Furgia

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Posts: 7076
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Hur ser heraldiken ut i Furgia?
Snibben
Barbisk Hövding
Posts: 1098
Joined: 2008-01-26 13:27
Location: Uppsala

Post by Snibben »

birkebeineren wrote:Hur ser heraldiken ut i Furgia?
Annorlunda! :D

Man använder sig av stiliserade former av djur och växter men har inte samma vikt vid färgkombinationer på själva märket. Även piktogram och former används. Varje familj, gille, häststall, osv har sin färgkombination man kan bära för att visa sitt stöd. Färgerna är betydligt fler än i västerländsk heraldik med fler nyanser. Dock kan en bakgrund och färgen på symbolen skifta.

Ex. Husets Gutani har en träsklilja som symbol. Deras färger är rött och blått. Ibland är liljan blå och ibland röd (egentligen är träskliljan vit med en lätt grön nyans). Ibland kan man också göra den i andra färger som vitt och svart osv men aldrig i färgerna gult och lila eftersom det är husets Kanytis färger, Gutanis arvfiender.
Snibben
Barbisk Hövding
Posts: 1098
Joined: 2008-01-26 13:27
Location: Uppsala

Post by Snibben »

Lite saker som inte rödmarkerats ännu :D

Det Yndariska Arkivet

I ett litet oansenligt palats på en av Ketoriams många trånga gator ligger det Yndariska arkivet. Palatset byggdes strax efter att den margyliska ockupationen hadde dragit sig tillbaka efter de katastrofer den utsattes för under den tredje konfluxen. Den dåvarande furgiske storkonungen befallda att samtliga svartkonstböcker, skriftrullar och annan parafernalia skulle samlas in. Då furgierna ogärna slänger något som eventuellt kan komma till användning blev lösningen att förvara allt i arkiv. Två familer, Taneis och Faeeis sattes att vaka över de arkivalier man satte in i det nybyggda arkivpalatset. Böcker lades mellan järnband och rullar i ståltuber. Tunga kedjor i järn sattes på magiska artefakter. Golv och tak kläddes i i bly och dörrarna kläddes med stålband för att förhindra att någon på magisk väg skulle stjäla eller ta sig in för att läsa dessa förbjudna skrifter. Ingen tilläts komma in utom de två vakande familjerna, storkonungen eller den som hade uttryckligen storkonungens tillåtelse.
Idag sköts fortfarande arkivet av familjerna Taneis och Faeeis. Man har gift in sig i varandras släkter oräkneliga gånger för att bevara den särställdheten som man har inom dessa två familjer. Familjerna är idag så stora att de inte längre alla kan bo på palatset utan sköter istället de lantgårdar som förser arkivet med medel för fortsatt verksamhet. Några få har också tagit det som sin livsuppgift att söka efter fler yndariska svartkonstböcker eller artefakter, då och då dyker det faktiskt upp någon.
Arkivet är ett fanatstiskt bibliotek för den som vill studera nekromanti, spirtism, demonologi eller andra mörka och bortglömda magiskolor som forskades fram i det forna Yndar. För en magiker skulle arkivet vara en fantastisk forskningsskatt om det nu inte varit så att han eller hon släppts in, allt man nu kan göra är att stå och se på byggandes flaggande färger.



Fågelkvinnorna vid Lammaras berg (i Lisisprovinsen) är rödhåriga med svarta och vita fjäderdräkt (som tranor alltså). Till skillnad från Harpyorna är de renliga och fredliga varelser.Varje dag flyger de ned till lisisjön där de samlar fisk för sin dagliga föda. Fisken fångas med hjälp av ryssor som sätts ut om kvällarna. De har svurit Storkonungen lydnad men lämnas för det mesta sig själva. De betalar ingen skatt men lämnar varje år en tribut i form av vävda tyger vilka är trotts sin enkla teknik mycket vackra och välgjorda. Tygerna vävs av ett slags fågeldun av okänt ursprung. De finns de som menar att dunen kommer från fågelkvinnornas egna ungars bo men troligare är att den kommer från någon av de många fåglar som finns i bergen.


