten grupp äventyrare och lycksökare borde kunna ta kontakt med den gamle trälen, och föra honom inom Trukhus säkra murar.
Rollpersonerna måste infiltrera Martulls avlägsna gods, och vinna ättens förtroende för att kunna identifiera och söka kontakt med Vrek. Därefter måste de hjälpa honom att bryta sig in i ättens kontor, och stjäla deras papper. På gården finns ett trettiotal undernärda slavar som lever packade som sillar i en rucklig gårdsbyggnad. Ute på tunet står tre pålar med två upprorsmakare surrade och nära döden. För alla dessa väntar grymma öden inom en snar framtid om rollpersonerna inte hjälper dem.
I trakten bor nargurklanen Kalhjässorna, utstötta slavhandlare som lierat sig med Martull och lever av handeln. När rollpersonerna flyr undan Martulls gods kommer de att jagas både av Kalhjässorna och Martulls slavjägare. Om de lyckas komma undan till kasalen väntar långa rättsprocesser. Martull kommer att använda all sin förmåga i form av agenter och lönnmördare för att döda eller miskreditera rollpersonerna, Vrek och da Hulsa. Ordenstribunalen kommer att kräva ovedersägliga bevis för att känna sig tvingade att döma Martull.
Den nosige prelaten
Hans höghet Rekleschau, Kerigass av Västra Nargurien, har ett knivigt uppdrag - att som renlärig präst av Lysande Vägen övervaka palinordens tro, uppenbara kätterier och verksamheter. Men Rekleshau är en slipad maktspelare. Under de trettiotre år han har tillbringat i det nordliga Palinor har han blivit en makthavare och en aktör att räkna med. Genom att liera sig med ordens högsta höns har han kunnat leva i relativ trygghet, och fått stort utrymme för sin egen politik, sina egna intressen, och översikt över mission, projekt och administration. Men den information och de rapporter han sänder åter till Exarken i Ekeborg är fulla av vad ordensöverhuvudena vill att han skall se.
Ljusa handen, den lysande vägens renhetsmunkar, har länge haft ett ont öga till Palinor. Att det försigår underligheter i den avlägsna nationen har blivit en officiell hemlighet, och ljusahandens ledning är frustrerade och irriterade över Rekleshaus mjäkhet över en så väldigt lång tidsperiod. Därför skickar de en av sina främsta agenter, Ittur Sel, för att infiltrera och undersöka Palins Orden, och om möjligt även ställa Rekleshau till ansvars.
Ittur reser förklädd som solpilgrim inför soltåget mot Ransard, och tar antekningar bland kasaler och tempel. En resa till den hedniska och dödsdyrkande Iirkundstammen i östra Palinor, vars kult fortlever med ordens goda minne, iakktas av en av Kerîgassens handgångna. Full av oråd anställer Rekeschlau en grupp äventyrande hyrsvärd att hålla ett öga på den misstänkte pilgrimnmen. Detta vore ett lämpligt sätt att föra in rollpersonera i äventyret, även om de också kan inhyras av Ittur Sel.
Ittur kommer att resa till tempel, stammar, gamla kultplatser och nargurstammar. Han kommer att tala med pilgrimmer, riddersmän och bönder. Han kommer att ställa inträngande frågor, ta skisser av dödsförhärligande ornamentik och kultplatser och ständigt anteckna i sin vaxtavla. Han har även gjort sig till vän med en grupp solriddare som ridit för att ansluta till soltåget. Om Ittur märker rollpersonernas intresse kommer han att inviga dessa riddare i sin hemlighet, och använda dem för att avsluta sitt uppdrag.
EDIT: Ändrade lite i äventyr 2, för att klargöra RP:s roll
Senast redigerad av Peter den 2007-06-05 00:39, redigerad totalt 1 gånger.
Vet att det är mycket begärt, men om det är någon som är skicklig med pennan vore en bild eller två av den ensliga barghan (med betande stridshästar?), narguriska stamfolk, khartotums husgytter eller stridande ordens- och dödsriddare vara hur grymt som helst.
Jag erkänner, jag är helt enkelt avis på vije önskar jag hade den där grafiska talangen....
Äventyrsuppslagen är som väntat väldigt bra, och knyter an till den palinorska tematiken på ett smidigt sätt. Möjligen att rollpersonernas roll i det andra äventyret skulle kunna definieras lite tydligare, kanske med en mer uttrycklig möjlighet att ta ställning mot Ittur om man är hågad däråt, med lite schysst dubbelspel som följd? I detta fall skulle kanske Itturs följe kunna förstärkas med ett par lönnbusar för att erbjuda rollpersonerna mer tuggmotstånd.
Riddarstycket kändes helt rätt det också, med bra grogrund för både ränkspel och heroism. Ser fram emot nästa avsnitt.
Satt på bussen med bläckpenna och knöggligt papper på väg till en tatueringsfest igår. Skissade först en vargman (postar den i vargmantråden...) och sedan började jag fundera på hur en Palinorsk dödsriddare(/mumie) ser ut under hjälmen. Kan detta vara på rätt väg?
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Klockrent Tackar och bockar. Gillar särskilt solskivans olyckbådande blick.
Är huvudbonaden tänkt att vara en bascinet? Jag har själv inte riktigt klurat ut hur palinordens utrustning skall te sig. Kanske en tight bascinet enl ovan, fast med moriskt ställbar nässkena, som på denna hjälm.
På bilden blev det nog en bacinet. Egentligen är jag barnsligt förtjust i tunnhjälmar, vilket också i detta fall skulle täcka de intorkade anletsdragen ypperligt, men just anletsdragen var det som jag funderade på. Hade iof bara kunnat rita en coif eller brynjehuva och låta hjälmen blivit bortslagen
Hursomhelst så torde väl dom riktigt gamla helgonkrigarna ha ganska gammeldags rustningar på sig. Så det här var väl en färsking
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fafnir skrev:
Hursomhelst så torde väl dom riktigt gamla helgonkrigarna ha ganska gammeldags rustningar på sig. Så det här var väl en färsking
Definitivt, och jag håller med dig om tunnhjälmarna. Jag har nu funderat en smula. Jag tror att äldre dödsriddare och lik typiskt är klädda i fotlånga ringbrynjehauberker som täcker handen fram till fingrarna (m. tummhål), rund hjälm med nässkena, ringbrynjeförhäng och aventail (vilka sedemera inspirerat till nordröna hjälmar med ringbrynjehäng), och tidiga tunnhjälmar med ansiktsmask.
Lite nyare modeller av tunnhjälmar förekommer också, ibland till och med i bruk hus levande fattigriddare.
Jag råkade måla en dödsriddare som ser riktigt cool ut... Vet inte riktigt om den passar med vad andra tycker men jag postar den så snart jag har fått tillgång till scanner
). DoD är ju ett generiskt system, och jag tror att yrket Riddare skall ses ur det ljuset: de försöker fånga arketypen riddare, inte föreskriva hur olika adliga krigarklasser skall utformas i enskilda världar och sammanhang. Vill man ha riddarfantasy finns detta och i överflöd i Zorakien och Kardien (om vi inte väljer att göra något sexigare av dessa länder), för Palinors del ville jag göra något annat. 
önskar jag hade den där grafiska talangen....
