Moril Dilaz

Samlingsplats för alla länder och platser
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Efter ett litet avbrott på grund av brist på inspiration och påbörjande av andra kampanjer har skrivandet kommit igång igen. Detta är del 1 av, om jag säger hur många så kommer det ändå alltid sluta med en till del, som handlar om Morillisk kultur och vanor. Detta är det tredje sista kapitlet jag kan komma på just nu och kommer att följas av ett kapitel om specifika hus och institutioner samt ett mer ingående kapitel om kyrkan i Moril Dilaz och hur man ser på religion här.

MODE
Det morilliska modet är förmodligen det mode i världen som ändrar sig fortast. Det finns några regler dock som är allmängiltiga. Trotts att man lägger stor tyngdpunkt på att saker ska se dyra ut så föraktar man Paratornierna så pass mycket att man ogärna använder saker som är så opraktiska att de hindrar rörelse. Likväl finns det ett ideal av att försöka hålla sig i gott fysiskt trim. Det finns en tanke om att man en rapp tunga måste backas upp med en rapp klinga ibland. Inom modet är fortfarande adeln dominanten även om man förlorat kontrollen över många andra faktorer i samhället. Föränderligheten i modet gör att det är lätt att avgöra vem som är rik på riktigt och vem som bara har haft lite tur vid något tillfälle. Det är inte alls ovanligt att personer som inte följer det senaste modet blir näst intill mobbade. Vissa individer kan så klart med flit bryta mot det etablerade modet. Dessa kallas allmänt för Modetigrar då de ofta kan använda sin status för att få personer som är mindre populära inom den innersta kretsen att göra nästan vad som helst för att få tillhöra deras sociala grupp. Det absolut viktigaste i det morilliska modet är att synas. Således är det i princip socialt självmord att återfinnas i bruna eller grå kläder. Även svart används mest av kyrkliga, fromma eller fattiga människor. Bländvita kläder anses mycket fina men endast ett ytterst fåtal har råd att hålla sina kläder i denna färg under någon längre tid och det är i så fall vanligt att man färgar om dem i någon annan klar färg.

Huvudbonader
Det är mycket viktigt för en man att bära hatt vid alla officiella tillfällen och de som är riktigt inne kan näst intill aldrig hittas utomhus utan en ny spännande hatt med någon märklig historia bakom dem. Det är egentligen oviktigt om det är en basker, en turban, en bredbrättad hatt eller en hög hatt. Huvudsaken är att den är stor och synlig och säger något om personen som bär den och dennes rikedomar. Kvinnor å andra sidan bär mycket sällan hatt. De bär istället sitt hår uppsatt i olika kreationer som blir mer och mer intrikata och mer och mer juvelbeströdda ju rikare kvinnan i fråga är. Att bära sitt hår uppsatt är normen och att släppa ner sitt ofta mycket långa hår ses som en invit som näst intill kan leda till bråk om det görs i fel sällskap. Om någon huvudbonad skall bäras rör det sig om ett huckle, en huva eller ett diadem. Att som man skänka ett diadem som inte är i ädelmetaller och täckta med de dyraste ädelstenar familjen har råd med ses som en skymf av de flesta kvinnor som har råd att vara nogräknade.

Kragen
Den klassiska enorma runda spetskragen som burits av Magillisk adel i århundraden är fortfarande mycket populär bland Moril Dilaz mer konservativa element men ses på som otroligt omodern av de yngre. Bland de yngre är det istället den höga kragen som gäller. Det finns en liten konflikt mellan om det är den strikta kragen som sitter tight nära halsen som en uniform eller den enorma kragen som höjer sig upp som en halvcirkelformad gloria bakom bärarens huvud som är den mest häftiga sedan lacket. Hur som helst är det viktigt att kragen är styv och sitter ordentligt fast. Det är dessutom inte alls ovanligt för kvinnor som vill bryta mot kyrkans strikta moraliska regler för hur man får klä sig att man kombinerar en fritt sittande hög krage med en stor urringning och bara axlar under detta. Lustigt nog framkallar detta betydligt färre genuina känslor än vad utsläppt hår kan göra men är definitivt ingenting som kan ros iland i vilket sällskap som helst. Män som vill väcka uppmärksamhet kan bära en öppen hög krage med en öppen rock och skjorta som visar mannens oftast hårig bringa. Detta är däremot ett mycket tydligt tecken på manlighet som om man inte är beredd att försvara det med både tunga och klinga kan försätta någon i trubbel.

