Cereval

Samlingsplats för alla länder och platser
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Resa från Drakonia till Cerbergens fot.

Ni lämnar Drakonias sydport på den välunderhållna landsvägen av krossade snäckskal som leder från Cerevallis i norr till Leggalliss vid Trollfjärden i söder. Vägen markeras med jämna mellanrum av stenar med fossil, oftast sjö- eller ormstjärnor från landets urtid. Ni har ljusa sandstränder och Masevabuktens vågor på er vänstersida i någon kilometer innan en avtagsväg leder österut in över hedlandet. Ju längre in ni kommer mot höglandet vid horisonten, desto mindre uppenbart blir det att det lätt kuperade, buskbeklädda hedlandskapet är gräsbevuxna sanddyner. I sanden har små murmeldjur och jordekorrar byggt bon de rusar ut och i när ni närmar er. Ni ser inga större träd utan endast enstaka dungar med krokiga enar, kustgran och fetbladig strandvide. En del snår av taggiga bärbuskar och andra låga rotrika buskarter finns också. I närheten av utslängda byar ni passerar ser ni också områden med odlad mark noga omgärdade av sten- eller trägärdsgårdar. Innanför murarna odlas rotfrukter och strandråg. De enda öppna odlade fälten är bomullsgräs som växer vilt i större fält och som tydligen smakar så illa att nötboskapen undviker dem. Det är tydligt att det inte faller några stora mängder regn över hedarna, men kvällsbrisen brukar dra in skurar några dagar i veckan och på vårarna drar dimma in från varmare vatten i söder.
Helt dominerande är dock gräshedarna och de hjordar av Måntajio-visent som vaktas av bönder och inhyrda krigare till häst.
Bild

Landet stiger allt brantare tills leden börjar ringla sig upp för den brant som höglandet skapar mot kustlandet. I den sandiga branten trivs mängder av olika fåglar som bygger sina bon ingrävda i branten. En del av dessa tycks infångas av bönder i stora finmaskiga nät. Märkligt kan tyckas då ingen av fåglarna är mycket större än backsvalor, men enligt bönderna själva är smörbröstgrävare en fantastisk delikatess. Kanske någon som provade i Drakonia?

Väl uppe på höglandet befinner ni er femhundra meter över havet och kan bakåt se ända till havet och solen som blänker i Drakonias torntak. Åt andra hållet sträcker sig en vidsträckt platt och torr slätt ut. Även om Dûnslätten är väsentligt grönare än Lîrslätten (speciellt södra Lîrslättens stenöknar) är det ändå ett av de torraste områdena ni sett. Marken består av rödorange jord eller mörkgul sand. Jordmånen är mycket mager, terrängen något kuperad och sträva gräs dominerar helt växtligheten. Ett snabbväxande gräs som nomaderna sår vid första snösmältningen, och som mognar innan sommaren, är tica-gräs som används till pasta och gröträtter. En annan födoväxt på slätten är den blåblommiga strutsärtan (på Lîrslätten finns ökenstrutsärtan med röda blommor) som blommar efter skyfall de få tillfällen sådana inträffar fram på höstkanten. Dess ärtskidor ger feta gröna ärtor som används till en fantastiskt mättande gröt, en portion om dagen räcker för de flesta. Kring oaserna växer kålpalmen vars palmblad smakar och doftar som kål och kan varieras stort av skickliga nomadmödrar. Det är annars mycket sparsamt med träd på slätten, men där växer spridda exemplar av ökenek, fjäderek, coolabah, spökgummiträd, acacia och vid vattendragen honek (ekarterna har inte mycket gemensamt med ek ni är vana vid). När man närmar sig Cerskogen och bergen finner man ensamt stående boabträd. Dessa blir aldrig så stora som de trollboabträd som växer i Cerskogen, men deras omfång är ändå imponerande.

