Moril Dilaz

[gtjorgo]

Gillar pulsen i Moril-Dilaz skarpt. Bra tryck i denna tråd.

[Jan Erik Söderman]

Kul.

[Peter Stridsberg]

Dert kanske sagt tidigare här... men hur gammalt är Moril Dilaz? Gillar Gunsten... men skulle gilla det mer om det var påtagligt gammalt: kanske borde det finnas gamla statyer i hushörnen och liknande?

[Jan Erik Söderman]

Moril Dilaz är en gammal dylsk stad ifrån början. Den är ganska gammal men dessa var ett primitivt barbarfolk. Är inte så säker på att det finns så mycket saker ifrån den tiden kvar. Däremot kan väl sägas att staden varit magillisk sedan någon gång på 100-talet så det kan ju definitivt finnas 500-åriga statyer i alla fall.

[Jan Erik Söderman]

Ändrade lite i texterna om Gamla Jicon och Gunsten för att inkorporera en del nya idéer och förslag ifrån andra. Här kommer ytterligare en av de gamla redan beskrivna stadsdelarna i ny lite mer extensiv tappning.

Hamnen 10.000
Hamnen är en av stadens ytmässigt största stadsdelar och definitivt den rörigaste. Här finns det en enorm mängd lager, lastkajer och handelsskepp som kräver stora mängder svärmande arbetskraft. De större och mer etablerade fiskeskeppen har även de sina tillhåll här. Stadsdelen är också den enda som ligger på en så pass stor klippa att det har varit möjligt att bygga riktiga gator och inte bara kanaler att vandra runt på. Detta hjälper givetvis en hel del i hanteringen av allt det gods som strömmar in i staden då man kan använda sig mer extensivt av vagnar och till och med en del dvurisk räls för att ta packlårarna till sina destinationer. Mängden små pråmar som sedan går över hamnen till andra mer avlägsna kajer i staden dygnet runt kan förvirra den mest världsvane besökaren och det är inte helt ovanligt att dessa flyr stadsdelen och ibland till och med staden så fort som möjligt. Den skönhet och prakt som står att finna i andra stadsdelar är tyvärr näst intill helt frånvarande i hamnen och således är det intrycket som personer utifrån har av staden att den är en skitig illaluktande kaotisk plats. Detta passar dock de flesta Moriller fint eftersom de i allmänhet inte har mycket till övers för utbölingar ändå. Trängseln har blivit något av ett problem under de senaste åren och således har en ny mindre hamn anlagts i stadsdelen Grunden även om denna givetvis än så länge är ganska oanvänd. Tullhuset är ett klart undantag mot de omkringliggande grådaskiga skjulen i sin fyrkantiga, stora och väldigt beklämmande svartbruna fasad. Den byggdes av den dåvarande borgmästaren Inke Branding för att ingjuta ”respekt för stadens styrande i utlänningar och annat pack som kunde tänkas driva runt i hamnen” Trotts dess skrämmande yttre är tullhuset givetvis alltid helt fullt av aktivitet. Det gamla systemet håller på att effektiviseras av den nuvarande borgmästaren och väntetiden för att få betala hamnavgiften på 20 silverfogar per dag och skepp eller de speciella tullar som betalas på vissa varor. På det hela taget kan dock sägas att Moril Dilaz har väldigt få restriktioner på sin handel och att man liksom sina Trakoriska rivaler är villiga att handla med vem som helst, inklusive just Trakorierna. De moriller som inte bor eller arbetar i hamnen undviker dock gärna större delen av denna stadsdel med undantag för den stora fiskmarknaden på den eliptiska ön Isbalke vid vilken fisk, skaldjur och andra av havets delikatesser säljs till mycket billiga penningar dag ut och dag in. Så stort är här överskottet att man till och med exporterar dessa matvaror till andra närliggande nationer.
I hamnen ligger också stadens flottbas och dess varv. Flottbasen är den största i hela Magilre och aktiviteten här har ökat märkbart under de senaste åren då det talas om krig mot Paratorna, invasioner av Saphyna och Bzegustas befriande. Varven är förmodligen stadens enskilt största permanenta arbetsgivare, även om brobygget temporärt har flera anställda.
Mest känd är dock stadsdelen för sina många sjaskiga hamnkrogar och horhus som vänder sig både till de fattiga bland lokalbefolkningen och till de långväga resande som är så vanliga i staden. Enskilda värdshus skiljer sig ifrån mängden då de istället vänder sig till handelsresande med aningen större finansiella resurser som inte har lust att bo i den vanliga illaluktande ölstugan. De flesta av dessa inrättningar ligger längre in i hamnen i närheten av Gunsten på mindre öar som lätt avskiljs ifrån omkringliggande etablissemang.
Hamnen är en plats där det är relativt lätt att hamna i bråk men bråken i fråga är sällan lika farliga som de kan vara på andra platser is staden. Detta är förmodligen delvis för att stadsvakten här har en kompetent ledning och har lyckats sätta upp vissa oskrivna regler för hur man får bete sig. Privata vaktstyrkor och utländska marinsoldater bestraffas hårt om de tar till vapen i hamnen och har därför lärt sig att lämna dessa på rummet, skeppet eller hemma när de inte specifikt söker bråk.
Landmärke
Den spökande piren är en eterisk pir som dyker upp lite då och då där den gamla Erlaut-piren förut låg. Den dyker oftast upp på nätterna och på den arbetar fortfarande de arbetare som dog när den rasade för över 100 år sedan. Man kan på dem se att staden på den tiden var en väldigt annorlunda plats då de bland annat har bara överkroppar, någonting som dagens strikta moraliska kod aldrig skulle tillåta, samt helskägg. Ibland försöker också dessa vålnader tala med förbipasserande men endast de mest äventyrliga skulle ens tänka sig tanken att faktiskt lyssna på dem.