Rocken
Detta plagg är centralt i den Morilliska klädkulturen. En lång rock ägs av varje man och de flesta kvinnor i Moril Dilaz. Vanligtvis är det av sådan ypperlig kvalitet att till och med adelsmän ogärna byter ut dem efter olika modenycker. Rocken bärs året runt och det är därför viktigt att den i sig inte är för varm eller kall utan fungerar som ett bra överplagg i alla väder. Normen är att rocken går i mörkare färger än de andra kläder man bär men att bryta mot denna norm är inte alls ovanligt. Som tidigare omnämnts så har rocken mycket ofta en hög stärkt krage. Det har också blivit allt vanligare att man krage, muddar och slag alla är täckta med lackat läder i en mörkare färg än resten av rocken. Knapparna i rocken får inte vara enkla utan måste ha ädelstenar, symboler eller i värsta fall enkla illustrationer på sig. Att använda olika former av emalj på dem är också mycket vanligt. Knapparna på favoritrocken är ofta så pass dyra att det finns hela tjuvligor som hellre stjäl dessa än den penningpung som rocken ofta skyddar från stöld. Det vanligaste materialen är olika former av tyg där de dyraste vävs i det mycket dyra siden som importeras via Trakorien ifrån än mer avlägsna hamnar. Olika former av exotiska pälsverk är också mycket populära. En annan mycket vanlig typ av rock bland de fattigare grupperna i samhället är zipploditskinsrockar som färgas i diverse olika färger för att undvika den naturliga grå färgen.

Skjortan
Manligt mode använder skjortan som en statussymbol. Ju ljusare skjorta man har råd att hålla färgen på desto högre status har man. Vitt, kanariegult, rosa och andra starka klara färger dominerar de rikas val av kläder. Bland de fattigare är det vanligt att man använder sig av mörkare lite mer smutsresistenta färger men man har ändå något av ett slit och slängförhållande till sina skjortor som inte alls hålls som lika kära som rocken gör. Skjortan är oftast mycket tun och bylsig men om man har råd att få en formsydd kan den bli mycket kroppsnära. Detta passar speciellt bra till det allt mer långsmala modet som börjar ersätta de runda formerna som förut var populära.

Klänningen
Klänningar dominerar det kvinliga modet då kjolar är mycket ovanliga bland de Morilliska kvinnorna med undantag för de Dvuriska och Hedemiska minoriterna. Faktum är att det är större chans att man återfinner en kvinna i byxor än i kjol. Den vanligaste formen på klänning är tight upptill och veckad nertill för att precis som allt morilliskt mode både framhäva formerna och vara relativt lätt att röra sig i. Normen är att man har en krage som går upp till hakan på klänningen med det finns alla möjliga varianter som lämnar sidorna, axlarna eller övre brösten bara. Slitsningar förekommer både av praktiska orsaker och i syfte att egga. Till skillnad mot de ofta påfågelslika männen så går kvinnorna ibland i mer nedtonade färger då de vill framstå som seriösa och kunna sköta sina sysslor i sina kläder medan karlarna ofta tar av sig kläder när de jobbar tungt. Den nya moraliska tiden har påverkat klänningsmodet betydligt mindre än man kan tro då det fortfarande är så att de flesta kvinnor är mer konservativa i sitt tankesätt än männen i detta samhälle och således håller kvar vid sina vanor.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Jaja och i vanlig ordning när jag har börjat så kan jag inte sluta. Här kommer del två som även den bara handlar om mode.

