Kalmurri

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarvisningsbild
Adragoor
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1380
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor » 2013-05-13 18:58

Gabriel skrev:Yndarisk arvsynd. Visst känns de lite som den Yndariska/Margyliska ondskan ändå har gjort ett avtryck på Kalmurri (speciellt vissa platser, gamla ruiner etc), men kanske lite hos folket - rörande ex magiska traditioner med Spiritism etc?

Att det finns lite extra kryddat 'mörker' i Kalmurri?

.
Absolut! Jag har vissa idéer om att Kernath ursprungligen grundades av margyliska avfällingar på 1000-900-talet f.O. Uch-Kâd var en grupp bland dessa avfällingar.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6782
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2013-05-13 19:44

Ca 5000 f.O. Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. i Cer-bergen och den del av Silverbladsskogen de kallar Månskensskogen i Barbia. Ca 4500 f.O.
Denna information rör egentligen inte Kalmurri. Byt heller ut med hur alver först kom till Akrogal och där en gruppering hamnade i det kommande Kalmurri:
  • birkebeineren skrev:Ca 4000 fO korsar en större grupp alver Demontungan från Ereb. Detta är före Bronsets ålder och utvandrarnas kultur ligger mycket nära det ur-alviska. Väl i Akrogal sprider sig alverna och går olika öden till mötes (många hamnar slutligen på margylernas offerbord men det är en annan historia). En av dessa alvgrupper bosätter sig i skogarna kring Mekaumbergen på Akrogals södra västkust i vad som senare kommer att bli Kalmurri.
Förslag till text: 4000 f.O. Alver från Landori korsar Demontungan och vandrar in i Akrogal. Några bosätter sig i skogarna nära Masevabukten sydöstkust.
Ca 1300 f.O. lejer Margylerna från Yndar ett nomadiskt ryttarfolk från slätterna öster om nuvarande Kalmurri. Med sin nyvunna kraft intar man Furgias Norra provinser Kaelamurri och Haeryti. Namnet Kaelamurri förvrängs och ger långt senare namn till nationen.
Ok.
Ca 1250 f.O. så erövras Ketoriam av de Margylska herrarna och deras undersåtar.
Detta årtal flyttades och Ketoriam grundas först ca 400 fO. Ändra heller till att de hyrda nomadfolken nu fortsätter sina angrepp på centrala Furgia (Furgia intas enligt EA inte före först 1200 fO, men har utsatts för angrepp från margylerna helt sedan 1500 fO).
Ca 1070-1040 fO så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.

Det rör sig om ett skepp så sätt ett specifikt årtal.
Flertalet bittra strider mellan alver och Margyler, alverna lär sig dyrköpt sätt att motstå den yndariska magitraditionen och hålla sina länder fria. Alver tar senare med sig kunskapen långt västerut till Landori och Goiana. Kunskaper som senare brukas av Thargâlion, Landoris konung under den Nidlänska reningen.
Bra att du får med kopplingen till Landori men formulera om texten. Kanske något i stil med att "... dessa kunskaperna når även Landori"?
Kalmurrierna är ännu inte samlat som ett enat folkslag. Nomaderna lever fortfarande på stenåldersnivå.
Kanske ta med något om att det är margylerna som förhindrar kalmurrierna att ta del av både bronsgjutning och järnsmide som upptäckts och utnyttjas kring Golwyndahavet?
Ca 1000 f.O Nomaderna blir alltmer ett slavfolk för Margylerna men i gengäld börjar dessa ryttare bli mer "civiliserade" och lära sig ny magi som nekromanti, demonolog och spiritism av sina yndariska herrar.
Ok.
Ca 900-750 gör sig ett folkslag känns i landet kring Demontungan i norra Furgia/södra Kalmurri, dessa särskiljer sig från de omgivande barbarfolken. Deras namn försvinner i historien men de vandrar västerut över demontungan och bosätter sig i Lasutyp, senare kallat Nidland. Det anses av flera närliggande folk att det folket är besmittat med Margylernas ondska som de bär med sig västerut.
Adragoor föreslog att dessa händelser utspelade sig före 1200 fO och att det var margylerna som satte folken i rörelse. Placera händelserna förslagsvis 1500-1200 fO, alltså medan margylerna försöker erövra Furgia (något de först lyckas med när kalmurrierna hyrs in). Krun är vid denna tiden ett mäktigt rike som med största sannolikhet befäst västsidan av Demontungan. Det flyende folket tillåts förmodligen korsa och slå sig ner som ett slags foederati-folk i Lasytup och östra Krun.
En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och bl.a. attackera Kejsardömet Jorpagnas östra provinser på Krunska halvön.
Sker väckelsen hos kalmurrerna, hos andra nomadfolk eller hos båda? Har vi kommit fram till det?
Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande skeppsbyggande och trähantverk. De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.
Har du någon tanke med skeppsbyggandet? Var det inte så att kalmurrierna först lär sig skeppsbyggeri på 300-talet eO?
Ca 600 f.O. inträffar den tredje konfluxen, det Margyliska riket faller och Furgia blir ett fritt rike men lyckas aldrig riktigt få något fast grepp om de fem nordligaste provinserna. Tre av dem blir längre fram det som är södra Kalmurri, där huvuddelen av Kalmurrerna bor.
Furgia kastar befriar sig från margylerna redan 800 fO men i Kamsun behåller de makten fram till konfluxen (och slempukernas invasion).
Kalmurris alver firar det Margyliska rikets fall, en festlighet som blir en tradition som lever kvar långt in i det moderna Kalmurriska Kejsardömmet även om dess ursprung blir bortglömt och förvrängt bland människorna.
Ok.
Ca 500-talet f.O. så börjar Kalmurri bli en sann enad nation med militär makt.
Sker inte detta först med den första kejsaren 425 fO?
En senare invandring av nomader ca 400 fO som vandrar vidare västerut kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.
Ok.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6782
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2013-05-13 19:45

