Postat: 2009-07-10 01:33
Jo i jämnförelse med andra samtida trupptyper har du nog helt rätt i att de(hopliterna) ska räknas som tungt infanteri.
RANERNA
Det som dock är lite snurrigt är att Ransarderna till exempel fortfarande använder ringbrynjor och 2,5 meters spjut och sköld. Detta till så god effekt att de kan besegra riddare med det. Jag ser ganska många problem med detta.
1. Ringbrynjan är efter plåtrustningens införande omodern som sjutton enligt de principer som fraxinus redan nämnde tidigare. Den är dessutom extremt tidskrävande att tillverka och det rimmar således illa med Ransards relativt lilla folkmängd att de skulle vilja ha något så tidsödande som standard. Man kan hävda att de är traditionsbundna men det rimmar illa med att de verkar vinna varenda krig de är inblandade med då vår egen historia är full av exempel på att traditionsbundna armeer vanligtvis får på tafsen av de som har nytänkande. Det verkar dessutom i ganska många kretsar finnas någon idé om att ringbrynja var billigare än plåtrustningen. Detta har jag inte sett några direkta belägg för någonstans men om någon har en bra källa så ska jag villigen ändra åsikt. Således blir det enligt mig helt galet att Ranerna förlitar sig på ringbrynjan bara för att dom ska se mer vikingliknande ut när vi ändå konstaterat att de verkligen inte ska vara vikingar.
2. Enhands stötspjut i närstrid slutade i vår tid att vara modernt runt 300-talet före kristus när man uppfann piken. Den gjorde mig veterligen aldrig någon comeback efter detta i några särskilt framgångsrika armeer. Det finns fler anledningar till detta. Till att börja med blev svärden helt enkelt så bra att de var bättre än spjut. För det andra var spjuten man hade som fotsoldat i en hand helt enkelt för korta för att kunna verka effektivt mot lansar eller tvåhandspikar. Jag antar att syftet med detta vapen är att stå emot lanschocker men antingen är det helt enkelt alldeles för kort eftersom man när man håller det i en hand till fots håller mitt på spjutet och således effektivt får ungefär samma räckvidd som ett svärd. Eller så håller man det längst ut och får istället inte nog med kraft att hålla emot när man stöter det mot fienden som enligt logiken borde ha en plåtrustning på sig. (Om han är en palinorisk riddare).
3. Skölden som beskrivs att ranerna har någonstans på detta forum tror jag är droppformad. Den är således baserad på normandernas sköldar som de hade när de var kavalerister. Den nedåtriktade spetsen är för att skydda benet när man sitter på hästen. Det är inte en praktisk eller väl genomtänkt form när man står till fots. Återigen kan man hävda att de är konservativa men varifrån skulle de ha fått idén till skölden? Var detta vad jorpagniska militärer använde? Är det månne något som jorduashurs krigare bar? Eller bestämde de sig bara helt sonika en dag för att de nog var tvungna att göra sin stora rundsköld lite sämre för att göra det mer sportsligt för fienden?
4. Allhären (Som jag väljer att kalla de mobiliserade ranerna) består tydligen av 1/3 av hela landets befolkning, om man bortser ifrån det absurda i detta påstående då barn förmodligen utgör ungefär hälften av befolkningen i ett medeltida samhälle och att i Ransard så är dessutom 15% svartfolk, så är det alltså så att man utrustar alla dessa personer med sköld, saex, spjut, ringbrynja, hjälm och tarque. Således har alltså ransarderna massproduktion på krigsmateriell samtidigt exporterar de metall till andra länder enligt källorna. Deras här som alltså är 1/3 av alla (Ändrat till en tredjedel av alla Raner som utgör en mindre del än 85% av befolkningen tror jag att det är ändrat till här på ErebAltor.se) beskrivs dessutom som en av de mest drillade och mest professionella av de militära styrkorna.
TANKAR och LÖSNINGAR
1.Behåll gärna det germansk/skandinaviska motiven med knotworks, djuravbildningar, runrader och konhjälmsdesigner etc men snälla häng på dem aningen mer moderna rustningsdelar bestående istället av en blandning av ringbrynja och plåte eller för den fattige, eller gripryttaren, kanske armskenor i plåt och resten av rustningen i härdat läder. Eftersom hären ofta slåss mot fiender till häst kan man få bättre rörlighet genom att bepansra överkroppen betydligt mer än underkroppen.
