Det Furgiska kastsystemet.
Det furgiska kastsystemet är mycket gammalt. Kastsystemet har inte något med de sociala stånden att göra utan de som ingår kan vara rika eller fattiga inom sitt kast. Kasten är inte heller rigida och det är inte omöjligt för en furgier att byta kast även om det är ovanligt. Kasten är egentligen mikrokulturer som kretsar kring det yrkesområde man utövar. Detta är dock uppdelat på sådant sätt att inom kasten kan finnas allt som behövs för just det man arbetar med. exempelvis kan de som tillhör Hästarnas kast syssal med allt från att hålla stall till att tillverka sadlar eller tillverka hästskor.
Kasten är uppdelade i fyra övergrupper
Präster
Krigare
Stadsbor
Bybor
Kasten kommer dock inte i någon speciell ordning utan vad som räknas är vart man står på den sociala stegen. En rik köpman är fortfarande mer betydelsefull än en tiggande dussinpräst.
Präster
Aezahras är det allmänna ordet för präst och översätts med av de heliga(s kast) eller de välsignades. Prästerna kommer i alla ordningar och flera nivåer allt övervakat av det stora prästöverämbetsverket och dess många divisioner och lokala avdelningar. Man brukar räkna med fem undergruper inom Aezaharas
Naha Aezahra - de högsta prästerna. Dessa präster räknas visserligen till kasten men är inte födda till sitt ämbete. Istället är dessa Aetraper speciellt utbildade för att sköta de hundratio viktigaste gudomarna.
Sha Aezahra är präster som vars familjer alla har en lång tardition i utbildning. Dessa präster delar ansvaret med de högsta prästerna för tjänstgöring i de tempel och på de platser där man dyrkar de hundratio högre gudarna.
Aezahara utan suffix är uppdelade i tre grupper med tre olika inriktningar. Även om de är olika för furgierna så är de så självklara att de inte har egna namn som specificerar dem. Kort kan man dela upp dem i de gamla prästerna, de som tillber och predikar om de allra äldsta gudarna. De unga prästerna, de som förestår en mer ny guds tempel och främlings prästerna, de som handhar utländska läror som ännu inte riktigt blivit en del av den allmänna Furgiska ideologin.
Dessa präster kan vara alltifrån klassiska lärda män till fattiga tiggare. Hantverkare som lever på heliga hantverk inom nästa varje område är också en del av prästernas kast liksom bönder med heliga tempelgårdar.
Krigare
Krigarnas kast är indelat i flera subbgrupper betydligt mer hårdare fastställda av det furgiska indelningsverket. Katafrakterna ingår inte kastet utan är adliga riddare. Aeqama - av striden är det furgiska ordet för krigare.
Cevik Aeqama
Kavalleriet är starkt i Furgia och det är inte bara de tunga katafrakterna som strider till häst. De flesta krigare inom Cevik Aeqama är lätta ryttare med enklare brynjor och lätta svärd. Kastet innehåller också en mängd hantverkare som svärdsmeder och sadelmakare. Förutom att ta hand om sitt eget kast har man också hand om ktatfrakternas svärd och fjällpansar. Genom denna service del för de adliga krigarna är ockås dett kastet näst störst av krigarnas kast.
Vardagligt lever ryttarna i ryttarstäderna, städer uppförda endast för de som tillhör kastet. Städerna är inte större än ca tusen personer varav kanske hundrafemtio är soldater, resterande är barn, hemmafruar, hantverkare, stallknektar, krögare som i vilken stad som helst. Det finns också de som lever på de adligas gods och arbetar som vårdare av stall, sadelkammare och ädlingarnas vapen.
Indrik Aeqama
Indrikförarna tillhör sitt egna kast inom vilket de gifter sig och tar upp nya indrikförare (giftemål utanför förekommer liksom upptagande av förare även om det är sällsynt). Förarna lever på stora familjegårdar där de har en till fem Indriker. Då Indriken har en lång livslängd, ca 100 är, är det inte ovanligt att samma Indrik går i arv i upp till fyra generationer men vanligen tre, förutsatt att de inte stupar i strid. Indriksköttsel är en mycket farlig syssla och det är vanligtvis bara korna som tillåts leva. Några större tjurar hålls dock för avel, men dessa ägs av storkonungen och tillåtelse att avla Indriker är en nog så krånlig process med ansökningar till Kungliga Indrikämbetet och höga avgifter. På så sätt kontrollerar fortfarande stokonungen tillväxten på Indriker, förvilldade Indriker har man dock ingen kontroll över.
fortsättning följer...[/b]
Furgia
"Hundra hovar gånger hundra hovar fick marken vid Hamdaldipasset att skaka då ryttare och häst red fram i full galopp i en uppvisniing avsedd att skrämma sina fiender. Aezim Zouha av huset Karex, general av de norra styrkorna log under den stålmask han bar då han såg sina tappra katafrakter, ädla riddare av de furgiska ätterna, vända sina hästar i perfekt formation, likten varelse med över tusen ben. Männen var väl drillade och deras rustningar glänste av att man putsat upp deras fjällrustningar till en spegelglans. Som en man drog de beridna mänen sina svärd och utstötte ett kraftigt stridsvrål som ekade i dalen.