Såg först nu att Adragoor också korrat. Vi verkar vara inne på samma punkter.

Användarvisningsbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 11:31

Inlägg av Gabriel » 2013-05-13 19:57

Urtid

Ca 1400 f.O. gör sig ett folkslag känns i landet kring Demontungan i norra Furgia/södra Kalmurri, dessa särskiljer sig från de omgivande barbarfolken. Deras namn försvinner i historien men de flyr västerut från Margylerna över demontungan och tillåts av Krun att bosätta sig i Lasutyp, senare kallat Nidland. Det anses av flera närliggande folk att det folket är besmittat med Margylernas ondska som de bär med sig västerut.

Ca 1300 f.O. lejer Margylerna från Yndar ett nomadiskt ryttarfolk från slätterna öster om nuvarande Kalmurri. Med sin nyvunna kraft intar man Furgias Norra provinser.

Ca 1250 f.O de hyrda nomadfolken fortsätter sina angrepp på

1053 fO så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.

Flertalet bittra strider mellan alver och Margyler, alverna lär sig dyrköpt sätt att motstå den yndariska magitraditionen och hålla sina länder fria. Alver tar senare med sig kunskapen långt västerut till Landori och Goiana.

Kalmurrierna är ännu inte samlat som ett enat folkslag. Nomaderna lever fortfarande på stenåldersnivå. Margylerna förhindrar medvetet att framsteg som bronsgutning och järnsmide når nomadfolken.

Ca 1000 f.O Nomaderna blir alltmer ett slavfolk för Margylerna men i gengäld börjar dessa ryttare bli mer "civiliserade" och lära sig ny magi som nekromanti, demonolog och spiritism av sina yndariska herrar.

En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och bl.a. attackera Kejsardömet Jorpagnas östra provinser på Krunska halvön.

Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande båtbyggande och trähantverk - vissa nomader bosätter sig längs kusten och börjar med kustnära fiske.

De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.

Ca 800 Furgia blir ett fritt rike men lyckas aldrig riktigt få något fast grepp om de fem nordligaste provinserna. Tre av dem blir längre fram det som är södra Kalmurri.

Ca 600 f.O. inträffar den tredje konfluxen, det Margyliska riket faller.

Kalmurris alver firar det Margyliska rikets fall, en festlighet som blir en tradition som lever kvar långt in i det moderna Kalmurriska Kejsardömmet även om dess ursprung blir bortglömt och förvrängt bland människorna.

453 f.O. föds Depíla Schoon

En senare invandring av nomader ca 400 fO som vandrar vidare västerut kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.

Ca 390 f.O. Erövrar Kalamurriska armeer de norra Furgiska provinserna och etablerar ungefärligen den nuvarande gränsen i söder.

