Hear hear
...men rådfråga gärna mig och "mitt" Nargur innan du ev gör det!!
Cereval
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Det här är hur jag tänkte att nargurernas inträdan på den Cerevalliska scenen artade sig. Har försökt att inte beröra alltfor kansliga ämnen utan lämnar dessa till diskussion i tråden och ansvariges varma händer.
Den andra vandringen – östra vägen
Förhistoria
Nargurierna i bergen och skogen har i århundraden stridit mot svartbloden uppe på det barbiska höglandet och nere i den narguriska skogen. Under 1500-talets början har det utvecklats till öppet krig och 1568 fO står ett förödande slag vid Baborska klippan. Svartbloden har drivit många klaner framför sig och tvungit dessa att lämna sina klanmarker och sina tamdjur bakom sig. Tusentals nargurier är ihopträngda på ljungängarna i de sydvästra höglanden och i kaoset kan inte ens Gudinnan hjälpa dem. Nargurierna lider nederlag. Många flyr djupt in i skogarna medans andra följer Klippväggen österut och flyr mot bergen.
Vandringen
Några klaner lyckas ta sig över passen i norra Cerbergen och snart följer hela stammar i en vandring mot sydöst. Bland de största ar hynerna och cererna. Nargurierna tar sig ner i det som nu är norra Cereval och fortsätter ut mot Masevabukten. Följda av svartblod från höglandet och de som redan finns talrika i det nya landet vandrar de längs kusten av Dûnslätten och ut på Trollfjärdsnäset. Här håller de under några år till men snart tar de sig över fjärden till Lîrslatten. Här är svartbloden färre och stammarna stannar upp ute vid kustlanden. Dvärgar finns dock i området ner mot Grynnerbergen och är mycket mistänksamma mot de nyanlända människorna. Konflikter uppstår snart och flera försök på att erövra en dvärgbosättning görs.* Utsändingar från ett annat människofolk söderut dyker så upp bland nargurierna. De kommer från riket Krun och lovar fruktbart land som belöning i utbyte mot hjalp i sitt redan pågående krig mot dvärgarna. En allians ingås med hynerstammen och denna fortsätter vandringen, genom Grynnerpasset och in i det som skal bli Hynsolge – hynernas jord.
Efterspel
Cererna bosätter sakta först Lîrslätten och senare Dûnslätten, gradvis tar de sig innöver hedlanden och ca 950 fO är hela dagens Cereval bosatt. Skogen och bergen i inlandet undviks dock.
Kontakter med kalmurriska folk i Cereval kommer att påverka alla de östnarguriska språken, något som syns i de prangiska runorna som annars lånat mycket från kruniernas tecken.
Tron på narguriernas gudinna Nahriguhr kommer att till stor del övertas av Ihenni – Mångudinnan. Senare lärde i Drakonia har spekulerat i om inte denna gudinna i någon form redan funnits hos nargurierna och inte enbart ha varit en följd av de östnarguriska folkens kontakter med måndyrkare i Akrogal.
Mycket tack vare stödet från hynerna segrar Krun 1534 fO i Järnkriget mot dvärgarna och utvecklas till en stormakt. Konsten att utvinna och smida järn sprider sig over Altor.
Hynerna bosätter sig i sitt utlovade land och tar del av den krunska kulturen. De behåller dock kontakten med sitt ursprung och med cererna uppe i nordöst.
* Det som faktisk utlöste den första konflikten mellan östnargurerna och dvärgarna var något så enkelt som stölden av några kraftiga arbalester som dvärgarna flyttade over jord mellan två for svartfolk utsatta gruvhål. De cerevalliska stadsstaternas nutida artilleriskydd mot akrogaliska hippogriffryttare kan sägas vara en fruksam följd av denna incident.
Jag har mer skrivet om Cereval men vem f... vågar sig på detta land?
Den andra vandringen – östra vägen
Förhistoria
Nargurierna i bergen och skogen har i århundraden stridit mot svartbloden uppe på det barbiska höglandet och nere i den narguriska skogen. Under 1500-talets början har det utvecklats till öppet krig och 1568 fO står ett förödande slag vid Baborska klippan. Svartbloden har drivit många klaner framför sig och tvungit dessa att lämna sina klanmarker och sina tamdjur bakom sig. Tusentals nargurier är ihopträngda på ljungängarna i de sydvästra höglanden och i kaoset kan inte ens Gudinnan hjälpa dem. Nargurierna lider nederlag. Många flyr djupt in i skogarna medans andra följer Klippväggen österut och flyr mot bergen.
