Felicien

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-09 19:24

Mikael skrev: Hur är det med städerna? Man kan alltid göra mer, men i huvudsak är de väl klara eller?
Tror ingen skrivit något om Sidon (jag har i alla fall inte läst något här på forumet). Jag har några idéer om staden, men inte mycket mer.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-10-09 19:47

Kolla med Spelknepe men bra om du kan bygga vidare på staden.
Spelknepe skrev:Sidon

Akademiernas stad, de lärdas högsäte eller feliciens skola. Detta är endast få av de namn som Felicierna nämner när de talar om Sidon. En liten bit från floden Afakas mynning breder stadens murar ut sig. Murarna sträcker sig en bit ut i havet och vilar på en smal remsa av klippig mark. Hamnbassängen är plats för en uppsjö av handelsskepp som ankrar längst den breda hamnavenyn. Längst in i hamnen ligger "Vaelot Saadum", eller "Sjöormens öga" - En enorm circelformad terminal med plats för ett flertal båtar.

Sidon är en så kallas språngbräda till Tyros. Kopparhavets handel är kopplat till de mångtaliga handelshusen i Sidon, och genom en unik fritaxeringslag på hamnavenyn, sker affärer och varubyten mellan främmande kulturer, kopparhavsbor och felicier.

Längre in i staden så avtar stressen och ljudet av auktion. Istället kan man andas lärdom och skola i flera av de akademier och filosoferum som upptar stadens kärna. Man kan även skåda en av feliciens få magikerakademier, en byggnad på fyra våningar och åtta torn. Byggnaden är rund, och insidan består av en bassäng med vatten där eleverna kan praktisera sin magi.
Sidon har också utsetts till Feliciens slavhamn.

Alkymades är lärosäternas största sponsor.

Spelknepe har också ritat en karta vi är överens om.

Kimzonstammen Eutherpe har sitt stamsäte i Sidon

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2027
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2012-10-09 20:58

Bra båtbilder. Ngt jag bör tänka på? Ngt specifikt för feliciska fartyg?
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-10 09:17

Fafnir skrev:Bra båtbilder. Ngt jag bör tänka på? Ngt specifikt för feliciska fartyg?
Tja skulle vara följande:
Skeppsutsmyckningar
Även den fattigaste fiskare i Felicien sätter stolthet i sin båts kvalitet och även dess dekoration. De flest skepp och båtar i Felicien bemålas, åtminstonde den övre bordläggningen och alla förses med ögon. Det kan vara ögon målade direkt på bordläggningen eller de ögon som sitter på skulpterade, bemålade och förgyllda galjonsfigurer. När det gäller skulptur så är det oftast skeppets akter som är mest utsmyckat och figurerna och växtornamentiken hämtas från felicisk mytologi och heraldik. Det är också vanligt med upphängda sköldar på relingssidor och kastell samt vapenförsedda segel och rikt färgade flaggspel. En speciell form av dekoration är de rikti dekorerade skeppslyktorna som pryder galärernas akterspeglar och som nattetid används för att hålla avstånd mellan skepp och för enklare ljussignalering.

Marinkårens skepp är alla försedda med en akterskulpturer i vilken Feliciens riksvapen står i centrum flankerat av Kalameikos och Elissa. Havskårens skepp bär på motsvarande plats stammens vapensköld med riksvapnet som hjärtsköld.
Men jag föreställer mig att det handlar oftast om träsnideri som förmodligen inte syns förrän man kommer tillräckligt nära ett skepp.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-10 12:13

Efter en genomgång av matrialet på Wikisidan har jag märkt följande behöver åtgärdas då dessa är väldigt bristfälliga eller helt enkelt saknas:

Utrikespolitik
Handel
Städer :wink:
Språk

Dåligt skrivna:
Skeppstyper
Militärmakt :wink:

Bra skrivna som jag förmodligen inte behöver ändra något på, eller i alla fall väldigt lite:

Religion
Historia
Geografi (med undantag för städer)
Befolkning
Kultur
Samhälle
Inrikespolitik
Ekonomi (förutom handel)


Mindre punkter:
Osäker på den kîmzonska kalendern, om jag räknar rätt (klar möjlighet att så inte är fallet) borde det kîmzonska året förskjutas varje år i jämförelse med den arcivaliska, bör i sådana fall betonas.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6787
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2012-10-10 13:29

Rubicon skrev:Osäker på den kîmzonska kalendern, om jag räknar rätt (klar möjlighet att så inte är fallet) borde det kîmzonska året förskjutas varje år i jämförelse med den arcivaliska, bör i sådana fall betonas.
Den altoriska metafysiken är mycket snyggt ordnat i det avseendet att solåret är på jämna 360 dygn. Det finns själkvklart ett otal tillfällen där astonomer och lärde kalputörer krånglat till det hela och ordnat sig med ett annorlunda antal dygn i sina kalendrar. Felicien är dock ett undantag till detta och har fått till rätt antal dygn. Nu är dock verkligheten lite så att det inte helt stämmer med månar, vänddygn och solhöjder men detta beror tillfälliga störningar i gudarnas maskineri. För tillfället ligger månen två dygn före solen sedan stora förmörkelsen 567 eO men det kommer ett par mindre förmörkelser under 611 eO och många tror att även något stort kommer att hända innom de närmaste åren. Borta åt trakorienhållet är dessa rykten särskillt förekommande. Sen borde allt stämma igen ...för en tid!