2. Låt spjutet vara ett kastspjut som huvudfunktion till för att bryta upp formationer, tynga ner fiendens sköldar och om man har tur slå omkull folk. Låt i övrigt ranerna förlita sig på sin Saex i närstrid. Denna har en betydligt mindre risk för att gå av och fungerar förmodligen bättre när sköldmuren pressas upp mot en anstormande fiende och avstånden blir mycket korta. Utrusta sedan vissa enheter med pikar eller hillebarder. (Personligen föredrar jag hillebarder eftersom jag kan se nordbarbarerna som har utvecklat sin långyxa till en hillebard ganska väl framför mig). Lägg gärna till lätt kavaleri med lans (förmodligen en idé tagen ifrån andra nargurer) för att rida ner flyende fiender. Förvisso fyller eventuellt griparna denna funktion men det känns som att dessa är allt för heliga och dyrbara för att sätta in mot vilka fiender som helst.
3. Låt Ranernas infanteri slåss med en stor rundsköld, eventuellt aningen oval i formen. De beridna får gärna ha den droppformade skölden. Rundskölden kanske ser omodern ut men den fortsatte att återkomma under hela världshistorien fram tills det slutade vara användbart med sköld överhuvudstaget och även då var det just rundskölden som överlevde längst i form av just små bucklare.
4. Med de ändringar som har föreslagits kanske det inte tär riktigt lika mycket på ranernas ekonomi att utrusta sin här. Men oavsett så känns det konstigt att man skulle kunna bibehålla en så enorm andel av befolkningen. Minska gärna mängden krigare till en betydligt mindre siffra. Då kan de vara semiproffessionella krigare som tränar hela dagarna för att det är deras yrken. De kan eventuellt även vara vapensmeder i fredstid, relativt ofta eftersom det finns gott om malm och en stor efterfrågan. Man bör även strössla ut gått om vattenhjul över hela landsbyggden eftersom det blir väldigt mycket enklare att banka plåt om man låter denna uppfinning göra förarbetet.
Slutligen
Personligen tycker jag att ransarderna och deras 1000-talsteknologi känns väldigt mycket som en överlevande del av lapptäcket. De ska som sagt dessutom vara en av de största hoten mot nationerna i nordvästra altor. Jag känner att de för att kunna fylla den nichen borde tänkas över lite rent taktiskt och materiellt. Man kan åberopa fantasyanledningar men då det inte finns några exempel på Ranska magiker överhuvudtaget och gripryttarna utgör en väldigt kostsam minoritet av militären så känns det som att infanteriet borde göras slagkraftigt.
RANERNA
Det som dock är lite snurrigt är att Ransarderna till exempel fortfarande använder ringbrynjor och 2,5 meters spjut och sköld. Detta till så god effekt att de kan besegra riddare med det. Jag ser ganska många problem med detta.
1. Ringbrynjan är efter plåtrustningens införande omodern som sjutton enligt de principer som fraxinus redan nämnde tidigare. Den är dessutom extremt tidskrävande att tillverka och det rimmar således illa med Ransards relativt lilla folkmängd att de skulle vilja ha något så tidsödande som standard. Man kan hävda att de är traditionsbundna men det rimmar illa med att de verkar vinna varenda krig de är inblandade med då vår egen historia är full av exempel på att traditionsbundna armeer vanligtvis får på tafsen av de som har nytänkande. Det verkar dessutom i ganska många kretsar finnas någon idé om att ringbrynja var billigare än plåtrustningen. Detta har jag inte sett några direkta belägg för någonstans men om någon har en bra källa så ska jag villigen ändra åsikt. Således blir det enligt mig helt galet att Ranerna förlitar sig på ringbrynjan bara för att dom ska se mer vikingliknande ut när vi ändå konstaterat att de verkligen inte ska vara vikingar.
2. Enhands stötspjut i närstrid slutade i vår tid att vara modernt runt 300-talet före kristus när man uppfann piken. Den gjorde mig veterligen aldrig någon comeback efter detta i några särskilt framgångsrika armeer. Det finns fler anledningar till detta. Till att börja med blev svärden helt enkelt så bra att de var bättre än spjut. För det andra var spjuten man hade som fotsoldat i en hand helt enkelt för korta för att kunna verka effektivt mot lansar eller tvåhandspikar. Jag antar att syftet med detta vapen är att stå emot lanschocker men antingen är det helt enkelt alldeles för kort eftersom man när man håller det i en hand till fots håller mitt på spjutet och således effektivt får ungefär samma räckvidd som ett svärd. Eller så håller man det längst ut och får istället inte nog med kraft att hålla emot när man stöter det mot fienden som enligt logiken borde ha en plåtrustning på sig. (Om han är en palinorisk riddare).