Skodon
Den höga klacken passar sig mycket bra för den som har god balans för att hålla sig undan att skita ner sina dyra skor. Således används den flitigt av både män och kvinnor. Män använder oftast stövlar med eller utan krage medan kvinnorna endast använder stövlar vid extremt kalla förhållanden eller tillsammans med byxor och annars oftast har betydligt lägre och mer öppna skor. Välformade ben och fötter är något som anses vara mycket klädsamt för båda könen och därför är det viktigt att hålla om dem med väldigt högkvalitativa skor och stövlar. Så god kvalitet håller den morilliska skon att den faktiskt exporteras långt utanför rikets gränser. Särskilt då den högklackade damskon vars ergonomiska utformning och delikata petita natur gör den mycket eftertraktad bland fåfänga kvinnor över en stor del av Erebs hov. Det är mycket vanligt att skorna och stövlarna lackas med olika motiv som gärna får matcha rocken man bär och andra kläder. Då underlaget kan vara mycket skitigt och blött så har man inte samma emotionella band till sina skor som man har till andra klädesplagg. När det gäller riktiga finskor så är det mycket fint att ha så odugliga skodon som möjligt med så höga klackar som bara går. Dock bör man fortfarande kunna ägna sig åt olika former av dans i dem om man vill undvika att bli utskrattad.

Axlar
Tillsammans med det övriga magilliska runda modet ingår även runda puffliknande axelpartier som skall ingå i rocken eller klännigen. Detta förekommer fortfarande mycket i gamla kläder men det morilliska modet har som sagt en tendens att dras mot slankare och slankare former för tillfället och därför har man nu även tonat ner tendensen att överdriva här. Istället är det viktigt med raka linjer som tillsammans med det snäva livet ger en V-formad hållning. Det finns dock en tendens bland de äldre att hålla sig till det gamla modet angående detta då det gamla modet är mer förlåtande mot isterbukar som önskar dölja sin begynnande fetma.

Manteln
Detta plagg är på väg att göra sitt återintåg på den morrilliska modescenen efter att ha varit en utskrattad gammalmodighet under många år. Delvis är den gamla långa manteln populär bland de mer fromma av invånarna som önskar leva efter de moraliska regler som satts upp då den har en tendens att förvandla även de mest välformade kroppar till oformliga bylten under detta tunga plagg. Delvis har också den mycket moderiktiga capen gjort sitt intrång. Särskilt populär är den modell som har en mycket hög stärkt krage. På detta sätt kan man får en effekt där man kan bära både en tight krage på sin rock och en vidare sådan på sin cape vilket är självaste höjden av mode. Dessutom har capen en tendens att fladdra effektfullt vid fysisk aktivitet såsom ritt, dans och strid. Vissa nytänkare har till och med börjat hänga capen, som i detta fall är en kraglös variant, över sin vänstra axel så att denna på ett stiligt sätt draperar ner över svärdshjalt och ena armen och följsamt rör sig och fladdrar när personen använder sin vänsterarm.

Per Fumum
Då fysisk aktivitet har blivit allt mer populär både bland adel och borgare under de senaste åren så har man kommit fram till att oönskade kroppsodörer kan uppstå. Förutom en ökande badhusverksamhet har detta också lett till att man mer och mer har börjat använda per fumum. Till en början var det någon slipad pilgrim som återvände ifrån Arno med denna nyhet men med tiden har man både börjat importera i större lass ifrån Caddo men man har även satt stadens alkemister på att utveckla egna sorter. Än så länge anses de dalkiska varianterna vara finare men efter att alkemisterna upptäckte att en av bieffekterna av amra, som redan användes till andra alkemiska produkter, var att man kunde få det att lukta förbaskat gott, har man börjat experimentera med nya potentare brygder. Hur som helst finns det en tendens än så länge att överanvända alla former av per fumum bland de rikaste i samhället vilket gör att baler och liknande tillställningar ibland kan få mycket intressant doftande dansgolv.

Juveler
Morillisk juveldesign är väldigt svårgreppad för en utomstående. Den domineras helt av dvurerna som har en mycket lång tradition av att göra intrikata mönster runt en central ädelsten. Detta har så klart påverkat Moril Dilaz egen juvelkultur men det finns några yttringar som inte finns i andra dvärgiska hantverkstraditioner som således kan anses vara genuint morilliska företeelser. Till en början har man en tendens att använda sig av olika former av alkemiska emaljer som kombinerar egenskaperna ifrån olika metaller och ädelstenar till minst sagt spektakulära resultat. För det andra finns en tradition av att bygga mer subtila juveler med mycket komplicerat hantverk. Olika ornamenteringar, veckningar och flätningar av mycket små detaljer i knappar, ringar, halssmycken och dylikt ses som tecken på klass och stil fastän de förmodligen inte ens uppfattas av den utomstående betraktaren som mest kan sluta sig till att morillierna i allmänhet är klädda i stiliga kläder som glittrar oförklarligt under rätt ljussättning.