.
Senast redigerad av 1 Gabriel, redigerad totalt 2013 gånger.

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2013-05-13 20:01

Justeringar/kommentarer i grönt:
Gabriel skrev:I Mörkblått saker jag känner mig tveksam över


Urtid

Ca 5000 f.O. Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. i Cer-bergen och den del av Silverbladsskogen de kallar Månskensskogen i Barbia. Ca 4500 f.O. Stryk då överflödigt

Ca 1300 f.O. lejer Margylerna från Yndar ett nomadiskt ryttarfolk från slätterna öster om nuvarande Kalmurri. Med sin nyvunna kraft intar man Furgias Norra provinser Kaelamurri och Haeryti. Namnet Kaelamurri förvrängs och ger långt senare namn till nationen.

Ca 1250 f.O. så erövras Ketoriam av de Margylska herrarna och deras undersåtar.

Ca 1070-1040 fO (borde inte alverna veta när?) så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.

Flertalet bittra strider mellan alver och Margyler. Alverna lär sig dyrköpt sätt att motstå den yndariska magitraditionen och hålla sina länder fria. Dessa kunskaper spred de även vidare till sina släktingar på de västra kontinenterna.

Kalmurrierna är ännu inte samlat som ett enat folkslag. Nomaderna lever fortfarande på stenåldersnivå.

Ca 1000 f.O Nomaderna blir alltmer ett slavfolk för Margylerna men i gengäld börjar dessa ryttare bli mer "civiliserade" och lära sig ny magi som nekromanti, demonolog och spiritism av sina yndariska herrar.

Ca 900-750 gör sig ett folkslag kännt i landet kring Demontungan i norra Furgia/södra Kalmurri, dessa särskiljer sig från de omgivande barbarfolken. Deras namn försvinner i historien men de vandrar västerut över demontungan och bosätter sig i Lasutyp, senare kallat Nidland. Det anses av flera närliggande folk att det folket är besmittat med Margylernas ondska som de bär med sig västerut.

En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och attackera dåtidens två största imperier Kejsardömet Jorpagnas och Yndar. I Jorpagna drabbade räderna främst Krun, Hynsolge och södra Tolan. Attackerna var ofta bevingade, ridande på Hippogriffer, eftersom ”Demontungan” var hårt befäst av Jorerna.

Eld och mörkerguden Sathmog som var del av den religiösa omvändelsen på 700-t fO hade viss makt även i Kalmurri och skickade plundrande nomadklaner ända in i östra Ereb.


Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande skeppsbyggande och trähantverk. De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.

Ca 600 f.O. inträffar den tredje konfluxen, det Margyliska riket faller och Furgia blir ett fritt rike men lyckas aldrig riktigt få något fast grepp om de fem nordligaste provinserna. Tre av dem blir längre fram det som är södra Kalmurri, där huvuddelen av Kalmurrerna bor.

Kalmurris alver firar det Margyliska rikets fall, en festlighet som blir en tradition som lever kvar långt in i det moderna Kalmurriska Kejsardömmet även om dess ursprung blir bortglömt och förvrängt bland människorna.

Ca 500-talet f.O. så börjar Kalmurri bli en sann enad nation med militär makt. En senare invandring av nomader ca 400 fO som vandrar vidare västerut kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.

Månguden och kejsardömets födelse?

Efter 400-t fO besegrade Måndyrkans kejsare med tiden övriga kulter som fanns i området och hade stäppnomader mellan sig och de områden i öster där hotet från Eledains och Sathmogs arméer fanns innan de gjorde slut på varandra och sig själva. Under 300-t fO hade dock Eledains arméer sådan framgång att Kejsaren kände sig hotad, men brödraskapet tog aldrig sin kamp till måndyrkarna av Kalmurri. I de östligaste delarna av det som idag omfattas av Kalmurriska kejsardömet finns ännu fickor av dessa antika religioner kvar bland nomaderna, bland alla andra gudar.
Senast redigerad av 1 Mikael, redigerad totalt 2013 gånger.