Hur som helst, Altors år är 360 dygn långt och då stämmer feliciernas kalender. Men jag kan förtydliga detta vilket annars går att läsa sig till i wikins generella tideräkningsartikel och en ack så framtida Kampanj-pdf. :)

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-10 14:42

birkebeineren skrev:
Rubicon skrev:Osäker på den kîmzonska kalendern, om jag räknar rätt (klar möjlighet att så inte är fallet) borde det kîmzonska året förskjutas varje år i jämförelse med den arcivaliska, bör i sådana fall betonas.
Den altoriska metafysiken är mycket snyggt ordnat i det avseendet att solåret är på jämna 360 dygn. Det finns själkvklart ett otal tillfällen där astonomer och lärde kalputörer krånglat till det hela och ordnat sig med ett annorlunda antal dygn i sina kalendrar. Felicien är dock ett undantag till detta och har fått till rätt antal dygn. Nu är dock verkligheten lite så att det inte helt stämmer med månar, vänddygn och solhöjder men detta beror tillfälliga störningar i gudarnas maskineri. För tillfället ligger månen två dygn före solen sedan stora förmörkelsen 567 eO men det kommer ett par mindre förmörkelser under 611 eO och många tror att även något stort kommer att hända innom de närmaste åren. Borta åt trakorienhållet är dessa rykten särskillt förekommande. Sen borde allt stämma igen ...för en tid!

Hur som helst, Altors år är 360 dygn långt och då stämmer feliciernas kalender. Men jag kan förtydliga detta vilket annars går att läsa sig till i wikins generella tideräkningsartikel och en ack så framtida Kampanj-pdf. :)

Aaaah då såg jag problemet, gick på EA bokens information, där ett arcivaliskt år är 365 dagar. Bra för klargöringen
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-10 17:29

Har sett att det generellt sett på Wikisidan skrivits 'kimzon' medan det i EA boken varit 'kîmzon'. Ingen gigantisk skillnad, men så tillvida ingen motsätter sig detta jättemycket kommer jag att låta det återgå till det ursprungliga 'kîmzon'.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-10-10 18:05

Rubicon skrev:Har sett att det generellt sett på Wikisidan skrivits 'kimzon' medan det i EA boken varit 'kîmzon'. Ingen gigantisk skillnad, men så tillvida ingen motsätter sig detta jättemycket kommer jag att låta det återgå till det ursprungliga 'kîmzon'.
Klart det ska va med î! Ren lathet som ligger bakom gissar jag. Eller skiljer man i EAK mellan språket och folket med i och î?

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-12 21:22

Har fixat en hel del syftnings- och stavningsfel, samt ett par motsägelser. Tyvärr är jag inte svenskalärare, eller pluggar till det så jag tror inte jag hittat alla, så om ni ser något säg till.

Här är geografi delen.

Geografi

Kritos

Denna delen av Felicien söder om Erbulas ligger i regnskugga och landskapet är kuperat och kalkrikt förutom de smala kustremsorna som är gammal havsbotten. I det kalkrika och regnfattiga Kritos odlas vinrankor på terrasserade nordsluttningar och olivträd och andra fruktträd på sydsluttningarna. Bitvis finns det bördigare jordar som ursprungligen har varit skogsbeklädd med kritosek, äkta kastanj, valnötsträd, pinje, pelenostall och cypress, men som nu mestadels har odlats upp av små lantgårdar.

Kustslätterna och floddalarnas ler- och slamjordar odlas intensivt och här är också befolkningstätheten som högst. Landskapet är här ett utpräglat odlings- och kulturlandskap med mycket lite "vildmark". Här odlas vete, korn och kikärtor samt rotfrukter, grönsaker och rikligt med fruktträd i storskalig omfattning.

I de inre av Kritos, där kalkklipporna ofta går i dagen, går det knappt att odla utan får och getter vallas i det buskbeklädda landskapet. Varje vår blommar busklandskapet upp med sprakande färgprakt och de tolanska herdarna bedriver här också biskötsel samt skörd av aromatiska, dekorativa och medicinska löv, frukter, blommor och örter. Bland buskar och blommor bör nämnas kritosekbuskar, terebint, en, sumak, philasbröd, myrten, felisleka, cypress, laviniros, lager, styrax, oleander, jasmin, stjärnlilja, kaprifol, järnek, farkhonemon, rosmarin, fjäderlavandula med flera.

