Kasyr

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2012-07-28 01:15

I love! rödmarkera?

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6830
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2012-07-28 07:41

:D
Rödmarkerad!

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-07-28 09:12

:D Jordifisken stjäl jag till Morëlvidyn.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6830
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2012-07-28 09:34

Vad sägs om att föra in lite Kasyrmaterial i wikin Patrik, både den nya faunan och det tidigare om slavhandel och statsstyrelse?

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2028
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2012-07-28 15:14

Bifall till både fauna, rödmarkering av densamma samt att det förs in på wikin :D
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij » 2012-07-28 15:48

Jodå, wikifiering är på gång framöver, men det är lite strul med inloggningen på wikin för mig. Får ta nya tag och se om det kan lösas.

Kul att ni tyckte om början på min fauna :)

Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij » 2012-07-30 09:45

Nu fungerar wikin för mig och jag har gjort lite wikifiering av valda delar.

Det finns en del ytterligare material som kan wikifieras, men jag tror att jag skickar det rödmarkerat till forumet först för en granskande blick.

Berör bland annat historik och utrikespolitik.

Om det är något som nu är wikifierat som ni inte tycker är bra, så hojta till så gör vi en "reverse" på det.

Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij » 2012-07-31 10:39

Skraltunga
Skraltunga är en fisk som kan bli upp till en meter lång. Den normala längden är 50 centimeter med en bredd på 20 centimeter. Skraltungan har en något bredare framdel som sedan smalnar av mot stjärtfenan. Skraltungan kan uppvisa olika färgteckningar beroende på årstid. Under sommaren är den ljust grönskiftande med svarta prickar över större delen av kroppen. Under hösten försvinner prickarna, och färgteckningen övergår i ljust röd-orange. Under vintern är kroppen ljust blå och prickarna kommer tillbaka. Under våren försvinner återigen prickarna och kroppen antar en ljus beige färg. Under samtliga årstider är underdelen av kroppen helvit. Skraltunga har även två vita spröt som sticker ut från strax ovanför ögonen, vilka kan vara av varierande längd.

Skraltungan leker under tidig vår och samlas då i små vikar eller långgrunt skyddat vatten. Rommen kläcks under sensommaren och ynglen börjar äta insekter och plankton innan de vid 10-15 centimeters storlek börjar blanda in fisk i födan. Skraltungan utvecklas sedan till en rovfisk som bland annat livnär sig på Jordifisken. Skraltungan har dock flera naturliga fiender i andra större rovfiskar och i jättesköldpaddorna som finns i kasyrs farvatten.

Skraltungan är en omåttligt populär matfisk på Kasyr och många av mästerkockarna på Kasyrs restauranger använder fisken till ett flertal olika maträtter. Ibland hörs tillnamnet "ön med den skrala tungan" om Kasyr, syftande på de goda rätter som kan göras på fisken. Några exempel på maträtter är skralfenssoppa, skraltunga med starka örter och stoppad skraltunga. Skraltungans fiskrom är ansedd som en delikatess, medan de övriga rätterna är vanligt förekommande maträtter i den kasyriska kokkonsten.

Ereb altors naturbegåvade lärde har under årtionden fört långa och högtravande vetenskapliga diskussioner om den skiftande färgteckningen på skraltungan, och om det är ett kamouflage eller beror på olika övergångar i levnadsfaser. En udda teori som framhållits av mandelmunken Bervan Ghalt är att deras fjäll innehåller linser som bryter och återkastar det naturliga ljuset för årstiden (solen), en teori som naturligtvis förkastats av de flesta andra lärde. Ingen vet riktigt heller hur gammal en skraltunga kan bli eller varför de väljer att i så stort antal finnas omkring just kasyrs öar.
Senast redigerad av 2 Patrik Höij, redigerad totalt 2012 gång.

Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij » 2012-08-09 10:24

Tänkte slänga upp några köpmannafamiljer och deras intressen i stort, för utbyggnad :)

Melov - en stark köpmannafamilj som stammar från den förste stadsmästaren i staden (Kalre Melov), sitter i stadsstyrelsen, handlar huvudsakligen med slavar.

Tryst - en köpmannafamilj som alltsedan de politiskt besegrades av Melovs ätt har fört en tynande tillvaro. De når inte upp till kraven för att kunna sitta i stadsstyrelsen, men när en dröm om att åter bli stora. Man handlar absolut inte med slavar. Troligtvis har man hemliga kontakter med dalkiska missionärer och en politisk agenda som innebär ett slut på slavhandeln i Kasyr.