Generalen red fram till den stridsledningsplattform vilken hade byggts för att han skulle ha en bättre översikt över slagfältet. Han gav sina tyglar till den unge stallpojken och började klättra upp för de branta trappstegarna tills dess att han nådde toppen. Där uppe väntade hans stab med rapporter och han han inte ens sticka upp sina hjälmplymer innan skriftrullar räcktes honom och muntliga rapporter avlades alla samidigt. Zouha höll upp handen för att tysta de snattarande officerarna och pekade lugnt på vice genral Aezim Temkaha av huset Zugei. "Aezim" började Tamkaha med den traditionella hederstiteln medan Zouha spände loss sin stålmask. "de förbannade måndyrkarna har femtusen ryttare i reserver och tvåtusen bågskyttar enligt våra spanare. Vidare har deras tross åtminstone sex eller sju vagnslaster med pilar." Zouha nickade och pekade sedan på vice general Mahara Qijfar av huset Vadaga. "Aezim" sade Qijfar när han bugade för Zouha "Inga hippogrifer har syntts till och jag tror inte att de kommer att använda några heller". Qijfars hedrebetygelse till Zouha hadde sagts med sammanbitna tänder. Qikfar var ingen vanlig ädling utan en Mahara, en prins och överhuvud av sitt hus och det grämde honom att ta order från en enkel Aezim, en vanlig ädling. Zouha som inte ens var tremäning till den styrande av huset Karex njöt över att kunna ge order till en ädling av så mycket högre rang än han själv. "Tack Aezim" svarade Zouha Qifar, ty även om Zouha var general över detta slagfält så kunde en förolämpning av en Mahara leda till politiskt självmord, även om förolämpning var av att inte ge ett svar till en högre ädling.
Zouha såg ut över dalgången och bort mot de förhatliga kalmurrierna. Dessa avskyvärda måndyrkare som ömsom levde fromma liv med självplågeri när månen var full för att sedan övergå i orgier då månen stod i nedan kunde bara ses som föraktfulla skenheliga människor. Människor, nej snarare lägre stående varelser tänkte Zouha och fick en bitter smak i munnen. Nu hade de också haft mage att invadera Hamdaldis vackra dalar, som om det inte räckte med vad de tagit under tidigare generationer. Då han spanade ut mot fiendens led fick han syn på några prickar på horisonten. Han var inte ensam om detta utan rop hördes från andra. Kalmurrierna hippogrifer hade så dyckt upp. Zouha uppskattade antalet till hundra men varje hippogrif var värd åttio ryttare rätt använda. "Ge signal till första armborstkompaniet att avancera till de främre leden " sa Zouha lungt till en av sin löjtnanter. Flaggor började att viftas från balkonger som stack ut från platformen och snart ryckte tvåhundra män alla försedda med automatarmborst fram mot frontlinjen av den Furgiska armén. "Armborstarnas anförare har rätt att avfyra efter eget behag och sänd fram femte armborstkompaniet och första lätt bågarna fram till mitten" befallde han och signalen skickades med flaggorna igen. Prickarna växte i storlek och snart kunde man se de flygande varelserna som var hälften örnar och hälften hästar. Första armborstkompaniet lät sina pilar flyga i tre salvor. Sexhundra pilar brummade som ett helt träsk fyllt med stålflugor och slog i sina mål. Mer än hälften av hippogriferna föll handlöst mot marken och de övriga retirerade alltför skadade för att kunna ta upp någon strid. Zouha skakade på huvudet och antog att kalmurriernas befälhavare måste vara en ung person med lite erfarenhet. Hade man istället satt in de flygande hippogriferna senare i slaget hade de kunnat riva upp hål i leden och orsakat panik men nu var den faran avblåst.
Zouha vände sig mot Qijfar. "Jaså, de hade inga hippogrifer". Den unge Maharen rodnande och såg skamset mot golvet. Zouha njöt och visste att han skaffat sig ett politiskt övertag mot familjeöverhuvudet. "Sätt in Indrikerna och låt pilskurar regna över kalmurrierna tills de nått deras linjer." De väldiga djuren dundrade fram och markens rörelser var som en mindre jordbävning trots att de bara var trettio djur. När de nådde fram till fiendens linjer slog de upp stora hål i leden då soldaterna hadde svårt att hålla balansen och de som hade än större otur hamnade under Indrikernas väldiga hovar. Den kalmurriska armén var i upplösningstillstånd och panik hadde drabbat flera av de annars så väldrillade fiendesoldaterna. Zouha satte in de tungt rustade katafrakterna för att sätta nådastöten i kalmurrierna. Tiotusen tunga riddare satte sig i rörelse som en varelse och sprängde de sista disciplinerade formationerna bland fienden. Nu hade man brutit kalmurrierna och de lätta bågskyttarna sattes in för att sätta pilar i de flyende. General Zouha hade haft en otrolig tur. Kalmurriernas befäl hade varit för oerfaren, kanske en ädling som fjäskat för stormångalningen själv eller en släkting till honom. Zouha hade även lyckats ta hem några politiska poänger och tack vare de låga antalet förlorade soldater skulle han vara säker som general ett tag till, han kanske till och med skulle befordras till överbefälhavare över hela Furgia. Tanken fick honom att le men samtidigt var han väl medveten om att ödets gudinnor var nyckfulla och nästa gång skulle kanske inte segern vara lika njutningsfull som denna, han kunde rentav förlora eller dö. Denna sanning fick honom inte på dåligt humör utan han började skrock för sig själv."