Vandringen
Några klaner lyckas ta sig över passen i norra Cerbergen och snart följer hela stammar i en vandring mot sydöst. Bland de största ar hynerna och cererna. Nargurierna tar sig ner i det som nu är norra Cereval och fortsätter ut mot Masevabukten. Följda av svartblod från höglandet och de som redan finns talrika i det nya landet vandrar de längs kusten av Dûnslätten och ut på Trollfjärdsnäset. Här håller de under några år till men snart tar de sig över fjärden till Lîrslatten. Här är svartbloden färre och stammarna stannar upp ute vid kustlanden. Dvärgar finns dock i området ner mot Grynnerbergen och är mycket mistänksamma mot de nyanlända människorna. Konflikter uppstår snart och flera försök på att erövra en dvärgbosättning görs.* Utsändingar från ett annat människofolk söderut dyker så upp bland nargurierna. De kommer från riket Krun och lovar fruktbart land som belöning i utbyte mot hjalp i sitt redan pågående krig mot dvärgarna. En allians ingås med hynerstammen och denna fortsätter vandringen, genom Grynnerpasset och in i det som skal bli Hynsolge – hynernas jord.
Efterspel
Cererna bosätter sakta först Lîrslätten och senare Dûnslätten, gradvis tar de sig innöver hedlanden och ca 950 fO är hela dagens Cereval bosatt. Skogen och bergen i inlandet undviks dock.
Kontakter med kalmurriska folk i Cereval kommer att påverka alla de östnarguriska språken, något som syns i de prangiska runorna som annars lånat mycket från kruniernas tecken.
Tron på narguriernas gudinna Nahriguhr kommer att till stor del övertas av Ihenni – Mångudinnan. Senare lärde i Drakonia har spekulerat i om inte denna gudinna i någon form redan funnits hos nargurierna och inte enbart ha varit en följd av de östnarguriska folkens kontakter med måndyrkare i Akrogal.
Mycket tack vare stödet från hynerna segrar Krun 1534 fO i Järnkriget mot dvärgarna och utvecklas till en stormakt. Konsten att utvinna och smida järn sprider sig over Altor.
Hynerna bosätter sig i sitt utlovade land och tar del av den krunska kulturen. De behåller dock kontakten med sitt ursprung och med cererna uppe i nordöst.
* Det som faktisk utlöste den första konflikten mellan östnargurerna och dvärgarna var något så enkelt som stölden av några kraftiga arbalester som dvärgarna flyttade over jord mellan två for svartfolk utsatta gruvhål. De cerevalliska stadsstaternas nutida artilleriskydd mot akrogaliska hippogriffryttare kan sägas vara en fruksam följd av denna incident.
Jag har mer skrivet om Cereval men vem f... vågar sig på detta land?
Yes, jag hör av mig angående kartbiten. Jag håller för tillfället på att läsa om och läsa in mig på det som finns.
En spontan idé. I äventyrsserien Ärans väg finns det ett land som heter Österlandet (eftersom äventyret skrivs innan Ereb antar jag) och jag funderar på att låta Cereval vara Österlandet ifrån Ärans väg.
Hur låter den idén?
En spontan idé. I äventyrsserien Ärans väg finns det ett land som heter Österlandet (eftersom äventyret skrivs innan Ereb antar jag) och jag funderar på att låta Cereval vara Österlandet ifrån Ärans väg.
Hur låter den idén?
Cereval (ett land med troll och drakar)
Vi har väl iofs redan beskrivit Österlandet lite löst som ett forntidens Akrogal. Eledaindyrkan har blivit till en för-Odisk religion lik den Lysande Vägen, som kom in till Ereb genom Krun.Andy skrev:Yes, jag hör av mig angående kartbiten. Jag håller för tillfället på att läsa om och läsa in mig på det som finns.
En spontan idé. I äventyrsserien Ärans väg finns det ett land som heter Österlandet (eftersom äventyret skrivs innan Ereb antar jag) och jag funderar på att låta Cereval vara Österlandet ifrån Ärans väg.
Hur låter den idén?
Så, nja... Ärans väg var aldrig skriven för Ereb, och just nu tror jag att det skulle skapa fler problem än lösningar.
PS. Läs Lysande Vägen på Wikin och om Ashina på forument (under Religion) om Eledain-religionen
Kan inte annat än att hålla med anders om österlandet, det passar bäst i Akrogal. Att trycka in det med våld i Cereval skulle nog ställa till med mer problem än vad det skulle vara värt, och ärligt tala finns det väl en hel del att arbeta med ändå, som drakarna och drakherrarna, trollen, månsilvret osv...
