Berendiskt mode

[Gunther]

Hur är en berendier klädd? Hur klär sig soldaterna/officerarna? Adeln? Riddarna?

[Gunther]

Lite inspiration

[Adragoor]

Så här kanske, (som killen till vänster)

Om man vill göra det lite annorlunda...

Lite tyskinspirerat kanske?

Eller varför inte så här?

[Gunther]

Enligt Enhörningshornet bär soldaterna följande rent regelmässigt.

Soldat
Öppen hjälm, kort ringbrynja, arm- och benskenor av metall

Kopral
Romersk hjälm, kort ringbrynja, arm- och benskenor av metall

Sergeant
Romersk hjälm, metallkyrass

Enligt Melindors Återkomst bär Entikas stadsvakt nitläder och öppen hjälm.

Imorgon fixar jag nog några olika förslag på hur detta kan se ut.

[Peter]

Ang. romersk hjäm förstog jag detta som en teknisk term för alla typer av hjälmar med kindskydd. Håller du med?

[Hans]

Lite tyskinspirerat kanske?

Nått sånt har jag i alla fall föreställt mig

[Adragoor]

Jo, när jag tänker mig hur berendier (och flera andra folk) är klädda tänker jag nog också nordvästeuropeiskt 12-1400-tal ungefär. Frågan är om vi ska låta de olika folken ha något olika mode, eller om man klär sig nästan likadant oavsett om man kommer från Hynsolge eller Kardien eller Berendien... Kanske är det mest dekorationer, kanter på plagg, färgskala o.dyl. som skiljer sig och inte klädernas snitt...

[Adragoor]

Ang. romersk hjäm förstog jag detta som en teknisk term för alla typer av hjälmar med kindskydd. Håller du med?

Ja, det är nog inte klassiska legionärshjälmar som åsyftas...

[Psipo]

Omslaget till Kandra (ett av de bättre från ÄS) ger en god vägledning. Tyvärr verkar nätet inte hysa någon bild på det men jag tror nog att vi minns ganska bra alla?

[Hans]

Här finns det en lite bild som en liten påminnelse
http://images.tradera.com/956/44466956_1.jpg

[Fafnir]

Det här skrev jag i SimWorld forumet när det begav sig...

Frisyrer etc: Överklassen i Berendien nyttjar det hårmode som var populärt i Zorakin ngt decennie tillbaka. Luggen hålles relativt välansad av praktiska själ, medans övriga håret faller bakåt i ett så manligt svall som möjligt. Ett ngt lockigt hår är att föredra då det framhäver heroism. Således låter de modemedvetna som inte har detta fall naturligt, krusa sitt hår.

Skägget är en viktig statussymbol, men hålles välansat liksom läppskägget.

I detta inlägg kan också tilläggas att ärr aldrig anses som vanprydande om de tillkommit genom strid, ryttarlek, jakt eller liknande. Tvärtom visar det på stridsvana och hjältemod. En korpulent riddare med avkapat öra och knäckt näsa beaktas således med gillande av kärlekskranke möer. Ett riktigt kap

Klädfärgning: Vissa färger används mer sällan än andra. Det mest kända exemplet av detta är purpur som frambringas av purpursnäckan. Detta färgämne är mycket kostsamt och få skulle någonsin ha råd med ett plagg i denna färg. Även om så vore fallet är denna färg reserverad för regenten. Det vore därför otänkbart att iklä sig plagg i denna färg.

Svart är likaså en mycket svår färg att framställa. Den kräver upprepade färgbad i mörkt blå toner tills den slutligen uppnår svart ton. Detta gör att svarta klädnader uppbringar skyhöga priser och är ett riktigt skrytplagg. Ses aldrig bland Berendier utanför högadeln. En stark och hållbar grön är likaledes dyrbar, då den kräver färgbad av blått och sedan gult i omgångar tills rätt ton uppnås.

På andra sidan måttstocken ligger brunt och gult vilket är relativt enkelt att frambringa. Dessa färger används således sparsamt av de högre samhällsklasserna.

Teknologinivå etc: I de kampanjer jag tidigare spelat så har jag utgått från "Äventyrsspels lapptäcke" Måvara inte helt realistiskt, men charmigt.

Då flera av spelarna och jag själv pysslat en del med reenactment och blankvapen strid har den militära teknologin alltid varit väl underbyggd i våra sessioner.

