Trakorien

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Trakorien

Inlägg av birkebeineren »

Du hämtar det mesta av det här från Svavelvinterspelet, eller hur? Borde inte vara några problem med det då inte mycket är skrivet om Krindenland och Krindenmaar till EA.

- Vilka grundade Krindenmaar? När?
Står inget i källorna om jorer (klavyker och senare trakorier) på Saphyna före 180 eO så om staden är äldre än det borde det vara ransarder. Ransard grundade en koloni på Saphyna 50 eO och kan någon gång efter det ha etablerat Krindenmaar.

En idé är att Krindenmaar är platsen där klavykerna först landsteg på Saphyna precis innan 180 eO. Tidigare fanns ingen stad här, på sin höjd ett ransardisk fiskeläge, men klavykerna hittade en säker hamn vid flodutloppet och fick här sitt första brofäste på ön. På Gudienerslätten öster om Krindenmaar möttes så klavyker och ransarder till krig i Första ransarderkriget 180.199 eO

- Varför är Krindenmaar försörjningshamn för Gaaz Ulul när åtminstone två mindre byar på nordkusten tycks ligga närmare? Varför har inte de växt fram som hamnar?
Dessa byar kanske hellt enkelt inte har någon bra hamn? Det står i Trakorien-modulen att själva landskapet i Krindenland ändrar form och detta kan kanske även påverka kusten och havsströmmarna utanför så att ilandstigning är omöjlig?

- Varför förs det mesta varorna till Gaaz Ulul för handel istället för att stanna i Krindenmaar, vad lockar i GU:s branta bergsficka som inte ger bättre vinst i Krindenmaar?
Gaaz Ulul är en viktig trakorisk garnisonsstad som bevakar passet mellan norra och södra Saphyna. Krindenmaar kan synas vara den närmaste och bästa hamnstad för kontakt och handel med omvärlden. All landhandel mellan norra och södra Saphyna lär passera Gaaz Ulul om den inte skall gå över Matagdebergen.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Trakorien

Inlägg av Mikael »

Japp jag sammanfattade vad som står i Trakorien och i Svavelvinterspelet.

Har kollat igenom forumet och funnit följande forumskapelser:
"Krindenmar: In da Melse är en fåordig man som ogillar onödiga utsvävningar. Han håller Shamash över alla andra gudar men hatar det heliga Kishatet. Har säkerligen ett flertal titlar men ogillar att använda dem." Jan Erik Söderman

"När klavykerna sedermera landsteg vid och anlade nuvarande Krindenmaar, blev tryckte för stort på älvfolken som drog sig undan eller lämnade ön. Kentaurerna däremot tog klavykernas sida i det första ransarderkriget. Ingen eller få av detta folk har överlevt till våra dagar." Ur Saphynas äldre historia, en kompromiss av Baldyr och Mikael
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Trakorien

Inlägg av birkebeineren »

Mikael skrev: 2019-09-24 17:36 "När klavykerna sedermera landsteg vid och anlade nuvarande Krindenmaar, blev tryckte för stort på älvfolken som drog sig undan eller lämnade ön. Kentaurerna däremot tog klavykernas sida i det första ransarderkriget. Ingen eller få av detta folk har överlevt till våra dagar." Ur Saphynas äldre historia, en kompromiss av Baldyr och Mikael
Minns inte alla detaljer från de rätt omfattande diskussionerna kring Saphynas äldre historia men om idén redan varit uppe så kan vi kanske bestämma att Krindenmaar grundades av klavykerna kring 180 eO?

Möjligheten finns även den at staden grundades av jorer från Kontinentaljoriska riket någon gång under perioden 598-451 fO då denna lösa statsbildning existerade i västra Ereb men jag röstar på klavykerna. Kontinentaljorerna kan heller få ha grundat Frimbole Olvi och ha haft södra Saphyna som sitt kärnområde. De kom från Magilre och Klomellien och inlämmade för en tid Frimbolinerslätten på Saphyna i sitt rike. När sen riket föll (troligen orsakat av jordaker från Jorduashur) övergavs eventuella städer men befolkningen fanns kvar. Mörkertiden rådde fram till ransarderna anlände 50 eO.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Trakorien

Inlägg av Mikael »

OK,
Klavykerna grundade Krindenmaar.
(Jorerna höll sig till Frimbolerslätten så länge de såg sig som jorer och inte Saphyner, men Saphyner är inga stadsbyggare så kanske ransarderna grundade staden Olvi ur byn Olvi?)

Kusten i Zornanbukten där Krindenmaar ligger är i huvudsak otillgänglig, full av grunda skär och inte lämpat för skepp, men fungerar för grunda fiskebåtar.

Byarna Stagavan och Harmunga är designerade försörjningsposter för resan mellan Krindemaar och Gaaz Ulul.

Gaaz Ulul är en viktig garnisonstad, men också en opportun handelsplats mellan norra och södra Saphyna för de som inte vågar eller kan segla runt ön.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Trakorien

Inlägg av birkebeineren »

Låter bra. Rnsarderna kan ha byggt ut byn Olvi till något större.

Exakt när kontinentaljorerna koloniserade Saphyna är inte bestämd men min tanke är att det sker relativt kort tid efter den tredje konfluxen. Västra Ereb klarar sig bitvis från köttbitarnas härjningar och har en tillräckligt stor befolkning kvar till att kunna expandera ut till öarna i Västerhavet. Möjligtvis kommer många från provinserna i Mirelien som är i behov av mer jordbruksmark för att tävla med det rika Magilien. En ständig faktor i Det kontinentaljoriska riket är inre splittring och jag ser före mig två de två provinserna som huvudmotståndare. Amazunga (dagens Munzga) är huvudsäte för Magilien och någonstans i Kalklanden för Mirelien. Sen blir det dock jordakerna som krossar drömmen om en fortsatt sammanhållen jorisk civilisation i västra Ereb och mot slutet av 400-talet fO sänker sig Mörkertiden även över länderna här.

