Soltåg

Information om religionerna och dess utbredning
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Låter bra tycker jag, men för Morëlvidyns (och min) skull skulle vi kunna dryga ut hixanis fiskarflotta med några skepp exarktrogna riddarmaniplar? Skulle göra denna episoden intressantare för Morëlvidyn.
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Vem säger att det inte kan sitta några fromma riddare och trycka i fiskaskutorna? :P Men för att vara lite mer konstruktiv kan det väl gå att väva framen hel del intressant ändå, tänker t.ex. på det där barnkorståget som gick av stapeln. Detta skulle ju kunna vara någon form av trashankskorståg...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Vad som döljde sig i hixanimorëlvernas chebecker diskuterar jag gärna, men tanken är att det Fjärde soltåget i praktiken går mot Efaro och inte dör med exark Veremar utanför Dunderin (händelserna kan dock förslagsvis utvecklas som bakgrund till ett äventyrsuppslag), åtminstonde tänkte jag skriva det så för att fläta in Solstatens fall några år efter soltåget.
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Varför inte låta sig inspireras av lite grisbuktsinvasion... låta huvudelen av soltåget som gick mot morelvidyn vara hixanimorelver som ämnade befria sitt land och återföra det in i LV:s ljus, själklart uppbackade av exarken hans mest trogna ordensriddare... och kanske en drös legotrupper?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Jo det låter bra, Grisbukten varit uppe tidigare och fanns med i bakhuvudet. Veremar befinner sig ombord på ett skepp tillhörande Solriddarorden men om han vet om ...riddarna ur DHOO?? som befinner sig i lastutrymmerna på exilmorëlvernas lilla flotta kan vara en interessant fråga?!

Vad händer med solriddarna och deras last av död exark; med de Etinstrogna hixaniborna; med de gömda och fiskstinkande legosoldatern/odosriddarna, i Ankbukten söder om Dunderin?
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Den nöten tycker jag vi lämnar till Mikael att knäcka. :wink: Men det verkar som om det finns lite att spinna vidare på iaf.
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Jag är ute på resa just nu (Kalifornien är ljuvligt så här års! Mmmm... Vingårdar) men har i stort sett inga invändningar mot det som skrivits och dryftats. Fortsätt på samma sätt.

Återigen vill jag bara påminna om att inte göra kopior av katolicismens korståg, varken i syfte eller tillvägagångsseätt. Kolla på det som redan skrivits om LV i wikin och inkludera så många unika drag som möjligt.

Annars är jag som vanligt förbluffad och imponerad över mäster birkes kreativitet och fantasi. Ljuvligt att läsa!
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

anders skrev:Jag är ute på resa just nu (Kalifornien är ljuvligt så här års! Mmmm... Vingårdar) men har i stort sett inga invändningar mot det som skrivits och dryftats. Fortsätt på samma sätt.
Bättre än caddisk vin? :)
anders skrev:Återigen vill jag bara påminna om att inte göra kopior av katolicismens korståg, varken i syfte eller tillvägagångsseätt. Kolla på det som redan skrivits om LV i wikin och inkludera så många unika drag som möjligt.
Lätt att det blir för mycket korståg men jag försöker hitta en balans mellan likheter och unikheter. Skal dock läsa genom LV en gång till innan jag skriver mer.
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Nu vet jag inte om jag trampar birke på tårna, eller om vi kom överens om att jag skulle skriva om det "furgiska äventyret", så birke bara att skälla ut mig om jag inkräktar... :P Iaf har skrivit en liten inledning där jag knutit an till Eladain för att ge soltåget en orsak, läs och säg till om jag är inne på fel spår.
Det furgiska äventyret