Generalen red fram till den stridsledningsplattform vilken hade byggts för att han skulle ha en bättre översikt över slagfältet. Han gav sina tyglar till den unge stallpojken och började klättra upp för de branta trappstegarna tills dess att han nådde toppen. Där uppe väntade hans stab med rapporter och han han inte ens sticka upp sina hjälmplymer innan skriftrullar räcktes honom och muntliga rapporter avlades alla samidigt. Zouha höll upp handen för att tysta de snattarande officerarna och pekade lugnt på vice genral Aezim Temkaha av huset Zugei. "Aezim" började Tamkaha med den traditionella hederstiteln medan Zouha spände loss sin stålmask. "de förbannade måndyrkarna har femtusen ryttare i reserver och tvåtusen bågskyttar enligt våra spanare. Vidare har deras tross åtminstone sex eller sju vagnslaster med pilar." Zouha nickade och pekade sedan på vice general Mahara Qijfar av huset Vadaga. "Aezim" sade Qijfar när han bugade för Zouha "Inga hippogrifer har syntts till och jag tror inte att de kommer att använda några heller". Qijfars hedrebetygelse till Zouha hadde sagts med sammanbitna tänder. Qikfar var ingen vanlig ädling utan en Mahara, en prins och överhuvud av sitt hus och det grämde honom att ta order från en enkel Aezim, en vanlig ädling. Zouha som inte ens var tremäning till den styrande av huset Karex njöt över att kunna ge order till en ädling av så mycket högre rang än han själv. "Tack Aezim" svarade Zouha Qifar, ty även om Zouha var general över detta slagfält så kunde en förolämpning av en Mahara leda till politiskt självmord, även om förolämpning var av att inte ge ett svar till en högre ädling.
Zouha såg ut över dalgången och bort mot de förhatliga kalmurrierna. Dessa avskyvärda måndyrkare som ömsom levde fromma liv med självplågeri när månen var full för att sedan övergå i orgier då månen stod i nedan kunde bara ses som föraktfulla skenheliga människor. Människor, nej snarare lägre stående varelser tänkte Zouha och fick en bitter smak i munnen. Nu hade de också haft mage att invadera Hamdaldis vackra dalar, som om det inte räckte med vad de tagit under tidigare generationer. Då han spanade ut mot fiendens led fick han syn på några prickar på horisonten. Han var inte ensam om detta utan rop hördes från andra. Kalmurrierna hippogrifer hade så dyckt upp. Zouha uppskattade antalet till hundra men varje hippogrif var värd åttio ryttare rätt använda. "Ge signal till första armborstkompaniet att avancera till de främre leden " sa Zouha lungt till en av sin löjtnanter. Flaggor började att viftas från balkonger som stack ut från platformen och snart ryckte tvåhundra män alla försedda med automatarmborst fram mot frontlinjen av den Furgiska armén. "Armborstarnas anförare har rätt att avfyra efter eget behag och sänd fram femte armborstkompaniet och första lätt bågarna fram till mitten" befallde han och signalen skickades med flaggorna igen. Prickarna växte i storlek och snart kunde man se de flygande varelserna som var hälften örnar och hälften hästar. Första armborstkompaniet lät sina pilar flyga i tre salvor. Sexhundra pilar brummade som ett helt träsk fyllt med stålflugor och slog i sina mål. Mer än hälften av hippogriferna föll handlöst mot marken och de övriga retirerade alltför skadade för att kunna ta upp någon strid. Zouha skakade på huvudet och antog att kalmurriernas befälhavare måste vara en ung person med lite erfarenhet. Hade man istället satt in de flygande hippogriferna senare i slaget hade de kunnat riva upp hål i leden och orsakat panik men nu var den faran avblåst.
Zouha vände sig mot Qijfar. "Jaså, de hade inga hippogrifer". Den unge Maharen rodnande och såg skamset mot golvet. Zouha njöt och visste att han skaffat sig ett politiskt övertag mot familjeöverhuvudet. "Sätt in Indrikerna och låt pilskurar regna över kalmurrierna tills de nått deras linjer." De väldiga djuren dundrade fram och markens rörelser var som en mindre jordbävning trots att de bara var trettio djur. När de nådde fram till fiendens linjer slog de upp stora hål i leden då soldaterna hadde svårt att hålla balansen och de som hade än större otur hamnade under Indrikernas väldiga hovar. Den kalmurriska armén var i upplösningstillstånd och panik hadde drabbat flera av de annars så väldrillade fiendesoldaterna. Zouha satte in de tungt rustade katafrakterna för att sätta nådastöten i kalmurrierna. Tiotusen tunga riddare satte sig i rörelse som en varelse och sprängde de sista disciplinerade formationerna bland fienden. Nu hade man brutit kalmurrierna och de lätta bågskyttarna sattes in för att sätta pilar i de flyende. General Zouha hade haft en otrolig tur. Kalmurriernas befäl hade varit för oerfaren, kanske en ädling som fjäskat för stormångalningen själv eller en släkting till honom. Zouha hade även lyckats ta hem några politiska poänger och tack vare de låga antalet förlorade soldater skulle han vara säker som general ett tag till, han kanske till och med skulle befordras till överbefälhavare över hela Furgia. Tanken fick honom att le men samtidigt var han väl medveten om att ödets gudinnor var nyckfulla och nästa gång skulle kanske inte segern vara lika njutningsfull som denna, han kunde rentav förlora eller dö. Denna sanning fick honom inte på dåligt humör utan han började skrock för sig själv."