Erbulasbergens lägre nivåer är klädda i lövskogar av ek, kastanj, valnöt och bok, där tolanerna låter sina svin böka och tolanerna tar även vara på trädens värdefulla frukter och virke. På mellannivån växer det rikligt med asp, cembatall, erbulasgran, cypress och terebint och över trädgränsen finns buskiga bergsängar med rikt sommarbete. Erbulas toppar, som kan sträcka sig 3500 meter över havet, är ständigt snöklädda. De tre större floder som rinner genom Kritos är alla födda ur Erbulasbergen och vårens smältande snö då floderna forsar. Floderna heter, från väst till öst: Eleutheros, Afaka, och Arantes. Under högsommaren är floderna nästan uttorkade och när höstregnen kommer strömmar floderna åter om än inte lika starkt som om våren. Detta gör sammantaget att floderna är svårnavigerade, det finns också flera vattenfall, och flodtrafiken är inte så intensiv. Mindre flodbåtar kan ändå synas på dessa floder nära de vassrika mynningarna och i Arantes kan små båtar under goda förhållande ta sig ända upp till Amara. Timmer flottas också ner till kusten efter att ha dragits av oxar från Erbulas sluttningar till floderna. Sammantaget är dock floderna viktigare som bevattningskällor än transportleder.

Pelenos

Nordvästra Pelenos söder om Koalint är regnrikare än övriga Felicien och den mycket smala kustremsan är intensivt uppodlad och terrasserad. Östra Pelenos är något torrare och den mest skogrika (kritosek, pelenostall, terpentintall, cypress, valnöt, kastanj) delen av Felicien. Här finns också flera sjöar som är rika på ål, nors, brax och barb. Pelenos sydkust är torr och tätbefolkad enbart längs floddalarna där konstbevattning tillåter intensiv odling. Det finns tre viktigare floder på södra Pelenos: Kebir och Senir som mynnar i Arados bukt och Lotanan vars södra arm leder till Derk och den östra till Assabanik. På södra Pelenos finns också två större och grunda laguner vars salthalt är högre än det bräcka östra Kopparhavet och ur vilka felicierna utvinner salt i stora saliner.

I Pelenos berg växer den endemiska tempelcedern, ibland kallad kungssceder, som prisas högst av Kopparhavets skeppsbyggare. Kungsscedern är stark som ek, lätt som fur och dess kådrika virke avger en rik doft som sägs vara hälsobringande och sant är att roddare på skepp byggda av kungscedern blir sjuka mindre ofta.
Pelenos flora och fauna är är i övrigt snarlik den kritosiska, men det efariska inslaget är starkare i odlingen.

Gerdikkarkipelagen

Detta arkipelag av flera mindre öar är utlöpare av Erbulas och Pelenos berg och har vulkaniskt ursprung. De reser sig brant ur havet med smala kustremsor. Ursprungligen var öarna skogbeklädda men numera finns det enbart mindre bestånd av skogen kvar med resten av öarna beväxta med buskar eller terrasserade och uppodlade, framförallt med vin, lin och fruktträd. Busklandskapet är rikt på örter och på ön Kior odlas mastixbusken vars sav är en viktig krydda och medicin.

Längs de klippiga stränderna på arkipelagen öar växer en lav från vilken det röda färgämnet orselj utvinns. Flora och fauna är i övrigt snarlik den på östra Pelenos.
Senast redigerad av 1 Rubicon, redigerad totalt 2012 gånger.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-10-13 08:41

Militära titlar:
Storamiral
Amiral
Underamiral
Kommendör

Kommendörkapten
Kapten
Subaltern
Överskeppare

Skeppare

General
Överste
Kapten
Löjtnant


Från EASL
Senast redigerad av 3 Mikael, redigerad totalt 2013 gång.

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-13 17:12

En del meningar hade dålig svenska som har fixats till, inget nytt har tillkommit.
Klimat

Felicien har ett utpräglat kopparhavsklimat med milda vårar, heta somrar och regniga höstar och vintrar. Snö faller mycket sällan i de låglänta områden, men de högre bergstrakterna har ett mildare sommarklimat än kustområdena och vintrar med snö. Vindar är oftast nordliga, men flera gånger per år blåser den heta KamdoRhinn från Efaro och för med sig sand och damm från Solunas inre.