Det furgiska soltåget, en förlängning av det första soltåget, hade sin upprinnelse i det relativa lugn som infann sig i norra Soluna efter etableringen av solstaten 212 e.O. I Efaro kom solfararna i kontakt med handelsmän från det fjärran Furgia, och en och annan solfarare lyssnade nyfiket på berättelser om magnifika, men sedan hundratals år övergivna helgedomar tillägnade en gudom, av furgierna benämnd Eladain. Bland många solfarare ansågs att denna Eladain måste vara det samma som Etin och att det nu var varje god troendes plikt att fortsätta soltåget mot Furgia för att återta dessa helgedomar i Etins namn. Särskilt främtradande om denna åsikt varden karismatiske berendiske baronen Gilbertus av XXX (Gilbertus Silvervåg /Admin.), uppbackad av en sammanslutning jorpagniska riddare, Den helige Odos brödraskap, med Lociuz Nica Aurelo a Claravalz i spetsen. I solstaten fanns vid tiden gott om solfarare som anslutit det första soltåget vid ett senare skede och inte hade hunnit få sin religiösa iver eller äventyrslystnad stillad och bland dessa föll tanken om att fortsätta soltåget mot Furgia i god jord.Dessa anslöt sig till Gilbertuz och antalet som krävde ett fortsatt soltåg mot Furgia växte med tiden till en formidabel skara. Ett formelt godkännande av exarken Arcival I erhölls emellertid aldrig, men soltåget mot Furgia fick stöd av ett antal aidniska bontisâler...
Har rödmarkerat den berendiske baronen då jag tänkte att det kanske kan finnas lite hjälp att få om en lämplig kandidat till posten. Ähh, bara en dålig ursäkt för att jag inte kan komma på något bra släktnamn eller platsnamn, så ni får gärna komma med lite förslag. Men han borde väl vara en av de mer tidiga lv-troende i Berendien skulle jag tro. Kanske har han anknytning till Zoorakin, genom släktskap? Det är iaf tänkt att han skall bli den förste kungen i den krunska solfararstaten, "kungariket Garhuea".

Men men, nu lämnar vi baronen och fortsätter med soltågstexten, vad tycks, kan det funka?
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Funka? Strålande!! :D
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Minns inte riktigt vad kom overens om Bergdahl, men det du skriver låter mycket bra. Ta du hand om det Furgiska aventyret så kommer jag med eventuella åsikter och onskemål så att det vavs ihop med ovrig soltågshistoria. :)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Återigen kladdat på Spelknepes kartor och uppdaterat hur den historiska "Solstaten" bredte ut sig i Ostra Kopparhavet. Staderna Akra, Udal och Tabris ar det enda som återstår av solfararnas besittningar och kontrolleras av S:t Willems Orden. I Kwoske som sedan soltågens tid har varit en oppen stad dar alla kan utova sin religion har den Lysande Vagens efariske kerisgass sitt sate (situationen i staden har andrat sig något sedan emiren av Molowekhìzs erovring 607 eO men mer om det sedan). Det gula strecket markerar granserna nar statsbildningen var på sitt storsta, mellan Forsta och Andra Soltåget. De roda staderna ar krunska medans de ljusgrona ar feliciska.

http://img228.imageshack.us/img228/3502 ... vetkx0.png
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Nu har jag stirrat mig blind på mina skriverier så innan ni får sjalva soltåget och dets efterspel ur vad jag kallar "historiska perspektiv", samt det hela i en sammanfattad LV-variant, får ni tycka till om detta:

Fjärde Soltåget 353 eO

Zorakins kungar
294-330-375 eO Valien V (Karolu XIIs äldste son)
331-370 eO Valien ”VI” Kronprins (Valien Vs äldste son)

Kardiens kungar
320-339-360 eO Kippin I (Ovar IIIs äldste son)
341-360-404 eO Kippin II den Milde (Kippin Is äldste son)

Echternas jarl
330-351-369 eO Kovian Långe

Högmästare av Den Helige Odos Orden
299-339-353 eO Xerim Ot Aurelo ab Telotanine (jorpagnier)
301-353-392 eO Legbeg Tizo af Bitterört (jorpagnier)

Stormästare av Solfararnas Orden
288-329-362 eO Alrik Spjutudde (kardier)
311-362-364 eO Mikaz Goron av Bzegusta-i-öst (magiller)
324-364-369 eO Orobin Järnsida av Merk (kardier)

Stormästare av S:t Willems Orden
301-349-370 eO Ibler Elaz av Yttersol (zorakier)

Kerisgassen av Efaro
319-352-401 eO Inergrid Borodrikson av Ljustersund (zorakier)

Exarker
296-352-353 eO Veremar I Martyren (kardier)
307-354-371 eO Lukar I (zorakier)