Det är som framgår vattenbrist på Dûnslätten, men det finns källor till vatten. Det mesta regn som faller i Cerbergen rinner ner mot Cerskogen (Dûnslätten sluttar också åt det hållet), eller på bergens västra sida för att fortsätta in i Nargur eller följa bergen åt norr eller söder. Det finns dock ett flodsystem, Amu Dûnya, som korsar slätten och dit det rinner vattendrag även från slätten. Under höstens fåtaliga skyfall, men främst på våren när snösmältningen kommit igång, för mindre åar även vatten till vattenhål på slätten. Dessa vattendrag är annars torra resten utav året. Dessutom finns underjordiska vattendrag som ibland skapar oaser genom naturliga källor. Om man vet var vattnet finns, vilket nomaderna gör, så går det att överleva på slätten.

Till sin hjälp att finna vatten har nomaderna skovelhundar (namnet pga nosens form), en framavlad mindre vildhund med nos för vatten. I övrigt har varje klan ca 50-100 cer-antiloper, av nomaderna kallad ”tatarica”.

Bild
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... telope.jpg
http://www.tiere-tierarten.de/tiere/saigaantilope.jpg

Antiloperna ger mjölk, en slags ull och kött. Nomadernas mest kära husdjur är dock deras tama elefantfåglar som används som riddjur, men som också ger dun och ägg.

På slätten finns få leder, men den ni avser färdas på är sedan några år ordentligt markerad och välvandrad. Ni färdas nu leden mot Tarassusravinen. Den var tidigare en sparsamt använd led för en del handlare med gnagarpäls och timmer från Cerbergens skogar. Sedan månsilverrushen har den dock dragits om något och markeras med milstenar och andra markeringar. Det är aldrig mer än två dagar mellan vattenhålen, så leden går inte raka vägen mot ravinen, men utan vatten här ute överlever endast nomaderna. Leden har inga värdshus då nomadklanerna vars marker den korsar inte tillåter något sådant. Det finns dock lägerplatser och olika typer av skydd mot drakar på rastplatserna. Leden patrulleras också av nomaderna, men det sker inte som främlingar kan tro för de resandes skydd utan nomaderna vaktar noga på att inte deras mark missbrukas eller resande lämnar leden allt för mycket. Skulle man avvika från leden och nomaderna finna en bör man ha tungan rätt i mun och recitera Måneden om man inte vill göda den magra jorden med sitt blod.

Farorna på resan över slätten är annars flockar av vildhundar, giftiga klippödlor, safannjaguarer, sanddemoner (ormart) och rovtranor. Man bör också ha ögonen på himlen och horisonten efter vilda drakar som börjat lockas till leden och ravinen pga av den ökande mängden föda. I övrigt drar ibland svartfolkgrupper plundrande över slätten och på tarassusleden blir det allt vanligare med rövare. I norr korsar ibland barbiska stammar för plundring och örnjakt

När ni korsat vadstället över Amu Dûnya blir slätten något grönare och ni anar att ni närmar er bergen och den väldiga skogen. När ni så når ravinen som skär brant ner i slätten, kan ni bortom den skymta trollens skog. Mot väster anar ni genom diset Cerbergens massiv. Här växer eukalyptusskogar med spridda trollboabträd och en del barr- och kotträd vilka ju närmare skogen och bergen man kommer tas över av mer lummig barr och lövskog. Då den södra änden av ravinen är den mest svårforcerade vägen in (ogenomträngliga gifiga taggväxter med seg stam är ett evighetsgöra att ta sig igenom) väljer ni att fortsätta följa leden. (Bäcken lämnar ravinen och fortsätter söderut in en mycket torr del av slätten som är lik Lîrslättens stenöknar.) Under den fortsatta färden till ledens slut vid bergens sluttningar och ravinens västliga ände, passerar ni ett antal silverletarbosättningar. Det är mest tal om enkla hus av trä och inköpta nomadtält. De är förlagda där ravinen är mindre brant och djup och man lyckats hugga sig stigar ner till bäcken. Även om det inte är det vanligaste så förekommer det en del vaskning i bäcken. Ljuden och stanken från dessa små ansamlingarna av silversökare är inte långt efter trollstank i arom. Ju längre mot nordväst ni färdas ökar risken för att stöta på ilskna troll, mordiska svartfolk eller vilda drakar. Där leden slutar (den fortsätter omarkerad lite till upp i bergsskogen till det område där man förr avverkade timmer) ligger ett stort värdshus som påminner om nomadernas tält till sin form, men är tre våningar högt. Hit vågar sig endast de modiga eller dåraktiga, och de bär alla rustning och vapen, eller betalar andra att göra det kring dem. Härifrån kan man lättare ta sig ner i ravinen på jakt efter rikedom och det finns en hel del enkla träkåkar och nomadtält kring ravinen. Värdshuset har samtidigt allt som kan erbjudas för att befria upphittaren från silvret igen.
Senast redigerad av Mikael den 2009-03-17 18:14, redigerad totalt 3 gång.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Mycket målande mäster Mikael. Lämnar mersmak. Lysande läsning :D
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Så här föreställer jag mig nomadernas tält/Yhurt (minus kaminröret):
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... urvger.jpg