Senast redigerad av Snibben den 2009-01-02 21:33, redigerad totalt 1 gånger.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Har postat Snibbens karta over Furgia i trådens forsta sida så att den skal bli lattare att hitta (medans vi vantar på Spelknepe 
).
Furgisk fråga dykt upp har: viewtopic.php?p=20988#20988
).Furgisk fråga dykt upp har: viewtopic.php?p=20988#20988
Furgisk dans
Furgierna dansar gärna och ofta. Dansarna är allt från tempeldansöser till gatuframträdande och festunderhållning. Män dansar sina danser för sig och kvinnor för sig. Männens dans brukar innehålla krumsprång, höga hopp och vilda piruettera. Deras dans visualiserar striden, elden och stormen. Kvinnorna däremot dansar med mjuka smidiga rörelser som symboliserar vattnets rörelser men man rör alltid vid marken för att påminna om jorden och livet. När dessa två dansare möts anses det mycket erotiskt och en man som dansar med en kvinna anses fria till kvinnan och skulle han nu inte göra det ger han henne ett skamligt förslag.
Tempeldansare
För att hedra gudarna brukar unga män och kvinnor framföra rituella danser i templet. Dessa dansare har tränat i åratal för att bara får rätt rörelse på ena handen i ett moment av dansen. För att få bli tempeldansare måste man vara född i en familj där man tillhör det kast som sysslar med tempeldans.
Danserna framförs i rituella kostymer med stora masker och dräkter. Tempeldansen är inte bara ett uttryck för respekt för gudarna utan berättar också olika historier från mytologin. Dansarna underhåller inte bara i templen utan även i storkonungens palats som har sin egen trupp.
Danshus
Dans anses som erotiskst och sensuellt det är därför ingen slump att de furgiska danshusen är en blandning mellan nöjeshus och bordell. Danshus är dock inget billigt nöje utan det är bara de rika som har råd att bevista dessa institutioner. På danshus dricker man te, får massage, badar och dansar (och även annan service). Husen är alltid mycket lyxigt inredda med långa draperier och lackerade pelare. Mjuka kuddar och vackra blomsterarrangemang inramar det hela för att kunden skall glömma den hårda världen utanför. Kostnaden är en mindre förmögenhet.
Furgierna dansar gärna och ofta. Dansarna är allt från tempeldansöser till gatuframträdande och festunderhållning. Män dansar sina danser för sig och kvinnor för sig. Männens dans brukar innehålla krumsprång, höga hopp och vilda piruettera. Deras dans visualiserar striden, elden och stormen. Kvinnorna däremot dansar med mjuka smidiga rörelser som symboliserar vattnets rörelser men man rör alltid vid marken för att påminna om jorden och livet. När dessa två dansare möts anses det mycket erotiskt och en man som dansar med en kvinna anses fria till kvinnan och skulle han nu inte göra det ger han henne ett skamligt förslag.
Tempeldansare
För att hedra gudarna brukar unga män och kvinnor framföra rituella danser i templet. Dessa dansare har tränat i åratal för att bara får rätt rörelse på ena handen i ett moment av dansen. För att få bli tempeldansare måste man vara född i en familj där man tillhör det kast som sysslar med tempeldans.
Danserna framförs i rituella kostymer med stora masker och dräkter. Tempeldansen är inte bara ett uttryck för respekt för gudarna utan berättar också olika historier från mytologin. Dansarna underhåller inte bara i templen utan även i storkonungens palats som har sin egen trupp.
Danshus
Dans anses som erotiskst och sensuellt det är därför ingen slump att de furgiska danshusen är en blandning mellan nöjeshus och bordell. Danshus är dock inget billigt nöje utan det är bara de rika som har råd att bevista dessa institutioner. På danshus dricker man te, får massage, badar och dansar (och även annan service). Husen är alltid mycket lyxigt inredda med långa draperier och lackerade pelare. Mjuka kuddar och vackra blomsterarrangemang inramar det hela för att kunden skall glömma den hårda världen utanför. Kostnaden är en mindre förmögenhet.
Senast redigerad av Snibben den 2009-02-13 00:43, redigerad totalt 2 gång.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Trevlig liten text!Snibben skrev:Furgisk dans
Furgierna dansar gärna och ofta...
Hittar vi kanske furgiska danshus i ostra Kopparhavsområdet eller ar de enbart inhemska?