Seriams Våtland
I norra Karor provinsen ligger det enorma träsket kallat Serias våtmarker. Två stora floder, Tharasis och Jhasthasis, leder vatten in till våtmarken som sedan dränerar sig själv genom floden Karoryis. Våtmarken i sig består av ett tjugotal sjöar som skärs av med sandbankar, träskområden och fasta öar. Träsken består ofta av vad som ser ut att vara ängar med högt gräs men då en vuxen person sätter sina fötter på ”marken” sjunker han igenom. På denna yta kan ibland träd växa dock blir de aldrig speciellt höga. Öarna bär väldigt lite träd även om de som växer här tycks uråldriga. Träden blir sällan speciellt höga utan brukar platta ut sig på toppen. Växtligheten på öarna skiljer sig lite från träsken mer än att man kan se att marken om man ser efter noga. I sjöarna växer lotus och näckrosor. Näckrosorna tar alla former från enkla små blad till jättenäckrosor. De olika näckrosorna blommar olika tider på året vilket gör att det alltid finns minst en sort.
I sjöarna och träsken bor vadar och simmarfåglar. Fågellivet är mycket koncentrerat i våtlandet då det kryllar av mat för både fiskätande, växtätande och fågelätande fåglar. Fiskar simmar i vattnet tillsammans med grodor och ormar. Syrsor spelar i vassen och en mängd andra insekter lever under, på och över vattnet. Få däggdjur lever här och de som finns är små vesslelika äggtjuvar som lärt sig simma. Förutom rovfåglar består näringstoppen av större fiskar som till och med kan ta fåglar upp till gäss storlek. Många flyttfåglar häckar också här för att flyga söderut under vintern.
Denna enkla idyll bryts dock av korgbåtsfolket. Korgbåtsfolket är ett golwyndiskt folk som tidigt letade sig ut i våtmarkerna för att söka sitt uppehälle. Man har alltid haft kontakt med Furgia och handlar med fjädrar, fåglar (levande och döda) och fisk. Namnet korgbåtsfolket får de av att de flätar sina båtar och hyddor av vass och gräs. Tekniken de använder gör att mycket lite vatten tas in och läckor kan enkelt tätas med hjälp av lera.


För ca 600 år (eller mer eller mindre) sedan jagades en stam av Lejonmän ut av de traxilmska Odöda. En liten handelsflotta från Kamsun låg utanför kusten och tog upp flocken av män, barn och kvinnor. Föga ande de stolta lejonmännen att de skulle säljas på slavmarknaden i Sassai. När Kamsunerna försökte sälja lejonmännen visade det sig att de räknades som förbjudet gods (endast människor fick säljas) och konfiskerades i Storkonungens namn. Provinsguvernören sände dem till Ketoriam. Storkonungen var mycket imponerad av de välbyggda lejonmännen och erbjöd dem ett förslag, de skulle få land att jaga på i gengäld att det alltid fanns fyrtio stycken lejonmän (män) som han personliga livakt. Lejonmänen godtog förslaget, då de inte hade något hem att återvända till och bosatte sig bå den nordliga stäppen i Kahorum.
Snibben
Barbisk Hövding
Posts: 1098
Joined: 2008-01-26 13:27
Location: Uppsala

Post by Snibben »

Jag var nere på Lyceét och slog i några kartböcker. På en karta hittade jag följande bild:
Image

Tydligen bestämde sig kartritaren för att alla länder skulle ha ett vapen och hittade på ett för Furgia. Nu har ju inte Furgia något riksvapen som de västra kopparhavsländerna men detta fungerade för konsten.
:wink:
User avatar
gtjorgo
Barbisk Hövding
Posts: 1061
Joined: 2008-05-24 12:54
Location: stockholm

Post by gtjorgo »

Gillar!
Snibben
Barbisk Hövding
Posts: 1098
Joined: 2008-01-26 13:27
Location: Uppsala

Post by Snibben »

Åttonde brevet

Brev till Bonitsal Alfredo av Hixani

Min kära vän!

