Har fixat en hel del syftnings- och stavningsfel, samt ett par motsägelser. Tyvärr är jag inte svenskalärare, eller pluggar till det så jag tror inte jag hittat alla, så om ni ser något säg till.
Här är geografi delen.
Geografi
Kritos
Denna delen av Felicien söder om Erbulas ligger i regnskugga och landskapet är kuperat och kalkrikt förutom de smala kustremsorna som är gammal havsbotten. I det kalkrika och regnfattiga Kritos odlas vinrankor på terrasserade nordsluttningar och olivträd och andra fruktträd på sydsluttningarna. Bitvis finns det bördigare jordar som ursprungligen har varit skogsbeklädd med kritosek, äkta kastanj, valnötsträd, pinje, pelenostall och cypress, men som nu mestadels har odlats upp av små lantgårdar.
Kustslätterna och floddalarnas ler- och slamjordar odlas intensivt och här är också befolkningstätheten som högst. Landskapet är här ett utpräglat odlings- och kulturlandskap med mycket lite "vildmark". Här odlas vete, korn och kikärtor samt rotfrukter, grönsaker och rikligt med fruktträd i storskalig omfattning.
I de inre av Kritos, där kalkklipporna ofta går i dagen, går det knappt att odla utan får och getter vallas i det buskbeklädda landskapet. Varje vår blommar busklandskapet upp med sprakande färgprakt och de tolanska herdarna bedriver här också biskötsel samt skörd av aromatiska, dekorativa och medicinska löv, frukter, blommor och örter. Bland buskar och blommor bör nämnas kritosekbuskar, terebint, en, sumak, philasbröd, myrten, felisleka, cypress, laviniros, lager, styrax, oleander, jasmin, stjärnlilja, kaprifol, järnek, farkhonemon, rosmarin, fjäderlavandula med flera.
Erbulasbergens lägre nivåer är klädda i lövskogar av ek, kastanj, valnöt och bok, där tolanerna låter sina svin böka och tolanerna tar även vara på trädens värdefulla frukter och virke. På mellannivån växer det rikligt med asp, cembatall, erbulasgran, cypress och terebint och över trädgränsen finns buskiga bergsängar med rikt sommarbete. Erbulas toppar, som kan sträcka sig 3500 meter över havet, är ständigt snöklädda. De tre större floder som rinner genom Kritos är alla födda ur Erbulasbergen och vårens smältande snö då floderna forsar. Floderna heter, från väst till öst: Eleutheros, Afaka, och Arantes. Under högsommaren är floderna nästan uttorkade och när höstregnen kommer strömmar floderna åter om än inte lika starkt som om våren. Detta gör sammantaget att floderna är svårnavigerade, det finns också flera vattenfall, och flodtrafiken är inte så intensiv. Mindre flodbåtar kan ändå synas på dessa floder nära de vassrika mynningarna och i Arantes kan små båtar under goda förhållande ta sig ända upp till Amara. Timmer flottas också ner till kusten efter att ha dragits av oxar från Erbulas sluttningar till floderna. Sammantaget är dock floderna viktigare som bevattningskällor än transportleder.
Pelenos
Nordvästra Pelenos söder om Koalint är regnrikare än övriga Felicien och den mycket smala kustremsan är intensivt uppodlad och terrasserad. Östra Pelenos är något torrare och den mest skogrika (kritosek, pelenostall, terpentintall, cypress, valnöt, kastanj) delen av Felicien. Här finns också flera sjöar som är rika på ål, nors, brax och barb. Pelenos sydkust är torr och tätbefolkad enbart längs floddalarna där konstbevattning tillåter intensiv odling. Det finns tre viktigare floder på södra Pelenos: Kebir och Senir som mynnar i Arados bukt och Lotanan vars södra arm leder till Derk och den östra till Assabanik. På södra Pelenos finns också två större och grunda laguner vars salthalt är högre än det bräcka östra Kopparhavet och ur vilka felicierna utvinner salt i stora saliner.
I Pelenos berg växer den endemiska tempelcedern, ibland kallad kungssceder, som prisas högst av Kopparhavets skeppsbyggare. Kungsscedern är stark som ek, lätt som fur och dess kådrika virke avger en rik doft som sägs vara hälsobringande och sant är att roddare på skepp byggda av kungscedern blir sjuka mindre ofta.
Pelenos flora och fauna är är i övrigt snarlik den kritosiska, men det efariska inslaget är starkare i odlingen.
Gerdikkarkipelagen
Detta arkipelag av flera mindre öar är utlöpare av Erbulas och Pelenos berg och har vulkaniskt ursprung. De reser sig brant ur havet med smala kustremsor. Ursprungligen var öarna skogbeklädda men numera finns det enbart mindre bestånd av skogen kvar med resten av öarna beväxta med buskar eller terrasserade och uppodlade, framförallt med vin, lin och fruktträd. Busklandskapet är rikt på örter och på ön Kior odlas mastixbusken vars sav är en viktig krydda och medicin.
Längs de klippiga stränderna på arkipelagen öar växer en lav från vilken det röda färgämnet orselj utvinns. Flora och fauna är i övrigt snarlik den på östra Pelenos.