Varför kontinentaljorerna på Saphyna inte blandade sig med jorerna på Palamux är en obesvarad fråg men det kan kanske ha något att göra med det livsfarliga Krindenland som låg mellan de två kulturerna? Jorerna i Lasemos på Palamux verkar också ha varit fullt upptagna med interna stridigheter och när lugnet lade sig efter kriget och Grå eminensarnas fall 249 fO i Laabne hade sedan länge Det kontinentaljoriska riket fallit samman. Kontinentaljorerna på Saphyna hade blivit saphynier och levde lugn på sin fruktbara ö. (Förutom vad som jordaker och sen ransarder företog sig men det är andra historier.)
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re:

Inlägg av Mikael »

Denna övergripande sammanfattning fick ok på sin tid. Och titta det var jorerna som grundade Frimbole Olvi.
Mikael skrev: 2012-02-24 21:21 Jag har sammanställt vad som skrivits på tråden, snabbkontrollerat årtal mot kronologin i Trakorien. Finns säkert mer att göra.

TRAKORIENS HISTORIA

Ca 10.000 f.O. Den första Konfluxen drabbade Ereb. Fokalerslätten på Palamux uppstod då stormguden Marduk slungade ett eldklot mot det hedniska Woddam för att sätta stopp för woddamiternas demondyrkan. Legendernas Urlaaber sattes på Fokalerslätten av Gudarna att vakta mot woddamiterna som flytt under jord.

Ca 9.000-4.000 fO Urlaaberna var aldrig talrika, men familjer, grupper och stammar spred sig så sakteliga över Palamux. På så skilda platser som skogarna, bergen och slätterna växer de i vissa fall isär till olika folk under årtusendena.

Woodamiterna försökte finna väg ut ur sitt underjordiska fängelse men besegras av urlaaberna. Efter att urlaaberna i en slutlig strid lyckas försegla woddamiterna i underjorden drabbas urlaaberna av högmod och går under när ett kannibalistiskt folk, Lumarierna (?), invaderar. En grupp urlaabättlingar som kallade sig Hueler adopterade urlaabernas traditioner som väktare och tar över Fokaler med dess myter.

Ca. 4.000 fO (ev. tidigare) dyker älvfolk upp på Palamux invandrade söderifrån från Saphyna dit de anlänt ännu tidigare.

1400-1000 fO Under en mindre istid kommer svartfolk till öarna via Trinsmyra.

Ca 700 f.O. Från Västerhavet antas ett folk ha anlänt till södra Palamux som av lärde kallas Saniter. Folket är sedan länge borta och arvet efter dem är främst språkligt.

Ca 650 fO De första joriska kolonisterna på öarna var flyktingar från Jorpagna. Denna koloni var faktiskt människors första på Saphyna och grundades av en liten filosofisk sekt redan decenniet innan Imperiet skickade en officiell expedition hit. Man steg i land vid floden Rubakins utflöde och förhoppningen var att Imperiet man flytt ifrån inte skulle finna dem här.

Ca 630-610 f.O. Efter ett par decennier skickade Imperiet en kolonisationsexpedition för att söka ny mark. Denna militära expedition landsteg först i Miasma på Saphyna (och led manfall till följd av sjukdomar), fortsatte västerut längst vildmarken för att slutligen hitta spår efter de saphynska jorerna vid Rubakins mynning. Skeppsmaster stack upp från flodens botten och i närheten återfanns plundrade joriska gravar. Man fann också spår av svartfolk och jättar. Detta avskräckte expeditionen från att stanna och man fortsatte västerut förbi det synnerligen oinbjudande Rosthavet och okända fenomen i Krindenland. Expeditionen fortsatte ytterligare västerut förbi Pansarklacken och korsade Thimasergapet, för att slutligen sikta ön Bhannavil. Där påbörjades det som kom att bli Imperiets sista kolonisationsprojekt med tusentals kolonister och en hel legion som skydd.

Efter att de nya kolonierna på Palamux hade etablerats skickades nya expeditioner till Saphyna för att undersöka ön och fann då den äldre kolonin. Vid denna tid var svartfolksanfallen ovanligt svåra och även om älvfolken inte gärna såg maniplar av imperiets soldater på ön kunde man inte förneka människorna i deras önskan om ökad säkerhet.

600-598 f.O. Tredje Konfluxen drabbar Ereb. Yndar drabbades inte direkt av konfluxen, men ådrog sig gudarnas vrede genom att gå för långt i sitt magiska forskande. Stora delar av ön lades i mörker. Staden Krau-ki som befolkades av nekromantiker flyttades av gudarna till ön Marjura där ett nytt rike, Cruri, grundades.

När kontakterna med kontinenten bröts p.g.a. Konfluxen valde det joriska ledarskapet att överge den saphynska kolonin pga av att man ansåg att de Palamuxiska kolonierna behövde förstärkas i dessa oroliga och svåra tider. Utan legionärernas stöd ansåg jorerna att kolonin inte kunde överleva och under 580-t fO lämnades Saphyna för Lasemos eller kontinenten.

550 f.O. Joriska kolonisatörerna i Lasemos och Laabne försöker reorganisera sig i konfluxens efterdyningar. Konflikter uppstår om vem som skall styra. Konflikterna kommer att vara i flera hundra år.

500 f.O. Isbarbarer bosätter sig på Trinsmyra.

Ca 475 fO En ny fri koloni till det Kontinentaljoriska riket byggd av flyktingar, straffångar, och modiga nybyggare (varav flera halvlängdsmän) grundades på Saphyna. Denna koloni blev grunden till staden Frimbole Olvi. Dessa kolonister utgör i själva verket själva fonden till den gryta som senare skulle komma att bli Saphynas inhemska mänskliga befolkning, men detta faktum är känt av få och på Saphyna plågas man knappast av någon rotlöshet. Kolonin är anledningen till att man idag talar en kontinentaljorisk dialekt på Saphyna. Som militär styrka följde också med en manipel kentaurer att hålla reda på straffångarna och freda bosättningen mot faror. Dessa kentaurer blev efter några decennier befriade från sin tjänst då de hade tjänat sin tid och antalet straffångar minskat väsentligt. Jorerna ansåg sig nu också själva kunna sköta sitt försvar. Kentaurerna fann sig tillrätta i Tocmeskogen, men kunde ibland ses i full galopp över grässlätterna. När det Kontinentaljoriska riket gick under i Mörkertiden bröts kontakterna med fastlandet helt. De små jordbrukssamhällena förenades under små råd av obekymrade men eftertänksamma ledare. Något ens upplevt behov att förena öns invånare under en kung, hövding eller flagga fanns inte ännu.