Kritos ligger i Erbulasbergens regnskugga och är ganska torrt men detta uppvägs till viss del av områdets tre floder som föds från bergens regn och smältvatten. De norra delarna av Pelenos kust som ligger mot Koalintviken och Gerdikkarkipelagens öar är de mest regnrika och lummiga delarna av Felicien. Däremot är södra Pelenos kust den torraste delen av landet och påminner mycket om norra Efaro såväl vad gäller klimat som grödor.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-13 17:14

Mikael skrev:
Rubicon skrev:Har sett att det generellt sett på Wikisidan skrivits 'kimzon' medan det i EA boken varit 'kîmzon'. Ingen gigantisk skillnad, men så tillvida ingen motsätter sig detta jättemycket kommer jag att låta det återgå till det ursprungliga 'kîmzon'.
Klart det ska va med î! Ren lathet som ligger bakom gissar jag. Eller skiljer man i EAK mellan språket och folket med i och î?
Nej, det är kîmzon med î både språket och folket
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2012-10-13 18:39

Inga större förändringar, men la till det som kom överens om mellan mig, Birke och Fraxinus om Sjökriget (tillägg i grön färg)
Historia

När hoppet var ute och Garumos fall var nära nedkallade Kung Kiolomon en förbannelse över Valadun och föresatte sig att slåss till sista skepp, man, kvinna och barn. Tre dagar innan de kîmzonska spejarna beräknade Valaduns invasionsflotta av spökskepp, gastar, zombiekrigare och flygande demoner att anlände kom Paridon till Kiolomon och hans son Kalamekios i en dröm. I drömmen lovade Paridon att leda en spillra av en spillra av det kîmzonska folket till en lysande blå vik, Koalint, och ett lyckligt land, Anat Cruvi. Kiolomon själv kunde dock inte följa med flyktingarna utan skulle enligt Paridon överlämna flottan till sin son Kalameikos. Kalameikos flotta organiserades hastigt och folket drog lott om vilka som skulle få följa med till det nya landet. Den flyende flottan undkom med en hårsmån Valaduns invasionsflotta som efter hårda strider besegrade kîmzonerna, dödade Kiolomon i tvekamp på Koalints vita murar och intog Garumos. På avstånd kunde Kalameikos och de flyende kîmzonerna från sina skepp se mörka moln samlas över Garumos berg och klädd i åskmoln nedsteg Paridon i sin vrede och förintade Valadun och hans armé. Stora delar av Garumos sjönk i kataklysmen och endast högländer och bergstoppar syns nu ovanför vattenytan. Än idag är ön öde och obebodd då Kiolomons förbannelse drabbar vem som än landstiger. Den flyende flottan fördes söderut av starka nordliga vindar och nådde södra Traxilmes kust där folket mottog kîmzonerna med vänlighet och tillät dem att införskaffa förnödenheter. Några kîmzoner valde att stanna i Traxilme och gick i tjänst hos deras furstar, men flertalet valde att följa Kalameikos mot den heta södern. En hel årstid seglade och rodde kîmzonerna mot söder och kusten de följde blev allt mer ofruktbara och bränd av solen. Vi de fåtal tillfällen de gick ankrade upp och gick i land sökandes efter vatten kom kîmzonerna ofta i strid med vilda reptilmän. I den djupaste södern kom flottan till länder från vars sluttningar lava föll ner i ett hav så hett att sikten var skymd av ångor. Kalameikos själv gick i land på en ö på jakt efter vatten och träffade där på en Stor Salamander och de stred i tre dagar. Salamanderns hud var hårdare än sten och vid varje hugg från Kalameikos flög glödgade skärvor från hans kropp och blev till rubiner när de föll till marken. Vid skymningen den tredje dagen var Kalameikos obesegrad men vacklade av trötthet i hettan. Salamanderna talade då till honom och sade att ingen man av kvinna född någonsin hade kämpat med sådan styrka och erbjöd honom sitt hjärtas bloddroppar i gåva och fri lejd tillbaka till skeppen, men förbjöd Kalameikos att segla längre söderut. En het vind från södern drev nu flottan för fulla segel åter mot norr förbi Traxilmes och Sombatzes kust mot Grelgefallen. Vid ankomsten till fallen nedanför Habete Grelge ankrade flottan upp. Kîmzonerna hade tre gånger under kriget skickat Prins Kalameikos till Habete Grelge för att be om undsättning i kampen mot Valadun. Tre gångar hade Ärkemagikern nekat Kalameikos och kîmzonerna. begäran. Kalameikos kände därför Ärkemagikern väl och visste att han var en girig man. Men än mer väl kände Kalameikos Ärkemagikerns dotter Elissa, vars mor var en kimzan. Nu sände Kalameikos ett meddelande till Ärkemagikern och bad om passage genom fallen. Ärkemagikern nekade. Kalameikos bad då en andra gång inte bara om om passage utan också Elissas hand i giftermål i utbyte mot en skeppslast guld och nekades igen. En tredje och sista gång bad då Kalameikos om passage och Elissas hand i utbyte mot alla skatter kîmzonerna bar med sig inklusive blodsdropparna från en Stor Salamandero. Kalameikos hotade också med krig om Ärkemagikern inte accepterade. Ärkemagikern blev då vred och skickade en storm mot kîmzonernas flotta. Detta var vad Kalameikos hade väntat och han hade givit order om att kraftigt ankra upp ett handelsskepp vid fallen, men också att stamfurstarna skulle låta sina galärer rida bort på vågorna framför vinden. När den magiska vinden hade lagt sig lät Ärkemagikern levitera upp det förankrade och i vattnet tungt liggande handelsskeppet till Habete Grelge i hopp om att detta var skeppet fyllt av guld och Salamanderns blodsdroppar. Skeppet var förvisso fullt av skatter från det grusade Garumos, men i hennes kölsvin doldes också Kalameikos själv och nio av kîmzonernas främsta kämpar. Var och en av dem bar Salamanderdroppar infattade i hjälm, harnesk eller svärdsknapp. Under natten smet Kalameikos och hans kamrater ut, tog sig in i ärkemagikerns palats och enleverade Elissa. Med hjälp av hennes trollkonster tog sig kîmzonerna ner för fallen till de kîmzonska galärerna som hade återvänt efter en hård natts rodd. I gryningen kunde Ärkemagikern bevittna Kalameikos och Elissas bröllop på fördäcket på Kalameikos flaggskepp. I sin vrede förbannade och försköt han sin dotter och öppnade upp en virvel under den kîmzonska. Virveln var så djup att den ledde ända ner till alla vattens källsprång, det djup som jorerna kallar Abzu och kîmzonerna Lotan. Denna gång var de Elissa som hade förutsett sin fars reaktion och om hon än inte hade kraften att stoppa virveln vävde hon en besvärjelse som skyddade kîmzonernas skepp och ledde dem intakta ner i djupet. Där fångades de upp i en uppåtströmmande källa och efter en skräckfärd kom kîmzonernas flotta upp till ytan strax väster om Golwyndahavets centrum. De satte kurs mot väst och kom snart till ett grönt land, Krun. Vid Stabuls slussar vägrade nu kîmzonerna att betala för passagen då de hade tvingats lämna alla sina skatter i Habete Grelge utom Salamanderns blod. Allt de hade nu var spjut, svärd och skepp och med dessa kämpade de sig i blodiga strider igenom slussarna som de lämnade skadade och tillfälligt obrukbara bakom sig. När de seglade ut i Kopparhavet hamnade flottan i en tjock dimma och stiltje rådde. Strömmen från Raas Narram förde dem västerut och roddarna var utmattade efter segern vid Slaget om slussarna. Kîmzonerna var vilse och demoraliserade. Kalameikos skickade då först ut en duva i hopp om att finna det lyckliga landet, men duvan återvände inte. Kalameikos skickade därefter ut en korp och efter tre dagar återvände korpen med blodig näbb och en pil genom vänstra vingen. Kîmzonerna förstod detta tecken som att blod och strid var det pris de var tvungna att betala för det land Paridon hade visat dem vägen till. Kalameikos beordrade flottan i den riktning som korpen återvänt från och anlände till Koalint. Det lyckliga landet (Terra Felix på kejserlig jori) föll för kîmzonerna genom spjut och åra. Sedan denna dag pryds den kîmzonska kungakronan av blodstänkta korpfjädrar.