eller kanske mer så här?

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... 04412u.jpg

Se mer på http://en.wikipedia.org/wiki/Yurt
Senast redigerad av Mikael den 2009-03-17 09:32, redigerad totalt 2 gång.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Nu överlämnar jag med varm hand åt andra att bygga vidare! :D
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

En cerisk nomadprinsessa från norra delarna av landet?

Bild
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Visst, från gränslandet mot Barbia. Är det inte en grip som river en cer-antilop på hennes mössa? Finns det alltså gripar i nordöstra Ereb eller? 8)
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Akrogalisk hippogriff kanske?
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Kan mycket väl stämma. Säkerligen har hennes folk mött de vilda ryttarna från andra sidan havet med deras vidunder.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Ceriska städernas råd kanske liknar detta?

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... r_duma.jpg
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Uppskattar verkligen alla bilder du visar till i de olika trådarna mäster gtjorgo! :D
Ignatius Loyoda
Trakorisk Svavelskeppare
Inlägg: 14
Blev medlem: 2010-02-05 12:15

Inlägg av Ignatius Loyoda »

Mikael skrev:Nu överlämnar jag med varm hand åt andra att bygga vidare! :D
Har alltid gillat Cereval och velat göra en kampanj där men det har alltid fallit på att det krävs en hel del ombearbetning först.

Utan att ha läst allt i tråden skulle jag vilja komma med ett förslag till Drakherrarna lite inspirerat av "Trollkarlen från Övärlden" av Ursula LeGuin.

En Drakherre är en person som kommit över en drakes sanna namn på drakspråket och har därför makt över denne. Kan vara vilken ras som helst, kan vara intresserad av drakarnas kunskaper och "vän" med draken eller utnyttja den i egoistiska syften (vilket dock riskerar att bestraffas av övriga drakar/drakherre). En drakherre lever lika länge som sin drake.

De första drakmästarna var (mån)alver som forskade kring drakarnas namn för att tygla dem. Dock så blev de ofta vänner med draken och med tiden blev syftet mer att da del av drakarnas kunskaper på olika områden. De lämnade efter sig ett "register" med beskrivningar av olika drakars utséende, släktskap osv.

Under en tid fanns kunskapen om att drakens rätta namn ger makt över den även hos människor. Detta gav upphov till en brokig skara som försökte finna ut en drakes rätta namn. De gjorde detta i största hemlighet eftersom de naturligtvis förföljdes av drakarna om dessa fick nys om vad de höll på med.

Någon enstaka äventyrare har också av en slump fått reda på en drakes rätta namn och blivit drakherre.

Drakmästarna har också i vissa fall låtit lämpade individer närvara när ett drakägg kläckts och fått namnge draken själv.

I nutid är dessa kunskaper borta och drakmästarna har en tyglande funktion på bergens drakar. Pga detta får de sin makt och kan ta upp skatt.

Några drakherrar som rider runt på draken och plundrar städer accepteras inte av drakmästarna.