Användarvisningsbild
Snibben
Barbisk Hövding
Inlägg: 1045
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben » 2013-05-13 20:08

Gabriel skrev:
Ca 800 Furgia blir ett fritt rike men lyckas aldrig riktigt få något fast grepp om de fem nordligaste provinserna. Tre av dem blir längre fram det som är södra Kalmurri.
Det är tre provinser i norr man aldrig får grepp om varav två bli Kalmurri och en blir Memmen (norr om Mahammarabergen).
Ketoriam "grundas" strax innan eller efter den femte konfluxen men redan innan har det legat en stad på denna viktigt strategiska plats i över 2000 år, alltså sedan bronsåldern. Vad som händer är att man flyttar huvudstaden hit och byter namn på staden.
Senast redigerad av 1 Snibben, redigerad totalt 2013 gånger.

Användarvisningsbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 11:31

Inlägg av Gabriel » 2013-05-14 09:58

Urtid

Enligt de kalmurriska legenderna lämnades de nyfödda tvillingarna Kalmur och Ashatar att dö i ödemarken en gång i världens ungdom. När mångudinnan såg de arma pojkarna grät hon och förbarmade sig över dem. Hon närde dem med sitt vita ljus så att de inte skulle svälta och hon skyddade dem från vilda djur. Eftersom de närdes enbart av månljus blev både deras hår och hud helt vita.

När de blev gamla nog lärde hon dem att jaga. Men när de tillsammans hade fällt en silkeslama började de träta om vem som skulle få den vackra pälsen. Båda bröderna hävdade sig vara den förstfödde och därför ha rätt till den. Bråket slutade med att bröderna skiljdes åt. Kalmur gick söderut medan Ashatar gick norrut.

De stammar som bröderna träffade på i söder och norr såg de vita männen som utsända av månen och följde dem och gjorde dem till hövdingar. Både Kalmur och Ashatar undervisade sina nya folk om mångudinnan och lärde dem heliga riter till hennes ära. De båda folken fick nu namnen kalmurrer och ashatarer.

När Kalmur och Ashatar slutligen dog blev sorgen stor bland båda folken, men en av de åldriga schamanerna i Emshats heliga grottor förutspådde att det en dag skulle födas ett barn som bar månens tecken. Detta barn skulle bringa enhet mellan de två brödrafolken.


Ca 1400 f.O. gör sig ett folkslag känns i landet kring Demontungan i norra Furgia/södra Kalmurri, dessa särskiljer sig från de omgivande barbarfolken. Deras namn försvinner i historien men de flyr västerut från Margylerna över demontungan och tillåts av Krun att bosätta sig i Lasutyp, senare kallat Nidland. Det anses av flera närliggande folk att det folket är besmittat med Margylernas ondska som de bär med sig västerut.

Ca 1300 f.O. lejer Margylerna från Yndar ett nomadiskt ryttarfolk från slätterna öster om nuvarande Kalmurri. Med sin nyvunna kraft intar man Furgias Norra provinser.

Ca 1250 f.O de hyrda nomadfolken fortsätter sina angrepp på

1053 fO så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.

Flertalet bittra strider mellan alver och Margyler, alverna lär sig dyrköpt sätt att motstå den yndariska magitraditionen och hålla sina länder fria. Alver tar senare med sig kunskapen till sina släktingar på de västra kontinenterna.

Kalmurrierna är ännu inte samlat som ett enat folkslag. Nomaderna lever fortfarande på stenåldersnivå. Margylerna förhindrar medvetet att framsteg som bronsgutning och järnsmide når nomadfolken.

Ca 1000 f.O Nomaderna blir alltmer ett slavfolk för Margylerna men i gengäld börjar dessa ryttare bli mer "civiliserade" och lära sig ny magi som nekromanti, demonolog och spiritism av sina yndariska herrar.

En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och attackera dåtidens två största imperier Kejsardömet Jorpagnas och Yndar. I Jorpagna drabbade räderna främst Krun, Hynsolge och södra Tolan. Attackerna var ofta bevingade, ridande på Hippogriffer, eftersom ”Demontungan” var hårt befäst av Jorerna.

Eld och mörkerguden Sathmog som var del av den religiösa omvändelsen på 700-t fO hade viss makt även i Kalmurri och skickade plundrande nomadklaner ända in i östra Ereb.

Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande båtbyggande och trähantverk - vissa nomader bosätter sig längs kusten och börjar med kustnära fiske.

De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.

Ca 800 Furgia blir ett fritt rike men lyckas aldrig riktigt få något fast grepp om de fem nordligaste provinserna. Två av dessa blir längre fram den södra delen av Kalmurri.

