Fundera mest om det fanns något mera långvarigt kulturutbyte mellan jordukaerlar och svarta ankor. Fast jag kan iofs tänka mig att dessa två havsfararfolk kanske ser varandra mest som konkurrenter i samma yrke...
Nej bittra fiender och konkurrenter. Enligt nordmännen skall ankor grillas för det är allt de duger till.
Jo, en rättegång har de, alla i Felicien, rätt till men om de befinns skyldiga till nekromanti eller framkallande av demoner så är det det straff för svartkonst jag hade tänkt föreslå som det traditionellt kimzonska. Under kriget mot nekromantikern Valadun som fördrev dem från Garumos lärde de sig att jordbegravda kroppar kan ges oheligt liv och att obrända oeldade magiker kan gå igen som gastar. Better safe than sorry...
Håller helt med, men vad jag menade var bara att om man inte avslöjats med nekromanti blir man inte pga av sin "tro" avrättad, eller? Ja och till skillnad från i Berendien passar det utmärkt med nekromanti- (och demonologi-) förbud i Felicien.
Om någon tar sig an Zeeriskulten och gör det lite mindre... Vad ska jag säga? Emo-ond? så kan jag tänka mig något samband, men vill poängtera att vare sig Felis som den vita lejoninnan eller Dagon är förknippade med odöd utan med död. Som de Unga gudarnas Kartov eller parbagernas Bolgove. Odödhet är ett "zykidosiskt" inslag i världen. En öppet nekromantipraktiserande Zeeriskult skulle inte gå hem hos felicierna.
Inte heller Zeeris är förknippad med odöda, utan budskapet är makt och rikedom. Zeeris tjänare som använder sig av nekromanti gör det också lönndom för att undvika pöblarna med högafflar och facklor.
Om vi tar bort skeletten, speciellt om de är animerade, och gör albinosfinxen till boss istället för fånge så gillar jag det.
Inte animerade, men jag såg skelettutsmyckade kryptor. Det går dock bort nu när vi vet att felicierna bränner sina döda. Urnor då med personens dödsmask? Albinosfinxen som högsta boss är ju skitbra! Det är taget. (Jag upptäckte att jag tidiagre hade spekulerat i att Zeerissekten har fått influenser från just Felissekten på ett tidigt historiskt plan.)
Sedan är som jag ser det inte konflikten mellan Felicien och Berendien religiös, utan politisk och ekonomisk. Vissa felicier skulle gärna se Berendien som felicisk provins eller lydstat, men bryr sig inte vilka gudar de knäböjer inför.
Någon religiös konflikt såg inte heller jag, men religiösa sällskap har en tendens att vara engagerade, målmedvetna och lojal...vilket blir bra verktyg i en politisk kamp om de kan styras rätt. Sååå, Spindelns sällskap har uppmuntrat en allians mellan Felis svartpräster och Zeeris tjänare. Upprorsceller på 8 platser i Berendien redo att gripa in på felciernas sida i händelse av krig.
Adragoor skrev:
Absolut inte, men det bör finnas skillnader i olika kulturers estetiska uttryck. Kanske kimzonerna har lånat bruket av thelgulerna under sina irrfärder innan de slog sig ner i Felicien... Eller så har det skett under senare tid. Felicierna har ju trots allt alltid haft vissa intressen i Ormsjön.
Felicierna har säkert träffat på en thelgulsk präst eller två på vägen till Porto Haryni. Kanske tom nån med fiskhatt. Fast handeln Felicien emellan är nog inte intensiv nog för en exakt kopia i Felicien av den Thelgulska fiskhatten.
Det jag mest ville få fram med bilden var att när Paridons präster välsignar fiskarna redskap och båtar så har de "fiskiga" kläder på sig. Som polyteitsik religion är Paridonkulten inte lika hårt reglerad som t.e.x Den Lysande Vägens präster vad rör liturgiska kläder så en Paridonpräst kan komma iklädd endast ett fisknät till ceremonin, en annan har en azurblå formell chiton med mönstervävda sjöstjärnor i appliqué, en tredje bär skinn från en rocka som mantel och svärden från en svärdfisk som en krona på huvudet. Feliciska fiskare tycker att sånt är imponerande och det blir mycket bättre kraft i välsignelsen då!
