Postat: 2012-06-27 16:20
Legerdierna är bönder in i märgen. Upproriska ungdomar som vill annat, göra äventyr, fly till någon stad eller modernisera brukandet ses med oblida ögon och sätts på hårdare arbete som att bryta sten från åkern dagarna i ända så att de inte orkar hitta på en massa ofog. I akuta fall ser man till att berörda ungdomar (pojkar såväl som flickor) tidigt dricker sig berusade på bygillena så att de hamnar i sänghalm med någon präktig tös eller karl och få en liten olycka...eller snarare en liten lycka. Sedan blir det giftermål och familj och därefter är de fast.
De unga orossjälar som lyckas smita iväg på äventyr är knappt välkomna hem. De kan ge övriga ungdomar en massa osunda idéer.
Förutom Pamperna så avhandlar Legerdiernas i sina sägner angrepp från flockar av svartfolk, ulvaflockar. De mest ohyggliga sägnerna handlar om de fruktansvärda massakrarna när Lindiskiarnerna anföll Legerdien. Men dessa är så rysliga att Lindiskiarnarna omnämns med andra namn av rädsla att man kan locka fram dem genom att nämn deras rätta namn.
Legerdiska historier av senare datum handlar mest om dumma gnidna penniska godsherrar som beskattar bönderna för hårt men som blir lurade på slutet men också om enstaka goda godsherrar som räddar legerdiernas boskap från svartfolksangrepp och andra fientliga godsherrars plundringar.
En ung Legerider som ger sig ut på äventyr har på sin höjd medelmåttiga kunskaper på vapen. Sannolikt är dessa begränsade till stav, kortspjut eller vildsvinsspjut, dolk/kniv, slunga och möjligen kortbåge.
Däremot gillar legerdierna brottarkamp och stavkamp så RP:n gör klokt i att lägga till Kampkonst med exempelvis kast, låsningar, slag, fallteknik.
Legerdier är ofta bra på jaga med snaror och med kortbågar. Även vildsvinsjakt och vargjakt kan förekomma (på order från godsen!). Notera att jakt oftast är otillåten då det är vikt för adeln som äger marken. Båge ses med oblida ögon bland adeln - undantaget är när man vill jaga varg för att skydda boskap och när adeln behöver extrafolk för att mota vildsvinen åt rätt håll (mot adelsmännen) . Legerdierna har därför utvecklat konsten i tjuvjakt till hög förfining och är skickliga på att smyga och gömma sig.
Möjliga hantverk som ung legerdier är korgflätning, smide, tunnmakeri, träarbete (tillverka enklare pinnstolar, pallar, bord, enklare plogar, räfsor, skaft till spadar, hackor, spjut, svarva träfat), krukmakeri mm. Undantaget korgflätning håller den vanlige legerdiernas hantverk oftast på sin höjd medelmåttig kvalitet. Om han inte är skolad hantverkare.
De flesta legerdiska bönder försöker oftast tillverka så mycket som möjligt själva. Men exempelvis smide och tunnmakeri kräver oftast en skolad hantverkare. Dessa hantverkare har ofta kommit utifrån till byn eller ärvt yrket efter fadern. Legerdiska bönder vill helst inte att deras söner hittar på annat än att vara bönder.
De unga orossjälar som lyckas smita iväg på äventyr är knappt välkomna hem. De kan ge övriga ungdomar en massa osunda idéer.
Förutom Pamperna så avhandlar Legerdiernas i sina sägner angrepp från flockar av svartfolk, ulvaflockar. De mest ohyggliga sägnerna handlar om de fruktansvärda massakrarna när Lindiskiarnerna anföll Legerdien. Men dessa är så rysliga att Lindiskiarnarna omnämns med andra namn av rädsla att man kan locka fram dem genom att nämn deras rätta namn.
Legerdiska historier av senare datum handlar mest om dumma gnidna penniska godsherrar som beskattar bönderna för hårt men som blir lurade på slutet men också om enstaka goda godsherrar som räddar legerdiernas boskap från svartfolksangrepp och andra fientliga godsherrars plundringar.
En ung Legerider som ger sig ut på äventyr har på sin höjd medelmåttiga kunskaper på vapen. Sannolikt är dessa begränsade till stav, kortspjut eller vildsvinsspjut, dolk/kniv, slunga och möjligen kortbåge.
Däremot gillar legerdierna brottarkamp och stavkamp så RP:n gör klokt i att lägga till Kampkonst med exempelvis kast, låsningar, slag, fallteknik.
Legerdier är ofta bra på jaga med snaror och med kortbågar. Även vildsvinsjakt och vargjakt kan förekomma (på order från godsen!). Notera att jakt oftast är otillåten då det är vikt för adeln som äger marken. Båge ses med oblida ögon bland adeln - undantaget är när man vill jaga varg för att skydda boskap och när adeln behöver extrafolk för att mota vildsvinen åt rätt håll (mot adelsmännen) . Legerdierna har därför utvecklat konsten i tjuvjakt till hög förfining och är skickliga på att smyga och gömma sig.
Möjliga hantverk som ung legerdier är korgflätning, smide, tunnmakeri, träarbete (tillverka enklare pinnstolar, pallar, bord, enklare plogar, räfsor, skaft till spadar, hackor, spjut, svarva träfat), krukmakeri mm. Undantaget korgflätning håller den vanlige legerdiernas hantverk oftast på sin höjd medelmåttig kvalitet. Om han inte är skolad hantverkare.
De flesta legerdiska bönder försöker oftast tillverka så mycket som möjligt själva. Men exempelvis smide och tunnmakeri kräver oftast en skolad hantverkare. Dessa hantverkare har ofta kommit utifrån till byn eller ärvt yrket efter fadern. Legerdiska bönder vill helst inte att deras söner hittar på annat än att vara bönder.