Vad jag saknar lite angående Furgia ar flera anknytningar till Ereb, och då menar jag politisk och handelsmassigt. Krun och Nidland ar de enda fysiskt nara och borde ha etablerade politiska kontakter ev icke-kontakter. Handel kan ha ett desto storre omfång geografiskt. Både Erebos och Caddo sags/antyds handla med lander bortom Efaro och då ar Furgia ett troligt alternativ
Kanske har det i Femhusrådet sittande handelshuset Gararin goda kontakter med Furgia och aven gett Erebos en "ambasad" i landet?
Kanske dalkerna i Medicinifamiljen eller mojligtvis ankorna Huggerska Hansan kan ha kontakter med Furgia?
De känns väldigt inhemska. Och vad som händer utanför Furgia stays utanför Furgia så resande furgier har inte behov av att dansa. Men den kanske finns i liknande former i Krun eller erfaro?birkebeineren skrev: Hittar vi kanske furgiska danshus i ostra Kopparhavsområdet eller ar de enbart inhemska?
Kalmurri - Direkt fientliga.birkebeineren skrev: Vad jag saknar lite angående Furgia ar flera anknytningar till Ereb, och då menar jag politisk och handelsmassigt. Krun och Nidland ar de enda fysiskt nara och borde ha etablerade politiska kontakter ev icke-kontakter. Handel kan ha ett desto storre omfång geografiskt. Både Erebos och Caddo sags/antyds handla med lander bortom Efaro och då ar Furgia ett troligt alternativ
Kanske har det i Femhusrådet sittande handelshuset Gararin goda kontakter med Furgia och aven gett Erebos en "ambasad" i landet?
Kanske dalkerna i Medicinifamiljen eller mojligtvis ankorna Huggerska Hansan kan ha kontakter med Furgia?
Nidland - Furgierna bekämpar ondska allt sedan margylerna drevs ut. Vikotnik räknas därför som en fiende (de vet dock inte Margyl-Vikotnik är samma person)
Krun - Goda till neutrala relationer. Krun var en gång en del av kulturcentrat men dagens krunier känns främande för Furgierna som har bevarat mer av den gamla kulturen.
Sombatze - Mycket goda kontakter. Nästan alla varor som exporteras från Sombatze går till Furgia, antingen för den egna marknaden eller för vidare transport.
Kamsun - Det fjärran Kamsun har spända relationer till Furgia. Dels håller man enlukrativ handel men samtidigt är man medveten om att Furgia kastar lystna blickar mot deras rikedomar.
Detta är närområdet. Erebosiska, Caddiska och andra handelshus som vill handla här borde vara specialinriktade på just att handla med Furgia då transporten förbi sötvattenshavet är kostsam. Det är också väldigt dyrt att handla med Furgia, det skall mutas flera ämbetsmän och tjänstemän och tillstånd skall sökas - den som handlar här måste därför vara väl införstådd med kulturen för att inte få skjortan avlurad.
Export
Porslin
Koppar
Turkoser
Medicinalväxter
Tyger
Kryddor
Lyxvaror
Import
Järn
Stål
Salt
Mekanik
Lyxvaror
Transit
Tyger
Kryddor
Diamanter
Elfenben
Lyxvaror
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Upplysande!
Vad med dvargarna? Framst de i Trimbusbergen, men aven via Krun grynnerdvargar och via Sombatze mojligens gizardvargar?
Hur ser furgierna på alver? De lar finnas i norra Akrogal men detta ar långt bort. Ar mojligens enda kontakten det att furgierna i legender har hort talas om "månalver", och så har de satt dessa i sammanhang med de hatade kalmurrierna med resultatet att de tror alver ar hemska varelser?
Vad med dvargarna? Framst de i Trimbusbergen, men aven via Krun grynnerdvargar och via Sombatze mojligens gizardvargar?
Hur ser furgierna på alver? De lar finnas i norra Akrogal men detta ar långt bort. Ar mojligens enda kontakten det att furgierna i legender har hort talas om "månalver", och så har de satt dessa i sammanhang med de hatade kalmurrierna med resultatet att de tror alver ar hemska varelser?
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9044
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kalmurri ar Nidlands storsta handelspartner aven om landerna inte står varandra så alltfor nara i ovrigt. Ingen kontakt med Furgia.Mikael skrev:Det finns något i Nidland om att de pga Demontungan har relationer med Kalmurri... eller var det Furgia.
Hittade i "Nidlandska Reningen" några saker som åtminstonde indirekt borde påverka Furgias handel:
-609 eO attackerade den hynsolgiska adelsmannen Parklias Måånskold en dvargport i Grynnerbergen.
-dvargarna blir arga på ovanjordingarna (inte bara hynsolgerna), bryter alla handelskontakter och stanger sina portar.
-Nidland som haft dvargarna som huvudsaklig kalla till jarn tvingas importera vapen från andra lander kring sotvattenshavet.
Kalmurri, Krun, Sombatze ...eller Furgia?
När det gäller Furgia och Krun hade jag tänkt mig att de är förhållandevis goda. Detta ända sedan solfarartiden. Relationerna har även stärkts genom att även krunierna har dåliga relationer med Kalmurri (pågrund av religiösa/kulturella orsaker) och Nidland. Då det rör sig om en rätt lång period av goda relationer har det säker funnits en del fnurror på tråden vissa perioder, men som sagt förhållandevis goda över lag...