465 F.O. Storjarlen Rotnar Storblote av Jorduashur förde en expedition att utforskade de öar som idag kallas Trakorien. Öarna var kända av nordborna från stormblåsta och felnavigerande sjöbusars historier. På den nordligaste ön mötte expeditionen först ett krigiskt eldkastande folk. Efter att "vild eld" sänkt flera skepp och man i land mött besvärjare som skickade skolopodbestar mot dem, lämnade man ön ifred och for vidare. På Palamux fann man inget annat än primitiva folk utan rikedom. En expedition inåt land konstaterade att inlandet var onaturligt hett och befolkat av storvuxna jägare utan silver eller guld. Trots att infödingarna varnade för trollkarlar och tjurmän längre söderut följde Storblotes flotta öns kust söderut och passerade vilda klippiga kuster och täta skogar innan man en omensfylld natt skådade trollkarlars violetta himlar och såg eldar brinna på bergstopparna. Efter de rysliga erfarenheterna i norr tvingades jarlen av sina mannar att vända flotta österut igen. På dagens Saphyna fann man dock byte hos fredliga bönder vars hövdingar man efter initial plundring fick årlig tribut ifrån under de kommande 350 åren. Endast under svältår i Jorduashur plundrade man på Saphyna. På Paratorna fann man ett folk som man kuvade och Rotnar lämnade en mäktig hird på öns östkust att härska över undersåtarnas då största by (i dagens Ruhl) och vaka över kornboden Saphyna.

400 f.O. Crurerna byggde staden Esachrha (nuvarande Isakra) på Trinsmyra men kom genast i krig med milacker och rungler. De två kulturerna kom att blandas samman.

Ca 380-250 f.O. En falang magiker tog makten i Laabne på Palamux och uppförde Trakoriens första akademi i staden Voag Aspede. Magikerna isolerade sin stad för att få studiero medan striderna om herraväldet på Palamux fortsatte. Magikerna kom att kallas de Grå Eminenserna. Voag Aspede blomstrade i överdåd och världsfrämmande färger så att ingen vågade närma sig staden. På grund av dem och deras trolldom kom Laabne så småningom att förvandlas till grå ödemark. Många flydde landet medan andra tynade bort stirrandes på stadens magiska färger.

300 f.O. Cruri grundar livskraftiga kolonier på Chrachz och i Kargom på norra Palamux.

Efter att ha erövrat Orghinska halvön på 300-t fO bildade den joriske skeppsjarl Finn Aperama en allians med isbarbarerna och förde en ny expedition mot Trinsmyra. Tjugerna som även de dyrkade eldens gudinna visste hur de skall skydda skeppen mot fiendens ”vildeld”. Nordmännen hade vissa framgångar mot rungler och milacker, men snart mötte man ett annat folk som stred sida vid sida med undervärldens odöda. De använde mäktig magi och jorderna tvingades lämna ön efter intensiva och fasansfulla strider. Därefter ansåg jorderna ön vara ondskefull tabu och kallade ön för ”dödsriket Isaker” efter dödsdyrkarnas stad.

290 f.O. Folken i östra Lasemos knyter kontakter med älvfolken i Gwondel Leigu under gemensamma strider mot svartfolken från Klagga. Alverna berättade för människorna om rika slätter österut och började odla marken på den Moskoriska slätten. De kallade sig Klavyker av ”klavys” som betyder nyckel ty de hade låst upp ett förlovat land.

I Moskorien och Fokale fanns vid klavykernas ankomst ett nomadiserande samlar- och jägarfolk indelat i stammar. Här fanns också den hueliska prästkasten av utvalda som bevakade Woddamporten och fungerade som Fokalerslättens (men i mindre utsträckning Moskoriens) religiösa rådgivare. Denna prästkast tog när så behövdes in noviser från alla stammar men föredrog ingifte. Deras utsända levde bland stammarna men prästerna hade ett eget område nära Woddamporten vilket sedermera blev Soerrastammen. När klavykerna anlände så kom folken på Fokalerslätten alltmer att identifieras med prästkasten eftersom det var deras enda kulturella särdrag med styrka. De moskoriska nomaderna assimilerades eller flyttade västerut. Klavykerna kom att kalla alla stammar på Fokalerslätten för hueler och lät dem hållas i sitt heliga hörn. Under klavykerkrigen blev Hueli det kulturellt sammanhållande namnet i Fokale och folken kallade sig från denna tid för hueler. I Soerraområdet fanns det ursprungliga prästerskapet kvar med delvis anpassad historia - de kallar sig för "de ursprungliga huelerna" med viss rätta.

253-249 f.O. I Lasemosi märkte man hur Laabne började suga landets kraft. De Grå Eminenserna var förblindade och lät förhäxa alla besökare. Baskimer Brushane störtade de Grå Eminenserna med list efter flera grymma slag och härskade sedan över allt Lasemos där all magi förbjöds.

222-218 f.O. Den milackiske fursten Ctagon uppförde Rakmakolonnaden vid Etemenankitemplet utanför Isakra på norra Trinsmyra. Rakmakolonnaden är en triumfport uppburen av tretton krigarstatyer.

200 f.O. Marjura täcks av is och Svavelvintern inleds som sägs skola vara i 800 år. Ungefär samtidigt bosätter sig ”isbarbarer” på Paratornas östkust.