Det viktigaste i skulle jag tänka mig är att få Cereval att fungera med övriga Ereb som det är nu känns det ju lite "eget", även om det inte är ensamt om det iofs... Så knyt ihop det med Barbia, Nargur, Hynsolge och Nidland. Med de förstnämnda har nog Birke som tidigare nämnt en del tankar som kan vara till hjälp. Nidland är det ju lite värre med för om det landet tror jag det finns en hel del olika viljor om vad som behöver göras... men det är en annan historia. Sen så tror jag även att det kan vara en idé att ta sig en funderare på Cerevals kontakter med Akrogal som med t.ex. Kalmurri. Kanske även ide att kolla in Vit fläck - Cerlonia-tråden, även om det nog inte är första prio.
Ser med spänning fram emot vad du kan trolla fram om Cereval.
Det viktigaste i skulle jag tänka mig är att få Cereval att fungera med övriga Ereb som det är nu känns det ju lite "eget", även om det inte är ensamt om det iofs... Så knyt ihop det med Barbia, Nargur, Hynsolge och Nidland. Med de förstnämnda har nog Birke som tidigare nämnt en del tankar som kan vara till hjälp. Nidland är det ju lite värre med för om det landet tror jag det finns en hel del olika viljor om vad som behöver göras... men det är en annan historia. Sen så tror jag även att det kan vara en idé att ta sig en funderare på Cerevals kontakter med Akrogal som med t.ex. Kalmurri. Kanske även ide att kolla in Vit fläck - Cerlonia-tråden, även om det nog inte är första prio.
Ser med spänning fram emot vad du kan trolla fram om Cereval.
Jag läste just igenom tråden och en sak tyckte jag vet mer spännande än något annat:
Fortfarande tycker jag f.ö att drakar är coola (gillar Eons vinkling där drakarna hanteras precis som Peter föreslår att vi ska göra med trollen, som unika individer, inte som ett släkte) och att drakmästare (rasen) är den sämsta idéen sedan salmonella på tub.
Sedan hade vi väl någon tråd där vi snackade om den vita fläcken bredvid Cereval som ett askfält, ödelagt av drakeld. Hur blev det med det?
Lycka till Andy, kul att ha dig ombord!
Det är ju ashäftigt! Här tycker jag också att en stor del av grunden kan läggas. Det är viktigt att generiska troll undviks.Peter skrev:Jag ser gärna att troll är flerhundraåriga individer: var och en unik.
Fortfarande tycker jag f.ö att drakar är coola (gillar Eons vinkling där drakarna hanteras precis som Peter föreslår att vi ska göra med trollen, som unika individer, inte som ett släkte) och att drakmästare (rasen) är den sämsta idéen sedan salmonella på tub.
Sedan hade vi väl någon tråd där vi snackade om den vita fläcken bredvid Cereval som ett askfält, ödelagt av drakeld. Hur blev det med det?
Lycka till Andy, kul att ha dig ombord!
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Frågan är Spelknepe, vad blir svårast; Cereval eller Nidland? 
Så här har jag tolkat Cerevals historia från människornas del, och jag har försökt skriva "runt" saker som månsilver, drakherrar och certroll. Det är som sagt en tolkning och endast ett förslag som oavsett måste kompleteras.
Var snälla!
CEREVALS TIDLIGA HISTORIA
1568 fO-1500 fO Den Andra Vandringen - Ankomsten
Efter det förödande nederlaget nargurierna lider mot svartbloden vid Baborska klippan lämnar många klaner höglandet och skogen. Några lyckas ta sig över passen i norra Cerbergen och snart följer hela stammar i en vandring mot sydöst. Cererna och hynerna ar talrikast och tar under vandringen upp i sig flera mindre klaner och flockar.
1500 fO-950 fO Bosättningen
Cererna följer kusten och slår sig först ner de sydöstra delarna av dagens Cereval vid Masevabuktens stränder efter att ha korsat fjärden som delar landet. De är fåtaliga sedan deras fränder hynerna (och lonerna) har fortsatt vandringen söderut. Nomadlivet fortsätts dock snart och sakta börjar de sprida sig utöver Lîrslätten och senare via Trollfjärdsneset till Dûnslätten. Alverna uppe i bergen undviks men ses på med vördnad då den gamla vänskapen mellan nargurier och alver finns kvar i minnet. Mot svartbloden kämpas en evig kamp. Många barbier färdas genom landet under Krunska Kriget 1080 fO-1065 fO men cererna deltar inte i konflikten. Månen börjar dyrkas som en syster till deras gamla gudinna Nahriguhr och kallas Ihenni.