Övriga
325-354 eO Erlof Björnhugge (zorakier)
325-409 eO Orlof Björnhugge (zorakier)
304-359 eO Alton Ry`bacaril av Lilla-Kullen (magiller)
329-381 eO Ynis Torton av Gabrika (magiller)
323-369 eO Marcaril Ry`doliz (magiller)
330-384 eO Nabog Imer av Zallaz (magiller)

Det Fjärde Soltåget ur ett historiskt perspektiv

Upptakten
Det råder viss förvirring bland Altors lärde huruvida det Fjärde Soltåget anses ha gått till Morëlvidyn eller till Efaro. Ett nytt soltåg hade länge diskuterats bland Lysande Vägens högre prästerskap och bland etinstrogna länders adel, både på Aidne och i övriga Ereb. Många villle ge ”soltåget” den innebörd det var tänkt att ha: att sprida Etins varma ljus med fredliga medel och vinna troende genom enbart upplysning - militæra medel skulle endast användas för att beskydda de missionerande solfararna och de trogna som redan följde den Lysande Vägen. Ett sådant företag i Morëlvidyn skulle dock bli svårt då detta kaotiska piratland inte under det förra, Tredje Soltåget visat större interesse för Odos budskap och sedan dess inte blivit mera välvilligt inställd mot Aidne. De som främst ville söka sig mot Samkarna var exilmorëlver bosatta i den zorakiska staden Hixani som varmt etinstrogna sedan tidigt på 200-talet eO, men denna lilla minoritet användes endast som ett svepskäl for krigersk och plundringslusten adel och hade få egna röster. Exark Veremar I var dock ett undantag, hans mormor var av morëlvisk härstamning och dels av denna anledning men huvudsakligen för att försöka lyckas med ett fredlig soltåg, ville han gärna se Morëlvidyn som målet för det Fjärde Soltåget. Till Efaro ville även många med fredliga avsikter söka sig och mycket av den argumentation som föregick det Första Soltåget användes åter igen. Utsända från Solfararorden verkade också de med fredliga avsikter, om än i form av önskan om förnödenheter, soldater och pengar for att säkra militart vad som återstod av Solstaten i Efaro. De ville dock undvika att det hela skulle urarta likt de tidigare soltågen då deras erfarenheter visade att fredliga medel varit mera lyckosamma för att både vinna nya etinstrogna och sakra besittningar bland efarierna. Ofta hade stöd från mindre hjälpaktioner av solfarare som på egna initiativ valt att resa mot Efaro varit till mera hjälp i sådan verksamhet och ett soltåg ville bli av en stor och mycket mera svåroverskådlig omfattning. Solfararordens stormästare Alrik Spjutudde var dock desperat och såg inga andra utvägar än att uppmuntra till en ny stor expedition från Aidne. En ansamling magilliska ädlingar som länge samlat stöd hos likasinnade kring Väster- och Kopparhavet ville fara mot Efaro och vinna ära likt de första solfararna gjorde. De sade sig vilja ställa sig under Solfararordens befäl men deras krigerska syften var illa dolda. Exark Veremar kallade till ett koncilium i Pendon for att där avgora frågan och här samlade sig stora delar av den Lysande Vägens högre prästerskap, adliga av både låg som hög sort, mäktiga handelshus och mängder av äventyrare. De aidniska kungarna och echternas jarl meddelade alla att de ville följa konciliets beslut och bidraga med trupper, men var själva inte inställda på att dra ut vare sig mot Morëlvidyn eller Efaro. Konciliet tog sin början och trots eller kanske snarare tack vare det stora antal deltagare, blev det snabbt tydligt att ett gemensamt beslut svårligen skulle kunna fattas. När så de två bröderna Erlof och Orlof Björnhugge från Zorakin ankom Pendon tog händelserna en vänding som avgjorde frågan. Björnhuggebröderna som hade försökt ta makten från sin äldre bror hertigen av Dreverike men endast lyckats döda honnom fruktade represalier från kungamakten och ville således snabbt lämna hemlandet. De övertalade de magilliska hertigarna vars skepp redan låg rustade ute på Pendons red att segla mot Efaro utan att avvakta ett beslut från konciliet. * Under mycket röriga forhållanden följde merparten av de ansamlade solfararna med, både de med andliga mål och de med rent värdsliga. Djupt besviken gick exark Veremar ombord på det skepp från Solriddarorden som fört honom till den zorakiska huvudstaden och seglade ensam mot Morëlvidyn ledsagat endast av hixaniska fiskarskutor. Veremar nådde alldrig målet utan dog av feber utanför Dunderin. I Lysande Vägens annaler har han givits tillnavnet "Martyren" och enligt dessa officiella källor avgick också det Fjärde Soltåget mot Morëlvidyn och inte till Efaro.