Mikael skrev:
Håller helt med, men vad jag menade var bara att om man inte avslöjats med nekromanti blir man inte pga av sin "tro" avrättad, eller? Ja och till skillnad från i Berendien passar det utmärkt med nekromanti- (och demonologi-) förbud i Felicien.
Nej, inte för sin tro. Att animera lik och skelett och väcka gastar är dock straffbart. Var Zeerisprästerna i Enhörningshornet den typen av nekromantiker? Eller de var kanske inte nekromantiker alls?
Mikael skrev:
Inte heller Zeeris är förknippad med odöda, utan budskapet är makt och rikedom. Zeeris tjänare som använder sig av nekromanti gör det också lönndom för att undvika pöblarna med högafflar och facklor.
Så länge de döljer nekromantiken för Feliskultisterna också så funkar det. Den Vita Lejoninnan och Dagon vill ha de dödas andar och aska hos sig.
Mikael skrev:
Inte animerade, men jag såg skelettutsmyckade kryptor. Det går dock bort nu när vi vet att felicierna bränner sina döda. Urnor då med personens dödsmask? Albinosfinxen som högsta boss är ju skitbra! Det är taget. (Jag upptäckte att jag tidiagre hade spekulerat i att Zeerissekten har fått influenser från just Felissekten på ett tidigt historiskt plan.)
Urnor och dödsmasker funkar utmärkt! Masker används av vissa felicier i strid och under Felisalierna, den tredagarsfest som signalerar Felis uppstigande från dödsriket och vårens ankomst, duellerar unga felicier iklädda masker (maskerna symboliserar Paridon och Dagon) med varandra för feliciska kvinnors gunst. Kvinnorna har förstås kattmasker. Därav det feliciska motsvarigheten till det vi på Tellus kallar "marskatter".
Dueller är ju populära i Felicien rent generellt och duellen mellan två män om en kvinna ses som en spegelbild av Paridons och Dagons kamp om Felis. Allra mest romantiskt i kimzonernas ögon är det när två jämnstarka duellanter på kvinnans uppmaning blandar sitt blod och bägge gifter sig med kvinnan. Det är status bland kimzonska kvinnor att ha två män.
gtjorgo skrev:Har felissekten i Felicien och Felikerorden i NastrÔl, Palamux, någon gemensam grund? De gamla gudarna?
Intressant fråga. Såvitt jag förstått av Erik Granströms texter så har inte Felicien ingått bland de länder han skapade för Svavelvinter och Ereb Altor. Så någon koppling har nog inte varit ursprungstanken.
Men man kan kanske tänka sig att det fanns en liten 10:e stam av kimzoner vars prästhövding fick en uppenbarelse och någon gång under sen mörkertid anländer Palamux kust och sedan uppgår i den lokala befolkningen där? Eller att bland de yndarier som fann sig förlyttade till nordvästra Ereb fanns de kimzonska slavar som sedermera rymde, gick upp i lokalbefolkningen men lämnade sin kattdyrkan i arv?
Eller så har felikerna och kimzonerna helt enkelt självständigt och var för sig kommit fram till att katter är gudomliga.
Jag fortsätter på den religiösa banan med en text om religiösa högtider i Felicien.
Religiösa och traditionella högtider i Felicien
I Felicien finns flera religioner representerade och de har alla sina egna högtider. Hos tolanerna är dyrkan av de Gamla gudarna stark och har också delvis spridit sig till kimzonerna. Deras högtider är oftast inriktade på jordbruksfester av olika slag. Det kimzonska panteonet är inte lika jordbrukscentrerat och det finns också flera högtider som är mera av nationella än religiösa högtider. Många av dessa kimzonska högtider är nu allmänfeliciska men några är nästan rent kimzonska.
I det feliciska vardagslivet är egenskaper som självbehärskning och kontroll eftersträvansvärda och de religiösa högtiderna fungerar som ventiler till denna självkontroll och många av riterna handlar om att kanalisera primala drivkrafter: våld och sex. Många av riterna omfattar också maskspel vilket innebär att de tillåter en anonymitet som upplöser de stora sociala och etniska skiljelinjerna inom Felicien.