[Snibben]

Bar jobbat.
Har alltid tyckt att Magillremodulen är lite knapphändig och smått enkelspårig. Tycker om detta Magillre som utarbetas här.

[Peter Stridsberg]

Det gamla systemet håller på att effektiviseras av den nuvarande borgmästaren och väntetiden för att få betala hamnavgiften på 20 silverfogar per dag och skepp eller de speciella tullar som betalas på vissa varor.

´

Fint... Ovanstående mening känns lite oavslutad, och sedan är det en grej jag saknar i dina texter, som absolut inte är nödvändig - men som jag uppskattar något enormt som SL om det finns där. Det är: En mycket specifik detalj, något som direkt eggar fantasin till äventyr, något som direkt urskiljer en plats från en annan liknande plats.

Exempel: I en Klomellisk stadsstat ligger en plats som kallas gudarnas kloak. Klommellien är känt för sina stridsklomuller. På Caddo är magi förbjudet av en hård inkvisition. Krilloan styrs av en magisk akademi. Shamashs finger ligger utanför Palamux. Från världens städer: Varje år hålls en sjuhelvets karneval i Rio, någon stad har en gigantisk jesus-staty. London är centrum för den förra världsepokens imperium.

När vi målar upp ett rum (/stad/plats) på impron har vi en tumregel att alltid addera en unik detalj, det hjälper fantasin mycket. Typ: "det här är en tandläkarmottagning, en operationsstol jadi jadi, gardinerna bla bla.... från taket hänger en hängssnara.".

Så vad kan vara "den fantastiska detaljen" i Moril Dilaz/varje stadsdel?

T.ex hamnen: en förglasad, mycket stor groda, vilar under vattnet så att den under klara dagar kan skymtas från skeppen? (menar detta verkligen bara som det första exemplet som kommer i mitt sinne, men du fattar principen).

Vet inte om andra håller med om att detta är en bra grej i material, men för mig är det viktigt: Det är där min fantasi börjar spinna vidare.

[Bergdahl]

Håller med Peter om att det gärna får finnas något som sätter igång fantasin, även om det inte alltid är så lätt. En annan sak som är bra om man kan väva in är ju någon form av potentiell konflikt i det man skriver, åtminstone ger små glimtar av det. Det är ju kring sådana man lättare kan bygga äventyr.