Rebbing - En köpmannafamilj som kan inräkna den andre stadsmästaren i sin linje. En ganska stor handel som huvudsakligen inriktar sig på slavar, men som också har en del intressen i stadens restauranger, glädjehus och spelhus. Sitter i stadsstyrelsen.

Sulpira Festglade - driver ett lokalt handelshus under Festglades regi. Lokal representant för Ordo Nova och kommissa (ambassadör) för Erebos. Den enda ambassaden i Kasyr.

Det saknas ännu två köpmannafamiljer som sitter i stadsstyrelsen och fler mindre handelshus. Funderar vidare.


Lite om familjer:

Det som är uppenbart med det ovan skrivna är att familjerna är mycket viktiga i Kasyrs samhälle och de härstammar ofta mycket långt tillbaka i tiden.

Det är vanligt på Kasyr att adopteras in i en köpmannafamilj om man visat sig särskilt duglig. Familjer knyts alltså inte samman enbart av härkomst. Familjerna är stora tack vare detta och giftermål inom familjer är på detta sätt inte ovanliga. Däremot sker ingen inavel, utom i sällsynta fall. De familjemedlemmar gifter sig med är antingen sådana utanför familjen eller sådana som adopterats in i familjen. Det är ganska vanligt förekommande att en yngling som visat sig duglig adopteras in i familjen och sedan får gifta sig med en av familjens döttrar. De egentliga släktbanden kan alltså vara ganska förvirrande i en familj och därför är det familjen som är det utåt sett representerande släktnamnet. Det är vanligt förekommande att familjer för fejder med varandra över långa tider, men inom familjerna råder en ganska strikt rangordning som noga efterlevs. Familjeöverhuvudet har stor makt inom familjen.

Eller är detta för konstigt? :?:

Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij » 2012-08-09 14:24

315 eO Slaget vid Långas stenar

En betraktelse av krönikören Níels "den lärde" av familjen Dukéri

Den nionde i djungelkattens månad kom stormannen Gate Storhjälm från kungariket Erebos till vår fagra ö. Han kom med vapen i hand och medförde på sina krigsskepp soldater i mångfald, för att tvinga oss ned i myllan och med foten på våra huvuden tvinga oss svära trohet till honom och Erebos. Våra styrande i staden beslöt dock raskt att inte låta oss snöpas av sådan härmakt och efterfrågade därvid istället efter frivilliga att uppbådas till stadens försvar, tillsammans med de legosoldater som klokt nog hyrts av köpmännen.

Efter att ha landstigit på nordkusten och fått fast mark under fötterna, marscherade Storhjälmen mot staden. Hans armé bestod mest av fotfolk som utgjordes av husfolk och uppbådade bönder, beväpnade med allehanda vapen och rustade ganska svagt. Där fanns dock också armborstfolk i glänsande ringbrynjor och pansarhattar. Runt Storhjälmen själv fanns hans personliga vakter som var fagert ridderligt folk klädda i goda rustningar och med svärd och sköld. Storhjälmen själv hade den mest påkostade rustning som någonsin setts på öarna, med slingrande ornament i plåten och en halskrage av päls.

Legosoldaterna och de uppbådade stadsborna marscherade ut ur staden för att möta stormannens armé i öppen strid. De leddes av stadsstyrelsens utsedde stadskommendant Gyrdio (vars efternamn icke är känt på öarna) till Långas stenar, där marken lämpar sig för dylika lekar som strid. Jag skall med berått mod här göra en kort utläggning av föga värde för skildringen av slaget.

Långas stenar är en plats med uråldrig historia, som jag endast kan beskriva för läsaren, då min okunskap på detta område är mer vidsträckt än havet. Långas stenar är en stenformation anlagd i en stor avlång fyrkant. I mitten av fyrkanten finns en mindre cirkel av stenar. Stenarna i den omgivande fyrkanten är ungefär vid pass två meter höga, medan stenarna i cirkeln är en halv meter höga. Mellanrummen mellan stenarna i fyrkanten är två meter och mellanrummen mellan stenarna i cirkeln är en halv meter. Det finns tjugo stenar i fyrkanten och sex stenar i cirkeln. Vad de en gång har använts till synes höljt i historiens dunkel. Det sägs dock att under det joriska imperiets tid fanns en trollkvinna vid namn Långa (Lônga) som bevakade stenarna som sina egna och sägs ligga begravd här också. Kasyrier skyr i allmänhet platsen, eftersom den än sägs vara hemvist för onda andar och än sägs vara magisk. Till yttermera visso får jag instämma i att platsens mystik inte undgår betraktaren, men att något ytterligare än så inte kunna förnimmas i dess närhet.