Berendien har fått representera min favorit epok.ca 1150-1300 i Europeisk tidräkning. Således har en fullt rustad förmögen riddare möjligheten att ikläda sig ringbrynja från topp till tå och därtill en tunnhjälm. Kompleterande metallskenor för armar och ben kan sällsynt ses pryda länsherrar och dylikt. Man sneglar intresserat mot de nationer som man eftersträvar att uppnå jämlikhet med, dvs Zorakin och Kardien där Riddarklassen är mest utvecklad och ohotad. Där Har de ypperliga rustsmederna lärt sig (sannolikt från dvärgarna genom okända handelsavtal, list eller svek) att sammanfoga metallplåtar i perfekt passform till kroppen till heltäckande rustningar. Basinet med visir är state of the art i Zorakin, medans Karderna anser den gammeldags och nu nyttjar salader.

För de Berendier i det absoluta toppskiktet som förfogar över fantasisummor kan kanske basineter och dylikt gods importeras. Det vanligaste som Riddarklassen i Berendien kommer över från Z&K är dock de fabulösa ballader, skrönor, berättelser, Epos och sånger som Romantiseras och idealiseras hårt.

Den nobles vapen är i bästa fall bredsvärd, en obestridd statussymbol som aldrig hittas i vanligt folks händer. Mången stor stridsman brukar dock stridyxan och stridsklubban bättre.

Strid med lans är största mode bland överklassen. Långt ifrån alla brukar den med skicklighet, men få riddare skulle vilja avstå från möjligheten att kunna vinna ära i duster i sann Zorakisk/Kardisk anda.

Långsköldens plats håller sakta men säkert på att bytas ut mot den betydligt modernare "riddarskölden"

Armborstet föraktas då det sitt dyra pris till trots teoretiskt kan sättas i händerna på bönder och ändå träffas. Bara att peka på elakingen och trycka av. Allt för finesslöst. Med långbåge får man träna sedan barnsben för att röna framgång och därför anses det mer värdigt.

Normalt fotfolk, stadsvakter etc rustas med vadderade jackor, läderharnesk eller liknande. En officer kan måhända ha tillskansat sig en kortbrynja, men det är sällsynt. Till detta kan läggas en kittelhatt (Ungefär som den som pryder stadsvakten på Kandras omslag).

Beväpning är vanligtvis det föga kostsamma spjutet kompleterat med en dolk. I krigstider kan det utökas med en handyxa eller i sällsynta fall ett kortsvärd.

Kortbågar och i vissa fall lätta armborst är reltivt vanliga i dessa fall.

Bönder och liknande löst folk har sällan tillgång till kroppspansar. Här pratar vi i krigstid i bästa fall en beväpning bestående av spjut, handyxor, kanske en kortbåge och ngn gammal dammig liten rundsköld. ( Yxa och sköld, så kämpade våra fäder. Så kan ock jag gå i strid för att frälsa Berendia)

Som jämförelse kan nämnas att Hynsolges övre skick inte ännu skaffat sig samma förkärlek för svärdet. Yxan är ännu förhärskande. Den stora rundskölden är ungefär lika vanlig som långskölden och hjälmar som täcker ansiktet ännu är mycket ovanliga. Det är svårt att hänga med i svängarna när man tampas med inbördeskrig konstant.

Felicien nyttjar sällan markstyrkor men är ju som bekant förhärskande till sjöss. Där har Huggaren och Falchionen blivit vitt populära eggvapen. Då de inte finner sig lika inspererade av Z&K har inte heller bredsvärd och liknande statusattiraljer rönt några framgångar.

Dvärgar kan mycket väl smida fullplåtsrustningar. Om dom vill. Mer traditionsbundet och tjurskalligt folk får man leta efter. Nix, Det är Ringbrynja enligt pappas modell som gäller, samman med stor rundsköld, Rundhjälm med nässkydd och dylika förstärkningar samt en rejäl yxa. Här är armborstet betydligt mer poppis. Nämnas bör kanske att en människobrynja vanligtvis fäster fyra ringar i en medans dvärgar som standard fäster sex. På riktigt välarbetade brynjor fäster man åtta. Oss emellan så gör människorna ganska klumpiga järntrådar till ringar. Så en sex i ett skulle bli mycket mer otymplig en ett dvärgisk åtta i en. Dessutom är åtta en bra siffra. Geometriskt tilltalande helt enkelt.

Vapen vi ser sällan eller aldrig.

Hillebard. När den väl utvecklas kommer den att röna enorm framgång. En formidabel krigsmaskin.

Kättingvapen. Svåra att bruka, men vissa riddare utmärker sig särskilt med just dessa. De är lätträknade men vida omtalade.