Efter en mycket trivsam tid i staden Abiam i Himori provinsen har jag länge försökt att förlänga mitt resetillstånd på karavanleden och fortsätta till den stora staden Sassai. Då jag inte är någon handelsman eller karavanförare sågs detta med stor skepsis från myndigheterna, antagligen trodde de att jag var en spion. Då jag inte lyckats få några utresetillstånd, förutom tillbaka till Ketoriam, föreslog min tolk, Amam, att vi skulle hälsa på hans syster i Listim. Då vi hade giltiga skäl att resa, det vill säga att Amam var på väg till sin släkting och tog med sig en vän, var det inga problem att få resepass.
Listim är huvudstad i Lisi provinsen. Lisis största produktion är marmor, alabaster, gips och kalk tagna från brotten i bergskedjan Lammara, som provinsen lägger sig runt om. Gips och kalk är mycket viktiga i furgisk byggnadsteknik. Släkt kalk blandas med vatten, sand och andra ingredienser för att bilda ett ämne som när det torkar är hårt som sten. Detta används till stadsmurar, husgrunder och ofta till helt släta golv eller vattentäta kar och pooler. Man kallar ämnet för kament, vilke kant översätts till betydelsen ”hårt som sten”.

Då vi närmade oss Listim, efter några dagars färd från Abiam, hade skymningen redan fallit. Då man såg ut över staden, som är en jättestad, tycktes det mig som att alla taken glödde. Lätt oranga lyste alla tak i hela staden som en solsten från Erebos. Amam berättade för mig att alla tak är täckta med alabaster och då det är ovanligt med flervåningshus i Listim lyste härdar och lampor upp taken så staden tycks glöda om kvällen, glittra som silver av månens ljus och skina som guld om dagen.
Listim som stad består av envåningshus byggda av kament och marmor. Vackra statyer, bänkar och fontäner i marmor kantar de kamentbelagda vägarna. Amam berättade att det inte bara var välvillghet av de rika stenhandlarna utan fungerade som reklam för de produkter och de olika stensorterna. Vitt är huvudtypen av marmor här men i de södra delarna av Lammaraberegen finns även en rosa typ.

Under mina dagar här i Listim besökte jag stenhuggarnas hall. Hallen är det största huset i staden (provinsguvernören bor utanför staden i ett palats som är större än hallen) och där handlar man med sten. Köpmän och stenhuggare samlas här för att bedöma stenens kvalitet och utseende. De varor som bjuds ut är oftast enklare prover som visar ådrans färg och ådringar. Själva stenen bryts sedan efter de mått beställaren önskar och skeppas direkt från stenbrott till arbetsplatts, som kan vara många hundra mil därifrån.
Då vi kom fram till Amams systers hus var det ett enkelt hus, mycket enklare än vad jag upplevt som vanligt för en borgare med större inkomst i Furgia. Amams syster, som heter Johaia, var gift med en stenhandlare som ägde ett mindre gipsbrott utanför staden. På det lilla gipsbrottet gjorde han en hygglig inkomst och skulle i de norra städerna antagligen kunnat bott i ett av de palatsliknande bostäderna som var vanligt i Ketoriam och Abiam. Jag fick snart reda på att det var en dygd i Listim att leva enkelt, men efter några glas med vin kröp det fram att det snarare var för att det var dyrt med husen här, bara att hålla dem i skick med marmor väggar och tak av alabster.

Din Vän

Otharo Rådsfaste
Last edited by Snibben on 2010-02-05 19:30, edited 1 time in total.
Mikael
Admin
Posts: 5093
Joined: 2007-02-22 19:19

Post by Mikael »

Hur kan det komma sig att ju mer jag vet om Furgia destå nyfiknare blir jag på landet!?! :o
birkebeineren
Admin
Posts: 7076
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Som alltid kul att läsa Otharos brev. :)

Hittas det förresten furgier någonstans i länderna kring Kopparhavet?
Snibben
Barbisk Hövding
Posts: 1098
Joined: 2008-01-26 13:27
Location: Uppsala

Post by Snibben »

birkebeineren wrote: Hittas det förresten furgier någonstans i länderna kring Kopparhavet?
Furgiska köpmän reser till Krun och Efaro, men längre bort än så vet jag inte?. Det finns knappast någon handels eller krigsflotta i Kopparhavet.