135-131 f.O. Lasemos drabbas av den otäcka skallspräckarsoten, en dödlig sjukdom. För att skona Moskorien stänger alverna i Gwondel Leigu vägen genom skogen. Moskorerna missförstår det hela och försöker med vapenmakt undsätta sina fränder. Sjukdomen dör så småningom ut men förtroendet mellan alver och människor är för evigt brutet liksom Lasemosi makt.

130-68 f.O. I Moskorien spreds vatten ut över slätten från floden Gushars så att den blomstrade. På Fokalerslätten byggdes slott och trädgårdar. Träden gav tredubbel skörd. Med sådant överflöd kunde klavykerna bygga en högkultur på slätten mellan städerna Yoh och Albarunzia. Jägarfolk blev avundsjuka och ville ha tillbaka markerna varför krig utbröt. Krigen kom att kallas Klavykiska krigen. Klavykerna allierade sig med tolgulderfolket och de har sedan dess varit allierade. Urinvånarna, huelerna, å sin sida allierade sig med bergsfolken från Kargom och Nastrol.

68 f.O. Klavykerna vinner kriget mot jägarfolken och Klavykiska riket föds bestående av Moskorien, Fokale, Nastrol och nuvarande Kishatet. Kriget slutade med festivalen i HOXOH.

62-25 f.O. Eniaken, svampen som numera utgör mur mot Kargom på norra Palamux, flöt iland i Lasemos. Astrologer förutspådde att den skulle utgöra skydd mot kargomiterna och svampen började odlas i norra Nastrol. Kargomiterna fattade ingenting men anföll för säkerhets skull. Efter bittra strider bildades ordern Hyperernas munkordern med uppgift att vaka över eniaken.

50 f.O. – 150 eO Klavykerna börjar göra upprepade och ständigt misslyckade försök att rensa Kargom från måndyrkare, nekromanti och svartfolk. Man håller på i tvåhundra år utan att nå framgång. Dessa tvåhundra år kallas på Palamux kristallens sekler.

0 Från Melukha dök en märklig farkost upp med böner om hjälp. Den heliga ön Kymm hade börjat sjunka och man behövde skepp. Efter frikostiga löften och gåvor skickade klavykerna en stor flotta som undsatte öns befolkning. Detta är känt som de heliga svanarnas seglats.

50 e.O. Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.

97-113 eO Kejsar Hosin av Klavykiska riket regerar, den tredje kejsaren att även bära hederstiteln Kung av Kymm till minne av De Heliga Svanarnas Seglats.

100 Klavykernas Kejsar Hosin bestämmer sig för att anlägga en flottbas i Bzegusta, Magillre, och lyckas med detta efter ett femtiotal år. Magillerna gör efter bästa förmåga motstånd. Klavykiska kolonister far till Stegos och Paratorna där städerna Zaroflas, Siola och Melse grundas.

102 Från polarisen norr om Trakorien lossade ett stort isblock som flöt söderut rakt mot Melukha. Shamanfurstinnan skickade som tack till köldgudarna en stor guldhäst på ett norrgående fartyg men fartyget förliste tragiskt nog vid Ferrofagerna.

130 De belgothiska klanerna i Ljusna besegrades av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Kornella grundade efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.

137 Efter en märklig spådom anländer trakoriska fartyg till Kardien och grundar kolonin Torilia. Kung Kleodrik och hertig Ekker från Nordmark försöker förgäves driva iväg trakorierna.

150 På Trinsmyra växer en mördarsekt som uppkallas efter RhabdoRana, en strimmig groda som sägs vara moder till alla giftiga varelser. Sekten känner sig kallad att bistå demonen Ghumgakk i dennes uppdrag från Inashtar att ta hämnd på mänskligheten.

181 Det första ransarderkriget. Klavykerna anfaller de ransardiska kolonin på Saphyna och strider uppstår på Guidienerslätten. Ransarderna vinner vissa framgångar men tvingas retirera till Frimbolinerslätten där man förskansar sig.

187 Den Ransardiska flottan förstörs i Rubakins vik.

191 Den siste ransarden körs iväg från Saphyna av de klavykiska härarna.

200-250 Fokalerslätten på Palamux är nu försaltad och inga grödor kan längre odlas. Detta är en av anledningarna till palamoxernas dystra sinnelag. Anledningen till försaltningen är den konstbevattning med salt vatten som bedrivits i flera hundra år.

220 Palamuxiska nybyggare gör flera försök att kolonisera Trinsmyra men slås tillbaka. Under striderna enas milackerna mot den gemensamma fienden.

Ca 250 Den segerrika klavykiska flottan besegras av en underlägsen fiende från Trinsmyra. De snabba katremasserna seglade runt de klavykiska fartygen och satte eld på dem. Innan man visste ordet av hade horder av milacker, rungler och karker som i förbund med isbarbarer från norr landstigit vid HOXOH för att marschera mot huvudstaden. Inom en vecka hade Frimbole Olvi plundrats då rikets huvudstyrka fortfarande vaktade Saphyna mot ransarder.

277-310 Ransard sluter en allians med Magilre och Milacke i syfte att krossa klavykerna på Trakorien. Milackerna leddes av Hiatus Neffro (”Den galne milacken”) som i hemlighet lovat bort Saphyna till Ransard och Magilre.

I skuggorna av krigen mellan klavyker och trinsmyrer vaknar på Paratorna en önskan till oberoende. Man förklarar sig fritt från det uttröttade klavykiska riket år 304. Händelsen kallas den Kastykiska omvändelsen eftersom gudinnan Kastyke instiftas som Paratornas officiella skyddsväsen. Den nybilda de nationen bestående av Paratornas sydliga områden Ralorge och Karamak, kallade sig Trakorien, av orden traekor som betyder att andas fritt.

311 På Palamux märktes efter de misslyckade krigen en väckelse för att frigöra sig från sitt tragiska klavykiska förflutna. I staden Frand uppstod Shamashkulten som snart spred sig som en löpeld, flera sekter och ordnar bildades och snart väcktes krav på en religiös stat. Det heliga Kishatet grundades.