En sammanfattning av det feliciska nationaleposet Kalameikiden


Förhistorien

606 f.O. Bröderna Kîmzon och Farkhon låter på Paridons befallning bygga ett stort skepp, fylla det med sin släkt och djur och växter av alla sorter och lämna Kamsun.

599 f.O.Yndar och dess imperium går under. Kîmzon och Farkhon anländer till Garumos och finner välstånd där.

599-500 f.O. Garumos folk bygger åter upp sitt örike. De handlar och krigar med Kamsun, Sombatze, Furgia och Traxilme.

499-100 f.O. Post-yndariska sekter och kulter kommer till liv i Glashavets arkipelag. De gör räder med margylermagiker, kannibalkrigare och zombiearméer mot bl.a Garumos. Kîmzonerna slår ofta tillbaka med sina egna flottor och drar på sig de överlevande margylernas vrede.

99-66 f.O. Margylen, nekromantikern och demonologen Valadun samlar flera sekter under sin spira och påbörjar systematiska attacker mot Garumos. Kîmzonernas sjömakt och farkhonernas skicklighet i Animism möjliggör att Garumos överlever attackerna.

65 f.O. Valadun sluter fred med Garumos men skickar agenter för att undergräva sin fiende från insidan.

45 f.O. Valadun har nu infiltrerat Garumos tillräckligt djupt för att utlösa ett brödrakrig mellan farkhon och kimzon.

33 f.O. Kîmzonerna har nu besegrat farkhonerna i det grymma inbördeskriget, men Garumos är försvagat och Valadun förklarar krig.

29 f.O. Garumos fall. Kalameikos och en spillra kîmzoner flyr mot ett av Paridon utlovat land.


Jättesköldpaddans tidevarv

27 f.O. Kîmzonerna anländer efter många äventyr till Koalint och södra Tolan. Deras ledare är Kalameikos och hans hustru Elissa.och Snabbt grundas städerna Elikon, Sidon och Tyros.