Att nästan alla varor som exporteras från Sombatze år till Furgia tycker jag inte verkar troligt med tanke på det underskott av livsmedel som existerar i Krun. Det är rätt troligt att även Krun är stora importörer av åtminstone sombatzinska grödor. Att Furgia skulle vara ett transitland för den handeln känns inte så troligt.
Att nästan alla varor som exporteras från Sombatze år till Furgia tycker jag inte verkar troligt med tanke på det underskott av livsmedel som existerar i Krun. Det är rätt troligt att även Krun är stora importörer av åtminstone sombatzinska grödor. Att Furgia skulle vara ett transitland för den handeln känns inte så troligt.
Ungefär 80% av Sombatze är regnskog och djungel, en svårforcerad terräng vilket gör att man troligtvis har lagt samhällena på kusten mot glashavet och valgusjön. Det är handeln med varor från denna kust som jag i första hand tänker på med transit från Sombatze (diamanter och elfenben).
Den delen som sticker ut i glashavet är troligtvis den halvö som man odlar grödor på och exporterar säd.
Furgia har för övrigt en god avkastning på sina åkrar och man får ut två till tre skördar per år från åkrar och risfält. Detta räcker dock bara för att mätta furgierna och man exporterar inga matvaror, däremot så importerar man grödor från Sombatze.
Jag tog inte med alver och dvärgar för att jag gjorde en snabb genomgång.
Att handla med dvärgarna är inte helt ofarligt då det ligger en stor vidd patrulerad av fientliga nomader, vilda hippogrifer och andra farligheter mellan Furgia och trimbusbergen ???
Alver, finns det några Alver att handla med i Akrogal?
Och hur är det med Yndar? Kan man handla med dem? (Ivanhoe, sid 26 talar om tjocka mattor med ivävt purpurfärgat pegastagel)
Den delen som sticker ut i glashavet är troligtvis den halvö som man odlar grödor på och exporterar säd.
Furgia har för övrigt en god avkastning på sina åkrar och man får ut två till tre skördar per år från åkrar och risfält. Detta räcker dock bara för att mätta furgierna och man exporterar inga matvaror, däremot så importerar man grödor från Sombatze.
Jag tog inte med alver och dvärgar för att jag gjorde en snabb genomgång.
Att handla med dvärgarna är inte helt ofarligt då det ligger en stor vidd patrulerad av fientliga nomader, vilda hippogrifer och andra farligheter mellan Furgia och trimbusbergen ???
Alver, finns det några Alver att handla med i Akrogal?
Och hur är det med Yndar? Kan man handla med dem? (Ivanhoe, sid 26 talar om tjocka mattor med ivävt purpurfärgat pegastagel)
Furgiern
Furgias befolkning består till största delen av människor. Det finns fler olika folkslag och etniska grupperingar i Furgia då landet dels är uppbyggt av fler olika furstendömen och dels har haft kraftiga folkströmningar, främst i östra delen, under historien. De stora grupperingarna av olika folkgrupper är; Furgier i Norra och Södra egentliga Furgia samt västra Harafa. Nafasirerna lever i Nafasir och är även släkt med Kahorums hästfurstar både kulturellt och genetiskt. Saraierna i Sarasara och Faraierna i Farafara är likaledes besläktade och har ett liknande samhälle även om de fått indelat sig i den Furgiska överhögheten.
Blodsfurgiern
Blodsfurgier kallas den som är född av en furgisk far och en furgisk far och kan härleda sin släkt i minst tre generationer bakåt som ”rena” furgier. Blodsfurgiern är vad som kan ses som den typiske furgiern.
Utseende
Furgierna är normalt 160 – 165cm långa för männen och 155 – 160cm långa för kvinnor. Deras kroppsmuskulatur är något senigare än muskulösa vilket dock inte gör dem mindre starka att svinga ett svärd. Ögonen är stora och klara och färgen är oftast grå men även blå ögon förekommer. Furgiernas hudfärg är brun med inslag av en röd ton. Färgen varierar dock något beroende på solbränna eller blekhet. Håret är svart och få furgier förlorar håret. Skäggväxten är sparsam och de flesta män, med undantag för vissa präster, föredrar att raka sig. Männens frisyrer är allt från kortklippta till munkarnas rakade huvuden återigen med undantag för vissa präster som låter håret växa långt för att låta det bli tovor eller knyta upp det i knutar. Kvinnor föredrar att låta håret växa långt och sätter upp det med hjälp av hårspännen eller hår nät i intrikata frisyrer. Kvinnor av de allra högsta klasserna brukar bära peruker vid högtidliga tillfällen för att få en så spektakulär frisyr som möjligt.
