Sida 14 av 15

Re: Efaro

Postat: 2016-09-08 15:27
av Patrik Höij
Funderar över några saker:

Efarajer - Efariter - Efarier

Alla uttrycken har använts, men kan man inte göra något av det i sig?

Efarajer är kanske en form av nobilitet, stamhövdingar och stormän med familjer. Det är sådana som är avbildade på valnötspanelen.

Efariter är väl klarlagt att det är de Efthek-troende stammarna, bl.a Sonnekestammen (se tidigare textavsnitt om dessa).

Efarier är samlingsnamnet för alla invånare som tillhör den ursprungliga bofasta befolkningen, men som även kanske kan omfatta inflyttade som bott där i många år/generationer. Dock är feliciska kolonister och resterna av ättlingar till solfarare eller aidniska och dalkiska missionärer aldrig att anse som efarier.

Den andra saken jag funderar över är frågan om vilka vapen som används. Enligt panelerna i valnöt framgår ju att långspjut och huggare förekommer som vapen. Dessutom fjäderprydda hjälmar. Huruvida guldkedjorna ska räknas in som någon form av rustning eller bara är utsmyckning framgår inte riktigt, men jag kan tänka mig vilket som eller både och.

Arméer marscherar huvudsakligen lätt och till fots. Tunga rustningar är bara hindrande när man marscherar i regnskog eller öken. Tyg, läder och kanske laminatrustningar av ben samt armskenor i någon metall är ursprungliga. Sedan kan ju visst inflytande ha lett till att ett ökat användande av exempelvis ringbrynjor skett. Däremot tror jag få efarier tar på sig helrustningar.

Kavalleriförband bör väl finnas, men de används mest för spaning, skärmytsling och för att jaga flyende fiender, dvs det rör sig om lätt kavalleri. Vid skärmytsling känns det som att slunga, korta kastspjut och bågskytte från hästryggen är rätt. Det kanske också finns kavalleri beväpnade med långspjut och något understödsvapen (utan sköld), men som bör vara nobilitetens sätt att strida. Förmodligen används en inhemsk sadel som inte liknar de erebska och stigbyglar saknas förmodligen till dessa. Man har inte samma behov av stöd för ryggen eller byglarna genom att man inte använder långspjuten som lansar, istället stöter man med dem från hästryggen.

Vapen som är lämpliga att ha med på marsch är lätta och inte så skrymmande. Jag kan tänka mig olika typer av inhemska kortsvärd/knivar (typ gladius alternativt kukri), den berömda knoppkäppen från Zulu-stammen som också kan kastas men var mer effektiv som slagvapen, kastspjut, blåsrör och pilbågar. Sköldar av den typ som finns på Efarokartan bör vara spridd över hela Efaro. Möjligen kan man ha tagit intryck av sköldar från solfararna, felicierna och krunierna.

Vad tycks?

Re: Efaro

Postat: 2016-09-09 15:03
av birkebeineren
Patrik Höij skrev:Funderar över några saker:

Efarajer - Efariter - Efarier

Alla uttrycken har använts, men kan man inte göra något av det i sig?

Efarajer är kanske en form av nobilitet, stamhövdingar och stormän med familjer. Det är sådana som är avbildade på valnötspanelen.

Efariter är väl klarlagt att det är de Efthek-troende stammarna, bl.a Sonnekestammen (se tidigare textavsnitt om dessa).

Efarier är samlingsnamnet för alla invånare som tillhör den ursprungliga bofasta befolkningen, men som även kanske kan omfatta inflyttade som bott där i många år/generationer. Dock är feliciska kolonister och resterna av ättlingar till solfarare eller aidniska och dalkiska missionärer aldrig att anse som efarier.
Så är det tänkt.
Patrik Höij skrev:Den andra saken jag funderar över är frågan om vilka vapen som används. Enligt panelerna i valnöt framgår ju att långspjut och huggare förekommer som vapen. Dessutom fjäderprydda hjälmar. Huruvida guldkedjorna ska räknas in som någon form av rustning eller bara är utsmyckning framgår inte riktigt, men jag kan tänka mig vilket som eller både och.

