Bäckahäst

Kända eller nämnvärda karaktärer i Ereb Altor. Allt från elaka svartalfshövdingar till fagra alvdrottningar.
Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1219
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Bäckahäst

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-06-04 15:17

”Redan från diåldern får de narguriska barnen höra berättelserna om Nuishte, det väsen som kallas bäckahäst i söderns traditioner. Personligen så hävdar jag att det rör sig om sedelärande berättelser, helt enkelt varningar till barnen att de ska inte ska leka i närheten av skogens vattendrag. Bäckahästen är då en bekväm metod, ett fantasifoster tänkt att skrämma de små. Mig veterligen så har ingen någonsin kunnat leverera bevis för detta hästmonstrums existens.”

–ur ”Tusen resor i fjärran” av den krunske exploratorn Akhshe Shal Atkaraman



Bäckahästen förekommer i många altoriska folks sägner och sagor. Den är ett fruktat naturväsen, ett förkroppsligande av den skoningslösa naturen. Den har ingen som helst anknytning till Tevatenu eller älvfolken.

Utseende
Bäckahästar är skepnadsändrare. En bäckahäst på land tar formen av en stor och ståtlig häst, ett sto eller en hingst. Hästens färg kan antingen vara skimmel, gråblack eller rapp. Manen och svansen tycks vara fuktiga, precis som om hästen precis har simmat i det närbelägna vattendraget. Bäckahästens skinn känns kallt och lent som sälskinn, och är man på så nära håll så upptäcker man också att det har fastnat vattenväxter som t ex grönslick i den blöta manen och svansen.

När bäckahästen väl har lyckats förhäxa någon och beger sig ned i vattnet (se nedan) så bryts illusionen och den återfår sin sanna skepnad. Dess hästkropp blir både grönslemmig som en ål och svampig som gungfly. Dess mun är nu fylld med vassa, stora rovdjurständer. Bakhasorna omvandlas till en kraftfull fiskstjärt och huvudet förses med gälar. Man och svans ser ut som grönslick och sjögräs.

Bäckahästen kan andas både luft och vatten. Dess båda lungor gör att den kan överleva även i extremt syrefattigt vatten, likt en lungfisk. Däremot torkar den ut snabbt och behöver rikligt med vatten för att inte avlida inom ett par dygn.

Det finns både ston och hingstar bland bäckahästarnas skara, men deras avkomma har aldrig bevittnats. Då en bäckahäst kan leva i uppemot 200 år så är det förmodligen glest mellan parningslekarna.

Uppträdande
Bäckahästen är en glupsk och slug rovvarelse vars lockmetod går ut på att ta sig upp på land och anta skepnaden av en häst utan sadel, hästskor och seldon. För okunnigt folk tycks det vara en häst till synes utan ägare som befinner sig nära vattnet för att dricka. Kommer någon inom 20 alnars håll så kan bäckahästen försöka förhäxa personen och dominera denne med sin starka vilja. Den person som är svag till sinnet känner sig plötsligt manad att försöka rida den ståtliga hästen. Så fort den förhäxade personen sitter upp stormar bäckahästen ut i vattnet för att dränka och slutligen äta denne. Förhäxningen bryts inte förrän offret hamnat i vattnet, vilket oftast innebär att det är för sent.

Bäckahästen festar gärna på rundnätta människobarn (äter allt utom levern). Den bor i vattenfyllda grottor och håligheter i anslutning till bäckar, åar och skogstjärnar. Grottgolvet täcks ofta av högar av benrester och ibland av offers värdeföremål.

Nyckelord
Lömska, Glupska, Kraftfulla

Kuriosa
Att grilla kött vid vattenbrynet eller att hälla blod i vattnet lockar till sig bäckahästen.

Ett stycke kallhamrat järn mellan bäckahästen och vattenbrynet hindrar varelsen att ta sig ned i vattnet med offret samt bryter också förhäxningen omedelbart.

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2028
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2011-06-04 23:29

"gillar" :)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Användarvisningsbild
Snibben
Barbisk Hövding
Inlägg: 1049
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben » 2011-06-06 19:12

Bra! :D

Kan det även vara så att kallhamrat järn också hindrar bäckahästar att ta sig upp på land?

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1219
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-06-06 23:37

Snibben skrev:Bra! :D

Kan det även vara så att kallhamrat järn också hindrar bäckahästar att ta sig upp på land?
Jo, torde funka så också. Några järnstycken inhamrade i träd i en skyddande cirkel kring nattlägret är nog den erfarne äventyrarens melodi när han befinner sig nära bäckahästars vatten. Eller rentutav ett halssmycke av kallhamrat järn kanske skulle vara att föredra?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2011-06-07 15:25

:D

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6830
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2011-06-08 06:03

Ännu en best interessant beskrivet Grisodlarn, mycket bra som vanligt! :D

Stammarna i Nargurs skogar vars åsikter om hästar syns i nedanstående text lär inte direkt förbättras av Nuishtens existens.
Ytterst få nargurer är villiga att sätta sig upp på en häst och ännu färre kan rida. En tydlig skillnad mellan nargurer och barbier som annars har många kulturella likheter är synen på hästar. Narguren ser hästen som ett villebråd på lik linje med andra bytesdjur men för barbiern är hästen ett heligt djur. Riktigt varfor det förhåller sig så är dolt i historien även for nargurernas långa minnen, men krigs- och dödsgudinnan Mirraghan föreställs ofta som stående på en död häst bland skogens nargurer, något hon inte gör på det barbiska höglandet där hon också har en annan ställning. Hos de av södern påverkade brytarna i Trasimo och Sjölandet (Torshem) som tagit upp jordbruk och andra konstiga vanor finns det dock ridkunniga nargurer, men de är inte många och även bland dessa ses ridkost som något underligt.

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1219
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-06-08 11:05

birkebeineren skrev:Ännu en best interessant beskrivet Grisodlarn, mycket bra som vanligt! :D

Stammarna i Nargurs skogar vars åsikter om hästar syns i nedanstående text lär inte direkt förbättras av Nuishtens existens.
Ytterst få nargurer är villiga att sätta sig upp på en häst och ännu färre kan rida. En tydlig skillnad mellan nargurer och barbier som annars har många kulturella likheter är synen på hästar. Narguren ser hästen som ett villebråd på lik linje med andra bytesdjur men för barbiern är hästen ett heligt djur. Riktigt varfor det förhåller sig så är dolt i historien även for nargurernas långa minnen, men krigs- och dödsgudinnan Mirraghan föreställs ofta som stående på en död häst bland skogens nargurer, något hon inte gör på det barbiska höglandet där hon också har en annan ställning. Hos de av södern påverkade brytarna i Trasimo och Sjölandet (Torshem) som tagit upp jordbruk och andra konstiga vanor finns det dock ridkunniga nargurer, men de är inte många och även bland dessa ses ridkost som något underligt.
Bäckahästen i Nargur kan ju faktiskt vara ett av de uråldriga skälen till att så få nargurer vill sitta upp på en hästrygg. Fruktan för att hamna under en bäckahästs förhäxning finns liksom inpräntat i folksjälen.

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2028
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2012-12-23 18:53

Jag tog mig friheten att wikifiera... :)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Skriv svar