Postat: 2007-11-03 16:38
...den gör ju det.
Jag har inte svårt att se felicier offra några slavar för god sjöfart...Fraxinus skrev:De dyrkade Molok, vilket verkar ha varit samma gud som Baal. Mänskliga brännoffer var en del i dyrka.
Feliciernas "Kattvakt" under dygnets morkaste timmar (22-02) anses som den basta då månen oftast syns bast då, och som "alla" vet ligger ju kattgudinnan Feliz ovanpå månen och håller ett oga på sitt folk!Fraxinus skrev:...som mån- och havsgudedyrkan.
Absolut... Kanske lite senantik känsla inte vore fel för felicien. Jag tycker f.ö. att senantiken överhuvudtaget känns rätt Ereb. En härlig blandning av forntid och renässans (Felicien, Trakorien, m.fl.) med lite 1200-tal mittemellan (Aidne, Magilre)...Peter skrev:Är inte Felicien även Venedig? (Eller rent av stor-venedig). Jag tycker att det ligger en tydlig renässans och swashbuckler-känsla över dem som vi inte bör tappa. Som ett hopkok av antika kulturer torde de bli en smula disparata i det avancerade kopparhavet. Jag skulle snarare se trakoriens blandning av renässans och tidigantik som en mall även för felicien.
Det minoiska inslaget är ett försök att (bland annat) förklara dubbelyxans betydelse. I den minoiska kulturen var den (tror man) förknippad med Månkulten. De båda krökta eggerna symboliserar månens ny- och nedanfas medan cirkeln som bildas i mitten kan vara fullmånen. Yxan användes i offerritualer där (oftast) en tjur offrades samt (eventuellt) i religösa "gladiator"strider.Adragoor skrev:Man skulle kunna författa en sammanfattning av hela sagan, det skulle ju kunna bli kul. Sen har jag planer på att skapa en bit av eposet på kîmzon med översättning och ett alldeles eget versmått (kanske en 30 versrader eller så). Men det blir inte förrän jag har skapat kîmzon givetvis.Tycker ochså vi, om inte annat så bara för att det är roligt, borde kartlägga feliciernas vandring, som borde ha tagit en stund med tanke på glashav, vattenfall och nergångna slusstrappor.
Har vi nån Homeros bland oss som kan författa en Kalameikid?
Angående det faktum att felicierna talar ett joriskt språk med kîmzonska lånord: När kîmzonerna anlände hade det gamla imperiets kultur förfallit så mycket att de var helt överlägsna lokalbefolkningen. Felicierna var dock förhållandevis få, och det lokala joriska språket kom att bli det vanliga när kîmzonerna assimilerades med jorerna. Precis motsatsen till vad som hände när hynerna togs upp i den Krunska kulturen alltså.
Såhär tänker jag: När två folk blandas "vinner" oftast det språk som de flesta talar (hynerna var kanske trots allt rätt många), dock blir den mest avancerade kulturen vinnande. Folket på Tolanhalvön hade kanske mycket lite kvar av av den joriska litteraturen och civilisationen och hade förfallit till "barbari"...
När det gäller vilket väg kîmzonerna tog till Ereb föreslår jag att de inte alls seglade genom sötvattenshavet, utan runt hela Soluna och Samkarna... En sådan mångårig seglats med märkliga händelser i Valgussjön, kokande hav i söder och möten med reptilmän och insektoider i Samkarna tycker jag låter som bättre underlag för ett epos än en seglats genom sötvattenshavet där de enda riktiga svårigheterna är att bära skepp förbi stora vattenfall... (Det är kanske från kalameikiden som kunskapen om platser som Amargoh och Mosgilak kommer...?)
Spåna och släng fram lite idéer om vad kîmzonerna var med om under sin seglats så kan vi säkert få ihop en sammanfattning av ett riktigt coolt epos.