Arméer marscherar huvudsakligen lätt och till fots. Tunga rustningar är bara hindrande när man marscherar i regnskog eller öken. Tyg, läder och kanske laminatrustningar av ben samt armskenor i någon metall är ursprungliga. Sedan kan ju visst inflytande ha lett till att ett ökat användande av exempelvis ringbrynjor skett. Däremot tror jag få efarier tar på sig helrustningar.

Kavalleriförband bör väl finnas, men de används mest för spaning, skärmytsling och för att jaga flyende fiender, dvs det rör sig om lätt kavalleri. Vid skärmytsling känns det som att slunga, korta kastspjut och bågskytte från hästryggen är rätt. Det kanske också finns kavalleri beväpnade med långspjut och något understödsvapen (utan sköld), men som bör vara nobilitetens sätt att strida. Förmodligen används en inhemsk sadel som inte liknar de erebska och stigbyglar saknas förmodligen till dessa. Man har inte samma behov av stöd för ryggen eller byglarna genom att man inte använder långspjuten som lansar, istället stöter man med dem från hästryggen.

Vapen som är lämpliga att ha med på marsch är lätta och inte så skrymmande. Jag kan tänka mig olika typer av inhemska kortsvärd/knivar (typ gladius alternativt kukri), den berömda knoppkäppen från Zulu-stammen som också kan kastas men var mer effektiv som slagvapen, kastspjut, blåsrör och pilbågar. Sköldar av den typ som finns på Efarokartan bör vara spridd över hela Efaro. Möjligen kan man ha tagit intryck av sköldar från solfararna, felicierna och krunierna.

Vad tycks?
Tycker jag låter bra. Efaro är ganska obeskrivet så det finns goda möjlighetet att göra det. Efaro är också stort och med många olika delar så det borde finnas utrymme för lite olika vapentraditioner i olika delar. Exempelvis kan ju den maritima krigsföringen med stålklädda kanoter (som finns omtalade i källorna) och vara förbehållen de kustlevande stammarna. I inlandet kan kanske kavalleri vara en mer betydelsefull vapengren.

Utveckla gärna mera! :)

Re: Efaro

Postat: 2016-09-10 15:41
av Mikael
Låter fint tycker jag! Inspiration får gärna tas från Zulu och Great Zimbabwe, eller varför inte Malis terrakotta städer. Bild
Bild

(Fast med blont hår som källorna anger. Som blekta fotbollspelare eller solomonöarnas blondiner, men mer skrämmande och imponerande såklart.) BildBild

Re: Efaro

Postat: 2016-09-10 22:19
av Mikael

Re: Efaro

Postat: 2016-09-11 19:04
av birkebeineren
Inspiration till de fariska stridskanoterna:

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Re: Efaro

Postat: 2016-09-12 13:29
av Patrik Höij
Bra bildexempel, precis så som jag tänkt mig Efaro. :D

Gillar också tanken att de olika delarna av Efaro har lite olika preferenser när det gäller vapen, rustningar och taktik. Det blir naturligt när man har olika förutsättningar i miljön. Blåsrör är exempelvis förmodligen ett vanligt vapen i de inre regnskogarna, men inte längs kusten eller i öken/stäppområden.

Några tankar...

Kan man tänka sig sköldar gjorda på huden från syrödlor? Alternativt något annat djur med stark hud som finns i Efaro? Är boskapsskötsel en vanlig syssla för stammarna och görs sköldar i så fall som de afrikanska med endast härdad kohud och läderremsor med stabiliserande mittpinne (utan träförstärkning)?

Finns det stridselefanter i Efaro?

När solfararna kom så anges i historiken att efarierna hade svårt att möta det hotet. Vad hade de problem med? Några saker jag kan tänka mig att de hade problem med:

1. Armborstet, som penetrerade deras sköldar som papper (?) (möjligen även de dalkiska långbågarna),
2. Ryttarchock med fällda lansar (en taktik som efarierna själva inte använder),
3. Att motståndarna hade bättre och starkare rustningar (efarierna hade/har lätta eller inga alls).