Här tas enbart de större högtiderna upp och det finns flera högtider, många av dem regionala eller lokala till sin karaktär.
Felisalierna (kimzon "Aaliya Anatadanu")
Denna tredagarshögtid som firas till åminnelse av Felics uppstigande från Underjorden är Feliciens största högtid. I tid sammanfaller den med vårens första blomstring och sjöfartsäsongens början. Dess tredje dag är vårdagjämningen och räknas i den gamla kimzonska kalendern som årets första dag.
Under festens första dag fastar felicierna i sorg över Dagons bortrövande av Felis. Felisstatyer bärs runt i processioner i bärstolar. Bredvid hennes procession går vitklädda och i ansiktet vitmålade felicier som bär en tom tron. Denna symboliserar Dagon. Rituella dueller utkämpas under hela dagen där demonmaskförsedda män, symboliserande Dagon, kämpar mot och alltid besegrar de lejonmaskförsedda män som symboliserar Philas. Dessa dueller är arrangerade, utkämpas med trävapen och ingen skadas allvarligt. Felis staty bärs till gravplatserna och ibland ner i gravkamrar och in i mausoléer. Under natten till den andra dagen har de demonmaskförsedda männen stor fördel hos de kattmaskerade kvinnorna som låter sig rövas bort.
På festens andra dag öppnas alla Paridontempels portar och Paridon bärs i procession genom städernas gator och på båtar i hamnar och floder. Kvinnorna iklär sig vita lejonmasker och drar genom gatorna i vildsinta flockar. De utför djuroffer och stänker ner sina vita dräkter och masker med blod.
På den tredje dagen duellerar män om kvinnornas gunst. Kvinnorna bär sina vita lejoninnemasker och männen antingen demonmask eller paridonmask (ett nästan perfekt, lite skrämmande, mänskligt ansikte). De flesta sådana dueller sker med trubbiga vapen och till första blodsdroppen, men ibland går duellerna överstyr och skarpa vapen används. Sent på dagen bärs Felis och Paridons statyer bärs in i Felis tempel. På kvällen och natten sker det ett ivrigt kopulerande mellan de paridonmaskförsedda männen och kvinnor som nu åter tagit på sig svarta kattmasker.
Philasiaden
Denna högtid firas i samband med druvskörden på sensommaren. Det är den enda kimzonska högtid som är av jordbrukskaraktär och det är också den högtid som spritt sig vidast bland alla olika felicisk befolkningsrupper. I samband med den arbetskrävande druvskörden tappas också det första fjolårsvinet och festligheternas processioner av Philastatyer där kvinnor kastar små keramikphallosar på männen som bär gudastatyn genom vingårdarna är mycket uppsluppna.
Enligt vissa varianter av den kimzonska skapelsen lyckades Philas få den zykidosiska lejoninnan på fall genom att lura henne att dricka av vindruvans saft. Till minne av detta firar feliciska kvinnor under Philasiadens nätter genom att iklädda lejonmask försätta sig i en form av vindrucken extas och i flock rusa genom fält och skog i jakt på djur att slita i stycken och uppsluka och män att våldsamt förlusta sig med. Förlustelserna är våldsamma och det är mången felicisk mans dröm OCH mardröm att fångas av en flock av Philas lejoninnor!
Garumos minnesdag
Denna dag firas till det grusade Garumos och farkhonernas minne. Flagellation, gråt, tandagnissel och allmän botgörelse avslutas med sjösättningen av små modellbåtar i vilka brinnande lyktor placeras. Få icke-kimzoner deltar i denna fest.
Kalameikos och Elissas dag
Denna dag firas till minne av Kalameikos och Elissa - de två kimzoner som alla kimzoner strävar mot att efterlikna. På denna dag är det också populärt för feliciska par att gifta sig.
Ankomstdagen, också kallad Korpens dag
Ankomsten till Felicien firas med regattor, flottparader, rituella dueller mellan kimzoner och tolaner (kimzoner vinner alltid...) och offret av nio tolanska slavar eller kriminella (medelst labrys). Få icke-kimzoner deltar frivilligt i denna fest.