Bälten och fästen
Som redan har nämnts så föredrar morillerna att täcka de flesta hårda ytor med olika former av ornamenteringar och mönster. Detta gäller även bälten. För tillfället börjar livremmen att få smått löjliga proportioner och då framför allt då spännena. De kan ibland vara så breda som fyra tum och dekorerade med diverse olika juveler och liknande. Det har dock redan bildats två olika andra skolor som rört sig bort ifrån detta, den ena genom att helt sluta använda sig av läderbälten med spännen och istället börja använda sidenband för att hålla i byxor och svärd. Den andra skolan har helt enkelt bara börjat använda minimalistiska bälten som ofta är smalare än en tum. De anser att bältet som en attiralj som ändå skall sitta under rocken inte bör läggas ner någon större tid på och att lägga så mycket pengar på en sådan struntsak helt enkelt är dumdristigt och fåfängt och tyder på dålig smak.

Svärd
Adeln har kvar sitt privilegium att det endast är de som har rätt att bära svärd. Eftersom borgarna ofta har tillgång till både mer pengar och mer möjlighet att köpa exotiska komponenter till sina kläder och utsmyckning har adeln insett att deras enda sätt att på riktigt bräcka sina ofrälse landsmän är genom att göra någonting för dem ouppnåeligt till högsta mode. Således har de uppfunnit den emaljerade korgen. Det sägs att denna även har praktiska användningar vid fäktning utan pansarhandske men det är helt klart underställt den estetik som finns i att bära omkring på en präktig och utsmyckad korg och hjalt i en dyr och ornamenterad skida. Det går rykten om att en del adelsmän till och med inte bryr sig om att lägga några större pengar på själva klingan eftersom det inte är meningen att denna någonsin skall dras i alla fall. Detta är dock förmodligen mest lögner ifrån avundsjuka borgare eftersom mängden gliringar och utfrysning som någon som blev påkommen med något sådant skulle få utstå gör det föga värt att spara in på en så trivial detalj. Bredsvärdet är det enda svärd som en adelsman med någon slags pondus kan tänka sig att bära. Detta beror förmodligen till en ganska stor del på införandet av den Jorpagniska stridskonsten Gladezi som används vid alla former av dueller som inte involverar tvåhandssvärd, fullplåtsrustningar eller lansar. Detta tillsammans med det faktum att svärdet är lagom litet för att faktiskt gå omkring med och lagom stort för att inte fladdra omkring med den tunga korgen på sig gör att det helt enkelt är det enda alternativet. Själva klingorna tillverkas oftast lokalt av Dvurerns men mer exotiska klingor är ofta hämtade ifrån Klomelliska mästersmeder eller ibland av Kopparbergens dvärgar. Det faktum att Magilre är inblandade i olika former av konflikter med såväl trakorier som klomellier verkar inte hindra deras vapen från att anses vara högsta mode. Hur som helst fästs korgarna oftast i efterhand lokalt då det endast är i Morillien som de bästa hantverkarna för detta finns.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Ok jag fortsätter eftersom jag inte har fått några kommentarer så tänker jag tolka det som någonting bra. :)