Hur anpassade efarierna sig till detta? Hur ändrade de taktik, vapen och rustningar (eller gjorde de inte det kanske? De kanske fortfarande strider traditionellt och vann på större antal och andra faktorer i slutänden).

Istället för pikar eller långa spjut som brukar vara motvapnet mot ryttarchock så kanske de använde bolas i stora mängder (eller riktigt stora sådana) som snörde in hästarnas hovar och fick hela rytteriet att hamna i oordning? (kräver förmodligen ett mod av stål av den som kastar bolan)

Roddarna till stridskanoterna måste nästan vara frivilliga och/eller stamkrigare. Känns inte riktigt som att det skulle vara möjligt att ha slavar som roddare om de ser ut som på bildexemplen.

Re: Efaro

Postat: 2018-01-16 20:28
av Vobbe
Om någon undrar vem Vobbe är så är det ovanstående skribent med nytt namn pga trassel med inloggning :wink:

Efarisk spjutdans (stridsteknik)

Efarisk spjutdans kombinerar ett spjuts skarpa blad och skönhet i en dödlig krigisk tradition. Med smidighet och fart rör sig spjutdansaren genom fiendens led och utför snabba dödliga anfall innan denne snabbt dansar undan fiendens mothugg.

Det tar lång tid att bli en riktigt bra spjutdansare eftersom träningen både ställer stora fysiska krav och är svår att bemästra. Både män och kvinnor kan träna till spjutdansare och många av de bästa spjutdansarna är kvinnor. En spjutdansare lägger vikten i all träning till smidighet och snabbhet snarare än muskler, därför är spjutdansare alltid slanka och lättviktiga. Spjutdans räknas i Efaro lika mycket som en konstart som en stridskonst, därför uppträder ibland spjutdansare på större festligheter eller högtider. I dessa fall sker spjutdansen mer stilistiskt och i långsammare tempo och de enskilda rörelserna är mer markerade. Ofta dansar flera spjutdansare tillsammans i inövade komplicerade fingerade strider.

Spjutdans är spridd över hela Efaro, men är vanligast förekommande i de norra delarna. Hos Dermaner, Tigraniker, Aderriker och Salaker förekommer det dessutom som en naturlig del av höga efarajers skolning i konsten att strida och föra krig. En del efarajer lägger dagligen ner timmar på att öva sig i konsten, men de flesta har varken tid eller ork att lägga ned så mycket tid på det att de bemästrar konsten.

I krig är spjutdansare ofta parternas förkämpar i enviger före och under ett fältslag. Men de kan även användas som stöttrupp för att slå hål i en försvarares linjer. De är särskilt sårbara för avståndsvapen, men skyddas ofta av andras sköldar då de ofta inte används som separata förband utan inblandade med andra.

En spjutdansare använder ett efariskt långspjut som kallas Nah-Meke och som har spetsar i båda ändar. Den ena änden har en relativt lång bredbladig spets medan den andra har en kortare konformad spets. Spjuten är balanserade för att passa stridskonsten och upplevs obalanserade för den som inte är van att hantera dem.

Spjutdansare bär sällan rustning eftersom det hindrar dem i dansen. Om de bär rustning så handlar det maximalt om en läderrustning och då bara i form av ett harnesk, så att armar och ben förblir rörliga. Många manliga spjutdansare föredrar att strida i ett enkelt höftskynke. Kvinnliga spjutdansare har förutom höftskynket även ett tygstycke som brösthållare som är hårt fastsatt och virat både bakom rygg och nacke för att hålla saker på plats.

Re: Efaro

Postat: 2018-01-16 20:40
av Vobbe
Det är väl klarlagt att varje stamland (typ Dermanien) egentligen består av ett antal stammar som dock tvingats eller frivilligt gått samman i ett stamförbund.