3. Skölden som beskrivs att ranerna har någonstans på detta forum tror jag är droppformad. Den är således baserad på normandernas sköldar som de hade när de var kavalerister. Den nedåtriktade spetsen är för att skydda benet när man sitter på hästen. Det är inte en praktisk eller väl genomtänkt form när man står till fots. Återigen kan man hävda att de är konservativa men varifrån skulle de ha fått idén till skölden? Var detta vad jorpagniska militärer använde? Är det månne något som jorduashurs krigare bar? Eller bestämde de sig bara helt sonika en dag för att de nog var tvungna att göra sin stora rundsköld lite sämre för att göra det mer sportsligt för fienden?
4. Allhären (Som jag väljer att kalla de mobiliserade ranerna) består tydligen av 1/3 av hela landets befolkning, om man bortser ifrån det absurda i detta påstående då barn förmodligen utgör ungefär hälften av befolkningen i ett medeltida samhälle och att i Ransard så är dessutom 15% svartfolk, så är det alltså så att man utrustar alla dessa personer med sköld, saex, spjut, ringbrynja, hjälm och tarque. Således har alltså ransarderna massproduktion på krigsmateriell samtidigt exporterar de metall till andra länder enligt källorna. Deras här som alltså är 1/3 av alla (Ändrat till en tredjedel av alla Raner som utgör en mindre del än 85% av befolkningen tror jag att det är ändrat till här på ErebAltor.se) beskrivs dessutom som en av de mest drillade och mest professionella av de militära styrkorna.
TANKAR och LÖSNINGAR
1.Behåll gärna det germansk/skandinaviska motiven med knotworks, djuravbildningar, runrader och konhjälmsdesigner etc men snälla häng på dem aningen mer moderna rustningsdelar bestående istället av en blandning av ringbrynja och plåte eller för den fattige, eller gripryttaren, kanske armskenor i plåt och resten av rustningen i härdat läder. Eftersom hären ofta slåss mot fiender till häst kan man få bättre rörlighet genom att bepansra överkroppen betydligt mer än underkroppen.
2. Låt spjutet vara ett kastspjut som huvudfunktion till för att bryta upp formationer, tynga ner fiendens sköldar och om man har tur slå omkull folk. Låt i övrigt ranerna förlita sig på sin Saex i närstrid. Denna har en betydligt mindre risk för att gå av och fungerar förmodligen bättre när sköldmuren pressas upp mot en anstormande fiende och avstånden blir mycket korta. Utrusta sedan vissa enheter med pikar eller hillebarder. (Personligen föredrar jag hillebarder eftersom jag kan se nordbarbarerna som har utvecklat sin långyxa till en hillebard ganska väl framför mig). Lägg gärna till lätt kavaleri med lans (förmodligen en idé tagen ifrån andra nargurer) för att rida ner flyende fiender. Förvisso fyller eventuellt griparna denna funktion men det känns som att dessa är allt för heliga och dyrbara för att sätta in mot vilka fiender som helst.
3. Låt Ranernas infanteri slåss med en stor rundsköld, eventuellt aningen oval i formen. De beridna får gärna ha den droppformade skölden. Rundskölden kanske ser omodern ut men den fortsatte att återkomma under hela världshistorien fram tills det slutade vara användbart med sköld överhuvudstaget och även då var det just rundskölden som överlevde längst i form av just små bucklare.
4. Med de ändringar som har föreslagits kanske det inte tär riktigt lika mycket på ranernas ekonomi att utrusta sin här. Men oavsett så känns det konstigt att man skulle kunna bibehålla en så enorm andel av befolkningen. Minska gärna mängden krigare till en betydligt mindre siffra. Då kan de vara semiproffessionella krigare som tränar hela dagarna för att det är deras yrken. De kan eventuellt även vara vapensmeder i fredstid, relativt ofta eftersom det finns gott om malm och en stor efterfrågan. Man bör även strössla ut gått om vattenhjul över hela landsbyggden eftersom det blir väldigt mycket enklare att banka plåt om man låter denna uppfinning göra förarbetet.
Slutligen
Personligen tycker jag att ransarderna och deras 1000-talsteknologi känns väldigt mycket som en överlevande del av lapptäcket. De ska som sagt dessutom vara en av de största hoten mot nationerna i nordvästra altor. Jag känner att de för att kunna fylla den nichen borde tänkas över lite rent taktiskt och materiellt. Man kan åberopa fantasyanledningar men då det inte finns några exempel på Ranska magiker överhuvudtaget och gripryttarna utgör en väldigt kostsam minoritet av militären så känns det som att infanteriet borde göras slagkraftigt.