[Jan Erik Söderman]

Jag har noterat Peters kommentar och ska fundera på något att lägga in för att ge lite stämning till mina stadsområden. Vad gäller konflikter hoppas jag att konflikten mellan adel, borgare och präster är ganska uppenbar. Det finns konflikter mellan husen. Det finns de som är lojala mot kungen och de som vill vara fria från honom. Det finns andra folkslag i samhället som är förtrykta. Det finns religiösa samfund som är förbjudna. Hoppas att det räcker. Just det demonkulter och nekromantiker och barbarer också.

[Bergdahl]

Skulle väl vara tydligare med att det kanske inte gällde speciellt i ditt fall. Mer som en allmän kommentar till att man bör ha det i baktanke när man funderar kring sitt "område". Kan ju lätt bli att man funderar ut en massa "tuffa" prylar att slänga in i sitt land, stad osv, utan att tänka på vad skall man göra här...

[Mikael]

Hur går det med dvärgarnas vandringshistoria? Stadsdelarnas beskrivning på väg.

Har ett mycket skelettartat utkast jag skall försöka posta i kväll.

[Jan Erik Söderman]

Mycket bra. Noterade att listan över dvärgar hade med Morilliska Dvurerna nu på Dvärgtråden.

[Jan Erik Söderman]

Lade till ett landmärke i hamnen på den tidigare posten om denna och här kommer nu den sista stadsdelen ute bland öarna och den sista som fanns beskriven sedan förut. Det rör sig nu om Fattigkvarteren eller Träsket som det kallas av de som bor där.

Fattigkvarteren 15.000
En trång och bökig stadsdel bestående av ett flertal mindre holmar, artificiellt byggda mindre öar, hus som står på pålar i vattnet och ruckel som står staplade på varandra. Stadsdelen började som en samling grund och endast när en större Jorduashisk flotta hade gått på grund och gått under här för hundratals år sedan så användes det som var kvar av skeppen till att bygga de första rangliga kåkarna. Detta var för mycket länge sedan och på den tiden var inte heller de andra öarna fullt lika utbyggda. Med tiden har resten av staden utvecklats och funnit välstånd medan dess mer misslyckade individer varit tvungna att flytta till denna sorgliga sakta sjunkande del av staden. Lokalbefolkningen är dock inte helt utan stolthet utan har till och med ett eget baner som vajar på många av de olika halvt om halvt officiella inrättningar som nu finns i misären. Denna flagga föreställer en vit träskziplodit på en grön bakgrund. De flesta husen här är byggda av trä eller lera eftersom sten kräver någon slags hantverksskicklighet att arbeta i. De absolut flesta invånarna här befinner sig i princip bara här när de sover och väljer gärna att jobba, vanligtvis som tjänare, dagjobbare, fiskare eller inom ”nöjesbranchen” och umgås i andra stadsdelar eftersom hela stället stinker mer fisk, sprit och mänskliga exkrement än till och med hamnen gör. Således kan man få för sig att det inte är så farligt att vistas på stadens gator, tyvärr är så inte fallet då ett flertal minst sagt ondsinta gäng med allt annat än rent mjöl i påsen regerar stadsdelen. Med en total brist på närvaro ifrån stadsvakten så gör man som obeskyddad rik person bäst i att inte befinna sig i denna stadsdel oavsett tid på dygnet. Dessutom sägs det att det finns vampyrer som hemsöker bygden på nätterna. Till råga på allt så är ”träsket”, som området kallas av sina egna invånare, ovanligt skitig och de flesta är inte intresserade av att passa upp på rika typer när dom är hemma och vilar upp sig. Det finns dock några få värdshus utmed vattnet. Dessa platser är dock värdshus endast i namn och fungerar egentligen som stora bordeller. De har dock varit tvungna att byta namn under rådande ”moralisk” era. De flesta glädjeflickor vill dock inte jobba lokalt utan tar sig hellre till andra delar av staden för att jobba på inrättningar där eller för att bara ”tråla kanalen” som det lokala uttrycket för att sälja sig på gatan är. De flesta återfinner dock sina beskyddare här i form av gängen som inte drar sig för att resa in i andra stadsdelar för att driva in pengar eller ibland till och med mörda bångstyriga torskar bara för att sedan gömma sig i träsket.
Landmärke
Det sjunkande fyrtornet som ligger längst söderut i stadsdelen är känt över hela staden som ”Irkados Irrbloss” eftersom det delvis ligger på fel sida av staden för att fungera som faktiskt fyrtorn, och snarare agerar för att förvirra skeppare som anländer till staden ifrån nordväst, och delvis sakta håller på att sjunka ner i leran som det är byggt på. Det var dock en del av ett storslaget projekt ifrån den borgmästare som styrde staden för cirka 50 år sedan som planerade att använda det för att lysa upp träsket så att detta skulle vara enklare för stadsvakten att patrullera. Tyvärr är det osäkert huruvida planen skulle ha lyckats eller inte då Irkados dog innan resten av projektet implementerades. Fyren används dock fortfarande för att just lysa upp staden och för att lotsa in skeppen i den nya hamnen på fastlandet. Den drivs av ett före detta gatugäng som nu kallas för fyrvaktarna och som betalas av affärsintressen ifrån stadsdelen Grunden. Flamman ifrån fyren har enligt dekret ifrån stadshuset en helt annan färg. än den ifrån de andra fyrarna i området för att den inte ska förvirra lotsar och kaptener på väg in i staden, och lyser således nu klart blå.