MORILLISK KULTUR
Dans

Det finns lika många danser som det finns Morillier brukar det ibland heta och detta är i sanning sant då de självupptagna morillerna gärna struttar runt efter sitt eget tycke och stilar för att får mer uppmärksamhet vid festligheter. Att inte kunna eller vilja dansa anses inte bara som en social faux pas utan som tecken på att personen i fråga förmodligen är aningen suspekt eller kanske till och med efterbliven. Om man vill undvika morilliernas vassa tungor dansar man således åtminstone en gång per festlighet.
Det finns dock några specifika danser som är mer populära än de många avarter som individuella Morillier hittar på. Dessa är
Den Munzgiska Stegdansen som ofta dansas av äldre överklass. Det är en stel och extremt organiserad form av dans som vanligtvis ogillas av de virila och impulsiva Morillierna. Den ökände slagkämpen, arbetarhjälten och skrövlaren Halge Vallog blev som en kuriosa en gång inbjuden på en bal där denna dans dansades ivrigt av den kultiverade överklassen. När han såg hur deras läppar rörde sig allteftersom de räknade steg i den raka och aningen stela dansen döpte han den i sin nästa nidvisa till ”Den förnäma Räknestickans dans” och efter detta kan man inte finna en enda ung morillier som vill ens försöka sig på denna fåniga dans. Just att den är tråkig verkar ju dock vara något av en dygd i den nya moraliska rörelsens ögon som således tvingar ungdomen att dansa till den närhelst någon i rörelsen högt uppsatt person deltar i festligheterna.
Pirunett är en mycket krävande dans som för den oinvigde kan uppfattas som barnsligt enkel. Detta har att göra med att grundstegen är mycket lätta och att det därför är så att den kan dansas i mycket stora sällskap. Att bemästra alla de små mellanstegen, att kunna improvisera och att slutligen kunna lägga in de akrobatiska snurr och ”övertramp” med vilka man byter position i turordningen är dock enligt de flesta icke morillier ”förbaskat svårt” och lämnas därför mest till de infödda att hålla på med. Dansen har existerat i många år men utvecklas hela tiden. Det finns flera avarter såsom Balunett som är en mer strikt form som utövas under hovdanser, Minimett som ofta dansas i trängre utrymmen såsom hamnarnas trånga krogar och träskets sjaskiga danshus, och Epikett som dansas inför fulla hus i Gunstens teater av professionella dansare. Många är de unga män och kvinnor som tränar för att bli så bra att de också en gång kan uppfylla sin dröm och även de få ett jobb på någon av de två Stora Epicentrum vid vilka dessa uppträdanden äger rum.
Bolga folkets nyaste dans förfärar även de mest inbitna libertinerna ifrån överklassen. Denna råa uppvisning av dålig smak och fysisk styrka passar de annars sofistikerade övre samhällskikten mycket dåligt. Det är just därför som Bolgan har blivit så fruktansvärt populär bland underklassen då den på inga sätt liknar någon annan dans och helt kan ses som deras egen. Den inkluderar mycket aggressivt sparkande med benen, att man studsar in i varandra och att man i allt högre fart far runt i armkrok till gutturalt kraxad musik som oftast spelas med horn och stortrumma och med texter om ond bråd död, supande och sex. Seden sägs från början ha skapats av Magilliska sjömän som i utlandet iakttog Svartfolk som dansade krigsdans, de fann att trotts att de fruktade för sitt liv så såg de märkliga väsendena ut att ha så pass roligt att de själva beslutade sig för att försöka. Just att de provade sägs vara den största anledningen till att svartfolken lät dem komma undan med livet i behåll då de förbryllats av de konstiga människorna som skuttade runt. Som mycket inom Bolgans kretsar är dock alla historier hörsägen och som bekant är Morillierna nästan mer fascinerade av en god lögn eller amsaga än de är av den faktiska sanningen.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Heder
Den morilliska hedern är något som ligger under ytan och som känns väldigt svårgreppbar och knepig att förstå sig på för den utomstående betraktaren. Uppenbarligen är det fullständigt acceptabelt att ljuga, hitta på saker och i vissa fall till och med stjäla i affärer och andra officiella aktiviteter. Faktum är att personer som är goda lögnare ofta åtnjuter sina jämlikars beundran. Det finns dock uppenbarligen gränser som man inte går över. Regeln verkar vara att någon som lurar en person på mer än denne kan stå ut med att bli av med går ifrån att vara en slipad affärsman till att vara den lägsta sortens skurk. Om inte hårda ord ifrån vassa tungor kan åtgärda ett sådant beteende så kan det hela sluta med att skojaren bekantar sig närmare med dilavikens strömma vatten.
På samma sätt antas alla morillier ha nog med självdistans för att kunna leva med att någon driver med dem. Ett bra skrivet nidrim roar även den som är offer för den långt mycket mer än den upprör honom. Det finns dock gränser för detta som plumpa skaldare lätt blir varse. Faktum är att själva tonen kan ses som bra mycket mer förolämpande än texten i ett nidrim. Det som mest av allt kan ses som stötande är dock när den som skrivit rimmet helt enkelt är för dålig och uppträdandet således bara blir ett finesslöst påhopp. Särskilt om familjen eller nära vänner är de som blir utsatta för denna form av påhopp. I allmänhet har Moril Dilaz kvinnor betydligt mindre förståelse för plumpa förolämpningar än männen har även om det nästan alltid blir männens uppgift att göra upp i sådana situationer.
I händelse av att man faktiskt befinner sig i en knipa där blankt är draget och föga annan utväg syns till kan det dock ändå vara värt att försöka klämma ur sig ett sista rim då det har hänt att riktigt dräpande rim har avväpnat sådana situationer så till den grad att angriparna varit för upptagna med att skratta och låtit sitt tilltänkta offer komma undan. Ett sådant rim kallas vanligtvis för ett ”Nödrim” och det finns historier om legendariska rimmare som har tagit sig ur de mest märkliga situationer med sina lustiga poem, inklusive möten med dödsängeln, skulder, mordanklagelser och framför allt äktenskapsbrott.
Den morilliska frun är en hetsig sort som är långt mycket mer pålitlig och rekorderlig än sin smilfink till karl. Det är i alla fall den bild som gemene man i Moril Dilaz har av sin fru. Detta gör att en gift kvinnas hedersord ofta väger mycket tungt bakom lykta dörrar när olika former av affärsuppgörelser skall genomföras. Att man svär på sin mors heder är således inget man gör lättvindligt eftersom matriarkens ställning är i mycket viktig för hela familjen och besmutsandet av hennes hedersord omöjliggör många framtida uppgörelser.
I stark kontrast till detta står den ogifta ungmöns ställning. Den var inte så stark ifrån början och i och med den nya moralen har den blivit ännu sämre. Häxbränningar inträffar nu då och då och de unga flickornas hedersord är inte mycket värt. De anses ofta vara för oförståndiga för att själva kunna fatta beslut och i händelse av att de försöker anklaga någon ung man för oegentligheter får de i princip aldrig rätt även om de har bevisen på sin sida. De förväntas också hålla på sig tills äktenskapet medan den unge mannen bör vara erfaren när han träder in i sängkammaren med sin fru för första gången. Mycken dubbelmoral, andra lösningar och unga möer som råkar illa ut döljer sig således bakom Morillernas till synes oklanderliga och rena kultur.
En ung kvinna som utsätts för rena övergrepp anses vanligtvis har inbjudit till det själv med sitt oförstånd och sitt syndiga yttre. Således är det ofta hennes rykte och inte mannen eller i vissa fall männen som får sig en törn. Hon anses vara en frilla av ringa värde för giftermål och ingen har sympati med henne som ett offer utan tycker att hon har sig själv att skylla. Stadens kvinnor är dock sällan veka våp ens i ung ålder. Det finns således en sed att dräpa de som utsatte en för en sådan sak. På detta sätt kan man få sin heder åter. Oftast sker detta i efterhand med giftmord i vilket fall det är svårt att avslöja deras skuld i frågan och de flesta myndigheter är ovilliga att undersöka sådana saker närmare om de känner till bakgrunden, även om patrikalrådets medlemmar ofta jagar dessa unga kvinnor i hopp om att försvaga deras ställning i samhället ytterligare. Det finns dock de tillfällen då de unga damerna får tillgång till beväpning eller helt enkelt bara är så pass bevandrade i krigskonst att de dödar sin angripare på fläcken under pågående brott. Detta ses alltid som rättfärdigat och inga påföljder finns på detta brott. Faktum är att kvinnor som mördat för att återfå sin heder oftast är mycket eftertraktade ibland stadens män då de uppenbarligen är hedervärda individer som folk runtomkring dem respekterar. Denna sed kallas hur som helst i allmänhet för hedersmord.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Gissa vem som har fått tillbaka inspirationen?

