Tatueringskonst i Ereb

Övrigt om Ereb Altor
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-06-27 15:20

Legerdierna är bönder in i märgen. Upproriska ungdomar som vill annat, göra äventyr, fly till någon stad eller modernisera brukandet ses med oblida ögon och sätts på hårdare arbete som att bryta sten från åkern dagarna i ända så att de inte orkar hitta på en massa ofog. I akuta fall ser man till att berörda ungdomar (pojkar såväl som flickor) tidigt dricker sig berusade på bygillena så att de hamnar i sänghalm med någon präktig tös eller karl och få en liten olycka...eller snarare en liten lycka. Sedan blir det giftermål och familj och därefter är de fast.

De unga orossjälar som lyckas smita iväg på äventyr är knappt välkomna hem. De kan ge övriga ungdomar en massa osunda idéer.

Förutom Pamperna så avhandlar Legerdiernas i sina sägner angrepp från flockar av svartfolk, ulvaflockar. De mest ohyggliga sägnerna handlar om de fruktansvärda massakrarna när Lindiskiarnerna anföll Legerdien. Men dessa är så rysliga att Lindiskiarnarna omnämns med andra namn av rädsla att man kan locka fram dem genom att nämn deras rätta namn.

Legerdiska historier av senare datum handlar mest om dumma gnidna penniska godsherrar som beskattar bönderna för hårt men som blir lurade på slutet men också om enstaka goda godsherrar som räddar legerdiernas boskap från svartfolksangrepp och andra fientliga godsherrars plundringar.

En ung Legerider som ger sig ut på äventyr har på sin höjd medelmåttiga kunskaper på vapen. Sannolikt är dessa begränsade till stav, kortspjut eller vildsvinsspjut, dolk/kniv, slunga och möjligen kortbåge.

Däremot gillar legerdierna brottarkamp och stavkamp så RP:n gör klokt i att lägga till Kampkonst med exempelvis kast, låsningar, slag, fallteknik.

Legerdier är ofta bra på jaga med snaror och med kortbågar. Även vildsvinsjakt och vargjakt kan förekomma (på order från godsen!). Notera att jakt oftast är otillåten då det är vikt för adeln som äger marken. Båge ses med oblida ögon bland adeln - undantaget är när man vill jaga varg för att skydda boskap och när adeln behöver extrafolk för att mota vildsvinen åt rätt håll (mot adelsmännen) . Legerdierna har därför utvecklat konsten i tjuvjakt till hög förfining och är skickliga på att smyga och gömma sig.

Möjliga hantverk som ung legerdier är korgflätning, smide, tunnmakeri, träarbete (tillverka enklare pinnstolar, pallar, bord, enklare plogar, räfsor, skaft till spadar, hackor, spjut, svarva träfat), krukmakeri mm. Undantaget korgflätning håller den vanlige legerdiernas hantverk oftast på sin höjd medelmåttig kvalitet. Om han inte är skolad hantverkare.

De flesta legerdiska bönder försöker oftast tillverka så mycket som möjligt själva. Men exempelvis smide och tunnmakeri kräver oftast en skolad hantverkare. Dessa hantverkare har ofta kommit utifrån till byn eller ärvt yrket efter fadern. Legerdiska bönder vill helst inte att deras söner hittar på annat än att vara bönder.

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-06-27 22:52

Fraxinus jag är inte säker på att du är i rätt forumtråd...passar troligtvis bättre i Zorakin.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-06-28 14:04

Är medveten om det. Jag svarade på en fråga från Fafnir...men råkade brodera ut svaret mer än jag tänkt. Men du har rätt, hör definitivt hemma i Zorakintråden.

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2028
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2012-07-06 20:49

Fafnir skrev:Testade att försöka göra en liten sammanfattning om kroppskonsten, att sedan följa upp med narguriska seder, halvfolken seder etc.

rödmarkeras?



Tatueringskonst i Ereb:

Ingen vet riktigt hur gammal seden med tatuering, eller kroppsristning är i ereb. Delar av traditionen har införts från Kargom, där seden har uråldriga vanor och de främsta mästarna inom kroppsristning anses fortfarande vara de från Kargom.
Kimzonerna bringade vid sin ankomst till ereb likaledes en egen tatueringstradition och anses av vissa vara den erebska tatueringskonstens anfäder. Då vet man förvisso lite om hur de narguriska stammarnas tatueringshistoria såg ut under förkejserlig tid. Eller väljer att bortse från barbariska seder. Likaledes glömmer man ofta bort dvärgarnas mystiska gemotriska krafttatueringar, som hemlighetshålles lika mycket som smideshemligheter och svartfolkens regelbundna ristningar och stympningar. Erebs historiaskrivning kretsar som vanligt främst runt den joriska kultursfären, inte runt barbarer och djuriske halvfolk.
Bland felicierna i allmänhet och kimzonerna i synnerhet omgärdas tatueringskonsten av traditioner och mystik. Motiven bär djupare innbörder under mytiska, kulturella och sociala inflytanden. De nyttjas således inte i enkom dekorativa syften. Via de feliciska sjömännen har traditionen spridit sig primärt bland kopparhavens betvingare. Den tidvis bräckliga tillvaro det innebär att vara utlämnad till väder och vind är en utmärkt grogrund för skrock och vidskepelse. Idag är tatueringar ytterst vanligt bland sjöfarare av alla nationer. En intatuerad haj skall skydda bäraren från att sluta som hajföda, en delfin ger bäraren tur och en albatross på bröstet skall hjälpa bäraren att alltid kunna navigera hem.
Kasyrs kroppskonstnärer har de senaste decenninena agerat smältdegel för diverse tatueringskulturer och anses av sjöfarare idag kunna frambringa de främsta tatueringarna.
Den Lysande Vägen anammade också tidigt tatueringskonsten, och det är mycket vanligt att dess anhängare visar religös nit genom att låta kroppsrista solsymboler eller citat från den Gyllene boken på sina kroppar. Inom vissa ordnar är det en synlig solsymbol intatuerad en obligatorisk del av orendklädseln.
På aidnehalvön anses det överlag att tatueringar är för munkar, vildar och sjöfarare och ädlingar nedlåter sig sällan därtill, men samtidigt sneglar man lite nyfiket mot Paratona, där tatueringar i främst kargomitisk stil anses som högsta mode och blivit upphov till en riklig kommers. I aidniska sammanhang bör även det tatuerade hästfolket, pamperna omnämnas. Så länge man kan minnas har detta folk smyckat sina kroppar med intrikata djurmönster. Liksom hos kimzonerna är ritualen runt kroppsrisrningen större och mer mystikomhuldad och således inte enkom ögonfröjd. De tillför till synsättet om pamperna som den "ädla vilden", men markerar också tydligt skillnaden mellan riktigt folk och de som fortfarande kan anses barbarer.


EDIT: tillägg efter Fraxinus inlägg
EDIT 2: Rödmarkerat
Rödmarkerat enligt ovan
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-07-06 22:17

ok :D

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2028
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2012-07-09 15:01

wikifierat
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Skriv svar