950 fO-600 fO Konsolideringen
Cererna bebor nu hela dagens Cereval. Skogen och bergen bakom undviks dock fortfarande pga svartbloden som behärskar inlanden. Klanerna har gott om utrymme att skapa egna marker och ett relativt lugn härskar. Många väljer eftervart att göra sina vinterläger vid kusten till permanenta bosättningar. Vid några tillfällen försöker andra narguriska folk att få cererna att delta i kampen mot Jorpagna men utan att lyckas i någon större omfattning. Cererna börjar följa lagar deras nya gudinnas förespråkar och krig ses på som onödig blodspillan. Klanstridigheter idkas dock friskt men handlar mest om boskapstölder och gränstvister. Efter ca 750 fO dyker hippogriffburna akrogalier upp och härjar kustbosättningarna men cererna lyckas trots svårigheter att hålla dem stångna. Den yttre fienden bidrar starkt till samholdet i landet. Drakar börjar ses uppe över bergen men de närmar sig aldrig människorna. En småskalig handel över Masevabukten tar sin början och en viss akrogalisk kulturpåverkan sprider sig bland cererna.
599 fO-598 fO Den Tredje Konfluxen
Den Tredje Konfluxen drabbar även cererna. Köttbitarna verkar dock undvika skogen och bergen och forsvinner ganska snabbt vidare norrut. En fjärdedel av befolkningen äts upp men nästan alla tamdjur går åt på den öppna heden. Det relativa välståndet ersätts av en åter hård kamp för tillvaron. De flesta kustbosättningarna överges.
598 fO-100 fO Plundringstiden
Barbierna uppe i norr verkar ha sluppit lindrigare undan köttbitarnas härjningar och strömmar söderut over Cerfloden. De plundrar kusten och heden på sina räder till det fallna Jorpagna och cererna lider svårt. Endast de klaner som trots alt stannat kvar i sina små bosättningar och befäst dessa kan motstå de härjande krigshorderna, till stor del tack vare kontakter på andra sidan Masevabukten. Svartbloden strömmar även de återigen fritt över landet. Nomaderna ute på heden blir nästan utrotade. Eftervart lyckas till slut cererna samla sig och efter en allians mellan nomaderna och stadsbosättningarna 101 fO kan både barbier och svartblod fördrivas. Det sista slaget står innerst i Trollfjärden där landet är som smalast mellan skogen och havet.
100 fO-287 eO Oredan
Cereval återhämtar sig relativt snabbt då landet nu under lång tid lämnas i fred från utomstående makter och svartbloden i skogarna. Stadsbosättningarna börjar växa och bygger eftervart vallar i sten och torv befästa med ballistor och arbalest för att kunna skydda sig mot akrogaliska flyganfall. Intärna stridigheter splittrar dock cererna och försök på att ena landet mislyckas gång på gång. Sakta sprider sig ändå en enighet baserad på de lagar som gudinnan Ihenni förespråkar och till sist vid tinget i Drakonia 287 eO svär de sista klanerna att repektera lagen. *
287- 456 eO Stadsbildningarna
De större städerna Lîrvella, Drakonia och Cerevallis bygger upp kraftiga stenmurar med höga stentorn. Handeln med omvärlden blomstrar och de tre städerna utvecklas till självständiga statsbildningar. På heden samsas nomader och bönder i relativ frid och bevakar noggrant sin självständighet gentemot stadsstaterna.
...
*Som kuriosa kan nämnas att några närvarande stygantroper på forskningsresa från Berendien försökte få cerena att behandla svartfolken efter samma lagar och faktisk utformade ett skriftlig erbjudande om frid. Följande bild kan illustrera hur allvarligt cererna tog detta även om de lät lärdmannen hållas: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... ssacks.jpg
Så här har jag tolkat Cerevals historia från människornas del, och jag har försökt skriva "runt" saker som månsilver, drakherrar och certroll. Det är som sagt en tolkning och endast ett förslag som oavsett måste kompleteras.
Var snälla!
CEREVALS TIDLIGA HISTORIA
1568 fO-1500 fO Den Andra Vandringen - Ankomsten
Efter det förödande nederlaget nargurierna lider mot svartbloden vid Baborska klippan lämnar många klaner höglandet och skogen. Några lyckas ta sig över passen i norra Cerbergen och snart följer hela stammar i en vandring mot sydöst. Cererna och hynerna ar talrikast och tar under vandringen upp i sig flera mindre klaner och flockar.