Efter detta interludi återgår vi till de timade händelserna som först beskrevs, nämligen striden som sedermera kom att stå vid nämnda Långas stenar.

Gyrdio samlade sina män på en plats inte långt från stenarna och ställde sina uppbådade stadsbor i en fyrkant på fem led i centern. På ömse sidor om stadsborna ställde han mindre fyrkanter med legosoldater med tre led i varje. Tjugo steg bakom stadsborna beordrade han så bågskyttar att ta plats och bakom dem en reserv av legosoldater. Själv placerade han sig inte mindre än i mitten av de uppbådade stadsborna. Beväpningen och rustningarna var tämligen olika i denna stadens armé, men till stor del bestående av spjut och korta handvapen. Många bar ingen rustning alls av stadsborna, medan legosoldaterna var bättre rustade.

Storhjälmen kom så uppmarcherande på andra sidan fältet och valde att gruppera sina armborstskyttar främst i en tunn linje om två led. Bakom dem ställde han fotfolket i en stor fyrkant som var minst tio led djup. I första linjen stod Storhjälmen själv och hans riddersfolk. Någon reserv syntes icke ha avdelats.

Arméerna syntes vara ungefärligen lika stora, möjligen med någon övervikt till stadens antal. Däremot bestod ju stormannens armé av fler vapentränade och erfarna män.

Efter att de sedvanliga glåporden, härskrina och utdragna smädelserna tillkännagivits och befälhavarna hållit eldande tal, inleddes avståndsstriden med båge och armborst. Bågarna som avfyrade fler pilar på samma tid som armborsten avfyrade sina syntes ge bäst resultat, även om de knappast skadade de bäst rustade i Storhjälmens armé. Armborsten skördade dock också sina offer, särskilt illa var det för Gyrdio att mista en del av sina bäst rustade legosoldater, vars rustningar var som papper för de tunga loden. Båda arméerna stod dock sin mark och inväntade tålmodigt närstriden som de visste skulle bli följden.

Storhjälmen var den som tröttnade först och gav order att armborsten skulle vila, medan fotfolket skulle hugga in på fienden. De båda arméernas fotfolk möttes ungefär mitt på fältet efter en kort rusning och skramlet av vapen och skrik var så högt att jag fick hålla för öronen. Scenerna som utspelades var för fasansfulla för att här skriva om. Män som högg in på varandra med något desperat i blicken och blod som sprutade i alla riktningar, varthän man än såg. Strider är stunder av organiserat vansinne enligt min mening, fullständigt och tröstlöst vansinne som griper den vänaste och mest godhjärtade man till att bli ett ursinnigt vilddjur utan vare sig skam eller hänsyn i kroppen.

Striden höll på vid pass ett fjärdedels timglas och böljade fram och åter innan stormannens riddersfolk lyckades att pressa stadsbornas center tillbaka. Hotet om ett sammanbrott var påtagligt ty flera av stadsborna i de bakre leden begynte att draga sig bakåt när faran närmade sig. Gyrdio satte då in reserven och tvingade med den tillbaka Storhjälmens mannar. Efter ytterligare ett fjärdedels timglas av blodig strid blåstes en trumpetsignal och hela Storhjälmens armé drog sig omkring trettio eller fyrtio steg tillbaka. Gyrdios armé följde icke efter. Jag undrade nu om blodbadet var över, men så var icke fallet. Efter att man hade hämtat andan och sett till sina ytliga skador på båda sidor, samt i den mån man kommit åt kunnat släpat undan sina fallna och svårt skadade, kastade sig åter Stormannens armé mot stadens, efter ett halvt timglas vila.

Även denna gång visade stadens försvarare sig ståndaktiga och uppförde sig som härdade försvarare och inte som det uppbåd de faktiskt var. Striden upphörde nu att föras i formationer, utan bröts upp i individuella kamper eller i mindre grupper över en stor yta. Det hela var som en myrstack av flämtande, blödande och skrikande män. Där låg en yngling med en yxa i bröstet, där låg en riddersman med ett spjut i halsen, alla badande i sitt eget och andras blod. Strid, det säger jag er, är ingen vacker syn. Ytterligare en paus uppstod i striderna som resultat av ren utmattning efter att tre timglas runnit ut sedan bågar och armborst först avlossats. De stridande skiljdes åt och viss skaffning och vatten utspisades hastigt, alltmedan jämret från de sårade på fältet och omkring dem fyllde öronen. Förlusterna hade redan varit avsevärda på båda sidor. Ingen av de båda arméerna syntes dock vilja ge upp och lämna fältet. Det fanns naturligtvis dem som övergav saken och sina kamrater för att klara livhanken och flyende kunde ses från båda läger. Pausen varade ett halvt timglas innan trötta och mörbultade kroppar återigen ställdes upp för att möta motståndaren i strid.