Kraufting
Denna märkliga sed uppkom ur de gamla Jorpagniska gladiatorspelen. Det är i princip en iscensatt match mellan skickliga obeväpnade slagskämpar som genom brottning, sparkar och slag försöker få sin motståndare att ge upp. Deras gage påverkas dock väldigt mycket av hur akrobatiska och imponerande de verkar och således finns det en mängd olika parafernalia som används såsom färggranna mantlar och masker och diverse olika sminkningar. Det är inte helt ovanligt att man använder den ganska dyra substansen Cruta för att göra sina entréer mer spektakulära också. Förutom detta används diverse uppgjorda och riktiga gräl och skämtsamma jävelskap med motståndarna för att bygga upp spänningen inför själva kampen och för att roa publiken medan funktionärerna torkar bort blodet ifrån de tidigare matcherna. Trotts den teatraliska aspekten så är många av matcherna inte uppgjorda och dödsfall förekommer ibland, särskilt när de olika akrobatiska manövrarna missar. Lika självklart som det är att pöbeln älskar denna idrott lika självklart är det att adeln ser ner på den och har låtit förbjuda den i alla stadsdelar förutom Träsket, lika självklart är det att adelsynglingarna lik förbannat går att återfinna i klasar varje månad, när det är stormatch, på Angelageus Storslagna Arena, som förut var känd som Morilsågen. Kyrkan ser självklart med oblida ögon på hela företeelsen och redan innan de nya tongångarna fans det inom det heliga riarksamfundet en klar opinion mot denna barbariska syssla.
De unga atleterna som lever av att syssla med detta gör inte det för att tjäna pengar då inkomsterna är dåliga särskilt med tanke på att de själva måste betala för dräkter och cruta och andra utgifter. De drivs snarare av en önskan att bli kända, att tävla och bli bäst, samt att göra sig ett namn så att de kan få jobb som livvakter eller liknande med tiden. Fåtalet blir så framgångsrika att de når titeln stormästare och kan i så fall bli riktigt rika om de får en lång karriär. Det är inte helt ovanligt att dessa med tiden både ärade och ärrade kämpar till slut dör i ringen då de helt enkelt älskar det de håller på med för mycket för att dra sig tillbaka i tid.
Användarens profilbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 799
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Stockholm