1500 fO-950 fO Bosättningen
Cererna följer kusten och slår sig först ner de sydöstra delarna av dagens Cereval vid Masevabuktens stränder efter att ha korsat fjärden som delar landet. De är fåtaliga sedan deras fränder hynerna (och lonerna) har fortsatt vandringen söderut. Nomadlivet fortsätts dock snart och sakta börjar de sprida sig utöver Lîrslätten och senare via Trollfjärdsneset till Dûnslätten. Alverna uppe i bergen undviks men ses på med vördnad då den gamla vänskapen mellan nargurier och alver finns kvar i minnet. Mot svartbloden kämpas en evig kamp. Många barbier färdas genom landet under Krunska Kriget 1080 fO-1065 fO men cererna deltar inte i konflikten. Månen börjar dyrkas som en syster till deras gamla gudinna Nahriguhr och kallas Ihenni.
950 fO-600 fO Konsolideringen
Cererna bebor nu hela dagens Cereval. Skogen och bergen bakom undviks dock fortfarande pga svartbloden som behärskar inlanden. Klanerna har gott om utrymme att skapa egna marker och ett relativt lugn härskar. Många väljer eftervart att göra sina vinterläger vid kusten till permanenta bosättningar. Vid några tillfällen försöker andra narguriska folk att få cererna att delta i kampen mot Jorpagna men utan att lyckas i någon större omfattning. Cererna börjar följa lagar deras nya gudinnas förespråkar och krig ses på som onödig blodspillan. Klanstridigheter idkas dock friskt men handlar mest om boskapstölder och gränstvister. Efter ca 750 fO dyker hippogriffburna akrogalier upp och härjar kustbosättningarna men cererna lyckas trots svårigheter att hålla dem stångna. Den yttre fienden bidrar starkt till samholdet i landet. Drakar börjar ses uppe över bergen men de närmar sig aldrig människorna. En småskalig handel över Masevabukten tar sin början och en viss akrogalisk kulturpåverkan sprider sig bland cererna.
599 fO-598 fO Den Tredje Konfluxen
Den Tredje Konfluxen drabbar även cererna. Köttbitarna verkar dock undvika skogen och bergen och forsvinner ganska snabbt vidare norrut. En fjärdedel av befolkningen äts upp men nästan alla tamdjur går åt på den öppna heden. Det relativa välståndet ersätts av en åter hård kamp för tillvaron. De flesta kustbosättningarna överges.
598 fO-100 fO Plundringstiden
Barbierna uppe i norr verkar ha sluppit lindrigare undan köttbitarnas härjningar och strömmar söderut over Cerfloden. De plundrar kusten och heden på sina räder till det fallna Jorpagna och cererna lider svårt. Endast de klaner som trots alt stannat kvar i sina små bosättningar och befäst dessa kan motstå de härjande krigshorderna, till stor del tack vare kontakter på andra sidan Masevabukten. Svartbloden strömmar även de återigen fritt över landet. Nomaderna ute på heden blir nästan utrotade. Eftervart lyckas till slut cererna samla sig och efter en allians mellan nomaderna och stadsbosättningarna 101 fO kan både barbier och svartblod fördrivas. Det sista slaget står innerst i Trollfjärden där landet är som smalast mellan skogen och havet.
100 fO-287 eO Oredan
Cereval återhämtar sig relativt snabbt då landet nu under lång tid lämnas i fred från utomstående makter och svartbloden i skogarna. Stadsbosättningarna börjar växa och bygger eftervart vallar i sten och torv befästa med ballistor och arbalest för att kunna skydda sig mot akrogaliska flyganfall. Intärna stridigheter splittrar dock cererna och försök på att ena landet mislyckas gång på gång. Sakta sprider sig ändå en enighet baserad på de lagar som gudinnan Ihenni förespråkar och till sist vid tinget i Drakonia 287 eO svär de sista klanerna att repektera lagen. *
287- 456 eO Stadsbildningarna
De större städerna Lîrvella, Drakonia och Cerevallis bygger upp kraftiga stenmurar med höga stentorn. Handeln med omvärlden blomstrar och de tre städerna utvecklas till självständiga statsbildningar. På heden samsas nomader och bönder i relativ frid och bevakar noggrant sin självständighet gentemot stadsstaterna.
...
*Som kuriosa kan nämnas att några närvarande stygantroper på forskningsresa från Berendien försökte få cerena att behandla svartfolken efter samma lagar och faktisk utformade ett skriftlig erbjudande om frid. Följande bild kan illustrera hur allvarligt cererna tog detta även om de lät lärdmannen hållas: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... ssacks.jpg