Ca 600 f.O. inträffar den tredje konfluxen, det Margyliska riket faller.

Kalmurris alver firar det Margyliska rikets fall, en festlighet som blir en tradition som lever kvar långt in i det moderna Kalmurriska Kejsardömmet även om dess ursprung blir bortglömt och förvrängt bland människorna.

453 f.O. föds Depíla Schoon, Mångudinnans son med ett vitt öga till sitt första liv. Ett han blir fokuspunkten och facklan för dyrkan av Mångudinnan och hans budskap och makt når en kritisk punkt 412 f.O. då han dör av en förgiftad pil men på sin dödsbädd förklarar för prästerskapet hur de ska finna honom igen.

412 f.O. Depila Schoon föds till sitt andra liv.

En senare invandring av nomader ca 400 fO som vandrar vidare västerut kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.

Efter 400-t fO besegrade Måndyrkans kejsare i sitt andra liv med tiden övriga kulter som fanns i området och hade stäppnomader mellan sig och de områden i öster där hotet från Eledains och Sathmogs arméer fanns innan de gjorde slut på varandra och sig själva.

Ca 390 f.O. Erövrar Kalamurriska armeer de norra Furgiska provinserna och etablerar ungefärligen den nuvarande gränsen i söder.

353 f.O. Dör Depila Schoon och återföds till sitt tredje liv.

Under sent 300 tal f.O. hade Eledains arméer österut sådan framgång att Kejsaren kände sig hotad, men brödraskapet tog aldrig sin kamp till måndyrkarna av Kalmurri. I de östligaste delarna av det som idag omfattas av Kalmurriska kejsardömet finns ännu fickor av dessa antika religioner kvar bland nomaderna, bland alla andra gudar.

---

Snibben, Ketoria, oavsett hur det är med den kanske inte är viktig för Kalmurris historia? Ja, den blir erövrad och så vidare men då räcker med att jag säger senare i historie avsnitten 'erövrar Furgias huvudstav Ketoria' dess historia är inte relevant här?
Senast redigerad av 1 Gabriel, redigerad totalt 2013 gånger.

Användarvisningsbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 11:31

Inlägg av Gabriel » 2013-05-14 10:04

Måste dock fungera med:

Det kalmurriska folket var i sin tids morgon, det vill säga början av mörkertiden, efter Jorpagnas och Yndars fall, fortfarande ett primitivt nomadfolk. Visserligen var de rätt talrika, men på grund av inre splittring och ständiga småkrig mot andra barbariska stammar, upprätthölls en balans som resulterade i att ingen direkt utveckling kunde ske.

Detta skulle dock komma att ändras. År 453 f.O. (eller år 0 enligt den kalmurriska tideräkningen) föddes ett märkvärdigt barn i den oansenliga familjen Schoon. Barnets ena öga var vitt, och tycktes skina som den mäktiga mångudinnan själv när man såg in i det. Föräldrarna blev oroliga och tog sin lille pojke till ättens schaman, vilken förklarade för dem att det vita ögat var ett mäktigt heligt tecken. Månen själv hade ljutit en del av sin kraft i pojken, och han skulle en dag bli en mäktig man. Nöjda med detta svar begav sig föräldrarna åter hem. De gav sin son namnet Depíla, och uppfostrade honom som en prins efter bästa förmåga.

När Depíla Shoon hade nått sin fulla mandom, utbröt ett stort klankrig i regionen. Depíla blev detta krigs stora hjälte, och utgången blev att kalmurrerna från och med nu blev den dominerande stammen i området. Ganska snart gav sig Depíla ut på krigståg mot andra stammar i området tillsammans med ett större krigarfölje. Han lyckades ta makten över ett rätt stort område för kalmurrernas räkning, och för denna bedrift blev han adopterad av den åldrade kalmurriska hövdingen och fick full arvsrätt till hövdingtiteln. Den gamle hövdingen avled året därpå, och på hösten år 425 f.O satt Depíla för första gången i verklig maktposition. Han var nu hövding över 5 stammar. För att försäkra sig om sin position inrättade han kejsarämbetet åt sig själv.

