Grisodlar'n skrev:Så sammanfattningsvis så ersätts den aidniska markistiteln med titeln markgreve, och de baroner som köpt sig fria från sina grevar kallas för friherrar. Både markgrevar och friherrar lyder direkt under kungen. De borde då räknas som högadel, eller?
De zorakiska bönder, ca 2/3 enligt wikin, som är undersåtar till adelsmän, räknas de alla som livegna, Fraxinus?
Som jag skrivit någon annanstans så pågår en viss förändring bland de livegna böndernas status.
En del av adeln har i ett utslag av religös välvilja (adelns officiella förklaring) och ren ekonomisk girighet (den inofficella sanningen) låtit bönderna fria. Istället får dessa frigjorda bönder ett erbjudande att arrendera mark av adelsmannen. Bonden måste betala arrende i form av sin gröda och/eller i form av dagsverke hos adelsmannen.
En annan fördel med att göra om sin livegne bonde till en arrendebonde är att en arrendebonde kan avhysas medan adelsmannen enligt lag har ett ansvar för den livegne bonden som han inte kan avhysa.
Detta system har dock inte hunnit sprida sig överallt. Flera konservativa adelsmän tycker inte om detta nya system med arrendebönder. Arrendebönderna är vanligast i Grindanu.
I det folkrika Indar regerar fortfarande det gamla systemet med livegenskap. I synnerhet gäller detta i Hertigdömena Indarrike, sydvästra Salamora, södra Yttersol och södra Inberg. Det folk som oftast får stå i livegenskap här är Legerdier. Bara ett fåtal adelsmän har infört systemet med arrendebönder här.
I norra Salamora och norra Inberg skogs- och bergstrakter dominerar de fria bönderna. De bönder som är undersåtar till adeln är oftast livegna.
I Pharynx, Slättebo, Dreverike, Gredelmark och Amtefjärd är det ungefär lika mellan fria bönder och arrendebönder. Kanske en liten övervikt arrendebönder i, Amtefjärd och Dreverike samt en liten övervikt fria bönder i Slättebo och Pharynx.
I det fattiga och konservativa Likermark är ungefär lika mellan arrendebönder och livegna. Det finns även en del fria bönder men de uppgår kanske max till 15-20 % av bondebefolkningen i Likermark.
Slår man ut detta på helheten så blir det grovt räknat en fördelning på 1/3 fria bönder (krono- och skattebönder), en tredjedel arrendebönder - även kallade frälsebönder (främst i Grindanu och Gredelmark) samt en tredjedel livegna (främst i Indarhalvön och Likermark)
Och Markis finns fortfarande kvar som titel. Den är dock det samman som Markgreve. Båda existerar. Det hela är en sak som beror på tycke och smak hos olika kungar har under olika epoker.
Enligt Aidne är högadeln definierad som Hertigar och Grevar. Jag skulle även kasta in Markiser, det vill säga Markgrevar, här.
Baroner och Friherrar skulle då vara Lågadel. Vad man ska kalla övrig adel som banèrriddare, riddare, svenner etc går mig förbi. Förmodligen får vi återanvända det gamla uttrycket Knapadel.