De Lyckligas dag
Denna dag minns felicierna sina döda. Festmåltider hålls på gravplatserna och i mausoleerna då Dagon för en dag låter de dödas andar vandra på jorden. De efterkommande bär sina döda förfäders dödsmasker. De Lyckligas dag sammanfaller med höstdagjämningen.
Skördefesten
En tolansk högtid där spannmålsskörden firas med sång och fest. Skördefesten sammanfaller med sommarsolståndet och Khemosh tackas.
Stora slakten, Massakern
Under sommaren leker stor stim av tonfisk och svärdfisk i vattnen kring Kopparhavets öar. Feliciens fiskare samlas då till den Stora slakten eller Massakern där stim av dessa gigantiska fiskar vallas in i "nätborgar" och till ljudet av paridonprästernas sång harpuneras i grunt vatten som färgas rött av blod. I Arados sker hippokampjakten på samma sätt.
Segerfesten
Denna dag firar Paridons seger över den zykidosiska draken. Grupper av män i roddbåtar duellerar med varandra i en rodd- och rammkamp. Båtarna är dekorerade så att de på avstånd ter sig som drakar respektive moln. I de molnklädda båtarna står Paridon som galjonsfigur. Segerfesten sammanfaller med vintersolståndet.
Befrielsedagen
Prinsessan Arishanats förförelse och halshuggning av usurpatorn As-Sarhaddon och friheten från det dermanska oket firas. Kvinnor klär sig i den mest förföriska högtidsdräkten och tågar i procession med "konstgjorda" (ofta preparerade aphuvuden) avhuggna huvuden i sin hand. En del aristokratiska kvínnor och högt uppsata Felisprästinnor offrar efariska slavar och går således med äkta huvuden i hand.
Paridons välsignelse, Paridonsdopet, Paridons smörjelse
Kimzonsk tradition påbjuder att alla kimzoner ska havsvattenösas inom en vecka från födseln. Enligt en del förståsigpåare är detta anledningen till att få kimzoner bosätter sig längre än en eller två dagsresor från havet.
Måndagarna
I tolansk kultur är kvinnors sexualitet och fruktbarhet intimt förknippad med mångudinnan Lavini och månens faser. Vid full-, mörke- och nymåne genomförs riter förknippade med renhet, fruktbarhet och sexualitet. Beroende på månfasen kan det innebära allt från total avhållsamhet till gudomligt påbjuden samlagsplikt (för gifta kvinnor). Denna ursprungligen tolanska religiösa tradition är nu nästan helt allmänfelicisk.
Begravningar
I Felicien dominerar kremering av de döda framför jordbegravning. Traditionen påbjuder att en avliden bränns inom ett dygn från döden och undantag görs nästan bara vid sjöresor. De döda placeras iklädda högtidsdräkt på bål och på bålen medföljer ibland rika gåvor. Askan samlas sedan i urnor som placeras direkt i jorden eller i kalkstenen uthuggna kollektiva gravkammare. De rikaste bygger tornliknande mausoleer som fungerar som familjegravar. Innan den döde bränns görs ofta en dödsmask. Denna görs oftast i vax som sedan kan fungera som förlaga till masker i terracotta eller ädelmetall. Maskerna förvaras oftast i hemmets husaltare.
Giftermål
Giftermål firas vanligen i brudens hem och är högtidliga och samtidigt uppsluppna affärer där brudköp, hemgifte och morgongåva noga regleras i äktenskapskontrakt. I dagligt språk skiljer man mellan Paridonsgifte som sker i brudens hem och med hennes föräldrars samtycke och
Dagonsgifte som sker i brudgummens hem och mot brudens föräldrars samtycke och ofta föregås av brudrov. Noteras bör att i Felicien är det kvinnan som förväntas fria till mannen.
Sjöormsjakten
Varje vår blåser drakvindarna från ormsjön och stim av sjöormar söker sig till Koalintviken för att leka. I dessa tider samlas unga män i Felicien för att bege sig på ormjakt. Ormjakten ses som en viktig manbarhetsrit och ses som en efterliknelse av Paridons kamp med den zykodiska draken.