350 Klastobrest Dimvett börjar predika guden Remuntras läror. Först på Saphyna och senare Palamux. Han seglade sedermera västerut med halva Palamux flotta för att aldrig återvända.

370 Andra ransarderkriget. Det klavykiska riket är mattat efter inre stridigheter så vortigern Edorl den unge beslutar sig för att det är dags för Ransard att återta sina forna kolonier. Hade man inte gjort misstaget att dela sina styrkor hade man mycket väl kunnat krossa Trakoriska riket innan det ens hunnit bildas. Man försökte ta både Saphyna och Paratorna vilket var ödesdigert. Trakorierna slöt sig samman med det heliga Kishatet och detta gjorde att man blev starka nog att driva iväg ransarderna.

380 Av misstag råkade man i bråk med en dvärgklan på Klomelliens kust när trakorierna förföljde ransarderna under andra ransarderkriget. Dvärgarna återfördes till Palamux för att arbeta som slavar i Kopparbergen men gjorde sig snart fria och grundade ett rike som finns än idag.

385 Trakoriska riket grundas. Man förklarar sig som arvtagare till Klavykiska riket och övertar dess styrelseform. Man har efter det andra ransarderkriget en koloni på Palamux, staden Soblak. Efter att ransarderkriget inledde man ett utrotningskrig mot Paratornas svartfolk.

400-t Huelerna var nu återigen ensamma på den förr så bördiga men nu försaltade och ofruktbara Fokalerslätten eftersom de sista klavykerna dragit sig tillbaka från slätten.

405 På Trinsmyra hade grupper börjat plädera för alla människors lika värde men dessa åsikter förbjöds av Ganfryd Åålskalle och grupperna flydde till Marjura där de grundade Arhem och andra kolonier. Namnet Marjura stammar från denna tid. Nybyggarna livnärde sig på fiske och fårskötsel. Även innan kolonisterna kom till ön fanns där dvärgar, jättar och kvurer.

428 Adeln på Trinsmyra är missnöjda och revolterar. Ganfryd Åålskalle blev kung.

440 Stegoserna beslutar sig att förekomma trinsmyrerna som närmar sig Albarunzia på Palamux östkust genom att själva plundra staden. Man var trots allt de närmast sörjande och som det heter i ett gammalt moskoriskt talesätt ”Det är inte borta, det som rinner ur näsa till mun.” Shamash vrede drabbade Stegos som förföll i permanent mörker. Det blev också omöjligt att resa till eller från ön.

458 Ransard skickar i hemlighet ”diplomater” till Saphyna vars styrelseskick infiltreras.

460 Trakorierna har rensat Paratorna från svartfolk och upprättat lönsam handel med omvärlden. Man erövrar Ilibaurien på norra Paratorna, Ilibaurierna har länge varit en nagel i ögat för trakorierna. Alkemikern Astrumal diFoldt anlitades för att lansera opianderkryddan bland ilibaurierna och när dessa gått ner sig i drogträsket kunde de besegras utan strid. Än idag lider områdets befolkning av svårt drogmissbruk och är Trakorien till liten nytta.

462 Saphyna står nästan helt under ransardisk kontroll.

497 Det tredje ransarderkriget utbryter. Trakoriska trupper landstiger på Saphyna och Ransard skickar förstärkningar. Vortigern själv och hans elvaårige son Argald medföljer. Trakoriens numerära överlägsenhet fäller avgörandet och ransarderna besegras slutgiltigt tio år senare. Trakorien införlivar Gudienerslätten med sitt rike för att få brohuvud på Saphyna. Efter ett antal förödmjukande förhandlingar där hot och mutor begagnades har också de gamla klavykiska kolonierna övergått till att vara trakoriska. Det Klavykiska riket existerar inte längre.

507 Gorm den Gamle av klanen Omric inser att slaget om Saphyna är förlorat och drar tillbaka de ransardiska trupperna. Halva flottan blir upphunnen och sänks.

510 Från Trinsmyra fördrevs allehanda sekter i en av Åålskallarna ledd utrensning, däribland shaguliterna som flydde till Marjura från den transmyriska staden Vumbra. Shaguliterna bygger ett järntorn i norra Marjuras Dymrabergen med hjälp av dvärgar.

520 Saphyna startar ett uppror mot den trakoriska överheten. Upproret slås ner fem år senare.

523 Trakorien försöker invadera Mereld men misslyckas på grund av mereldernas kraftfulla magiker. Merelderna bad om att få missionera på Trakorien och trakorierna vågade inte säga nej. Sedan dess sköter Kafrilersekten fattig och sjukvård inom trakoriska riket vilket alla är nöjda med.

525 Ylarnas afton. Nationalister på Saphyna uppviglar en här av kriminella och slavar som drogats med zombin. Zombinet fick kämparna att lyda alla order blint, tyvärr också fiendens. Slaget kallas ylarnas afton eftersom bägge härförare skrek ikapp för att få kontroll över hären. Den högröstade trakoriske härolden Skrynk avgjorde till trakorernas favör.

530 Trakorien invaderar Trinsmyra och införlivar ön med sitt rike. Åålskallarna, som regerade över Trinsmyra, flydde upp till de otillgängliga bergen i Rung. Landsdelen Kark gjordes till en del av Trakorien men Milacke fick behålla sin självständighet.

550 För att utsträcka sitt rike skickar Trakorien en expedition mot den mytiska västern, mest av misstag upptäcker man Jih-puhn och Tsun-kuo på andra sidan Västerhavet.

595 Svavelhandeln har länge varit en eftertraktad handelsvara. Arhem på Marjura ockuperas och man tar kontroll över svavelgruvorna.

600 Dimratraktatet undertecknas av Trakoriens kejsare. Traktatet låter shaguliterna praktisera sina läror utan inblandning så länge trakoriska lagar efterlevs och bara slavar eller infödingar används till experimenten.