Långsvärd: Populära på Erebos där status köps för pengar och inte ärvs enkom i adelsätter. Z&K fnyser åt dessa som ett försök att göra sig märkvärdiga. (Aldrig populärt att påstå att "min är större än din"

Kroksabel: Populära i Nidland och Krun, men dom är ju kättare och annat otyg.

Tvåhandssvärd: Ransard har utvecklat särskilda stridtekninker med dessa men är inte speciellt sugna på att dela med sig.

Värjor: Långsvärden ÄR lite otympliga, så på Erebos försöker man sig på att utveckla en inte fullt lika tung statussymbol. Kan man dessutom peta in den i magen på ngn så är det ju bara en bonus. De flesta kämpar värda namnet fnyser föraktfullt mot sådant trams, men några nytänkande vapenmästare följer nyfiket processen.

Parerdolk: Om ovannämnda vapenmästare ger sig i kast med dom nyamodiga puttenutt vapnen på Erebos så kommer sannolikt dessa att utvecklas förr eller senare.

Jag gjorde då också dessa snabba skisser...








Observera att jag inte hade tillgång till ngt officiellt material under tiden, så sakfel kan förekomma. Bland annat kan jag ha blandat ihop Kardien och Zorakien...

[Gunther]

Haha, här händer det grejer!

Ang. romersk hjäm förstog jag detta som en teknisk term för alla typer av hjälmar med kindskydd. Håller du med?

Ja, absolut. Jag menade alla dom där grejerna som rent regelmässiga.

Frågan är om vi ska låta de olika folken ha något olika mode, eller om man klär sig nästan likadant oavsett om man kommer från Hynsolge eller Kardien eller Berendien... Kanske är det mest dekorationer, kanter på plagg, färgskala o.dyl. som skiljer sig och inte klädernas snitt...

Ja, det är väl sant iofs. Men soldater och liknande borde ju klä sig rätt enhetligt? Man kan ju iaf se det som exempel, så att läsaren får en ungefärlig bild av berendierna?

[Lazarous]

Dock så kan väl design variera mellan länsherrar (eller vad som nu finns) och legokompanier.

[Adragoor]

Vissa färger används mer sällan än andra. Det mest kända exemplet av detta är purpur som frambringas av purpursnäckan. Detta färgämne är mycket kostsamt och få skulle någonsin ha råd med ett plagg i denna färg. Även om så vore fallet är denna färg reserverad för regenten. Det vore därför otänkbart att iklä sig plagg i denna färg.

Svart är likaså en mycket svår färg att framställa. Den kräver upprepade färgbad i mörkt blå toner tills den slutligen uppnår svart ton. Detta gör att svarta klädnader uppbringar skyhöga priser och är ett riktigt skrytplagg. Ses aldrig bland Berendier utanför högadeln. En stark och hållbar grön är likaledes dyrbar, då den kräver färgbad av blått och sedan gult i omgångar tills rätt ton uppnås.

På andra sidan måttstocken ligger brunt och gult vilket är relativt enkelt att frambringa. Dessa färger används således sparsamt av de högre samhällsklasserna.

Det där är sant till viss del, men inte helt. Sant är att en hållbar svart är svårt att få fram med medeltida teknologi (svart som snart blir blekt och grått är däremot inte lika svårt). Svart ovanligt främst därför att det inte var hållbart...
Färger som rött, grönt, gult, blått och t.o.m. lila kan man med lätthet få fram med hjälp av olika vanliga växter. Här ett exempel på hur det kan se ut:

[Adragoor]

Fafnir: Snygga bilder (gillade frisyrerna).
När det gäller riddaren: Vilken teknologisk nivå ligger egentligen de erebiska vapnen och rustningarna på...? Din riddare ser ut som om han kommer direkt från 1100-talet. I mina ögon ser det ut som en lite föråldrad rustning... (Kanske såg soltågsfararna ut så på 300-talet e.O.) Även om hela plåtharnesk t.ex. fortfarande är svåra att tillverka för andra än dvärgar borde kanske vapenteknologin ligga på motsvarande sent 1200-tal tidigt 1300-tal. Vapenrockarna har börjat förstärkas med insydda plåtlameller, alt. bärs plåtförstärkta läderharnesk av Visby-typ. Arm och benskenor i metall har så smått börjat användas ovanpå brynjan, tunnhjälmarna har blivit mer "toppiga" osv... Det är mer så jag tänker mig berendiska riddare.
Situationen kanske kan jämföras med förhållandet Norden-Kontinenten under tidigt 1300-tal. På kontinenten började gå över mer och mer till plåt, men i Norden var man ett par årtionden efter...