Andedanser
Slavarna i Felicien samlas regelbundet och genomför andedanser. Vid dessa tillfällen kallar prästerna och prästinnorna på de mäktiga andarna, Loa/Lwa, som tar besittning i deltagare och rider dem i dansen ackompanjerade till extatisk rytmisk musik samt stora bål. Bland vissa feliciska unga anses de mycket spännande och "förbjudet" att inkognito besöka och delta i en av slavarnas andedanser.
Nu behöver du knappt någon assistans från min sida till en kimzônsk kalender men jag lovar att återkomma med några förslag. Havsrockans och Vithajens tidevarv lät som goda ideer.
Tack! Mer eller mindre bisarra högtider är enkla att komma på men en kalender som funkar matematiskt och synkar med de övriga altoriska kalendrarna tar jag väldigt gärna hjälp med!
Jag kom på att stackars Galmon inte fått någon högtid. Det är svårt att vara en (extra) påhittad gud!
Galmons uppenbarelse
För nästan 300-år sedan uppenbarade sig stridsguden Galmon för sina första utvalda krigare, De Avskiljda, i Porto Horyni. Sedan den dagen dör alla feliciska krigare med hans namn på läpparna i hopp om att återfödas i Ärans Salar. Varje sommarsolstånd firar alla stridsdugliga kimzoner och många felicier av annan börd Galmons uppenbarelse. Till ljudet av trummors rytmer och flöjters spel dansar de nakna kring stora bål med spjut och svärd och spiller sitt blod till Galmons ära. Med den rytmiska kadensen: "Vårt blod! Våra själar! För dig, O Galmon!" dedikerar de sig till stridsguden.
Jag fortsätter med Feliciens ekonomi. Basisen är EA-boken, antaganden baserade på feliciskt klimat, fauna och flora samt ett försök att positionera Feliciens handel och hantverk så att den får konfliktytor mot Erebos och Caddo. Jag har vad gäller handeln försökt synka så gott jag kan med den information om andra länders handel jag hitta i diverse trådar här på forumet.
EDIT: Gör en liten ändring om feliciskt vapensmide (tar bort jämförelsen med dvärg- och alvarbeten) i blått och försöker rensa bort stavfel och konstiga meningsbyggnader.
Ekonomi
Jordbruk:
Vid erövringen av Felicien styckades landet mellan kimzoner och tolaner. Kimzonerland tillsammans med tolaniner fördelades mellan Hus och Stammar. De flesta kimzonhushåll äger en gård med en handfull tolaniner som brukar jorden. Mäktigare kimzoner äger mycket stora eller tom flera stora plantager och kompletterar tolaninerna med slavar. Många kimzoner äger förutom en lantgård också ett hus i närmsta befästa stad och de flesta har där också en båt och fiskar åtminstone säsongsvis. Kimzoner befattar sig inte i praktiken med odlingen som de finner förnedrande. Ofta är det frigivna slavar eller inhyrda tolaner som sköter gården och ger tolaninerna order i utbyte mot en andel av skörden. Undantaget är vinodlingen som felicierna kallar den farkhonska konsten. Tolanerland är organiserat på olika sätt, men brukas framförallt av livegna bönder och ett mindre antal fria bönder, alla i olika mån arbets- eller skattepliktiga till sina tolanerfurstar.
Grödorna som odlas är framförallt vete/durumvete, korn, vinrankor och olivträd. Linser och kikärtor är också vanliga. Fruktodlingar är mycket vanliga då Felicien lämpar sig bättre för trädodling än spannmålsodling. Förutom vinrankan och olivträdet odlas granatäpplen, citron, pomerans, kvitten, fikon, aprikos, valnötsträd, plommon, philasträd, körsbär och mandel. Lin och hampa odlas för segelmakeriet, tygindustrin och repslageriet. På södra Pelenos påminner jordbruket mycket om det inorra Efaro och här odlas gulris, banan, henna och bomull.
Lök, vitlök, sallad, blomkål, palsternacka, okra, aubergine, gurka, blomkål, morot, spenat och örter odlas i kålgårdarna. Den enda dyrare krydda som odlas i Felicien är saffran som dock är värd sin vikt i guld. Mycket dyrbara är också karmosinbaggarna som skördas i busklandskapen och som blandas med vinäger och torkas till ett färgpulver som ger en ljustålig och klarröd färg. Reseda och henna är viktiga färgväxter och hennan används också som kosmetika och kroppsdekoration i festliga och religiösa sammanhang. Den sistnämnda traditionen återfinns också i Efaro och enligt uppgift från Mandelordens mest beresta medlemmar i det fjärran Kamsun.