Skall man bli kanonisk då så får vi gå till Krilloan och Nidland böckerna för att hitte interaktion. I Krilloan verkar det inte finnas några Akrogaler (fast det finns furgiska stäpponyer) Och enligt Nidlandsboken så verkar Furgierna inte vara så intresserade av att medverka i erövringen av nidland å andra sidan är de inte direkt någon Nidlandsvän utan vänder sig mon Vicotnik och hans ondska.

Så Furgierna reser nog längre österut än de gör västerut.
Mikael
Admin
Posts: 5093
Joined: 2007-02-22 19:19

Post by Mikael »

Utbytet mellan Akrogal och Ereb tycks gå via gränsländerna så som Krun, Nidland, Cereval, Efaro och kanske Barbia, Orghin, Mastika Agga.

Det tycks finnas en motvilja främst för akrogaler att resa väster ut. Och Ereberna hämmas antagligen av Demontunga/Vattenfall och en begränsat utvecklad handel i de "narguriska" området, och detta hämmar säkert också akrogalerna. Men inget hindrar ju en furgisk "Marco Polo med farbröder" eller jordisk "Ingvar Vittfarne". Trakorien har ett handelshus som för Demontraden och den stannar nog på något ställe längs Akrogals kust vad jag har förstått.
User avatar
gtjorgo
Barbisk Hövding
Posts: 1061
Joined: 2008-05-24 12:54
Location: stockholm

Post by gtjorgo »

Problemet för den furgiska handeln västerut ligger väl dels i att man inte äger hamnar längs masevabuktens kust samt att krunierna och dalkern/ereboserna ogärna ser dem slå sig in över Ras narram. Man forslar säkert varor till krun över golwynda men där tar nog köpmännen från Albarunzia och stabul vid för att senare (med ytterliggare prishöjningar) säljare till dalker/erebosier som för in varorna till kopparhavsländernas marknader?
birkebeineren
Admin
Posts: 7076
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

Vad tycks om att någonstans i kopparhavsområdet förlägga ett observatorium där den store furgiske astronomen Dykos Barrhas läror står högt och som sen tack vare flera gästande lärde från Furgia blivit ett litet centrum för det fåtal furgier som ändå kan tänkas befinna sig i detta från hemlandet sett fjärran väster?

Kanske i Bey-bergen norr om Gringul på den erebosiska ön Beyural?
Snibben
Barbisk Hövding
Posts: 1098
Joined: 2008-01-26 13:27
Location: Uppsala

Post by Snibben »

Nionde brevet

Brev till Bonitsal Alfredo av Hixani

Min kära vän!

Under mina resor här i Furgia har det slagit mig att jag aldrig mött en tiggare. Inga händer har sträckts mot mig och frågat efter en allmosa, inte heller har jag sett några krymplingar med tiggarskålen framför sig så som man ofta gör hemma. Då jag slogs av detta faktum att gatpojkarna var ofta hela och rena frågade jag Amam om detta möttes jag återigen av dessa ögon i vilka jag uppenbarligen är en jubelidiot. Efter några förklaringar kom jag snart fram till att Amam aldrig sett en tiggare i hela sitt liv men jag lyckades ändå få fram intressanta fakta. Enkelt sagt kan man säga att det är förbjudet att vara fattig i Furgia.