Vid ngt enstaka tillfälle i historien har drakmästarna visat sin makt, kanske slog de tillbaka ett nidländskt angrepp. Detta har gett respekt för Cereval bland grannländer och för drakmästarna i Cereval.

Tämjda drakar ogillas av andra drakar men då koncentrationen av drakar är så unik i Cereval finns inga som vågar anfalla.

Otämjda drakar i Cereval tillåts till viss gräns leva efter sina egna nycker men onödig grymmhet besatraffas. Att norpa några boskap från nomaderna är helt ok.

Ett förslag bara men gillar idéerna att:

Drakmästarna är ingen egen ras utan...

Personer som forskat fram/kommit över en drakes sanna namn på drakspråket och därmed "tämjt" en drake.

Drakmästarna utgör en stabiliserande funktion men accepterar drakarnas instinkter inom rimliga gränser.

Någonstans i månalvernas ruiner finns ett svunnet arkiv över olika drakar där beskrivningar, spekulationer och indikationen om olika drakars sanna namn finns.

Drakmästara till viss del förförs av sin drakes kunskaper och alltmer tänker som en drake.

Cereval befolkas av en brokig skara folk som hålls samman eller åtminstone i schack av måntinget.




Cereval i övrigt:

Troll. Gärna de mer halvgoda John Baurertrollen.

Månsilver. Absolut. Tycker att det ska förstöras utanför gränserna men långsamt så att det finns drivkrafter för smuggling osv. Tycker det kan vara rejält bra men alltså i avtagande utanför cereval. Kanske finns ngn dvärgisk alkemist eller magiker som kan göraa sönderfallet än långsammare.

Drakvärnsarbalest? Ja visst, har man månsilver och en drakplåga så varför inte?

Klimat. Har svårt att se det varma savannklimatet så nära Barbia. Tänker mig mer nordengelska hedar.

Detta är säkert i konflikt med vad som hittills skrivits men kanske kan vara till inspiration för någon ändå!

Månalverna, ingen egen ras utan helt enkelt en gammal men utdöd högkultur av tex grottalver. Har aldrig gillat indelningen av olika alver i grott- indianvarianter osv och tycker den exakta rasen är ointressant då kulturen är utdöd.
Ignatius Loyoda. 2e´ Häxmästarjägare i den Heliga Dalkiska Kyrkans Illuminati
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Förutom tråden finns ju även wikin att läsa.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Tycker inte dina ideer skiljer sig så mycket från den grovhuggna konsensus vi redan hittat. Fortsätt gärna dina funderingar! :)

Sen för att hålla ordning på begreppen:

Drakherrar
-den ansamlig vad de nu är uppe i Cerbergen som vad de nu gör med drakar (en drakkult av "vanliga" magiker som döljer sig bakom gamla myter finns redan som teori)
Drakmästare
-det fåtal icke-drakar som av sig själva, sin omgivning och drakarna själva(?) definierats som sådana tack vare sin stora kunskap om magi (se bla Sinkadus 24), Gadirm Drakmästare från Gigant som känd exempel.

Att det är alver som skall ha bebott Cereval är redan spikat, likaså det att vissa myter och berättelser om denna kultur av grottlevande alver benämns månalver.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Ja som Birke säger Ignatius, din beskrivning tycks bättre beskriva Drakmästare.
Ignatius Loyoda
Trakorisk Svavelskeppare
Inlägg: 14
Blev medlem: 2010-02-05 12:15

Inlägg av Ignatius Loyoda »

Mikael skrev:Ja som Birke säger Ignatius, din beskrivning tycks bättre beskriva Drakmästare.
Blandade ihop orden men hade hela tiden drakherrarna i tanken. Ser hellre att det finns en förklaring som den med drakens sanna namn (jfr drakmagins sanna ord) än en egen fjällig blåskimrande ras eller ngn kult.

Sorry för begreppsförvirringen dock.
Ignatius Loyoda. 2e´ Häxmästarjägare i den Heliga Dalkiska Kyrkans Illuminati
Skriv svar