Depíla och de fem efterföljande kejsarna, lade med list och militär styrka hela det område som idag är Kalmurri under sig. I väster träffade Kalmurrerna på det hårdföra bergsfolket, som de fick strida länge med innan de kunde ta makten över dem. Men det hårdaste motståndet skulle bjudas av de stammar som bebodde slätterna norr om bergen. Dessa stammar hade nämligen inte samma religion som kalmurrerna, och kunde därför inte acceptera att kejsaren hade gudomlig makt.

Med tiden kom dock de motsträviga stammarna, eller Ashatârerna som de kom att kallas att synbarligen konverteras till den kalmurriska versionen av måndyrkan. Det skulle dock inte dröja länge innan Ashatârerna reste sig i ett uppror. De krävde att kejsaren skulle avsäga sig sin gudomlighet, och att deras hövding, den store Gorág av de svarta kullarna, skulle tilldelas kejsarmakten. Enligt en av deras gamla legender var nämligen de själva och kalmurrerna samma folk, grundade av två bröder i tidernas morgon. Ashatârerna stammade från den äldre brodern, och skulle därför ha makten.

I femton år rasade ett förödande och blodigt inbördeskrig i Kalmurri. Det hela slutade med att Gorág intog huvudstaden och palatset. Efter att kejsaren tillfångatagits, hölls en märklig rättegång. Det kejseriga kolumbariet öppnades och urnorna med de forna kejsarnas kvarlevor togs in i rättssalen. Sedan väckte en nekromantiker de döda till liv, och de fick svara för sina handlingar. Alla de sju döda kejsarna och den då levande dömdes till 3000 års fängelse för sina brott. De döda kejsarnas urnor ställdes ner i fängelset, men den dåvarande kejsaren lyckades fly med hjälp av några modiga äventyrare.

Användarvisningsbild
Snibben
Barbisk Hövding
Inlägg: 1045
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben » 2013-05-14 11:37

Gabriel skrev:
Snibben, Ketoria, oavsett hur det är med den kanske inte är viktig för Kalmurris historia? Ja, den blir erövrad och så vidare men då räcker med att jag säger senare i historie avsnitten 'erövrar Furgias huvudstav Ketoria' dess historia är inte relevant här?
Med tanke på att den anläggs för att stäva barbarer från norr och Kalmurrierna har erövrat den två gånger så blir den viktig.

Vad jag gjorde var att förklara vad jag redan sagt i Furgiatråden så att BÅDA dessa trådar synkar med varandra där historien går samman.

Är då Ketoriam viktig för Kalmurris historia? Ja, med tanke på att kalmurrierna hela tiden verkar pressa söderut medan Furgia försöker pressa norrut. Detta gör att Ketoriam antagligen är ett av de viktigaste fästen längs med gränsen. Huruvida hela stadens historia är viktig i Kejsardömmets Kalmurris historia (430-talet f.O, och framåt) är en annan sak, men tiden ca 3500 f.O. - 1400 f.O. är detta en del av det Furgiska bronsålderskungadömmet och anses fortfarande vara en del av det då Margylerna drar sig undan.

Användarvisningsbild
Adragoor
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1380
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor » 2013-05-14 12:00

Kanske har Depíla blivit en av kejsarens titlar. De andra och tredje kejsarna hade säkert andra namn, men tog sig namnet Depíla eftersom de var reinkarnationer av den förste kejsaren. Kanske har den kejserliga administrationen sitt ursprung under den andre kejsarens tidiga år. Ett nyfött barn kan ju knappast styra ett rike.

Jag föreslår att den andre kejsaren hette Depíla Mugemka Schoon och den tredje Depíla Angashra Katuur.
Den fjärde kan ha hetat Depíla Angaruuri Harazor, den femte Depíla Shraudra Sharata, den sjätte Depíla Mugemka Schoon II, den sjunde Depíla Zagahagi Katuur och den åttonde Depíla Bobomgu Katuur.

Sedan kom ashatâren Gorág av de svarta kullarna. (Gorág Garagaush)
Ashatâriska kejsare har aldrig använt sig av tillnamnet Depíla.

Användarvisningsbild
Adragoor
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1380
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor » 2013-05-14 12:34

Fler titlar som kejsarna bär kan vara: Geshu Kaup'shas (Mångudinnans son), Shrihu Sharaus Druug (Alla klaners herre) och Emtogal (den upphöjde).