För att försöka förklara systemet här måste jag först berätta om den furgiska hederskodexen. I Furgia finns det tre regler som alla lyder, det är helt otänkbart att bryta dessa. (Jag försökte fråga vad som skulle hända om man bröt mot dessa men fick till svar att ingen bryter mot dessa. Jag undrade då vad som hände om en utlänning bröt mot reglerna. Utlänningar är utlänningar sade min vän och ryckte på axlarna. ) Den första regeln säger att man måste alltid lyda sin herre. Den andra stipulerar att man aldrig får bryta sin ed. Den tredje regeln föreskriver att man måste göra allt för att upprätthålla sin heder eller dö. Dessa regler gäller för alla av det furgiska blodet, de av de furgiska folken som inte tillhör blodsfurgierna gör även de allt för att följa dessa regler med få undantag. Man har dessutom en hel uppsättning med lagar och andra traditionella regler. I en gengäld finns det regler om hur man skall behandla sina underlydande som herrar. Man måste alltid ta hand om sina undersåtar oavsett hur de mår eller hur mycket de kan arbeta. Man skall fria någon från sin ed om denne så önskar att lämna sin gunst (och har rätt papper från ämbetsmännen). En herres heder är aldrig större än hans undersåtars gemensamma.

En furgisk furste måste därför alltid ta hand om sina undersåtar även om de blir halta eller för gamla. Man måste också sörja för deras barn fram till dess att fadern löser dem till myndighetsskap (en furgisk pojke blir myndig först då han gifter sig eller hans far löser honom från familjen, det senare är en stor skam). Barnet kan då svära en ed till Mahären, den furgiske fursten, eller ge sig av och skaffa sig en ny herre. Alla furgier har en herre, endast storkonungen tronar allena. Furgierna är dock inte på något sätt livegna eller slavar utan står i ett mycket komplicerat förhållande där man kan både vara undersåte och herre. Detta klientskap kan innebära allt från att vara en enkel skattebonde som arbetar på sin furstes fält till att vara adelssläkter med en politisk agenda. Pengar, makt och framförallt heder strömmar nedåt liksom det strömmar uppåt.

Nå, hur var det nu med de fattiga. Jo, då herrarna inte själva kan lösa trohetseder om man inte själv begär detta kan man leva kvar under sin herres beskydd med alla de rättigheter det innebär trots att man blivit svårt skadad eller en åldring inte längre kapabel att utföra sitt dagsverk. Likadant är det i militären där man har ett mycket bar pensionssystem. Ibland händer set dock att folk blir lösta ur sitt klientskap ofrivilligt eller inte hittar någon ny herre att tjäna. Dessa lösdrivare tas snabbt upp av storkonungens patruller som sätter dem i arbete med olika arbeten eller tjänster som kan tänkas utföras i riket (vanligt är tydligen att hålla karavanleden i ordning). De står sedan i ett klientskap till storkonungen och är sedan försörjda livet ut.

Jag ställde då frågan vad som hände om man vägrade arbeta. Hägning blev svaret. Det är dödsstraff på arbetsvägran. Det skall dock sägas att furgierna inte på något sätt är hjärtlösa eller blodtörstiga. Enligt furgisk filosofi kan man alltid göra något, endast om man är så sinnesslö, krymplig eller åldrad att man inte kan utföra några sysslor förskonas man från detta straff.


Din Vän

Otharo Rådsfaste
birkebeineren
Admin
Posts: 7076
Joined: 2007-02-27 07:25

Post by birkebeineren »

En favorit så långt detta brev, gillade särskilt furgiernas viktläggning av eder, avtal och dokument! :) Kan det tänkas att viktiga skrivna handlingar ibland präntas i lera så som vi känner från Trakorien? Vore en koppling mellan båda länders anknytningar till Golwyndakulturen...
Snibben
Barbisk Hövding
Posts: 1098
Joined: 2008-01-26 13:27
Location: Uppsala

Post by Snibben »

birkebeineren wrote:En favorit så långt detta brev, gillade särskilt furgiernas viktläggning av eder, avtal och dokument! :) Kan det tänkas att viktiga skrivna handlingar ibland präntas i lera så som vi känner från Trakorien? Vore en koppling mellan båda länders anknytningar till Golwyndakulturen...
Furgierna är förtjusta i kontrakt och att skriva, så varför inte! De kanske till och med hugger in dem i sten om de är riktigt viktiga.
Post Reply