604 Kronolaben i Tricilve invigs.

605 Caorm Alvvän, vortiger av Ransard mördas av sin timoriska älskarinna, Trakorien misstänks ha ett finger med i spelet. Argald den yngre svär under kröningen att hämnas mordet på sin far.

606 Ransard smider planer och mobiliserar för en slutgiltig konfrontation med Trakorien. Guldfynd från nordvästra Marjura förs till Trakorien och väcker stor uppståndelse. En mindre guldrush följer men flera expeditioner försvinner spårlöst. Draken Blattifagus anfaller och ockuperar dvärgarnas kvicksilvergruva på Marjura. I all hast sluter man en överenskommelse med odjuret som går ut på att förse det med mat i utbyte mot att det inte ställer till med bråk.
P.S. För både Saphyna och Palamux finns förslag på urhistoria/mytisk början.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Trakorien

Inlägg av birkebeineren »

Har inte glömt bort den här sammanställningen men hade glömt bort några detaljer. Vi verkar ha låtit kontinentaljorerna bosätta Saphyna först kort tid innan deras rike föll samman 451 fO. Borde fortsatt fungera.

Men jag har hittat ett officiellt årtal vi borde få till att fläta in i historien. I ”Kristalltjuren” (avsnittet om Fokaleslätten) anges 610 fO som när jorerna anlände Palamux. 627 fO i sammanställningen kan kanske ändras till 610 fO?

Den försvunna expeditionen till Saphyna tidigare kan fortsatt gälla. Den blev ju inte till något.

Angående Krindenland så tror jag Brior la fram teorin om att woddamiterna även kan ha funnits här. Skall försöka hitta tråden...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Trakorien

Inlägg av birkebeineren »

Hittade:

Woddamiterna fanns långt före människan. De var få och gigantiska, med helt obegränsad livstid och fri vilja. De levde på och under bergen vilka de grävde sig igenom med sina kraftiga käkar (bergen var mjukare på den tiden). För att frigöra sig från sina skapare allierade de sig med kaosvarelser och deras art och kultur utplånades som straff, bland annat genom meteoriten som skapade Fokalerslätten och den glasvandlade Kargomväggen på Palamux. Möjligen bodde de även i Krindenland och orsakade den verklighetsläcka som fortfarande finns i området. Enstaka woddamiter sägs fortfarande finnas kvar under bergen, men de tål varken vanligt vatten eller luft och är därför fångar.

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 9184#p9184
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Trakorien

Inlägg av Mikael »

Tack Birke.
Lite fler personer:
- In da Melse, stadens prokurator och hirdens anförare (har säkerligen ett flertal titlar till, men ogillar att använda dem) är en fåordig man som ogillar onödiga utsvävningar. Han håller Shamash över alla andra gudar, men hatar det heliga Kishatet. Är utvald av Primus Prokuratorn själv som ser In som huggen ur samma klippa som han själv, men In da Melse misstänker Oxenklöv för att vara Kishatets spion.

- Syntalden och Primus Scriptarius NAMN?

- Baron krämare Figlod da Kargalak. (Baronen och Syntalden stödjer varandra i maktkampen med prokuratorerna.)

- Palamoxiske Storhirdmannen och Primus Prokurator Ripigus Oxenklöv da Nastrôl har ensam makten över hela Saphyna. Betraktas som helgon, hängiven och edsvuren Shamash, känd som helt omutbar.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Trakorien

Inlägg av birkebeineren »

Ytterligare detaljer från källorna:

-Remuntras lära uppstår i Krindenmaar. Kittelflickaren Klastobrest Dimvett börjar plötsligt predika gudens lära och efter kort tid företar han 349 eO en missionsresa till Lasemos för att 351 eO försvinna ut i Västerhavet med halva den klavykiska flottan.
-Tavernan "Fiskefröjd" i serverar mycket god mat i Krindenmaars hamnkvarter.
-Ripigus Oxenklöv dyrkar även stridsguden Trocuspa.
- Syntalden och Primus Scriptarius NAMN?
Syntald Bera kanske? Mera känd som "Kalkländskan" då hon både på sin fars och sin mormors sida härstammar från Kalklanden. Beras fulla namn är Ulrund Bera O'Beroband men har enligt egen utsäga brutit med familjen och tagit tjänst ute på öarna.

Inspiration till äventyr i Krindenmaar och Krindenland finns förövrigt i utkastet "Shamash finger" på sidan 88 i Trakorien-modulen.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Trakorien

Inlägg av Mikael »

Blev aldrig färdig med Krindenmaar innan spelarna for vidare i Trakoriska riket, men här är vad jag fick nerplitat - i delar inspirerat av och stulet ur Svavelvinterspelet:
KRINDENMAAR

Krindenmaar ligger på Saphynas norra kust på södra stranden av floden Kargalaks utlopp i Zornanbukten, nästan så långt västerut man kan komma innan man når Krindenland. Då resten av bukten är relativt grund och har många skär och grynner, blir stadens hamn enda stället där havsseglande fartyg kan komma intill. Staden är en av Trakoriens större hamnar med trad på Palamux och Paratorna, och är huvudort i baronatet Shalga väster om Korjulme. Framförallt är staden en försörjningshamn för Gaaz Ulul, så i staden omsätts mest fraktskadat gods, restpartier och annan överbliven eller svårsåld last. Undantaget är handeln med bisarriteter och missfoster som är stadens unika vara. Det är sista staden innan vansinnets Krindenland tar vid och staden där Remuntradyrkan uppstod. I Krindenmaar tänker man annorlunda och på övriga Saphyna är befolkningen känd som ”krindenknasar”.

Historia
180 e.O. I inledningen av Första Ransarderkriget landsteg klavykerna vid Zornanbuktens enda djupa del och anlade Krindenmaar för att så få ett första brohuvud på Saphyna.