Inlägg av leinder »

Gissa vem som har fått tillbaka inspirationen?
Haha. Härligt!! Fick en nytändning jag med nyss :P

Per fumum? haha. gillar det :)
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Um. Det är nog Anders idé tror jag. Eller så kommer det ifrån Ereb Altorboxen.
Användarens profilbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 799
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Stockholm

Inlägg av leinder »

Jan Erik Söderman skrev:Um. Det är nog Anders idé tror jag. Eller så kommer det ifrån Ereb Altorboxen.
Hehe. Aldrig hört det tidigare :p
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Tror jag fick idén från Caddomodulen eller någon slags handelsrutt eller något liknande.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Förlåt att jag glömt kommentera! Har läst tom svärd och tycker det ser toppen ut Söderman, Moril Dilaz mäster stadsarkitekt.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Ok. Hör av dig när du är färdig.

Jag är spänd på eventuella kommentarer och tillägg :)
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Jag tycker detta är riktigt bra JE! Bifall
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Färdig! Riktigt bra! :D
Jag gillar leken med ord. Speciellt heder och kaupting faller mig i smaken. Cruta bör dock vara ett aldeles nytt inslag om det alls behövs. Det finns ju en massa andra alkemiska preparat som kan blixtra till, avge färggrann låga och rök, så jag föreslår det istället.
När allt detta sedan sammanställs får vi inte glömma att sortera ut det som rör Magillre och de seder som inte bara behöver finnas i Moril Dilaz.
Senast redigerad av Mikael den 2009-08-04 08:33, redigerad totalt 1 gånger.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Det har du nog rätt i. En del av sakerna är väl allmänt magilliska. Men det börjar nog mer och mer bli så att Morillerna är trendsättare och Munzga och resten av landet reagerar på dessa trender med att anta dem själva eller med avsky. Att alla ska kunna dansa är nog dock en väldigt allmänmagillisk sed. Känns som ett utlopp för de annars ganska kontrollerade Magillernas behov av att röra på sig.

Kaupting?
Sorry can't brain today, I have the dumb.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Förlåt Kraufting.

Vet inte om jag organisatoriskt gillar idén med att göra trådar för olika städer istället för att ha dem i landets tråd. Om varje stad får en egen tråd blir det ett hellsicke att försöka hålla ihop det hela.

Moril Dilaz får ses som ett undantag då det utvecklats så fylligt då.
Skriv svar