Krönikan är inte fullständig och saknar sidor. Tyvärr saknas de sidor som beskriver fortsättningen av slaget. Det är dock känt att slaget pågick i drygt ytterligare fyra och en halv timme med korta stridpauser, dvs åtta timmar sammanlagt. Utgången är också känd. Stormannen Gate Storhjälm besegrades och stadens försvarare uppnådde målet att Kasyr skulle förbli självständigt.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6830
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2012-08-10 06:08

Gillar, både köpfamiljerna och krönikan. :)
Patrik Höij skrev:Lite om familjer:

Det som är uppenbart med det ovan skrivna är att familjerna är mycket viktiga i Kasyrs samhälle och de härstammar ofta mycket långt tillbaka i tiden.

Det är vanligt på Kasyr att adopteras in i en köpmannafamilj om man visat sig särskilt duglig. Familjer knyts alltså inte samman enbart av härkomst. Familjerna är stora tack vare detta och giftermål inom familjer är på detta sätt inte ovanliga. Däremot sker ingen inavel, utom i sällsynta fall. De familjemedlemmar gifter sig med är antingen sådana utanför familjen eller sådana som adopterats in i familjen. Det är ganska vanligt förekommande att en yngling som visat sig duglig adopteras in i familjen och sedan får gifta sig med en av familjens döttrar. De egentliga släktbanden kan alltså vara ganska förvirrande i en familj och därför är det familjen som är det utåt sett representerande släktnamnet. Det är vanligt förekommande att familjer för fejder med varandra över långa tider, men inom familjerna råder en ganska strikt rangordning som noga efterlevs. Familjeöverhuvudet har stor makt inom familjen.
Känns helt rätt och om du inte misstycker så föreslår jag att detta även kan gälla för även Erebos. Även mycket annat du skriver om Kasyr. Erebos bara ligger och väntar på att någon skal ta sig landet an... :wink:

Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij » 2012-08-10 08:35

Fyrtornet på Nordanvindsberget

År 664 fO byggdes ett fyrtorn på toppen av berget Boara magura på ön Andimagia, efter order av kejsar Ergyr av det jorpagniska imperiet, som året innan koloniserat öarna. Fyren var avsedd att leda sjöfarare som tog den norra rutten rätt i mörkret. Berget som är den enda större höjden på kasyrs öar var lämplig som plats för en fyr och skenet från fyren syntes många sjömil ut på Kopparhavet. Fyren, som byggdes i sten, är nu en ganska välbevarad ruin och är kasyrs äldsta bevarade byggnad.

Även idag används berget som en plats för att leda sjöfarare rätt, men på ett betydligt mindre sofistikerat sätt. Man har alltid en större eld brinnande på berget (veden importeras) som under nätterna fungerar som en ledfyr för sjöfarare och som på dagarna kan fungera som en varningseld om fiender skulle siktas. Genom att kasta på ett pulver på elden som färgar röken röd kan man signalera fara till stadens vakttorn under dagtid. Elden sköts av särskilt av stadsstyrelsen tillsatta och utnämnda eldare, och elden bevakas alltid dessutom av två soldater. För att tillvaron för de som tjänstgör ska bli dräglig uppe på berget har man byggt ett litet blockhus med eldstad och några sängar. Ofta har man tjänst på berget veckovis.
Senast redigerad av 1 Patrik Höij, redigerad totalt 2012 gånger.

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-08-10 15:15

Kul att se nytt i Kasyr och visst kan det få finnas kulturella kopplingar till Erebos. Årtalet för fyrtornet bör dock vara år 556 fO då kolonin grundades 665 fO, inte sant?

Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij » 2012-08-10 17:28

Mikael skrev:Kul att se nytt i Kasyr och visst kan det få finnas kulturella kopplingar till Erebos. Årtalet för fyrtornet bör dock vara år 556 fO då kolonin grundades 665 fO, inte sant?
Tack för rättelsen, min historik ligger visst 10 år efter :)

Ändrat från 674 till 664 fO. Året efter grundandet byggdes fyrtornet var min tanke.

Hänger inte riktigt med på år 556 fO Mikael, hur menar du?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-08-10 22:13

HA! Ditt datum var 9 år off så jag tog 9 år åt rätt håll bara.

Skriv svar