Soltåget

Efterspel

* En anlitad kalmurrisk äventyrerska stod för mycket av övertalningen även om detta inte framgick helt tydligt utanför de olika sängkamrarna under de hastiga dagarna innan avresan mot Efaro. Mycket mera detaljerat blev kunskaperna om detta när "Lamiras mjuka memoarer" dök upp som en skrift baserad på äventyrerskans dagböcker på 460-talet eO, så detaljerat att den Lysande Vägen fördömt inte bara läsandet av den utan också munkar som ivrigt studerat och kopierat texten under förevånding av att bedriva historiestudier. Många acolyter vid lyceet i Pendon tjänar extra pengar genom att i hemlighet förse zorakiska adelsfröknar med ett exemplar av "Lamiras".


Ett litet sidospår tankte jag mig så har:

De Enklas Soltåg
Utanfor Pendon hade mängder av fattiga, fridlysta och förrymda livegna samlat sig lockade av den tidigare solvandraren och munken Estepins ord som han med fanatiska predikningar hade spridit rundt om i Aidne. Estepin tillhörde de "enkla" som förkastar prästerskapets makt och endast följer sin egen tolkning av Gyllene Boken. Han sade att Odo själv hade uppenbarat sig för honnom och att det var det enkla folket som skulle visa den rätta Lysande Vägen genom att med Etins hjälp dra ut i soltåg. Hur detta skulle gå till hann munken alldrig avsloja då han dog i feber kort efter ankomsten till Pendon. När de "riktiga" solfararna hastigt drog ut mot Efaro och exarken seglade mot Morëlvidyn stod de enkla igen utan vägledning eller medel att ta sig darifrån. De hade förmodligen fallit offer för svält, sjukdom och övermakt om inte den ädle kronprins Valien hade förbarmat sig över dem. Prinsen hade varit borta från huvudstaden under konciliet och var i utgångspunkten inställd på att följa sin fader kung Valien Vs råd om att inte engagera sig i soltågen, men när den unge Valien såg det hjälplösa folket där även många barn fanns beslöt han att själv bli deras beskyddare.** Han betalade ur egen börs ett antal erebosiska handelsskepp att föra över de enklas soltåg till Efaro och följde själv med for att via den zorakiska kolonin Hakkai ankomma Soluna på senhösten 353 eO. Då var dock de officiella solfararna splittrade och något samlad soltåg återstod inte, men det var heller inte de enklas avsikt att ansluta sig till detta och utan Estepins samlande gestalt sökte de sig egna mål. Många fann likasinnade i den efaritiska inhemska grenen av den Lysande Vägen och bosatte sig bland dem, andra slöt sig till befolkningen Solstatens erebiska stader, men en hel del gick också hemska öden till mötes. Kronprins Valien stannade också han i Efaro och kom senare att bivåna Solstatens fall 369 eO.

** En vacker scen ofta avbildad i Zorakin är den där ädle kronprins Valien leder de fattiga genom Pendon och ut genom Hamnporten for att därefter stiga ombord i väntande skepp och fara ut i soltåg. Att det var "de enklas" soltåg glöms gärna bort och det framställs som om detta var hur det Fjärde Soltåget började.
Senast redigerad av birkebeineren den 2008-09-01 21:32, redigerad totalt 2 gång.
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Strålande upptakt!! Ser med spänning fram emot soltåget och efterspelet! Gillar också "De enkals soltåg". Funkar utmärkt och är dessuton välskriver. Bra jobb, mäster birke! Däremot skulle jag snarare skriva "den efaritiska inhemska grenen av den Lysande Vägen" istället för "den efaritiska inhemska tolkningen av den Lysande Vägen".
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Har får ni redogoranden for några av de foljder det Fjarde Soltåget fick:

Efterspel

Exarken i Ekeborg och kerîsariet kom efter det Fjärde Soltåget att helt gå bort från tankar på stora militära aktioner och soltåg for att sprida den Lysande Vägen. Solstaten i Efaro började betraktas som ett stort misstag som alldrig skulle ha fått exarkens välsignelse när den utropades 212 eO. Att kerîsat Efaro inte upplöstes var mycket tack vare den duglige kerisgass Inergrid Borodrikson av Ljustersund som lyckades beveka den nya exarken Lukar I till att inte lämna de många etinstrogna som trots allt fanns i Soluna.