Som någon tidigare skrivit i tråden så är också mitt förslag att stamförbunden träffas i stamrådet under ledning av en storkonung, som dock endast är en hederstitel och som har som enda funktion att fungera som ordförande i stamrådet. Däremot är storkonungen ofta av en ansedd släkt med starka förfäder och därav har han också som funktion att avla barn med sina åtta hustrur (en från varje stamland) som i sin tur kan giftas in i stamförbunden. Därav hålls Efaro något lite ihop av gemensamma traditioner och släktskap. Naturligtvis kommer man inte överens om något annat än eventuella giftemål och vem som ogillar vem på dessa möten. Det är alltså fortfarande, med denna "institution" ett djupt splittrat land.

Förslag på några namn på några av de största understammarna som finns under stamförbundsnivån.

Tigranes
Tigrana
Alredis

Aderrahaman
Aderra
Mahreb
Alqus

Dermanien (77 understammar)
Dermane
Ashoka
Mangalupa
Samuri

Eah-Sarah
Eaha
Sonneke
Maruba

Al-Radi
Radit
Zaleh

Re: Efaro

Postat: 2018-01-16 20:43
av Vobbe
Förslag på djurliv i Efaro, som jag tycker kan passa in.

Djurliv i Efaro (ur Monsterboxen)

Öppet hav
Bardalon
Gigantisk betraktare

Kust
Blind blåsödla
Glasmanet
Sandfärgad vattenorm
Reptilmän (längs Ytalizfloden, se djurfolk)

Regnskog
Glidarmus
Grön panter
Apor (bland annat vitkindad skogsbabian)
Silkeslemur
Svärdshök
Äretiger
Serpent (se djurfolk)

Skog
Skogselefant
Rödhakefluga
Trädslingrare
Öronvildsvin
Stryparranka (se växter)

Slätter och öppen kuperad terräng
Bondsyrsa
Grå fältkatt
Låglandsnöt
Rödnäbbad jaktörn
Sexbent stäpphörning
Stensamlare
Flygödla (se fabeldjur)
Kalydon (se fabeldjur)

Berg och högland
Bergsponny
Dvärgkondor
Grå bergskanin
Grå klipplo
Jättegrottbjörn
Klippstryparranka
Silkesgorilla
Stryparranka (se växter)
Syrödla (se fabeldjur)

Stäpp
Kronantilop
Nomadisk låglandstiger
Stepphäger
Stäppräv

Re: Efaro

Postat: 2018-01-16 20:53
av Vobbe
Nytt förslag på vissa inledande uppgifter:

Stadsöverhuvud: Hûwayworeb-al-ashoth II

Exportvaror: Slavar, sten- och trähantverk, pärlor, ädelmetaller, pälsverk

Importvaror: Bruksmetaller, vin, tyger, vapen


Frågan är också om inte 3 000 000 invånare är lite litet i ett så stort land. Det är ju inte torr öken, det är delvis bördiga jordar, regnskog, slätter med omfattande djurliv och gott fiske längs kusten enligt min mening. Om man dessutom har gruvdrift, vilket man väl måste ha för att utnyttja ädelmetallerna som finns, och räknar in pärlfiske så är det inget fattigt land. Trots krig och att man säljer varandra som slavar så anser jag att familjerna bör vara större. Dessutom är landet mycket stort. Ett rimligare antal invånare enligt min mening är bortåt 10 000 000.

Re: Efaro

Postat: 2018-01-16 21:04
av Vobbe
Efarisk sjömakt

Efaro har ingen enhetlig flotta. Istället finns ett antal lokal pirathövdingar som under sig har ett antal stålklädda kanoter. Varje stamland vid kusten kan också genom de understammar som lever vid kusten ställa upp ett antal fartyg i form av trimaraner, katamaraner och kanoter.

Trimaranerna används uteslutande för krig och utgör egentligen väldiga plattformar som drivs av segel och åror med utrymme för ett stort antal krigare. De utrustas aldrig med någon form av krigsmaskiner, som i allmänhet är för tunga och klumpiga ombord. Istället används bågskyttar och kastspjut som avståndsvapen.

Katamaranerna finns i några olika storlekar, varav den mindre används för handel, medan de större används för krig. Även katamaranerna drivs av segel och åror och är snabbare och smidigare att manövrera än trimaranerna.