27 f.O. - 9 e.O. Tolanerna är splittrade och kîmzonerna erövrar större delar av Tolans kustländer. Redan under Kalameikos livstid har de nio stamsätena grundats och kungasätet Tyros blir snabbt en starkt befäst och rik handelsstad.

9 e.O. Kalameikos avlider och kîmzonerna väljer hans och Elissas yngsta son Kiolomon II till ny kung. Enbart ättlingar till både Kalameikos och Elissa kan lägga anspråk på Feliciens tron.

9-200 e.O. Kiolomon och hans efterföljande besätter hela Tolans kustland och tvingar de flesta tolanerhövdingar i inlandet till underkastelse samt driver svartfolken upp i och in i bergen. Under denna period är kîmzonerna så gott som ständigt i krig med någon tolanerhövding eller svartfolksflock. Felicierna börjar handla med framförallt berendier, hynsolger, efarier och krunier.

174 e.O. Zorakin etablerar en koloni på ögruppen Hakkai söder om Felicien. Felicien skickar ut egna upptäcktsflottor mot Ormsjön och till västra Kopparhavet.

200-talet e.O. Solfarare anländer till Efaro. I deras kölvatten kommer också dalkiska och erebosiska handelsmän. Kopparhavet börjar bindas samman till en helhet med täta handelskontakter. Felicierna oroas av solfararna och de efterföljande köpmännen och bestämmer sig för att inte låta dem vara de enda med fästen i Efaro.

Havsrockans tidevarv

204 e.O. En malström uppstår mellan Samkarna och Solunas och en felicisk upptäckts- och handelsflotta fångas i Ormsjön oförmögen att ta sig åter till Kopparhavet. Kolonin Krilloan upprättas på den samkarniska kusten där felicierna och andra sjöfarare samlas i väntan på gynnsamma vindar som kan öppna ”Vägen bort”, vilket malströmmen kom att kallas.

223 e.O. Feliciska "legosoldater" utskickade av sin kung Kleriomon II till hjälp for solfararna i Efaro etablerar en koloni kring staden Bylos. Staden behåller sin självständighet gentemot den upprättade Solstaten och börjar trots protester från Lysande Vägen handla med slavar.

280-306 e.O. Efter det Andra soltåget utökar Felicien sin jakt på slavar i norra Soluna genom regelrätta krig mot flera efariska stammar. Målet är en lika stark närvaro i Efaro som den som Solfararna upprättat. Tigranes och Dermanien drabbas hårt och kriget skapar störningar i andra staters handel med Sombatze och Thelgul men ignoreras av felicierna. Felicien erövrar flera öar längs nordvästra Efaros kust de sk Pärlkolonierna.

306-309 e.O. Från detta datum vandrar den milde Kiomolon III Den Lysande Vägen. Slitningar och stridigheter utbryter mellan Paridontrogna och Etinstrogna vilket försvagar landet.

Nätkrabbans tidevarv


310-330 e.O. De dermanska stammarna samlas i en stor allians för att bekämpa felicier och solfarare. Andra stammar som tigranerna och aderrahamanerna ansluter sig, frivilligt eller motvilligt, till dermanerna som besegrar felicierna i flera fältslag och innesluter dem i deras befästa städer. Dermanerna bygger en mäktig flotta och för kriget först till Pärlkolonierna och därefter till själva Felicien som efter att Kiomolon III tillfångatags av den briljante halvkîmzonern-halvefariern As-Sarhadon kapitulerar. De Paridontrogna svär evigt motstånd och en del av dem flyr till Berendien för att söka stöd där. Stödet uteblir och felicierna menar att detta är ett brott mot den vänskap som dittills rått mellan Felicien och Berendien.

Under denna feliciska svaghetsperiod återfår Amara, Idhram och flera tolanerhövdingar på Kritos i praktiken självständighet.

331 e.O. Dermanerna grundar staden Derk i Felicien. I staden bosätter sig ett stort antal dermanska veteraner.

333 e.O. Feliciernas tillfångatagna kung, Kiomolon III, avlider och dermanerna tillsätter en efarisk kung av Felicien: dess erövrare As-Sarhaddon. As-Sarhaddon möts av ett massivt uppror där krigare vigda till Galmon/Galadon först gör sig kända. Prins Mahariolon utropas till kung av de kîmzonska stammarna och husen.

Prins Mahariolon och Prinsessan Arishanat som bägge stammar från Kalameikos och Elissa är de första i en ny linje av feliciska monarker.

335 e.O. Dermanerna skickar en undsättningsflotta till Felicien, men de dermanska stålkanoterna krossas i ett stort sjöslag i Koalints mynning. Koalints vatten sägs flyta rött i tre dagar.

336 e.O. Dermanerna har efter tre års strider slängts ut från Felicien. Undantaget är Derk som efter att ha stormats nio gånger av felicierna erbjuds samma status inom Felicien som tolanerfurstarna. Än idag är Derk en kulturellt efarisk stad vars hövding är vasall till Feliciens kung.