De infödda tolanerna har en stark herdekultur med får- och getskötsel som bas. I beteslandskapen frodas också örter och blommor som skördas och används som örtkryddor, mediciner/droger och som ingredienser i parfym- och kosmetika. Bin hålls för honung och vax av såväl tolaner som kimzoner. Svinskötsel är ovanlig i Felicien, men förekommer i de ek- och bokskogar som täcker Erbulas sydsluttningar. Den tolanska aristokratin föder också upp nötboskap, hästar, åsnor och mulåsnor.
Sjöbruk:
Fiske och musselfångst av olika sort är en vanlig aktivitet för kimzonerna, från vår till höst. Tonfiskfångst, nattlig bläckfiskljustring, bläckfiskfångst i krukor, sardellfiske, sköldpaddsjakt, musselfiske, korallfiske, samt inte minst de rituella hippokampos och sjöormsjakterna. De sistnämnda är en mandomsrit för all kimzoner och en riskfylld verksamhet. Sist men inte minst viktig är purpursnäckefångsten och orseljskörden som ger dyrbara färger. Fisket efter den ädla pennmuslan är lika viktig som purpursnäckfisket då den producerar kött, sjösilke, pärlemor och ibland pärlor.
Felicierna har östa Kopparhavsområdets största fiskeflotta och fiskar förutom i sina egna vatten längs de efariska och hynsolgiska (här trålas den eftertraktade langusten) kusterna. På senare tid har felicierna också börjat att fånga tonfisk och svärdfisk längs Tolokfes kuster och där stött på motstånd från erebosiska fiskare. Att kunna expandera sitt fiske till Tolokfes och Jorpagnas kuster är ett av målen med Feliciens anti-erebosiska politik och det händer att feliciska kapare attackerar erebosiska fiskebåtar i dessa vatten.
Typiska bevarade fiskprodukter är vinägerinlagda sardeller, tonfisk i olivolja och citron, torkade tonfisk- och svärdfiskfiléer och den karakteristiska garumsåsen som framställs av ansjovis jäst i vinäger, salt och örter.
Hantverk:
Skeppsbygge, segelmakeri och repslageri är kimzonska paradgrenar. Feliciska galärer byggda av ceder har inte sin like i Kopparhavet. Till skeppsbygget närbesläktade hantverk som grovsmide, väveri, träsnideri och möbelsnickeri är felicierna också skickliga på. Vapen och rustningssmidet är också framstående framförallt vad gäller standardisering och enhetlig utformning av vapen- och rustningsdelar till marinkåren.
Möbelsnickeri är en konst i Felicen. Fint skulpterade möbler i vackra träslag dekoreras luxuöst med intarsia av pärlemor, korall, sten och sköldpadd och är viktiga statussymboler och exportprodukter. Vanliga möbelformer är fällstolar, troner, skåp, sängstommar och bord. Askar, skrin och kistor tillverkas också. Ett avancerat elfenbenssnideri har också utvecklats kopplat till möbelsnickeriet och träarbetet - statyetter, triptyker, askar, skrin, kärl, olifanter och möbelinlägg är vanliga produkter i elfenben.
Skulptörer från Felicien har mycket gott anseende och en hel del marmorskulptur exporteras. Det rör sig framförallt om arkitektoniska element som kolonner och kapitäl, men även andra typer av skulptur som sarkofager och statyer exporteras i mindre mängd. Mindre skulpturer, ofta gudafigurer, och kärl i alabaster produceras och exporteras också.
I Felicien finns skickliga glasblåsare och sigill- och gemmgravörer, men i kvalitet överträffas den förstnämnda produkten numera av det dalkiska klarglaset. Glaspärlor och amuletter i fajans eller glas tillverkas i de flesta feliciska städer och dessa handelspärlor exporteras framförallt till Soluna och Nargur.