285-293 e.O. Hiatus Neffro ”den galne Milacken”, i allians med Magilre och Ransard, lät staden ockuperas av Magilre. Magilre och Ransard stred dock med varandra om vem som hade rätt till Saphyna då Neffro listigt lovat ön till dem båda. När Neffro dessutom bytte sida och gjorde gemensam sak med klavykerna för att ”befria” Saphyna, gav både magiller och ransarder upp och seglade hem. Neffro blev så besviken att han försvann upp i Matagdebergen och klavykerna återtog kontrollen över Saphyna och Krindenmaar. (Det förekommer en alternativ historia där han bränner ner hela slätten innan han förvinner.)

349 e.O. Kittelflickaren Klastobrest Dimvett började till sina vänners förskräckelse och munterhet predika Remuntras lära, knasigare än även normala krindenknasare. Han rakade sitt huvud sånär på fem tofsar, svepte sin lekamen i ett lapptäcke av hjälpligt ihopsydda putsdukar och skrattade vanvettigt mycket. Inom kort fylldes Klastobrest av missionsiver och seglade till Lasemos, för att kort därefter segla ut över Västerhavet med halva Lasemosis flotta! (Lustigt nog har kulten ingen nutida koppling till Krindenmaar. Invånarna rycker lite på axlarna åt utsocknes fruktan för kulten, och det är extremt ovanligt att remuntradyrkare ens besöker staden.)

370-385 e.O. Under andra Ransarderkriget belägrades Krindenmaar kortvarigt, men trakorierna lyckades undsätta staden som sedan var viktig för de fortsatta striderna om Saphyna.

497-507 e.O. Vid Tredje Ransarderkriget blev Krindenmaar åter en viktig kugge i underhållet av Gaz Ulul sedan ransarderna erövrat södra Saphyna. Ransarderna kördes dock snart bort och Krindenmaar förlorade återigen i betydelse annat än som Gaz Ululs hamnstad.

520-525 e.O. Saphyni-uppror skakar ön, men hade ingen större effekt på Krindenmaar där få personer hade något varmt vurm – eller vurm alls - för ransardernas tid på ön.

Befolkning
Befolkningen i staden kan grovt delas upp i saphyner, trakorier, klavykierättlingar och farsegels folk.

De flesta arbetar på något sätt med logistiken, att lasta och omlasta importen till Gaz Ulul. Detta är så centralt i staden att skrågänget Packarna från staden O har startat ett lokalkapitel i Krindenmaar. Fisket är också en omfattande sysselsättning och fiskarna har sina båtar uppdragna på stranden utanför östra stadsmuren. Särskilt krindentorsk ger goda fångster, men på sistone har de av någon anledning börjat minska i antal. Detta har gjort att de missbildade ”glosefiskar” börjat bli populära även utanför missfostermarknaden. Efter att fångsten landats tar stadens insyltare, saltare, surmäskare, rökare, lång- och korttorkare vid, innan handelshusen med Speditörsgillets stöd för varorna vidare till Gaz Ulul.

Stadens styre
Stadsfogden
Stadsrådet
Hamnfogden
Templen
Skrån och gillen
Militären


Makthavare
- Mäktigaste Bisarritetshandlaren Gribbna da Khimeri. En framgångsrik dotter av staden. Omtyckt av alla utom sina konkurrenter, samt de personer hon utnämnt till fiender.
- Stadsfogden Fargarus ”Pungslagarn” da Tricil
- Hamnfogden
- Rådets ordförande
- Klavykerprästen ?
- Notard Muller(en av stadens åtta), Diegeta Longas hemliga agent i staden.
- Prokurator och hirdens anförare In da Melse, är av gammal släkt och har ett flertal titlar till, men ogillar att använda dem. Han är en fåordig man som ogillar onödiga utsvävningar. Han håller Shamash över alla andra gudar, men hatar Kishatet. Är utvald av Primus Prokuratorn Oxenklöv själv som ser In som huggen ur samma klippa som han själv, men In da Melse misstänker Oxenklöv för att vara Kishatets spion.
- Brett O’Favre är ledare för det relativt nya skrågänget Packarna. Den normalt sett sävliga konkurrensen mellan stadens lastlag, har sedan Packarnas ankomst till staden blivit mycket våldsammare.
- Syntalden och Primus Scriptarius Bera, mera känd som "Kalkländskan" då hon både på sin fars och sin mormors sida härstammar från Kalklanden. Beras fulla namn är Ulrund Bera O'Beroband men har enligt egen utsäga brutit med familjen och tagit tjänst ute på öarna.
- Baron krämare Figlod da Kargalak. En fisförnäm paratornier som köpt barontiteln. Hans makt ligger i de Shalgiska odlingar han äger och den handel som bedrivs. Men hans rikedom har inte lyckats köpa honom respekt hos saphyner eller de militära ledarna. Han har därför blivit nyväckt kastykefrälst och lierat sig med Syntalden. Baron och Syntald undestödjer varandra i maktkamp med prokuratorerna.
- Krämare Ålderman Jaffrin Reknesch är Speditörsgillets ålderman av gammal klavykisk familj som har starkt grepp på omlastning och transporter till och från staden. Han ser med oro på Packarnas våldsamma inflytande i hamnen som dessutom fått allt fler av han allierade att undra om det behövs en ny ålderman.
- Man får heller inte glömma Palamoxiske Primus Prokurator Ripigus Oxenklöv da Nastrôl som har ensam makt över hela Saphyna. Betraktas som helgon, hängiven och edsvuren Shamash, känd som helt omutbar. Han har även titeln och ansvaret som Storhirdmannen Ripigus Oxenlöv av Bhannavile och dyrkar i den kapaciteten även stridsguden Trocuspa. Han är sällan i Krindenmaar då hans residens är i Gudiena.
-

Andra karaktärer
- Övriga två Bisarritetshandlare är paratorniern Peldon di Bretalpha och jorpagnern Nicholas van Rijn.
- Fiskhandlaren Soske Bukfylla som lyckats marknadsföra glosefisk till inköpare på både Paratorna och Palamux. Oroas nu av ryktet att märkliga bieffekter har drabbat några av de lokala kunderna.
- Alkemisten Sylanna da Tigoldi och Destillatösen Mockla, tillsammans "Halvlingen" lever i symbios i staden.
- Drängarna Poffo och Oliba, som i sin kreativa dumhet är krindenknasar destillerat.
- Den tjocka pojken Primme-liten med sina ständiga pojkstreck.