Allmänt kan sägas att efariska farkoster till havs har ett begränsat lastutrymme, vilket hindrar alltför långa resor. Då utrymmet för en större besättning också ofta är för litet för att hysa dem alla så går man som regel in till kusten och övernattar i land vid längre resor.

Sjövärdigheten hos de efariska fartygen är dock god för de flesta väder, utom vindar och vågor som omfattar stormstyrka eller mer.


En beskrivning av efariska stålklädda stridskanoter

Notera de skräckinjagande figurerna i fronten (galjonsfigurer) och ansiktet i aktern som ser ut över besättningen i kanoten. Det sistnämnda är ofta en bild av en gudom som ska skydda besättningen mot väder och fiender. Likaså utsmyckningen längs sidorna av kanoten. Notera även att kanoten rymmer tre rader av män, varav två av raderna består av paddlande, medan den mittersta raden är fri att agera på annat sätt. Notera även styråran som hanteras av en man samt kanotens befälhavare som står i mitten av kanoten. Åtminstone sexton paddlande på varje sida och tolv i mitten ger en besättning på 44 man. Korta paddlar och kanoten går lågt i vattnet, men förvånansvärt hög sjövärdighet. Besättningen består uteslutande av muskulösa krigare med god sjövana och ypperlig paddlingsteknik. Samtliga kan delta i närstrid vid bordningar. De som sitter i mitten utan paddlar kan använda sina avståndsvapen i form av kortbågar, korta kastspjut eller knoppkäppar.

Medelhastigheten vid paddling är 3-4 knop, men kan vid strid och under korta rusningar bli betydligt högre.
Det finns även större kanoter med upp till 80 paddlande som är upp till 40 meter långa.
En vanlig taktik är att ramma andra fartyg från sidan och glida upp ovanpå dem med sin egen kanot för att antingen tvinga dem under vatten eller få dem att rulla över. Det är dock inte möjligt med fartyg som har högre fribord än kanoterna.

Vissa kanoter kan utrustas med enkla segel, som går både snabbt och enkelt att resa och ta ned. Segel används aldrig i strid utan endast för längre transporter. Då kanoterna saknar en köl kan man endast segla i medvind. Att de saknar köl gör dock att de kan användas såväl i öppet hav som i floder och andra trängre farvatten. De är också grundgående vilket innebär att de enkelt kan navigera i farvatten med sandrevlar och lågt vattendjup. Om en kanot kapsejsar och tar in vatten så sjunker den i allmänhet inte, utan kan bärgas om man lyckas föra den iland och tappa ur vattnet.

Re: Efaro

Postat: 2018-01-17 06:09
av birkebeineren
Konstigt med inloggningen men du är inte den enda som haft problem.

Ser bra ut det här. Hinner inte ge några kommentarer nu andra än att de åtta huvudstammarna är tänkt uppdelade i understammar.
Vobbe skrev:Det är väl klarlagt att varje stamland (typ Dermanien) egentligen består av ett antal stammar som dock tvingats eller frivilligt gått samman i ett stamförbund.

...
Ser också att du studerat källorna ordentligt. Sånt gillas! :D

Re: Efaro

Postat: 2018-01-17 08:40
av Vobbe
Förslag på förekommande religioner i Efaro. Har försökt att sammanställa dels vad som tidigare skrivits om detta på forumet och dels lagt till lite själv.

Shamanism och förfäderskult
Den äldsta traditionella religionen i Efaro, som det stora flertalet efarer fortfarande är en del av, är en form av shamanism blandad med förfädersdyrkan. I shamanismen ingår andebesvärjande (spiritism) och viss demonologi (endast skyddande och bortdrivande besvärjelser). Förfädernas andar är viktiga. Det är viktigt att ha rätt och starka förfäder. Förfäderna visar hur stark och mäktig man är. Men det är också viktigt att hedra och blidka andarna. Andar finns enligt efarisk religion inte bara i människor, även om man anser att de är de starkaste, utan också i vissa ting. Man kan exempelvis hedra skogens eller bergens ande före en jakt.