Den nuvarande kejsaren skulle kunna heta Depíla Kebashra Zorahar. Med fullständig titulering: Emtogal Depíla Kebashra Zorahar, Geshu Kaup'shas erau Shrihu Sharaus Druug.

Användarvisningsbild
Adragoor
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1380
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor » 2013-05-14 12:57

Nu har vi också flera kalmurriska namn:
Mugemka
Angashra (hästhjärta)
Angaruuri (järnhjärta)
Shraudra
Zagahagi (svartsvärd)
Bobomgu (björnen)
Kebashra (hästälskare)

Och namn på några av de ursprungliga kalmurriska släkterna:
Schoon
Katuur
Harazor
Sharata

Användarvisningsbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 11:31

Inlägg av Gabriel » 2013-05-14 13:35

Adragoor skrev:Kanske har Depíla blivit en av kejsarens titlar. De andra och tredje kejsarna hade säkert andra namn, men tog sig namnet Depíla eftersom de var reinkarnationer av den förste kejsaren. Kanske har den kejserliga administrationen sitt ursprung under den andre kejsarens tidiga år. Ett nyfött barn kan ju knappast styra ett rike.

Jag föreslår att den andre kejsaren hette Depíla Mugemka Schoon och den tredje Depíla Angashra Katuur.
Den fjärde kan ha hetat Depíla Angaruuri Harazor, den femte Depíla Shraudra Sharata, den sjätte Depíla Mugemka Schoon II, den sjunde Depíla Zagahagi Katuur och den åttonde Depíla Bobomgu Katuur.

Sedan kom ashatâren Gorág av de svarta kullarna. (Gorág Garagaush)
Ashatâriska kejsare har aldrig använt sig av tillnamnet Depíla.
Kejsarnamnen och titlar låter mycket bra :)

Gorag hävdade att han var den riktige reinkarnerade kejsaren, eller? Hur kunde han hitta tillräckligt stöd för att vända sig mot Depila X X?

Hur får vi ihop det med att han reinkarneras men alla kejsarna ändå kunde återuppväckas (de sex förbannade kejsarna)?

Förslag:

Kejsaren är halvgud, det gudomliga elementet återföds, medans den del som är människa dör och går vidare som vanligt. Kanske vi kan kalla de delarna för något läckert på Kalmurriska?



.
Senast redigerad av 2 Gabriel, redigerad totalt 2013 gång.

Användarvisningsbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 11:31

Inlägg av Gabriel » 2013-05-14 13:38

Snibben skrev:
Gabriel skrev:
Snibben, Ketoria, oavsett hur det är med den kanske inte är viktig för Kalmurris historia? Ja, den blir erövrad och så vidare men då räcker med att jag säger senare i historie avsnitten 'erövrar Furgias huvudstav Ketoria' dess historia är inte relevant här?
Med tanke på att den anläggs för att stäva barbarer från norr och Kalmurrierna har erövrat den två gånger så blir den viktig.

Vad jag gjorde var att förklara vad jag redan sagt i Furgiatråden så att BÅDA dessa trådar synkar med varandra där historien går samman.

Är då Ketoriam viktig för Kalmurris historia? Ja, med tanke på att kalmurrierna hela tiden verkar pressa söderut medan Furgia försöker pressa norrut. Detta gör att Ketoriam antagligen är ett av de viktigaste fästen längs med gränsen. Huruvida hela stadens historia är viktig i Kejsardömmets Kalmurris historia (430-talet f.O, och framåt) är en annan sak, men tiden ca 3500 f.O. - 1400 f.O. är detta en del av det Furgiska bronsålderskungadömmet och anses fortfarande vara en del av det då Margylerna drar sig undan.
Kan du hjälpa mig lite med hur du vill ha in det i historie skrivningen igen? Ursäkta om jag är lite seg, men det har varit många svängar om denna stad.

Användarvisningsbild
Adragoor
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1380
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor » 2013-05-14 14:16

Gabriel skrev:Gorag hävdade att han var den riktige reinkarnerade kejsaren, eller? Hur kunde han hitta tillräckligt stöd för att vända sig mot Depila X X?
Gorág hävdade att han var den återfödde Ashatar. Eftersom ahatârerna menar att Ashatar var den förstfödde av Kalmur och Ashatar, skulle därför ashatârerna härska över kalmurrerna.

Skriv svar