Kultur och tradition - Atmosfär
- Stadens befolkning är kreativa och tänker ofta utanför fraktlådan, vilket gett dem rykte som duktiga smickelspelare, men också som allmänt knasiga - på Saphyna hånfullt kallade "krindenknasarna".
- Det är vedertaget i staden att utnyttja regnoväder som tillfällen att duscha på gatan. Detta gör "krindenknasarna" till de renaste stadsborna på öarna.
- Många excentriker attraheras av tankefriheten i Krindenmaar och har flyttat dit.

Slumphändelser

Staden
Klavykernas befästa hamnstad har växt utanför de gamla murarna, men byggstilen har fortsatt vara tre- eller fyravånings hus med nedersta våningen i sten. Husen ligger tätt ihop med myllrande gränder och stor trängsel innanför murarna.

Kyrkor och Tempel
- Kastyketemplet
- Shamashtemplet

Gillen och Skrån

Militärt försvar
Stadens garnison utgörs främst av tungt infanteri, varav ¾ är legotrupper och resten hird.

Stadsdelar
- Fisktorget
- Dryckessalen Flaskpalatset ligger i staden, där all Altors drycker lär finnas.
- Missfostermarknaden säljer missbildade/muterade flora och fauna från Krindenland.
- Tavernan "Fiskefröjd" serverar mycket god mat i Krindenmaars hamnkvarter.
- Mausoleigården, den gamla kyrkogården som ligger innanför murarna. Har fått sitt namn av sina två dussin mausoleer.

Omnejd
Landet runt Krindenmaar är bergigt nästan ända fram till havet. Norr om Kargalak finns mörka och vilda fruktskogar, men kring Krindenmaar odlas enbart ärtor och nötter i det steniga landskapet. Då Sjunabergen i princip går ända fram till kusten så går vägarna från Krindenmaar framförallt längs kusten. Norröver finns stigar som nyttjas av modiga getaherdar och fruktskogsjägare. Det finns en sällan använd stig också västerut över bergen mot västkusten. I huvudsak undviks dock dessa vägar då de går allt för nära Krindenland. Krindenland ligger nära nog för att ljusbävningar tydligt syns på norrhimlen från staden. Endast byn Klevaland ligger närmare vansinnets halvö och dit färdas man helst i båt.

På en platå norr om staden finns ett tempel med soldyrkande druider hängivna solguden Valliman, som av sin bror Drigel fängslats i dödsriket - dvs under Krindenland, därav ljusbävningarna etc.

Vallimans öde skildras i poemet ”Vallimans skog”, vilket reciteras varje afton mot den nedgående solen. De fyra första verserna lyder sålunda:
Vallimans skog
Långt bortom skogar och hav där de dödligas blickar fördunklas
Sitter på vittrande tronen den siste av högborna gudar
Trött på sin visdom han orkar nu endast sitt konstverk beskåda
Vem har väl känt mer än fäder den lön som världarna gäldar?
Skapelsens möda är sorgesamt lika, bitter och ofri
Vemodigt ser han hur mäktiga riken byggs upp och förfaller
Arket är fullskrivet, intet är nytt under stjärnornas rymder
Tiden ska fullbordas, endast på detta väntar han utled
Bländas hans urgamla öga som skådat släktenas öden
Bländas och lockas av slätter som förr han håglöst passerat
Tomma på skapelsens horder de skymtar i världsalltets utbygd
Falnande lidelser väckes i åldringens tungsinta hjärta
Ej sedan seklernas gryning han lyft sina händer till gärning
Nu innan domen skall falla ett sista verk vill han delges
Dock ej som förr vill han åter bestämma sitt skådespels utgång
Mäktigt men fritt kan från händerna utgå den skapande kraften
Sången beskriver hur Valliman föds med en fri vilja, men hur han dåraktigt söker svar på de förbjudna gåtorna istället för att tacksamt ta emot sitt liv och sin vackra skog.

Poemet Vallimans skog utgör citat ur ”Trakorien” av upphovsman Erik ”Brior” Granström, publicerad under licens - http://strimlad.se/fri_konflux/00.titelblad.html - CC BY-NC-SA 2.5 SE
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Re: Trakorien

Inlägg av anders »

Vad vet vi om Trakoriska högtider, festdagar och liknande? Finns de sammanställda någonstans?
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Trakorien

Inlägg av birkebeineren »

anders skrev: 2021-11-12 22:55 Vad vet vi om Trakoriska högtider, festdagar och liknande? Finns de sammanställda någonstans?
Trakorien använder vad som här på forumet utvecklats till Joriska kalendersystemet och Trakoriska kalendern. Det finns inte mycket om högtider och festdagar förutom följande jag hittat:

Den sista kastanjens fall
Högtid som firas i Lasemos någon gång på hösten (Trakorien s. 20)

Frihetsspelen
Under en veckas tid firas Paratornas frigörelse från Palamux (Trakorien s. 33)

Vallimans klagan
Årlig återkommande ritual kring naturens död och återuppståndelse knutet till gudabröderna Valliman och Drigel (Trakorien s. 67)

Den decenniala härdningsritualen
Banzikamästaren Kyrias som dyrkar stridsguden Trocuspa genomgår denna ritual vid vårdagjämningen (Den Femte Konfluxen s. 54)

Det kan finnas flera, både officiella och gömda i gamla trådar eller notater. Letar vidare...
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Re: Trakorien

Inlägg av anders »

Wow, strålande, birke! Ja, hojta till om du hittar fler någonstans - eller om du till och med har förslag på egna passande högtider.
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Re: Trakorien

Inlägg av anders »

Vet vi när på året 304 e.O. Paratorna utropade sig självständigt? Med andra ord, när infaller Trakoriens nationaldag (som omtalas i Svavelvinter)?
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Skriv svar