[Jan Erik Söderman]

Oops det blev en till

Båtstaden 8.000
De flesta Moriller kommer förmodligen att hävda att den stora samling av båtar, pontoner och pråmar som ligger mellan stadsdelarna Gamla Jicon, Fattigstaden och Neuhafe inte är en stadsdel och att det bara är en temporär situation. Det är dock bara för att de skäms för att kännas vid den stora ansamling av folk, mestadels Hedemi och utlänningar som bor där. Det finns inte längre någonting särskilt temporärt med bebyggelsen här då en del av båtarna till och med ligger fastpålade i marken under vattnet vid det här laget. Stadsdelen har växt lavinartat sedan de första Hedemi ignorerade hertigens förbud mot att ankra i bukten för snart femtio år sedan. Sedan staden på fastlandet började växa till sig har dock båtstaden slutat att växa i samma hastighet även om brobygget så klart har skapat en hel del nya jobb för dess invånare. De som bor här i båtarna lever ofta av att helt enkelt bara fiska den fisk som de kan få tag på under den egna båten och i närliggande område runt den och byta färsk fisk mot andra varor de kan tänkas behöva. Det finns dock en stor klan av Hedemi som ligger bakom den märkliga delfintaxirörelsen som används av de mer bemedlade i staden för att ta sig långa sträckor inom staden och för att köra varor mellan fastlandet och öarna som är betydligt rikare än de andra invånarna. Dessa bor precis intill kajen utmed Gamla Jicon. Stadsdelen anses också allmänt vara första anhalten för det mesta smuggelgods som kommer in i staden först smygs in i denna stadsdel eftersom tullarna i hamnen knappast kan eller har lust att hålla reda på alla småbåtar som färdas in och ut ur stadsdelen. Detta är en av anledningarna till att så få varor nuförtiden överhuvudtaget är belagda med tullavgifter eftersom man så klart föredrar att de kommer in via hamnen. De utländska båtflyktingarna främst ifrån Drylo och deras hedemiska grannar har enligt nutidshistoriker en gång i tiden skall ha legat i de värsta av fejder men nuförtiden verkar det ha lugnat sig då livet här är tillräckligt knapert som det är och båda fraktionerna omnämns nu gemensamt som Båtfolket av såväl vanliga Magiller som mer landsbundna Hedemi. Det finns till och med en helt egen jargong som bara behärskas av de som har bott en längre tid i stadsdelen. Det finns även sägs det en mindre kriminell organisation som kidnappar personer ifrån fastlandet och gömmer dem i båtar i denna stadsdel för att sedan lämna tillbaka dem för en förvånansvärt liten penning men som ändock är en rejäl summa för den som ingenting har. I den mån stadsdelen nu har en kontur emot himlen så domineras denna av de väldigt stora pråmarna precis intill kajerna som säljer billig och förvånansvärt högklassig mat åt hundratals, arbetande och på faslandssidan även studerande, varje dag runt frukost, lunch och middag. Dessa är över tio meter höga och över trettio meter långa och verkar för tillfället, till alla sina kunders stora glädje, vara involverade i någon slags priskrig.
Landmärke
Kaosdrakens Håla är en stor pråm som är ett huvudtillhåll för alla sorts element som söker efter det farliga för att glömma bort sin vardag. Förutom de obligatoriska kaosbröderna så återfinner man således unga dumdristiga personer med för mycket tid och pengar samt en stor mängd skumma typer som dock gör sitt bästa för att inte faktiskt framstå som drägg eftersom en riktig dos av undre världen förmodligen skulle skrämma bort en stor del av klientelen. Pråmen har ett stort torn byggt i trä, men täckt med allsköns olika konstverk som för tankarna till blasfemiska avbilder men som inte riktigt når fram dit. Det som mest drar till sig uppmärksamheten är dock det stora pentagrammet som är målat på sidan som på nätterna skimrar i purpur. Trotts kyrkans enträgna försök att få hertigen att bränna ner platsen så är det svårt för dem att hävda att pentagrammet gör någonting annat än att hålla onda andar borta eftersom detta verkar vara dess huvudsakliga syfte.