Motsatsen till andarna, som oftast betecknas som goda och välvilliga, är demonerna. Efarerna ser demoner som upphovet till sjukdomar, krig, svält, galenskap och andra onda ting. Man offrar därför och ber om att demonerna ska hålla sig borta. Detta sker i regel på speciella offerplatser där man lägger offergåvor för att demonen ska dras dit och inte till gården. För att hålla demoner borta förses husen med höga trösklar, taggar på taken och ibland även falskdörrar. De flesta hus har också skyddstecken som ska skydda invånarna mot demoner utmejslade i dörrarna.

Demonologer ses ofta på med stor misstänksamhet, om inte direkt fientligt. Demonjägare kan å andra sidan få en ganska hög status om de vinner rykte om framgång mot hotande demoner. Många shamaner besitter vissa kunskaper både om demoner och hur man skyddar eller fördriver dem, men är naturligtvis olika skickliga på det.

Angusiakulten
Dyrkandet av Angusia - portarnas väktarinna - tros ha sitt ursprung från Nivralernas övärld. Läran har spritt sig över världen och tagit olika former på olika platser. I Efaro är det endast Angusia som dyrkas, medan man exempelvis i Hynsolge dyrkar hela den familj, parbagerna, som hon anses ha avlat. Angusiadyrkan i Efaro förekommer främst i Dermaniens och Ayh-Sarahs stamland. Efarerna gör gärna en koppling till sin kulturella tradition med att beskriva sin släkts historia på dörrarna till just portarnas väktarinna, där dörren då kan ges ytterligare en djupare betydelse.

Paridon, Philas och Felis
Genom kontakterna med Felicien och de feliciska kolonierna har den feliciska religionen fått en viss spridning i Dermaniens och Tigranes kustlandskap. Dyrkan av vattnet och havet och speciellt havsgudar tilltalar fiskarbefolkningen i Efaro.

Paridon är huvudguden och dyrkas aktivt i tempel främst längs kusten i Efaro och naturligtvis i de feliciska kolonierna.

Philas anses vara vis och stillsam och dyrkandet av honom är mestadels utspritt bland bönder och jägare. I Efaro är Philas jämställd i dyrkan med Paridon och man har inte samma inställsamma medlidan som vanliga felicier har över dennes anhängare.

Mörkhyade människor, vilket det finns många av i Efaro, anses stå under Felis indirekta beskydd, vilket naturligtvis tilltalat många efarer. De har dock svårt att förstå att felicierna trots detta jagar och säljer dem som slavar.

Demondyrkan
Av ökenfolket i södra Soluna dyrkas demonfursten Zinn, sand- och ormfursten. Zinns anhängare strävar efter att sprida öken och torka över världen. Vissa speciellt utvalda anhängare har ingått demonpakt med demonfursten. Det förekommer att medlemmar av kulten söker sig från öknarna längre norrut och in i framför allt södra Efaro, där man försöker att sprida öknen och skaffa nya medlemmar. De flesta efarer är omedvetna om kultens närvaro, men de som bor i södra Efaro kan med viss oro notera att öknen sakta men säkert närmar sig deras marker.

Lysande vägen (se efthektroende)

Re: Efaro

Postat: 2018-01-17 18:48
av birkebeineren
Inte lätt att hitta i forumsgömmorna men Adragoor gjorde för länge sen en språkgenererad lista som man kan inspireras av om ord på efariska behöver skapas: viewtopic.php?p=9447#p9447

Re: Efaro

Postat: 2018-01-18 06:27
av birkebeineren
På kartorna i trådens början ligger två städer fel. Den ena är soltågsfästet Akra som inte ligger vid Golwyndas sötvattenshav utan vid Kopparhavet. Den andra är Kwoske som heller inte ligger vid Golwynda utan en bit inne i landet.

På nedanstående gamla kladdkarta syns Kwoske (Kahr Vosekhe på efariska) på rätt plats. Staden ligger invid Vosekhefloden som har den säregenhet att den rinner från Golwyndahavet och inåt land innan den smalnar av och försvinner i det otaliga antal gamla och nya bevattningskanaler som sedan Bronsets ålder byggts längs floden. Längre ut mot kusten är landet mycket sänkt och består till stor grad av träskmark.
Bild