Tvål tillverkad av tångaska och olivolja är också en stor produkt då den i doft och fräschör överträffar alla tvålar gjorda på djurfett. Parfymerade oljor produceras också - doftsatta av Feliciens örter, blommor, frukter, cederolja, storax, mastix och träoljor samt med importerad ormsjöambra och poktisk myrra konkurrerar felicerna med dalkerna på denna marknad. Även andra former av kosmetika (t.ex. kohl, rouge, henna) exporteras. Såväl parfym som kosmetika förpackas ofta i vackra kärl av glas, fajans, elfenben eller alabaster.
Felicierna är också skickliga färgare - ull, linne, bomull och musselsilke färgas med purpur, karmosin, orselj, henna och saffran och ökar sitt värde mångfalt. Tidigare producerade Felicien mycket kläde, men konkurrensen från Erebos och Caddo har slagit ut stora delar av denna industri som tidigare försörjde tusentals hantverkare. Feliciska linnetyger och musselsilkestyger (sk byssos) är dock fortfarande viktiga exportvaror och felicierna har försökt utveckla sina sydpelenoiska bomullsväverier liksom de i Caraidon och Bylos.
Feliciens främsta hantverksstäder är Sidon och Tyros. Den första av tradition och den andra pga av att många hantverkare lockas till staden då hovet, stamfurstarna och rådsäldstena som residerar där låter sig nöjas enbart av det bästa. En sidonsk specialitet är glashantverk och en tyrisk är purpurfärgning. Flera regionala eller lokala specialiteter finns också: linnetyger och fiskskinn från Ehram, tvål och parfymer från Perdano, pärlemorshantverk från Elikon, skulptur från Ingor, skepp och segelduk från Assabanik, tryckta bomullstyger från Derk, vapen- och rustningssmide från Darition och Idhram, elfenbenssniderier och broderier från Caraidon, pergament och mjuka getskinn från Bylos och Amara, alabasterkärl och kosmetika från Arados, graverade sigillstenar från Eygafo och korallsnideri från Barakat.
Skogsbruk:
Pelenos tempelceder är endemisk och ett regale som producerar det finaste skeppsvirke som finns utanför alvskogarna. I övrigt finns också i Felicien många andra barrträd vars virke är viktiga i skeppsbygget: cembatall och pinje för plank och master, ek för spant, erbulasgran för åror, och eneträd för dymlingar. Ek och högvuxen fur importeras i mindre mängd från Hynsolge tillsammans med mängder av tjära. Viktiga kådor och oljor utvinns ur flera feliciska träd, t.ex. aromatisk olja från ceder och terpentin från pelenostall och terebint. Ceder, ek, valnöt, kastanj, och buxbom är viktiga trädslag i den feliciska möbelindustrin och i produktion av askar, kistor och skrin. Kastanj används också som vinfat för lagring (dock ej för tunnor där felicierna är konservativa och istället använder amforor).
Bergsbruk:
Erbulas och Pelenos berg är mineralfattiga. I djupet av Erbulas och Pelenos finns rika malm, ådror men de nås endast av de vättar som lever där. Mindre järn-, bly- och silvergruvor finns det dock ett litet antal i Pelenos berg och i Gerdikkarkipelagen finns en mindre guldfyndighet samt fynd av orpiment, cinnober och den vackra stenen obsidian. Det finns dock mängder av kalksten i Felicien som används vid de flesta byggen och i tillverkning av släckt kalk, bränd kalk, murbruk och puts. Vit marmor och alabaster finns också rikligt och används som arkitekturornament och statuarier och marmor används också i tillverkning av stuck.
Handel:
Felicien är en av Kopparhavets tre stora handelsnationer tillsammans med Erebos och Caddo. I östra Kopparhavet är de lika framgångsrika som ereboserna och dalkerna, kanske tack vare sin hänsynslösa men effektiva kaparpolitik och sin dominans av nordvästra Efaro. I kraft av sina kulturella kontakter med Krilloan och sin koloni Porto Horyni är de också en mycket viktig aktör i Ormsjön. Antagligen viktigare än ereboserna och dalkerna, men klart underlägsna niferlänningarna. I handeln med västra Kopparhavets länder samt med alla Västerhavsländer, framförallt Trakorien, är de dock klart distanserade av ereboserna och dalkerna.