336 e.O. Pärlkolonierna återtas av den feliciska flottan.

337 e.O. Bylos läggs under felicisk belägring och återtas före årets slut.

338-340 e.O. Felicierna belägrar Abn Haza. Den feliciska flottan plundrar Tigranes och Aderrahamans kuster, inte ens den minsta fiskeby skonas. Den efariska staden An-nahar intas i ett amfibiskt anfall som leds av huset Carais hajmän. Staden döps till detta hus ära om till Caraidon - Hajherren.

341 e.O. Abn Haza faller och dess befolkning tas som slavar. Feliciska trupper tränger djupare in i Dermanien som begär fred.

342-343 e.O. Fredsförhandlingar drivs under erebosisk neutral ledning. Felicierna gör sitt bästa för att förhala dessa då det ger dem mer tid att plundra. Under krigets lopp förs tiotusentals slavar norr till Felicien.

343 e.O. Fred sluts mellan Felicien och Dermanien som tvingas erkänna Feliciens självständighet, bekräfta felicisk överhöghet över Pärlkolonierna och Bylos samt att avträda den stad som sedan dess kallas Caraidon.

Vithajens tidevarv

344-411 e.O. De segerrika felicierna är rusiga över sin egen styrka och makt. Under krigets lopp har de också värvat mängder legotrupp inför en planerad stöt över bergen mot Dermaniens hjärta. Istället för att avpollettera dessa väljer Felicierna att ge "de falska berendierna" en näsbränna. Kriget mot Berendien börjar med räder och slutar i fullt krig. Kriget kommer att vara i 67 år men det bryts av flera längre vapenvilor. Se Berendiens historia för en mera detaljerad beskrivning (om än förstås skriven av en "pro-berendisk" historiker).

370 e.O. Efter en olycklig incident i Ventimiglia allierar sig Zorakin med Berendien och går i krig med Felicien. Strider utbryter också i norra Efaro men dessa är mest skärmytslingar och räder.

371 e.O. I ett blixtanfall erövrar en felicisk legosoldatsarmé Drällinge och marscherar sen mot Pendon, men besegras i slaget vid Pendons kullar. Legosoldatsarmén kapitulerar senare till den zorakiske kungen i Drällinge.

391 e.O. Belägringen av Hakkai inleds av en felicisk styrka


392 e.O. Sjöslaget vid Selime Felicierna krossar den zorakiska flottan och påbörjar en lång och grundlig plundring av Zorakins kustland. Mycket av rikedomarna hamnar i dalkiska och erebosiska penningpungar då de ger tillstånd åt felicierna att köpa förnödenheter i Caddos och Erebos hamnar.

393 e.O. Hakkai kapitulerar efter det den zorakiska generalsadmiralsflaggan, erövrad vid Selime, har visats upp under en förhandling för den zorakiske befälhavaren Kronstädh.

394 e.O. Fredsslutet med Zorakin som avträder kolonin Montagor.

411 e.O. Fred med Berendien utan förändrade gränser. Berendiens kustländer är utplundrade och felicierna är mätta på krig. Bland Feliciens tolaniner och slavar är krigströttheten stor och uppror är nära.

Sjöormens tidevarv

411-451 e.O. Felicien går in i en återhämtningsperiod med enbart mindre strider i Efaro och mot Erbulas och Pelenos svartfolk. Den sista fri tolanerhövdingen svär trohet och utnämns till Furste av Amara. Mot slutet av perioden utbryter konflikt mellan Felicien och Krun om inflytande i Efaro och kruniernas höjning av tullen i Stabul till 10% för felicier medan dalker och ereboser slipper undan med 5%.

451-456 e.O. Efter en lång tid av småstrider med det expansiva Krun som försöker styrka sin ställning i Efaro på bekostnad av Felicien, drabbar de två staterna samman i ett väldig sjöslag. Utanför ön Lopenta utkämpas östra Kopparhavets största sjöslag någonsin. Striden blir hård men efter tre dagar drar sig krunierna tillbaka. Följderna blir att Krun tvingas ge upp sina efariska planer. Dock behåller de kontrollen över Lopenta som de feliciska belägringsmaskinerna trots envetna försök inte lyckats krossa. Felicierna lyckas tidvis sätta Stabul i blockad och i fredsslutet tvingas krunierna åter sänka tullen för felicier till samma nivå som för erebosier och dalker.

499-512 e.O. Det Sombatziska Kriget Sombatze har efter det felicisk-krunska kriget expanderat västerut och har fått fotfäste i Kopparhavet. Felicierna och östliga efarerstammar gör räder mot sombatzerna för att stävja expansionen och för att fånga slavar. Sombatzerna svarar med att uppmuntra uppror bland Feliciens slavar och skickar en stor invasionsflotta mot Felicien. Massiva slavrevolter bryter ut, men i slutändan krossas den sombatzinska flottan och felicierna kan återvända hem för att kväsa revolten. I östra Efaros kustländer råder nu en bräcklig balans mellan feliciska, krunska, sombatzinska och inhemska efariska intressen.

