Med anledning av att jag påbörjat Erebs Historia som den nedtecknats i Pendon i början av 600-talet efter Odo, med Ljusa Handens glödgade järn runt knuten, så tog jag och läste genom denna tråden igen.
Lukas Sjöströms och Charlie Larsson grejer är mycket bra, och borde gå att kombinera ihop till en slutlig lösning. Aidneskolan "mer" lik medeltida katolicism än Caddoskolan.
När det gäller Etins historia tycker jag att en kombination av de "egyptiskt" inspirerade tankarna om en solgud 'Tn i Golwyndkulturens långa historia (soldyrkan naturligtvis ännu äldre) som omvandlats och levt vidare i olika former geom imperiets historia, ofta som en del i en hel familj, men även mindre monoteistiska versioner. Mot slutet av imperiets dagar utvecklades tron på den barmhärtige Etneldan
, som under Mörkertiden blev Eledain-tron. Caddo var på den tiden en ö med polyteism och Eledains föresåpråkar dök upp där, även om de inte var del i den officiella gudafamiljen var dess utövare inte förbjudna. Samtidigt hade Caddo ett mycket gammalt arv, från innan imperiets dagar kanske, med solens gud Eat'n i sin gudafamilj. Odo hade intresserat lyssnat på dessa gudars förespråkare och hans filosofiska ådra, "han var ett märkligt barn", hjälpte honom finna Etin och uppenbarelsen.
Ta' da' !? Snabb historisk linje, med fullt av utrymme för utfyllande detaljer.
Frågor:
* Enligt Sjöström motsatte sig Caddiske exarken soltågen (bra ord för övrigt, ingen tvekan om vad det hanlar om) på pacifistisk grund. Ändå skickar Caddo ett eget soltåg år 285 och har i Morëlvidyn passiva trupper samtidigt som Kardiska kungen stupar försvarandes sårade. Hur är det egentligen med Caddo och soltågen?
*Kres-bontisâl?
*Lysande vägens tro innehar på fastlandet tron på att man när man dör förs själen till dödsriket för att dömas av Etin själv (eller är det av Hemaquail vid domens sten?). De som är superduktiga blir helgon, elakingarna hamnar i "helvetet" (Rodomelantos?), och de andra får sona/renas från synderna i "skärselden" (Infernos olika kretsar). Efter reningen får de evig ro (enligt EA kampanj). Att själavandringstron är levande i den Caddiska grenen är inget problem för mig, men i Aidne måste den sammansmältas med tron på evig ro, känner jag. Något förslag? Att denna återfödelse i Kardien ger legitimitet till härskarklassen gillar jag skarpt.
*Vad står det i Sinkadus 3/EA om Caddo avs magiker? Är de välkomna till ön alls, eller får de inte ens landstiga?
*Inte bara Kyrkan skall ges lydnad, även respekten för samhället och lagarna ingår i den Aidniska läran. (Ingen fråga...)
Bra
ord som är lätta att fatta men som ändå inte är för mycket våra ord är inte alltid lätt att hitta.
Korståg=Soltåg tycker jag är toppen.
Helvete= som begrepp OK, men andra namn som Infernos olika namn mer flitigt använda när man talar om LV:s Hel.
Kyrkan=återigen Ok som begrepp på organisationen. dvs oavsett religion, men hellre Templen för byggnaderna i LV.
Himlen = Inte som namn på paradiset (om det finns, vad är det, den eviga ron?), men ändå som referens till Etins hem då Solskivan är hänger där.
Änglarna= borde kunna finnas ett bättre ord som ändå lätt assopcierar med begreppet. Att de finns står det väl om i Krilloan? förmodligen i den Aidniska skolan.
Arnoer och Pendoner = för att förenkla har jag låtit nyjorerna i Jorpagna benämna de två vägarnas anhängare med dessa namn.
Ta gärna också en titt på wikin Erebs historia för att se hur LV-överbyggnaden påverkat de vetenskapliga och faktasökandena Mandelmunkarna (doppas lämpligen i Indarsolhonung och socker från Nordmarkiska betor... för den receptsugne Samkarnern).
Så då fick vi lite att tänka på under pausvilan...
PS. Att Karl Swärd och hans orden är de samma i Aidne som i Skönheten är väl spikat nu eller? Ser gärna på Wikin rubriker uner Lysande vägen om ordnar (munk och/eller riddarordnar) och helgon kanske?