Klädsel
Furgias män klär sig oftast i den traditionella dräkt som man burit med små varianter sedan det margyliska imperiet föll. Det först plagget är den traditionella skjortan som kallas Shauha. Shauhan är enkelt skuren och kan vara i vilket matrial som helst. De fattiga får nöja sig med bomull medan de rika väljer siden eller importerad kamsunsk papir. Längs med de långa ärmarna på Shauhan slingrar sig broderier och macheterna och kragarna har ofta klippta mönster eller dyrbar spetts. Shauhan kan ha vilka färger som helst och broderierna är ofta i andra färger undantaget ämbetsmännen var skjortor skall vara vita med vita broderier. Skjortan stoppas ned i ett par knäbyxor kallade Tagher. Till vilka man bär knästrumpor. Material i både byxor och strumpor variera beroende på hur rik man är eller vad man företer sig för arbete. Till detta bär man låga skor eller sandaler. Skorna är ofta vackert broderade med paljetter och pärlor vid fest eller för de rika men även enkla svarta eller bruna förekommer för soldater. Sandaler finns också som alternativ, allt från vackra, dekorerade sandaler med guldremmar till enkla halmflätade varianter. Det är inte ovanligt att man arbetar barfota i sådana arbeten där man riskerar att förlora sin sko.
Ovanpå Skjortan bär man en lång väst kallad Gaugan. Västen går ned till knäna och fästes på höger sida med antingen knappar eller knytning (ibland med sidenrosetter) Västen är till skillnad från skjortan inte broderad utan brukar vara enkel möjligen med en bård dit sydd om skjortan och västen skulle gå i samma färg. Runt västen bärs ett bälte av tyg som viras ett par varv runt midjan. I detta bälte sätts en dolk. Västen har som funktion att vara ett förkläde och därmed är de flesta mycket fläckiga hos bönder och hantverkare.
Ovanpå allt detta bärs antingen en knälång jacka eller en låg rock. Jackan kallas för Haugan och kan vara tillverkade i alltfrån dyrbara material som siden, sammet eller papir. Man har gärna vävda mönster i de mer dyrbara varianterna. De enklare kan vara i lågkvalitativ silkeslama eller ylle.
Den långa rocken kallas för Huakan och går till golvet. Huakan har samma regler som Haugan vad gäller tyger och mönster men ett viktigt undantag är att rocken skall vara uppsydd i så mycket tyg som möjligt för att vis hur rik man är. Detta gör att de riktigt rikas rockar kan vara väldigt rymliga och får nästan puffärmar.
På huvudet sätter man gärna en furgisk mössa med eller utan öronlappar.
För ämbetsmännen gäller att man skall bära vit skjorta med vita broderier, svarta byxor, vita strumpor och svarta skor, svart väst och blå rock och bälte. På huvudet bär man en vit furgisk mössa stärkt rakt.
Kvinnorna klär sig i långa klänningar med livet skurna högt. Materialet beror på hur rik man är men är mer praktiska beroende på hur vad man arbetar med. Ovanpå den långa klänningen bärs en lång sjal. Sjalen är ofta tillverkad av en gasväv i silke eller bomull. När en kvinna lämnar sitt hem förväntas hon bära sin sjal över huvudet men den genomskinliga gasväven låter dock alla se den vackra frisyr hon har.
Rustningar
Furgierna har en rad olika rustningar i oilka material och variation. Den vanligaste rustningen är härdat och lackat läder som bärs av vanliga soldater. Tack vare härdning står den emot skarpa svär och den tjocka lacken gör att den får en glatt hård yta mot vilken det är tänkt att pilarna skall studsa. Den enkle soldaten bär till detta en enkel metall hjälm med nackskydd i läder och ben och armskenor i samma utförande som skylstret. Ovanpå detta brukar man bära en Haugan.
Ringbrynja bärs av bågskyttar lättare kavalleri och de frukta automatarmborstskyttarna. Likt solfaterna bär man en Haugan.
De tung rustade Katafrakterna bär ett stort fjällpansarskylster som täcker torso, armar och låren. Nedanför detta bär man benskenor framför knästrumpor och lågskor. På huvudet bär katafrakterna en lång konisk hjälm i vilken de kan fästa plymer för att bekräfta officersstatus. Fjällpansaret är tillverkat i stål men ofta så förgyller man plattor eller byter ut dem mot andra metaller för att göra vackra mönster. Ovanpå rustningen brukar katafrakten bära den långa rocken, kallad huakan, vilken dock tas av vid strid.
Furgias befolkning består till största delen av människor. Det finns fler olika folkslag och etniska grupperingar i Furgia då landet dels är uppbyggt av fler olika furstendömen och dels har haft kraftiga folkströmningar, främst i östra delen, under historien. De stora grupperingarna av olika folkgrupper är; Furgier i Norra och Södra egentliga Furgia samt västra Harafa. Nafasirerna lever i Nafasir och är även släkt med Kahorums hästfurstar både kulturellt och genetiskt. Saraierna i Sarasara och Faraierna i Farafara är likaledes besläktade och har ett liknande samhälle även om de fått indelat sig i den Furgiska överhögheten.
Blodsfurgiern
Blodsfurgier kallas den som är född av en furgisk far och en furgisk far och kan härleda sin släkt i minst tre generationer bakåt som ”rena” furgier. Blodsfurgiern är vad som kan ses som den typiske furgiern.