513-574 e.O. Felicien är rikt och ohotat och välståndet växer. Strider mot svartfolk och räder mot efarerstammar avlöper oftast till felicierna fördel. Enda smolket i bägaren är ett misslyckat kolonisationsförsök på Tolokfe. Officiellt hävdar Felicien dock att de fortsatt har "legitima intressen" i Tolokfe.

574 e.O. Inbördeskrig utbryter mellan Prins Hamilon och Prins Baros. Den äldre brodern Baros, som är sjuklig och svag, stöds av flertalet stamfurstar och storkîmzoner som ser en lämplig marionett i honom. Hamilon har stöd av framförallt den kungliga flottan och dess marinkår, småkîmzonerna samt Paridons prästerskap.

576 e.O. Kung Baros den Veke säljer ögruppen Hakkai och staden Montagor till dess inbyggare. Prins Hamilon erkänner inte försäljningen utan hävdar fortsatt felicisk överhöghet

578 e.O. Prins Hamilon segrar i det avgörande Brödraslaget. Baros halshuggs med labrys på fördäcket till Prins Hamilons flaggskepp. Stamfurstarnas makt begränsas, de förbjuds att hålla flottor i fredstid och tvingas att ha residens i Tyros (under kungens och marinkårens ömma vård) och småkîmzonernas inflytande i stamaffärer stärks. Marinkåren expanderas. Felicien utvecklas till Kopparhavets kanske mest centraliserade stat.

Bläckfiskens tidevarv

574 - 610 e.O. Erebos och Caddo tar över allt mer av den handel i östra Kopparhavet som tidigare gick på feliciska kölar. Erebosiska och berendiska tyger liksom dalkiskt hantverk börjar alltmer tränga undan de feliciska varorna. Trakoriska skepp börjar också under denna period att segla in i Kopparhavet och erbjuda silke och ylle av god kvalitet och lägre pris än vad felicierna kan erbjuda.
598 e.O. Hamilon faller i strid mot Erbulas svartfolk och Kronprins Kithagil tar tronen. Den hämndkampanj som Kithagil och hans två bröder Asdrilon och Magon driver de tre följande åren många av svartfolken att fly över till den berendiska sidan av bergen (där de plundrar landsbygden men till slut görs ner till sista lorting) och de som stannar kvar gömmer sig i sina allra djupaste hålor. Flera år har gått sedan dess men Kithagil är fortfarande trygg i att hans norra flank är relativt skyddad.

603 e.O. Kung Kithagil delar ut sina första kaparbrev i syfte att underminera Berendien, Caddo, och Erebos. Kithagil och hans bröder har en plan. En stor plan som ska göra Felicien till Kopparhavets härskare och lägga grunden till ett imperium som omfattar hela Tolan och Efaro...

604-606 e.O. Felicien anfaller det efariska hövdingadömet Tigranes från tre riktningar. En armé tågar in från Bylos under Asdrilon, en från Caraidon under Magon och marinkåren landstiger på den norra kusten under ledning av Kithagil själv. Efter ett kort krig tvingas Tigranes att avträda ön Girba samt betala en årlig tribut till Felicien. Tigranes tvingas vidare att tillåta Felicien att som enda främmande makt få bedriva fiske längs landets kust samt tullfrihet i dess hamnar. Fredsfördraget gäller i 27 år.

Detta anfall är helt opportunt: Tigranes hade en svag barnkung och var diplomatiskt isolerat. Felicierna åberopar att Tigranes och Felicien inte formellt slutit fred efter det första Felicisk-Dermanska kriget.

Det snabba underkuvandet av Tigranes skrämmer Berendien, Caddo och Erebos som nu fäster blicken än mer mot Felicien.

606-610 e.O. Kithagil söker binda Hynsolge till Feliciens sida. Prins Mahariolon, som är styvbror till Kithagil och kusin till Hynsolges kung, reser varje sommar till Hynsolge för att slåss tillsammans med ett kompani frivilliga felicier på kungens sida. Kungliga agenter från Spindelns brödraskap infiltrerar de feliciska legosoldatskompanier som slåss på Sirigons sida i inbördeskriget.

Kithagil erbjuder sig att intervenera på sin släktings sida i kriget men Kung Mefimor av Hynsolge håller emot då han vill segra i kriget på sina villkor och vill undvika att bli en bricka i Kithagils spel. Felicien och Hynsolge sluter dock en defensiv allians och Felicien ges ett mycket fördelaktigt handels- och fiskeavtal.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-10-13 19:15

Händelserna 391 och 393 bör strykas då de inte passar med källorna. Zorakin avträdde Montagor till Felicien och därmed ögruppen Hakkai.

Skriv svar