[Jan Erik Söderman]

Och en till

Brostaden 3.000
Denna stadsdel är mycket ny och det är bara de senaste åren som man har börjat faktiskt försöka genomföra detta jätteprojekt med att bygga en enorm bro som skall klara av tidvattnet och sträcka sig över en kilometer ifrån stranden till öarna. Runt dennas landsida har det bildats en mindre stad av hus och skjul för de arbetare som är involverande i byggandet direkt eller indirekt. Efter ett flertal olika byggmästare har misslyckats och otaliga arbetare har dött i arbetet har man slutligen förlitat sig på en lokal dvurisk arkitekt vid namn Izmuk ”Vattudräpe” Orb Zdnuserö som bland dvärgar är mest känd för sin märkliga kärlek till elementet vatten i allmänhet och strömmar i synnerhet. Han har kommit på de elliptiska pelare som nu håller upp den mäktiga bron. Under den månad som han har varit ansvarig har man redan kommit närapå hundra meter och även om det blir svårare ju längre ut i strömmen man kommer så förväntar man sig nu att bygget skall vara färdigt inom två till tre år. Detta har fått allt fler entreprenörer att muta in olika tomter precis vid brofästet som sina egna och lägga diverse butiker och tavernor där. Dessa besöks än så länge mest av de många arbetare som är inblandade i brobygget men med tiden kommer det nog att vara en bra investering i händelse av att bygget blir färdigt. Detta är inte något som bara hotas av kaosbröder och andra subversiva element utan det finns också en falang av Morilliska tyckare som anser att Moril Dilaz unika position i stor utsträckning bygger på att den är belägen på öarna och att en bro skulle hota deras självständighet och att vilket patrask som helst skulle kunna ta sig ut till ön. En relativt opartisk observatör kan väl dock konstatera att det lokala och utländska patrasket redan verkar ha båtar och besöker staden i alla fall och att det dessutom bor en ganska stor andel, av samma tyckare, oönskade element ute på öarna redan.
Landmärke
De Röda Tornen är de två raukar som utgör själva fundamentet för bron. De är väldigt stora och numer tämligen urholkade. De anses av de som dyrkar gudinnan terra vara heliga platser och har förut varit relativt svårtillgängliga. I och med bygget har dock Dvurerna få ge upp sin ensamrätt på dessa två magnifika naturfenomen. Det sägs att de en gång var en del av ett befästningsverk byggt av de elementarjättar som var förfäder till högmännen som i sin tur var förfäder till Dylerna någon gång i forntidens töcken. Andra mer moderna källor hävdar att de snarare är någon slags effekter av den vulkan som ligger i viken utanför Moril Dilaz och eventuella tidigare utbrott. Hur som helst är nu Tornen för tillfället bostäder för många av de mestadels magilliska före detta livegna bönder som utgör större delen av arbetsstyrkan på bron och dess hallar arbetas konstant på av Dvuriska hantverkare som planerar att göra tornen till en tullstation av episk storlek när bron är färdig för att så fort som möjligt tjäna igen de pengar som de gjort av med på att finansiera den stora merparten av bygget.