Utseende
Furgierna är normalt 160 – 165cm långa för männen och 155 – 160cm långa för kvinnor. Deras kroppsmuskulatur är något senigare än muskulösa vilket dock inte gör dem mindre starka att svinga ett svärd. Ögonen är stora och klara och färgen är oftast grå men även blå ögon förekommer. Furgiernas hudfärg är brun med inslag av en röd ton. Färgen varierar dock något beroende på solbränna eller blekhet. Håret är svart och få furgier förlorar håret. Skäggväxten är sparsam och de flesta män, med undantag för vissa präster, föredrar att raka sig. Männens frisyrer är allt från kortklippta till munkarnas rakade huvuden återigen med undantag för vissa präster som låter håret växa långt för att låta det bli tovor eller knyta upp det i knutar. Kvinnor föredrar att låta håret växa långt och sätter upp det med hjälp av hårspännen eller hår nät i intrikata frisyrer. Kvinnor av de allra högsta klasserna brukar bära peruker vid högtidliga tillfällen för att få en så spektakulär frisyr som möjligt.
Klädsel
Furgias män klär sig oftast i den traditionella dräkt som man burit med små varianter sedan det margyliska imperiet föll. Det först plagget är den traditionella skjortan som kallas Shauha. Shauhan är enkelt skuren och kan vara i vilket matrial som helst. De fattiga får nöja sig med bomull medan de rika väljer siden eller importerad kamsunsk papir. Längs med de långa ärmarna på Shauhan slingrar sig broderier och macheterna och kragarna har ofta klippta mönster eller dyrbar spetts. Shauhan kan ha vilka färger som helst och broderierna är ofta i andra färger undantaget ämbetsmännen var skjortor skall vara vita med vita broderier. Skjortan stoppas ned i ett par knäbyxor kallade Tagher. Till vilka man bär knästrumpor. Material i både byxor och strumpor variera beroende på hur rik man är eller vad man företer sig för arbete. Till detta bär man låga skor eller sandaler. Skorna är ofta vackert broderade med paljetter och pärlor vid fest eller för de rika men även enkla svarta eller bruna förekommer för soldater. Sandaler finns också som alternativ, allt från vackra, dekorerade sandaler med guldremmar till enkla halmflätade varianter. Det är inte ovanligt att man arbetar barfota i sådana arbeten där man riskerar att förlora sin sko.
Ovanpå Skjortan bär man en lång väst kallad Gaugan. Västen går ned till knäna och fästes på höger sida med antingen knappar eller knytning (ibland med sidenrosetter) Västen är till skillnad från skjortan inte broderad utan brukar vara enkel möjligen med en bård dit sydd om skjortan och västen skulle gå i samma färg. Runt västen bärs ett bälte av tyg som viras ett par varv runt midjan. I detta bälte sätts en dolk. Västen har som funktion att vara ett förkläde och därmed är de flesta mycket fläckiga hos bönder och hantverkare.
Ovanpå allt detta bärs antingen en knälång jacka eller en låg rock. Jackan kallas för Haugan och kan vara tillverkade i alltfrån dyrbara material som siden, sammet eller papir. Man har gärna vävda mönster i de mer dyrbara varianterna. De enklare kan vara i lågkvalitativ silkeslama eller ylle.
Den långa rocken kallas för Huakan och går till golvet. Huakan har samma regler som Haugan vad gäller tyger och mönster men ett viktigt undantag är att rocken skall vara uppsydd i så mycket tyg som möjligt för att vis hur rik man är. Detta gör att de riktigt rikas rockar kan vara väldigt rymliga och får nästan puffärmar.
På huvudet sätter man gärna en furgisk mössa med eller utan öronlappar.
För ämbetsmännen gäller att man skall bära vit skjorta med vita broderier, svarta byxor, vita strumpor och svarta skor, svart väst och blå rock och bälte. På huvudet bär man en vit furgisk mössa stärkt rakt.
Kvinnorna klär sig i långa klänningar med livet skurna högt. Materialet beror på hur rik man är men är mer praktiska beroende på hur vad man arbetar med. Ovanpå den långa klänningen bärs en lång sjal. Sjalen är ofta tillverkad av en gasväv i silke eller bomull. När en kvinna lämnar sitt hem förväntas hon bära sin sjal över huvudet men den genomskinliga gasväven låter dock alla se den vackra frisyr hon har.
Rustningar
Furgierna har en rad olika rustningar i oilka material och variation. Den vanligaste rustningen är härdat och lackat läder som bärs av vanliga soldater. Tack vare härdning står den emot skarpa svär och den tjocka lacken gör att den får en glatt hård yta mot vilken det är tänkt att pilarna skall studsa. Den enkle soldaten bär till detta en enkel metall hjälm med nackskydd i läder och ben och armskenor i samma utförande som skylstret. Ovanpå detta brukar man bära en Haugan.
Ringbrynja bärs av bågskyttar lättare kavalleri och de frukta automatarmborstskyttarna. Likt solfaterna bär man en Haugan.
De tung rustade Katafrakterna bär ett stort fjällpansarskylster som täcker torso, armar och låren. Nedanför detta bär man benskenor framför knästrumpor och lågskor. På huvudet bär katafrakterna en lång konisk hjälm i vilken de kan fästa plymer för att bekräfta officersstatus. Fjällpansaret är tillverkat i stål men ofta så förgyller man plattor eller byter ut dem mot andra metaller för att göra vackra mönster. Ovanpå rustningen brukar katafrakten bära den långa rocken, kallad huakan, vilken dock tas av vid strid.