Solstaten föll för efarierna 369 eO och med den även Solfararnas Orden som administrerat statsbildningen. Ordens tre sista stormästare Alrik Spjutudde, Mikaz Goron av Bzegusta-i-öst och Orobin Järnsida av Merk kämpade förgäves mot undergången, och drömmen om ett rike av ljus och jorisk kultur i Efaro var över.

Den zorakiske kronprinsen Valien som senare ankom Solstaten och underställde sig Solfararorden och dens stormastare blev en samlingspunk for de etinstrogna, men det var lite han kunde göra för att ändra ödet. Resan han gjorde hem till Aidne 368 eO för att samla medel till en hjälpaktion syntes först vara fruktbar men då flottan med nya solfarare under ledning av eckternas jarl Kovian Långe gick ner i en storm utanför Harkarion var det hela förgäves. Valien överlevde men det var endast for att se Solstatens fall året efter och under de händelserna få banesår.

Erebosiern Sagrin Tjurhorn kom at göra sig ett namn i Efaro efter det Fjärde Soltåget och det var med soldater härdade från strider här han etablerade sitt kortvariga Norderebosiska rike 369 eO. Som kuriosa kan nämnas att på hans staty som restes i Nohstrils hamn efter erövringen av Dakkilo (i en helt annan historia) kan flera typiska klädesdetaljer från Efaro synas.

En av de många grupper solfarare som efter soltågets upplösning kom att göra sig mest bemärkade var "Magilliska Fristyrkan". Detta var ädlingar som med sina följen såg mojligheten att vinna ära och guld i den nu sammanfallande solfararstaten som legosoldater. Fortfarande berättas det kring Västerhavet om Alton Ry`bacaril av Lilla-Kullen, Ynis Torton av Gabrika, Marcaril Ry`doliz och Nabog Imer av Zallaz; historier som gett upphov till såval högstämta ballader som folkliga äventyr.

När Solstaten for allvar började falla samman efter det mislyckade soltåget såg Krun möjligheter till att göra sin närvaro i Efaro gällande. Flera mindre kuststäder erövrades men en annalkande konflikt med Felicien kom sen att gjöra dessa av mindre betydelse.

Av de två zorakiska tvillingarna Björnhugge var det endast Orlof som återvände til hemlandet, Erlof dog under mystiska omständigheter i Kwoske kort tid efter soltåget och brodern berättade alldrig vad som hänt. I Zorakin förlikades Björnhugge med både kungamakt och sin egen famlj för att sedan leva ett stilla liv helt fram till en höstkväll 409 eO då han med en dolk i ryggen vacklade in i riddarsalen hos sin grandsonsson hertigen. Där dog han utan att någon mordare sedan kunde hittas och sedan har han också stannat; som "Spöket på Likermark slott".

Caddo var en av få riken som gick stärkta ur händelserna som följde det Fjärde Soltåget och Solstatens fall. De dalkiska handelshusen lyckades med skicklig diplomati hålla viktiga handelsrutter öppna och göra sig oumbärliga som mellanhander för de olika stridande fraktionerna i norra Soluna.

Allianser slutna bland solfarare i Efaro och skeenden där bidrog till att Berendien fick stöd av Zorakin i sin kamp mot Felicien. När Solstaten föll sökte många solfarare skydd i den berendiska staden Ventimiglia, däriblant den sårade kronprins Valien. Den såkallade "Duellen i Ventimiglia" där en ung berendisk väpnara kämpade mot feliciernas amiral för sin zorakiske prins´ ära, gjorde att berendier och zorakier kom att stå samman i både försvaret av staden och i det fortsatta kriget mot Felicien.


Om ni har onskemål om andringar eller tillagg så kom med dem! :)
Skriv svar