Export:
Vin, marmor, färgämnen (purpur, saffran, kermes, henna, orselj, reseda, orpiment, cinnober), olivolja, färgad ull, hantverk (linne- och musselsilkestyger, glas, möbler och fint trähantverk med elfenben-, korall- och pärlemorsintarsia, tvål, parfymerad olja, kosmetika, graverade och slipade ädelstenar, arkitekturelement i marmor, marmorstatyer, kärl och statyetter av alabaster), torkad frukt (russin, korinter, valnötter, fikon, aprikos, mandlar), fisk (garum, inlagda sardeller, inlagd tonfisk), kryddor (styrax, mastix, saffran, cederolja), skepp och skeppsutrustning (segelduk, tågvirke), likör
Efarervaror (kolonialvaror, handel, tribut), en stor del re-exporteras:
Slavar, ädelstenar, gulris, guld, dadlar, bomull, tryckta bomullstyger, balsam, tobak, elfenben, fisk, korall, musselsilke, pärlor, pärlemor, hudar, exotiska skinn och djur noshörningshorn, strutsplymer, järn, koppar, zink, granit, marmor, dadelsprit.
Import och kolonialvaror från Ormsjön, en del re-exporteras:
Myrrha, rökelse, operculum, aloe, drakblodskåda, bdellium, gummi arabicum, spiskummin samt flera droger, mediciner och ädelträslag. Pärlor, guld, ädelstenar (gröna granater, rubin/karbunkel, zoisit). Exotiska djur, skinn och plymer. Sköldpadd. Ambra, valrav, valbarder, valolja, saltat valkött. Fjäll, tänder och horn från sjöorm. Siden och bomull. Salt tas ibland som ballast.
Felicierna i Porto Haryni importerar durra från Thelgul samt dadlar och getter från Pokti för sin försörjning.
Akrogalisk transithandel genom Stabul, en liten del re-exporteras:
Kryddor som peppar, kanel, ingefära, kryddnejlikor, muskot, opoponax, m.fl. Siden och bomull. Ädelstenar (diamant, rubin, och spinell från det fjärran Kamsun) och halvädelstenar (lapis lazuli, karneol, chalcedon, iaspis, heliotroper, onyx m.fl.). Dvärgahantverk från Grynnerbergen.
Handeln på Stabul är rik, men i stark konkurrens med Erebos och Caddo. Det är framförallt Erebos och Caddos handel med Krun och Efaro som drabbats av de feliciska kaparna.
Har du kollat mot Caddo-pdf så att hänvisningarna dit inte bryter med det materialet?
Vapen och rustningssmidet är också framstående om än inget att jämföra med dvärg- eller alvarbeten.
Behöver inte jämföras med dvärgar eller alver, varför inte helt enkelt inte jämförbart med Jorpagnas (eller tom Aidnes) mästersmeder. (Jorpagna, Argaldiskt stål, har angetts som toppklass för rustningar och vapen. Men även någon stad i Berendien och någon i Aidne tror jag var på tapeten?)
Har du tittat på den här länken och Spelknepes förslag för Felicien? Jag antar det men ett tips annars... viewtopic.php?t=369&start=0
Vill också personligen tacka för Morëlvidyns produkter!
Har du kollat mot Caddo-pdf så att hänvisningarna dit inte bryter med det materialet?
Vapen och rustningssmidet är också framstående om än inget att jämföra med dvärg- eller alvarbeten.
Behöver inte jämföras med dvärgar eller alver, varför inte helt enkelt inte jämförbart med Jorpagnas (eller tom Aidnes) mästersmeder. (Jorpagna, Argaldiskt stål, har angetts som toppklass för rustningar och vapen. Men även någon stad i Berendien och någon i Aidne tror jag var på tapeten?)
Har du tittat på den här länken och Spelknepes förslag för Felicien? Jag antar det men ett tips annars... viewtopic.php?t=369&start=0
Vill också personligen tacka för Morëlvidyns produkter!
I Berendien är Entika känt för sina svärdsklingor och eventuellt rustningar (tror jag). I Zorakien är det främst Luksilo och Pendons smedjor som svarar för de yppersta vapnen och rustningarna. Luksilo på grund av sina långvariga hantverk- och handelstraditioner samt tillgång till järnmalm, stenkol och (eventuellt) granater.
